Norr eller söder. Spelar det någon roll?
En taxifärd som egentligen var förjäklig men där man kunde trycka ansiktet mot den kalla rutan och kika upp på Åreskutan som avtecknar sig mörk och stor mot en stjärntäckt himmel.
Det är fint. Mitt liv i norr.
Och så kommer jag söderöver. Och inser att jag nog tycker att Stockholm är en av de vackraste städerna på jorden. Att jag förälskar mig i söder och hur lätt som helst kan tänka mig att bo i en liten lägenhet med utsikt över takåsar och vatten. Det vore fint att vandra Götgatan fram på söndagmornar för att ta en fika och strosa hem i natten genom höjderna och mellan de gamla husen och höra på fåglarna som kvittrar som om hjärtat ska sprängas.
Och skåne.
Där mitt hjärta är. Så som det skulle stå i vilken klyscha till bok som helst. Men som är så sant. I skåne, där mitt hjärta börjar picka i bröstet som om det skulle gå sönder när jag ser Hallandsåsen dyka upp i en glipa jämte tallarna. Där bästa vännen väntar på en busshållplats. Där havet är lika vackert som alltid. Där den hemliga trädgården är precis lika varm i solen som alltid annars.
Jag har ett fint liv i både söder och norr. Måste man välja?
Men än åker jag inte hem. Nu bara tänker jag innan jag ska gå och lägga mig i mitt rosa rum på ovanvåningen i vårt korsvirkeshus här i skåne. Imorgon ska jag njuta av att vara här. Vart jag ska vara sen, med mitt liv, återstår att se.
Jag tycker inte att man måste välja! Det är ju omöjligt att bara älska en plats! För mig är Norrköping underbart soliga dagar då man stannar vid glasskiosken med några vänner eller sena höstkvällar då hela staden är upplyst och man går från café till café.
Samtidigt älskar jag min underbara skärgårdspärla. Där vattnet är salt, vindarna är friska och fulla av liv och klipporna är sådär mjuka. Där man inte behöver göra något mer än att sitta på båtbryggan och dingla med benen, eller ta motorbåten till den lilla skärgårdsaffären några öar bort, eller vandra på grusvägar och plocka smultron.
Men trots all skärgårdsidyll så är jag löjligt förtjust i storstäder. Att gå runt på Londons varma gatro, med susande trafik och hundratals taxibilar är ju också underbart!
Jag tycker det är bra med många olika platser att älska, det blir mycket roligare att komma "hem" då! :)
Den känslan är också annat än främmande för mig. Sverige är hemma för mig, men Island är mitt hem. Det är mitt ursprung, det är min stolthet. Det är en del av mig. Och Sverige är en del av mig, och inte vill jag behöva välja. För jag behöver båda för att vara jag, oj vad detta blev flummigt nu. Men du kanske förstår vad jag menar ändå? Att välja är inte en möjlighet för mig i varje fall, man behöver känna de här olikheterna ibland tror jag. De här olikheterna som utgör ens jag. Detta låter så abstrakt, men jag vet inte hur jag ska sätta orden på ett annat sätt. Hoppas du förstår ändå. Puss!
"Ibland måste man resa långt, för att hitta hem."
Stockholm saknar dig i alla fall
Håper du får ein fin søndag :))
baby boo I love skåne!
Vad du skriver vackert Kajsavännen!
Pussar, njut av korsvirket :)
Ibland önskar jag att jag var rik och kunde ha lägenheter på lite olika platser i världen, så jag slapp välja. Men oftast är jag himla nöjd med att bo i Göteborg!
"Stockholm i mitt hjääääääärta, låt mig besjunga dig nu ....."
känner igen känslan....