aenigma

Igår var roligt. Igår var jävligt roligt.
Jag är inte den som likt tjejsajtenmaffian skriver tre gånger i veckan om helt galna utekvällar runt Stureplan med crazy efterfester i Östermalmsvåningar och uppvakning med en Möetflaska som kudde. Det är ju inte jag. Men igår var det livat. Och lite galet. Men mest förbaskat trevligt. Åre är måhända Stockholms nordligaste förort och jäkligt brattätt men ändå finns det en mentalitet som fortfarande är sådär skönt småhelylle och laidback.
Stilettklackar trängs med baggy jeans och hemstickade mössor.

Personalen på 720 hade i alla fall personalmiddag igår. Fast det var mer än bara en random personalmiddag. Först var det en speedad dag på jobbet som övergick i powernap hos flickorna i Fågelholken. Men vad ÄR det med tjejer och göra sig iordning? Tre timmar från det att vi slutade jobba tills vi skulle vara på Raw men ändå lyckades vi vara sena, bli förbannade på varandra (okej, jag stod för den arga biten), glömma saker hemma och bli hysteriska över bristen på hårspray. (Jag stod dock inte för paniken över brist på det)
Men ni vet när en kväll är sådär hysteriskt rolig och trevlig? Då allt bara är..bra. Så jävla bra. Så var det igår. I dryga fyra timmar satt vi på restaurang Raw som är en japansk restaurang i Åre. Det sörplades sparkling Sake, knaprades den möraste fisken ever och skrattades hejdlöst. Det går inte att återge, och jag vill inte ens försöka förklara, hur kul det var. Men det var ett perfekt exempel på när jag är alldeles lycklig och bekymmerslös.
Sen för att göra en lång historia kort; vi dansade benen av oss på Bygget senare.
Lite drama, kaos och dylikt uppstod förvisso men sånt hör ju till en utekväll.

Avslutningsvis när jag och C skulle brumma hem så fick vi dock uppleva vår första rutinkontroll av polisen.
 Vet ni hur stressad man blir av att se hysteriskt blinkande blåljus? Man känner sig skyldig till vartenda lagbrott som existerar kan jag meddela. Utan att ha begått dem. Jag tror att det är en naturlig reflex. Spelade ingen roll att jag inte druckit en droppe eller var det minsta påverkad av något mer än polkagrisarna jag precis stoppat i munnen, jag blev ändå livrädd. Men nu hade jag ju inte begått gjort något dumt, förutom att försökt klämma Cs fingrar i bildörren när hon lite överförfriskad ville bedyra min nykterhet genom att dänga upp bildörren och pipa argt, och vi brummade hem. Äventyr mina vänner, äventyr.

Ungefär såhär såg vi ut. Minus de målade klänningarna från Dolce & Gabbana.

Som hon ser ut runt ögonen ser jag ut nu. Lite trött, lite mörk. Men mycket nöjd.

Och hela jag ser ungefär ut exakt sådär. Bok, knut, sidenmorgonrock. Och min plan är att dagen ska fortgå så. Ska bara promenera en sväng först.