aenigma

[email protected] Stil är att veta vem du är, vad du vill säga, och att ge fan i vad folk tycker.

About loosing a friend

Igårkväll spenderade jag och Hilliebillie my friend vår sista kväll innan hennes avfärd till USA för ett år med att förkovra oss riktigt ordentligt i vår gemensamma favorit, Johnny Depp. För mannen är ju inte bara en sannslös skönhet, beundransvärt skådespelare och rolig liten nisse, han är även bra på att göra ljudeffekter till TV-spel! Pirates spelades vilt och under en hel del svordommar med, ja ni ser rätt, knallrosa handkontroll.
 Och sedan fortsatte fördjupningen med Cry Baby, som jag måste säga var sanslöst rolig, följt av söta Finding Neverland. En perfekt kväll med lite väl mycket popcorn och Coca cola i magen avslutades med att se en liveinspelning med Goo goo Dolls Iris, och tillika en av världens finaste låtar, innan jag knallade hem i mörkret och natten.

Jag är långt den sortens människa som diggar Hollywoodfolk i olika former men god damn vad denne man är snygg. Eller det är ett milt ord, han är vacker. Vi ogillar Vanessa Paradise alltså.

Allt som oftast när nära vänner styr kosan iväg mot andra sidor av jorden än vad jag befinner mig på för längre stunder så gör små scrappbooks till dem. För att påminna dem om såväl vad det är de lämnar som vad de reser till. Men kanske framförallt ger dem en liten sak att kika i som inte bara är abstrakta minnen och som alltså ger form till några av alla fina stunder man haft. Ironi och löjliga internskämt är vår grej men andemeningen är ju ändå densamma, "glöm mig inte. För jag kommer inte att glömma dig. Tack för allt roligt vi haft."

Lite urplock.

Människan är dessutom ägare till världens sötaste och kanske minsta Converse!

Jannike - Jag kommer att sakna dig en massa. Men om några månader kommer vi. Jag och Häanna. Och då får du se upp. För vi har rediga planer för resan över Atlanten till dig! :D
Take care, matey

Vilken fin scrapbook! Bra när hemlängtan sätter in.

Det är sorgligt när vänner flyttar. Min bästis flyttade till stockholm för några år sedan och det blev väldigt tomt. Nu är ju inte det så långt bort men det kändes ändå. Men nu är hon förmodligen på väg tillbaka hit till norrland. En gång norrlänning alltid norrlänning =)

Aaaaawww!! :') Jag blev så glad för den där boken igår, den var så himla rolig! Haha. Den ska jag sätta på en central plats när jag kommer till USA. Och våran lilla Johnny Depp-kväll var helt lovely and perfect, I loved it. Tack! :D Och vi ses ju snart igen. Så det så!

Vad mysigt :) och vilken fin scrapbook! Jag älskar pyssel och såna minnesgrejer. bästa presenterna ever!
re: hon är mycket klok. speciellt på fredagseftermiddagar ;)

Vilket underbart inlägg. Fina små scrapbooks du gjort- det är sånt man blir innerligt glad för.

fint till din kompis. :)

jo jag skulle nog bete mej precis som en bläckfisk. och tillsut skulle jag vara en bläckfisk så pass länge atgt jag glömmer bort hur det e å vara människa och det är då jag försvinner djupt ner, enda ner till bottnen av atlanten där allt är transparent för att det inte existerar ljus. och förhoppningsvis kommer jag inte tillbaka.

/loath

Vilken toksöt liten bok :]

Ha en fin första advent, kram

hahah, sounds really good to me :) pööössss

Vad fint med en vänskapsbok, det borde man göra med alla sina vänner!

Vad fint ditt pysslande blev! Tråkigt när vänner åker långt bort, men vad kan vara bättre än att ta på återseende med en försjupning av johhny depp! han är ju minst sagt underbar den karln.

Cry-Baby har gått mycket här hemma i sommar och är en av de direkta orsakerna till att jag börjat klä mig mer femtiotalsinspirerat.
Men du har väl inte missat "Don Juan de Marco"? med Johnny Depp? Det är nog den enda film jag sett tre gånger på bio.