chickenwings are NOT for flying!
Jag tycker som sagt om det där med presenter. Och även om jag skulle vilja ge er allihopa en fantastisk väska fylld med karameller och vackra skor från MiuMiu så är det svårt. Så istället får ni lite lördagspresenter i form av musik, ett gulligt spel och några bloggtips. Men mest musik. För vad är bättre en lördage.m att dricka fanta och lyssna på blipblop?
Av listan kan vi konstatera att jag a) lyssnar på P3 och b) gillar gammalt och nytt i en salig blandning.
Kleerup feat. Marit Bergman - 3AM
Regina Spektor - Samson
Moldy Peaches - Anyone else but you
DYNO - I dont speak love
Damien Rice - Woman like a man
Jonathan Johansson - En hand i himlen
Nik Kershaw - Wouldnt it be good
Name the Pet - Get on the bus
Peter Bjorn and John - Nothing to worry about
Adiam Dymott - Miss you
Kid Curdi - Day n´ Night
Justice - D.A.N.C.E
MGMT - Kids
Mando Diao - Dance with somebody
The Killers - A dustland fairytale
Laleh - Invisible
Alphaville - Big in Japan
Bloc Party - Two more years
Familjen - Det snurrar i min skalle
The Verve - The drugs dont work
Letters to Cleo - I want you to want me
Royksop - Happy up here
När ni lyssnar sen ska ni spela lite sånt här. Och kanske lite av det här?
Och så avslutningsvis innan ni gräver ned handen i godispåsen eller sätter fötterna i ett par sylvassa klackar så kan ni inspireras av hon som just nu peppar mig mest till att skippa normen och gå på egen känsla.
Ha en fin lördag!
Jag ska pussas och titta på film.
Av listan kan vi konstatera att jag a) lyssnar på P3 och b) gillar gammalt och nytt i en salig blandning.
Kleerup feat. Marit Bergman - 3AM
Regina Spektor - Samson
Moldy Peaches - Anyone else but you
DYNO - I dont speak love
Damien Rice - Woman like a man
Jonathan Johansson - En hand i himlen
Nik Kershaw - Wouldnt it be good
Name the Pet - Get on the bus
Peter Bjorn and John - Nothing to worry about
Adiam Dymott - Miss you
Kid Curdi - Day n´ Night
Justice - D.A.N.C.E
MGMT - Kids
Mando Diao - Dance with somebody
The Killers - A dustland fairytale
Laleh - Invisible
Alphaville - Big in Japan
Bloc Party - Two more years
Familjen - Det snurrar i min skalle
The Verve - The drugs dont work
Letters to Cleo - I want you to want me
Royksop - Happy up here
När ni lyssnar sen ska ni spela lite sånt här. Och kanske lite av det här?
Och så avslutningsvis innan ni gräver ned handen i godispåsen eller sätter fötterna i ett par sylvassa klackar så kan ni inspireras av hon som just nu peppar mig mest till att skippa normen och gå på egen känsla.
Ha en fin lördag!
Jag ska pussas och titta på film.
Dagens outfit.
Inga Topshoppjucks och Acneklänningar här inte!
Skidor med bästa vännen och sen sitta i en snödriva ett par timmar med ansikten fixerad mot solen. Vem fan behöver medicin när det finns värmande vårsol?
Skidor med bästa vännen och sen sitta i en snödriva ett par timmar med ansikten fixerad mot solen. Vem fan behöver medicin när det finns värmande vårsol?
Moi.
Nu ska jag (la in fyra bilder på mig nedan om ni inte vet hur jag ser ut ännu) slå ihop skolböckerna, journalistkurs är kul men ibland sänder hjärnan inte riktigt godartade signaler till känslocentrat, äta en bruchetta och sen brumma till min Gris. Det blir man glad av. Gris-glad.
Imorgon kommer dagens dresscode att bestå av underställ, fleece, pjäxor och en hel del dun.
Vi ska kicka Stockholmsrumpor hela dagen.
Förövrigt. Nästa bloggare som visar kollage på sandaler, korta jeansshorts och solglasögon, och snackar doften av solskyddsfaktor kommer att lynchas av mig. Inte vet jag om vi har drabbats av en fimbulvinter, men någon vår är inte på väg här och snön-slutar-helt-enkelt-aldrig-att-falla! Jag och mamma börjar numera varje dag med att stå bredvid varandra och glo på mängderna av vitt som trillat ned från himlen och lagt sig på vår infart. Det är fint. Men min rygg pallar inte mer skottning nu. Snart bazookar jag herr vinter i huvudet.
Imorgon kommer dagens dresscode att bestå av underställ, fleece, pjäxor och en hel del dun.
Vi ska kicka Stockholmsrumpor hela dagen.
Förövrigt. Nästa bloggare som visar kollage på sandaler, korta jeansshorts och solglasögon, och snackar doften av solskyddsfaktor kommer att lynchas av mig. Inte vet jag om vi har drabbats av en fimbulvinter, men någon vår är inte på väg här och snön-slutar-helt-enkelt-aldrig-att-falla! Jag och mamma börjar numera varje dag med att stå bredvid varandra och glo på mängderna av vitt som trillat ned från himlen och lagt sig på vår infart. Det är fint. Men min rygg pallar inte mer skottning nu. Snart bazookar jag herr vinter i huvudet.
Blogguppgift B; Etikens gråzoner
Etik och moral är ju ett ämne som alltid berör. För ordens betydelse ligger olika tung hos olika människor och vi är mer eller mindre benägna att känna av inflytandet över våra handlingar. Därför tycker jag att detta är lika svårt som det är lätt att förklara när det kommer till min egen syn på saken.
Jag kunde tyvärr inte lyssna på något av de ljudklippen som vi skulle höra men har läst in mig på nyheten på nätet istället för att ta mer del av historien. Det första jag tänker på gällande vår uppgift är att det mer än någonsin kanske blir ett val utifrån vem man som publicist måste skydda. Eller snarare, som publicist för ett media som presenterar en historia som denna är det ett val av sida att ställa sig på. Låter kanske trivialt såhär och ganska självklart men en ack så svår fråga.
Ta ett fall där en man blivit åtalad för pedofili eller annat sexbrott. Det är få saker som gör allmänheten så upprörd och man ser mer än gärna att denne person hängs ut ordentligt. Det räcker inte med straffet han får som brottsling, utan han ska också få lida som person. Men om denna man har familj? Ska barnen få lida för att deras far begått ett fruktansvärt brott också?
Eller om en bilolycka sker exempelvis. En person blir utan någon som helst avsikt påkörd och avlider och människan som kör bilen hängs ut i pressen på ett felaktigt sätt. Inte bara får han/hon som körde plågas av skuldkänslorna över att ha tagit en annan människas liv utan också för alltid vara en mördare i vissas ögon.
Man har som publicist ansvaret över inte bara den åtalade/misstänkta och offret utan också anhöriga till dem båda. Jag anser att det trots våra starka lagar om yttrande- och tryckfrihet ligger en viktig moralisk del i att tänka på hur man går ut med namn och uppgifter från båda parters håll. Vad domen än blir i ett mål så finns det alltid någon som är oskyldig, om det så är en familjemedlem, en anhöring, offret eller den åtalade.
Jag är stolt och glad över att bo i ett land där jag är fri att uttrycka migsjälv och vara den jag är i princip hur jag vill. Det är en trygghet att ha fått växa upp i ett sådant land. Men jag är också helt säker på att många av oss är invaggade i en falsk trygghet när det kommer till just densamma system.
För på samma sätt som jag är fri att säga det jag vill så är andra fria att säga vad de vill. Kanske om mig, någon som står mig nära eller på annat sätt saker som berör mig.
Jag tror att vi i dagens moderna samhälle är väldigt rädda för att uttala oss om när det kommer till brott som berör religion, kultur och HBT-personer. Helt enkelt i rädsla för att verka främlingsfientliga och rasistiska. Å andra sidan är det just sådana brott som också väcker mycket uppmärksamhet. För att det berör och är ämnen där känslorna ligger strax under ytan, om inte utanpå.
Det är ändå där jag tycker att problemet återigen kommer in. När det kommer till brott och händelser som skall täckas in och bevakas så ligger det viktiga ansvaret på tidningen (i detta fallet jag tänker mig utifrån) att välja hur mycket man ska avslöja. Men felet med media i Sverige är att vi inte har en konsekvent rollställning i det hela. Där kommer yttrande- och tryckfriheten och biter oss i rumpan. För vi är fria att uttrycka oss och "Spelregler för press tv radio" är inte en lagstadgad bok där en mall säger vad man får och inte får skriva. Detta leder till att i en känslig fråga kan Aftonbladet välja att gå ut med namn och uppgifter under tiden Expressen ger oss en siluettbild och beskriver offret med enbart kön exempelvis.
Där går hela systemet isär. Vi är inte konsekventa i hur vi berättar historier i media och därmed blir det heller inte en helt neutral roll man har som journalist för tidningen som man skriver för.
Allmänheten vill och har delvis också rätt till att få veta vissa saker och detaljer i historier som läggs fram. Både för att det är av allmänt intresse, annars skulle det ju inte stå i tidningen, och för att det handlar om nyhetsvärde. Men när tidningar behandlar olika ämnen på helt olika sätt så blir det ju en orättvisa. En folkkär artist blir in i det sista skyddad för att besvara en del av landets stolthet när det kommer till dennes brott. Men när en man med utländskt ursprung anklagas för misshandel kanske han visas upp med bild och fullständigt namn i tidningen. Eller precis tvärtom!
Detta är ett ämne man kan diskutera fram och tillbaka hur länge som helst. Men det jag reagerar på och som så många gånger gör mig extra upprörd är medias okonsekventa inställning till olika sorters brott, händelser osv.
Är det relevant för ett fall att allmänheten får veta att brottslingen var färgad, berätta så det. Men är det Kungen som körde för fort i sin bil, berätta då det likväl. Lagen säger; tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrar rättssak bör förevisas.
Alltså; man är oskyldig tills motsatsen är bevisad.
Tidningar har ett ansvar som är långt bortom vårt förstånd i vissa fall. Det kan missbrukas och förbrukas. Men folk ska få vara lika inför lagen tills saker och ting har bevisats. Svart eller vit, svensk eller tysk, tidigare straffad eller ostraffad.
Jag kunde tyvärr inte lyssna på något av de ljudklippen som vi skulle höra men har läst in mig på nyheten på nätet istället för att ta mer del av historien. Det första jag tänker på gällande vår uppgift är att det mer än någonsin kanske blir ett val utifrån vem man som publicist måste skydda. Eller snarare, som publicist för ett media som presenterar en historia som denna är det ett val av sida att ställa sig på. Låter kanske trivialt såhär och ganska självklart men en ack så svår fråga.
Ta ett fall där en man blivit åtalad för pedofili eller annat sexbrott. Det är få saker som gör allmänheten så upprörd och man ser mer än gärna att denne person hängs ut ordentligt. Det räcker inte med straffet han får som brottsling, utan han ska också få lida som person. Men om denna man har familj? Ska barnen få lida för att deras far begått ett fruktansvärt brott också?
Eller om en bilolycka sker exempelvis. En person blir utan någon som helst avsikt påkörd och avlider och människan som kör bilen hängs ut i pressen på ett felaktigt sätt. Inte bara får han/hon som körde plågas av skuldkänslorna över att ha tagit en annan människas liv utan också för alltid vara en mördare i vissas ögon.
Man har som publicist ansvaret över inte bara den åtalade/misstänkta och offret utan också anhöriga till dem båda. Jag anser att det trots våra starka lagar om yttrande- och tryckfrihet ligger en viktig moralisk del i att tänka på hur man går ut med namn och uppgifter från båda parters håll. Vad domen än blir i ett mål så finns det alltid någon som är oskyldig, om det så är en familjemedlem, en anhöring, offret eller den åtalade.
Jag är stolt och glad över att bo i ett land där jag är fri att uttrycka migsjälv och vara den jag är i princip hur jag vill. Det är en trygghet att ha fått växa upp i ett sådant land. Men jag är också helt säker på att många av oss är invaggade i en falsk trygghet när det kommer till just densamma system.
För på samma sätt som jag är fri att säga det jag vill så är andra fria att säga vad de vill. Kanske om mig, någon som står mig nära eller på annat sätt saker som berör mig.
Jag tror att vi i dagens moderna samhälle är väldigt rädda för att uttala oss om när det kommer till brott som berör religion, kultur och HBT-personer. Helt enkelt i rädsla för att verka främlingsfientliga och rasistiska. Å andra sidan är det just sådana brott som också väcker mycket uppmärksamhet. För att det berör och är ämnen där känslorna ligger strax under ytan, om inte utanpå.
Det är ändå där jag tycker att problemet återigen kommer in. När det kommer till brott och händelser som skall täckas in och bevakas så ligger det viktiga ansvaret på tidningen (i detta fallet jag tänker mig utifrån) att välja hur mycket man ska avslöja. Men felet med media i Sverige är att vi inte har en konsekvent rollställning i det hela. Där kommer yttrande- och tryckfriheten och biter oss i rumpan. För vi är fria att uttrycka oss och "Spelregler för press tv radio" är inte en lagstadgad bok där en mall säger vad man får och inte får skriva. Detta leder till att i en känslig fråga kan Aftonbladet välja att gå ut med namn och uppgifter under tiden Expressen ger oss en siluettbild och beskriver offret med enbart kön exempelvis.
Där går hela systemet isär. Vi är inte konsekventa i hur vi berättar historier i media och därmed blir det heller inte en helt neutral roll man har som journalist för tidningen som man skriver för.
Allmänheten vill och har delvis också rätt till att få veta vissa saker och detaljer i historier som läggs fram. Både för att det är av allmänt intresse, annars skulle det ju inte stå i tidningen, och för att det handlar om nyhetsvärde. Men när tidningar behandlar olika ämnen på helt olika sätt så blir det ju en orättvisa. En folkkär artist blir in i det sista skyddad för att besvara en del av landets stolthet när det kommer till dennes brott. Men när en man med utländskt ursprung anklagas för misshandel kanske han visas upp med bild och fullständigt namn i tidningen. Eller precis tvärtom!
Detta är ett ämne man kan diskutera fram och tillbaka hur länge som helst. Men det jag reagerar på och som så många gånger gör mig extra upprörd är medias okonsekventa inställning till olika sorters brott, händelser osv.
Är det relevant för ett fall att allmänheten får veta att brottslingen var färgad, berätta så det. Men är det Kungen som körde för fort i sin bil, berätta då det likväl. Lagen säger; tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrar rättssak bör förevisas.
Alltså; man är oskyldig tills motsatsen är bevisad.
Tidningar har ett ansvar som är långt bortom vårt förstånd i vissa fall. Det kan missbrukas och förbrukas. Men folk ska få vara lika inför lagen tills saker och ting har bevisats. Svart eller vit, svensk eller tysk, tidigare straffad eller ostraffad.
colourinjection.
I tisdags var jag ute och svirade klädd såhär. Med mina bästa halsband i kombination, hejja Ida Pyk för more is moreinspirationen!, och en hej vild blandning av mönster och färger.
Visst är svart alltid svart och fungerar i alla lägen men attans vad jag känner mig lika tråkig och intetsägande varenda gång jag bär det kvällsvis. Spelar ingen roll om det är en Helena Hörstedtkreation med makalösa lager av plisseringar och invecklade sytekniker, svart när man är ute känns spännande som bitar av keloggskartong.
Fram för färg i en tumultartad explosion.
Klänning, Forever 21. Långt halsband, Topshop. Kort halsband, H&M. Ros i håret, Glitter.
Nu när min lugg är varken väldigt lång, går till käken, eller särskilt kort så är det lättast med en inbakad fläta i luggen. Lite av min signatur för tillfället och båda delar praktiskt och fint i mitt tycke.
Har fått en hel del frågor om mitt hår på sista tiden. Ska vi ta en liten frågelåda om det månne?
Eller att jag helt enkelt gör ett inlägg om mina blonda strån. Tips och trix om långt hår osv.
Visst är svart alltid svart och fungerar i alla lägen men attans vad jag känner mig lika tråkig och intetsägande varenda gång jag bär det kvällsvis. Spelar ingen roll om det är en Helena Hörstedtkreation med makalösa lager av plisseringar och invecklade sytekniker, svart när man är ute känns spännande som bitar av keloggskartong.
Fram för färg i en tumultartad explosion.
Klänning, Forever 21. Långt halsband, Topshop. Kort halsband, H&M. Ros i håret, Glitter.
Nu när min lugg är varken väldigt lång, går till käken, eller särskilt kort så är det lättast med en inbakad fläta i luggen. Lite av min signatur för tillfället och båda delar praktiskt och fint i mitt tycke.
Har fått en hel del frågor om mitt hår på sista tiden. Ska vi ta en liten frågelåda om det månne?
Eller att jag helt enkelt gör ett inlägg om mina blonda strån. Tips och trix om långt hår osv.
i was talking to a baloon
I Stockholm köpte jag en ny jacka. Ren och skär onyttighetskonsumtion. Jag har inte ett dugg behov av en till jacka. Förälskade mig i den i somras i Malmö. Köpte den inte för att jag då som nu hade precis lika många jackor och för att 1200 kr kändes som en onödig summa på plagg jag har så det räcker och blir över.
Så i Stockholm hittade jag den igen. Jag klappade det smaragdgröna ulltyget. Drog i dragkedjan som var lite kärv. Kikade på prislappen och såg; 100 kr.
Jag är emot konsumtionsöverflödet vi lever i, det samhälle där vi hetsas till att alltid alltid handla, ha nytt, köpa, beställa, buda hem och införskaffa. Det äcklar mig en smula. Men ibland är man inte mer än människa.
En människa som snurrade plasthandtagen på sin Weekdaypåse fyllt med smaragdgrönt tyg och en kärv dragkedja hela dagen och fånigt log åt just det. Onödig konsumtion.
Från Sunday Sun och alldeles fantastiskt mycket Kajsa. Fotograferad i min älsklingssnigels hem.
Så i Stockholm hittade jag den igen. Jag klappade det smaragdgröna ulltyget. Drog i dragkedjan som var lite kärv. Kikade på prislappen och såg; 100 kr.
Jag är emot konsumtionsöverflödet vi lever i, det samhälle där vi hetsas till att alltid alltid handla, ha nytt, köpa, beställa, buda hem och införskaffa. Det äcklar mig en smula. Men ibland är man inte mer än människa.
En människa som snurrade plasthandtagen på sin Weekdaypåse fyllt med smaragdgrönt tyg och en kärv dragkedja hela dagen och fånigt log åt just det. Onödig konsumtion.
Från Sunday Sun och alldeles fantastiskt mycket Kajsa. Fotograferad i min älsklingssnigels hem.
Bahbah.Bah.
Jag har en hel del att göra idag. Men för ett par timmar sedan insåg jag att hur jag än försökte. Vad jag än provade. Hur många gånger jag än sa till migsjälv på skarpen att jag skulle ta tag i allt så gick det inte. Det är helt enkelt inte en bra dag. Så istället för att slita mitt redan ganska tunna hår så bestämde jag mig för att göra det jag faktiskt kunde ta mig för. Och göra en liten lista på saker som gör mig glad idag när jag utan skäl är ledsen och tom.
1. Som att jag och Grisen köpte bästisarmband igår. Med små buddhas på. Så vi inte biter av varandras huvuden alltför ofta. Det kan ju inte en buddha runt handleden tillåta. Barnsligt och helt förtjusande.
2. Jag har en hel låda full med rosetter, hårband, klämmor, diadem, fjädrar och sötsaker att fästa i håret. Det
är ju fantastiskt. En hel låda!
3. När huvudvärken släpper lite så ska jag ta och rita. Rosor tror jag. Rosor, knoppar, svepande kjolar och mjuka hårsvall. Inspireras av Jane Austen och ett grönt England.
Eftersom jag struntar i om Linda Skugge tycker att man inte får klaga förrän man har tre barn och är ensamstående så säger jag, varsågod och gnäll lite. Vad har ni för listor på saker som gör er glada de dagar man helst av allt vill gnaga på bitar av kartong, puta med underläppen och titta på moln som ser ut som kaniner?
Edit; Great minds think alike. Är det för att vi är norrlänningar eller helt enkelt bara ganska så lika ibland som vi gör liknande inlägg densamma dag? Jag vet inte. Men Clara peppar upp lika bra som choklad himlans ofta. Så även idag när vi är kloka ihop på olika håll. Tackla skitdagar kan vi!
1. Som att jag och Grisen köpte bästisarmband igår. Med små buddhas på. Så vi inte biter av varandras huvuden alltför ofta. Det kan ju inte en buddha runt handleden tillåta. Barnsligt och helt förtjusande.
2. Jag har en hel låda full med rosetter, hårband, klämmor, diadem, fjädrar och sötsaker att fästa i håret. Det
är ju fantastiskt. En hel låda!
3. När huvudvärken släpper lite så ska jag ta och rita. Rosor tror jag. Rosor, knoppar, svepande kjolar och mjuka hårsvall. Inspireras av Jane Austen och ett grönt England.
Eftersom jag struntar i om Linda Skugge tycker att man inte får klaga förrän man har tre barn och är ensamstående så säger jag, varsågod och gnäll lite. Vad har ni för listor på saker som gör er glada de dagar man helst av allt vill gnaga på bitar av kartong, puta med underläppen och titta på moln som ser ut som kaniner?
Edit; Great minds think alike. Är det för att vi är norrlänningar eller helt enkelt bara ganska så lika ibland som vi gör liknande inlägg densamma dag? Jag vet inte. Men Clara peppar upp lika bra som choklad himlans ofta. Så även idag när vi är kloka ihop på olika håll. Tackla skitdagar kan vi!
Laboheme
Igår, och delvis idag, såg jag ut såhär.
Och det är ungefär exakt såsom jag kommer att se ut i sommar. Detta var winteredition och inom några månader kommer vi att ha det i idelt summeredition. Några mönstrade sköna klänningar, sandaler, blekta sneakers, nitförsedda västar, flätor i håret och skramlande smycken. Allt som behövs.
Klänning, Grisens. Klänning under, AA. Väst, nitförsedd av mig. Halsband, egenknåpat och Pilgrim.
Örhänge, present? Armband, köpta i Oman.
Och det är ungefär exakt såsom jag kommer att se ut i sommar. Detta var winteredition och inom några månader kommer vi att ha det i idelt summeredition. Några mönstrade sköna klänningar, sandaler, blekta sneakers, nitförsedda västar, flätor i håret och skramlande smycken. Allt som behövs.
Klänning, Grisens. Klänning under, AA. Väst, nitförsedd av mig. Halsband, egenknåpat och Pilgrim.
Örhänge, present? Armband, köpta i Oman.
ge&få
Jag hymlar ju inte med att jag gillar att få presenter. Nä. Jag gillar det verkligen. Faktiskt älskar.
Dock är det inte storleken eller priset som spelar in. Det är bara just själva grejen. Den omotiverade och mot allt miljötänk och icke konsumtionspropagerande givandet som jag älskar. Det får helt enkelt vara min last.
Att älska små tisdagspresenter eller torsdagspaket.
Detsamma är det ungefär med att ge de där presenterna. Igår gav jag Grisen en goodiebag för att hon är bäst i världen och jag fick en kokbok som ska göra mig till Gordon Ramsey, av min mor. Genast var det ingen grå tisdag utan en tisdag med glitter i kanten och sådana där guldstjärnor man satte på matteböckerna i trean.
Detta är mest svammel. Jag har en laktosmage á la 4 månaden och kom nyss hem från en jäkligt fin dag.
Ville nog mest bara säga att det är fint att ge och få.
Godnattpuss.
Ibland får jag små presenter av bloggläsare. Gör mig lika fågelvingsfladdrande glad i hjärtat varje gång. Och då och då ritar någon annan en bild av mig och jag känner mig som Mona Lisa måste ha känt sig.
Ärad och stolt. Bilden ovan har Jolbi gjort. Fin som tusan!
Dock är det inte storleken eller priset som spelar in. Det är bara just själva grejen. Den omotiverade och mot allt miljötänk och icke konsumtionspropagerande givandet som jag älskar. Det får helt enkelt vara min last.
Att älska små tisdagspresenter eller torsdagspaket.
Detsamma är det ungefär med att ge de där presenterna. Igår gav jag Grisen en goodiebag för att hon är bäst i världen och jag fick en kokbok som ska göra mig till Gordon Ramsey, av min mor. Genast var det ingen grå tisdag utan en tisdag med glitter i kanten och sådana där guldstjärnor man satte på matteböckerna i trean.
Detta är mest svammel. Jag har en laktosmage á la 4 månaden och kom nyss hem från en jäkligt fin dag.
Ville nog mest bara säga att det är fint att ge och få.
Godnattpuss.
Ibland får jag små presenter av bloggläsare. Gör mig lika fågelvingsfladdrande glad i hjärtat varje gång. Och då och då ritar någon annan en bild av mig och jag känner mig som Mona Lisa måste ha känt sig.
Ärad och stolt. Bilden ovan har Jolbi gjort. Fin som tusan!
details baby, details
Nu ska jag åka in till Åre, uträtta ärenden, hämta upp min plånbok hos nattens räddare i nöden, fika och ha kvalitetstid med min Gris. Idag är en såndär dag då kläderna hoppade på kroppen och det bara kändes jävligt rätt.
Bohemian gipsy kan vi nog beskriva hur jag ser ut. Men det får ni se senare idag. Nu ska jag hoppa i bilen.
Detaljbilder ur en illustration jag gjort. Hennes fläta ser precis ut som min gör idag.
Bohemian gipsy kan vi nog beskriva hur jag ser ut. Men det får ni se senare idag. Nu ska jag hoppa i bilen.
Detaljbilder ur en illustration jag gjort. Hennes fläta ser precis ut som min gör idag.
i need some fine wine and you, you need to be nicer
Jag skulle vilja kalla det ren jävla kärlek det man känner inför människor som ringer en klockan tre på
natten för att tala om att man tappat sin plånbok men att denna uppringare har tagit hand om den och har den i säkert förvar tills man kan hämta den nästa dag. Det är kärlek till människor med hjärtat på rätt ställe.
Jag visste inte ens att jag tappat min crocoplånbok än.
Fy fan vad människor kan vara fina ibland.
(imorgon ska jag köpa en sån där snodd som bebisar har sina vantar fästa i och kroka fast mina värdefulla grejer vid mig. Bebissnodd nästa!)
Treats for you my love
Min fina vän Miriam på Insiders Journal, Björn Borgbloggen, bjuder alla mina sötnosar till läsare på
5 euro i rabatt om man handlar i deras webbshop innan den 1 mars!
Ange koden iBkDQkNz när ni handlar bara.
Sen är det ju dessutom ytterligare 20% rabatt på allt svart och rosa under februari för att fira Break Up Day och Valentine.
In och kika vettja. Hur mycket som helst fint att ha på sig närmast skinnet för både flickor och pojkar.
Nu ska jag åka till min Gris, mysa och sen ska vi ut och dansa tills sprattelgubbebenen trillar av!
Hardcor(t)e tennisplayer. Utan racket. Men ändå!
5 euro i rabatt om man handlar i deras webbshop innan den 1 mars!
Ange koden iBkDQkNz när ni handlar bara.
Sen är det ju dessutom ytterligare 20% rabatt på allt svart och rosa under februari för att fira Break Up Day och Valentine.
In och kika vettja. Hur mycket som helst fint att ha på sig närmast skinnet för både flickor och pojkar.
Nu ska jag åka till min Gris, mysa och sen ska vi ut och dansa tills sprattelgubbebenen trillar av!
Hardcor(t)e tennisplayer. Utan racket. Men ändå!
bonesinside bonesoutside
Tisdag: Lyssnar på P3. Gör journalistkursuppgifter. Bläddrar i min nya kokbok. (Min första!)
Städar lite överallt. Pratar med bästa vännen i London. Läser kurslitteratur.
Jag gillar benknotor, ja.
Städar lite överallt. Pratar med bästa vännen i London. Läser kurslitteratur.
Jag gillar benknotor, ja.
a women like a man
Varför är det bara stiliga gamla män som får ha tjusiga näsdukar i bröstfickan?
Jag sätter dem i höftfickan på min jumpsuit från Forever 21 och känner mig kontroversiell och upprorisk.
Mer gubbtjusighet till folket!
ps. och varför är det bara på sommaren huden luktar sol, håret är gyllene och näsan täckt av fräknas? ds.
Jag sätter dem i höftfickan på min jumpsuit från Forever 21 och känner mig kontroversiell och upprorisk.
Mer gubbtjusighet till folket!
ps. och varför är det bara på sommaren huden luktar sol, håret är gyllene och näsan täckt av fräknas? ds.
artmaking
Den kreativa pysslingen i mig vill för tillfället mer än gärna slita fram symaskinen och sätta igång massor av projekt med tyg, knappar, mönster, tråd och saxande är inkluderat. Den experimentiella andan faller dessutom på när jag surfar runt efter inspiration till alla tilltänkta projekt.
Så det gör lite ont att påminna mig om att jag:
a) har en ond (!) symaskin
b) inte direkt kan sy
c) har noll (!!) tålamod
Dock skam den som ger sig. Nästa gång jag har redigt med tid över ska jag sätta tänderna i lite tyg, tämja symaskinen och inta ett buddistiskt lugn. Sen ska jag skapa i sea of shoes och atlantishome anda!
T-shirtrecykling!
Ganska så makalös blekt jacka med udda franskant.
Jeansjackadeluxe.
Så det gör lite ont att påminna mig om att jag:
a) har en ond (!) symaskin
b) inte direkt kan sy
c) har noll (!!) tålamod
Dock skam den som ger sig. Nästa gång jag har redigt med tid över ska jag sätta tänderna i lite tyg, tämja symaskinen och inta ett buddistiskt lugn. Sen ska jag skapa i sea of shoes och atlantishome anda!
T-shirtrecykling!
Ganska så makalös blekt jacka med udda franskant.
Jeansjackadeluxe.
nyponros och rosenknopp.
Rosor är bland det vackraste jag vet. Otroligt klyschiga, så himla vanliga och egentligen ganska tråkiga.
Men jag älskar dem. Som tur är, är vårt hem fyllt med dem på små undangömda platser. Om man tittar noga så är det som att bo i en rosenträdgård. Liten och en smula hemlig. Men ändå en rosenträdgård.
Och dessutom är ingenting nytt och doftande av fabrik utan mer eller mindre gammalt och ljuvligt.
De är min eviga inspirationskälla. Vad Kate Moss är för vissa är rosor för mig.
(1. Handmålad urna. 2. Miniatyrask. 3. Parfymflaska. 4. Stolsryggstöd. 5. Handmålad porslinsask.
6. Sidenrosor. 7. Skärp. 8. Tuschteckning.)
Men jag älskar dem. Som tur är, är vårt hem fyllt med dem på små undangömda platser. Om man tittar noga så är det som att bo i en rosenträdgård. Liten och en smula hemlig. Men ändå en rosenträdgård.
Och dessutom är ingenting nytt och doftande av fabrik utan mer eller mindre gammalt och ljuvligt.
De är min eviga inspirationskälla. Vad Kate Moss är för vissa är rosor för mig.
(1. Handmålad urna. 2. Miniatyrask. 3. Parfymflaska. 4. Stolsryggstöd. 5. Handmålad porslinsask.
6. Sidenrosor. 7. Skärp. 8. Tuschteckning.)
Ro.
Att sitta i ett hus när vinden viner utanför huset, snön driver in i djupa drivor och man kan lyssna på vattnet som susar i elementen och kura ihop i soffan är nog en av de bästa mediciner som finns.
Jag har aldrig älskat norr så mycket som jag gör nu.
Inte för att jag har min sötnos. Inte för att vintern har varit ovanligt snörik. Inte för att skidåkningen varit bra som tusan och vi gjort miljoner av extra roliga saker. Allt detta spelar naturligtvis in. Men jag tror att det är för att jag vuxit in i min roll som norrlänning. Jag har insett att norr är lika mycket av mig som Götgatan är för en söderbo.
Det är fint.
Så att sitta i huset där man kan kolla på stjärnorna genom sängen på natten och lyssna på vinden är ro.
Ren och skär ro. Det älskar jag.
Mindboard.
Jag influeras ständigt av en miljon fragmentariska intryck. Vissa otroligt konkreta och andra fullkomligt abstrakta och nästintill surrealistiskt diffusa. För hur inspireras man av en känsla egentligen?
Hur förklarar man att en dags klädsel kom till i huvudet när man lyssnat på Damiens Rices Woman like a
man? Att klädkombinationer vuxit fram ur en stund på en äng och illustrationer tagit form efter att ha sett
Cabaret? Det behövs som tur var inte förklaras. Men just nu är det följande som inspirerar mig lite extra.
1. En sagolik liten spröd ring. Kan kanske vara från Quietlands flickr?! 2. Jag är så förtrollad av rött lockigt hår som får konstratera och smälta samman med olika nyanser av skirt grönt. 3. Denna hade jag som bas för min illustration. 4. Minnen från tider då man var som lyckligast. USA som exempel. 5. Minimarket får mig att tänka skarpa färger på skodonen i vår. Skarpa färger, grova kedjor och kilklackar i mängder. 6. Riktigt riktigt tunn mesh (heter det så?) skulle jag vilja arbeta med. Tillsammans med pärlor, spets och sidenband. Tänk Marie Antoinette och vi är där. 7. Det rojalistiska modet med pompa ståt och bombastiska inslag är alltid ett återkommande inslag hos mig. Nu vill jag ha det i vårig tappning med guldlamé, höga hattar och nitförsedda accessoarer.
Hur förklarar man att en dags klädsel kom till i huvudet när man lyssnat på Damiens Rices Woman like a
man? Att klädkombinationer vuxit fram ur en stund på en äng och illustrationer tagit form efter att ha sett
Cabaret? Det behövs som tur var inte förklaras. Men just nu är det följande som inspirerar mig lite extra.
1. En sagolik liten spröd ring. Kan kanske vara från Quietlands flickr?! 2. Jag är så förtrollad av rött lockigt hår som får konstratera och smälta samman med olika nyanser av skirt grönt. 3. Denna hade jag som bas för min illustration. 4. Minnen från tider då man var som lyckligast. USA som exempel. 5. Minimarket får mig att tänka skarpa färger på skodonen i vår. Skarpa färger, grova kedjor och kilklackar i mängder. 6. Riktigt riktigt tunn mesh (heter det så?) skulle jag vilja arbeta med. Tillsammans med pärlor, spets och sidenband. Tänk Marie Antoinette och vi är där. 7. Det rojalistiska modet med pompa ståt och bombastiska inslag är alltid ett återkommande inslag hos mig. Nu vill jag ha det i vårig tappning med guldlamé, höga hattar och nitförsedda accessoarer.
upsidedown.insideout.
Jag skriver en artikel utifrån rättegången jag var på igår. Väldigt intressant. Och svårt.
Det hjälper om man har knallrosa läppar och en blå rosett i slutet på flätan.
puss!
De pratas om att det länkas dåligt i bloggvärlden. Vilket jag definitivt kan hålla med om.
Det länkas förjävla dåligt ofta. Som att vi är sådär töntigt rädda och ängsliga att vi ska råka leda vår dyrbara trafik över till någon annan. Men alltså. Det är ju barnsligt. Varför kan vi inte vara mer ödmjuka och
givmilda? Ibland tror jag att jantelagen, förutom att få oss att må skit själva, innebär att trycka ned andra.
Gör någon glad för fan. Länka!
Gjorde en liten lista häromdagen över en bloggblandning som jag tycker om extra mycket för tillfället. Inga direkta länkar men använd namnen så kommer ni till sockerbitarnas sidor. Det är värt det, jag lovar.
Det länkas förjävla dåligt ofta. Som att vi är sådär töntigt rädda och ängsliga att vi ska råka leda vår dyrbara trafik över till någon annan. Men alltså. Det är ju barnsligt. Varför kan vi inte vara mer ödmjuka och
givmilda? Ibland tror jag att jantelagen, förutom att få oss att må skit själva, innebär att trycka ned andra.
Gör någon glad för fan. Länka!
Gjorde en liten lista häromdagen över en bloggblandning som jag tycker om extra mycket för tillfället. Inga direkta länkar men använd namnen så kommer ni till sockerbitarnas sidor. Det är värt det, jag lovar.
kolsyrekänsla.
Mitt hjärtas knasboll var här ett par timmar. Tänk vad glad man kan bli av det. Att få lukta på en sågspånsbeklädd pojke en torsdag när man trodde att man skulle glo på Antikrundan (fast jag gillar Antikrundan skarpt!) och dricka mineralvatten. Nu blev det kolsyrebubbel i hela kroppen, massvis av pussar och sågspånssniff.
Det firar vi med en illustration och så säger vi godnatt. Tusan vad trött jag är.
Den som kan gissa vad för pjucks det är på bilden får en kalaspuff och en snöbollskram.
Det firar vi med en illustration och så säger vi godnatt. Tusan vad trött jag är.
Den som kan gissa vad för pjucks det är på bilden får en kalaspuff och en snöbollskram.
"i object!"
Idag har jag varit en dålig bloggare av den enkla skälet att jag varit på en rättegång.
Och innan ni slår handen för pannan, drar upp ögonbrynen i hårfästet och sätter apelsinklyftor i halsen så kan det meddelas att jag inte hade någonting med den att göra. Mer än att jag var närvarande för att det tillhörde en uppgift till min kurs i journalistik. Himla intressant var det faktiskt.
Tror att det kan vara väldigt nyttigt att gå på en rättegång (kolla med närmaste tingsrätt, de vet vilka mål som är öppna för allmänheten) och se hur det går till, vad som händer osv.
Dessutom var målet om grov kvinnofridskränkning. Feministhjärtat i mig ville stå på en barrikad och skalla.
Och ja. Det var typ exakt som på TV.
Och innan ni slår handen för pannan, drar upp ögonbrynen i hårfästet och sätter apelsinklyftor i halsen så kan det meddelas att jag inte hade någonting med den att göra. Mer än att jag var närvarande för att det tillhörde en uppgift till min kurs i journalistik. Himla intressant var det faktiskt.
Tror att det kan vara väldigt nyttigt att gå på en rättegång (kolla med närmaste tingsrätt, de vet vilka mål som är öppna för allmänheten) och se hur det går till, vad som händer osv.
Dessutom var målet om grov kvinnofridskränkning. Feministhjärtat i mig ville stå på en barrikad och skalla.
Och ja. Det var typ exakt som på TV.
blacknwhite
Innan allt gick snett inatt så var vi så himla glada. Det var nämligen exakt såsom jag skrev att kvällen skulle vara.
Middag hemma hos Mathilda - gott som tusan med risotto.
Dans till de bästa spotifylistorna - dans dans dans
Fniss och hopp - coca cola och lek med Grisen.
Dessutom var det en såndär kväll då jag kände mig ganska fin. Som en förrymd cirkus- eller cabaretprinsessa med puffig ballongkjol, vackert 2handlinne och krimskrams runt halsen.
I otroligt goda vänners lag.
Men så blev det skit ja. Men jag gillar att bilderna bevisar att det faktiskt var ruskigt roligt innan!
Middag hemma hos Mathilda - gott som tusan med risotto.
Dans till de bästa spotifylistorna - dans dans dans
Fniss och hopp - coca cola och lek med Grisen.
Dessutom var det en såndär kväll då jag kände mig ganska fin. Som en förrymd cirkus- eller cabaretprinsessa med puffig ballongkjol, vackert 2handlinne och krimskrams runt halsen.
I otroligt goda vänners lag.
Men så blev det skit ja. Men jag gillar att bilderna bevisar att det faktiskt var ruskigt roligt innan!
ett stycke kärlek.
Jag råkar ha världens vackraste skinnväska i mitt ägo. Alla 10 000 krs MiuMiusar, Marc Jacobsar och Mulberrys kan slänga sig i en vägg. För inte nog med att den är gammal som jag vet inte vad, den är alldeles underbart fint sliten, lite småtrasig utan att det gör någonting och jag har fått den i present av min bästaste Anna som köpt den på 2hand en gång i tiden. Allt det är i mina ögon så mycket finare än nyproducerat och onödigt dyrt.
Den har massa olika stora fack där jag kan lägga saker som jag sedan glömmer. Ett axelband som man på ett fiffigt sätt kan ändra så att det blir en portfölj istället och dragkedjor som knirrar.
Den är liksom kurbitsmönstrad på ett helt sagolikt sätt där man skurit ut, tryckt med mönsterjärn, byggt upp innifrån osv för resultatet som syns på framsidan. Hela väskan har ett ett detaljarbete värt att säga "ah" och "oh" för en massa gånger. Låset är mest trasigt men det ska jag nog kunna fixa till. Tills dess använder jag och vårdar den ömt.
Den har massa olika stora fack där jag kan lägga saker som jag sedan glömmer. Ett axelband som man på ett fiffigt sätt kan ändra så att det blir en portfölj istället och dragkedjor som knirrar.
Den är liksom kurbitsmönstrad på ett helt sagolikt sätt där man skurit ut, tryckt med mönsterjärn, byggt upp innifrån osv för resultatet som syns på framsidan. Hela väskan har ett ett detaljarbete värt att säga "ah" och "oh" för en massa gånger. Låset är mest trasigt men det ska jag nog kunna fixa till. Tills dess använder jag och vårdar den ömt.
clothes cant make you happy. but a little less sad.
Jag är fortfarande helt tom och ledsen över att allt gick fel inatt. Små petitessartade problem för andra
där en axelryckning är allt som behövs är för mig ångestladdat bortom det mesta man kan föreställa sig.
Men istället för att gräva ned mig i allt dumt så gräver jag ned mig i snön som aldrig slutar vräka ned.
Åre har tydligen inte haft så här mycket snöfall på 25 år.
Det är fint som tusan.
En annan sak som är fin som tusan är min ganska nya klänning.
Från Crocker och köpt på 70 % REA tror jag. Kostade mig 10 guldtior och en femma om jag inte missminner mig. Plommonlila, skjortig, med lång ärm och rar krage. Jag gillar den mycket.
där en axelryckning är allt som behövs är för mig ångestladdat bortom det mesta man kan föreställa sig.
Men istället för att gräva ned mig i allt dumt så gräver jag ned mig i snön som aldrig slutar vräka ned.
Åre har tydligen inte haft så här mycket snöfall på 25 år.
Det är fint som tusan.
En annan sak som är fin som tusan är min ganska nya klänning.
Från Crocker och köpt på 70 % REA tror jag. Kostade mig 10 guldtior och en femma om jag inte missminner mig. Plommonlila, skjortig, med lång ärm och rar krage. Jag gillar den mycket.
satan.
Inatt var ingen bra natt.
Istället för att se på Krunegård och dansa tills mina fötter ömmade. Hoppa som en tok på ett överfyllt golv och skratta tills luften inte räcker till. Istället för det så stod jag i 18 minusgrader, en bil som vägrade starta, på en parkering med ångest som gjorde att luften fortfarande inte räcker till. Men av helt andra skäl än att jag skrattat.
Jag kan inte hantera sådana situationer. Det är en del av min sjukdom. Ångesten. Skräcken för att göra fel. Vara till belastning. Förstöra för andra. Den ångesten har en förmåga att äta upp mig innifrån och ut.
Och ibland tror jag att inga medeciner, ord, människor, råd, hjälp, år i världen ska få mig att bli frisk från det.
Allting löste sig. Med den bästa vännen i världen, hennes superpappa och förtvivlade telefonsamtal löste det sig. Men jag mådde sämre än vad jag gjort på över ett år. I bröstet sitter en vass klump jag trodde var borta för alltid. Markus sjöng Jag är en vampyr utan oss. Och jag var så kall att jag grät för att det gjorde ont av kyla.
equal rights for every bear.
Nu måste jag skynda mig till en buss. Men planen ikväll är:
Hämta bil.
Hem till Gris.
Banka henne i huvudet och sen skriva en annons-grej.
Hem till Mathilda och äta middag.
Dansa till en bra Spotifylista med fina gamla låtar.
Bygget och Markus. Ja, Markus Krunegård. (tillåt mig att skriva; iih!)
Dansa dansa dansa.
Köra hem i natten med ett leende på läpparna.
Jag ger er förresten ett mästerverk i muffinsform. Equal rights for every bear.
Skapad av min Londonissima till vän Jan the Man. Alla borde få vara kära och gifta sig.
Gaybjörnar också.
Hämta bil.
Hem till Gris.
Banka henne i huvudet och sen skriva en annons-grej.
Hem till Mathilda och äta middag.
Dansa till en bra Spotifylista med fina gamla låtar.
Bygget och Markus. Ja, Markus Krunegård. (tillåt mig att skriva; iih!)
Dansa dansa dansa.
Köra hem i natten med ett leende på läpparna.
Jag ger er förresten ett mästerverk i muffinsform. Equal rights for every bear.
Skapad av min Londonissima till vän Jan the Man. Alla borde få vara kära och gifta sig.
Gaybjörnar också.
alla pingviner är inte i poolen.
Runt min vänstra handled har där bosatt sig en benknota och ett peacemärke.
Kontrastartat. Precis som jag.
Kontrastartat. Precis som jag.
Break up day or make out day? Vem fick vad? Och vem vann?
Jag och Miriam som har Insiders Journal på Björn Borg tyckte att dagarna innan den allra mest hjärtekrossande eller kolsyrebubblande dagen skulle förgyllas med en tävling i just dessa tecken.
Ni fick chansen att berätta er mest knasiga, sorgliga, roliga, märkliga, hjärtskärande break up story och därmed också chansen att vinna en ruskigt fin goodiebag från ja just, Björn Borg.
Och bland en mängd bidrag som alla var just knasiga, roliga, märkliga och hjärtskärande på sina sätt är vinnaren
Julia - ohhboy.blogg.se.
"Det var en gång för längesedan, närmare bestämt när jag gick i första klass, hade en ojämn lugg och var tillsammans med en kille som hette Sonny. Vi hade varit ihop i ett par månader skulle jag gissa, det var inget allvarligt på den tiden. Han hade frågat chans i ett rosa brev som jag fick hemskickat i brevlådan med adress och frimärke. Jag kunde inte läsa så bra då, så min kära mor fick läsa upp det högt för mig, och jag tackade ja på en gång. Så kom dagen, den stora dagen, den fjortonde februari, alla hjärtans-dag. Jag var väl lika glad och sprallig som vanligt antar jag, men så hände något, något oväntat. Ett blått brev damp ner i brevlådan, ett brev där Sonny högtidligt förklarade för mig att han nu framöver bara ville att vi skulle vara vänner då han inte längre hade samma känslor för mig. Jag tror inte att en enda tår rullade ner för min kind, men att bli dumpad på alla hjärtans-dag är ingenting jag skulle uppskatta idag."
En påse fylld med Björn Borggodsaker är på väg hem till dig, Julia!
Tack alla ni andra för att ni delade med er av era historier. De var alla fantastiska på sina sätt.
letyourbodydecidewhereyouwanttogo.highorlow.fastorslow.
Jag tycker att kroppen är det absolut finaste som finns.
Tänk egentligen vilka makalösa verktyg vi är! Vilka otroliga saker våra händer kan göra, hur vi kan kommunicera med inte bara talet utan hela vårt kroppspråk, mimik och ögon. Hur vackra nyckelben är fast de knappt syns. Vad starka och bra musklerna kan bli och den där känslan när man vet att man kan lita på sin kropp, att den orkar.
Tunna ögonfransar som ser ut som vilande fjärilar mot ett örngott. En muns stilla kurva.
Linjen som formar ett mjukt S från midjan ned till höften.
Det är så jag tänker på kroppen. Eller försöker tänka. För bortom alla ideal, måste om viktras, beach 2009 och PT-pass på gymmet så är ju kroppen det mest fantastiska instrument vi någonsin kommer att äga.
Då spelar det ingen roll om det där mjuka S:et har några extra kurvor eller att ett öra står ut som ett tekoppshandtag. Så länge den är vår, vi vårdar den och lever såsom Vi vill. Inte någon annan. Vi. Du. Jag.
s
När jag ritade henne tänkte jag på det här. Att jag borde vara mer glad åt att mina armar är starka och muskliga. Att min rumpa är fint putig och inte "för stor". Att jag har en midja och höfter som passar vippiga klänningar och att små fötter är sött. Jag är ju bara jag. Så ritade jag henne.
Tänk egentligen vilka makalösa verktyg vi är! Vilka otroliga saker våra händer kan göra, hur vi kan kommunicera med inte bara talet utan hela vårt kroppspråk, mimik och ögon. Hur vackra nyckelben är fast de knappt syns. Vad starka och bra musklerna kan bli och den där känslan när man vet att man kan lita på sin kropp, att den orkar.
Tunna ögonfransar som ser ut som vilande fjärilar mot ett örngott. En muns stilla kurva.
Linjen som formar ett mjukt S från midjan ned till höften.
Det är så jag tänker på kroppen. Eller försöker tänka. För bortom alla ideal, måste om viktras, beach 2009 och PT-pass på gymmet så är ju kroppen det mest fantastiska instrument vi någonsin kommer att äga.
Då spelar det ingen roll om det där mjuka S:et har några extra kurvor eller att ett öra står ut som ett tekoppshandtag. Så länge den är vår, vi vårdar den och lever såsom Vi vill. Inte någon annan. Vi. Du. Jag.
sNär jag ritade henne tänkte jag på det här. Att jag borde vara mer glad åt att mina armar är starka och muskliga. Att min rumpa är fint putig och inte "för stor". Att jag har en midja och höfter som passar vippiga klänningar och att små fötter är sött. Jag är ju bara jag. Så ritade jag henne.
DIY - Givenchymaking
Jag har ju den där DIY-serien i tidningen varje vecka ni vet. Först broderade jag pärlor på en kofta och sen satte jag nitar på en väst. Fint som tusan båda två om jag får säga det själv. Särskilt västen. Den är numera en älskling. Förra veckans grej var att göra en mer eller mindre inspirerad kopia på Givenchys superhajpade kedjehalsband. Inte riktigt lika tungt och lite mer personligt.
Jag valde att som sist jag gjorde ett kedjehalsband köpa lite grövre kedja på en järnhandel för att få den där tyngre, tjocka sorten. Dessutom mycket billigare än att köpa färdiga halskedjor på typ H&M eller Glitter!
Sen tog jag fram lite halsband med berlocker som jag återanvände, gamla emaljhängen och ett par av mina benknotor från H&mbroscherna jag köpte sist jag var i Stockholm. Allt detta fäste jag lätt som en plätt på kedjorna med hjälp av ganska mjuk metalltråd och en liten tång.
Resultatet blev riktigt riktigt bra. Fäste mina berlocker utan så mycket planering och på måfå för att få en skön mixmatchande blandning. Bara att hänga runt halsen och addera ett par lite tunnare kedjor man redan har för en tyngre känsla och så har man sig ett betydligt billigare alternativ till Givenchys 12 000 kr halsband.
Jag valde att som sist jag gjorde ett kedjehalsband köpa lite grövre kedja på en järnhandel för att få den där tyngre, tjocka sorten. Dessutom mycket billigare än att köpa färdiga halskedjor på typ H&M eller Glitter!
Sen tog jag fram lite halsband med berlocker som jag återanvände, gamla emaljhängen och ett par av mina benknotor från H&mbroscherna jag köpte sist jag var i Stockholm. Allt detta fäste jag lätt som en plätt på kedjorna med hjälp av ganska mjuk metalltråd och en liten tång.
Resultatet blev riktigt riktigt bra. Fäste mina berlocker utan så mycket planering och på måfå för att få en skön mixmatchande blandning. Bara att hänga runt halsen och addera ett par lite tunnare kedjor man redan har för en tyngre känsla och så har man sig ett betydligt billigare alternativ till Givenchys 12 000 kr halsband.
everydayisdressupday!
Jag vinkade för första gången någonsin av handendärapojkvännen på en måndag. Vi ses nästan enbart på helgerna. Förutom i förra veckan då vi sågs på en onsdag. Men enbart för att jag var i Stockholm där han jobbar på veckodagarna. Jag hatar att säga hej då. Även om jag inte är en särskilt mycket längtande person. Jag känner mig bara så tafatt där jag står. Med armarna hängande och huvudet på sned. Hej då. Jag är bättre på att lämna människor än att bli lämnad.
Men eftersom det är måndag, kallt och jobbdag igen så tänker jag "hurra ännu mer skäl till att vara fin!"
Så enkelt är det. Och nu är jag fin idag.
Klänning, Vila. Väst, 2hand + pimpad med nitar av mig. Scarf i håret, Oscar de la Renta.
Men eftersom det är måndag, kallt och jobbdag igen så tänker jag "hurra ännu mer skäl till att vara fin!"
Så enkelt är det. Och nu är jag fin idag.
Klänning, Vila. Väst, 2hand + pimpad med nitar av mig. Scarf i håret, Oscar de la Renta.
Skeppohoj!
Jag bloggar hemskt dåligt när jag är borta såsom i veckan. Och inte bättre blir det när man har sitt hjärtas knasboll på besök, släktingar på middag (skånskan skallade över de jämtländska vidderna vill jag lova!) födelsedagsfirande av 21 åring, skolarbete att göra och en Gris att umgås med. Ja, och så fantastiskt väder och ett underbart fjäll att åka skidor utför. Men nu är det söndag och snart ny vecka. Och jag ska bli back on track. För jag gillar ju er.
I mammas garderob hittade jag denna tröja. Kalle Anka kan slänga sig i en vägg och Sailor Moon är ingenting jämfört med mig. Nu ska jag vara sjöman ungefär varannan dag!
I mammas garderob hittade jag denna tröja. Kalle Anka kan slänga sig i en vägg och Sailor Moon är ingenting jämfört med mig. Nu ska jag vara sjöman ungefär varannan dag!
heartshapedlove.
Alla hjärtans dag är ingen dag jag firar. Vare sig nu när jag har en sånadära pojkvän att fira den med eller
när jag var singel. Alla dagar borde vara kärleksfulla dagar! Speciellt tisdagar. Eller söndagar. När öronen slokar som på en ledsen kanin och man känner sig tom. Vad är då bättre än att få ge hjärtformade ballonger eller små presenter? Min älskade lilla snigelvän Bea lät mig bo hos henne i veckan trots att hon hade supermycket att göra och ord är inte nog tack. Inte ballonger heller. Men ett litet tack är det i alla fall. Så jag köpte rosa hjärtan till ballonger och fäste överallt i hennes lägenhet. Det är hon värd alla dagar på året och inte bara den veckan då det är alla hjärtans dag.
Puss på dig Snigeln!
Glöm inte bort att ni kan vara med i min och Miriam på Björn Borgs finfina tävling också! Berätta er sorgligaste, finaste, märkligaste, roligaste, knasigaste break up story och du kan vinna en goodiebag värd namnet.
Nu ska jag vänta på min hjärtas knasboll, M.
im coming home again.
Nu är jag hemma från Stockholm. Och jag VET att jag igår utanför biograf Skandia ylade till Ida att jag längtade efter renar, tomma vidder, fjäll och granar. Men alltså. Det var i ett svagt ögonblick.
Jag har haft det så himla bra i Stockholm och jag insåg att jag så ofta gick och tänkte. "här skulle jag kunna bo. Här vill jag bo!" Och då gör vi slag i det. Nu ska vi leta efter lägenhet på riktigt där, jag och Grisen. Bring some northern soul into S to the tockholm!
Men igår var jag och Ida, som har bästaste Wardrobe med kollegan Malin, på Modettes Modediamant och filmvisning.
Otroligt välorganiserat, urgulliga tjejer från Modette (är det bara jag som vill äta Lina och Eleonore?), fina goodiebags, bra struktur och tempo och bara allmänt supermysigt. Veckorevyn, det är såhär det ska gå till!
Träffade allra vackraste Frida som jag spenderade resterande kvällen med efter min syster/frus hemgång, Ida och jag blev namngivna på ett foto som Ida och Kajsa Tengvall nämligen.
Min dator strejkar så mina bilder kommer senare. Dessa är brutalt snodda av Frida. Förlåt.
(Marabou borde använda mig som reklamperson. Kolla hur jag håller deras nya "smak" så elegant!)
Jag har haft det så himla bra i Stockholm och jag insåg att jag så ofta gick och tänkte. "här skulle jag kunna bo. Här vill jag bo!" Och då gör vi slag i det. Nu ska vi leta efter lägenhet på riktigt där, jag och Grisen. Bring some northern soul into S to the tockholm!
Men igår var jag och Ida, som har bästaste Wardrobe med kollegan Malin, på Modettes Modediamant och filmvisning.
Otroligt välorganiserat, urgulliga tjejer från Modette (är det bara jag som vill äta Lina och Eleonore?), fina goodiebags, bra struktur och tempo och bara allmänt supermysigt. Veckorevyn, det är såhär det ska gå till!
Träffade allra vackraste Frida som jag spenderade resterande kvällen med efter min syster/frus hemgång, Ida och jag blev namngivna på ett foto som Ida och Kajsa Tengvall nämligen.
Min dator strejkar så mina bilder kommer senare. Dessa är brutalt snodda av Frida. Förlåt.
(Marabou borde använda mig som reklamperson. Kolla hur jag håller deras nya "smak" så elegant!)
Blogguppgift A - nyhetsvärdering
Detta blogginlägget är en utav de uppgifter som ligger som del i vår utbildning på journalistikkursen via Karlstads universitet. I målet att lära oss om jorunalistik ur olika perspektiv är bloggen, som nytt subkulturellt fenomen, ett forum vi också ska använda oss utav och en idé som jag tycker är utmärkt! För vad är inte bättre att låta er läsare ta del av några av uppgifterna och ge sin åsikt i diskussionen?
Veckans ämne är nyhetsvärdering.
Jag tycker att journalistik som är såkallad "sensationsjournalistik" är väldigt intressant. Just för att den ofta egentligen inte alls är särskilt relevant, viktig eller nödvändig för allmänheten. Men den får allt som oftast de riktigt stora rubrikerna och fettextade löpsedlarna.
Sådan typ av sensationsjournalistik har ofta fokus på kända människor och skandaler, vilket man nog kan förstå utifrån namnet.
Ett bra exempel är ju när de i veckan skrevs om i otaliga tidningar, såväl notiser som artiklar, och sändes om på radio att Isabella, Blondinbella, Löwengrip blivit attackerad av djurättsaktivister och fått en flådd mink kastad på sig.
Ett antal olika medier såväl som tidningar och radiokanaler över landet lade snabbt upp nyheten som en stor grej där ofta själva övergreppet i sig, att hon fått ett djuret kastat på sig oprovocerat, var större än själva faktumet att det var djurättsaktivister som gjorde det i protest mot att hon sålde pälsar på en bloppis.
Medierna valde alltsdå att fokusera på Blondinbella som person istället för att ta upp den ständigt aktuella frågan med päls och vad djurättsaktivister tar sig till i sin kamp mot att propagera vad de står för.
Att tidningarna gör detta är dock ingenting jag förvånar mig över. Jag har läst på ett antal olika tidningars hemsidor på nätet och kommit fram till att det, natutligt nog, oftast är de mer sensationsjournalistiskt inriktade tidningarnas som Aftonbladet och Expressen som gjorde denna vinklingen. Och gav artikeln sådant pass utrymme.
Andra tidningar baserade mer på nyheter, såsom aktuella hänselser i världen utav vikt för det allmänna intresset på områden som politik, sport och läget i världen, gav ofta en annan syn på det hela och inte alls lika stort utrymme.
Detta är ju såklart därför att Aftonbladet och Expressen sysslar just med sensationsjournalistik då det är de stora rubrikerna och kändisarnas liv och leverne som används för att locka läsare. Då är det i deras ögon, och de flesta som läser just deras tidningar, mer viktigt att ta upp Blondinbella som nyhet, än djurättsaktivisternas dåd.
Det känns som om många fokuserat på bränderna i Australien och påpekat att veckan varit i övrigt ganska fattig när det kommer till "storslagna" nyheter. Tvärtom tycker jag!
Tänkte också egentligen skriva om Australien och bränderna som härjat där och tagit så många liv, hus och hem för många, men tycker att det som händer i Israel just nu är intressant på ett annat sätt.
I landet down under pågår en naturkatastrof vilket alltid gör oss människor, av naturen för de flesta, engagerade då vi påverkas utav fruktansvärda bilder av offer och det som sker. Vi får medlidande, tänker oss in i situationen, oroar oss kanske för släktingar/vänner där och får en stark direkt kontakt.
Under exakt densamma tid har ett val som påverkar otroligt många människor pågått i Israel. Media har naturligtvis bevakat. Men artiklarna blir inte densamma. För vi ser inte bilderna med flammande eldhav och förtvivlade ansikten hos medmänniskor. Bilden som kablas över från Israel är vallokaler, bistra män i fejd och mer lågmält. Trots att det bubblar under ytan och är allt annat än lugnt. Men det är lättare att ta till sig en nyhet som är så pass påtaglig som en naturkatastrof och enkel att relatera till, tror jag.
Svenska dagbladet gav i onsdags en analys över valet som trots att själva valet är avslutat inte är över på långa vägar än där man får sig en rejäl nyhetssamanfattning över vad som pågår och kommer att hända framöver.
Men när man kollar på deras väluppdaterade hemsida är det enda intet direkt ord om valet i Israel som publiceras på startsidan. Går man sedan vidare till utrikesnyheterna så får jag scrolla ned en bra bit innan ämnet tas upp igen och jag har fått läsa åtskildiga rader om branden i Australien återigen, en plankrasch och andra nyheter. Förvisso relevanta men står de sig i kontrast mot ett så viktigt val som det i Israel?
Naturligtvis publicerar media spaltmeter om valet i Israel! Det är ingen snack om saken. Men att andra ämnen ändå ofta anses mer viktiga för oss nordbor är ganska tydligt och klart ofta. Varför? Antagligen för att vi inte lika mycket kan relatera till landet Israel då de flesta av oss boende i Sverige har lite koppling dit, för att det är oss fjärran och en så långdragen process med alla intriger som pågår att många helt enkelt inte anser det lika akut aktuellt och sensationsartat.
Mycket text, jag ber om ursäkt, men jag blev så engagerad ju mer jag skrev!
Veckans ämne är nyhetsvärdering.
Jag tycker att journalistik som är såkallad "sensationsjournalistik" är väldigt intressant. Just för att den ofta egentligen inte alls är särskilt relevant, viktig eller nödvändig för allmänheten. Men den får allt som oftast de riktigt stora rubrikerna och fettextade löpsedlarna.
Sådan typ av sensationsjournalistik har ofta fokus på kända människor och skandaler, vilket man nog kan förstå utifrån namnet.
Ett bra exempel är ju när de i veckan skrevs om i otaliga tidningar, såväl notiser som artiklar, och sändes om på radio att Isabella, Blondinbella, Löwengrip blivit attackerad av djurättsaktivister och fått en flådd mink kastad på sig.
Ett antal olika medier såväl som tidningar och radiokanaler över landet lade snabbt upp nyheten som en stor grej där ofta själva övergreppet i sig, att hon fått ett djuret kastat på sig oprovocerat, var större än själva faktumet att det var djurättsaktivister som gjorde det i protest mot att hon sålde pälsar på en bloppis.
Medierna valde alltsdå att fokusera på Blondinbella som person istället för att ta upp den ständigt aktuella frågan med päls och vad djurättsaktivister tar sig till i sin kamp mot att propagera vad de står för.
Att tidningarna gör detta är dock ingenting jag förvånar mig över. Jag har läst på ett antal olika tidningars hemsidor på nätet och kommit fram till att det, natutligt nog, oftast är de mer sensationsjournalistiskt inriktade tidningarnas som Aftonbladet och Expressen som gjorde denna vinklingen. Och gav artikeln sådant pass utrymme.
Andra tidningar baserade mer på nyheter, såsom aktuella hänselser i världen utav vikt för det allmänna intresset på områden som politik, sport och läget i världen, gav ofta en annan syn på det hela och inte alls lika stort utrymme.
Detta är ju såklart därför att Aftonbladet och Expressen sysslar just med sensationsjournalistik då det är de stora rubrikerna och kändisarnas liv och leverne som används för att locka läsare. Då är det i deras ögon, och de flesta som läser just deras tidningar, mer viktigt att ta upp Blondinbella som nyhet, än djurättsaktivisternas dåd.
Det känns som om många fokuserat på bränderna i Australien och påpekat att veckan varit i övrigt ganska fattig när det kommer till "storslagna" nyheter. Tvärtom tycker jag!
Tänkte också egentligen skriva om Australien och bränderna som härjat där och tagit så många liv, hus och hem för många, men tycker att det som händer i Israel just nu är intressant på ett annat sätt.
I landet down under pågår en naturkatastrof vilket alltid gör oss människor, av naturen för de flesta, engagerade då vi påverkas utav fruktansvärda bilder av offer och det som sker. Vi får medlidande, tänker oss in i situationen, oroar oss kanske för släktingar/vänner där och får en stark direkt kontakt.
Under exakt densamma tid har ett val som påverkar otroligt många människor pågått i Israel. Media har naturligtvis bevakat. Men artiklarna blir inte densamma. För vi ser inte bilderna med flammande eldhav och förtvivlade ansikten hos medmänniskor. Bilden som kablas över från Israel är vallokaler, bistra män i fejd och mer lågmält. Trots att det bubblar under ytan och är allt annat än lugnt. Men det är lättare att ta till sig en nyhet som är så pass påtaglig som en naturkatastrof och enkel att relatera till, tror jag.
Svenska dagbladet gav i onsdags en analys över valet som trots att själva valet är avslutat inte är över på långa vägar än där man får sig en rejäl nyhetssamanfattning över vad som pågår och kommer att hända framöver.
Men när man kollar på deras väluppdaterade hemsida är det enda intet direkt ord om valet i Israel som publiceras på startsidan. Går man sedan vidare till utrikesnyheterna så får jag scrolla ned en bra bit innan ämnet tas upp igen och jag har fått läsa åtskildiga rader om branden i Australien återigen, en plankrasch och andra nyheter. Förvisso relevanta men står de sig i kontrast mot ett så viktigt val som det i Israel?
Naturligtvis publicerar media spaltmeter om valet i Israel! Det är ingen snack om saken. Men att andra ämnen ändå ofta anses mer viktiga för oss nordbor är ganska tydligt och klart ofta. Varför? Antagligen för att vi inte lika mycket kan relatera till landet Israel då de flesta av oss boende i Sverige har lite koppling dit, för att det är oss fjärran och en så långdragen process med alla intriger som pågår att många helt enkelt inte anser det lika akut aktuellt och sensationsartat.
Mycket text, jag ber om ursäkt, men jag blev så engagerad ju mer jag skrev!
Break up day or make out day? Björn Borgtävling!
Fredag den 13 februari - BREAK UP DAY or MAKE OUT DAY?
Vare sig man är singel, i ett stadigt förhållande, har någon att pussa på under mörka klubbtimmar eller är på väg att göra slut så finns det all anledning att slå på stort på alla hjärtas dag.
Jag och Miriam på Björn Borg vill att du tar till vara på dagen inför den mest hjärtformade dagen av dem alla genom en liten tävling. Vilken är din värsta, sorgligaste, märkligaste, roligaste finaste break up story?
När du var 9, gick i tredje klass och får reda på att killen du frågat chans på är tillsammans med samtliga andra tjejer i klassen också. Dagen då din pojkvän friade, och du gjorde slut för alltid. När ni båda insåg att ni inte alls var kära i varandra, utan din tjejkompis.
Berätta i en kommentar och du kan bli ägaren till en fin goodiebag från Björn Borg!
Jag och Miriam (som också listar sina bästa break up låtar) berättar imorgon om vem av er det bli.
Adieu, aufwiedersehn goodbye
Om en timma åker jag till flyget för att susa iväg över den ont-i-ögonen-blåa himlen ned till vår
huvudstad. Inte för att som Sandra undrade, stanna för gott. Nej, det är inte riktigt än. Men för att gå på möten, och kolla upp några möjligheter att åka dit och stanna för en mindre evighet i höst/vinter! Håll en tumme eller två för mig snösockerbitar.
Nu lämnar jag er.
För att bo hos världens bästa Snigel och krama på henne.
Gå på möten med företaget som gillar tennisbollar och som gör snygga undies!
Men så länge, och eftersom jag inte vet hur mycket jag hinner blogga, så kan ni ju läsa min artikel
i nyaste numret av Papper.
Handlar om mode, lågkonja, den ekonomiska krisen världen över och vad som händer med trender.
För er som bor i Finland är det bara att greppa ett ex. Ni andra som är nyfikna, läs på webben!
Såklart åker jag inte utan att ge er en illustration heller. Min all time shoecraving. Och jag är en smula modebloggig så man skulle kunna dö för en kvart eller så. Men ja, detta är skornas sko. Balenciaga. Och ett armband som inte skulle vara fy skam om handleden.
Ta hand om er så kanske vi hörs imorgon, ikväll, om två dagar eller på fredag. För då ska jag vara hemma.
Puss på alla hamsternosar med snöbollshjärtan
huvudstad. Inte för att som Sandra undrade, stanna för gott. Nej, det är inte riktigt än. Men för att gå på möten, och kolla upp några möjligheter att åka dit och stanna för en mindre evighet i höst/vinter! Håll en tumme eller två för mig snösockerbitar.
Nu lämnar jag er.
För att bo hos världens bästa Snigel och krama på henne.
Gå på möten med företaget som gillar tennisbollar och som gör snygga undies!
Men så länge, och eftersom jag inte vet hur mycket jag hinner blogga, så kan ni ju läsa min artikel
i nyaste numret av Papper.
Handlar om mode, lågkonja, den ekonomiska krisen världen över och vad som händer med trender.
För er som bor i Finland är det bara att greppa ett ex. Ni andra som är nyfikna, läs på webben!
Såklart åker jag inte utan att ge er en illustration heller. Min all time shoecraving. Och jag är en smula modebloggig så man skulle kunna dö för en kvart eller så. Men ja, detta är skornas sko. Balenciaga. Och ett armband som inte skulle vara fy skam om handleden.
Ta hand om er så kanske vi hörs imorgon, ikväll, om två dagar eller på fredag. För då ska jag vara hemma.
Puss på alla hamsternosar med snöbollshjärtan
Snigelvän, jag är påväg!
Jag ritar. Pysslar. Städar. Packar. Grejar. Mailar. Talar i telefon. Gör listor. Planerar. Funderar.
Är därmed lite frånvarande. Jag gör nämligen allt samtidigt.
Imorgon ska jag dock krama och pussa på min Snigel. Hon är bäst. Bättre än en festis.
Är därmed lite frånvarande. Jag gör nämligen allt samtidigt.
Imorgon ska jag dock krama och pussa på min Snigel. Hon är bäst. Bättre än en festis.
Kajsa is stressad! Stockholm imorgon. Gah gah
Okej. För er som inte har Facebook så ter sig nog rubriken något märklig. ("hon som ska jobba med journalistik! Blanda engelska och svenska sådär!") Men det är ungefär exakt sådär jag känner mig och i detta facebookiserade samhälle, så då applicerar jag det uttrycksättet på mitt liv. Imorgon åker jag till Stockholm och tills dess har jag ungefär en miljard saker av varierande storlek som jag måste ordna.
Varför jag bloggar nu då?
Därför att det hindrar mig från att klämma fingrarna, med flit, i min skrivbordslåda i ett destruktivt försök att ta ut stressen genom smärta. Ja.
Nu ska jag hindra migsjälv från att sy migsjälv i fingrarna och peta en sax i ögat.
Jag hanterar inte stress så bra vissa dagar.
Varför jag bloggar nu då?
Därför att det hindrar mig från att klämma fingrarna, med flit, i min skrivbordslåda i ett destruktivt försök att ta ut stressen genom smärta. Ja.
Nu ska jag hindra migsjälv från att sy migsjälv i fingrarna och peta en sax i ögat.
Jag hanterar inte stress så bra vissa dagar.
Turbulens.
Vilken jävla helg. På både bra och dåliga sätt.
Ni får en bild att kika på eftersom jag varit borta betydligt mer än vad jag varit här. Som plåster på såret.
Note to self, dock; måste köpa Little big Planet!
Allra käraste du
Vi spenderar kvalitetstid tillsammans. Hon och jag som ska flytta till Stockholm till hösten om allt går som
det ska. Hon och jag som är bästisar. Grisen och jag.
Hon som håller i mig när jag snurrar för mycket.
Hon som jag försöker lära pokerfacedansen.
Hon som alltid har en kram över till mig.
Hon som jag kan fula mig med precis hur mycket jag vill.
Hon som jag åker och hälsar på det tredje hjulet, i en bra bemärkelse, runt jorden med.
Hon som jag står närmare än alla andra. Så nära att folk ibland tror att vi är ihop!
(Det är vi ju också, fast i kompisbemärkelse.)
Hon som är mina bläckfiskarmar när mina egna inte räcker till.
det ska. Hon och jag som är bästisar. Grisen och jag.
Hon som håller i mig när jag snurrar för mycket.
Hon som jag försöker lära pokerfacedansen.
Hon som alltid har en kram över till mig.
Hon som jag kan fula mig med precis hur mycket jag vill.
Hon som jag åker och hälsar på det tredje hjulet, i en bra bemärkelse, runt jorden med.
Hon som jag står närmare än alla andra. Så nära att folk ibland tror att vi är ihop!
(Det är vi ju också, fast i kompisbemärkelse.)
Hon som är mina bläckfiskarmar när mina egna inte räcker till.
DIY-stunningstudds
Veckans DIY-projekt var som sagt att få en väldigt enkel väst att bli betydligt roligare, mer personlig och
Alice Dellal-ig! Basen var en väst jag köpte på 2hand i Malmö i somras för en 50 lapp. Petroleumblå och fin men lite för basic för min smak helt enkelt.
Jag köpte 4 stycken olika nitar, 10 av varje sort, för 2 kronor styck på en pysselbutik i Åre. Min tanke var att inspireras av Chloes lite mjukare nitar istället för de mer brutala som syntes på Guccis killerheels exempelvis.
Sen satte jag mig helt enkelt och petade fast 20 på vardera sida! Utan något speciellt mönster i åtanke eller så mycket tanke bakom. Jag ville att det skulle bli spontant och inte så uppstyrt.
(ps. det enda verktyg man egentligen behöver är en liten hammare för att banka fast dem extra hårt! ds.)
Resultatet blev sisom såhär. Tog mig cirka 2 timmar att fästa alla nitar och det var faktiskt riktigt roligt. Är glad att jag valde olika sorter så det blev en ojämn blandning av runda och spetsiga.
Nu ska den användas till enkla t-shirtar, klä ned dressade klänningar, göra tråkiga tisdagsklädslar roligare osv!
Är det någon som undrar något över processen? Bara att fråga!
Alice Dellal-ig! Basen var en väst jag köpte på 2hand i Malmö i somras för en 50 lapp. Petroleumblå och fin men lite för basic för min smak helt enkelt.
Jag köpte 4 stycken olika nitar, 10 av varje sort, för 2 kronor styck på en pysselbutik i Åre. Min tanke var att inspireras av Chloes lite mjukare nitar istället för de mer brutala som syntes på Guccis killerheels exempelvis.
Sen satte jag mig helt enkelt och petade fast 20 på vardera sida! Utan något speciellt mönster i åtanke eller så mycket tanke bakom. Jag ville att det skulle bli spontant och inte så uppstyrt.
(ps. det enda verktyg man egentligen behöver är en liten hammare för att banka fast dem extra hårt! ds.)
Resultatet blev sisom såhär. Tog mig cirka 2 timmar att fästa alla nitar och det var faktiskt riktigt roligt. Är glad att jag valde olika sorter så det blev en ojämn blandning av runda och spetsiga.
Nu ska den användas till enkla t-shirtar, klä ned dressade klänningar, göra tråkiga tisdagsklädslar roligare osv!
Är det någon som undrar något över processen? Bara att fråga!
DIY&Chloe-ism
Mitt DIY-projekt för tidningen tog sig denna veckan uttryck i metall, Alice Dellal-anda och Givenchydrömmar.
Ni ska få en liten guide senare idag om hur jag gjorde (lätt som en plätt!) om ni vill.
Dagens klädsel fick ackompanjeras av min nynitade väst och ju mer jag tänker på den ju mer nöjd är jag.
Mycket roligare att ha en egengjord, personlig variant av de dyr originalen från modehusens catwalk än en kopia som syns på var och varannan som handlat på Bik Bok!
Klänningen är ett av de bästa H&Mfynden jag gjort. En klart Chloeinspirerad liten dröm med fickor, applicationer på bröstet, tyg med underbar struktur i och perfekt dressad passform - för 79 :-.
Ni ska få en liten guide senare idag om hur jag gjorde (lätt som en plätt!) om ni vill.
Dagens klädsel fick ackompanjeras av min nynitade väst och ju mer jag tänker på den ju mer nöjd är jag.
Mycket roligare att ha en egengjord, personlig variant av de dyr originalen från modehusens catwalk än en kopia som syns på var och varannan som handlat på Bik Bok!
Klänningen är ett av de bästa H&Mfynden jag gjort. En klart Chloeinspirerad liten dröm med fickor, applicationer på bröstet, tyg med underbar struktur i och perfekt dressad passform - för 79 :-.
Lollipopswouldmakemefeelbetter
När det inte är så jävla roligt. Dagen är grå fast solen skiner. Blicken i spegeln är inramad av ihopdragna ögonbryn. Snön som faller inte är snö att leka i utan snö att skotta undan. När man inte vill orkar eller kan.
Då kan man önska sig till en Alice i Underlandetvärld där theet är ångande varmt, luftballongerna stiger mot himlen, rosetterna är färgglada och vinden ljum. Det gör jag idag.
Min kalender fick en makeover med saker som jag tycker om.
Som tekoppar med rosor, moln, Givenchyboots, lollipops och kaniner.
Då kan man önska sig till en Alice i Underlandetvärld där theet är ångande varmt, luftballongerna stiger mot himlen, rosetterna är färgglada och vinden ljum. Det gör jag idag.
Min kalender fick en makeover med saker som jag tycker om.
Som tekoppar med rosor, moln, Givenchyboots, lollipops och kaniner.
jagsaknardetsomvarsomnuinteär
Det är så surrealistiskt att inse hur yttre faktorer kan påverka ensjälv. Man står där i sin bubbla och inte tänker. Bara är. Tänker inte på att bubblan kan knäckas som ett tunnt äggskal och fyllas med smuts.
Så var det idag. Vad vet jag om lågkonjunktur egentligen? Har jag ens faktiskt tänkt på vad det innebär för folk i allmänhet. Eller migsjälv? Tidningen jag jobbat för sedan jag var 18 och världens mest osäkra, som gjorde mig till en stor del av den jag är idag, är inte densamma som den var då. Jag har inte förstått att det faktiskt varit på riktigt som folk mistat jobben. Som konsekvenserna inneburit annat än löpsedlar på kvällstidningarnas framsidor.
Men saker och ting har förändrats på riktigt. Och det är inte synd om mig. Jag står inte med ett jobb som kanske ska varslas. En lön som möjligen uteblir. Med tomhet inombords och tomhet i plånboken.
Men för första gången sedan lågkonjunktur blev ordet på allas läppar så har jag fått känna på dess konsekvenser. Dess kalla uddar. Och bara den vetskapen. Att mina krönikor blir färre, att reportagen lär utebli, att artiklar tvingas dras in på tidningen som var min början känns sorgligt så att det knyter sig i bröstet.
Precis i de ögonblicken när jag famlar efter vad jag vill ta mig till. När jag släpper taget om kontrollen som jag så otroligt mycket behöver. I exakt den stunden då jag väljer att börja ta mig någon annanstans, men vill ha tryggheten kvar i ryggen, så stjälps allt det där åt sidan.
Vad gör man när man går sönder lite utav sorg? Sorg som inte ens går att jämföra med andras men som ändå känns känns känns. Fan.
Så var det idag. Vad vet jag om lågkonjunktur egentligen? Har jag ens faktiskt tänkt på vad det innebär för folk i allmänhet. Eller migsjälv? Tidningen jag jobbat för sedan jag var 18 och världens mest osäkra, som gjorde mig till en stor del av den jag är idag, är inte densamma som den var då. Jag har inte förstått att det faktiskt varit på riktigt som folk mistat jobben. Som konsekvenserna inneburit annat än löpsedlar på kvällstidningarnas framsidor.
Men saker och ting har förändrats på riktigt. Och det är inte synd om mig. Jag står inte med ett jobb som kanske ska varslas. En lön som möjligen uteblir. Med tomhet inombords och tomhet i plånboken.
Men för första gången sedan lågkonjunktur blev ordet på allas läppar så har jag fått känna på dess konsekvenser. Dess kalla uddar. Och bara den vetskapen. Att mina krönikor blir färre, att reportagen lär utebli, att artiklar tvingas dras in på tidningen som var min början känns sorgligt så att det knyter sig i bröstet.
Precis i de ögonblicken när jag famlar efter vad jag vill ta mig till. När jag släpper taget om kontrollen som jag så otroligt mycket behöver. I exakt den stunden då jag väljer att börja ta mig någon annanstans, men vill ha tryggheten kvar i ryggen, så stjälps allt det där åt sidan.
Vad gör man när man går sönder lite utav sorg? Sorg som inte ens går att jämföra med andras men som ändå känns känns känns. Fan.
lastnightwiththelondonissima
I tisdags hade vi en förträffligt trevlig kväll. Klädhets hemma hos Piggie, middag på Broken och sen dans dans dans på Bygget. Allting dokumenterat av den tredje musketören som nu sitter i väntan på planet som ska ta henne till London. Vi saknar henne redan. JAG saknar henne redan. Så i vår, då blir det en helg av "Hi love", Topshop och dyr mat.
Såhär såg jag ut.
Vi två är de eviga partners in crime när det kommer till att resa.
Inte ett dugg berusad. Däremot blir man yr som tusan om man ställer sig och snurrar jättefort för att
demonstrera hur vid kjolen är. Jätteyr!
Såhär såg jag ut.
Vi två är de eviga partners in crime när det kommer till att resa.
Inte ett dugg berusad. Däremot blir man yr som tusan om man ställer sig och snurrar jättefort för att
demonstrera hur vid kjolen är. Jätteyr!
Chicandme
Jag vet. Tjat har blivit taget till en helt ny nivå. Men jag tänker såsom såhär "krossa jentelagen, Kajsa, och visa vad du gjort!" och tjatar lite mera. Ett av mina små hemliga projekt var ju att jag blev tillfrågad om jag ville skriva en artikel för Chic om Åre. Roligt som tusan och otroligt fin chans.
Jag inbillar mig dessutom att anledningen till att Chic knappt går att få tag i, i och omkring Åre den här veckan är för att det var en så himlans bra artikel om just Åre i senaste numret. Artikeln som jag skrev. Som orsakade masshysteri efter Chic. Oh yes.
Så här ser första sidan utav tre ut med reportaget. Jag darrade som en sockerstinn 4 åring eftersom jag åkt skidor hela dagen och inte ätit. Då blir kvaliteten därefter. Men det står "av; Kajsa Tengvall" inbäddat i
pixlarna. Ta och köp ett ex vettja och läs själva!
Jag inbillar mig dessutom att anledningen till att Chic knappt går att få tag i, i och omkring Åre den här veckan är för att det var en så himlans bra artikel om just Åre i senaste numret. Artikeln som jag skrev. Som orsakade masshysteri efter Chic. Oh yes.
Så här ser första sidan utav tre ut med reportaget. Jag darrade som en sockerstinn 4 åring eftersom jag åkt skidor hela dagen och inte ätit. Då blir kvaliteten därefter. Men det står "av; Kajsa Tengvall" inbäddat i
pixlarna. Ta och köp ett ex vettja och läs själva!
tvåflugorienschmäll
Har fått utmaningen att ta en viss bild ur en viss mapp på datorn ett flertal gånger nu. Bara det att det från vissa ska det vara bild fyra i mapp fyra och från andra ska vara bild sex ur mapp sex. Så jag tar båda!
Bild fyra ur mapp fyra - Taget på Arlanda när jag skulle åka till Oman för första gången förra året.
Älskar älskar älskar det sneda ljuset som faller in på Sky City när molnen tillåter solen att lysa.
Bild sex ur mapp sex - Åh. Jag, Grisen, Jan the Man och Amanda en vårhelg i maj när vi lekte i Östersund, solade, gick på bio, njöt av den sista tiden innan studenten och var enbart lyckliga.
Sedan utmanade bästaste Anna, som vi alla borde gratta till det nya jobbet, mig att lista tre saker som jag gillar med på min kropp. Otroligt bra att faktiskt fundera över vad man tycker om med sigsjälv!
1. Mina ögon - de är ganska stora, gröna och omslutna av täta, långa ögonfransar. Att jag har uttrycksfulla och spännande ögon är nog en av de vanligaste komplimangerna jag får faktiskt.
2. Mina armar - jag har vuxit upp med att träna och har sen jag var yngre alltid haft tydliga och markerade muskler på axlar och armar. Tycker att det är härligt att känna att jag är stark i kontrast mot alla slanka ideal!
3. Mitt hår - det är förvisso inte tjockt alls. Men det kan bli hur långt som helst, är röd/guldblont naturligt och går att locka så att ett Hollywoodsvall blir blekt i jämförelse.
Jag utmanar härmed;
Clara Vicky Bea
Bild fyra ur mapp fyra - Taget på Arlanda när jag skulle åka till Oman för första gången förra året.
Älskar älskar älskar det sneda ljuset som faller in på Sky City när molnen tillåter solen att lysa.
Bild sex ur mapp sex - Åh. Jag, Grisen, Jan the Man och Amanda en vårhelg i maj när vi lekte i Östersund, solade, gick på bio, njöt av den sista tiden innan studenten och var enbart lyckliga.
Sedan utmanade bästaste Anna, som vi alla borde gratta till det nya jobbet, mig att lista tre saker som jag gillar med på min kropp. Otroligt bra att faktiskt fundera över vad man tycker om med sigsjälv!
1. Mina ögon - de är ganska stora, gröna och omslutna av täta, långa ögonfransar. Att jag har uttrycksfulla och spännande ögon är nog en av de vanligaste komplimangerna jag får faktiskt.
2. Mina armar - jag har vuxit upp med att träna och har sen jag var yngre alltid haft tydliga och markerade muskler på axlar och armar. Tycker att det är härligt att känna att jag är stark i kontrast mot alla slanka ideal!
3. Mitt hår - det är förvisso inte tjockt alls. Men det kan bli hur långt som helst, är röd/guldblont naturligt och går att locka så att ett Hollywoodsvall blir blekt i jämförelse.
Jag utmanar härmed;
Clara Vicky Bea
Prrrrrr
Jag är nöjd som en liten rund katt med sömniga ögon. Spinner, rynkar lite på nosen, trycker sig mot det gosiga elementet och sträcker på benen. Det är nämligen fasligt fint att vara ute och dansa tills lamporna tänds och paren som hånglar ser varandra för första gången. Hämta sin kappa och dansa lite på vägen ut genom dörrarna till vinterkylan som biter i kinderna och gör en ännu piggare. Sätta händerna på en iskall ratt och brumma hem med vänner i bilen, säga hej då och sätta nyckeln i låset till sitt eget hus. Strunta i att ta bort sminket, låta kläderna ligga på golvet och så krypa ned i sin säng och vicka lite på tårna och somna med ett leende på läpparna.
Fasligt fint.
Brokenfoodandbrokenbones
Nu ska jag iväg och äta middag på bästaste Broken i Åre och sen dansa benen av mig hela natten.
Eller nåja, tills klockan slår två. Ha en fantastisk kväll. Det ska jag.
Bilden har jag ritat. Som vanligt.
Eller nåja, tills klockan slår två. Ha en fantastisk kväll. Det ska jag.
Bilden har jag ritat. Som vanligt.
fadedyouth.
Jag har långt hår.
Knästrumpor, Åhléns. Kjol, H&M. Tröja, Crocker. Halsband, mammas/köpt i New York.
Rosett, Glitter. Kamera, Canon EOS 400D. Milslånga flätor som borde klippas, mina.
Knästrumpor, Åhléns. Kjol, H&M. Tröja, Crocker. Halsband, mammas/köpt i New York.
Rosett, Glitter. Kamera, Canon EOS 400D. Milslånga flätor som borde klippas, mina.
i mitt öra.
Här har vi mina favoriter just nu att hänga i öronen.
1. De koralliga, stora som är underbart hippie-ish. 2. Plastbladen som känns nästintill organiska eller som stiliserade koraller. 3. Presenter från bästaste Sanita. Med påfåglar! 4. Pyttesmå kottar som varit min mormors. Vem vill inte ha kottar i öronen undrar jag? Kottelikottkott. Kott. Kotte.
1. De koralliga, stora som är underbart hippie-ish. 2. Plastbladen som känns nästintill organiska eller som stiliserade koraller. 3. Presenter från bästaste Sanita. Med påfåglar! 4. Pyttesmå kottar som varit min mormors. Vem vill inte ha kottar i öronen undrar jag? Kottelikottkott. Kott. Kotte.
Welcome to the place I call home.
Jag älskar kläder men anser mig inte vara särskilt ytlig alls. Jag kan lusläsa nummer efter nummer av Vogue och kika in detaljer på editorials men har aldrig känt ett måste-begär efter en svindyr väska eller ett par skor. Min modehusguru är Gucci men jag har inget behov av att äga en massa därifrån bara därför. Jag är kanske den typiska modebloggerskan å ena sidan men å andra så är jag och kommer aldrig bli det innerst inne.
Det här är mitt hem. Och dagar som dessa kan man inte vara längre ifrån ett Acnetätt Stureplan med Elin Klingkopior i Whyreds spetsfodral. För tillfället skulle jag inte byta ut det här hemmet mot någonting som den här världen har att erbjuda. Sen, i höst. Men inte nu.
Mot berget.
Upp på berget.
Hon och jag. Bästa vän och jag. Vi.
Mot toppen.
Välkommen till min vardag.
Det här är skönhet.
Det här är inte skönhet. Men lycka.
Det här är mitt hem. Och dagar som dessa kan man inte vara längre ifrån ett Acnetätt Stureplan med Elin Klingkopior i Whyreds spetsfodral. För tillfället skulle jag inte byta ut det här hemmet mot någonting som den här världen har att erbjuda. Sen, i höst. Men inte nu.
Mot berget.
Upp på berget.
Hon och jag. Bästa vän och jag. Vi.
Mot toppen.
Välkommen till min vardag.
Det här är skönhet.
Det här är inte skönhet. Men lycka.
Lycka lycka lycka lycka lycka lycka lycka lycka
Det är 17 minusgrader, snön är iskall och fluffig som spunnet socker och himlen är oändligt blå.
Nu ska jag åka skidor!
Tar med min lilla kamera så ska ni få se vad äkta skönhet är. För skönhet ligger inte i perfekta kindben, täta ögonfransar, ett lockigt hårsvall, milslånga ben och en rosenröd mun. Inte alls.
Jag nynnar.
Nu ska jag åka skidor!
Tar med min lilla kamera så ska ni få se vad äkta skönhet är. För skönhet ligger inte i perfekta kindben, täta ögonfransar, ett lockigt hårsvall, milslånga ben och en rosenröd mun. Inte alls.
Jag nynnar.
therussianprincessandi
Ibland får man kommentarer som gör så att hjärtat smälter.
Som att man skulle påminna om en rysk prinsessa från en otroligt vacker saga.
Eller får folk att tänka på en annan prinsessa, Tuvstarr från John Bauers sagolikt illustrerade historia.
Mitt hjärta smälter smälter smälter.
Ni är mina sockerbitar av snö!
Som att man skulle påminna om en rysk prinsessa från en otroligt vacker saga.
Eller får folk att tänka på en annan prinsessa, Tuvstarr från John Bauers sagolikt illustrerade historia.
Mitt hjärta smälter smälter smälter.
Ni är mina sockerbitar av snö!
frost.
Så kommer man hem från stället där man kan titta på stjärnorna från sängen. Där det drar in kall luft från fönstrena och frosten ligger som en tunn, tusenfacetterad hinna av glas på fönsterrutorna om morgonen. Stället där man kan kika ut på vägen och inte se en människa på nästan hela dagen. Där allt som hörs är en skoter långt bort i fjärran någonstans.
Med en mjukt böljande fjällkedja som kuliss och så blå himmel att det nästan gör ont att titta på den.
Jag älskar norr.
För att det är allt och ingenting på exakt densamma gång.