Aurora Borealis
Nu kommer första delen i vår historia. Ni fick berätta vad ni tyckte skulle vara med. Ord. Små händelser. Fräknar och lockigt hår. En gapig flicka och en blyg pojke. Sen satte jag ihop allt, en liten historia växte fram och detta är första delen.
Inte en julkalender. Bara en vinterhistoria som vi gjort. Vi.
Stående i mörkret såg han ut som en filmstjärna från 50-talet. Med händerna nedstuckna i kappans fickor och lätt vilandes på det högra benet blickade han upp mot himlen där månen lyste upp hans siluett så de mörka lockarna stod i kontrast mot hans bleka ansikte.
Han har det där som flickor brukar kalla det. Det lilla extra. Med ljust blåa ögon och en mun som ganska ofta är lite fundersamt vriden, men ändå på något mystiskt sätt alltid nära till skratt, tänker man just på en sån där stilig filmstjärna som alla blev förälskad i och ville ha idolbilden från flingpaketet på.
Det var dessutom ungefär exakt så han var. Nikodemus. Eller som han helst ville att man kallade honom, Niko.
Han som var bra på nästan i princip allt. Hade de bästa betygen, alltid var artig, log så att varenda flicka som hans blick mötte bara ville falla ihop. Han var pojken som alla ville vara. Eller ville ha.
Nu står han uppe på en liten kulle med halsduken virad många varv runt halsen. Han var på väg hem från jobbet. Sist kvar av alla hade han tillslut gått ut genom dörrarna från sitt utmanande jobb på byrån och just tänkt "vilken tur jag har som har precis allt det jag vill ha". För trots att Niko var den populäre, den snygge, den som killar tyckte om för att han var bra på sport och sitt jobb och den som flickor föll för eftersom han var så omtänksam och fin, så var han ödmjuk.
På impuls valde han att promenera hem istället för att ta bilen. För att värna om miljön, för att andas den friska decemberluften, som egentligen är på gränsen för kall till hans cashmerekappa, och för att han plötsligt kom till minnes om hur det var att pulsa rakt ut i snön från vägen och blicka upp mot stjärnorna en tyst vinternatt.
Så nu står han där, Niko. Hör snön knarra under fötterna, andas rökmoln som snurrar runt huvudet och försvinner, blickar upp mot den becksvarta, oändliga himlen som är täckt av stjärnor.
Det är så vackert att det gör ont tänker han. "En annan kväll ska jag ha kläder på mig så jag kan ligga raklång i snön och bara leta efter stjärnor som jag kan namnen på" viskade Niko ut i intet.
Jag ska leka med mina vänner hela helgen, jobba ikväll på premiären av Bygget och kika på Timbuktu, mysa, kolla på resedagböcker av folk som åkt Transsibiriska järnvägen och äta lussebullar. Men det kommer nog komma minst ett kapitel om dagen. Så håll utkik i kategorien som tillägnas just historien.
Jag gillar verkligen dina teckningar. Så lekfulla.
Ha en fin Fredag.
gu va himlens fint hörru lilla hamster
Hihi ^^ Men varför köpte du inte biljetter?
hahaha söööötast<3
Vad mysigt med en vintersaga! Och teckningen är jättesöt!
Svar: I see ;) Jag har den också, utan band dock xD
Fin blogg, vad har du för kamera och vad ´kostar den?
tack tack!
vintersagan är förtjusande! vill läsa mer!
Ha ha Kajsa jag har funderat & klurat på ett vinnande koncept i strumptävlingen men jag tror jag bangar den alltså.. Kreativiteten räcker inte till! Jag kommer att göra min röst hörd när det kommer en annan tävling som passar mig som handen i handsken (eller som satan!) ;-)
En bra början och jag ser verkligen fram emot fortsättningen.
Hoppas att du får en underbar helg.
Massor med kramar
fin bild! jag vill oxå kunna rita så fint!
Sv: Ja de gamla vogue coverns är så otroligt vackra!
Kram på dig!
Ringer du om helgen eller?
åh. så fint!
Vad fint. Jag ser fram emot att följa Nikodemus i berättelsen. Nikodemus är förresten är vackert namn. Jag känner så igen den där önskningen om att ligga raklång i snön och bara leta efter stjärnor som jag kan namnen på. Polstjärnan, orions bälte, lilla och stora björn...Men som sagt...För det måste man ju klä sig ordentligt. Jag undrar allt vad som händer härnäst i berättelsen! :) Sedan vill jag gärna att du berättar hur Timbuk var. Jag är ett gammalt fan! ;) Men nu tycker jag inte lika mycket om hans musikstil...tyvärr.
Trevlig Lucia på dig lilla nejlika där!
so pretty :-)
Vilken schysst vintersaga. Även bilden var jättesnygg.
oooh, Jag blev spontankär i hans namn. Nikodemus. Så tjusigt. Kanske ska börja kalla pojken min för det, bara därför att. Mysig början. Man blir sugen på att läsa resten. Hoppas helgen med vännerna blir finfin!
ååå vad gulligt! fniss ^^ De blå ögonen är hur fina som helst!
Är du fortfarande intresserad av satinjackan by the way?
Ha en bäst helg! mwah
Ikväll får Niko beskåda en varmorange fullmåne som liksom hänger strax ovan dom snötyngda grantopparna. Och skorna som knarrar under snön. Magiskt.
åh vad gulligt!