Jag har en ny vän. Han heter Oscar. Oscar de la Renta.

Som en sann egoist måste jag ju säga, för er som inte har det inpräntat starkt nog, att
jag nu enligt er tideräkning är 20 år gammal (här får jag vänta några timmar till och börja yla om åldersnoja på metron från vår Lostafton med brasilianarna) i Sverige. Det är alltså nu ni ska skriva saker som; "grattis!", "Vart ska jag skicka hamstern?" och, "ja, man får dricka sanslösa mängder vanilla bean frapuccino när man fyller år".

Det är vår sista hela dag i Washington och imorgon tar vi Amtraktåget till New York igen. Jag saknar redan allt här. Människorna jag lärt känna, kvällarna när vi går hem på Wisteria Laneliknande gator, den brännane solen som värmer nacken, att vakna i vår fina källare inredd med exotiska ting från hela världen och naturlitvis, Janiko!
Tror inte att jag hinner/kan blogga mer innan jag kommer hem till skåne.
Hur gick tiden så fort?
Men fortfarande är det 4 dagar kvar i äpplet med Hannagrisen att njuta av!


Såhär hittar man mig ganska ofta i det här landet. Sittandes på marken, knaprandes Oreos, med kassar över armarna och ett saligt litet leende på läpparna. Just nu vill jag stanna i de här ögonlicken för övrigt.

Alive and still going strong

Det finns ingen ände att börja i för att på något sätt i världen kunna sätta ord på denna resan hittils.
Men för att säga något så kan detta sägas, utan att bli för långdragen;
Vi har varit här halva tiden, USA är ett sjukt land på många sätt (både dåliga och bra), vi har haft så jävla roligt och gjort så mycket olika, udda, roliga, märkliga, nya, spännande saker.
Jag skulle kunna skriva i en evighet men istället så låter jag er kika på bilden från en mycket rolig kväll med massor av brasilianare i ett ghetto utanför Washington. Jag och Hanngrisen ligger där nere i högen av människor. Någonstans.
Nu ska jag till Starbucks om en stund ch dricka vanilla bean frappuccino i det helt galet kvalmiga hettan.

När jag åtrkommer nästa gång får vi se. Jag prioriterar äventyr i världens märkligaste land framför bloggning.
 Ni får ju ändå höra allt underbart senare! :)

På fredag fyller jag år! Det skall firas i New York tillsammans md Grisen på Broadway.
Jey jey jey!

Adjö. America is calling me.

Hade tänkt blogga en massa idag men eftersom jag plötsligt insåg att det inte var för 16 dagar jag packade, utan dryga 4 månaderna så tog största delen av tiden till att i ett förvirrat kaos samordna mitt liv i allt för små väskor.
Jag vet inte när jag bloggar nästa gång, imorgon, nästa vecka eller om 16 dagar när jag jet laggad står på skånsk mark och nyss kommit hem från ett äventyr på andra sidan atlanten. Men jag ska försöka hålla er uppdaterade. Åtminstone när jag kommer till Washington i alla fall då vi hälsar på Janiko i 9 vilda dagar.
 Såg att det finns datorer i lobbyn i NYC men jag vet inte om det är bloggning man ska lägga tid på i staden som aldrig sover? Ja, vi får helt enkelt se.

En sista illustrations sådär (som the last supper av da Vinci fast i illustratörformat?) bjuder jag på innan jag drar. Är någon på arlanda imorgonkväll eller på söndagmorgon så är det där ni finner mig. Antagligen speedad som attan.
Jag tenderar att bli en ivrig hamster när det nalkas flygning. Nu kör jag på metaforer ingen förstår igen men spelar roll. Jag är trött, skriver helt på tomt huvud där jag sitter och kikar ut på snön som faller. Ja, ni läste rätt, snön som faller.
Och nej, jag är inte i en parallell division eller universum. Det är maj och det snöar. Ganska ymmigt.
Nu; sluta vimsa.

Ta hand om er nu. Jag återkommer om inte annat om cirkus 16 dagar. Men så länge ska det nog inte dröja.
Till de som står mig närmast och som jag lämnar för 4 månader; Jag saknar er redan.
Till Hannagrisen; imorgon bär det av. Och jag hade inte velat åka med någon annan än du.
Till bloggvännerna; Fortsätt såsom ni alltid gör. Det vill säga, fortsätt vara bäst.
Alla; Ja, ta hand om er.
Till en annan H; Du gör mig glad. Och pirrig i magen. Det tycker jag om, hur lite jag än visar det. Hoppas att du förstår det.

Jag är jäkligt dålig på att säga hej då. Särskilt när jag är helt tom och på samma gång yr av känslor.
Det värsta är att jag får det att låta som om jag ska dö. När det egentligen bara är semester jag ska på. Men sån är jag. Vi ses, och hörs.
xoxox, Kajsa

bark, nötter och grisar



Jag och Hannagrisen lämnar imorgon norr för Sthlm och en natt på Arlanda. Sen blir det USA.
Vi lämnar allt det här fina som bilderna nedan visar. Minnen för livet.
Men Hanna kommer tillbaka om dryga 20 dagar. Jag, jag kommer tillbaka om cirkus 4 månader.
För sen ska jag till skåne hela sommaren. Åh vad jag kommer att sakna vissa. Särskilt människor på bokstaven H.






Jaha. Och det smärtar dig?

Jag packar och mår ganska dåligt över det faktum att jag har haft världens finaste vinter och vår med de mest underbara människorna. Och nästa gång jag träffar dem, och då vet jag inte vilka som är här, är i september. Det gör lite ont i mitt annars ganska kalla hjärta som inte förstår begerppet "sakna".
Fan.
Men det ordnar sig. Lite heartache har väl ingen dött utav? Jo.. möjligen
Julia då. Indirekt.

Jag pysslade ihop dessa häromdagen i alla fall.

Tuvstarr

Häromdagen fick jag en av de finaste komplimangerna jag någonsin fått tror jag.
En söt bloggvän och tillika facebookvän kommenterade om bilden nedan som jag hade som presentationsbild på just facebook en dag eller två. Så skrev hon något i stil med;

Att jag på den här bilden liknar flickan på John Bauers bild från sagan om lilla prinsessan Tuvstarr.
Och jag som älskar den här bilden.Tycker att den är så himla vacker. Skogen, de mörka stammarna, hon som sitter ensam och kikar ned på sin spegelbild under det långa ljusa håret. Och så får jag höra att det ser ut som jag.
Personligen tycker jag inte att det är så likt, hon är för fin där hon sitter, men jag förstår tanken.
Och det gjorde, nej gör, mig så glad. Som sagt. Finaste komplimangen någonsin kanske.
Att jag skulle likna Tuvstarr. Oh.
Bild:Ännu sitter Tuvstarr kvar och ser ner i vattnet.jpg

Stylingjobbet.

Jag har ju glömt visa upp stylingjobbet jag gjorde för tidningen.
Fick förvisso bilderna på mailen för ett bra tag sen men ville inte visa något innan på bloggen liksom. Det är ju att ta död på spänningen. Men här är picsen.
Så jäkla roligt jobb och just då ville jag inte göra något annat än just plocka kläder till andra och leka klädfascist!
Synd att ni inte kan se bilden i stort format som jag på datorn men det får duga detta. Eller så surfar ni in på tidningens hemsida. Det borde ju ligga där också antar jag? Men men.

Så extremt typiskt för mig att stå sådär. Ett finger i munnen att gnaga på och funderande. Jag borde avbildas som en grekisk staty!

Det gjorde ju hela jobbet ännu lite roligare att göra eftersom det var min chef som jag stylade. Hade så fruktansvärt roligt den dagen. Tre tjejer, jag som stylist, Ulrika fotograferade och så Sara som offer.
Blev en ganska american preppy med mycket Gant och klassiska inslag. Superfina chinos tvingade jag på henne.
En lite mer rockig/poppig med söt, kort tunika, liten skinnjacka och rött skärp i midjan på Rut.mfl och så omgjord second handklänning med galet snygga accessoarer och utformning. Och en plastflamingo. Vem kan vara utan en plastflamingo?

Aj löv maj wörk. Det är ett som är säkert iaf.
Nu ska jag in till Åre, titta på hockey och mysa med Sofie och Cissi tillsammans med Hanna. Och äta glass. O chockladkaka. Åhh. Life is good. Idag har det packats inför USA. På söndag bär det av. Wiii

I wanna be forever young. Or, at least 21.

Någon kommer att gå bananas på Forever 21.
Någon har skrivit en liten, läs; bisarrt lång i stil med en wishlist till tomten när man trodde på honom, lista över saker denne vill ha på Forever 21.
Men saken är ju den att man inte kan köpa EN sak från varje avdelning. Det är ett problem mina vänner.

Vill ni se listan med saker mitt falköga spanat in sig på? Tror inte det men vill ni ändå dräggla lite över saker som kanske hamnar i min resväska så är det bara att fortsätta scrolla nedåt.

Kategoriserat.
Skor;

 
Sandaler med och utan klack med remmar i godisfärger som turkos, korall, chocklad och lakrits. Ge. mig.
Klänningar;

 Alla tänkbara modeller, färger, mönster, ringningar.
Väskor;

En schysst lackväska, en fin tygpåse i ekologisk bomull och gärna en rar väska till stranden vore fint.
Blandat;

Så mycket kläder, så lite tid. Vill ha massa übersöta undies med blommor, en fin pyjamas, någon kjol, en cool tischa och lite smycken. Åh åh åh.

Poop on you

Uppenbarligen hatar blogg.se mig eftersom de fibblar bort ett grymt inlägg om min kärlek till streetstylebilder med massa smart text som jag knattrade ner under en timma. Så skit i det då!
Jag går och kollar på TV och inväntar stunden när jag ska köra till Östersund och hämta föräldrarna som lär vara svarta efter en vecka på Sicilien. (Uppenbarligen inte uppätna eller placerade bland fiskarna av maffian)


Men varför har jag aldrig en tårtpappersskir krage med utsökta mönster runt halsen? Vackert så det gör ont.

I created you, you are my masterpiece

Eftersom mina kunskaper i HTML sträcker sig ungefär lika långt som mina ögonfransar, förvisso ganska långt för att vara skandinaviska ljusa fransar, och jag så himla gärna vill ha ny design till min blogg så ber jag om hjälp hos ett riktigt poppro, aka popbejben.
Och jag vill fortfarande ha någon av mina illustrationer, eller flera i headern, då det ju är så jag som det kan bli. Mitt verk, mitt kreerande, mitt illustrerande och framförallt; min blogg.
Så jag börjar rota i arkiven, bläddra i mina välfyllda pärmar med originalen, kika bland mapparna i datorn. Och jisses vad jag har ritat sen den här bloggen startade sin lilla vingliga bana för över ett och ett halv år sen. Aldrig trodde jag att det skulle bli såhär, att jag skulle hamna där jag är idag och göra det jag numera gör. Tack vare bloggen. Men framförallt trodde jag väl aldrig att jag tack vare mitt då inte så vidare snygga krumelummande med pennor skulle rita såsom jag gör idag. Och faktiskt till viss del leva på det.
Och gud vad tacksam jag är.
För att rita och illustrera såsom jag gör det, enkelt och oldschool med min svarta tuschpenna är verkligen kul. Och jag älskar det. Jag ska inte sitta här och säga "fan vad bra jag är" eller så. Men jag kan i alla fall säga att jag har utvecklats i min teknik och är nöjd med ganska mycket.

Jag bläddrade och här får ni en liten del av kavalkaden jag skapat;
11112























































stripe11111
Vet ni vad jag ska göra nu? Sätta mig och rita. För det kliar i fingrarna.
Och ni vet, eller så vet ni inte, att man kan beställa ett verk. Och då mailar man ju ganska lätt som en plätt mig här; petite_aenigma@hotmail.com

Cirkustema!

Jag har spenderat den senaste veckan med att vara sjuk. Vara sjuk och umgås med vänner in absurdum.
Har haft tre av de finaste dagarna på väldigt väldigt länge. Eller. Egentligen har hela den senaste veckan varit alldeles bedårande fin! Mys i stan, mys med Hanna, mys med massa andra vänner, korvätande (trots att det är mot min imaginära religionssyn), skrattande så att det gör ont i magen, makaroniknaprande mitt i natten, midsommarkänsla i en jämtländsk trädgård och helt galet Facebooktaggande.
Jag är lycklig.
Och om exakt en vecka åker jag till New York
. Det är ganska fantastiskt.

En av dagarna när jag mestadels var hemma och hostade så att det trummade innanför revbenen kändes det oerhört deppigt med mjukisbyxor i grått och snörvlande näsa. Så då bläddrades det i ELLE och blev cirkustema!
1
Jag skapade en rosett av fladdrande tunna sidenband i grönt och lila för håret.
3
Lekte loss med flytande eyeliner, koralligt läppstift och pudriga gulnyanser.
2
Grå knästrumpor, bleka ben, mönstrad klänning och gröna älsklingskoftan just nu.

When im of.

Istället för att blogga så gör jag ungefär sånthär;
1
Kärar ned mig i en känslolös rosa plastklocka. Hur har jag kunnat lev mitt liv hittils utan den, är den stora frågan. Jag vill ha. Och får jag inte så är Dahlboms snart en fattigare.

Vi hoppar ner för slänter för att fira att Issa det lilla pyret fyller 18. Jag känner dock att jag verkligen inte kommer ytill min rätt på detta fotot. Jag är bättre än så på att..eh..hoppa.

Spelar ett väldigt märkligt spel som är dömt till att få folk att misslyckas. Brutalt. Och därmed bli kalasiga i huvudet. Isabelle är söt, Hanna pillar med hennes lockar och jag är gangsta. Min nya grej.

Viktor vill promt ta livet av Sofie genom att slita i hennes scarf och läsa budskapet. Mycket midsommarkänsla när man sitter ute i trädgården i maj och knaprar tårta och kyckling.

Emma hoppar bäst. Hon kan både flyga högt, se lycklig ut och göra spidermanmoves med handen. Skills. Skills.
2
Sen hamnade vi hos den där klockan igen...

sunshine within

Dagen började med att föräldrarna ringde från Sicilien och pratade om vulkaner. Sen kom Jennie och berättade massa roligheter från hennes fem månader i USA. Så trillade Hannagrisen in, Amanda smsade och kom skuttande och så tycker Isabellen att vi ska in till Åre och våldgästa Sofie och Cissi såsom vi gjorde igårkväll.
Det är mysigt med vänner. Man ska vara glad att man har dem.
Dem och sol. Mer än så är inte så nödvändigt.
543
Jeansshorts, H&M, nya. Klänning, MQ.
21
Igårkväll satt jag på ett verandastaket och kikade på åreskutan samtidigt som jag pratade med Ranararingen. Tyvärr kom det fyra huliganflickor och tog min bil som gisslan då de ville till Dahlboms så vi hann inte prata så länge. Men attans vad härligt det är med bloggvänner också. Vänner, bloggvänner och huliganer. Och sol.

"så länge hjärtat mitt slår"

Skickade iväg ett litet speciellt paket med en illustration häromdagen.
Till rara Bobbie.
Speciellt på lite olika sätt som inte behöver förklaras mer än att vi förstår varandra i ganska mycket. Inte bara i vår kärlek till våra systemkameror då alltså. Maha.
3
Jag tycker att det är så fint när man får paket som är fina och lite ompysslade. Så jag ritar alltid lite krumelurer på mina illustrationsbrev/paket. Då blir det förhoppningsvis ännu lite roligare att öppna och kika på resultatet för dem som köper mina illustrationer.
2
Lägger inte upp hela illustrationen utan ni får lite smakbitar utav den. Men fotografering var liksom en röd tråd.
1
Sen gjorde jag lite saker som kanske inte ni förstår men som jag visste att fina Bobbie skulle greppa direkt. Ni vet, små speciella ord som betyder mycket för en specifik person. Och självklart då både lite text ur "kevlarsjäl" och från Håkan!

Förövrigt så ber jag om ursäkt för urusel uppdatering. Men vet ni vad. Jag är fortfarande sådär glad och tillfreds med livet som jag skrev om förra veckan. Mer glad än jag varit på år faktiskt. Så då tar jag till vara på den tiden och är med de vänner jag tycker som mest om i verkligheten. Kom just hem från mysigaste dygnet i Östersund och nu ska jag bara hosta lungorna ur kroppen och sen dra till Åre för att grilla. Det kommer att bli fierce.
Love!

Dye your hair red.

Två fina röda saker ifrån skåne.
2
Idapida el groda!
1
Och ormskinnspumps i slingbackmodell som grävts fram ur någon släktings gömmor.

Judge me.

2
Jag diggar klipska flickor. Och en riktigt briljant klipsk flicka är Ragnhild.
Hon är typ ball i allt hon gör. (jag hatar ordet ball, jag hatar Mia Å ännu mer för att hon tvingade in ball i mitt annars ganska ordentliga vokabulär. DumMia..) Men istället för att fylla upp egokvoten genom att önska att folk ställer frågor så kom Ragnhild den balla ungen på att fråga vad vad folk, ni läsare, tror att man är för människa. Hur ni uppfattar mig helt enkelt. Vore galet intressant att läsa vad ni ser mig som för varelse av människoras!

Så jag snor brutalt hennes briljanta idé, men naturligtvis så ger vi henne credden för uppkomsten, och frågar alltså;
Hur uppfattar ni mig, hur tror ni att jag är, vad verkar jag vara för en människa?
Alla områden inräknade (så länge vi håller oss på en någorlunda normal nivå).
Typ; är jag spara eller slösa? Är jag den som beställer in den märkligaste asiatiska maten med extra kryddor bara för att det är spännande? Var jag mönsterelev i skolan eller ålade jag runt mellan bänkarna? Ja ni fattar. 1

Stripes and buttons.

Jag har suttit ute i solen idag i en tunn tunn klänning med tyget svepande om mina bleka ben och kännt ansiktet värmas av solen. Egentligen borde jag nog haft min nya gröna kofta på mig eftersom jag hostar så att det gör ont i magmusklerna. Men ibland vill man helt enkelt inte vara förnuftig. Tänka resonerligt och klokt. Då ligger man på gräsmattan som fortfarande är fuktig efter vinterns snö, knaprar på en kotte och lyssnar på P3 i sin knallrosa MP3.
Det är vad jag gjort idag.
Nu jobbar jag lite. Skickar mail till sådana som beställt illustrationer, puttar till text till stylistjobbet jag gjorde förra veckan (fasen vad bra det blev, så grymt fina bilder! Ni får se sen) och klurar på en idé till en artikel.

Mitt skinn luktar sådär gott solvarmt och jag har fräknar till och med på händerna. Det är så fint. Något av det finaste jag vet.  
4
Ni ville se bild på världens raraste kavaj som jag köpte second hand, när jag har den på mig. Här är den. Svårt att inse dess storhet när den bara är på bild. Men det gör inget. Så länge jag vet att den är bäst.
Svarta och röda strumpisar, (ger härlig hallonlakritsröd färg) mamsells. Rosa klänning, den nya från Zaras barnavdelning. Kavaj, 2hand på Hornsgatan i Sthlm. Ringar, två egenknåpade. Ros och spetsig sak.
321
Jag är varken kissnödig eller svår. Jag bara sitter. Och är.

Limited Edition.

I torsdags när vi var hippiesar snörde jag på mig mina blommiga sneakers och Amandicon stoppade fossingarna i ett par blomprydda sandaler, så eftersom Hannagrisen inte ville vara sämre så fick jag gå loss med penslar och mina akrylfärger på hennes skor.
Här är resultatet;

Måste ju vara ett hjärta bak på skossingen till mitt lilla Hjärta.

Jag är faktiskt riktigt nöjd. Ett par vanliga bruna Converse All stars went limted edition á la Kajsa.
Blommigt, kärleksfullt, unikt och ganska roligt.

Alla D&G kopierade pumps med färgstänk kan slänga sig i en vägg. Flowers is the shit! :)


Du är mer än bara en människa.

Igår var en jäkligt märklig dag.
För när jag satte mig i bilen, iförd pyjamas för vem bryr sig egentligen, och körde honom till tåget trodde jag att den där känslan av att det är så underbart att vara själv hemma, snabbt skulle infinna sig. Men så blev det inte. Jag steg in i huset och fann det helt tomt och tyst. Bara jag och ingen bror att hoppa lite på, skälla på för att han tar mina Cola Zero eller någon att kika på film med. Sen fortsatte dagen så. I en sorts tomhet där det bara var jag i min bubbla av ingenting. Jag låg på golvet och pratade med Grisen i telefon. Städade. Låg i badkaret och skrubbade mig så ren att det gjorde ont. Kikade på fruktandsvärt dåliga serier på TV.
Men det var tråkigt. Tristessartat.
Jag brukar aldrig hamna i någon sorts apatisk känsla när jag är själv. Men nu var det absolut det enda som hände. Jag ville faktiskt mest banka huvudet i väggen och vara allt annat än själv.
Men så precis innan jag tänkte avsluta den horribla dagen med att lägga mig i sängen och titta på Scarface i min ensamhet så ringde det. Och vi pratade i en evighet. Om allt och inget. Viktigt som oviktigt.
Seriöst och helt klart mindre seriöst. Men mest bra saker som får Dr. Phil att framstå som en populärpsykologisk humbugstalare. Så när gårdagen gick över till den här dagen var jag så glad.
Vänner är så jävla bra.
Sen har jag
ochkarl, eller Rana, ingått en liten pakt. Kan man väl säga. Det är ju fantastiskt bara det.
2
I min lejon-i-bur-vandrande dag pillade jag på allt i mitt rum för att fånga det minsta av intresse. Så jag knäppte av Björnen min studentmössa. Och möttes av det här. Jag har inte kollat på den sedan jag tog studenten för nästintill ett år sen. Och jag har inget minne av det. Men precis i mitten av mössan står det där.
"Du är mer än bara en människa!!! Du är underbar!" Följt av ett knubbigt hjärta.
Och det kan fan i mig vara något av det finaste jag läst om migsjälv.
1
Om gårdagen var en hink av bottenlöst, svart djup så är denna dagen helt annorlunda. Det dåliga vädret är inte fult och äckligt, det är sådär hoppfullt vårartat. Smulorna i min säng är mest gulliga och inte alls särskilt irriterande när de vasst fastnar på mina armbågar. Och om två veckor åker vi dit fingret pekar, jag och Hjärtat.

Hamstrarna hoppar i skymningen

En dag såg jag ut såhär. Ganska trött och sliten men iklädd kläder som jag tycker om.
Det väger liksom upp att man känner sig som en kall tepåse men tar inte helt och hållet bort känslan av jag-är-en-använd-tepåse-som-någon-petat-på-med-en-kaffesked.
(Det är okej om ni inte förstår mina metaforer/liknelser, det är helt okej.)
3
Kleinblå stupisar. Vero Moda. Svart linne, Vila. Nya linnet med koraller eller små kvistar, Monki.
Halsband och ring med ros, 
de egenknåpade. Scarf runt skallen, P3 Guld
124
Eftersom jag såg ut som en skrutt på översta bilden så bjussar jag på den här så att jag inte blir helt desillussionerad själv över mitt trötta anlete. Ni också, om ni vill.
Make up är inte det jag kreerar mest med när jag puttar runt grejer hemma och jobbar. Tillsynes.
Smäll på fingrarna dock för opassande BHband till linnet. Inte bra för imagen att se ut att vara 14 år ut och sneakpeaka undies för att man är stolt att man kan ha dem. Nu är det ju inte så. Som tur är.

Häromdagen var jag pysslig.

Förra veckan kliade det i mina små pysselfingrar och jag pillade fram lite saker som jag velat göra om ett tag. Örhängena i form av metallrosor, clips, ifrån Glitter är rara som få men sitter dessvärre inte fast på mina miniörsnibbar så de fick genomgå en makeover.
6
Ljuvliga rosor i röd metall. Finns fortfarande i butikerna tror jag? Och även i svart.
4
Min papi ledsnade på att jag hade pärlor drällande överallt och ständigt knyckte hans verktyg så jag fick min egna lilla verktygslåda med pytteverktyg och lådor till alla ting.
3
Rosor är ju sen ett bra tag tillbaka min hook up och jag ville kunna använda båda två tillsammans. Alltså knippsade jag av clipsgrejerna på baksidan, filade lite så inga vassa metallkanter fanns kvar och grävde fram en silverring med platta för fastsättning och en hänganordning.
2
Resultatet blev såsom syns nedan och ovan. Ett hängsmycke för en halvlång kedja och en ring med en stor ros. Har redan använts ett antal gånger och jag älskar älskar älskar!
1

This is how we do it in Åre

Vad mer kan man säga, för de som inte var där, än att säsongsavslutning i Åre är lika med sommarfesten.
Och att det kan vara helt hysteriskt roligt.
Så här såg det ut igår. Från Sofie, Rosa Panterns, synvinkel. Ordet är maskerad.
Mina pics kommer när jag borstat bort pommes fritsen från magen och hasat mig upp ur halvliggande läge.
Vi kommer att minnas gårdagen. Och natten. Det är ett som är säkert. (inte bara för att jag sett en kille på Dippan i Borat tangabaddräkt alltså.)

Allt från olika bärsorter till korvgubbar, Carlsbergflaskor och talibaner jämte dandys på Åretorg.

Ipods! Bara att välja och vraka vilken låt man ville ha.

Svampbobfyrkant var ganska full misstänker vi. Fast fasligt söt tillsammans med sjöstjärnan. De stod ute på balkongen och rökte genom armhålet ganska ofta. Mycket roligt att titta på.

Hippies går hårt in för love peace and understanding. Och vi gjorde nog ingen besviken. Mycket kärlek och fred utdelades. Och psykadelisk dans uppvisades. Helt galet roligt. Det rosa monstret är Sofie.

Darn vad kul det var. Helt hejdlöst. Även om det emellanåt var en sorts får-jag-skjuta-mig-i-benet-snart-så-jag-kan-åka-hem?-perioder. Med det är så att vara hippie. Det går upp och ned beroende på hur många kramar man får och fredsälskande människor som snackar peacetecken med en. Men jag återkommer med mer sanslöst roliga bilder. Jag ska som sagt bara hasa mig ur soffan och pilla bort pommesarna ur håret typ. :)

Candyshop!

Min vän Mia är en av de som jag känt absolut längst. Jag har på ett eller annat vis växt upp med henne från det att vi var små kerubliknande ungar som sprang i vattenspridaren med vitblont hår till det vi är idag. Mia har fortfarande det vitblonda håret men vi är inte tighta som få. Men ändock. Hon är en av de där jag känt längst.
   Förra veckan kom hon hem från Kanarieöarna där hon jobbat i vinter. För första gången i våra 20 åriga liv mer brun än mig. Det sved.
3
Jag älskar när människor öser på med accessoarer som skär sig emot varandra. Helt tokigt. Mia sitter på en stenkatt, och jag på en stenhund, i Östersund och menar att det är world peace som gäller.
2
Godishalsband. Typ.
1
Sen så köpte jag en alldeles bedårande liten rosa MP3 på ren impuls. Är så liten att jag skulle kunna svälja den om jag blir riktigt hungrig. Vi hoppas att det inte blir så nu dock. Nu har jag och Hannagrisen proppat den full med the soundtrack av vår USAresa. Kan det bli bättre? Massa fin musik i en massa mycket fin MP3.

Mjölk.

Jag har en miljard små söta, roliga, rara, viktiga, mindre viktiga och Kajsiga små saker att blogga om men liksom ingen tid. Kanske bloggar jag ihjäl er idag. Eller inte. För jag har ganska mycket att göra idag. Också.
Som att iklä mig rollen som hippie, röja som en bulldozer på mitt rum och sånt. Sen så har jag redan varit i Östersund och lämnat föräldrarna som ska göra Sicilianska maffian sällskap.
Jaja.

Denna veckan är färg min besatthet. Förra veckan var jag ganska black and white.
Eller mjölkvit snarare. Ni ser ju axeln på bilden. Genomskinlig och disig som ett glas mjölk var jag.
321
Vita tygskor, nya från H&Mbarn. (98 pix!) Svarta stupisar, Åhléns barn. Svart linne, Vila. Randig småoversize tröja, ny från Gina. Horribelt hår gömmer man lätt bakom en knuten bomullsscarf från P3 Guld.