New York-guide

Min bästa vän Sanna åker på tisdag med sin storasyster till USA och det stora äpplet för att sedan ta sig vidare till Washington DC för att hälsa på sin lillebror som går på tenniscollege där. Jag är avundsjuk som få. De åker ju utan mig!
Men trots att jag är en smula sur så ska jag göra en guide till mitt New York och DC. Städerna som jag lärde mig älska på två helt olika sätt på en av de bästa resorna hittills i mitt liv.
Så här kommer först min guide till New York, komprimerad till lättillgänglig storlek med tips om ditt och datt, saker man bör se, ställen man bör gå till och framförallt hur man kan njuta av denna löjligt magnifika
stad. (adresser är det inte mycket utav. Jag skriver aldrig upp sånt. Lite svårt ska det väl vara)


Shopping; det är nästan ett måste att gå till de berömda varuhusen för att bara kika omkring och insupa atmosfären en smula. En regnig dag är Macys utmärkt och om man vill fynda så varför inte Century 21.
Annars är det bästa att gå bort ifrån de stora turistiga stråken och bara ge sig in på gator som ser fina ut. Ofta finner man trevliga butiker, schyssta affärer och riktiga guldkorn när man som minst anar det då. Forever 21 finns på olika ställen i stan men den bästa är den nere i SOHO. Inte alls lika stökig och kaotiska som den vid Times Square. De bästa små butikerna hittar man på lower Manhattan enligt mitt tyckte och man ska inte vara rädd för att gå in i de suspekta hålen i väggen för det är ofta där man hittar de bästa sakerna!
På Broadway hittar man M&Mbutiken och en gigantisk leksaksaffär med ett full size Pariserhjul innuti. Helt klart värt ett besök. Men som sagt, att knata omkring och droppa in på de butiker som ser schyssta ut är bäst!

Måsten; När man är i New York måste man helt enkelt klättra runt på en sån där brandstege och frukta för sitt liv eftersom de knakar väldigt olycksbådande. Åka i en gul taxibil och prata skit med en pratglad taxichaufför är en annan grej. Gå in på världens största McDonalds kan tyckas onödigt men det är väl värt en titt. Det är ENORMT. Gå på nattbio och äta totalt smörtäckta popcorn, sitta på Starbucks och lyssna när new yorkarna pratar om sin vardag, åka tunnelbana i rusning och titta på en Baseballträning i Central Park är andra nödvändigheter.

(Ja och har man inte
sprungit längs med hela Fifth Avenue iklädd en svart soppåse i spöregn och åskoväder har man ju helt enkelt inte varit där på riktigt. Såklart.)

Turistgrejer; Det spelar liksom ingen roll att alla redan gjort det. Att se Frihetsgudinnan på Liberty Island i sin mintgröna klädnad mot en klarblå himmel är häftigt. (efter alla action/katastroffilmer man sett är det skönt att se att hon står kvar. De gillar ju att låta henne gå ett smärtsamt öde till mötes) Ännu häftigare är det nästan att vända sig om och se Lower Manhattan resa sig ur vattnet. Kolla efter gluggen mellan skyskraporna där World Trade Center stod och se helikoptrarna stryka över himlen.
Alla kan ju inte vara i det stora äpplet på sin födelsedag men att få fira den med att hisspersonalen i Empire State Building sjunger 'happy birthday' så det skallar i hela byggnaden är ganska fantastisk. Och utsikten är ju som ingenting annat i hela världen.  

Äta; alla som känner mig vet att jag inte åker någonstans för att prova den lokala maten eller leka connoisseur. Men det bästa tipset är nog densamma som på shoppingen. Gå lite utan mål och slink in där det ser fint, konstigt, mysigt eller bra ut. Det är då man hittar den bästa maten oftast! Och justja, inte att förglömma. På en sidogata till Times Square, man svänger in vid hörnet av Toys R' Us, finner man några hundra meter in Cranberry. Här är det bara att välja och vraka på allt mellan himmel och jord i en sorts buffé av grönsaker, pasta, kött, fisk, fågel, bär, frukt, sallad och mer därtill. Vansinnigt gott och man slår sig ned mellan butikspersonal från kvarteret, byggnadsarbetare och ungdomsgäng som dricker läsk ur gigantiska muggar.   

ps. Det är otroligt känsloladdat att ta en promenad runt Ground Zero. Idag ser det inte längre ut såsom det gjorde när jag var där men känslan är antagligen densamma. Kolla upp mot den lilla kyrkan som stod ensam oskadd uppe i västra hörnet efter 9/11 och fortsätt sedan runt det som idag är en arbetsplats och som förr var två av världens högsta byggnader. Till intetgjorda, i uppbyggnad. ds.  

Kvällsnöje; när jag var i New York var jag 19, fyllde 20, och därför var det inte mycket utav utgångar och galej. Dessutom hade vi så fruktansvärt ont i fötterna att tanken på att dansa inte lockade det minsta. Men att slå sig ned i Battery Park och lyssna på vattnets kluckande, höra stadens brus i bakgrunden, kolla på fiskarna som hänger över räcket och pratar på bred dialekt och insupa intrycken är inte dumt alls. Inte alls.
Annars är bio, en promenad i Central Park, häng på ett mysigt café eller bara kolla på människor och liv runt Times Square inte fy skam det heller.

Kultur; även om det är en smula klyschigt så är det fantastiskt kul att bara gå omkring i Little Italy och Chinatown för att kolla på gamla hus, knata runt i roliga små asiatiska mataffärer och peta på saker man inte behöver men vill ha på flea markets och i små stånd. Gå in i någon av de små parkerna och se klungorna av fina gamla herrar med hatt och käpp som spelar schack och pratar om livet. Diskutera skaldjurspriserna med innehavaren av de starkt doftande fiskaffärerna.
Gå in på MoMA eller Guggenheim men kolla först vad det kostar. Kan vara ruskigt dyrt. Det kan dock vara värt ett besök att kika runt bara lite i muséeumshoparna och ibland finns det något rum som det är gratis att kolla på konst i. En promenad i Central Park från östra sidan till västra är också himla fint en lugn förmiddag. Kolla på monument och välkända platser från filmer. Sen kan man fortsätta in på upper west side, gå förbi ett par av de otroligt vackra kyrkorna som ligger märkligt insprängda bland hypermoderna hus och sen knalla vidare över Broadway och in bland kvarteren där man på vart och varannat hus sitter metallplattor om kända författare som bott där. Avsluta med en sväng ned i parken vid Hudson River, kolla på ekorrar och klappa hundar i rastgården.

Men det absolut bästa med New York är nog bara att vara där. Göra vad som faller en in för stunden. Promenera i timmar, äta en bagel i någon vacker park, prata strunt med folk man möter och vara planlös. Åk till Williamsburg och Brooklyn, hitta din favorit bland alla stadsdelar och åk taxi med huvudet utanför fönstret så att vinden susar i öronen. Gör vad som känns rätt för dagen. I det stora äpplet är allt möjligt. Vilken tid på dygnet som helst.
Sitt på en bänk i mitten av Broadway och lyssna, känn, lukta och se.  


Imorgon kommer Washington DC-guiden. Guiden till en av mina absoluta favoritstäder i hela världen.


Brasilien, en vanlig kväll

Jag är ju inte klar med Brasilieninläggen, som jag sa igår, så därför fortsätter vi med ett nu.
En helt vanlig, skön kväll i vår lilla by såg ofta ut såhär:

Åt middag på en restaurang precis vid havet. På dagarna var det över 40 grader så att sitta ned där vinden svalkade en smula var underbart.

Sen vandrade vi upp för mördarbacken. Brant, lång och man andades som någon med respirator efter femton meter. Bra träning i kombination med surf på dagen dock. (svetten rann. RANN)

Min favoritaffär! Massor av färsk frukt och grönsaker. Det tog mig fem dagar att förstå att de gigantiska bollarna jag trodde var muterade mangos var avokado. Efter den upptäckten utnämnde jag Brasilien till nytt favoritland.

De hade allt gott!

Söta små miniatyrbutiker med kokosnötter, juice, märkligt godis och kall läsk.

Varje dag sa vi; 'det är så skönt på kvällen när det svalnat lite'. Och varje kväll när man kom in till byn så dog vi lite av värmen och konstaterade, återigen, att vinden är det enda svala och att vinden inte existerar i byn.

Kakhylla. Lång kakhylla.

De sjungande, cannabisrökande, smyckespysslande, glada dreadskillarna.

Så efter ett varv bland alla små restauranger och vindlande gator var man smått svimfärdig av värme och vi rullade ner för mördarbacken till havet.

Ska man ha galler för fönstrena kan de åtminstone vara vackra.

Eftersom vi bodde precis vid strandkanten var det lite svalare och varje kväll avslutades med minst ett parti biljard. Jag var bäst. Ibland.

Brasilien, morning glory

Här kommer inlägg två om resan! Känns lite tråkigt att lägga upp så små bilder då de ju gör sig bäst, såklart!, i större format men blogg. se tillåter inte mer än såhär för att det ska bli hela bilderna med.
Såhär såg det dock ut om mornarna när vi steg upp vid halv sju, halv åtta. (jag vaknade av mig själv då. har aldrig hänt innan och lär aldrig hända igen)


Vyn från fönstret om man tittade rakt ut. Hängmattor, palmer, surfbrädor, hav och skön vind. Vad mer behöver man? Ja och en jävligt söt kille då. Men det har jag ju också.

När man hoppar ned för den lilla stentrappan kunde man kolla på lågvattnet. Under högvatten är det vara att slå sig ned på en träpall och börja räkna sköldpaddor. De kommer in och äter alger på stenarna. De är olika sorters sköldpaddssorter och en del är enorma.

Den här godbiten sprang omkring i sin gångstol vid borden varje morgon. Åtta månader och bestående av ett stort, tvåtandat leende och två gigantiska bruna ögon. Hon älskar frallor och att hälla juice på sig själv.

Pousadan vi bodde på (pousada är ett enklare och mer laid back hotell enkelt översatt) ägs av vänner till en vän. Ett brasilianskt/argentinskt par som byggt precis allting själva. Helt fantastiskt jobb har de gjort. På Pousadan arbetar förutom ägarna tre stycken som städar lite, lagar lite mat, krattar lite sand och sjunger himla mycket.

Jag slutade, mer eller mindre omedvetet, att äta kött i Brasilien. Var inte sugen, är maniskt rädd för att bli magsjuk (som att kött är den enda källan till det..) och var alldeles för varm för att låta magen smälta djur. En frukost såg därmed ut såhär + frallor och vatten eller nypressad juice av någon exotisk sort. Gott!

Överallt ligger det konstiga, märkliga frukter på marken som trillat från de småbladiga träden och lite då och då vaknade man på natten av ett "boink", då hade en kokosnöt fallit ned.

En vanlig morgon i vårt brasseliv alltså! 

Stockholm - Bryssel - Lissabon - Natal - Pipa

Okej. Ni önskar bilder i mängder från Brasilien. Och bilder i mängder ska ni få!
Tänkte börja lite smått och sen rulla på och varva med Brasilien-inlägg och "vanliga"-inlägg sen.


Jag reser nästan alltid direkt när jag ska någonstans men denna gången hade vi två mellanlandningar. Den första i Bryssel där jag med ett illtjut satte igång dagen efter att ha spanat in Starbucks. På semester får man börja dagen med en sockerbomb i form av Vanilla bean frappuccino. Och Bagel.

Klockan halv fem ringde klockan på Rutger Fuchsgatan. Då hade jag sovit 1 ½ timma. Trött var mellannamnet. I Bryssel väntade vi och väntade lite mer. Trötthet tar dock två ansikten. Speedad och slöögd kossa. <3

Jag samlar på en hel del saker. De mesta rent mentalt men andra i fotoform. Något som jag samlar på i båda former är flygplatser. Jag kan inte få nog av dem. Doften, atmosfären, känslan, de evighetslånga golven, rullbanden, skärmar med destinationer. Men jag är kräsen. Portugal var för blek men Bryssel var en perfekt smältdegel att slå ihjäl timmar på.

Alla flickor säger det om sin men faktum är att Mikael HAR världens finaste ögon. I det ena är en brun prick som jag kan kika på i evighet. Otroligt töntigt men så sant så sant. Ungen sov för övrigt med huvudet i mitt knä ungefär 98 % av restiden.

Flygplansmat är fascinerande. Det är så perfekt. Som ett pussel. Noga avvägt och supersymetriskt. Det tilltalar mig. Men jag äter ändå bara kexen, brödet och ibland ris eller potatis. Trött som en gnu efter ännu en mellanlandning i Portugal satte vi oss på planet till Brasilien. Sju timmar ocean under oss. Mikael sov och sov och sov. Jag satt med rödsprängda ögon och maratontittade på film och spelade memeory på min TV. Hann med 500 days of summer, Ratatouille, Natt på museét 2 och en söt Bollywoodfilm.

Sen är allt en blurr av evighet utav svettiga ansikten, långa köer, dålig luft och illvilliga pengaautomater. + lite kommunikationssvårigheter med taxichauffören, timmar i en bil med öppna fönster längs Brasiliens kust, svårigheter med att finna hotellet och en rolig promenad i becksvart mörker på en strand. Sen somnade vi och vaknade. Mikaels surfingbräda var lite ledsen över dålig behandling.

Fast så kom vi på att vi var här. Med den här världen utanför fönstret. Då glömdes brädor med sprickor bort.
Frukost med nygräddat bröd, papaya, mango, minibananer, ananas och pressad apelsinjuice fyllde allt.

Så. Det var de första två dagarna. Sen tar vi det i tre/fyra dagars svep. Annars kommer ni dö på palmer, turkosa nyanser och delfiner. Okej?

Hela livet ar ett disco

Ja, hela livet ar ett disco. Inte var. AR.
Brasilien ar magiskt. Det ar allt jag kan saga utan bilder till for att fortydliga.
Livet ar ett disco i turkost hav, vit sammetssand, rassel av palmblad, det minsta och mest sagolika lilla
hotell och fantastiska land.
Nu ska jag hoppa pa ett bilflak och aka till en undangomd strand med delfiner och surfa.

<3

Brasilien nästa.

Klockan är 22.38 och jag försöker skriva ett bra hej då-inlägg. Eller hej-så-länge-inlägg.
Men det går inte så bra. Jag har en extrem bloggabstinens och har inte ens lämnat landet än. Så himla mycket jag vill blogga om nu! Så galet mycket inspiration. Men jag får spara den till sen.
Istället för att babbla ska jag bara säga; hej då.
Nu åker jag, och mina vassa tänder, och Mikael till Brasilien och firar att vi har varit ihop i ett år! Vi ses med största sannorlikhet om två veckor.
Kanske dessförinnan om jag hittar en dator under en kokosnöt eller krabba.
(no worries, jag har med två kameror och en filmkamera. Dokumentation, check)

Här hittar ni mig.

Bahia dos Golfinhos, Dolphins's Bay in Praia do pIpa, Brazil by jborzikphoto.
Puss och kram!



Hamsterburrsattack!

Okej. Igår satt jag och Grisen i ungefär tre timmar och började sätta ihop vår film med allt material vi fixade ihop på Guadeloupe med våra små kameror. Att säga att vi lekte loss totalt är en underdrift.
Vi är inte alls klara än men jag känner mig redan som Sofia Coppola. (Om Sofia Coppola pep som en 8 åring, fnissade hejdlöst mest hela tiden och jagade djur dvs.) Så eftersom jag inte hinner fota dagens outfit, är stressad som ett av djuren jag brukar jaga efter och inte ens borde blogga överhuvudtaget så postar jag en liten video till.
Marodören är jag. Offret är Grisen. 

Lilla gris tar ett dopp



Sneakpeak på världens bästa lilla dokumentärfilm från världens bästa Hamsterburr och Piggieknorrs resa!

Ohh, heaven is a place on earth!

Tittar igenom Grisens alla bilder på Facebook och inser, såhär ifrån hennes perspektiv sett, hur otroligt fantastiskt vi hade det på Guadeloupe. Det var två veckor ren kärlek till att leva. Två veckor av att låta en vind mjuk som en varm hands beröring på huden, torka det salta vattnet. Två veckor av spontana kvällsdopp i underkläderna eftersom vi kände oss ystra och o-svenska. Två veckor av sagolik sol, grönskande djungel, iskall coca cola och sand att gräva ned fötterna i.

Att få leka på en strand i solnedgången med sin bästa vän, kasta sand, göra kullerbyttor och leta snäckor är vad dessa bilder är för mig. En direktlänk till minnen som jag aldrig vill ska få blekna.
Man behövde inte välja mellan att bete sig som en vuxen eller ett barn. Det var bara att vara.
En vacker dag, förhoppningsvis snart, så kommer en liten film också. Det kommer bli en blandning av högt och lågt, otroligt internt och väldigt töntigt i några minuters sockerkantat kaos. Materialet spelade vi in där och det kommer nog visa precis hur vi hade det i en lite mer bred bild än bara med just enkla bilder.

Guadeloupe pt. II

Förlåt förlåt att alla bilder dröjer. Men när man är bubbligt kär, massa vänner åker så man måste säga adjö och livet är ett litet kalas så är det så svårt att slita sig och istället sitta vid datorn. Men ni skulle bara veta vad mycket ni betyder. Och hur mysigt det är att logga in på bloggen och se alla dessa fina kommentarer. Söta ord. Och att ni vill se bilder och höra historier från min resa. Det är så rart att jag dör en smula av glädje.

Här kommer andra delen. Från när vi åkte till den pyttelilla och så utsökt söta byn, Deshaies.

Fast först plockade vi blommor och satte dem i håret. Och hade fräknar på näsan.

<3

Man gick igenom den lilla byn på 5 minuter om man gick sakta och alla människor log och sa bonjour. Men mest satt de i skuggan och konverserade sådär som folk bara tycks göra utomlands. Inte som i Sverige, där vi stressar fram genom livet.

I princip ingen talar engelska så om man som vi har en ringrostig skolfranska blir det mycket viffta med händerna, göra märkliga gester och sätta le och la framför franskifierade ord. Det funkar oftast fint.

När man gick på huvudgatan i byn så kunde man kika på havet igenom alla pyttesmå och otroligt trånga miniatyrgränder, ca 2 dm breda bara, som gick emellan nästan alla hus. Som att kika i ett tittskåp
med marint tema ungefär.

Restaurangerna hade nästan alltid en skönt sval liten terrass ut mot det turkosa/gröna havet så man kunde sitta med vinden fläktande i ansiktet samtidigt som man drack kall cola.

Och överallt hänger vindspel med snäckor som klirrar i vinden som är så varm att den känns som mjuka händer på huden. Färgerna är på något vis lite klarare än någon annanstans jag varit och att kombinera cerise och orange lärde vi oss är ungefär hur fint som helst. Inte alls skrikigt.

I bukten utanför Deshaies ligger båtar från hela världen. De har seglat dit och kan sen guppa runt i det turkosgröna vattnet samtidigt som de dricker öl och äter baguetter som den söta tanten i byn bakat.

Det är hemskt att man blir så förtjust i det pittoreska. Som om man uppskattar det som är enklare än sitt eget bara för att man själv inte behöver ha det så liksom. Men det är ju bara så himla fint med frukt och grönsaksförsäljning som dessa. Det handlar inte om romantisering. Mer en glädje inför det otroligt enkla och lite gammeldags.

I ett par timmar satt vi här och bara tittade på havet, lät vinden göra håret lockigt  och åt varma mackor.

Som att flyttas tillbaka i tiden var det i byar som dessa. Eller som att helt enkelt inse att det inte behöver vara mer komplicerat än såhär. Ett luftigt litet hus, några vindspel, massor av frukt, palmer som skuggar och ger kokosnötter, havet några stenkast bort och ett bageri där man kan köpa färskt bröd om mornarna.
Det önskar jag mig i födelsedagspresent om några veckor.

Guadeloupe pt. I

Jag har som sagt en miljon bilder ungefär från Guadeloupe. Och hur fantastiska vissa av dessa bilder än är så gör de ju inte vår semester rättvis på något sätt. Vi var i ett paradis bortom vad man inbillar sig att paradis
är. Det var Kurreduttön på riktigt. Robinson Crusoe-liv med extra allt. Cast Away utan tandvärk. Skönhet bortom glossiga magasin. Det var precis såsom en resa till söderhavet och karibien kan tänkas vara.
Så vi tar det lite pö om pö. Börjar med lite bilder från de första dagarna och jobbar oss framåt. Inte allt eller ens hälften. Men foton som ger en axplocksbild av hur det var, vad vi upplevde, vad vi gjorde och såg. Okej?

Samtidigt som ni kikar och läser så tycker jag att ni ska lyssna på den
här låten som vi "hittade" via karibiska MTVs playlist under våra två veckor på Guadeloupe. För den är så bra och passar så bra med sin glädje.

Efter många timmar på flyget av enbart hav hav hav och en och annan båt på böljan den blå under så dök plötsligt en ö upp. Inhöljd i dramatiska moln och sporadiskt upplyst av dimmig sol. Vår ö!

Guadeloupe är ganska fattigt men ingen behöver någonsin svälta. Klimatet gör att det växer mängder med olika sorters frukt och bara man sträcker ut handen kan man fylla magen med mango, banan, vattenäpplen och bär.

Semester med Kajsa innebär semester med djur. Det är en ständig jakt på saker med päls (eller utan för den
delen om det är gulligt nog) att klappa.

Vi knallade runt så mycket som möjligt istället för att stanna inne på vår alldeles för lyxiga resort. För man upplever inte ett land utifrån en buffé av mat anpassad för kräsna svenskar, på en strand där servitörerna pratar alla skandinaviska språk, allt finns inom räckhåll och bubblan är fyrstjärnigt intakt. Upplever landet gör man genom att träffa människor utanför hotellområdet, bortanför stängslet och uppassande personal.

Kontrasternas land. 300 meter bortanför vårt hotell bodde lite lokala invånare i sina ihopsatta skjul av korrugerad plåt och överblidvna plankrester. Men skönheten var påtaglig ändå. Hur enkelt och spartanskt det än var. Och de var stolta över sina hem och hus.

Vår lilla bungalow. Längst uppe på kullen på den allra finaste platsen med utsikt över turkost hav, palmer, oändlig himmel och ovanför de andra få turisterna nedanför oss.

På Grisens födelsedag åkte vi och snorklade. Hyrde en bil tillsammans med ett par andra och brummade längs med de mest kringelikrokiga, bergodalbaniga och snirklande vägar jag varit med om, längs kusten.

På den stranden var sanden svart istället och vattnet utanför är kända snorkelvatten.

Det kan börja spöregna precis när som helst egentligen och då kan man få ställa sig under ett litet tak och och äta toast. Regnet är dock tropiskt och alldeles underbart varmt och skönt. Känns som att duscha i djungeln ungefär!

Regnet öste ned i ett par timmar när vi åkte hem och vi kikade på kalasgetter och vackra små hus som klamrar sig fast på de våldsamt skarpa bergen och kullarna längs med kusten.

Sandiga fötter tillsammans med bikini och en lös klänning med dagens outfit x 14. Vad mer behöver man när man är Robinson Crusoe egentligen?

Blommor tagna ur en sagobok växer överallt. Redo att plockas eller bara tittas på.

Detta får bli första delen. Ni som är vän med mig på Facebook kan kika in mer där. Där finns inte alla bilder men en hel del. Imorgon kommer del två här på bloggen!
Undras något så fråga på bara.

You can..

..call me Robinson. Robinson Crusoe.

L to the ovely

Vi är in freakin´ paradise.
Det är allt man faktiskt behöver säga. Andra ord är överflödiga.
Nu ska jag skutta i det 29 gradiga, knallturkosa vattnet 15 meter bakom mig.

Kokospuss och palmbladskram!

whereimgoing

Nu tänkte jag att vi kunde kolla närmare på vart det är jag ska åka om en månad eftersom det var så många som undrade vart Guadeloupe ligger!

Här har vi en världskarta och ön ligger i den karibiska övärlden precis ovanför sydamerika
och lite mer exakt..

...Här! Det är ett pärlband av öar ovanför Venezuelas kust som kallas antillerna.
Den fjärilsformade Guadeloupe ligger nedanför bland annat Antigua och Barbuda och
ovanför Martinique och Barbados. Ser ni?

Ni får följa med från någon dator jag hittar på hotellet om det finns eftersom jag inte tar med min och självklart blir det massa bilder sen också efteråt. Men än är det en månad kvar!

Jag Robinson, du Fredag.

Eftersom jag mår som en överkörd, tumlad, upphängd i svansen, matad med äcklig fisk och dragen i öronen katt så peppar jag upp mig med bilder från flickrGuadeloupe i Västindien som jag åker till om lite mer
än en månad. Förhoppningsvis tar jag lika fina bilder på denna vackra ö.
Guadeloupe Archipel les Saintes fleurs by Rh.P.photo Les Saintes guadeloupe.guadeloupe.com by Rh.P.
Guadeloupe är en av öarna i pärlbandet som tillhör franska antillerna. Just Guadeloupe liknar en fjäril till formen. Det tycker jag är fint som tusan. Vi ska till en fjärilsformad ö!
plage de Rodrigue photo guadeloupe by Rh.P.guadeloupe photo plage figuier saintes guadeloupe by Rh.P.guadeloupe photo saintes pain de sucre by Rh.P.
Landskapet varierar mellan regnskog och öken, milslånga stränder och klippstup. Jag skulle vilja hyra en bild och köra runt själv på ön. Till huvudstaden, till små pittoreska byar, till öde stränder och till marknader där man kan köpa snäckor. Eller bara känna vinden i håret när man sitter på en motorhuv och äter apelsin.
fruits tropicaux guadeloupe ananas fruits guadeloupe by Rh.P.guadeloupe-guadeloupe by Rh.P.
Havet ligger alltid på en temperatur mellan 27 - 30 grader i karibien. Jag har varit i Västindien förrut men på en annan ö, Dominikanska Republiken, och det var något av de bästa i badväg någonsin. Jag är en fischk!
Plage de Petit Havre, Guadeloupe by Dr Papillon and Hoedic.Coucher de soleil sur Terre-de-Bas, Les Saintes, Guadeloupe by Dr Papillon and Hoedic.marie-galante guadeloupe chasta by Rh.P.
Jag och bästa vännen hyr en bungalow som ligger under palmerna cirka 75 meter från havet. 300 m bort ligger hotellet där vi kan äta frukost och middag varje dag eller simma runt i poolen om vi inte vill ha saltvatten i
håret.Men mest av allt vill vi nog ligga med en bok i händerna, gräva med fingrarna i varm sand och leka Robinson Crusoe.

söderhavet!

Idag är vi glada. För idag bokade vi en resa till Guadaloupe i april.


Frukt. Sol. Coca cola. Blå himmel. Bungalow. Palmer. Turkost hav. Delfiner.

För ett år sedan

Var jag här.
2
För andra gånget på ett halvår simmade jag i havet utanför Omans kust.
3
Min bror fotograferade mig i vattnet som var 28-30 grader.
3
Vi åkte bil genom en sten/sandöken och kikade på dromedarer, flamingos, ökenrävar och örnar.
2
Tittade på solnedgångar som tände eld på hela världen.
4
Satt mycket på stranden och förundrades över hur himlen kan vara så oändlig och otroligt svart.
2
Varje dag räknade jag delfinerna från min solstol. Runt korallreven var det dock mindre fiskar, små hajar, rockor, sköldpaddor, en och annan rocka och muränor som syntes till.
3
Men mest njöts det av att sitta i sanden som mitt i natten fortfarande var varm efter dagens sol.

Imorgon kommer första delen i vår
vintersaga!

Öst.


Ungefär alla jag känner åker just nu till Bali, Thailand och Vietnam. Det vill jag också. Jättegärna. Särskilt som att resan som planerades för mig i höst till just asien blev inställd. Men jag har inte lust att åka till Bangkok och stöta ihop med tre personer jag gått i skolan med. Det skulle förstöra ungefär hela grejen. Så jag snurrar på jordgloben och låter fingret åka genom land efter land. Så funderar jag på vilka länder det är jag verkligen är nyfiken på just nu. Och öst lockar. Men varför inte det största och kanske mest mytomspunna landet däröver? Inget är bestämt men en början i Moskva, ett tåg genom 600 mil, Mongoliska stäpper och kinesiska muren i slutet tycker jag låter betydligt mer utvecklande än full moon party på en nerkräkt strand. Maj kan bli spännande.

god nows, we are lonely souls

Jag skulle egentligen inte vilja kalla migsjälv en orolig själ. Jag är inte vagabondtypen som vill spendera mitt liv ständigt på flyende fot. Alltid med en ny horisont i sikte. Men jag är orolig till det sättet att jag sällan finner det lugn som jag så otroligt gärna skulle vilja ha. Jag trodde så länge att det handlade om stress, press och ångest för att aldrig duga. Men jag hade fel till viss del. Det handlar mer om att jag inte heller riktigt vet vem jag vill vara och hur jag vill vara.
Det lämnar mig ingen ro.

På min vägg ovanför sängen hänger det 24 tavlor. Alla med motiv från olika platser jag besökt, länder jag varit i, ställen jag skapat minnen utifrån och nya världar. Inte alltid så speciella, inte alltid så exotiska. Men de har ändå gett mig den där känslan av lugnet som jag eftersöker så otroligt. För jag vill så mycket, se så mycket, känna, uppleva, ta in, blicka ut, uppleva att jag fylls av den där känslan som jagar mig ännu mer. Jag är en hund som biter mig i svansen.
Oförmögen att släppa trots att jag så väl vet att det inte leder någonstans. 
De där 24 tavlorna är 24 bilder ur mitt liv. Inte allt men en del. Och jag lovade migsjälv att jag i år skulle ta till vara på så mycket jag bara kan av det som finns där. För jag har inget att förlora. Eller allt.  

Jag vill hänga nya tavlor på min vägg. Men helst vill jag finna det där lugnet igen.
Och se allt.

Åre. Sverige. Trondheim. Norge. Salalah. Oman. Paris. Frankrike. Luxor. Egypten. London. Stor Britannien. Zell am Zee. Österrike. Genevé. Schweiz. Port el Cantanoui. Tunisien. München. Tyskland. Rhodos. Grekland. Caberete. Dominikanska Republiken. New York. USA. Köpenhamn. Danmark. Hurghada. Souse. Oslo. Malmö. Washington DC. Soussoa. Salsbürg. Chania. Georgetown. Chamonix. Stockholm.
...

grekland.

Jag har, som alltid när jag rest, så otroligt många bilder i mina kameror.
För även om jag kan bevara minnen i mitt medvetande för resten av livet så gör det allting så mycket lättare att minnas om man har bilder att visualisera fram helheten med. Därför finns det nästintill alltid en kamera med.
Om jag så är på det lokala apoteket i en liten bergsby, i en vacker synagoga, på båttur längs Omans kust, i en faraons katakomb i Egypten eller sittandes i en skidlift.

Grekland var som jag minns det både vackert och fult i en salig blandning. Ciggarettfimpar på stränderna och soppåsar slänga på gatorna men olivträd i siluett mot himlen och all världens blå färgskala.
Vi tar det lite pö om pö.


1. Vi bodde i en pytteliten by precis vid havet och en bit från vårt söta hotell låg huset som jag vill bo i en dag. Byggt på en klippa i havet med vitkalkade väggar och alldeles invävt i grönska. En balkong att sitta på under morgonen när ljuset är milt och en cementerad platta på klippan nedanför byggnaden där man kunde sitta och dingl med benen.
På taket fanns en liten liten rundel gjort till utkikstorn där solnedgången blev finare än någon annanstans om man satt bredvid de krokiga skorstenarna.
2. Jag som anser mig vara en total ateist tycker ändå att religiösa byggnader och redskap kan vara så otroligt vackra. Som om de har något extra utöver sig fast jag inte alls tror på vad de innebär och står för. Vid vägkanterna kunde man ibland hitta små miniatyrrum i form av kyrkor med ikoner, blomblad och bibeltexter. Vindpinat och fridfullt.
3. Resan då jag hittade massor av nya vänner i form av alla möjliga slags djur. Ponnysarna i hamnen som fick dra skräniga turister i hettan behövde lite mjuka händer som kliade dem i pannan och en och en annan puss på mulen. Så de fick de av mig.

Tidigare inlägg