aenigma

Jag vet inte om ord är särskilt nödvändiga men för att säga något:
Fendi säljer för drygt 8000 pengamynt en väska som man med sina egna flinka fingrar Fendi-fy genom broderier och some hard work. Jag betvivlar att särskilt många kvinnor med förkärlek för it-väskor kommer att köpa kitet men jag tycker att idén kanske inte är briljant men i alla fall väldigt roligt.
Mitt DIYälskande hjärta klappar extra fort och jag känner att vill ha vill ha vill ha vill haaaaaaa är vad som helst av allt vill ljuda ur min strupe. Pysselsmurfen önskar sig en Fendi helt enkelt.

Man får lådan komplett med väska, nålar, fingerborg, trådar i alla kulörer och en beskrivning.
Sen är det bara att börja brodera!

Det här är nog enda gången någonsin jag kommer att blogga innan sju på en morgon. Men vad gör man när man vaknar av hicka och inte kan somna om? Man petar på Mikael, låter som en anka som satt i halsen, läser på tandkrämstubens alla språk och resignerar sedan och lägger sig i ett soffhörn för att läsa. Och så gör man ett blogginlägg över saker man brukar äta. Mm.

Jag är ingen fena på det här med mat. Frukost hoppar jag i princip alltid över, lunch brukar jag rota fram sporadiskt och på kvällarna så har jag och Piggie sedan vi flyttade till Stockholm i 99 fall av 100 gjort någonting med quinoa och kyckling. Men jag försöker att bättra mig genom att äta mer genomtänkta

bruncher. Så här kan det se ut då. 

Baljor med te, hårdkokta ägg, knäckebröd med mögelost, äppelskivor, russin, tomat, tomatsoppa med tortellini, tranbärsjuice, oliver, fetaostsallad med sockerärtor och scrambled eggs. Inte allt på en och samma dag dock.

Appropå mat så kommunicerar jag och Grisen ofta med lappar. Vi har ganska olika dygnsrytm och hon är på skolan innan jag ens vaknat många dagar. Ofta innehåller lapparna uppmaningar om att just äta. Det är ju inte så lätt att komma ihåg det själv alla gånger.

Illustration av mig.

Det är vidunderligt att ta de där första stegen ut på gyllenvarm asfalt, känna solkatterna fastna i ögonfransarna och se knopparna på träden kämpa för sina liv efter en vinter av oändlig väntan.
Peta fast solglasögonen på näsan och märka att man inte kan sluta le utan fånigt vandrar gatorna fram med ständiga vinklar från näsan till munnen. Man tänker att det kanske inte var så farligt ändå. När solen klappar en på kinden och jackans knappar är för många. Då är fimbulvintern långt, långt borta.

I måndags var en av de dagarna. Då strumpbyxornas svarta noppror sög åt sig varje uns av värme och hettade på låren. Då man kisade mot blänken som kastade mönster i vattnet och lukten av mättad jord steg upp från marken, in i huvudet och försvann i det oändliga blå ovanför.
Jag köpte nya solglasögon med rosa skalmar och Wayfaresmodell för att fira att man överlevt ännu ett mörkt tidevarv. Och log fånigt hela vägen hem.

Med tanke på hur världen har konspirerat mot mig hittills idag känns det bra att jag om en stund ska försvinna mot centralen för att hoppa på ett tåg mot Åre. Trots mängder med plusgrader, sol och årets första löparrunda vid vattnet har ungefär allt gått fel. Därför packar jag min lilla väska och styr kosan mot fjällen för några dagars sista slaskskidåkning, fräknar på näsan, Mikaelmys, kalas och jobb varvat med lek med vänner.


Jag ska dricka kall Trocadero, sitta med ansiktet mot den stora gula, bli mätt på anblicken av grön skog/vita fjäll/blå himmel, fika "en liten toast" på Bahnhof och inte bryta ett ben i den sliriga snön. <3

När jag pysslar, knåpar, DIY:ar, klipper, syr och klistrar sittandes på golvet har jag nästan alltid på mig min allra mest pyssliga tröja. Just för att den är ett eget DIY-projekt från början.
För er som inte kommer ihåg gjorde jag den i somras under några regniga kvällar. Klippte ur moln ur en bit rosa filttyg och sydde sedan fast dem med små stygn för hand. På baksidan hittar man ett talande hjärta.


Hur enkelt som helst att göra en gammal collegetröja från H&M till en betydligt roligare och mer personlig
sak att dra över huvudet.

Ni vet det här med vänner. Man har dem för olika saker. Vissa berättar man allt för. Vissa är perfekta att dansa benen av sig tillsammans med. Vissa är man de bästa utav team med. Vissa kan man diskutera världens allra djupaste problem, frågor och mysterier med. Jag har en Fanny som jag lärde känna i höstas när vi båda började arbeta för HTC som eventpersonal. Jag trodde hon var en piercad rockerbrud som kedjerökte och hon trodde att jag var en champagnedrickande skitunge med ett ego i storlek med Björn Ranelids.
Vi är himla olika. Hon tycker att jag är oskön för att jag säger saker som "han har inte alla ponnysar i hagen" och jag blir sur när hon inte låter mig köra skåpbilen. Men hon är en av de människor som kan få mig att skratta så att jag håller på att kissa på mig. För hon pratar som Mia och Clara, berättar roliga historier från Karlskoga, är bra på att härma karaktärerna från Nile City, gör omedvetet jävligt roliga miner och är allmänt sådär märkligt härlig. Visst kan hon vara en skitunge hon också, som när hon smular chips i min säng eller hyssjar på mig för att jag tycker att pyttipanna är äckligt, men jag blir jäkligt glad av att jobba med henne.
Nyss gick jag in på hennes blogg och hittade följande text. Då höll jag på att dö lite av skratt igen.

"kajsa tycker att jag har en lite för bra kontakt med min manliga sida. detta har jag fått påpekat för mig varje gång jag försöker prata bilar, kolla på ljudanläggningar, dricka öl, eller kolla på tevi med handen i tajtsen under de här dagarna. jag vill påpeka att kajsa har en fläta som går ner till rumpan, konstant kjol/klänning - gärna i blommiga mönster, samt pyttesmå händer och fötter.  jag vill alltså få fram att hon i sin tur kanske har lite för överdriven kontakt med sin feminina sida. för att på något sätt försvara mig i denna fråga. stött? jag? nä."

Just nu är tidsbristen ganska brutal när det kommer till att hinna blogga och besvara kommentarer. Kom hem dödstrött från Norrköping sent sent igår. Avslutade två timmars brummande med skåpbilen med att sitta på tunnelbanan med en växt under armen. Idag jobbar jag hemma och tar igen 5 dagars frånvaro, försöker planera in en tågresa hem till Åre imorgon och samtidigt modifiera tiden så att jag hinner med att fixa skolarbete, jobb, projekt och annat under tiden jag är i norr. Förhoppningsvis kommer dessutom en ganska stor förändring ske här. Hur det ska hinnas med har jag dock ingen aning om.

Innan jag springer iväg och blir bjuden på middag av min mamma tänkte jag dock visa hur det kan se ut när jag ritar. Det är ju olika tillgångavägssätt för olika tekniker men såhär kan det alltså se ut.

1. Jag skissar ganska mycket. Drar snabba streck till en början och är ganska slarvig. Mest för att få en form att utgå ifrån. Massa streck blir det då.

2. Efter ett tag är figurerna formade i stora drag och då fortsätter jag mer noga.

3. Jag kan skissa ganska mycket detaljer men låter alltid händer vara oritade.

4. När jag är nöjd med grundskissen och känner att jag vet hur jag vill ha det byter jag blyertspennan mot en svart, mellansmal tuschpenna. Ritar konturer på ganska mycket av bilden.

5. Sen börjar jag pilla med detaljer. Lägger till små streck, tecknar håret och gör mindre skuggor.

6. Till sist lägger jag skuggor, tecknar händerna och fixar de sista små grejerna. Döljer skavanker eller rätter till sånt som i mina ögon är fel.

Nu råkar jag förvisso inte alls gilla den här bildens slutresultat men det är ett exempel på hur jag går till väga när jag ritar snabbt i alla fall!

Jag sminkar mig ganska lite. Mest mascara, ifyllning av ögonbrynen och så uppljusning under ögonen. Ibland lite concealer om det behövs. Men jag gör det till 99 % för min egen skull och jag har inga som helst problem att traska iväg till jobbet i butiken exempelvis och arbeta en hel dag osminkad.
Då kan jag se ut såhär.


Sjömanströja, mammas gamla. Kofta, Grisens. Örhängen, present. Klocka, Item.

Nu ska jag knalla över till Fannys hotellrum, bättre på mitt ganska obefintliga smink och sen trallar vi igenom ett soligt Norrköping till kalaset/banketten/festen/grejen vi ska på. Tjo!

Jag gör aldrig särskilt mycket saker med mitt hår. Frisyrskapande är helt enkelt inte min grej.
Men i höstas trillade jag över den här bilden, vilket jag misstänker är en lite äldre reklambild för Hermés, och kände att det är ungefär exakt någonting i stil med vad jag skulle kunna göra.

Hur enkelt som helst. Nyp fast en sidenscarf där du börjar din fläta. Fäst den bara med ett par hårnålar. Sen är det bara att börja fläta! Använd sidenscarfen som den tredje hårslingan helt enkelt. Jag låter nästan alltid sidenscarfen hänga fritt (men då är det oftast en kortare scarf) i slutet eller så snurrar jag den runt änden och gör en liten knut. Vid fästet uppe i nacken är det bara att lossa hårnålarna och sedan lägga den lilla flärpen runt flätans rot som en snodd.

När jag var på min lilla guldgruva Återvinnarna för ett par veckor sedan och köpte material till kollektionen hittade jag en hel låda full med handbroderade näsdukar, sjalar och virkade dukar. Alla kostade fem kronor styck så jag haffade en bunt och kunde inte låta bli att lämna en vit miniatyrduk som var extra fin. Tänkte att den skulle komma till någon sorts nytta och nu vet jag precis vad den ska få återskapas som!
Har pysslat så himla mycket till andra på senaste tiden så nu ska jag göra ett linne för alla bohemiska sommardagar nere i Europa till mig själv.

Linnet är från H&M Trend innan och jag tänker mig att jag ska sy fast spetsapplikationen på något bra sätt så den sitter ungefär som på bilden. Nu har jag bara lagt ut den ena på den andra men ungefär såhär kommer det att bli tillslut tror jag. Alternativt fäster jag om axelbanden så de sitter mer strategiskt.
Jeansshorts till det och en solhatt och det kan inte blir bättre!

Mest blir det fåglar, små farbröder, blommor och textrader som fastnat på hjärnan.

Ikväll tittar jag och Mikael på the Aviator, pratar lägenheter i Stockholm och äter glass. Imorgon åker han igen och jag känner mig ledsen i magen. Men veckan som kommer är fullproppad med största sannolikhet så då glömmer man förhoppningsvis ledsenheten. Och imorgon kommer nästkommande plagg i Minidesign av Kajsa-kollektionen läggas upp här. Redo att hitta nya hem!
Söndagspuss

När jag skulle ta studenten, för 3 år sedan blir det i vår, var jag i London i april och köpte min klänning för dagen D. Eftersom jag visste att jag skulle åka till Oman bara veckan efter och bli mer eller mindre knallbrun så ville jag ha en klänning utan ärmar. På en tur till klassiska staden Bath hittade jag en liten butik fylld med söta klänningar och i ett hörn hängde den Calvin Klein som fick följa med mig hem. Volymrik kjol, tight liv och axelbandslös med rosett i ryggen. Just då kändes en klänning som flörtade med 50-talet alldeles rätt men om jag skulle välja om idag skulle jag tveklöst ta den lilla Chanel-aktiga drömmen vi har i butiken nu!


Helplisserad med en skir underkjol som sitter lite tightare och knäppning med en knapp i nacken. Den svarta rosetten i halsen är pricken över i:et i mina ögon och längst ned är kanten liksom marängfluffig i små vågor.
Funkar lika bra som den är, rak, eller med ett skärp i midjan.

Ett litet studentklänningstips för er som har er stora, fina dag om någon månad.
(Klänningen kommer från ett märke som heter Tofu, som jag aldrig sett i Sverige innan.)

Sitter på jobbet i butiken i detta just nu och pillar med ett ickefungerande Spotify. I bakgrunden brummar en värmefläkt och på bordet står det blommor som luktar gott. Blev nyss fasligt irriterad på att jag inte fick igång musiken. Kändes som att halva dagen blev förstörd. Sitta här ensam utan musik! Så insåg jag att jag, som ganska ofta, förstorar upp de minsta och mest obetydliga saker. Jag behöver inte ens tänka efter för att komma på att jag har det så jäkla bra jobbmässigt eftersom det är arbeten som passar just mig perfekt.

Som i förrgår. Satt hemma och skrev massa artiklar och texter. Knåpade med information, researchade och knattrade på tangentbordet. Efter en avokado på knäckebrödslunch kände huvudet att det behövde luft så jag gick ut och gick och satt i solen i 1 ½ - 2 timma. Ingen som säger när jag behöver gå tillbaka hem och fortsätta. Det ligger på mig att ha saker och ting klart i tid. Vill jag gå ut och sitta vid vattnet och dingla med benen får jag göra det. Så såg jag ut såhär som på bilderna nedan.


Eller som igår. När jag skulle arbeta i butiken. Började klockan ett så jag tar en långsam förmiddag. Städar hemma och äter sen frukost med Bea som kommer förbi. Vi knatar sedan till butiken, öppnar, pysslar runt och pratar de första lugna timmarna på dagen. När Bea-Snigeln måste iväg sätter jag mig vid datorn och skriver lite mer jobbgrejer och betar av mailen. Så ser jag ut såhär:

Och som idag. Mikael kom igårkväll och imorse åkte han iväg tidigt på möte. Lagom till han är tillbaka är jag vaken och då kan vi äta lunch tillsammans. Sen knallar jag iväg till butiken, tar en sväng via Muffinsfabriken och köper en fredagstreat till mig själv, öppnar den, sätter mig och kollar mail, hjälper kunder och knaprar på min muffin och dricker lite påskmust med sugrör.

Justja, just nu ligger första plagget i Minidesign av Kajsa på 170 kr. Ska vi säga att ni har till på er ikväll att buda? Sen på måndag lägger jag upp nästa två plagg tror jag. En till klänning och en kjol. Så komsi komsi igen, buda på så blir jag peppad att göra mer sådana här saker! Kanske lite accessoarer också eller varför inte fler tavelserier med mustascher, hattar och flugor?!

Då önskar jag mig en sån här, tack.

Onsdagsloving.

Om min garderob hade varit en människa hade den, förutom att vara en väldigt färgglad, spretig och lekfull människa, skrikigt högt utav glädje när vårdagarna är såsom de är nu. Idag slängde jag på mig en blommig favorit, vita sneakers, en långärmad tröja från Brasilien, min brokadjacka och en halsduk så satte jag de röda Wesclurarna på huvudet och begav mig ut. Inget frysande, inga vantar, inga uppdragna axlar. Bara solen i ansiktet och speglingarna av mina ben i vattenytan.
Jag älskar vintern då man kan se ut som en rysk prinsessa med långa, tjocka, varma kjolar som sveper runt benen och pälskrage runt halsen. På något sätt saknar jag det redan. Men dagar som dessa är bättre än all Red Bull i världen för en 14 åring, kaffe för en trött dagispappa och Acne för svenska bloggerskor.

Nu kan jag tänka mig det här i några månader. Klänning, sandaler, väskan över axeln och en tunn kofta istället för jacka. Just den här konstellationen kommer dessutom återförenas på måndag. Inte i Washington DC den här gången utan precis här i Stockholm. Då kommer vår Jannike hem. Efterlängtad som få.


ps. Jag peppar nog genom att ha på mig den randiga klänningen från Forever 21 redan imorgon. (klänningen som egentligen är ett nattlinne men det insåg vi inte förrän långt senare. Skitsamma dock.) ds.

Istället för att ha bara svarta strumpbyxor nedstuckna i alla mina skor med öppen tå som på bilden nedan så drar jag på mig ett par färgglada korta strumpor över. Så blir det mycket roligare att glo ned på fötterna under tiden man väntar på grön gubbe vid alla korsningar!

Blå.

Rosa.

Grön.

Bara ett litet tips sådär.

Appropå 70-tal så var jag inne på min absoluta favoritsecond hand affär på väg hem från jobbet i butiken, idag. Den senaste tiden har den varit en guldgruva utan dess like. Nu var det mycket folk och trångt, varmt och stökigt men plötsligt såg jag en mörkblå ärm med broderier. Drog fram lite till och insåg att jag nog hade något smått magiskt i handen. En sån där klänningen som bara skrek "Kajsa, låt mig följa med dig hem. Sedan lever vi lyckliga tillsammans och lyssnar på 'Mamas and the Papas' California dreamin i alla våra
dagar". Butiken stängde och jag behöver inga fler klänningar. Men imorgon kanske jag måste gå förbi och prova den i alla fall. Den var ju något alldeles utöver det vanliga ..

Såhär såg jag ut för ungefär, exakt två år sedan. Då bodde jag hemma, jobbade bara med journalistik, åkte skidor, hade ingen Mikael, spelade ganska mycket 8-bitars Nintendo med Grisen och peppade inför att åka till New York. Samma flicka men otroligt mycket har hänt därimellan. Däremot tyckte jag om 70-tal redan
då. Fast kanske lite mer stereotypiskt.

Jeansen har jag haft sen jag gick i sjuan. Sjunde klass. När man är 14. Sist jag prövade dem, i höstas, kunde jag fortfarande ha dem. Inte för att jag är lika liten utan för att de då var typ baggy. Nu vet jag inte om de sitter som för två år sedan men jag gillar dem fortfarande. Lite högre midja och precis lagom utställda ben.

Jeans, H&Mbarn. Body, Gina Tricot. Kofta, present.
Halsband, Rokit 2hand, London. Skärp, mammas gamla. 

Kan tilläggas att jag har kvar alla plaggen. Jag handlar inte för en säsong. Ska man konsumera ska man konsumera för annat än bara dagsbehovet. Punkt.

Elin
1. vad jobbar du med?(jag tänker journalist, men är inte säker..)
Jag jobbar egentligen med massa olika saker samtidigt. Lite klurigt att förstå men jag trivs som fisken i vattnet eftersom jag får göra vad jag älskar och samtidigt rå över min egen tid! Men jag arbetar som journalist och skriver för både tidning, men inte lika mycket längre, och en sajt. Sedan jobbar jag som illustratör för både privatpersoner och företag, har en egen DIY-serie för en tidning, arbetar lite i sötaste butiken här på söder då och då (så jag får träffa människor någon gång) och bloggar. I stora drag. Ja just ja! Så pluggar jag en kurs i mode via Umeå universitet på distans också.
2. hur länge har du bott i stockholm och varför flyttade du hit?
Jag har bott i Stockholm sedan ungefär exakt första augusti 2009. Ett av de bästa besluten jag tagit även om jag flyttade ifrån min fina pojkvän och la 70 mil emellan oss. Anledningen var att jag ville göra någonting nytt, pröva om jag kunde vara vuxen, testa mina vingar i stora staden och framförallt utmana mig själv till att ta risker och våga tro på mig själv i branscher som inte alltid är vare sig de snällaste eller lättaste.
3. hur gammal är du?
Som sagt, 21 på mitt 22. Fyller den 30 maj och då ska jag ha kalas och gråta hur mycket jag vill eftersom it will be my party and I cry if I want to.
4. kan inte du göra ett inlägg med dina favorit-ställen i stockholm, shopping, caféer, barer etc. (jag har precis flyttat tillbaka hit efter fem år, så känner mig lite vilsen)...
Ska absolut göra en guide! Har precis hittat lite nya favoriter i både café som butikväg så en guide kommer!

Kiwikross
1. Jag vill gärna veta var du köpt ditt block som du brukar rita dina illustrationer i, det ser ut att vara ett väldigt härligt papper:)
Jag har himla fina föräldrar som tycker att kreativitet ska bejakas så pappor och pennor har de alltid köpt till mig så jag ska kunna rita och måla så det yr. Det jag använder för mina illustrationer som hamnar på bloggen oftast är ett medeltjockt papper med lite struktur i som inte är kritvitt. Inte akvarellpapper, vilket jag ibland använder, utan lite smidigare men ändå med fin yta som inte gör att tuschet rinner ut.

Hehl
1. Hur kan du vara så himla söt och go mot alla hela tiden?
Saken är den att jag är ju inte alltid söt och go. Tro inte det. Då känner jag att jag lurat er. Jag har massor av humör som ganska ofta sätter mig i onödiga situationer. När jag blir riktigt arg kan jag bli fruktansvärt kall och hänsynslös men framförallt träffsäkert elak. Jag arbetar på det och det är inget jag är stolt över. Så jag är inte snäll alltid. Särskilt inte emot de jag älskar mest. De får ta mycket av min frustration, besvikelse, ångest, oro, irritation och argsinthet som pyr strax under ytan ofta. Men jag försöker leva efter devisen att behandla andra såsom de behandlar mig. Det är rättvist.
2. Blir du inte trött av att besöka alla bloggare som besöker din blogg? Och samtidigt ha tid att, som sagt, vara underbart rar och skriva sockersöta kommentarer. Jag förstår inte. Hur hinner du allt?
 Det är inte en envägskommunikation med en att ha en blogg i mina ögon. Jag tycker att det är ganska vidrigt med stora bloggare som blir arga när kommentarerna är "för få" när de själva aldrig kommenterar hos andra. Jag kan ibland känna mig matt när responsen är liten just för att jag alltid besöker en blogg som ger ett avtryck hos mig. Men inte för att jag tycker att ni MÅSTE det. För att jag vill känna av er närvaro. Om jag blev trött på att hålla i bloggen så skulle jag nog behöva sluta. För den dagen jag inte pallar med att läsa hos andra och säga "hej hej" hos mina bloggvänner är det ingen mening med att stanna i vår sfär.
Och jag tycker inte att jag hinner med hälften av det jag skulle vilja ärligt talat.

Sopnedkast
1. Vilken är den finaste platsen du besökt?
Oh, en sån där krånglig fråga igen. Men vårt hus i skåne är min oas. Min plats att andas och bara vara på. vare sig jag ligger i poolen, sitter i en stol och läser, klipper gräset som alltid är alldeles för långt under äppelträden eller leker med hundarna i nedre delen av trädgården är jag lycklig. I andra länder så kanske.. vår hemliga lilla strand på Guadeloupe. Eller från alptoppen Aguille du Midi där man ser tre länder mötas.
2. Om du fick välja ett enda klädesplagg att ha på dig resten av livet, vilket skulle det bli?
Just nu vill jag överhuvudtaget inte ta av mig den här presenten:

Men i sommar blir den varm under stekande sudeuropeisk sol så den här då:

Jag har på senare dagar (läs: den senaste månaden) börjat kolla så smått på Top Model. Antagligen sist i världen och så vidare. Anledningen att jag kollar mestadels är att jag diggar Tyra Banks. Kanske är hennes sätt att vara en produkt, ett skådespel och helt fake. Men på något sätt vill jag tro att det är äkta. Att det är sprudlande energi, oinövade skämt och en härligt lättsam attityd på riktigt. Saken är den att jag tittat på de gamla säsongerna som visas på eftermiddagarna. Det passar bra som en sen lunchpaus då jag kan äta och ta ett break från mitt skrivande. Jag gillar att Tyra Banks känns som en stark kvinna. En person med skinn på näsan som står för vad hon är. Uppenbarligen är hon ju inte bara en snygg nickedocka, en marionett, man satt in, eftersom hon är producent bakom programmet också. Jag älskar det faktum att hon efter modellkarriären har mer former än någonsin och är vackrare än någonsin. Och verkar stolt över det.
Så råkade jag slå på trean häromkvällen när de visade det nyaste programmet. Det tog mig, på fullaste allvar, flera sekunder att förstå att kvinnan i svarta högmidjade byxor och en kort magtröja var densamma Tyra. Hela kroppen tycktes nedbantad, ansiktet avsmalnat och hälften av alla kurvor borta.

I andras ögon kanske det bara är en petitess. Något som man inte ens lagt märke till. Ännu en i raden av kändisar som gett vika för idealen efter att ha stolt sagt att de är nöjda med sin existerade rumpa. Och det är det för mig med. Men på något sätt så fann jag Tyra Banks som en av de där kvinnorna jag tänkte högt om. En förebild att inspireras utav eftersom hon var en kvinna med stil, makt, skönhet och en kropp att dö för trots att den inte var närheten av size zero. Jag blev på riktigt ledsen häromkvällen. Ledsen, besviken och arg. Jag vet ju inte om det är ett medvetet val, en fas i livet eller helt enkelt en stundande comeback för hennes skull som gäller. Men jag kände mig så jävla blåst. Om inte Tyra Banks kan vara storlek 38 och nöjd med det, vem fan kan det då?

Jag har alltid haft en kropp som speglar att jag större delen av mitt liv tränat mycket och rört på mig. När jag var yngre googlade jag på om man kunde förminska eller karva bort bitar av höftbenen. Jag tyckte att jag var det bredaste som gått i ett par skor. Ju äldre jag blir ju mer förlikad är jag med min kropp. Den är inte perfekt men den kan åka skidor en hel dag, traska uppför ett fjäll, promenera över hela New York och bära tunga grejer. Magen är inte platt och min rumpa känns ibland som en andra liten person. Men midjan är smal på det sättet att vippiga kjolar passar perfekt och Mikael tycker att jag är finast i världen i tighta jeans. Jag mår bättre när jag tänker på det. Men å andra sidan, ska jag varje gång jag tittar på mig själv i spegeln behöva övertyga mig själv om att jag är fin som jag är? Fast jag inte är size zero eller ens i närheten.  Att tänka på sig själv som fin men alltid lägga in ett "fast" i meningen. Är det på riktigt? Är det såsom det ska vara, borde vara i en sund värld?

Jag vet inte riktigt hur många timmar jag suttit idag men det är en hel del. Jag har klippt, ritat, sytt, nålat, måttat, funderat, gjort en mall, skrurit en form i potatis, sprättat, broderat och knåpat.
Pyssel-pysslingen är i sitt esse.
Med lite nyinhandlade grejer från second handbutiken runt hörnet har jag fått ännu mer material att använda så än är jag inte riktigt klar men jäklar vad bra det kommer att bli! Nu lägger jag sista handen vid en kjol jag döpt till 'The mad hatter'. Alice i Underlandet var inspirationskällan till min lilla kollektion, ja. oh!


Ett hjärta här, en spetskrage där, ett par kaninöron i kanten...

Okej, jag kan erkänna att jag är yttepyttelite tjurig på att inte fler skrev lite om sig själva. För jag vet ju hur många ni är. Och jag är nyfiken på er! Vilka är ni, vad heter ni, hur gamla är ni, var kommer ni ifrån, vilken favoritgrönsak har ni? Ni som skrev i förra inlägget; gosh vad jag skrattat åt hur roliga ni är. Och söta. Ni andra, nåja, jag gillar er en massa fast ni är blyga. Puss! <3

Här kommer i alla fall första delen i era frågor och svar.

Requiem Pour Un Con
1. om du fick välja precis vilket jobb i hela världen, vilket skulle det vara?
Stridspilot. Jag har velat bli det sen jag var yttepytteliten. Och att flyga flygsimulator för ett stridsflygplan på min pappas jobb på flygplatsen för ett par år sedan gjorde längtan etter värre. Men annars vill jag jobba inom mode/media med tidningsjobb eller kreativitet. Fast lite utav mitt drömjobb har jag ju faktiskt nu!
2. hur träffades du och mikael?
Det ska nog få ett eget inlägg senare. Men via vänner till oss båda. Roligt är dock att jag första gången jag träffade Mikael och hans kompisgäng efteråt yttrade "jag ser ingen anledning till varför jag skulle någonsin skulle vilja träffa de här människorna igen. De är inte utav intresse för mig." Eh.

Alfapet
1. Vem är din största kändiscrush?
På den manliga sidan kan jag dö lite för Heath Ledger. Och Johnny Depp. Förstås. På den kvinnliga sidan tycker jag att Sophie Ellis Bextor och Leigh Lezark är ungefär det vackraste någonsin.
2. Vilken är världens genom tiderna bästa skiva?
Oh. Shit. Sånt kan jag inte svara på. Men en riktigt bra är definitivt The Killers - Sams town.
3. Om ditt liv skulle vara en film, vem skulle spela huvudrollen?
Jag har fått höra så himla många gånger att jag är lik Reese Whiterspoon så kanske den söta donnan? Men annars skulle jag lugnt välja

Cutethoughts
1. En sak jag inte får ihop är vart dina föräldrar bor, de har en sthlm lägnehet och ett hus i Åre, veckopendelare? Såhär; mina föräldrar kommer ifrån skåne men jag är född och uppvuxen i norr, precis utanför Åre. Min mamma jobbar i Stockholm och bor under veckorna i hennes och pappas lägenhet där, under tiden min pappa jobbar i Norrköping under veckorna och bor i vår lägenhet där. De reser mycket i jobbet båda två och susar runt en himla massa. På helgerna åker de antingen hem till huset i norr för att åka skidor eller ner till huset i skåne där vi alltid spenderar somrarna. Så ja, det blir pendling överallt och lite till ungefär!
2. Den frågan kanske inte handlade så mycket om dig så jag hittar på en till, vad läste du på gymnasiet? Jag läste estet med inriktning design. Hur fantastisk linje som helst och man fick utlopp för all kreativitet inom varenda tänkbart område. Vi ritade, målade, studerade konst, skapade i lera, designade glass, gjorde reklam, gjorde isskulpturer, ritade hus, gjorde modeller av våra drömhus, tecknade människor, gjorde film, fipplade med massor av datorprogram, pysslade med glas och massa mer.


En magisk purt til en anan värd
1. Varför tror du att du är så kreativ?
Jag får den frågan ganska ofta och jag vet lika lite varje gång vad jag ska svara. För mig är det som en aldrig sinande ström innifrån. Ibland är flödet så starkt att jag inte kan göra någonting för att ideérna nästintill kräver mig för att de är så många. Ibland känns ingenting rätt. Men det finns alltid tankar om saker som skulle kunna göras, projekt som ligger på lut och ideér som väntar på att få utlopp. Men det kommer från någonstans innifrån dit jag inte hittar men vet att det finns.
2. Har du några bra tips till någon som vill bli illustratör?
Att göra sin grej, rita för att man tycker att det är kul och ha en egen stil. Sedan är det bara att rita rita rita och lägga upp det på bloggen vilket är ett förträffligt forum!

Som ett första inlägg i serien där jag svarar på era frågor från förra veckan tänkte jag göra ett mindre inlägg med lite sånt där ditt och datt för att berätta mer om mig. Kan inte ni svara på en, några eller alla frågor sedan så jag får veta lite mer om er, ni som läser? Min nyfikenhet över vilka alla ni hundratals, tusentals som läser är men som inte kommenterar kan hålla mig fundersam i en smärre evighet. På ett bra sätt!
Så; spill the beans vettja!

Jag använder ofta uttrycket: "Of coursie little horsie". Vilket jag själv myntat tror jag?

Någon gång vill jag bo i ett land där: avokado är billigt så jag kan äta det obegränsat. (obegränsat = i antagligen ohälsosamt stor mängd)

På second hand kollar jag mest efter: Klänningar. Och mönster som är roliga, udda och annorlunda.

I mitt kylskåp finns alltid: fetaost, creme fraiche, kikärtor och quinoa.

Jag är bra på: att pyssla, vara långsint och att roa mig under långflygningar.

Jag är dålig på: att stiga upp tidigt, borsta mitt hår regelbundet (vilket behövs!!) och ta kritik.

Ett land jag alltid velat åka till: Israel. Var på väg dit med min familj för en långresa eftersom min mamma bott där men så blev det krig. Igen.

Jag handlar mat på: ICA. ICA for president.

Om jag hade ett husdjur skulle det heta: något antagligen absurt mastodontiskt.

Jag samlar på: episka ögonblick, flygplatser och märkliga saker utan syfte men som jag inte kan leva utan.

Min något udda favoritsysselsättning är: att operera bort stickor ur folks händer!

Jag är 21 år gammal och bor i en 1 ½ på söder i Stockholm tillsammans med min samboGris.

Alla bilder är från en roadtrip jag gjorde med min mamma och ena bror från norr till Skåne via Stockholm och Norrköping för två (?) år sedan på våren. Träffade min Ida, vandrade på söders höjder och gick i gummistövlar i trädgården. 

I sommar kommer jag och Mikael att packa in en säng i hans nya skåpbil, peta in surfingbrädorna, ladda med musik och solskyddsfaktor och sen styra kosan ned mot Europa. I en månad, eller så länge vi har lust egentligen, kör vi längs med franska kusten, stannar i spanska små byar och äter fantastisk mat i Portugal. Med början i skåne och sikte på Portugals sydkust har vi inga andra måsten än att bara njuta av
sommaren. Vi stannar för att surfa där vågorna ser bra ut, stannar för att sova där utsikten är som vackrast och stannar för att kika runt där nyfiken tar överhand.
Jag har inte sett fram emot en semester så här mycket på jag vet inte hur länge!
På vägen tillbaka till Sverige åker vi nog via franska alperna, vandrar, kollar efter Edelweiss, springer på gröna kullar som i Sound of Music och äter ost.

Någon campartyp är jag verkligen inte men en 120 säng att sova i, havet och himlen som vy och inga måsten i världen tror jag väger upp. Oh yes.

Så här kommer jag att se ut ungefär varenda dag misstänker jag.
Klänning från Karolin/second hand. Sidenscarf, second hand. Strumpor, H&M. Träskor, Moheda.

Plötsligt var jag tvungen att åka hem en dag tidigare än beräknat. Från lugn morgon med sol in genom de vita gardinerna, blå himmel i kontrast mot fjällen och milda plusgrader till snabb ihoppackning, bokning av den enda tågbiljett som fanns inom de närmaste dagarna och ned till tågstationen.
En sista lunch med han som jag älskar mest. En första lunch utomhus för våren.
Ansiktet mot solen, fräknar på näsan och ihopflätade fingrar.

7 timmar senare är jag tillbaka i ett milt, brusigt Stockholm och jag längtar med varje cell efter att lukta
på hans hoodies luva, ligga bredvid och bo ihop igen. Men snart så. Snart.
Imorgon ska jag fota en massa, på möte, fixa med mitt Minidesign av Kajsa och fota mera.

Pic. Me by Ina Nederdal.

För tillfället sitter jag i en stuga långt bort från allt vad storstadsliv heter. Vi är sex personer, alla iklädda mörkblå underställ, två hundar och en himla massa mat. Snö upp till fönstrena utanför, en varm kamin, två kanaler på TVn och massa garn att försöka sticka märkliga saker med. Jag älskar Stockholm men ibland är det så jävla skönt att glo på en frusen sjö, mil efter mil av granskog som aldrig tar slut och sova tre gånger om dygnet.

Nu ska jag klia Chiuauan Elvis på magen och be Mikael hämta mer påskmust till mig.