Fin på film.
I sommar har jag sett så mycket film. Mer än vad jag någonsin gjort innan. Och från alla möjliga changrar.
Hoppat vilt mellan dålig amerikansk highschoolfilm (Mean Girls) till gamla klassiker (Pretty Woman), nya favoriter (Juno) och sånt där som får en att tänka (Babel). Och knasiga men så rart fnissframkallande! (Bio Dome)
Men något som jag verkligen har börjat tänka på ju mer jag sett på film är fotot i filmen. Hur man gör de där bilderna som bränner sig fast på näthinnan. Det kan göra en hel film att se en bild, bara en sekvens, bland miljoner andra som berör en. Jag tycker om fint foto i film.
En vacker dag snart ska ni få läsa krönikan jag skrev om Kärlek till film. Och om kärlek på film.
Tre foton från Babel.
Imorgon åker jag till Stockholm!
Hoppat vilt mellan dålig amerikansk highschoolfilm (Mean Girls) till gamla klassiker (Pretty Woman), nya favoriter (Juno) och sånt där som får en att tänka (Babel). Och knasiga men så rart fnissframkallande! (Bio Dome)
Men något som jag verkligen har börjat tänka på ju mer jag sett på film är fotot i filmen. Hur man gör de där bilderna som bränner sig fast på näthinnan. Det kan göra en hel film att se en bild, bara en sekvens, bland miljoner andra som berör en. Jag tycker om fint foto i film.
En vacker dag snart ska ni få läsa krönikan jag skrev om Kärlek till film. Och om kärlek på film.
Tre foton från Babel.
Imorgon åker jag till Stockholm!
murphy and his freaking law..
Sitter i vår kök i lägenheten i Norrköping med världens svajigaste internet som hittills i princip totalvägrat att lyda mig. Få saker gör mig så frustrerade som när teknik inte lyder. Då är jag ungefär lika nära att banka huvudet i bordet som ett barn som inte får lördagsgodis. Eller mer. För jag har tålamod som en hamster på crack.
Men. Nu ska jag packa om min blytunga väska inför färden till Stockholm imorgon, biljett införskaffad check, fotografera de fantastiska löven utanför vardagsrumsfönstert. De ser ut att brinna i form av taggiga klungor!
Sen traskar jag ned på stan igen (jag älskar att ibland kunna ha 5 minuter till H&M!) för lite kikande i affärer och vid 16 så blir det lek utav med bästaste Jules.
Ser ni ett par leopardtights nedstoppade i uggs och en oborstad fläta så ja, det är jag. (Ingen hårborste. Hur kan man inte ha en hårborste när man har ett svall som räcker till midjan?)
I letandet efter bilder från Norrköping var detta vad jag hittade. Något jag ritade förra sommaren och supersuddig bild av allén nedanför där lägenheten ligger här. Där ser man.
Men. Nu ska jag packa om min blytunga väska inför färden till Stockholm imorgon, biljett införskaffad check, fotografera de fantastiska löven utanför vardagsrumsfönstert. De ser ut att brinna i form av taggiga klungor!
Sen traskar jag ned på stan igen (jag älskar att ibland kunna ha 5 minuter till H&M!) för lite kikande i affärer och vid 16 så blir det lek utav med bästaste Jules.
Ser ni ett par leopardtights nedstoppade i uggs och en oborstad fläta så ja, det är jag. (Ingen hårborste. Hur kan man inte ha en hårborste när man har ett svall som räcker till midjan?)
I letandet efter bilder från Norrköping var detta vad jag hittade. Något jag ritade förra sommaren och supersuddig bild av allén nedanför där lägenheten ligger här. Där ser man.
Ett tåg. Ett lejon. En krönika.
Jag sitter på tåget från Lund och mår lite illa. Och har en del ont i hjärtat.
Det går liksom hand i hand det där. Funkar inte hjärtat så funkar inget annat heller.
Så är det i alla fall på mig.
Lämnar mitt skåne och livet som jag haft här i 4 månader nu för att så sakteligen ta mig tillbaka till norr och det som är hemma där. Jag är så kluven. Det är som i en film med dåliga repliker. Men faktiskt så; det är i skåne jag har mitt hjärta.
Och nu lämnar jag det igen.
Det luktar apelsin här och jag har lock för öronen. Om tre timmar är jag i Norrköping. På onsdag är jag i Stockholm.
Jag tror inte att detta har någon som helst relevans. Nu ska jag titta på film, "Trainspotting" för att ge en ironisk vink till vad jag sitter på just nu. Ett X200tåg som susar högt.
Ni får ett lejon av mig som jag ritat på en av servetterna från jobbet. Och sen får ni en krönika jag skrivit om kärlek till film. Eller kärlek på film. Välj själva.
Det går liksom hand i hand det där. Funkar inte hjärtat så funkar inget annat heller.
Så är det i alla fall på mig.
Lämnar mitt skåne och livet som jag haft här i 4 månader nu för att så sakteligen ta mig tillbaka till norr och det som är hemma där. Jag är så kluven. Det är som i en film med dåliga repliker. Men faktiskt så; det är i skåne jag har mitt hjärta.
Och nu lämnar jag det igen.
Det luktar apelsin här och jag har lock för öronen. Om tre timmar är jag i Norrköping. På onsdag är jag i Stockholm.
Jag tror inte att detta har någon som helst relevans. Nu ska jag titta på film, "Trainspotting" för att ge en ironisk vink till vad jag sitter på just nu. Ett X200tåg som susar högt.
Ni får ett lejon av mig som jag ritat på en av servetterna från jobbet. Och sen får ni en krönika jag skrivit om kärlek till film. Eller kärlek på film. Välj själva.
Jag och två vänner är de tre kulturella musketörerna. Vi har liksom varsitt område där vi inte direkt anser oss upplysta utan mer som ständigt nyfikna noviser i våra changerar.
Hanna kan leta som en galning efter ny musik att fylla datorn med, Jannike har sett mer film än någon annan människa jag känner och jag. Jag älskar böcker. I de flesta former, utförande, kategorier och ämnesområden.
Men det är inte böcker utan film som extra färg på min sommar. Jag byter musketörområde.
När dagarna mest består av att vingla runt torn av koppar som Alice i Underlandet på kaffekalas och se ut som en cirkusapa i jobbkostym så är det befriande att ligga i ett becksvart rum med laptopen på magen. För jag identifierar mig alltid med saker i filmer. Hittar favoritsekvenser jag kan se hur många gånger som helst på rad (thank god for youtube!), finner uttryck som gör mitt liv komplett och kärar ned mig i personer som bara är en karaktär men ändå så verklig.
Ingressen till "Napoleon Dynamite" måste vara något av det snyggaste som gjorts i vår tid. En fullkomligt äcklig, och alltså alldeles fantastisk, matkavalkad där korv byter plats med ägg och ägg får stå tillbaka för ärtor. Och linoleumgolv. Linoleumgolv har aldrig varit så häftigt som i "Napoleon Dynamite". Inte ens på dagis.
Plötsligt får jag en vild längtan efter att gå på bal med gigantiska puffärmar och bära snowjoggers. Kasta ut actionfigurer i stöttålig plast genom bussfönster och lära mig danssteg till en video. Allt är Napoleons fel. Men å andra sidan så går mina små filmbesattheter i cykler. För stora delar av skåne har numera hört mig sjunga "spiderpig" på jobbet. Den här veckan är det ledmotivet till "Juno". Och är det någon film som faktiskt får mig att både vilja skratta och gråta helt hysteriskt och okontrollerat (som en tjej alltså, sa min såkallade vän) så är det nog just "Juno".
Den har hyllats, fått utmärkelser och hur många plus i kanten som helst. Nog för att få vem som helst med tron att de har lite mer "fin" smak att rynka på näsan. Men jag älskar den. Från de första tonerna av världens mest ultimata kärlekssång till min tanke på vad jag nu anser som det mest rebelliska man kan göra. Nämligen kräkas i en urna i sin egen hall.
Jag kommer på migsjälv med att tänka att en slipover är precis vad jag behöver, helst mönstrad. Säga att det är en "foodbaby" jag har i magen så fort jag är mätt och faktiskt knapra i mig tre förpackningar Tictacs under en dag i Köpenhamn. Helt omedvetet blir jag sådär kär i ett dött och ju faktiskt abstrakt ting som en film är. Men det är ändå fint på något vis den kärleken.
Bara den lilla detaljen som jag upptäckte i detta nu när jag skriver och tittar på "Schakalen" samtidigt, att en av agenterna i min barndoms favoritfilm (ja, Schakalen. Hur störd var jag som kiddo?) är Junos pappa i just "Juno"? Det gör mig glad. Han är ju dessutom kanske den klokaste rådgivaren jag hört tala om kärlek. För han får det att låta så enkelt. Det där med riktig kärlek. Och inte bara den man har till saker, som filmer.
Man kan få ut så mycket av att titta på film. Lära sig fina meningar som "I´m sticking with you. Cause im made out of glue". Fast just nu misstänker jag mest att det kan vara omöjligt att föda barn om man inte har multirandiga strumpor på sig.
(Alla styckeindelningar försvinner på bloggen. Det får ni tåla. Att texten trillar fram utan avbrott.)
Anna
Jag har skrivit om Anna många gånger förrut. Men man kan göra det igen. Igen, igen och igen.
För jag vet få människor som har en garderob som kan jämföras med hennes. Om någon?
Det är som att titta in i hålet som Alice i Underlandet trillar ned igenom. Du vet aldrig vad du kommer att få se, vad som möter dig, om du ska bli förtrollad eller fullkomligt förhäxad. Tänk er en värld av klänningar som omsorgsfullt hittats på loppmarknader och osorterade 2handaffärer, vintagefynd från Ebay, ärvda rariteter och marknadsguldkorn.
Färger, mönster, detaljer, modeller.
Och inte nog med att Anna har den mest makalösa av garderober, hon har dessutom de vackraste utav inredning med gammal, hittat, ärvt och funnet i andra hand.
I dessa dagar adopterar jag mig storasystrar ganska ofta men Anna är redan invald i familjen och jag kan inte vara gladare. Tänk att "få" storasyster med sagolik garderob som gärna fikar och shoppar med dig och dessutom är en av de starkaste människorna du känner. Jag har det bra jag, för jag har en Anna.
För jag vet få människor som har en garderob som kan jämföras med hennes. Om någon?
Det är som att titta in i hålet som Alice i Underlandet trillar ned igenom. Du vet aldrig vad du kommer att få se, vad som möter dig, om du ska bli förtrollad eller fullkomligt förhäxad. Tänk er en värld av klänningar som omsorgsfullt hittats på loppmarknader och osorterade 2handaffärer, vintagefynd från Ebay, ärvda rariteter och marknadsguldkorn.
Färger, mönster, detaljer, modeller.
Och inte nog med att Anna har den mest makalösa av garderober, hon har dessutom de vackraste utav inredning med gammal, hittat, ärvt och funnet i andra hand.
I dessa dagar adopterar jag mig storasystrar ganska ofta men Anna är redan invald i familjen och jag kan inte vara gladare. Tänk att "få" storasyster med sagolik garderob som gärna fikar och shoppar med dig och dessutom är en av de starkaste människorna du känner. Jag har det bra jag, för jag har en Anna.
lights wont guide you home
Jag vet inte varför jag sitter uppe och bloggar nu. Kanske för att jag känner mig lite irriterad. Konfunderad.
Förvirrad?
Om cirka två dygn sitter jag i vår lägenhet i Norrköping och lämnar södern för att första gången på fem månader ta mig hemåt norr. Jämtland, Åredalen, kylan, hösten. Som en acklimatisering är jag ett par dagar i Norrköping för att sen vara en dag i Stockholm med lite fika och möten med trevliga människor. Men sen ska jag hem.
För första gången på fem månader. Som sagt.
Ena stunden är jag jovialisk som få, som för ett par timmar sedan. Bra jobbdag och sen fest och middag på jobbet. Glad, uppåt, pigg. Nu är jag kluven, trött, rastlös och irriterad. Varför vet jag inte riktigt.
En dag var jag som vanligt enkelt klädd för att kunna jobba. Men ljuset i trädgården skulle kunna ha gjort en skev fiskmås vacker. 1. Sminkrutinen på sommaren är bara snäppet mindre än på vintern. Det vill säga; bara mascara, ingen concealer. 2. Jeans, H&M. Sandaler, Aldo i NYC. Skärp, mamsellens gamla. Syrentröja, Indiska Köpenhamn. Halsband, Forever 21. 3. Jag gillar inte när man sätter det i system att ha trassligt och ovårdat hår. Som den här trenden med maskiga strumpor, Docs och tights som byxor. Allt det tillsammans med håret blir ju bara.. pundigt. Men nyduschat hår som fortfarande är fuktigt och som får torka fritt i kvällsluften är fint.
Förvirrad?
Om cirka två dygn sitter jag i vår lägenhet i Norrköping och lämnar södern för att första gången på fem månader ta mig hemåt norr. Jämtland, Åredalen, kylan, hösten. Som en acklimatisering är jag ett par dagar i Norrköping för att sen vara en dag i Stockholm med lite fika och möten med trevliga människor. Men sen ska jag hem.
För första gången på fem månader. Som sagt.
Ena stunden är jag jovialisk som få, som för ett par timmar sedan. Bra jobbdag och sen fest och middag på jobbet. Glad, uppåt, pigg. Nu är jag kluven, trött, rastlös och irriterad. Varför vet jag inte riktigt.
En dag var jag som vanligt enkelt klädd för att kunna jobba. Men ljuset i trädgården skulle kunna ha gjort en skev fiskmås vacker. 1. Sminkrutinen på sommaren är bara snäppet mindre än på vintern. Det vill säga; bara mascara, ingen concealer. 2. Jeans, H&M. Sandaler, Aldo i NYC. Skärp, mamsellens gamla. Syrentröja, Indiska Köpenhamn. Halsband, Forever 21. 3. Jag gillar inte när man sätter det i system att ha trassligt och ovårdat hår. Som den här trenden med maskiga strumpor, Docs och tights som byxor. Allt det tillsammans med håret blir ju bara.. pundigt. Men nyduschat hår som fortfarande är fuktigt och som får torka fritt i kvällsluften är fint.
"baby, lets braid my beard"
Ni vet hur det är. Man tittar på "Braveheart" och så plötsligt är det enda man vill ha på sig klanrutor, grovstickade sjalar över axlarna och en schysst skinnväst. Och så ser man sigsjälv naturligtvis framdundrande över vidsträckta grämarker med frusen tjäle som hästens hovar smattrar emot. Vinden i det flätade håret och metallskärpet klingande mot höften.
Eller. Är det bara jag?
allt från ellos.se
Eller. Är det bara jag?
allt från ellos.se
Bullshit.
Igår när jag skulle ta tåget hem från Malmö så var jag så törstig att jag sprang in på Pressbyrån för att köpa en cola. Lite smågodis trillade med när jag var i farten och eftersom kön var så lång hann jag ju kolla på utbudet av tidningar.
En Cosmopolitan slank med och efter att jag knaprat mig mätt på sura blå flaskor började jag bläddra.
Comso är inte en tidning jag läser vanligen. ELLE har jag haft prenumeration på sen jag var 15 tror jag och då och då köper jag Vogue eller något annat utländsk modemagasin.
Så hamnar jag på en en del av tidningen som heter Manual där en snubbe vid namn Jonas Cramby gör olika artiklar om män. I detta nummret (oktober) har en killpanel fått svara på tjejers frågor.
Till en början är det lugnt. Trivialt snack om höra av sig osv. Men sen kommer den här frågan:
Jag har varit tillsammans med både en kille från landet och en kille från storstan, och min fråga är: varför är det så annorlunda? (Killpanelen svarar) "Det finns för och nackdelar med båda sorter: Stadskillar klär sig bättre, tjänar mer och har ofta en lite mer uppdaterad kvinnosyn. Tyvärr kan de inte köra bil ordentligt, skruva i en glödlampa och är alldeles för klena för att hjälpa dig att flytta. Lantiskillar, däremot, är hjälpsamma, okomplicerade och har inte lika mycket issues när det kommer till att flytta ihop och skaffa barn.Tyvärr pratar de ofta otydligt och klär sig som Gregory i andra säsongen av Paradise Hotel."
Ursäkta, men vad i helvete menar man med detta? För det första är jag så innerligt less på hela grejen med att man ska sätta folk i olika fack för att de kommer från olika delar av ett och samma jäkla land. Bara för att man bor på "landet" är man inte en surmulen, tyst, snusmumrik. Och bara för att man är göteborgare är man inte en jovialisk skit som ständigt drar dåliga skämt. Men vad fasen har detta för någon som helst relevans? Det är ju en förolämpning mot såväl killar från stan som killar från landet och är så patetiskt skrivet att jag blir förbannad bara jag läser det som respektive ska "vara bra på".
Varför är vi så fortfarande idag så otroligt besatta av att placera folk i fack, berätta hur stereotypiska de är och göra folk till roller i ett spel? När det i själva verket knappt finns någon som helst grund för det.
Allt det som är skrivet i detta såkallade svar är ju som taget ur tomma luften. Exempelvis; Hur killar från landet klär sig skiljer sig inte mer från hur en stadskille klär sig annat än att han från landet möjligen har mer praktiska kläder. För han åker inte tunnelbana till jobbet utan ska ut och skotta fram sin bil i snön. Då funkar inte en Hugo Bosskappa i cashmere. Men det är ju också en ren generalisering! Ett faktum dock är att jag känner betydligt fler bratiga killar som klär sig i Armani och Versace på landsbygden än i städer.
Så jag tvivlar inte en sekund på att om det nu är en skillnad mellan killarna från stan och landet så är den marginel. Och verkligen inte en skev, skruvad helt patetisk variant såsom en snubbe vid namn Jonas Cramby säger.
Sånt här gör mig så jävla less. Men framförallt förbannad.
and the night is young
Idag har jag haft en sån där fantastisk dag då varje hjärtslag är lyckligt.
Med vänner jag tycker om, i det skåne jag älskar, i fina Malmö och med underbart väder.
Ni vet de där dagarna då man vaknar och höstdimman ligger som ett fuktigt täcke av disig kyla och himlen är ett fullkomligt oändligt tak. När mp3spelaren slumpmässigt väljer (För en lång lång tid, Heartbeats, Homecoming, Live tomorrow, jag är en vampyr) precis de låtar man vill höra.
Som att andas lycka.
Och materiella saker gör en inte lycklig. Däremot kan det göra en lite glad!
Så idag när jag knallade runt på H&Ms barnavdelning med Idapida el Groda hittade jag precis det mina små fötter velat ha i evigheter. Eller i alla fall sen de gamla uggisarna trillade sönder.
En brutal rip of på Uggsen i densamma modell men om man ska vara sparsam så är det inget att tveka över när de finns i ens storlek, 32/33, och kostar 149 kronor! (Mina är dock sandfärgade)
Visst är de bedårande?
Och när jag träffat bloggsötnosarna så mötte jag upp min chilenska knasboll och hans killkompisar för lite jackletande i höst. Zara, Weekday och Spiritstore gav inget till herr Martinez men de andra handlade snyggt från Acne och den skönaste hoodien med knappar.
Och eftersom jag har shoppingförbud, men endast små tillåtna avvikelser, så gör jag en liten lista här på bloggen att dräggla över. För detta är precis vad jag önskar mig just nu:
1. En kort pälsjacka i grått med supermjuk krage vore perfekt i höst och vinter. 2. Jag kan helt enkelt inte släppa tankarna på ett par schyssta WESClurar! Inte för att varenda devotetjej har dem utan för att de är grymt sköna och finns i härliga färger. 3. Ända sedan jag såg Burberrys paljettbasker i guld för en herrans massa säsonger sedan har jag velat ha, om inte den, så en liknande. Såg att Topshop hade en så jag får kika på den i Stockholm nästa vecka.
(Någon som har den där grå pälsjackan från H&Ms julkampanj eller ett par WESClurar till salu kanske?)
Med vänner jag tycker om, i det skåne jag älskar, i fina Malmö och med underbart väder.
Ni vet de där dagarna då man vaknar och höstdimman ligger som ett fuktigt täcke av disig kyla och himlen är ett fullkomligt oändligt tak. När mp3spelaren slumpmässigt väljer (För en lång lång tid, Heartbeats, Homecoming, Live tomorrow, jag är en vampyr) precis de låtar man vill höra.
Som att andas lycka.
Och materiella saker gör en inte lycklig. Däremot kan det göra en lite glad!
Så idag när jag knallade runt på H&Ms barnavdelning med Idapida el Groda hittade jag precis det mina små fötter velat ha i evigheter. Eller i alla fall sen de gamla uggisarna trillade sönder.
En brutal rip of på Uggsen i densamma modell men om man ska vara sparsam så är det inget att tveka över när de finns i ens storlek, 32/33, och kostar 149 kronor! (Mina är dock sandfärgade)
Visst är de bedårande?
Och när jag träffat bloggsötnosarna så mötte jag upp min chilenska knasboll och hans killkompisar för lite jackletande i höst. Zara, Weekday och Spiritstore gav inget till herr Martinez men de andra handlade snyggt från Acne och den skönaste hoodien med knappar.
Och eftersom jag har shoppingförbud, men endast små tillåtna avvikelser, så gör jag en liten lista här på bloggen att dräggla över. För detta är precis vad jag önskar mig just nu:
1. En kort pälsjacka i grått med supermjuk krage vore perfekt i höst och vinter. 2. Jag kan helt enkelt inte släppa tankarna på ett par schyssta WESClurar! Inte för att varenda devotetjej har dem utan för att de är grymt sköna och finns i härliga färger. 3. Ända sedan jag såg Burberrys paljettbasker i guld för en herrans massa säsonger sedan har jag velat ha, om inte den, så en liknande. Såg att Topshop hade en så jag får kika på den i Stockholm nästa vecka.
(Någon som har den där grå pälsjackan från H&Ms julkampanj eller ett par WESClurar till salu kanske?)
long before rock n roll
Jag blir alltid lika illa till mods varje gång jag läser artiklar om vänskap vid vuxen ålder. Vad det nu innebär, vuxen ålder.
För enligt de texterna blir det bara svårare att hitta vänner som passar in ens liv ju äldre man blir. Som om man skulle vara svårare att anpassa sig till eller som att man plötsligt blev oförmögen att skapa kontakt med andra människor.
Jag tror inte att det är så. Eller, jag vill inte tro att det är så. Men det ligger kanske något i det att man lättare finner sig i situationer där man hittar personer som efter ett tag, eller på ett par minuter, ligger i det mentala facket för "vänner", när man är lite yngre? I vilket fall som helst så tycker jag det lika roligt varje gång jag träffar nya människor som jag inser att jag tycker om och som jag kommer att vilja umgås mer med i framtiden. Och kanske har jag haft ovanligt mycket med tur men hittills har jag blivit förtjust i varenda bloggkompis jag mött och umgåtts med!
På Veckorevyns bloggmingel (i mars?) var det ju enbart bloggare och nästintill bara familjära ansikten. Jag älskade inte alla, jag gillade alla, men det var intressant att se hur människor som vet vilka den andre är, beter sig när de möts på riktigt. Inklusive jagsjälv.
Jag skrev en artikel om hela kalaset för tidningen som var både småkritisk men också positiv. För det VAR rolig. Men roligast var ändå att sitta på Bonden efteråt och fnissa med goodiebags upp till knäna.
Ebba Sigrid och Hanna snackade makt och pengar.
Lina var verkligen den raraste av rara och Sofia var det fascinerande att träffa när man läst hennes blogg så länge.
En hel hög av fantastiska flickor! Signe/Milk, Sofia, Aniko, Lina och Ida.
Och Clara. Clara som är precis lika underbar som hennes blogg säger. Ynnesten att ha fått träffa henne så pass många gånger nu är jag innerligt glad för. Precis lika mysigt att evighetsfika varje gång!
Vad oddsen är för att man ska springa in i en Popbejb från Malmö när man är i Stockholm ett par dagar under våren tror jag inte är stora. Men det händer! Och attans vad glad jag är för det. Vi hade tillsammans med andra sötnosar en dag vi döpte till episk i solskenet på söder.
Och Aniko. Jag som alltid velat ha en storasyster att berätta hemlisar för och älska ihjäl (fast det kan man med storebröder med förvisso) insåg att dena flicka var precis vad en storasyster ska vara i mina ögon. Vi har fikat, skrattat, gråtit, gått på bloggmingel och myst. Kan man adoptera folk som syskon?
Idapida el groda är flickan som man kan börja leka med ungefär på sekunden man träffar henne. Finaste skånska dialekten och roligaste lilla katten. I sommar har vi förtärt allt ifrån de fetaste, men godaste, popcornen som möjligen kan existera till sockerbullar. Gärna mitt i natten. Gärna fnissandes hysteriskt.
Linnéa är inte bara söt så man får hål i tänderna utan även en utmärkt guide till Malmös second handutbud. Vi bläddrade bland klänningar, pratade om allt möjligt och diskuterade huruvida Hello Kitty kan räcka finger eller inte. Mysigt som attan.
Imorgon bär det av till Malmö en sista gång för i sommar, jag vet att det inte är sommar fortfarande men jag tänker på det som så, och då blir det att leka med såväl Ida som Popbejben!
Och nästa vecka när det bär av hemåt via Norrköping och Stockholm hoppas jag kunna skriva in fika med bland annat Sandra och Julia. Och kanske någon mer?
För enligt de texterna blir det bara svårare att hitta vänner som passar in ens liv ju äldre man blir. Som om man skulle vara svårare att anpassa sig till eller som att man plötsligt blev oförmögen att skapa kontakt med andra människor.
Jag tror inte att det är så. Eller, jag vill inte tro att det är så. Men det ligger kanske något i det att man lättare finner sig i situationer där man hittar personer som efter ett tag, eller på ett par minuter, ligger i det mentala facket för "vänner", när man är lite yngre? I vilket fall som helst så tycker jag det lika roligt varje gång jag träffar nya människor som jag inser att jag tycker om och som jag kommer att vilja umgås mer med i framtiden. Och kanske har jag haft ovanligt mycket med tur men hittills har jag blivit förtjust i varenda bloggkompis jag mött och umgåtts med!
På Veckorevyns bloggmingel (i mars?) var det ju enbart bloggare och nästintill bara familjära ansikten. Jag älskade inte alla, jag gillade alla, men det var intressant att se hur människor som vet vilka den andre är, beter sig när de möts på riktigt. Inklusive jagsjälv.
Jag skrev en artikel om hela kalaset för tidningen som var både småkritisk men också positiv. För det VAR rolig. Men roligast var ändå att sitta på Bonden efteråt och fnissa med goodiebags upp till knäna.
Ebba Sigrid och Hanna snackade makt och pengar.
Lina var verkligen den raraste av rara och Sofia var det fascinerande att träffa när man läst hennes blogg så länge.
En hel hög av fantastiska flickor! Signe/Milk, Sofia, Aniko, Lina och Ida.
Och Clara. Clara som är precis lika underbar som hennes blogg säger. Ynnesten att ha fått träffa henne så pass många gånger nu är jag innerligt glad för. Precis lika mysigt att evighetsfika varje gång!
Vad oddsen är för att man ska springa in i en Popbejb från Malmö när man är i Stockholm ett par dagar under våren tror jag inte är stora. Men det händer! Och attans vad glad jag är för det. Vi hade tillsammans med andra sötnosar en dag vi döpte till episk i solskenet på söder.
Och Aniko. Jag som alltid velat ha en storasyster att berätta hemlisar för och älska ihjäl (fast det kan man med storebröder med förvisso) insåg att dena flicka var precis vad en storasyster ska vara i mina ögon. Vi har fikat, skrattat, gråtit, gått på bloggmingel och myst. Kan man adoptera folk som syskon?
Idapida el groda är flickan som man kan börja leka med ungefär på sekunden man träffar henne. Finaste skånska dialekten och roligaste lilla katten. I sommar har vi förtärt allt ifrån de fetaste, men godaste, popcornen som möjligen kan existera till sockerbullar. Gärna mitt i natten. Gärna fnissandes hysteriskt.
Linnéa är inte bara söt så man får hål i tänderna utan även en utmärkt guide till Malmös second handutbud. Vi bläddrade bland klänningar, pratade om allt möjligt och diskuterade huruvida Hello Kitty kan räcka finger eller inte. Mysigt som attan.
Imorgon bär det av till Malmö en sista gång för i sommar, jag vet att det inte är sommar fortfarande men jag tänker på det som så, och då blir det att leka med såväl Ida som Popbejben!
Och nästa vecka när det bär av hemåt via Norrköping och Stockholm hoppas jag kunna skriva in fika med bland annat Sandra och Julia. Och kanske någon mer?
syster ysters.
En skön sensommardag åkte jag och mina två "storasystrar" på systerdag i Ängelholm.
Vi fikade små smörgåsar, knallade runt i solen, blev superkissnödiga, tittade i second handaffärer och köpte te som luktade chocklad och rosenkarameller.
I en Klotetaffär, miljövänliga och handgjorda saker från hela världen, hittade jag de vackraste av skinnväskor!
På en second handavdelning hittade jag dessa hårspännen. Gulliga som attan.
När jag blir stor och bor i en egen liten lägenhet ska jag bara ha omaka porslin med olika mönster, färger och storlek på allt. Särskilt gärna vill jag ha tallrikar med fina, målade, dekorationer av landskap och sånt.
Den dagen hade jag på mig min knallrosa klänning med rosett på magen. Naturligtvis måste man ha matchande fruktgodis då att knapra på!
Vi fikade små smörgåsar, knallade runt i solen, blev superkissnödiga, tittade i second handaffärer och köpte te som luktade chocklad och rosenkarameller.
I en Klotetaffär, miljövänliga och handgjorda saker från hela världen, hittade jag de vackraste av skinnväskor!
På en second handavdelning hittade jag dessa hårspännen. Gulliga som attan.
När jag blir stor och bor i en egen liten lägenhet ska jag bara ha omaka porslin med olika mönster, färger och storlek på allt. Särskilt gärna vill jag ha tallrikar med fina, målade, dekorationer av landskap och sånt.
Den dagen hade jag på mig min knallrosa klänning med rosett på magen. Naturligtvis måste man ha matchande fruktgodis då att knapra på!
i need you like a heart needs a beat.
Jag har alldeles för fina vänner som jag egentligen inte förtjänar. Jag är sämst på att höra av mig, kommer sällan med förslag på om vi ska hitta på något, tar lätt ut min irritation på dem och förväntar mig ändå att de ska vara där för mig.
Det är illa på så många sätt. Men ändå så finns de faktiskt där för mig.
Och när min bästaste vän åkte till München för att gå på dansskola så var det hon som gav mig det finaste av fina små brev. Jag blev så glad och rörd att det droppade tårar på fotografiet av oss.
Ett brev fyllt med minnen och precis det hon betyder för mig. Ren bästiskärlek!
Det är illa på så många sätt. Men ändå så finns de faktiskt där för mig.
Och när min bästaste vän åkte till München för att gå på dansskola så var det hon som gav mig det finaste av fina små brev. Jag blev så glad och rörd att det droppade tårar på fotografiet av oss.
Ett brev fyllt med minnen och precis det hon betyder för mig. Ren bästiskärlek!
Sanita jobbade som au pair i London, sista året jag gick på gymnasiet, och vi hann träffas där under cirka 12 timmar en alldeles fantastiskt rolig dag. På kvällen var vi så trötta av att ha shoppat och gåttgåttgått hela dagen att vi hade picknick på mitt hotellrumsgolv och fnissade åt precis allt.
Bra vänner kan man aldrig få för många av. Men de är de där extra speciella som man aldrig ska släppa.
Att få ett sånthär brev nedsmusslat i väskan var den sötaste presenten jag fått på länge.
apelsinblomma.
När jag var i Malmö kom jag hem med inte mindre än tre klänningar.
En fick jag av Linnéa. Alice i Underlandets sjömansklänning.
En köpte jag på second hand och den har nu varit på såväl bröllop som i Grekland.
Den sista är apelsinblomman. Inhandlad på Tjallamalla från märket Nanajit för 100 kronor.
100 kronor sockersöt apelsinblommekärlek med tygklädda knappar, stora fickor, spetskanter, stråveck och vidd.
Klänning, Nanajit. Halsband, Forever 21 i Washington. Hårspänne, köpt på marknad i Oman.
En fick jag av Linnéa. Alice i Underlandets sjömansklänning.
En köpte jag på second hand och den har nu varit på såväl bröllop som i Grekland.
Den sista är apelsinblomman. Inhandlad på Tjallamalla från märket Nanajit för 100 kronor.
100 kronor sockersöt apelsinblommekärlek med tygklädda knappar, stora fickor, spetskanter, stråveck och vidd.
Klänning, Nanajit. Halsband, Forever 21 i Washington. Hårspänne, köpt på marknad i Oman.
but heaven aint close in a place like this
ELLE/Vogue/iD-editorials, släng er i en vägg.
När jag i framtiden är typ världens mest hypade designer och folk kommer att säga "Marc Jacobs, who?"
så ska min vän Ida knalla catwalken fram och vara precis sådär råsnygg som bara hon kan vara. I mina kläder.
Mimo har dessutom stylat. Rått, hårt, vasst.
När jag i framtiden är typ världens mest hypade designer och folk kommer att säga "Marc Jacobs, who?"
så ska min vän Ida knalla catwalken fram och vara precis sådär råsnygg som bara hon kan vara. I mina kläder.
Mimo har dessutom stylat. Rått, hårt, vasst.
nyfunna vänner. materiella vänner.
Jag åkte till Grekland med ett par tusen svenska inväxlade till euro. För vad skulle jag kunna hitta på en grekisk ö förutom salta chips, fetaost, keramik och tomater? Men ack så fel jag hade.
Accessoarjunkien i mig började signalera rött redan första dagen och sen rullade det stadigt på. Förvisso har euron gjort allt så himla mycket dyrare i de länder som den införts i men man kan ändå göra fynd.
Min fäblesse för stora ringar håller i sig så denna fick följa med hem. Mörkt trä och rostiga jordtoner till prickar.
Paljett och pärlarmband med flapperkänsla och mönstrat armband i paisley.
check check check på höstens accessoarfront.
Accessoarjunkien i mig började signalera rött redan första dagen och sen rullade det stadigt på. Förvisso har euron gjort allt så himla mycket dyrare i de länder som den införts i men man kan ändå göra fynd.
Min fäblesse för stora ringar håller i sig så denna fick följa med hem. Mörkt trä och rostiga jordtoner till prickar.
Paljett och pärlarmband med flapperkänsla och mönstrat armband i paisley.
check check check på höstens accessoarfront.
grekland.
Jag har, som alltid när jag rest, så otroligt många bilder i mina kameror.
För även om jag kan bevara minnen i mitt medvetande för resten av livet så gör det allting så mycket lättare att minnas om man har bilder att visualisera fram helheten med. Därför finns det nästintill alltid en kamera med.
Om jag så är på det lokala apoteket i en liten bergsby, i en vacker synagoga, på båttur längs Omans kust, i en faraons katakomb i Egypten eller sittandes i en skidlift.
Grekland var som jag minns det både vackert och fult i en salig blandning. Ciggarettfimpar på stränderna och soppåsar slänga på gatorna men olivträd i siluett mot himlen och all världens blå färgskala.
Vi tar det lite pö om pö.
1. Vi bodde i en pytteliten by precis vid havet och en bit från vårt söta hotell låg huset som jag vill bo i en dag. Byggt på en klippa i havet med vitkalkade väggar och alldeles invävt i grönska. En balkong att sitta på under morgonen när ljuset är milt och en cementerad platta på klippan nedanför byggnaden där man kunde sitta och dingl med benen.
På taket fanns en liten liten rundel gjort till utkikstorn där solnedgången blev finare än någon annanstans om man satt bredvid de krokiga skorstenarna.
2. Jag som anser mig vara en total ateist tycker ändå att religiösa byggnader och redskap kan vara så otroligt vackra. Som om de har något extra utöver sig fast jag inte alls tror på vad de innebär och står för. Vid vägkanterna kunde man ibland hitta små miniatyrrum i form av kyrkor med ikoner, blomblad och bibeltexter. Vindpinat och fridfullt.
3. Resan då jag hittade massor av nya vänner i form av alla möjliga slags djur. Ponnysarna i hamnen som fick dra skräniga turister i hettan behövde lite mjuka händer som kliade dem i pannan och en och en annan puss på mulen. Så de fick de av mig.
För även om jag kan bevara minnen i mitt medvetande för resten av livet så gör det allting så mycket lättare att minnas om man har bilder att visualisera fram helheten med. Därför finns det nästintill alltid en kamera med.
Om jag så är på det lokala apoteket i en liten bergsby, i en vacker synagoga, på båttur längs Omans kust, i en faraons katakomb i Egypten eller sittandes i en skidlift.
Grekland var som jag minns det både vackert och fult i en salig blandning. Ciggarettfimpar på stränderna och soppåsar slänga på gatorna men olivträd i siluett mot himlen och all världens blå färgskala.
Vi tar det lite pö om pö.
1. Vi bodde i en pytteliten by precis vid havet och en bit från vårt söta hotell låg huset som jag vill bo i en dag. Byggt på en klippa i havet med vitkalkade väggar och alldeles invävt i grönska. En balkong att sitta på under morgonen när ljuset är milt och en cementerad platta på klippan nedanför byggnaden där man kunde sitta och dingl med benen.
På taket fanns en liten liten rundel gjort till utkikstorn där solnedgången blev finare än någon annanstans om man satt bredvid de krokiga skorstenarna.
2. Jag som anser mig vara en total ateist tycker ändå att religiösa byggnader och redskap kan vara så otroligt vackra. Som om de har något extra utöver sig fast jag inte alls tror på vad de innebär och står för. Vid vägkanterna kunde man ibland hitta små miniatyrrum i form av kyrkor med ikoner, blomblad och bibeltexter. Vindpinat och fridfullt.
3. Resan då jag hittade massor av nya vänner i form av alla möjliga slags djur. Ponnysarna i hamnen som fick dra skräniga turister i hettan behövde lite mjuka händer som kliade dem i pannan och en och en annan puss på mulen. Så de fick de av mig.
what i like about you. autumn
Ska det vara spets så ska den vara gammal.
Ska det vara skönhet så ska den vara som tagen ur en spansk film.
Jag var ganska söt då, förra hösten, när jag ständigt virvlade runt bland löven under träden bakom vårt hus i norr.
its not easy to be humle when you are from Nebraska.
Bloggvärldens lilla S har en fin lista hon uppdaterar då och då när andan faller på.
Såsom jag tolkar den, en lista över 100 bra saker med att handla på second hand. Eller "bra". Bra, fina, underbara, praktiska, godhjärtade, personliga skäl att handla second hand.
Jag gillar både listan i sig och de flesta av skälen.
Hade jag haft en punkt i raden mellan 70 och 80 någonstans så hade jag petat in en väska som denna.
Småsliten och lite nött i kanterna men med så mycket mer personlighet än en fakeläderväska från Friis & Company med lite för glittriga detaljer i silver. Inköpt under en sväng med Linnéa i Malmö på Humana 2hand för 5 guldpengar.
Min favoritmodell på väska med långt axelband, små rara fransar längst ned och massor av pärlor som formar min absoluta älsklingsfågel av alla fjäderfän i världen, påfågeln. Vad finns det inte att älska med den?
Såsom jag tolkar den, en lista över 100 bra saker med att handla på second hand. Eller "bra". Bra, fina, underbara, praktiska, godhjärtade, personliga skäl att handla second hand.
Jag gillar både listan i sig och de flesta av skälen.
Hade jag haft en punkt i raden mellan 70 och 80 någonstans så hade jag petat in en väska som denna.
Småsliten och lite nött i kanterna men med så mycket mer personlighet än en fakeläderväska från Friis & Company med lite för glittriga detaljer i silver. Inköpt under en sväng med Linnéa i Malmö på Humana 2hand för 5 guldpengar.
Min favoritmodell på väska med långt axelband, små rara fransar längst ned och massor av pärlor som formar min absoluta älsklingsfågel av alla fjäderfän i världen, påfågeln. Vad finns det inte att älska med den?
frågor och svar.
Ni ställde frågor (fast för min skull hade ni kunnat få ställa tre små miljoner fler. För jag är egoist. Och då gillar man att prata om sig själv.) och jag förtäljer er svaren.
1. Vilken är din bästa kändishistoria?
Ohh. Det pratade jag och några kompisar om för ett tag sen. Men bäst är nog när min bror blev sparkad i huvudet (inte med flit alltså) av kungens livvakt under skidtävlingar i Åre. Inte så himlans kändisaktigt men kul ändå. Jag var ju faktiskt där även om smärtorna av det hela var min stackars bror som fick utstå dessutom.
2. Vilken påhittad figur är din favorit?
Jag har alltid varit himlans svag för människor i böcker som jag gillar. Det spelar ingen roll vad de har för kön, ålder eller egenskaper egentligen. I Grekland läste jag "Fördjupade studier i katastroffysik" och vill vara Jade. Svår, vacker, lynnig och en mammas garderob som rymmer allt.
3. Vad är det nördigaste du hållit på med?
Hmm. Nördigaste. Kanske att vara fruktansvärt förtjust i allt vad litteratur heter? Fast jag tycker inte att det är så himlans nördigt egentligen.
1) om du fick bli ihop en med kändis, gifta dig och skaffa kiddos och hela kalaset, vem skulle det bli och varför?
Alltså. Johnny Depp ÄR ju en klyscha när det kommer till snyggamänsymbol. Men ändå. Han är både snygg som få och en jäkligt bra skådespelare. Dessutom ligger hans roller inte i ett fack. Han spelar allt från rucklande pirat till gråtande rockabillyt, familjefar, tokig godismakare och saxprydd monsterspoling. Det gillar jag.
2) om du bara hade en dag kvar att leva, vart skulle du spendera den dagen?
Förmodligen med vetskapen om att jag berättat för alla jag älskar att jag håller av dem något otroligt. Men sen ensam. Under en oändlig himmel i den australiensiska öknen med den röda sanden under mina fötter och ljuset från solen i ögonen. För att det är en dröm. Och man ska aldrig sluta förverkliga dem.
3) vilken blogg tycker du borde skämmas och lägga ner?
Haha! Läs förra inlägget och pricka av de namnen. Sen kan listan fortsätta. Men brutalt? Typ alla som ligger på topplistorna över Sveriges största bloggar. Men några undantag.
Hmm, vilket är ditt drömresemål?
Jag har hittills haft tur i mitt liv och sett en hel del av det jag velat se. Men mitt hjärta vill alltid se mer. Så jag blir aldrig klar och kommer heller aldrig bli det över målen jag vill se. Men Påskön har alltid lockat mig med sin mysticism, detsamma med Australien, sen är Kina väldigt fascinerande på så många olika sätt i mina ögon. Och Israel!
Hmm fråga... Vad ska dina barn heta?
Nu hatar jag ju fula namnkombinationer. Då föräldrarna inte tänk på vad som passar ihop. Förnamns och efternamnsmässigt. Och ni vet ju inte, de flesta av er, vad jag heter i efternamn så ni kan ju inte döma kombinationerna. Men jag gillar namnet Olga, Jade, Särla och Iris. Pojknamn är svårare dock.
* Vilken är din bästa respektive sämsta egenskap?
Bästa att jag är omtänksam mot de jag älskar men också bryr mig om folk i allmänhet. Sämsta är att jag så lätt blir arg, tappar tålamodet och kan bli så fruktansvärt elak när de två förstnämnda infaller.
Om du fick vara en av dina illisar vilken skulle du vara då? Varför?
Kul fråga! Det ändras nog. Men just nu skulle jag vilja vara en blandning av ettan och tvåan i detta inlägget. För jag gillar ettans lugn och stil och jag vill ha tvåans lilla pillemariska leende. Inte ciggaretten, leendet.
dricker du din oboy mörk eller ljus?
Fram tills jag var kanske 13 - 14 drack jag Oboy varje dag till frukost. Nu kan jag inte ens smaka på det. Men då var den mörk mörk mörk!
och skulle du helst vilja krypa eller gå baklänges i resten av livet?
Hihi. Jag galopperade alltid omkring på alla fyra när jag var liten. Men min rygg skulle inte palla det nu. Så jag tar baklängesgåendet. Då ser jag det ni andra missar.
Vilken tecknad figur är mest som dig?
Gosh. Det vet jag inte. Hur är är jag? Som en blandning av Lilla My, Marsipulami, Spawn, mina egna små gubbar som den på bilden ovan, Nasse, Tiger, Ior och den där Fifi, kaninen med bloggen kanske?
Min fråga: På vilken plats på jorden skulle du helst vilja kyssa den finaste kärleken du vet, och säga: "du är min finaste kärlek!" ?
Var som helst där himlen är blå och vidsträckt.
Om du var ett djur, vilket djur skulle du då vara och varför?
I Grekland kom jag på att fiskar som simmar i varma vatten måste ha det fint. Det är vackert bland korallerna, man har massa vänner (om man är en fisk i ett stimm alltså) och man behöver inte frysa. Fast jag skulle vara rädd för att bli fångad på en krok för att jag inte kan hålla mina små gaddar i styr från saker som ser goda ut. Så jag väljer gepard. För att känslan av att kunna springa fortare än något annat djur och nästintill flyga när kroppenjär utsträckt över glödhett gräs på savannen måste vara kittlande magiskt. Även om det handlar om liv och död eftersom det är i jakt på mat.
När ska vi sätta igång med den där illisen vi har pratat om ett flertal gånger under året? Hihi. ^^
Så fort jag är hemma i norr! Haha
Och när kommer du till norrköping och shoppar second hand med mig?
Jag ska kolla hemresa imorgon, måndag, så snart kan vi kolla upp det. Tjoelihoo.
Fast jag borde inte gnyla över brist på frågor. För ni ställde så fina och bra frågor. Ni är helt enkelt bäst mina bloggläsare. Jag har inte flest i bloggsfären men definitivt bäst. Och det är vad som räknas.
1. Vilken är din bästa kändishistoria?
Ohh. Det pratade jag och några kompisar om för ett tag sen. Men bäst är nog när min bror blev sparkad i huvudet (inte med flit alltså) av kungens livvakt under skidtävlingar i Åre. Inte så himlans kändisaktigt men kul ändå. Jag var ju faktiskt där även om smärtorna av det hela var min stackars bror som fick utstå dessutom.
2. Vilken påhittad figur är din favorit?
Jag har alltid varit himlans svag för människor i böcker som jag gillar. Det spelar ingen roll vad de har för kön, ålder eller egenskaper egentligen. I Grekland läste jag "Fördjupade studier i katastroffysik" och vill vara Jade. Svår, vacker, lynnig och en mammas garderob som rymmer allt.
3. Vad är det nördigaste du hållit på med?
Hmm. Nördigaste. Kanske att vara fruktansvärt förtjust i allt vad litteratur heter? Fast jag tycker inte att det är så himlans nördigt egentligen.
1) om du fick bli ihop en med kändis, gifta dig och skaffa kiddos och hela kalaset, vem skulle det bli och varför?
Alltså. Johnny Depp ÄR ju en klyscha när det kommer till snyggamänsymbol. Men ändå. Han är både snygg som få och en jäkligt bra skådespelare. Dessutom ligger hans roller inte i ett fack. Han spelar allt från rucklande pirat till gråtande rockabillyt, familjefar, tokig godismakare och saxprydd monsterspoling. Det gillar jag.
2) om du bara hade en dag kvar att leva, vart skulle du spendera den dagen?
Förmodligen med vetskapen om att jag berättat för alla jag älskar att jag håller av dem något otroligt. Men sen ensam. Under en oändlig himmel i den australiensiska öknen med den röda sanden under mina fötter och ljuset från solen i ögonen. För att det är en dröm. Och man ska aldrig sluta förverkliga dem.
3) vilken blogg tycker du borde skämmas och lägga ner?
Haha! Läs förra inlägget och pricka av de namnen. Sen kan listan fortsätta. Men brutalt? Typ alla som ligger på topplistorna över Sveriges största bloggar. Men några undantag.
Hmm, vilket är ditt drömresemål?
Jag har hittills haft tur i mitt liv och sett en hel del av det jag velat se. Men mitt hjärta vill alltid se mer. Så jag blir aldrig klar och kommer heller aldrig bli det över målen jag vill se. Men Påskön har alltid lockat mig med sin mysticism, detsamma med Australien, sen är Kina väldigt fascinerande på så många olika sätt i mina ögon. Och Israel!
Hmm fråga... Vad ska dina barn heta?
Nu hatar jag ju fula namnkombinationer. Då föräldrarna inte tänk på vad som passar ihop. Förnamns och efternamnsmässigt. Och ni vet ju inte, de flesta av er, vad jag heter i efternamn så ni kan ju inte döma kombinationerna. Men jag gillar namnet Olga, Jade, Särla och Iris. Pojknamn är svårare dock.
* Vilken är din bästa respektive sämsta egenskap?
Bästa att jag är omtänksam mot de jag älskar men också bryr mig om folk i allmänhet. Sämsta är att jag så lätt blir arg, tappar tålamodet och kan bli så fruktansvärt elak när de två förstnämnda infaller.
Om du fick vara en av dina illisar vilken skulle du vara då? Varför?
Kul fråga! Det ändras nog. Men just nu skulle jag vilja vara en blandning av ettan och tvåan i detta inlägget. För jag gillar ettans lugn och stil och jag vill ha tvåans lilla pillemariska leende. Inte ciggaretten, leendet.
dricker du din oboy mörk eller ljus?
Fram tills jag var kanske 13 - 14 drack jag Oboy varje dag till frukost. Nu kan jag inte ens smaka på det. Men då var den mörk mörk mörk!
och skulle du helst vilja krypa eller gå baklänges i resten av livet?
Hihi. Jag galopperade alltid omkring på alla fyra när jag var liten. Men min rygg skulle inte palla det nu. Så jag tar baklängesgåendet. Då ser jag det ni andra missar.
Vilken tecknad figur är mest som dig?
Gosh. Det vet jag inte. Hur är är jag? Som en blandning av Lilla My, Marsipulami, Spawn, mina egna små gubbar som den på bilden ovan, Nasse, Tiger, Ior och den där Fifi, kaninen med bloggen kanske?
Min fråga: På vilken plats på jorden skulle du helst vilja kyssa den finaste kärleken du vet, och säga: "du är min finaste kärlek!" ?
Var som helst där himlen är blå och vidsträckt.
Om du var ett djur, vilket djur skulle du då vara och varför?
I Grekland kom jag på att fiskar som simmar i varma vatten måste ha det fint. Det är vackert bland korallerna, man har massa vänner (om man är en fisk i ett stimm alltså) och man behöver inte frysa. Fast jag skulle vara rädd för att bli fångad på en krok för att jag inte kan hålla mina små gaddar i styr från saker som ser goda ut. Så jag väljer gepard. För att känslan av att kunna springa fortare än något annat djur och nästintill flyga när kroppenjär utsträckt över glödhett gräs på savannen måste vara kittlande magiskt. Även om det handlar om liv och död eftersom det är i jakt på mat.
När ska vi sätta igång med den där illisen vi har pratat om ett flertal gånger under året? Hihi. ^^
Så fort jag är hemma i norr! Haha
Och när kommer du till norrköping och shoppar second hand med mig?
Jag ska kolla hemresa imorgon, måndag, så snart kan vi kolla upp det. Tjoelihoo.
Fast jag borde inte gnyla över brist på frågor. För ni ställde så fina och bra frågor. Ni är helt enkelt bäst mina bloggläsare. Jag har inte flest i bloggsfären men definitivt bäst. Och det är vad som räknas.
back.
Igår satt jag och dinglade med benen över ett turkost hav med vinden i håret och en Starbucksmugg i handen.
04.45 imorse klev jag innanför tröskeln till mitt knäpptysta och kalla hus i skåne.
En ö i Grekland kontra ett hus i södra Sverige.
Jag gillar båda på två helt olika sätt.
Men att komma hem efter över en veckas total bloggfrånvaro och inse att ingenting, inte en detalj/person/känsla/jargong, är förändrad. Det gör mig lite kluven. För jag är less på det där. Skiten liksom.
Jag undrar om det vore bra för mig att komma hem till norr, där saker och ting förvisso inte förändras så brutalt men ändå inte är en tröttsam malström för det, och sen efter en månad åka iväg med människor jag tycker om och uppleva helt andra saker än just det här. Det som faktiskt förändras. Världen där människor som Blondinbella, Kenza och StinaLee faktiskt anses intressanta till den grad att tusentals människor läser deras bloggar dag efter dag,
inte existerar.
Där det invidualistiska försvinner i skiten.
Jag vet faktiskt inte varför det gör mig så less. Nästintill upprör mig. Men ja, vad fan, jag är hellre en person som irriterar mig på att bloggvärlden är en seg malström än en som faktiskt läser det som står i malströmen.
I en vecka har jag dock legat med ett sånt där litet leende på läpparna, blekta ögonfransar mot kindbenen och armarna utsträckta längs kroppen och bara varit glad, varm och lugn.
Men just det, en grej har faktiskt förändrats i bloggvärlden! Finaste Clara har tagit ett stort steg i sitt eget liv (och alltså en liten del av sitt bloggliv). Giftemål har liksom aldrig känts så vackert.
04.45 imorse klev jag innanför tröskeln till mitt knäpptysta och kalla hus i skåne.
En ö i Grekland kontra ett hus i södra Sverige.
Jag gillar båda på två helt olika sätt.
Men att komma hem efter över en veckas total bloggfrånvaro och inse att ingenting, inte en detalj/person/känsla/jargong, är förändrad. Det gör mig lite kluven. För jag är less på det där. Skiten liksom.
Jag undrar om det vore bra för mig att komma hem till norr, där saker och ting förvisso inte förändras så brutalt men ändå inte är en tröttsam malström för det, och sen efter en månad åka iväg med människor jag tycker om och uppleva helt andra saker än just det här. Det som faktiskt förändras. Världen där människor som Blondinbella, Kenza och StinaLee faktiskt anses intressanta till den grad att tusentals människor läser deras bloggar dag efter dag,
inte existerar.
Där det invidualistiska försvinner i skiten.
Jag vet faktiskt inte varför det gör mig så less. Nästintill upprör mig. Men ja, vad fan, jag är hellre en person som irriterar mig på att bloggvärlden är en seg malström än en som faktiskt läser det som står i malströmen.
I en vecka har jag dock legat med ett sånt där litet leende på läpparna, blekta ögonfransar mot kindbenen och armarna utsträckta längs kroppen och bara varit glad, varm och lugn.
Men just det, en grej har faktiskt förändrats i bloggvärlden! Finaste Clara har tagit ett stort steg i sitt eget liv (och alltså en liten del av sitt bloggliv). Giftemål har liksom aldrig känts så vackert.
auf wiedersehn mein lieblings (i brist på grekiska språkkunskaper)
Alltså. Alldeles nyss stod det två sommarklädda barn, med cykelhjälmar på skallen (trodde de att jag skulle banka in pannan på dem?), och ville sälja jultidningar till mig. Jag kände att när barnen börjar sälja jultidningar i september så vill jag fasen inte vara med längre. Så jag åker till Grekland idag.
Nu var resan förvisso bokad sen en månad tillbaka. Men vi kan ju låtsas att jag helt nyckfullt bestämde mig för att åka iväg. Mycket mer spännande så.
Men så tänkte jag såhär. Jag är borta en vecka, åtta dagar och för att ni inte ska dö av någon sorts tristesskajsaabstinensbloggvärldenärtråkigutanenblondungesominteärblondinbellasymptom så kan vi ju ha en frågestund. Ni ställer sådär märkliga frågor som jag måste tänka ordentligt inför innan jag svarar. Okej?
Fast ni får väl fråga saker som; vad skulle du vara för djur om du var ett djur? Vad heter du i mellannamn? Tycker du bäst om pasta eller ris? Och sen slänga in en tricky följdfråga, what about couscous?
Så; frågestund god dammit!
Ja, vem äro egentligen denna varelse som så brutalt och helt bestialiskt mördat en paprika? Jag har antagligen sett alldeles för mycket på Dexter.
Och justja. Det kliar i fingrarna att rita något riktigt fint. Och jag har avböjt att rita beställningsjobb hela sommaren. För att få lite ledigt från mina "vårvinterhöst"-jobb och så. Men nu så! Är det någon som känner att en bild signerad Kajsa vore perfekt att fästa på väggen i höst så släng iväg ett mail vettja!
Kolla i kategorierna "illustrationer" och "köpa/beställa illustration?" så får ni se lite av det jag gjort innan.
Era händer är i princip fria gällande motiv. Du chef. Jag rita. Pris kommer vi överens om.
[email protected] är adressen. Eller skriv en kommentar.
Vill ni mig något annat så är det bara att maila om det också.
Nu var resan förvisso bokad sen en månad tillbaka. Men vi kan ju låtsas att jag helt nyckfullt bestämde mig för att åka iväg. Mycket mer spännande så.
Men så tänkte jag såhär. Jag är borta en vecka, åtta dagar och för att ni inte ska dö av någon sorts tristesskajsaabstinensbloggvärldenärtråkigutanenblondungesominteärblondinbellasymptom så kan vi ju ha en frågestund. Ni ställer sådär märkliga frågor som jag måste tänka ordentligt inför innan jag svarar. Okej?
Fast ni får väl fråga saker som; vad skulle du vara för djur om du var ett djur? Vad heter du i mellannamn? Tycker du bäst om pasta eller ris? Och sen slänga in en tricky följdfråga, what about couscous?
Så; frågestund god dammit!
Ja, vem äro egentligen denna varelse som så brutalt och helt bestialiskt mördat en paprika? Jag har antagligen sett alldeles för mycket på Dexter.
Och justja. Det kliar i fingrarna att rita något riktigt fint. Och jag har avböjt att rita beställningsjobb hela sommaren. För att få lite ledigt från mina "vårvinterhöst"-jobb och så. Men nu så! Är det någon som känner att en bild signerad Kajsa vore perfekt att fästa på väggen i höst så släng iväg ett mail vettja!
Kolla i kategorierna "illustrationer" och "köpa/beställa illustration?" så får ni se lite av det jag gjort innan.
Era händer är i princip fria gällande motiv. Du chef. Jag rita. Pris kommer vi överens om.
[email protected] är adressen. Eller skriv en kommentar.
Vill ni mig något annat så är det bara att maila om det också.
its not hard to fall when you fly like a canonball
Jag råkar ha köpt världens finaste klänning. (Och ja, jag är medveten om det faktum som är att jag ständigt och jämt använder uttrycket ´världens finaste´ om allt. Men seriöst. Det är inte mitt fel att jag är omgiven av världens finaste grejer.)
Detta stycke av lilla huset på prärien/hippie/70-tal/strandklänning införskaffades under en mysig dag i Malmö med min sockerbit Linnéa. Second hand när den är som bäst. Och naturligtvis, oändligt mycket finare i verkligheten.
Den är perfekt att springa runt i barfota med flätor och småvågig hår. Och den får katter att krypa upp i ens famn och titta lika grönögt, som man är själv, tillbaka på en.
Mintgrön, handsydd, broderad och med tre svepande längder av mjukt veckad volang. Passar alldeles utmärkt ihop med påfågelsörhängena i silver som jag fick av mina bästa vän nu när hon flyttade till München.
Detta stycke av lilla huset på prärien/hippie/70-tal/strandklänning införskaffades under en mysig dag i Malmö med min sockerbit Linnéa. Second hand när den är som bäst. Och naturligtvis, oändligt mycket finare i verkligheten.
Den är perfekt att springa runt i barfota med flätor och småvågig hår. Och den får katter att krypa upp i ens famn och titta lika grönögt, som man är själv, tillbaka på en.
Mintgrön, handsydd, broderad och med tre svepande längder av mjukt veckad volang. Passar alldeles utmärkt ihop med påfågelsörhängena i silver som jag fick av mina bästa vän nu när hon flyttade till München.
huset med de sju gavlarna.
Det här är vad man 1. gör en ledig dag 2. handlar en fredag i Båstad och 3. kommer att läsa under en vecka i Grekland.
Ni får välja själva vad för text som tillhör vad för bild.
Jag är så glad så glad. För jag har letat länge efter ett par strumpisar med leopardmönster. Som kommer att kunna få mig att känna mig som en italiensk tant med för mycket ögonskugga och rouge, Versacekappor över axlarna och ilsket röda naglar. Precis så ska jag känna mig med dessa! Dessutom är jag förtjust i tanken på att det nu är så himlans otrendigt med leomönster och då införskaffar jag leopjucks i New York och så dessa nu. Tjo!
För 30 facila kronor, när jag spatserade Båstads Köpmangata fram, hittade jag i en liten butik små påsar med krimskrams. I min hittades strumpisarna, en ankelkedja med ful liten blomma (inte desto mindre bedårande för att den är ful dock) och en perfekt ring för min italienska ladylook. Gult guld i supersizeformat.
Jag hade ingen aning om vad jag skulle ha för böcker med mig till Grekland. Så jag gick in på den finaste bokhandeln jag vet, den i Båstad alltså (som dessutom luktar så underbart härligt..bokigt!), och kikade runt. På en minut hittade jag två böcker som båda sa "oss behöver du!" så jag tog med dem till kassan. Jag älskar böcker. Äga, läsa, titta på, känna, lukta, bläddra i. Och att den ena jämförs med Donna Tarts "Den hemliga historien" gör det hela bokkittlande fint.
(Tidningen är något gratismagasin jag hittade på ICA när jag handlade åt farmor och farfar. Gillar verkligen omslaget så det blir nog att sätta saxen i det.)
Ni får välja själva vad för text som tillhör vad för bild.
Jag är så glad så glad. För jag har letat länge efter ett par strumpisar med leopardmönster. Som kommer att kunna få mig att känna mig som en italiensk tant med för mycket ögonskugga och rouge, Versacekappor över axlarna och ilsket röda naglar. Precis så ska jag känna mig med dessa! Dessutom är jag förtjust i tanken på att det nu är så himlans otrendigt med leomönster och då införskaffar jag leopjucks i New York och så dessa nu. Tjo!
För 30 facila kronor, när jag spatserade Båstads Köpmangata fram, hittade jag i en liten butik små påsar med krimskrams. I min hittades strumpisarna, en ankelkedja med ful liten blomma (inte desto mindre bedårande för att den är ful dock) och en perfekt ring för min italienska ladylook. Gult guld i supersizeformat.
Jag hade ingen aning om vad jag skulle ha för böcker med mig till Grekland. Så jag gick in på den finaste bokhandeln jag vet, den i Båstad alltså (som dessutom luktar så underbart härligt..bokigt!), och kikade runt. På en minut hittade jag två böcker som båda sa "oss behöver du!" så jag tog med dem till kassan. Jag älskar böcker. Äga, läsa, titta på, känna, lukta, bläddra i. Och att den ena jämförs med Donna Tarts "Den hemliga historien" gör det hela bokkittlande fint.
(Tidningen är något gratismagasin jag hittade på ICA när jag handlade åt farmor och farfar. Gillar verkligen omslaget så det blir nog att sätta saxen i det.)
moshimoshi.
Jag är ledig två dagar i rad för första gången på så pass lång tid att jag inte kan komma ihåg när det senast var.
Känns bra att vara en sorts working class hero vid ålder 20.
Även om jag inte är helt säker på vad working class hero varken betyder eller står för.
Men gårdagen spenderades med Anja och vi lagade mat (eller, Anja lagade och jag låtsades hacka grönsaker)
och jag tvingade henne sedan att hålla ögonen öppna och titta på såväl Cabaret (fantastisk film!) och Juno.
Samtidigt som hon fick massera mina ömmande nack och ryggmuskler efter mittl ivs första friskis och svettispass.
Där jag förövrigt mest låg ned på golvet och fnissade. Därav smärtorna tippar jag.
Idag ligger jag i solen, lyssnar på musik, tvättar kläder (Ja, Grisen, du hörde rätt.) och sen bär det av till Trixiebelle för planering av nästa vecka. För jag har väl nämnt att jag åker till Grekland på lördag?
Ni får en illustration att kika på som jag ritade i våras men totalt glömt bort. Två tekniker kombinerade och detta blev resultatet. Väldigt vågat. På två sätt.
Känns bra att vara en sorts working class hero vid ålder 20.
Även om jag inte är helt säker på vad working class hero varken betyder eller står för.
Men gårdagen spenderades med Anja och vi lagade mat (eller, Anja lagade och jag låtsades hacka grönsaker)
och jag tvingade henne sedan att hålla ögonen öppna och titta på såväl Cabaret (fantastisk film!) och Juno.
Samtidigt som hon fick massera mina ömmande nack och ryggmuskler efter mittl ivs första friskis och svettispass.
Där jag förövrigt mest låg ned på golvet och fnissade. Därav smärtorna tippar jag.
Idag ligger jag i solen, lyssnar på musik, tvättar kläder (Ja, Grisen, du hörde rätt.) och sen bär det av till Trixiebelle för planering av nästa vecka. För jag har väl nämnt att jag åker till Grekland på lördag?
Ni får en illustration att kika på som jag ritade i våras men totalt glömt bort. Två tekniker kombinerade och detta blev resultatet. Väldigt vågat. På två sätt.
your beauty is beyond compare
Jag blir lätt så lätt förälskad i vackra saker. Jag vet inte om det direkt ligger i en flickas natur att fötrollas av saker som är undersköna ting eller om det är ett ödets nyck. Men jag gör ständigt små kärleksförklaringar till saker.
Ibland är det rosor med spröda blad, ibland är det rosetter och just nu har jag totalt snöat in på fjädrar.
Bonadrag ger mig små rysningar längs armarna med sina fjäderprydda smycken.
Jag antar att det är lättare att vara kär i döda ting än levande.
Min favorit är det ljusa halsbandet här längst ned. Blekta påfågelsfjädrar på en lång kedja.
Handgjort och så fint att jag önskar att jag var en flapperflicka från 20-talet så att jag ständigt kunde använda fjädrar i håret, om halsen, på klänningen och i öronen.
Fast man kan ju vara en modern flapperflicka och kombinera ett halsband som detta med klänningarna nedan från densamma fantastiska BonaDrag.
Fast jag har ju dessa att hänga i öronen tills jag hittar ett lika vackert halsband.
För varför bara ha fjädrar i öronen när man kan ha dem överallt? Less is more har aldrig varit min grej.
Ibland är det rosor med spröda blad, ibland är det rosetter och just nu har jag totalt snöat in på fjädrar.
Bonadrag ger mig små rysningar längs armarna med sina fjäderprydda smycken.
Jag antar att det är lättare att vara kär i döda ting än levande.
Min favorit är det ljusa halsbandet här längst ned. Blekta påfågelsfjädrar på en lång kedja.
Handgjort och så fint att jag önskar att jag var en flapperflicka från 20-talet så att jag ständigt kunde använda fjädrar i håret, om halsen, på klänningen och i öronen.
Fast man kan ju vara en modern flapperflicka och kombinera ett halsband som detta med klänningarna nedan från densamma fantastiska BonaDrag.
Fast jag har ju dessa att hänga i öronen tills jag hittar ett lika vackert halsband.
För varför bara ha fjädrar i öronen när man kan ha dem överallt? Less is more har aldrig varit min grej.
Meow!
Jag har lätt för att älska och precis lika lätt för att hata.
Människor faller ofta in i två grova, helt enkelt rudimentära, fack av "Kajsa gillar" eller "Kajsa ogillar".
Nu har min finaste finska, som alltså är stenhårt placerad i "Kajsa gillar"-lådan, pysslat om ett par Zarapjucks med fransar. Jag älskar kreativitet. Jag älskar Nanó. Jag brukade hata fransar men är nu sådär Pochahontasförtjust i dem.
1 + 1 + 1 = 3 och jag är upp över öronen begeistrad!
Guccis ankelboots var förebilden men jag undrar om inte dessa är snäppet vassare?!
Kreativitet när den är som bäst.
Nu vill jag bara göra någonting pyssligt själv. Frågan är vad?
Människor faller ofta in i två grova, helt enkelt rudimentära, fack av "Kajsa gillar" eller "Kajsa ogillar".
Nu har min finaste finska, som alltså är stenhårt placerad i "Kajsa gillar"-lådan, pysslat om ett par Zarapjucks med fransar. Jag älskar kreativitet. Jag älskar Nanó. Jag brukade hata fransar men är nu sådär Pochahontasförtjust i dem.
1 + 1 + 1 = 3 och jag är upp över öronen begeistrad!
Guccis ankelboots var förebilden men jag undrar om inte dessa är snäppet vassare?!
Kreativitet när den är som bäst.
Nu vill jag bara göra någonting pyssligt själv. Frågan är vad?
we don´t need legs to stand
En dag var det helt magiskt kallt ljus i vår trädgård. Fast luften var sommarvarm.
Väldigt kontrasterande.
Jag vet inte hur mycket ni grejar, pillar, fixar och ändrar med era bilder. Men jag gör nästan aldrig något.
Dessa är helt orörda och jag gillar hur de är skarpa men ändå sådär..disigt kyliga.
Fotade med min EOS 400D.
Halsband från Forever 21 i Washington. Påfågelörhängen, Aldo i New York. Blommor, knyckta i trädgården.
Flicka, jag. Puderlila tröja, Indiska i Köpenhamn.
Väldigt kontrasterande.
Jag vet inte hur mycket ni grejar, pillar, fixar och ändrar med era bilder. Men jag gör nästan aldrig något.
Dessa är helt orörda och jag gillar hur de är skarpa men ändå sådär..disigt kyliga.
Fotade med min EOS 400D.
Halsband från Forever 21 i Washington. Påfågelörhängen, Aldo i New York. Blommor, knyckta i trädgården.
Flicka, jag. Puderlila tröja, Indiska i Köpenhamn.
you´re such a fruitloop
Okej. Jag erkänner det själv innan någon annan får för sig att göra det.
Men efter att ha bläddrat bland mina miljarder med bilder från USA och sedan Grisens miljarder med bilder från USA så blev jag lite.. nostalgisk. Eller nä, jag blev inte nostalgisk.
Jag blev åhherregudjagvillåkatillbakanupåengångochgöraalltihopaigenplusenjäklamassatill. NU!
Alternativtåkaditochbodärpluggaochlevaettinteallssexandthecitylivmenfantastisktändå!
Knorr.
Men vad gör man när man saknar något? Man återupplever det med en bildkavalkad.
Jag hinner ju aldrig ta outfitbilder these days eftersom jag a)jobbar hela tiden och b)helt enkelt har jobbkläder.
Så ni får en bildkavalkad på lite av det där jag bär NYC och Washington. Tjoho säger ni då!
På en brandtrappa krävs det Monki, H&M och barntygskor.
I en park är det second handkavaj, Zarabarnklänning och Grisens leggings.
Äter man glass i sin gnisslande säng så görs det lättast i jumpsuit från Forever 21 och pojkes keps från Hurley.
Träffar nya vänner i ghettot. Kjol från Expresse, Ginabody och DKNYhoodie.
När man åker bergodalbanor en hel dag gör man det bäst i jumpsuit och fladdrade kofta som
fick agera Stålmannencape.
På restaurang i Little Italy bars det vippig klänning med rosett i håret och Grisens Forever 21glajjor.
Födelsedag betyder knallrosa klänning och favoritkavajen.
Spöregn i New York kräver garderobens tunga modeartellerier. Jag kallar den the black plastic armada. + paraply
Och på vägen hem när dygnet var vänt upp och ned, skakat som en snöglob och alldeles fel passade det med knästrumpor, tygisar och hood över klänning.
Men efter att ha bläddrat bland mina miljarder med bilder från USA och sedan Grisens miljarder med bilder från USA så blev jag lite.. nostalgisk. Eller nä, jag blev inte nostalgisk.
Jag blev åhherregudjagvillåkatillbakanupåengångochgöraalltihopaigenplusenjäklamassatill. NU!
Alternativtåkaditochbodärpluggaochlevaettinteallssexandthecitylivmenfantastisktändå!
Knorr.
Men vad gör man när man saknar något? Man återupplever det med en bildkavalkad.
Jag hinner ju aldrig ta outfitbilder these days eftersom jag a)jobbar hela tiden och b)helt enkelt har jobbkläder.
Så ni får en bildkavalkad på lite av det där jag bär NYC och Washington. Tjoho säger ni då!
På en brandtrappa krävs det Monki, H&M och barntygskor.
I en park är det second handkavaj, Zarabarnklänning och Grisens leggings.
Äter man glass i sin gnisslande säng så görs det lättast i jumpsuit från Forever 21 och pojkes keps från Hurley.
Träffar nya vänner i ghettot. Kjol från Expresse, Ginabody och DKNYhoodie.
När man åker bergodalbanor en hel dag gör man det bäst i jumpsuit och fladdrade kofta som
fick agera Stålmannencape.
På restaurang i Little Italy bars det vippig klänning med rosett i håret och Grisens Forever 21glajjor.
Födelsedag betyder knallrosa klänning och favoritkavajen.
Spöregn i New York kräver garderobens tunga modeartellerier. Jag kallar den the black plastic armada. + paraply
Och på vägen hem när dygnet var vänt upp och ned, skakat som en snöglob och alldeles fel passade det med knästrumpor, tygisar och hood över klänning.
Konsumtion i landet av överflöd, del ?
Jag kan hålla på med den här listan fram till jul.
Allt jag köpte i USA.
Detta är den andra ringen jag köpte. Första var från Forever 21, söt och gör mig grön om fingrarna.
Denna är från Guess, väger ett litet mindre ton och är i silver.
Jag gillar dem båda. Men denna är i hiphopblingig och stor som attan. Helt perfekt!
(Dessutom är det precis som Fantomenringen! En snyting med denna från Kajsas hand och du har en cirkel omsluten av flätor på kinden. Wohaa!)
Bling bling
Allt jag köpte i USA.
Detta är den andra ringen jag köpte. Första var från Forever 21, söt och gör mig grön om fingrarna.
Denna är från Guess, väger ett litet mindre ton och är i silver.
Jag gillar dem båda. Men denna är i hiphopblingig och stor som attan. Helt perfekt!
(Dessutom är det precis som Fantomenringen! En snyting med denna från Kajsas hand och du har en cirkel omsluten av flätor på kinden. Wohaa!)
Bling bling
Förövrigt så sitter jag i min bäschtaste väns säng i Båstad och kollar när hon packar inför att flytta till München. Tur att vi är vana att vara separerade längre perioder (jag bor ju vanligen i norr och hon i söder) annars skulle jag dö. Det gör jag förvisso litet ändå. Men, hennes flytt betyder att jag inom en hyffsat snar framtid ska knalla Münchens gator fram med mitt hjärta. Strax ska vi skutta Båstads gator fram dock och fika lite. Möjligen snoka reda på en tröja med fåglar till mig. Det behöver jag.
En reflexion
En liten grej jag tänk på bara;
Ni vet de här bloggarna, med tjejerna som alltid är supertrendiga, faktiskt powerwalkar på riktigt och har provat vartenda lip plumping gloss som finns på marknaden. De tjejer som driver "seriösa" modebloggar och klargör tydligt att de inte alls har en personlig blogg eftersom den inte handlar om dem, utan om mode. (De ska gärna jobba som moderedaktör på någon nätsajt och frilansa som stylist också)
Då är min tanke såhär, om man inte har en personlig blogg där man vill avslöja saker om sig själv som person, vad är det då man gör när man skriver för hundratals helt främmande människor som läser ens blogg att man gör en brasiliansk bikinivaxning? För är inte det personligt så undrar jag vad sjutton detfinitionen för det är.
Sen undrar jag lite över vad Marc Jacobs, för Marc by Marc Jacobs, ville säga med de här reklambilderna.
Mager pojkemodell iklädd alla säsongens plagg. Med matchande accessoarer och nagellack.
Är det ett rop på hjälp? Ett sätt att vara okonventionell? Tänja på modegränserna? Rebellisera? Eller bara ett mediatrick?
Det enda jag ser är ett barn som bläddrar i mammas ELLE/Vogue/iD, rynkar på pannan och säger; "Momy, why does this boy wear the same dress that you´ve got??"
Ni vet de här bloggarna, med tjejerna som alltid är supertrendiga, faktiskt powerwalkar på riktigt och har provat vartenda lip plumping gloss som finns på marknaden. De tjejer som driver "seriösa" modebloggar och klargör tydligt att de inte alls har en personlig blogg eftersom den inte handlar om dem, utan om mode. (De ska gärna jobba som moderedaktör på någon nätsajt och frilansa som stylist också)
Då är min tanke såhär, om man inte har en personlig blogg där man vill avslöja saker om sig själv som person, vad är det då man gör när man skriver för hundratals helt främmande människor som läser ens blogg att man gör en brasiliansk bikinivaxning? För är inte det personligt så undrar jag vad sjutton detfinitionen för det är.
Sen undrar jag lite över vad Marc Jacobs, för Marc by Marc Jacobs, ville säga med de här reklambilderna.
Mager pojkemodell iklädd alla säsongens plagg. Med matchande accessoarer och nagellack.
Är det ett rop på hjälp? Ett sätt att vara okonventionell? Tänja på modegränserna? Rebellisera? Eller bara ett mediatrick?
Det enda jag ser är ett barn som bläddrar i mammas ELLE/Vogue/iD, rynkar på pannan och säger; "Momy, why does this boy wear the same dress that you´ve got??"
Historien om resan
Jag har lovat folk att jag ska göra en fin New Yorkguide. Och en Washingtonguide. Och berätta mer om världens mest fantastiska resa så här långt i mitt 20 åriga liv.
Men ni vet hur det är, man kommer inte alltid för sig. Men nu så. Med många bilder, ännu fler ord och en hel del önskan att vara där igen ska ni få en liten liten bråkdel av vad minnen jag fick med mig. För 3 veckor kan inte beskrivas. Man måste vara där. Men här är lite grann;
Jag har aldrig haft en direkt längtan till att åka till USA. Det är ett land som står för så mycket jag inte klarar utav. Gör så mycket skit. Och faktiskt inte intresserat mig över lag särskilt mycket. Men när en av ens bästa vänner bestämmer sig för att USA är landet att jobba som au pair i. Då är det bara att låta den delen av sitt hjärta flyga och så får man följa efter. Om så bara för att hälsa på lite. Det gjorde jag och min lilla gris.
Och vad kan jag säga? Jag är litet kär i landet som har allt. Inte för att det har allt. Men för att det är så magiskt.
En av de mest bekväma flygresor jag varit med om tog oss över atlanten. Och det första vi såg var ett gigantiskt IKEA. Regn följde oss den första halva dagen i landet men värst var nog hostellet som krånglade något sannslöst. Men nya bekantskaper med 150 kgs Puertoricaner gjorde allt lättare. 05.00 fotograferade jag ut över takåsarna på vårt Upper West Side.
Vi bodde på Broadway med bara två blocks till Central Park! Så där åt vi frukost och tittade på baseball första morgonen.
Grisen. Hon ser galen ut. Och det är hon. Men mest är hon nog glad över den tre vånings M&Mbutik vi hittade.
På en av "bakgatorna" till Times Square finns en superrestaurang som vi åt på. Och ja, är man i NYC måste man springa runt på Times Square både dag- och nattid.
Sen hittade vi Mattias! Min chilenarpojke som jag inte träffat sedan förra sommaren var ute på sin jordenruntresa och vi stämde träff i NYC. Plötsligt så satt han bara i vår foaljé och var lika hungrig som vanligt. Han bar dessutom min påse med 12 cms klackar en hel dag. Det är vänskap det.
Hostellet som vi var arga på fixade till vår bokning efter att ha fått onda ögat från mig. Och jag älskade faktumet att det fanns sådana där fönster som bara existerar på film. Som man liksom drar upp. Jag och Grisen satt på metalltrapporna utanpå huset och kikade på Broadway med sommarvinden i håret.
Sen åkte vi till Washington DC!
Där fick vi träffa Jan the Man för första gången på 6 månader. Väldigt surrealistisk och väldigt underbart.
Och i nio fantastiska dagar bodde vi hos lika fantastiska "morföräldrarna" i Jan the Mans familj. I en källarvåning som rymde allt från fina reseföreminnen från hela världen till sniglar, gigantiska (!) spindlar och massa kläder.
Vi var på zoo. Och jag och Grisen var betydligt mer begeistrade över alla djuren än Jan the Mans au pairbarn. Så begeistrade att vi brände oss något brutalt på axlarna. Men det var det värt. För jag hittade ett nytt favoritdjur. Mus med snabel kallar vi den.
Vi shoppade. Skrattade. Drack fruktsmoothies. (och räknade tydligen pengar)
Så träffade vi en mängd makalösa människor från lite varstans i världen. Och sen lekte vi en hel dag i hettan på ett gigantiskt nöjesfält i Maryland med bergodalbanor som fick lungorna att lossna och hjärtat att trilla ned i fossingarna.
Vi var där. Det här är beviset. Och ärligt talat. Vita huset liknar lilla huset på prärien på riktigt. Inte alls som på film.
"Mormor" Pam, Jan the Man och Grisen under en kultur och minnesmärkesfärd runt DC.
Sista kvällen i Washington och vi avslutade med att se dubbelavsnitt och säsongsavslutning på Lost hemma hos älsklingsFernando i ghettot. Minerna säger väl allt om hur into Lost vi/de är?
På min 20 födelsedag åkte vi med Amtrakt "hem" till New York igen. Sorgligt men med världens finaste minnen i det mentala bagaget. Och en hel del kläder i det mer konkreta bagaget. För att inte deppa över att ha sagt hej då till Jan the Man så checkade vi in på hotellet, susade sedan med taxi ned till Times Square och firade min födelsedag med att kika ut över hela New York från Empire state building. Hisskötarna sjöng för mig och vi var lyckliga.
Vi insåg att det bara är i USA man kan se sånt här.
Klychigt men ack så sant. Vackrast i nattljus.
Vi sprang nedför världens dyraste shoppinggata i ösregnet iförd svart sopsäck och med paraply över huvudet. Skrattandes så vi grät. Vid Rockefeller Center slutade det och vi var de enda torra i hela staden.
En kväll letade vi frenetiskt efter en bio och tillslut hade jag så ont i fötterna att jag sprang på den varma asfalten längs med alla uteserveringar med skorna i handen och med barfota fötterna trummande på trottoaren. Det var ren frihet.
Dagen därpå åkte vi faktiskt tunnelbana istället för taxi nedför hela Manhattan från Upper west ned till Down town. Så njut vi av sommar och gassande sol i nacken på Liberty Island med frihetsgudinnan bakom oss. Tänk att en så gigantisk stad kan se så liten ut.
Vid Ground Zero var känslan precis som överallt annars i NYC. Stressig och med en massa högljudda människor. Men ett stort hål i marken är ändå beviset för att det inte alltid varit så. Vid det som en gång var tvillingtornens grund hittade vi Century 21 och jag förälskade mig i en Anna Suiklänning och ett par rutiga Ralph Laurenskor.
Sen satt vi i en mindre evighet och bara tittade på solnedgången, havet, männen som fiskade och siluetten av staden bakom Battery Park.
Det sista dygnet spenderade vi i ett stekhett Soho, Chinatown, Little Ittaly och alla andra små stadsdelar med egna namn. Vi promenerade på små gator, hittade Marc Jacobs och WESCbutiker, förvirrade oss och hade en fin sista dag.
Sen satt vi på en bänk i mittenremsan av Broadway och tittade på himlen mitt i natten och nöp oss i armen för att se om vi verkligen varit med om tre veckor av ren lycka.
Men ni vet hur det är, man kommer inte alltid för sig. Men nu så. Med många bilder, ännu fler ord och en hel del önskan att vara där igen ska ni få en liten liten bråkdel av vad minnen jag fick med mig. För 3 veckor kan inte beskrivas. Man måste vara där. Men här är lite grann;
Jag har aldrig haft en direkt längtan till att åka till USA. Det är ett land som står för så mycket jag inte klarar utav. Gör så mycket skit. Och faktiskt inte intresserat mig över lag särskilt mycket. Men när en av ens bästa vänner bestämmer sig för att USA är landet att jobba som au pair i. Då är det bara att låta den delen av sitt hjärta flyga och så får man följa efter. Om så bara för att hälsa på lite. Det gjorde jag och min lilla gris.
Och vad kan jag säga? Jag är litet kär i landet som har allt. Inte för att det har allt. Men för att det är så magiskt.
En av de mest bekväma flygresor jag varit med om tog oss över atlanten. Och det första vi såg var ett gigantiskt IKEA. Regn följde oss den första halva dagen i landet men värst var nog hostellet som krånglade något sannslöst. Men nya bekantskaper med 150 kgs Puertoricaner gjorde allt lättare. 05.00 fotograferade jag ut över takåsarna på vårt Upper West Side.
Vi bodde på Broadway med bara två blocks till Central Park! Så där åt vi frukost och tittade på baseball första morgonen.
Grisen. Hon ser galen ut. Och det är hon. Men mest är hon nog glad över den tre vånings M&Mbutik vi hittade.
På en av "bakgatorna" till Times Square finns en superrestaurang som vi åt på. Och ja, är man i NYC måste man springa runt på Times Square både dag- och nattid.
Sen hittade vi Mattias! Min chilenarpojke som jag inte träffat sedan förra sommaren var ute på sin jordenruntresa och vi stämde träff i NYC. Plötsligt så satt han bara i vår foaljé och var lika hungrig som vanligt. Han bar dessutom min påse med 12 cms klackar en hel dag. Det är vänskap det.
Hostellet som vi var arga på fixade till vår bokning efter att ha fått onda ögat från mig. Och jag älskade faktumet att det fanns sådana där fönster som bara existerar på film. Som man liksom drar upp. Jag och Grisen satt på metalltrapporna utanpå huset och kikade på Broadway med sommarvinden i håret.
Sen åkte vi till Washington DC!
Där fick vi träffa Jan the Man för första gången på 6 månader. Väldigt surrealistisk och väldigt underbart.
Och i nio fantastiska dagar bodde vi hos lika fantastiska "morföräldrarna" i Jan the Mans familj. I en källarvåning som rymde allt från fina reseföreminnen från hela världen till sniglar, gigantiska (!) spindlar och massa kläder.
Vi var på zoo. Och jag och Grisen var betydligt mer begeistrade över alla djuren än Jan the Mans au pairbarn. Så begeistrade att vi brände oss något brutalt på axlarna. Men det var det värt. För jag hittade ett nytt favoritdjur. Mus med snabel kallar vi den.
Vi shoppade. Skrattade. Drack fruktsmoothies. (och räknade tydligen pengar)
Så träffade vi en mängd makalösa människor från lite varstans i världen. Och sen lekte vi en hel dag i hettan på ett gigantiskt nöjesfält i Maryland med bergodalbanor som fick lungorna att lossna och hjärtat att trilla ned i fossingarna.
Vi var där. Det här är beviset. Och ärligt talat. Vita huset liknar lilla huset på prärien på riktigt. Inte alls som på film.
"Mormor" Pam, Jan the Man och Grisen under en kultur och minnesmärkesfärd runt DC.
Sista kvällen i Washington och vi avslutade med att se dubbelavsnitt och säsongsavslutning på Lost hemma hos älsklingsFernando i ghettot. Minerna säger väl allt om hur into Lost vi/de är?
På min 20 födelsedag åkte vi med Amtrakt "hem" till New York igen. Sorgligt men med världens finaste minnen i det mentala bagaget. Och en hel del kläder i det mer konkreta bagaget. För att inte deppa över att ha sagt hej då till Jan the Man så checkade vi in på hotellet, susade sedan med taxi ned till Times Square och firade min födelsedag med att kika ut över hela New York från Empire state building. Hisskötarna sjöng för mig och vi var lyckliga.
Vi insåg att det bara är i USA man kan se sånt här.
Klychigt men ack så sant. Vackrast i nattljus.
Vi sprang nedför världens dyraste shoppinggata i ösregnet iförd svart sopsäck och med paraply över huvudet. Skrattandes så vi grät. Vid Rockefeller Center slutade det och vi var de enda torra i hela staden.
En kväll letade vi frenetiskt efter en bio och tillslut hade jag så ont i fötterna att jag sprang på den varma asfalten längs med alla uteserveringar med skorna i handen och med barfota fötterna trummande på trottoaren. Det var ren frihet.
Dagen därpå åkte vi faktiskt tunnelbana istället för taxi nedför hela Manhattan från Upper west ned till Down town. Så njut vi av sommar och gassande sol i nacken på Liberty Island med frihetsgudinnan bakom oss. Tänk att en så gigantisk stad kan se så liten ut.
Vid Ground Zero var känslan precis som överallt annars i NYC. Stressig och med en massa högljudda människor. Men ett stort hål i marken är ändå beviset för att det inte alltid varit så. Vid det som en gång var tvillingtornens grund hittade vi Century 21 och jag förälskade mig i en Anna Suiklänning och ett par rutiga Ralph Laurenskor.
Sen satt vi i en mindre evighet och bara tittade på solnedgången, havet, männen som fiskade och siluetten av staden bakom Battery Park.
Det sista dygnet spenderade vi i ett stekhett Soho, Chinatown, Little Ittaly och alla andra små stadsdelar med egna namn. Vi promenerade på små gator, hittade Marc Jacobs och WESCbutiker, förvirrade oss och hade en fin sista dag.
Sen satt vi på en bänk i mittenremsan av Broadway och tittade på himlen mitt i natten och nöp oss i armen för att se om vi verkligen varit med om tre veckor av ren lycka.
Read my mind.
Jag gillar att rita ugglor. Trevliga varelser. Så säger de "ho hoo!".
En uggla. En uggla klok. En uggla läsa bok. En boklista!
Vilken bok läste du senast?
Vindens skugga. (Nää. Jag har läst massor sen den. Jag kan bara inte komma ihåg vilka de var!)
Vilken/vilka böcker läser du just nu?
Ingen faktiskt. Vilket är högst ovanligt. Men jag ska länsa bokhyllan. Harry Potter and the deathly Hollows kanske?
Är det övervägande kvinnliga eller manliga författare i din bokhylla?
Mixat i allra högsta grad. Jag läser inte böcker efter författare. Eller författares kön.
När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar eller tänker du "nu har jag en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra hälften" kvar o.s.v.?
Har jag inte reflexterat över. Men det gör jag kanske?
Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex. omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar etc?
Efter vad jag hittar i våra bokhyllor mestadels. Men jag har sommarjobbat på bibliotek. Jag sniffar mig till vad jag vill läsa.
När blir en bok för lång?
När den inte handlar om någonting men ändå fortsätter i en smärre evighet.
Läser du lika gärna på engelska som på svenska?
Jaop. Spelar egentligen ingen roll faktiskt. Men vissa böcker är faktiskt mycket bättre på engelska än svenska.
Som en "Geishas memoarer"!
Vilken bok blev du senast berörd/inspirerad av?
Det blir jag nog nästan alltid på något sätt. Mer eller mindre. Men "Att älska som en porrstjärna" borde faktiskt inte kunna lämna någon oberörd.
Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? I så fall; vilken bok lämnade du senast?
I princip omöjligt. Det handlar lite om prestige men mest om att jag hatar att ge upp. Dessutom vill jag inte missa att en bok faktiskt kan vara fantastisk. Om det så handlar om den sista meningen.
Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla/lånar du oftast?
Romaner i alla möjliga former. Sen en hel del klassiska verk och böcker på latin.
Rekommendera 5 författare:
Umberto Eco - Carlos Ruis Zafón - Paulo Coehlo - Donna Tart - Victor Hugo
En uggla. En uggla klok. En uggla läsa bok. En boklista!
Vilken bok läste du senast?
Vindens skugga. (Nää. Jag har läst massor sen den. Jag kan bara inte komma ihåg vilka de var!)
Vilken/vilka böcker läser du just nu?
Ingen faktiskt. Vilket är högst ovanligt. Men jag ska länsa bokhyllan. Harry Potter and the deathly Hollows kanske?
Är det övervägande kvinnliga eller manliga författare i din bokhylla?
Mixat i allra högsta grad. Jag läser inte böcker efter författare. Eller författares kön.
När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar eller tänker du "nu har jag en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra hälften" kvar o.s.v.?
Har jag inte reflexterat över. Men det gör jag kanske?
Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex. omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar etc?
Efter vad jag hittar i våra bokhyllor mestadels. Men jag har sommarjobbat på bibliotek. Jag sniffar mig till vad jag vill läsa.
När blir en bok för lång?
När den inte handlar om någonting men ändå fortsätter i en smärre evighet.
Läser du lika gärna på engelska som på svenska?
Jaop. Spelar egentligen ingen roll faktiskt. Men vissa böcker är faktiskt mycket bättre på engelska än svenska.
Som en "Geishas memoarer"!
Vilken bok blev du senast berörd/inspirerad av?
Det blir jag nog nästan alltid på något sätt. Mer eller mindre. Men "Att älska som en porrstjärna" borde faktiskt inte kunna lämna någon oberörd.
Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? I så fall; vilken bok lämnade du senast?
I princip omöjligt. Det handlar lite om prestige men mest om att jag hatar att ge upp. Dessutom vill jag inte missa att en bok faktiskt kan vara fantastisk. Om det så handlar om den sista meningen.
Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla/lånar du oftast?
Romaner i alla möjliga former. Sen en hel del klassiska verk och böcker på latin.
Rekommendera 5 författare:
Umberto Eco - Carlos Ruis Zafón - Paulo Coehlo - Donna Tart - Victor Hugo
cute as a button!
Söt men ganska alldaglig kofta som jag köpte på LOFT petite by Ann Taylor i Washington i början av sommaren.
12 isydda knappar, blått och silver med emblem, senare och jag har ett helt nytt plagg med betydligt mer karaktär och personlig prägel. Kommer att bli favorit i höst då jag vill vara en rojalistisk rysk prinsessa med Balenciagakomplex och Guccivisioner!
Så här såg den ut innan:
Sex knappar fram i dubbelknäppningen, två på vardera ärm och två i ryggslutet.
Så här ser den ut nu;
Pimp my kofta!
12 isydda knappar, blått och silver med emblem, senare och jag har ett helt nytt plagg med betydligt mer karaktär och personlig prägel. Kommer att bli favorit i höst då jag vill vara en rojalistisk rysk prinsessa med Balenciagakomplex och Guccivisioner!
Så här såg den ut innan:
Sex knappar fram i dubbelknäppningen, två på vardera ärm och två i ryggslutet.
Så här ser den ut nu;
Pimp my kofta!
I andra hand.
Å ena sidan så är det ju verkligen superbra att second hand har blivit så trendigt. Ur miljösynpunkt så är det ju betydligt bättre att vi köper plagg som inte är nyproducerade och alltså går in på ett "andra användningsvarv" istället för att köpa ännu en billig tröja från H&M där någon i ledet fram till dig (och tro mig, det är inte du eller H&Mkoncernen) fått lida för att det just är en sådan billig tröja. Där är det tummen upp för 2hand.
Men sen second hand blivit så trendigt så har också tillgängligheten ökat. Gå in på Weekday, som exempel, och väl utvalda andrahandsplagg hänger jämte Whyreds nya klänningar och Cheap Mondayjeans. Det i sig är väl inget fel, men en del av själva charmen försvinner ju och med att någon minituöst letat igenom en annan second handbutik och handplockat vissa plagg som passar dagens mode.
Grejen med second hand för mig är att leta igenom allt skrot, sunkiga gamla tröjor och fula 80-talsklänningar för att kanske kunna hitta ett guldkorn. Om jag har tur. Letar ihärdigt. Och har tålamod.
Sen är det kanske en bisak men till viss mån är det ju roligt också med saken hand att man kan hitta riktiga dyrgripar för en billig peng. Det är ju ett minna blott nästintill om man handlar i andrahand inne i en stad numera. För second hand är trendigt. Och trendigt är dyrt. Det är det jag tycker är synd med det hela.
Det är sånt här jag blir sådär nervkittlande lycklig när jag hittar på second hand! Jag vet inte riktigt vad det är, ett klänningsliv eller en blus, men bara sättet någon arbetat med plagget gör ju att det kliar i fingrarna att bära få äga den. Den känns som en mix mellan något som Michael Jackson kunde ha under sin storhetstid, en del av en gothisk Marie Antoinette dräkt och en matadorkostym. Kolla bara in detaljerna med rosorna på den tunna, höghalsade kragen, de olika lagerna och fransarna!
Denna fantastiska lilla blus/liv/klänningsöverdel rotade jag fram på second hand i Ängelholm för ett par veckor sedan. Tänk er så otroligt vacker den skulle göra sig i ett modereportage! Tyvärr tog tanten i butiken bara cash och jag hade endast kort men jag funderar starkt på att gå tillbaka och se om den finns kvar. Inte för att jag vet om jag skulle använda den. Men för att det är ett sådant stycke av klädkonst.
Och bara som ett litet inhopp. Hela modevärlden ylar ju om spets och bloggvärlden har ju fått någon sorts böldliknande överdos utav Monkis tighta spetströja. Men är det någonstans jag skulle leta efter spets så är det på second hand. Och som jag skrivit innan, den är ju som bäst när den är gammal, använd och sådär utsökt vacker som den var förr. Som dräkten med jacka och kjol jag hittade i samma second hand butik som blusen ovan.
200 kronor och du kan vara trendig som någon av flickorna från Gossip Girl men inte se ut som 2/3 delar av den modeintresserade delen av Sverige.
Men sen second hand blivit så trendigt så har också tillgängligheten ökat. Gå in på Weekday, som exempel, och väl utvalda andrahandsplagg hänger jämte Whyreds nya klänningar och Cheap Mondayjeans. Det i sig är väl inget fel, men en del av själva charmen försvinner ju och med att någon minituöst letat igenom en annan second handbutik och handplockat vissa plagg som passar dagens mode.
Grejen med second hand för mig är att leta igenom allt skrot, sunkiga gamla tröjor och fula 80-talsklänningar för att kanske kunna hitta ett guldkorn. Om jag har tur. Letar ihärdigt. Och har tålamod.
Sen är det kanske en bisak men till viss mån är det ju roligt också med saken hand att man kan hitta riktiga dyrgripar för en billig peng. Det är ju ett minna blott nästintill om man handlar i andrahand inne i en stad numera. För second hand är trendigt. Och trendigt är dyrt. Det är det jag tycker är synd med det hela.
Det är sånt här jag blir sådär nervkittlande lycklig när jag hittar på second hand! Jag vet inte riktigt vad det är, ett klänningsliv eller en blus, men bara sättet någon arbetat med plagget gör ju att det kliar i fingrarna att bära få äga den. Den känns som en mix mellan något som Michael Jackson kunde ha under sin storhetstid, en del av en gothisk Marie Antoinette dräkt och en matadorkostym. Kolla bara in detaljerna med rosorna på den tunna, höghalsade kragen, de olika lagerna och fransarna!
Denna fantastiska lilla blus/liv/klänningsöverdel rotade jag fram på second hand i Ängelholm för ett par veckor sedan. Tänk er så otroligt vacker den skulle göra sig i ett modereportage! Tyvärr tog tanten i butiken bara cash och jag hade endast kort men jag funderar starkt på att gå tillbaka och se om den finns kvar. Inte för att jag vet om jag skulle använda den. Men för att det är ett sådant stycke av klädkonst.
Och bara som ett litet inhopp. Hela modevärlden ylar ju om spets och bloggvärlden har ju fått någon sorts böldliknande överdos utav Monkis tighta spetströja. Men är det någonstans jag skulle leta efter spets så är det på second hand. Och som jag skrivit innan, den är ju som bäst när den är gammal, använd och sådär utsökt vacker som den var förr. Som dräkten med jacka och kjol jag hittade i samma second hand butik som blusen ovan.
200 kronor och du kan vara trendig som någon av flickorna från Gossip Girl men inte se ut som 2/3 delar av den modeintresserade delen av Sverige.
i get my glory in the desert rain.
Som jag sa någongång tidigare i sommar, det är inte lätt att bejaka sin förtjusning i kläder, mode och stil när ens personlighet begränsas till de plagg man måste ha för jobbet. Och visst är det skönt ibland att inte behöva tänka på vad jag ska bära på dagarna. Ett kungsblått förkläde och en lika blå liten kavaj. (Av mig allmänt kallad cirkusapekavajen!)
Men jag blir knäpp på att inte få känna mig civil. Jag BLIR ju min uniform i och med att jag bär den.
Så helt vanliga dagar, de få när jag är ledig, tar jag på mig favoriter!
Sommarrum med sommarljus.
Rutiga kilklackar, Shoesource (nya från USA) Jeans, H&M. Flätat läderskärp, mammas gamla.
Tunika/skjorta, Bikbok. Halsband, hittade i en låda i sommarhuset. Från 70-talet. Flätat läderarmband, nytt, köpt i Köpenhamn.
Lite fräknar. Lite mörkgröna ögon. Lite minimal solbränna.
Men jag blir knäpp på att inte få känna mig civil. Jag BLIR ju min uniform i och med att jag bär den.
Så helt vanliga dagar, de få när jag är ledig, tar jag på mig favoriter!
Sommarrum med sommarljus.
Rutiga kilklackar, Shoesource (nya från USA) Jeans, H&M. Flätat läderskärp, mammas gamla.
Tunika/skjorta, Bikbok. Halsband, hittade i en låda i sommarhuset. Från 70-talet. Flätat läderarmband, nytt, köpt i Köpenhamn.
Lite fräknar. Lite mörkgröna ögon. Lite minimal solbränna.
shoot me in the leg and call me Brendan.
Det finns saker jag gillar. Och saker jag gillar betydligt mindre.
Exempelvis så satt jag en dag och bläddrade i något glossigt modemagasin. Ni vet, massa reklam, dyra designkläder och retuschade modeller. Så hamnar jag på den här sidan. 3 i 1 dessutom. Reklam MED dyra designkläder PÅ retuschade modeller. Men så ser jag den lilla tanten!
Jag kommer inte ihåg vilket märke det var. D&G kanske? Men hela reklamen blir ju en helt annan och en av få som jag faktiskt kommer ihåg. Just för att man bland långbenta flickor med porslinshy och rosenknoppsmunnar sitter det en liten tant och kontrasterar. De är unga och vackra. Hon är gammal och vacker.
Det är inte som när Benetton hade modeller med HIV precis, men lite nyskapande känns det.
Exempelvis så satt jag en dag och bläddrade i något glossigt modemagasin. Ni vet, massa reklam, dyra designkläder och retuschade modeller. Så hamnar jag på den här sidan. 3 i 1 dessutom. Reklam MED dyra designkläder PÅ retuschade modeller. Men så ser jag den lilla tanten!
Jag kommer inte ihåg vilket märke det var. D&G kanske? Men hela reklamen blir ju en helt annan och en av få som jag faktiskt kommer ihåg. Just för att man bland långbenta flickor med porslinshy och rosenknoppsmunnar sitter det en liten tant och kontrasterar. De är unga och vackra. Hon är gammal och vacker.
Det är inte som när Benetton hade modeller med HIV precis, men lite nyskapande känns det.
better start frontin.
Vissa kvällar ritar jag så händerna glöder. Vissa dagar rör jag inte pennan.
Men ett som är säkert är att jag under tiden jag haft bloggen har ritat en sådan otrolig mängd bilder, illustrationer och teckningar. Många visar jag aldrig, en del är beställningsarbeten, en del minituöst framskapade och andra helt planlöst nedkladdade. Jag byter stil efter humör. Inspirationskälla efter vad jag gillar för stunden. Men tekniken är jag trogen.
Ge mig ett vitt papper och en svart tuschpenna och jag ger dig något av nedanstående. På ett ungefär.
Det handlar om en kreativitet som måste utnyttjas på något sätt. Det är nödvändigt att andas. Och för mig är det nödvändigt att använda penna, papper och en invigelse att dra linjer som skapar något. En människa, ett plagg
en känsla.
Ni kommer aldrig få se allt jag gör. Men här får ni lite av det jag gjort de senaste månaderna. Ett axplock.
Beställningsjobb till Lina på Modette! I början av min rosfascinationsera.
Snabbt snabbt nedtecknad sent en natt för några veckor sedan. Fick kommentaren "tänk att det som är min namnteckning nu är konst i form av en rökslinga". Fint.
Jag har ritat nästan uteslutet ansikten i sommar. Långa ögonfransar och små smilgropar. Antagligen för att det mest inspirationsgivande är just människor. och deras ansikten.
Den sista illustrationen innan vi åkte till USA i maj. Kärleken till rosor var då gammal. Men Kärleken till USA och New York inte ens påbörjad.
Bilden jag ritade och som sedan fick namnet Milk efter Signe.
Illustration till tidningen och en artikel jag skrev om shopping. Självporträtt sa min vän. Fiktion med inslag av verklighet sa jag.
Beställningsjobb till tvillingarna på Fashionnerds. Otroligt tacksamma objekt att inspireras utav!
Siluetter är något av det finaste jag vet. Så mycket yta men ändå så mycket detaljer.
För en gångs skull en kombination av två tekniker. Både blyerts och svart tusch.
Men ett som är säkert är att jag under tiden jag haft bloggen har ritat en sådan otrolig mängd bilder, illustrationer och teckningar. Många visar jag aldrig, en del är beställningsarbeten, en del minituöst framskapade och andra helt planlöst nedkladdade. Jag byter stil efter humör. Inspirationskälla efter vad jag gillar för stunden. Men tekniken är jag trogen.
Ge mig ett vitt papper och en svart tuschpenna och jag ger dig något av nedanstående. På ett ungefär.
Det handlar om en kreativitet som måste utnyttjas på något sätt. Det är nödvändigt att andas. Och för mig är det nödvändigt att använda penna, papper och en invigelse att dra linjer som skapar något. En människa, ett plagg
en känsla.
Ni kommer aldrig få se allt jag gör. Men här får ni lite av det jag gjort de senaste månaderna. Ett axplock.
Beställningsjobb till Lina på Modette! I början av min rosfascinationsera.
Snabbt snabbt nedtecknad sent en natt för några veckor sedan. Fick kommentaren "tänk att det som är min namnteckning nu är konst i form av en rökslinga". Fint.
Jag har ritat nästan uteslutet ansikten i sommar. Långa ögonfransar och små smilgropar. Antagligen för att det mest inspirationsgivande är just människor. och deras ansikten.
Den sista illustrationen innan vi åkte till USA i maj. Kärleken till rosor var då gammal. Men Kärleken till USA och New York inte ens påbörjad.
Bilden jag ritade och som sedan fick namnet Milk efter Signe.
Illustration till tidningen och en artikel jag skrev om shopping. Självporträtt sa min vän. Fiktion med inslag av verklighet sa jag.
Beställningsjobb till tvillingarna på Fashionnerds. Otroligt tacksamma objekt att inspireras utav!
Siluetter är något av det finaste jag vet. Så mycket yta men ändå så mycket detaljer.
För en gångs skull en kombination av två tekniker. Både blyerts och svart tusch.