aenigma

Jag har som sagt en miljon bilder ungefär från Guadeloupe. Och hur fantastiska vissa av dessa bilder än är så gör de ju inte vår semester rättvis på något sätt. Vi var i ett paradis bortom vad man inbillar sig att paradis
är. Det var Kurreduttön på riktigt. Robinson Crusoe-liv med extra allt. Cast Away utan tandvärk. Skönhet bortom glossiga magasin. Det var precis såsom en resa till söderhavet och karibien kan tänkas vara.
Så vi tar det lite pö om pö. Börjar med lite bilder från de första dagarna och jobbar oss framåt. Inte allt eller ens hälften. Men foton som ger en axplocksbild av hur det var, vad vi upplevde, vad vi gjorde och såg. Okej?

Samtidigt som ni kikar och läser så tycker jag att ni ska lyssna på den här låten som vi "hittade" via karibiska MTVs playlist under våra två veckor på Guadeloupe. För den är så bra och passar så bra med sin glädje.

Efter många timmar på flyget av enbart hav hav hav och en och annan båt på böljan den blå under så dök plötsligt en ö upp. Inhöljd i dramatiska moln och sporadiskt upplyst av dimmig sol. Vår ö!

Guadeloupe är ganska fattigt men ingen behöver någonsin svälta. Klimatet gör att det växer mängder med olika sorters frukt och bara man sträcker ut handen kan man fylla magen med mango, banan, vattenäpplen och bär.

Semester med Kajsa innebär semester med djur. Det är en ständig jakt på saker med päls (eller utan för den
delen om det är gulligt nog) att klappa.

Vi knallade runt så mycket som möjligt istället för att stanna inne på vår alldeles för lyxiga resort. För man upplever inte ett land utifrån en buffé av mat anpassad för kräsna svenskar, på en strand där servitörerna pratar alla skandinaviska språk, allt finns inom räckhåll och bubblan är fyrstjärnigt intakt. Upplever landet gör man genom att träffa människor utanför hotellområdet, bortanför stängslet och uppassande personal.

Kontrasternas land. 300 meter bortanför vårt hotell bodde lite lokala invånare i sina ihopsatta skjul av korrugerad plåt och överblidvna plankrester. Men skönheten var påtaglig ändå. Hur enkelt och spartanskt det än var. Och de var stolta över sina hem och hus.

Vår lilla bungalow. Längst uppe på kullen på den allra finaste platsen med utsikt över turkost hav, palmer, oändlig himmel och ovanför de andra få turisterna nedanför oss.

På Grisens födelsedag åkte vi och snorklade. Hyrde en bil tillsammans med ett par andra och brummade längs med de mest kringelikrokiga, bergodalbaniga och snirklande vägar jag varit med om, längs kusten.

På den stranden var sanden svart istället och vattnet utanför är kända snorkelvatten.

Det kan börja spöregna precis när som helst egentligen och då kan man få ställa sig under ett litet tak och och äta toast. Regnet är dock tropiskt och alldeles underbart varmt och skönt. Känns som att duscha i djungeln ungefär!

Regnet öste ned i ett par timmar när vi åkte hem och vi kikade på kalasgetter och vackra små hus som klamrar sig fast på de våldsamt skarpa bergen och kullarna längs med kusten.

Sandiga fötter tillsammans med bikini och en lös klänning med dagens outfit x 14. Vad mer behöver man när man är Robinson Crusoe egentligen?

Blommor tagna ur en sagobok växer överallt. Redo att plockas eller bara tittas på.

Detta får bli första delen. Ni som är vän med mig på Facebook kan kika in mer där. Där finns inte alla bilder men en hel del. Imorgon kommer del två här på bloggen!
Undras något så fråga på bara.