Men åh
Jag kom nyss hem från min sista dag i Uppsala. Är.så.trött.
Men så har man en kommentar på bloggen som som är så jäkla söt och en fin flicka har ritat av en bild
utav mig. Och då är tröttheten lite puttad åt sidan.
Gud vad jag tycker om er!
What We do When We don’t Wanna do What We should
Jag sitter i min mammas, och pappas, lägenhet i Vasastan (eller, den ligger i city men det låter så mycket finare med Vasastan) och knaprar på ett nytt favoritsnacks som jag hittade på ICA igårkväll. (Tänk oversize och totalt genmanipulerat stora majskorn som är spröda och salta - Mmm!) Är så trött att jag funderar på att a) gråta b) svimma av c) bara däcka framför lågkvalitativa TV-program och fortsätta äta mitt modifierade
snacks. Jag är en av de där människorna som inte fungerar normalt på hela dagen när uppstigning är strax efter sex på morgonen. Min känsliga konstnärsjäl liksom hamnar i rubbning. (eh)
Ni undrade vad jag gör i Uppsala och jag kan ju berätta det lite snabbt. Jag arbetar då och då med Apotekarsociteten och med deras evenemang och event. I två dagar nu är jag på SLU och Läkemedelskongressen för djur där. Vi representerar en del av sociteten där helt enkelt. Sist jobbade jag på den vanliga läkemedelskongressen här inne i Stockholm.
Detta är inte något av mina nya jobb utan bara saker jag gör ibland för att det är kul.
Men som Grisen sa; saker vi gör när vi inte vill göra sakerna vi borde, typ rita mustascher på varandra. Det gjorde vi häromdagen. 
Ser hon inte en smula ut som Poirot? Ni vet Agatha Christies bokkaraktär med plommonstop. Men utan Plommonstop. Och utan fransk brytning. Men vi jobbar på den.
Kajsa-presenter!
Idag är jag fylld av energi och blogglusten är tagen till en ny nivå. Har en smärre miljon saker att göra så därför bloggar jag nu på för middagen och sen ska jag sätta igång alla mina projekt för dagen. Så tills jag är tillbaka här ikväll kan ni kika på vad min Jules gav mig för söt presentpåse när hon bodde här. (det är verkligen inte nödvändigt att ge mig presenter för att få bo här men det är ju onekligen jäkligt trevligt)
1. Fullkomligt underbar presentpåse! Jag menar; det är ett monster!! Jules menade att jag var den enda människan hon kände som det verkligen skulle kännas rätt att ge påsen till. Det tar jag som en komplimang av monstruösa mått. 2. En fin glasskål till vår samling. Jag älskar den. Fylld med godis men det hann jag äta upp. 3. Handduksglassar! Och kanske bästa presenten man kan ge; ett blandband. Fast i modern tappning.
Tack Jules!
i love you more than little ponys
pic. Unknown?
Jag tar en minibloggpaus, eller vi kan kalla de semester, under tiden jag är hemma i norr.
Istället för att blogga så äter jag middag med mina föräldrar och nästan hela Mikaels familjs som är uppe och hälsar på, knatar runt i Åre-by och fryser ihjäl, tittar på snön som faller, sover med en annan människa nära nära och bara är. Imorgon åker jag hem till staden igen men tills dess är fjällen min horisont.
ett hål i armvecket senare
Igår åkte jag efter en del om och men till Cityakuten vid Hötorget för att få en tid och kolla upp
vad det är för fel på mig. Ett par kalla stetoskop på ryggen och ett blodprov senare fick jag gå hem. Utan svinis med risk för att få en knorr och enbart med en väldigt envis förkylning/virus.
Sov över i Vasastan i mina föräldrars lägenhet, fick mammas hemlagade kycklinggryta med pasta och en gosig soffa att ligga i under kvällen. Det var nog vad jag behövde. Idag är det nya tag, med samma krassa kropp och tunga huvud men med lite mer energi! Nu kör vi. Brum brum!
Pic 1. By Ina. Pic 2. Illo by me.
sick-of-being-s i c k
Jag är så jävla less på att vara sjuk nu.
Pic 1. Illo by me. Pic 2. By Ina.
and the world spins madly on
Nu drar jag på mig klänningen ovan, sätter händerna i mina mjuka handskar, tar på mig min ljusblåa
aftonkappa och virvlar ut i kalasnatten tillsammans med Kristin.
Först Beyond Retrobutiksinvigning och sen kanske lite ELLE-fest på det.
Tjo!
handen i himlen
Jag har en skrivbok som jag använder till allt. Den är min dagbok, min loggbok, min inspirationsbok, stället där jag antecknar kloka saker jag hör i filmer, stället där jag skriver ned låttexter som satte sina händer runt mitt hjärta, boken där jag antecknar när jag reser, boken där jag har intervjuat massor av människor för artiklar, boken med mina tankar och andras, boken där mina ideér och en del av mig finns.
Idag trillade den ned i golvet när jag skulle skriva upp en kröniketanke. Högst upp på en sida hittade jag en text som jag skrev när vi var på Guadeloupe. Antagligen från en bok. Det kan vara någit av det bästa jag läst.
"det tog mig lång tid och en lång resa innan jag lärde mig det jag nu vet om kärleken, ödet
och om det vi gör"
Livet är ju ingen transportsträcka till något. Det är ju själva livet som är livet. Och ibland tar det tid. Men vi kommer dit vi vill. Så småningom. När tiden är den rätta.
svärta
Det är ett ganska återkommande mönster hos mig. Jag blir lätt så, nedstämd fort och innan jag hunnit ta tag i det så börjar jag rasa ned för en emotionell backe där slutet är en svart kraschlandning.
Jag hatar det, depressionerna som ätit flera år av mitt liv. År jag aldrig får tillbaka. Liv jag aldrig mer återser.
Så de senaste dagarna har varit en liten inre kamp. Jag strävar mot migsjälv. Mot att ge efter, mot att falla ner, tillbaka, åter.
Idag har jag samlat energi. Ett par frukosttimmar på en balkong hos en kär vän. Mjuka hundöron som vill bli klappade. En nos mot kinden. Sommarsol som dröjt sig kvar. Promenad och prat om allt och inget.
Nu tar vi nya tag och hoppas på att kommande vecka blir kantad av annat än svärta.
Lyssna.
Till er.
Lite lördagskärlek.
tell me about the days when you where seventeen
Hej. Jag tänkte bara säga att jag är lite upptagen med ditt och datt. Dessutom har jag en sån
jäkla huvudvärk. Men det försöker vi bota med saft som man dricker med sugrör, tanken på nybakade vaniljbullar och sms som får hjärtat att krackelera (på ett bra sätt).
Så hej hej.
Och justja. Ni får en låt av mig. Jag har hört den en handfull gånger men är helt betagen.
Hennes dialekt, fräknar och ögon. Benen som sticker fram ur tvättmaskinen. Hans förvirrade min. Texten som känns som någonting Juno-likt fast i låtformat. Knapparna, fågelburarna och rosetten.
Den är nästan så fin att jag inte vill dela med mig utav den. Men jag gör det ändå.
Lisa Mitchell - Coin laundry
you laugh until you cry, you cry until you laugh
Klockan fem imorse ringde klockan och jag var tvungen att vakna till min sista morgon med honom. Hela vägen i bilen höll han min hand och vi kollade på solen som sakta kröp upp över mil efter mil av träd. Vid flyget hade jag bråttom och hann mest bara krama honom hårt en gång och säga de bästa tre orden. Sen var jag borta. Och han. Försenad flight, stressigt Arlanda, bagage som inte ville komma, trångt Arlanda Express och snabbt adjö till föräldrarna som skulle på jobb i huvudstaden. Tunnelbanan på morgonen och människor man inte känner inpå skinnet. Lägenheten är en lugn oas men det enda jag vill är att borra ned näsan i min kofta som luktar som han.
Men mest ha honom bredvid, kanske klagandes på att jag bara kollar Facebook och inte pratar med honom. Vill vill vill. Men tio dagar går fort. Visst gör de?
Tills tio dagar har gått kommer jag titta på Juno ungefär hela tiden. Och längta efter serien United states of Tara som jag tror är det bästa någonsin. Samma skapare som till just Juno.
This is how it feels
to be at home again.
In the north. 
Guldlock.
Jag har en huvudvärk som är utomjordisk och saknar Mikael så att det gör ont. Blir lite bättre av att få se att bästa Anna ritat av en och att resultatet är sådär hejdlöst fint som det bara blir när just Anna ritar.
Människor som är bättre än Miu Mius.
Jag ligger utslagen i vår lilla soffa och klappar mig på magen som gnyr av lite för mycket god mat. Blev så glad när jag kollade in bloggen nu ikväll och såg så fina, söta, rara, trevliga, uppmuntrande och peppande kommentarer. Ni är så jävla bra! Och trots att jag inte alltid vill tro det så är det ju faktiskt så att det är kommentarerna som gör det roligt att blogga. För utan dem känns det ganska tomt. Som att spela teater inför en tom salong ungefär. Men ni gör det värt det. Varje sekund.
Sen att dagen i övrigt har varit makalös är ju också ett plus. Då kan magen få pipa som en klämd hamster bäst den vill. Först tog jag och Gris en tur till Beyond Retro i Souk-gallerian. För er som inte vet om det så flyttar man butiken till nya lokaler nästa vecka så allt, ALLT, är på halva priset. Skynda fynda!
Sen mötte jag upp en bloggläsare vid namn Kristin. Jag tycker att det är ungefär den bästa känslan i världen att träffa nya människor, och speciellt då de man klaffar med, och idag kändes det som en fullträff. Fina fina Kristin och jag hade en supereftermiddag i solen och runt på söder.
Sist avslutades härligheten med käraste Miriam som kom över för middag. Alltid lika trevligt att få umgås med Björn Borgs bästa medarbetare och sötaste tjej.
Tänk att jag har så jäkla fina människor omkring mig! Det är bättre än alla MiuMius i världen.
Ni ville se mer bilder från lägenheten och naturligtvis ska ni få det. Igår gjorde jag en liten egen version av förvaring för ett par av mina rosetter i samma veva som jag klämde ihop mina gardiner för sovalkoven.
Tyckte att det blev ganska bra faktiskt. Affischen är från konst/modevernissagen förra veckan som jag var på med Miriam. Tycker att bilden är underskön så den passar fint på min vägg.
Han är strösslet på glassen
Jag är ingen romantiker. Vill inte ha fång med rosor, middagar med tända ljus och kyssar under en apelsinmåne. För mig är kärlek att borra in huvudet mot en axel och lukta på nyckelbenen. Att han helt sonika lyfter iväg med mig när jag tjurar. Hur han håller i mitt huvud när han pussar mig på näsan.
Det handlar inte om det extravaganta och scenerna som tagna ur en italiensk film. Det är de små små sakerna. Som att han låter mig äta från sin tallrik fast jag sagt att jag inte alls är hungrig.
Det är kärleken.
Igår var hans sista kväll hos mig här. Och sittandes i ett träd ovanför ett hav av hoppande, festivalmänniskor framför Florence Valentin fick jag sommarens finaste pussar. Jag är kär i Stockholm efter snart fyra veckor här men jag blir bara mer och mer kär i honom för varje dag som går. Han är strösslet på glassen för mig.
Önskelista - lägenhetsedition
Och jag älskar presenter. Som ett barn.
Dessutom har jag precis flyttat hemifrån. Och då FÅR man önska sig inflyttningspresenter. Eller hur?
Så jag gör en önskelista. För önska får man hur mycket man vill. Och drömma.
Jag behöver ett par höstiga, vintriga skor. Helst ankelhög med fina nitar i någon sorts form.
Just nu är vårt kylskåp lite ledset. Det vill vara täckt av vackra bilder, roliga urklipp man kan fnissa åt under trötta mornar och söta texter. Men än då länge har jag bara satt upp småsaker. Vi behöver besökare som har godsaker åt kylskåpets UTSIDA.
Ryska dockor att ställa på en byrå med massa ljus.
Fåglar i alla former. Vi tycker om fåglar i vårt lilla hem. Att ha om halsen, på väggen, i gardinen, i en bur. OH! Fågelbur!
Väggarna är det enda riktigt nakna och vi letar och letar efter att hitta saker att fylla dem med. Men det är svårt. Tror Charlie skulle passa fint. Affischer är fint.
I köket hänger min nyinköpta svarta ljuskrona. Men turkost alltså, en i turkost glas? Ååååh.
Jag letar och letar efter en paljettjacka eller något paljett och pärlprytt på 2hand. Men finner inget. Var är du?
Längst ut på min klädstånd och på min krok-för-det-vackraste-i-garderoben behövs något nytt. Något i söt klänningsform som får det att pirra i magen och sockerdricksbubbla i hjärtat.
Lagerhaus är ungefär det bästa vi vet. Speciellt deras nya assietter med ugglor. <3
Vardagsrummet och våra "egna" rum har orientalisk känsla med turkosa, gröna och mjuka rostiga nyanser. Det enda som fattas nu är ett par kuddar för soffan. Såna man kan trycka till bröstet när det är läskigt på TVn.
Fjädersmycken! Iiiiih. Moa gör de finaste av fina diadem.
Något utav det bästa jag vet är söta spel. Jag önskar mig så innerligt Little Big Planet men för det behövs dyra konsoller och sånt. Så jag nöjer mig med gratis internetspel. Är det någon som har tips på såna? I stil som Samorost?
Kanske världens finaste porslinsserie? Ack hur ljuvlig. Bara en liten liten kopp eller ett fat vore en dröm.
Om vardagrummet är orientaliskt vill jag ha lite japansk känsla i min sovalkov. Och i Japan har de ljusslingor har jag bestämt. Så en sån letar jag efter som en besatt hamster.
Oh Materialistiska värld, jag både hatar och älskar dig. Men som sagt, önska får man alltid. Och drömma.
Pics från sidor jag inte kommer ihåg. Och fina fina bloggar.
Snigellycka.
Bea är något utav det raraste jag vet och det gör mig bortom glad att vi äntligen bor i densamma stad.
Hamster + Snigel = Ow!
Pic; Från Beas blogg.
Viva la vida - på riktigt
Igår packade vi picknickkorgen med en kyckling/broccoli/fetaost/pastasallad, mousserat vin och choklad och sedan tog vi tunnelbanan till stadion och slog oss ned på en gräsplätt för att tjuvlyssna lite på Coldplay. Glas hade vi inte så det blev sörplandes ur sugrör direkt från flaskan och någon rutig, söt picknickfilt finns inte i hushållets ägo så det fick bli en handduk att sitta på. Men det är de där kvällarna som är de bästa. När man har förväntningar om en småtrevlig kväll och det sedan blir fantastiskt. Lite kompisar slöt upp, gamla bekantskaper återknöts och vi satt mellan två vägbanor i augustikvällen med Viva la Vida nära så nära. Ganska makalöst fint.
Avslutade med ett par timmar på Grodan innan vi trillade hem vid halv tre efter en traumatisk resa med t-banan hem. Allt kan ju inte vara perfekt en kväll antar jag. T-banetrauman kommer vi nog få många utav.
Kvartersfest!
arm i arm? Känns magiskt på något sätt. Som tagen ur en roman. Ljuskäglor som trillar ut från butiksdörrar, skratta som porlar från öppna fönster och massa olika matdofter från restaurangerna. Det är som att vara
utomlands i sitt eget land. Det är det jag gillar med söder. Att det är en egen liten charmig, småexotisk stad i sig.
En sväng på Beyond Retros kalas var vi också. Om resterande Grolsch Block Party var var lugnt och mysigt var Beyond Retro varmt, trångt och överbefolkat. Vi letade och letade efter de utlovade muffinsen men såg inte en minsta smula så efter en promenad hem satte Grisen igång med ett litet bak och nu står det blåbärsmuffins och svalnar i köket.
Vad vi skulle fått:
Vad vi så fick;
Sambolivet är fint med en Gris i hushållet.