you laugh until you cry, you cry until you laugh
Klockan fem imorse ringde klockan och jag var tvungen att vakna till min sista morgon med honom. Hela vägen i bilen höll han min hand och vi kollade på solen som sakta kröp upp över mil efter mil av träd. Vid flyget hade jag bråttom och hann mest bara krama honom hårt en gång och säga de bästa tre orden. Sen var jag borta. Och han. Försenad flight, stressigt Arlanda, bagage som inte ville komma, trångt Arlanda Express och snabbt adjö till föräldrarna som skulle på jobb i huvudstaden. Tunnelbanan på morgonen och människor man inte känner inpå skinnet. Lägenheten är en lugn oas men det enda jag vill är att borra ned näsan i min kofta som luktar som han.
Men mest ha honom bredvid, kanske klagandes på att jag bara kollar Facebook och inte pratar med honom. Vill vill vill. Men tio dagar går fort. Visst gör de?
Tills tio dagar har gått kommer jag titta på Juno ungefär hela tiden. Och längta efter serien United states of Tara som jag tror är det bästa någonsin. Samma skapare som till just Juno.
Åh, kärlek, det är alltid det bästa! Och vad härligt att Junoskaparna ska göra en serie - det ser jag fram emot!
Massa kramar!
Haha.. Såg Juno igår natt omkring 2 skulle jag tro. Diablo Cody <3
helt fantastisk film faktiskt!
Juno är grym!
Åh. Ett minne dök upp i mig som liknar det du beskriver. Om en annan tidig morgon och ett jobbigt farväl. Men man överlever, det gör man, även om det spränger i bröstet av känslor. kram på dig!
Tio dagar är knappt mer än en vecka. Sådant klarar vi, finkajsa! <3
Regina Spektor är helt fantastisk.
Tio dagar är ingenting!
den är så himla fin! ^^
Tio dagar är ingenting. Själv har jag väntat i 17 dagar, förhoppningsvis bara 21 dagar kvar. Suck. Vad gör man inte för kärleken?
Älskar Juno!