aenigma

Jag tycker om grönt. Min absoluta favoritfärg är turkos men ganska snart därefter kommer grönt.
Väldigt ofta ställer jag mig dock vid min klädstång och undrar varför dessa två färger är så underrepresenterade där. Så när denna väska med knalligt gröna detaljer i lack hängde på en krok på H&M för 50 kr kunde jag inte säga nej. Inte bara är den en fantastisk färgklick, den är också ett utmärkt substitut för min gamla trotjänare till handbagage vid flygresor, och kameraväska.


Väska, H&M. Kofta, Indiska. Telefon, HTC Tattoo.

Igår var ingen bra dag. Eller jo, det var det, fram till klockan tre ungefär.
Sen gick det käpprätt åt helvete.
Så jag åkte hem till mina föräldrars lägenhet, åt middag, låg på soffan och fick höra att allt blir bra.
Och det blir bra. Det ordnar sig.



Bilder från innan jul. På väg ut, fullt påklädd med skorna på fötterna. Så gick det bara inte. La mig på
sängen och stirrade i ett tak som stirrade tillbaka.

Först kände jag mig lite skeptisk. Fick lite skräckfilmsvibbar av någon märklig spöksort alternativt en clowns obehagliga nävar. Men efter att ha smält bilderna en smula så kan jag inte annat än tycka att detaljerna i Hussein Chalayans SS/10kollektion är makalös. Jag har ingen aning om hur man gjort händerna. De ser ut att vara nästintill stöpta i ren gips så perfekta de är. En sak jag vet är att det är just det här jag älskar med high fashionmode. De skruvade, extravaganta, underbara och märkliga sakerna som enbart kan skapas för de stora modescenerna. Fantastiskt är ordet!

Jag har alltid gillat Hussein Chalayans sätt att föra ihop konst och mode. Till skillnad från de japanska klädkonstnärerna som Rei och de andra känns Chalayans design mer verklighetsförankrad. Inte så Dalí utan mer vardaglig. Som när han gjorde printscreentryck med persienner.




Tror detta kan vara den häftigaste detaljen jag sett i en kollektion kanske - någonsin.
Otroligt snyggt gjort och jag kan inte sluta kolla hur händerna faktiskt kramar fram vecken som gör hela draperingarna och formar plaggets struktur. Magiskt.

Fick en vansinnig längtan efter att bära randigt. Synd att jag inte har ett enda randigt plagg med mig till norr.
Betyder det att det är dags att åka tillbaka söderöver, mot huvudstaden?
Nja, lite fler skiddagar ska jag nog ha innan det bär av mot Stockholmsstress igen.
Imorgon ska jag inhandla lite saker så att jag kan sätta igång ett par DIY-projekt!

Alexander Wang. H&M Divided herr.

Jag snöar ju in på saker. Hello Kitty och mandariner. Rosetter och lussebullar. Sugrör och minimaränger. Plommonlila och Proviva Mango. Hamstrar och fetaost. Mitt liv är en ständig cykel med ingångsfaser, själva perioden och sen utgångsfaser följt av en ny ingångsfas för något nytt. Det mesta återkommer med jämna mellanrum och vissa saker blir inventarier i mitt liv. Livsnödvändigheter.
Någonting som varken är livsnödvändigt eller ens lite nödvändigt men som jag alltid dras till är kombinationen av blått, grönt och turkost. Och den mest ultimata formen utav det är i mina ögon påfåglar.

När det är 27 minusgrader och världen utanför mitt fönster är i en vit skala med inslag av isande ljusblå himmel känns det extra uppmuntrande att förkovra sig i just mustiga turkoser, ett medelhavs alla nyanser av grönt och strimmor av guldigt gult.

Bild 1. Hittad hos Mimo. Bild 2. Väska jag köpt på 2hand. Bild 3. Rolig liten hatt jag och Ida hittade på 2hand i Malmö. Bild 4. Perfektion. Bild 5. Hatten igen. Ångrar att jag inte köpte. Var ju fruktansvärt fin. Bild 6. Ännu en väska från 2hand. Köptes dock inte. Dyr liten boutiqe i Malmö.

Jag sitter ihopkrupen i en utav våra stora gröna fotöljer, tittar ut lite på snön då och då, känner den svaga doften av stearin från de stora blockljusen jag tänt och funderar på att göra en ordentligt stor kopp te.
Halsen är öm, ryggen likaså, magen piper, nacken knastrar och näsan är helt magiskt täppt. Men jag är oerhört tillfreds med livet. Lite krämpor i kroppen kan inte hindra mitt humör från att vara berusande ljumt.
Jag har en fantastisk resa att se fram emot, är omgiven av snötäckta vidder och fjäll, har min familj att mysa med och en Mikael att älska ihjäl.


Bilder ifrån en liten fotosession i somras med min allra bästaste vän. Hon hade fått en påse med riktigt gamla underkläder i de mest sagolika utföranden. Korsettbehåar, livstycken, strumpebandshållare, gördlar, nattlinnen och små sjalar att svepa om axlarna. Vad hände med den skönheten som fanns då, förr?

Jag tycker verkligen om våra arbetskläder. Det känns lagom flådigt med vår svarta Hopeklänning och tjusiga kappa från Blank. Men vissa dagar saknar jag verkligen att få bära mina egna kläder. Just nu jobbar jag i princip varje dag och då blir det inga second handklänningar, knalliga smycken och svepande kjolar.
Men på lördag flyger jag hem. För att i en hel dag få vara med min Mikael innan jag flyger tillbaka hit igen. Då ska jag bära blommigt och rutigt, ha tre halsband på en och densamma gång och ha en gigantisk sammetsrosett i håret. Jajamen.


Klänning, farmors gamla som jag fått.

Inne i lägenheten är det varmt men vid fönstret är det vinter och kallt.


Klänning, 2hand.

Man kommer hem och är så trött att man inte kommer ihåg pojkvännens fullständiga namn.
Eller sitt eget.
Tuggar på en lussebulle till middag och lägger sig i sängen med kläderna på.
Fast så kommer man på att man har en fullkomligt sagolik prickig sak i garderoben som kommer att vara så fin till lite solbränd hud, palmbladsrassel och salt hav. Då glömmer man bort för ett tag att klockan står på fem till imorgon och det sen väntar 6 timmars bilkörning till Göteborg och fyra dagars full kareta med jobb.

Det är de små sakerna som gör det.

Dessa två passar bra ihop. Brun sten, arvegods. Blå sten, present.

Nagellack köpta på UO i Washington DC. Grym kvalité och bästa karamellkänslan.

Jag ägnar kvällen åt skribentjobb, läsa på för morgondagens arbete då jag ska ut på vift igen,
måla naglarna i sjukt knalliga färger så att jag blir glad när jag ser mina nedbitna stumpar, fixa med designen av min nya telefon (aka nya bästa vän), dricka Coca Cola med sugrör och ha TVn på i bakgrunden som sällskap.
Jag tycker om sådana här kvällar. När jag är själv, jobbar, knåpar med mina projekt och har ett skönt lugn i lägenheten. Det är precis det här jag ville när jag flyttade till Stockholm. Det slog mig häromdagen när min pappa skrev det i ett mail. Att jag borde njuta av att vara precis där jag vill vara i såväl det geografiska som yrkesmässiga aspekten. Så nu njuter jag.

Densamma vän som gav mig gårdagens ljusblå volangskapelse till klänning skänkte mig också ett par stövlar. Jag älskar att trampa runt i stövlar. Det känns sådär lagom avslappnat och är dessuto ruskigt bekvämt. Det behöver inte ens regna för att jag ska gå runt i det. Jag tycker helt enkelt om att bara hoppa i ett stycke gummistövlar med tre lager tjocka strumpor och sen trampa iväg. Regn är inte nödvändigt.
Men stövlarna jag fick är inte vilka som helst. De är så himla fina!
Ett par klassiska Nokia (det är kult om man är norrlänning) i halvblank, brun gummi. Men det bästa av allt; en liten klack på ett par tre centimeter! Gör att man känner sig lite lite tjusigare samtidigt som man är väldigt Skogsmulle. Påminner om de där superhajpade Marc Jacobsstövlarna som kom för ett par år sedan som alla ville ha. Fast i mitt tycke är mina ungefär en miljon gånger snyggare.


Jag kombinerar dem med vita strumpbyxor, en mönstrad tunika och min kofta med gigantiska ärmar
och knytskärp i midjan. Uppklätt men bekvämt nedklätt.

Jag fick nya vinterskor förra veckan. Om ni visste hur svårt det är att hitta skor när man har pyttesmå fötter så skulle det dock inte vara lika roligt att tänka sig jakten. Jag har nämligen letat sedan i somras efter ett par stövlar med kortare skaft i en smula MC-modell. Svarta och hyffsat enkla. Men i barnstorlek är det en annan femma. Vagabond har haft fina i skinn, Monki hade ett par coola med nitar och jag har klämt, känt och petat på hur många andra som helst. Men 36:or funkar inte och de flesta barnpjucks har antingen rosa ludd eller en sula som blinkar varje gång jag tar ett steg. Men så hittade vi dessa. Precis det jag letat efter, tyvärr dock inte i skinn, och otroligt sköna och varma. Nya följeslagare i vinter!

Jag sitter och lunchar för migsjälv i mitt kombinerade kontor/kök. Soppan är sådär full av pasta som jag vill och på Hannas laptop spelas en Spotifylista med bara superglada, supersöta och superfina låtar. Som Belle & Sebastians ungefär alla låtar, Coin Laundry med Lisa Mitchell och Love letters to Japan.
Lägger upp en plan för mitt skolarbete samtidigt som jag suger i mig soppa. Planerar de kommande två dagarna då jag ska till Uppsala på jobb, får besök, på spelning och massa småsaker. Dricker bubbelvatten med sugrör och petar i mig pencillin mot urinvägsinfektionen och sitter med kalendern över november och december som kommer bli proppade med roliga jobb och event. Funderar på hur jag bäst lägger in mina frilansjobb därimellan så jag hinner sitta i soffan med sambo-Gris framför Scrubs och äta chokladbollar då och då.

Jag lovade migsjälv att innan oktober var slut så skulle saker och ting ha tagit fart på riktigt. Inatt kom jag på att det är precis vad det gjort också. Det är så roligt så jag nästan trillar av stolen!


Dessutom har jag kanske världens finaste kofta i mitt ägo. Har förvisso varit min ett tag men det är först nu jag kom på att visa den för er. 60 kr på Röda korset och en ljusblå cashmerekofta fullkomligen översållad med vita pärlor är min. Jag undrar vem som har suttit och sytt fast alla pärlor för hand, för de är så himla många, och hur den sen hamnade på 2hand. Sånt är kul att tänka på. Plaggets historia.

Ikväll ska jag sy om den här sannslöst coola klänningen. Behöver kortas upp en del men är sedan redo att vara ruskigt snygg. Väldigt 80-90-tal, vilket jag annars hatar, med "påsiga" höfter och lite powershoulders. Älskar att mönstret är med riktigt vulgärt stora, rosa rosor. Hade den enbart varit svart hade det varit vilken klänning som helst. Nu är den kick ass. Ikväll blir det jag och synålen framför något högkvalitativt program på TV som man enbart behöver lyssna på i bakgrunden och inte direkt se.
Back to work.


Ni kommer förstå dess storlek när ni ser den tillfixad. Jag lovar.
Den är en present från bästa Anna som hittat den på 2hand från början.

I goodiebagen på Blogawards var det ganska tomt på riktigt roliga grejer. En del småkraffs och tja, skräp. Men en bra grej var att man fick hämta ut valfritt smycke i en Glitteraffär.
En snuvig, sjuklig dag traskade jag iväg och plockade ur halsbandet nedan som uppmuntring. Från Tsarkollektionen och ruskigt maffigt. Till en enkel, enfärgad blus eller med extra allt ihop med andra
smargdfärger - jag gillar det vilket som. 299 kr kostar det om jag inte missminner mig. 

Jag kom just hem från dagens första möte på Nordic Light Hotel och känslan i magen är som en varm, mjuk boll. Stegen är lätta, huvudet känns fritt från orosmoln och jag är bara så lycklig.
Nu ska jag knapra i mig lite brunch och sen fara iväg på min första arbetsdag på jobb nummer ett.
Kan inte säga så mycket om någonting än men jag lovar att berätta när tiden är inne. Tills dess så kollar vi på ett par pjäser från Beyond Retro som jag förälskade mig i häromdagen. Vill någon fira mig så står de högt på önskelistan. Barasåattnivettänktejag.
<3


De var dessutom bara pyttelite förstora för mina miniatyrfötter. Askungeskor vill jag lova.