All this talking ´bout getting old is getting me down, my love
Gårdagen var verkligen något av det jobbigaste jag varit med om. Och att jag är något sorts proffs på att låtsas som om inget hänt gör det bara värre För det skaver på insidan som om allt vasst i världen fastnat där. Jag vet inte varför jag skriver detta här. Som om någon annan har med det att göra. Som om det skulle hjälpa.
Men nej. Det gör ont och kommer att så förbli på oviss tid. Och detta är min blogg där jag skriver om det som faller mig in, och kommer så att förbli.
Igårkväll var jag helt säker på att om jag själv hade behövt hjälpa till för att få mitt hjärta att slå så hade jag inte lyckats. För jag orkade inte mer. Där fanns ingenting att ta av. Så jag tog en tablett emot ångesten och la mig för att låta dosigheten leda till sömn.
Idag började VM med de första tävlingarna. Vi tittade, jobbade, åt kakor, hade nerverna på utsidan, väntade och undrade om vi skulle få några medaljer. Jag har långa rosa naglar nu som jag kan gräva in i handflatorna och som står i fin kontrast till mina svarta jeans och kobolotblå jacka.
Ikväll lyssnar jag på låtar som går på repeat, tvinnar håret runt fingrarna i hårda slingor och kollar på TV som man inte behöver hjärna för att se på. Man bara ser och tänker intet.
The Verve - The drugs don´t work
Nu ska jag tvätta mitt, numera, höftlånga, hår sjunga "ooooooh if heaven falls. ", tänka på prinsar och sen sova. Imorgon ska jag jobba igen.
Just nu har jag en header tävling i min blogg, var med och tävla om du vill:D
Jag jobbade idag & jag jobbar imrogn;) du själv??
vad tråkigt att du mår dåligt. självklart får du skriva vad du vill och jag sitter här vid min dator och läser det också, för jag tycker om att läsa dina texter. Vilka fina bilder du tagit också, den sista blev jag extra förtjust i.
Usch, det sliter i mitt hjärta av att läsa om den smärta du bär på , efter begravningen. Jag vet hur det känns och dina ord tar mig tillbaka till den dagen för snart 7år sedan då jag tog farväl av min vän. Också alldeles för ung för att säga hejdå. Jag vet hur det känns, hur ont det gör, och jag vet också att det kommer fortsätta att göra ont, i flera år framöver. Men vi måste ändå fortsätta leva våra liv. Och var glada över det vi har -och över det vi hade. Minnena är det bästa vi har som aldrig försvinner. Ta hand om dig Kajsa.
Fina du, det är så ledsamt att du har förlorat din vän. Hoppas hjärtat ditt mår bättre snart.
jättefina naglar & bilden längst ner på dej var hur söt som helst!