aenigma

I dagarna tre har jag ägnat mig enbart åt vänner, skidåkning, sollapande och att må fint.
Det behöver inte vara så mycket mer komplicerat faktiskt för att försöka må fint som en guldfisk i en liten damm. Man susar ned för sockriga backar, somnar bredvid en lift med himlen som tak och fjällvärlden som inramning, äter gott som man lagat i minimalt kök, tokdansar till the Killers ungefär dygnet runt, förundras över den totala invasionen av turister och går hem i den stjärnklara natten med byxorna lite upprullade utan att frysa om fotknölarna.
Jag är en miljard fräknar rikare (att sola i snö är lika med livsfara om man inte aktar sig) och hade en sista helg i Åre för säsongen. För när jag kommer hem från semestern så är det en folktom by när det kommer till
turister. Då är det bara vi kvar. The locals.
Jag ser fram emot en maj då skutan är tyst och grön.


Innan de efterlängtade fräknarnas intågande i mitt ansikte, med papis tjusiga hatt.