aenigma

Det finns några saker som fascinerar mig något oerhört. Som jag liksom återkommer till gång på gång.
Oftast är det ting, händelser eller saker som jag förundras över för dess skönhet eller mystik.
Geishor är en av dem. Ända sedan jag såg en bild på en Geisha för första gången har jag varit barnsligt hänförd över hur vackra de är med sina slutna ansikten bakom århundraden av traditioners seder och sminkning.
Och därför att de lever ett liv så långt från mitt eget, i ett land jag längtar till och med livsöden jag aldrig till fullo kommer att förstå. Men ständigt lika vackra och mystiskt leende ändå, vad livet än innebär.

Imorgon har vi vår sista vernissage efter tre år på gymnasiet. Känns både sorgligt och skönt.
Men mitt sista projekt och tema inför utställningen är just geishan. Så med min vanliga illustrationsstil, som jag inte använder till skoluppgifter i bild i vanliga fall, gjorde jag min tolkning av olika bilder, fragment och minnen av geishor jag sett. Bilden ovan, är en av dem.