aenigma

Ni vet hur 'Djävulen bär Prada' börjar? Boken alltså.
När Anna Wintour-lookisens assistent ska åka och hämta en bil mitt på centrala Manhattan och köra den
själv. Det var jag i helgen. Två gånger.
Jag kickar ass när det kommer till att köra på isiga vägar och parera turister med skidor drällandes överallt men att köra bil inne i Stockholm har jag inte gjort. Så när första riktiga jobbdagen (ni ska få veta snart, lugn lugn) var slut igår och tröttheten peakade så insåg vi att jag skulle behöva köra själv in till kontoret på söder från Nacka. Köra en skåpbil. Automatväxlad. I en stad jag inte hittar i. Ingetdera har jag gjort innan
egentligen. Jag trodde att jag skulle behöva stanna och kräkas på motorvägen ungefär 3 gånger. Mina händer var helt fuktiga av handsvett. Jag tror inte jag andades de första fem minuterna. Men jag klarade det. Och trots att jag sedan höll på att kräkas av trötthet istället och grina för att det spöregnade när jag gick hem så kände jag mig så jävla bra. In på pluskontot liksom. (sen toppade vi alltihopa med att åka och parkera skåpbilen och en annan bil i ett underjordiskt garage med knappar och låsta grindar nog för att kallas ett
TV-spel.) Men jag klarade det. Weep woop!

Tänkte ge er en ledtråd om mitt nya jobb. Ett av föremålen i min väska har nämligen med det att göra. Så vi tar en klassisk ' whats in my bag' och så får ni fundera på vad som har med jobbet att göra.
Halsband, 2hand. Nötallergimedecin. Carmex. H&Msnoddar. Fjärilsnäsduk, från ELLE-fest. Mobil, HTC. Parfymprov, Kenzo(fast egentligen är jag ju en Armanitjej). Knapp från kofta. Almenacka. Handdesinfektion (jag håller svinis borta). Uggleplånbok, Lagerhaus. Sidensjal, mormors gamla. 
Och väskan som allt ligger i är den jag står på, på bilden. En Marc Jacobstygpåse.