Damn it new years eve

Egentligen skulle jag ha lagt upp ett inlägg som var jättefint. Men söta bilder, en miniresumé på året och massa annat fint. Men eftersom vissa av mina vänner ibland tycks helt oförmögna att ta några som helst egna intiativ, planera något och få ändan ur vagnen så får man väl göra det själv. Så nu packar jag ihop mina saker och drar till Grisen så vi kan planera vad som ska förtäras. Suck vad less jag blir. Och jag vill inte vara less och irriterad på nyårsafton!

En fin jävla klänning får det bli, då blir man glad. Så tar vi det där inlägget imorgon. När ett nytt år är
kommet.Hoppas att ni får en helt fantastisk kväll med nära och kära nu. Drick inte för mycket, ät istället massvis med goda saker och mys med människor ni älskar. Det ska jag göra. Nyårspuss och kram!

De är de mest udda händelserna och kvällarna man kommer ihåg som bäst. Som att sitta på ett biljardbord med sin ungdoms bästa vänner och fnissa ihjäl sig på sin studentbal. Förkyld som tusan, med nysolad bränna från Oman och endast coca cola innanför västen var det en kväll jag aldrig aldrig vill glömma.

Inspo

Just nu inspireras jag av helt olika saker inom helt olika områden. Det blir ett kreativt kaos i min hjärna med tanke på att jag just nu är så produktiv själv, men å andra sidan så är ju det bara fantastiskt. Så jag tackar, tar emot och lusläser bloggar som gör kaoset än värre!

Kläder/stil/foto/knåp;
Trickyvicky
Alldeles fantastisk tjej som är sådär multifacetterad att jag blir alldeles yr! Vågar klippa sitt hår galet och toksnyggt, har kretskort som örhängen, tar extremt coola bilder och knåpar till vad som helst till något unikt. Älskar´t.

Pysselmässigt; Apelsinsmycken
Enkelt rart och så fruktansvärt mycket Kajsa! Rosetter, rosor och sockersött i en begärlig blandning för en liten summa med pengar. Jag vill ha ungefär allt. Och får ett otroligt sug efter att göra smycken!

Dröm/high fashion; Sea of Shoes
Min numera eviga inspirationskälla när det kommer till att influeras av en helt annan stil. Ganska extremt, ganska annorlunda och helt makalöst personligt och avundsvärt häftigt. Flickan har en garderob som är drop dead amazing.



Kreativitetsåret 2008

Alla gör årssummeringar med fester, vad som hänt, vad de gjort, hur de utvecklats, vad de köpt, vart de rest. Det ska jag också göra. Men först tänkte jag göra en liten (läs; stor) summering över vad jag kreerat!
En kreativitetskompott från januari till december det fina året av 2008. Here it goes.

Januari
Jag gjorde en hel del beställningsjobb. Bland annat till Lina på Modette. Så sydde jag en brokadkjol och kluddade en massa utan att skissa innan vilket jag alltid gör annars!
31112
Februari
Jobbade med SVT under skidskytteVM i Östersund så inte så mycket hanns med. Knåpade ihop en scrapbook till Grisen och karvade gulliga saker ur en stackars vattenmelon.
13
Mars
Gjorde fler beställningsjobb på illustrationer, inspirerades en massa utav New York eftersom vi skulle dit och gick på många spelningar som jag fotade och recenserade för tidningen.
1112
April
Pysslade ihop supertunga örhängen utan droppformade stenar jag köpte på 2hand, ritade två illustrationer till the Fashionnerds och inspirerades av alla de där miljarders med festerna som vi var på.
111
Maj
Alldeles fantastiskt rolig månad med allt och lite till! Ritade massor och var alldeles galen i rosor, gjorde stylistjobb för tidningen, pimpade Grisens converse inför sommarfesten och gjorde fina saker av rosor i metall.
1
Juni
Kom hem efter fantastiska veckor i USA och knåpade fast rosetterna jag köpte där precis överallt!

Juli
Ritade väldigt mycket ögonfransar.

Augusti
Blåste såpbubblor och lekte i Köpenhamn och skrev med en flytande kajalpenna på mina händer.

September
Ritade mest bara enkla små söta saker som lejon och glada ugglor. Experimenterade med mitt hår och gjorde massor av flätor kors och tvärs och överallt på huvudet mitt.

Oktober
Fortsatte rita enkelt men kom tillbaka i mitt gamla tecknande också med detaljarbete så småningom. Gjorde fina frisyrer med fjädrar och lockar till VRs bloggawards.

November
Var nästan sjukligt kreativ. Det fanns inget område som var för litet för att pyssla till på något sätt. Jag ritade, målade, kluddade, skrev, knåpade, lärde mig laga lite mat och huvudet trillade i princip av utav ideér.

December
Knåpade ihop presenter till nära och kära, tecknade mer än jag någonsin gjort och däribland en masa beställningsjobb till illustrationer, skrev artiklar och var produktiv som en hamster på speed.


Inspirationen kom och gick 2008 men det har också varit det mest händelserika, omtumlande, annorlunda och fantastiska året i mitt liv. Och då går bergodalbanan fort fort fort.
Vad har ni gillat mest?

Hello Kitty-ish!

Appropå klänningskonsumtion och kärlek till materiella ting;
1. Så köpte jag denna i Stockholm. Påminner om den där fantastiska Chloéklänningen för ett par säsonger sedan. Den med applicationer över bröstet, råare tyg och skräddad passform. 79 :- och jag är en lycklig hamster.

Appropå min finaste Snigel;
2. Så ville jag ge henne något när jag bodde där så jag köpte de vackra skålarna med rosenmönster i botten, fyllde dem med godsaker, sötsaker och en guldfischsak. (Mamma sa nej till en kanin och då blir en guldfisch substitut). Jag tycker om att ge presenter till de jag verkligen tycker om!

Appropå egentligen ingenting, men att jag brukar kallas Hello Kittykatten;
3. så köpte jag dessa goda klubbor som inte går att få tag på här i norr. I dem finns gnuggisar som jag sätter lite överallt på migsjälv. Och andra. Lägg märke till att jag har Hello Kittytröja också. Jag borde växa upp. Eller inte.

ps. Nu ska jag rita mig till sömns! ds.

En lila historia.

I Stockholm förrförra veckan lekte jag en hel del med allra käraste Sigrid både hemma hos henne där vi bakade lussebullar och sedan på stan där vi drog en runda runt söder med fika, fniss och 2handshopping.
Jag hittade ingenting ingenting ingenting ända tills Sigrid drog fram en lila skapelse med överdimensionerade ärmar och fin knäppning i halsen, på Stadsmissionen. En kort provning senare och jag var sådär kär som man bara är i ett högst materiellt stycke av platonisk kärlek. Sen dansade jag runt i den hemma hos min fina Snigel och i helgen satte jag saxen i en bit på dess längd och den fick sedan följa med mig ut på äventyr i natten.


Är den inte vacker så säg?

all around the world.

Min kompis Amanda åker idag ut i stora vida världen för att påbörja sin fyra månader långa resa.
Jag och Grisen tänkte att vi skulle ge henne en julklapp och kombinerad sak till resan men eftersom det är en backpackertrip så var ju inte en hjärtformad stekpanna eller två kilo lösgodis så bra. Så vi köpte en liten bok där man kan sätta in flaggor för alla länder man varit i! Så vet Amanda, och Carro, precis vart de varit.
Jag ritade lite i den så att den blev mer personlig och skrev dit mycket viktig fakta. Som att det i Australien
finns en stor sten. Det ni.

Här är deras rutt.

Så de inte glömmer vart vi bor ju. (och jag tror absolut att det finns Moby Dicks utanför Norge!)

I Sydafrika kan man dingla med benen i vattnet när man inte tittar på savanndjur.

Jag delgav henne våra resplaner också.

We do.


Viktigt att hon inte glömmer bort hur vi ser ut, jag och Gris.
Nu hoppas jag att hon får världens underbaraste resa och att ingenting går för mycket på tok. För lite tok mår man bra av nämligen. Men det ska vara lagom mycket. Som ris i skorna i Kina. Eller en kängru som äter upp ens keps.

"Förövrigt anser jag att Karthago bör förstöras"

Jag älskar att vara uppe på nätterna eftersom det är då som jag är som absolut mest kreativ. Det är som att den renaste essencen, den mest intensiva glädjen i att skapa på olika sätt kommer till sitt bästa uttryck då. Och jag borde sova. För jag blir kinkig och tjurig av att inte få mina timmars sömn. Istället ska jag rita, titta på den intressanta dokumentären/serien om Hannibal (Fältherren, inte hans som gnager på folk i När lammen tystnar) och inviga mina nya tuschpennor till att skapa mixtapes på papper. Oh. Jullov! Sova gör jag en annan gång.

Dessa två beställningsjobb har jag gjort nu innan jul. Till två fina flickor med lika fina ideér om vad de ville ha som motiv. Kul som attan att rita när det är intressanta och personliga saker som ska tecknas!


En Gossip Girlflicka med preppy och glad känsla i bilden och en lillasyster med vackra
lockar i Paris iklädd Marc Jacobs.

Lugn.

Ni vet känslan av när man står och bara känner sig tillfreds med livet. Som att pusselbitarna för tillfället är på plats. Hjärtat slår i rätt rytm. Tankarna flyter i lätta, enkla banor. Och man inte behöver tänka för att andas.
Så är det nu. Helgen har varit en enda fin puss och kramkavalkad med Abbasång, skratt där man kastar huvudet bakåt och magen som gör ont av muskler som aldrig får vila.


Strumpisar, present. Klänning, Forever 21, Washington DC. T-shirt, present. Rosett, papis gamla fluga. Armband, arvegods, sameslöjd, köpta i Grekland och presenter.

Vem kan segla förutan vind

Ni ska få veta allt roligt jag gjorde i Stockholm förra veckan men eftersom så mycket annat händer just nu på hemmaplan så tar vi det först! Här tar vi en bildkavalkad.

Dagen innan julafton kommer vår allra käraste Jan the Man hem. Det lilla livet vi hälsade på, jag och Grisen, i Washington DC eftersom hon var i USA ett år som au pair.

Hennes familj visste inte att hon skulle komma så vi lekte i Östersund en dag.

Vi fick veta att Jan the Mans pappa var i stan, så på tåget hem var vi så lättade efter att ha undkommit att ha blivit upptäckta att vi fnissade hela vägen hem.

På juldagen kom Amanda hem till mig och vi myste och pratade om hennes kommande långresa.

Därefter åkte vi i samlad trupp hem till Sofy Barkbåt för att leka och ge Amanda hennes hej-då-present. En bok med kartor och små teckningar som jag gjort där hon kan sätta in flaggor för alla länder hon varit i!

Vi var trötta men eftersom det är tradition att gå ut på juldagen så gjorde vi det. Vi hängde ganska mycket i ett fönster och hälsade på massa människor.

Sen kom det en flock med sköldpaddor.

Jag hittade en pokal!

Grisen skulle upp och jobba vid halv sju på morgonen och vid kvart över två satt vi på Max och tuggade pommes. Men vad gör man inte för att vinka av en vän som ska åka?

Nu ska jag fika med min long lost Ellen Karamellen i Åre och sen titta på Mamma Mia, igen, med Grisen och så får vi se vad kvällen har att ge oss. Kanske lite Dahlboms, kanske lite Bygget, kanske lite lek? Antagligen.
Ta hand om er och ha en fin lördag med nära och kära!

What would I do without you?

Jag har världens finaste bloggläsare. Nog för att det är ganska enkelt att göra mig glad. Ge mig en liten present, en varm kram när jag fryser eller hitta på ett gulligt smeknamn och jag är din. Din din din. Men det är ju aldrig så att jag tänkt att någon faktiskt skulle ge mig presenter! Och med sådan omsorg också.
Så när jag på dagen innan julafton hittade ett litet fyrkantigt paket i brevlådan blev jag så rörd och glad att jag inte riktigt visste vad jag skulle säga. Från allra käraste
Fritz unt Axel fick jag detta fantastiska halsband nämligen.

Jag som beundrat deras raringar till smycken ända sedan jag såg det första kaninschenhalsbandet.

Så fick jag mig en alldeles egen rosenmönstrad miniatyrtekopp!

Med fat och allt. Tack sötaste flickor!


Och inte nog med det. I måndags pillade jag fram ett kuvert ur brevlådanoch hittade denna dessutom. Ett supersött lipsyl i form av en cupcake med mumsig smak av banan och godis från min käraste Jul-ia. Oh!

PUSS på er flickor och mängder med hjärtformade snöbollar!

Yrkesstolthet.

Sofia var glad när första numret av Demo kom ut och hennes artikel fanns till allmän beskådning i de svenska tidningsställen, och jag blev glad när jag fick hem senaste numret av finlandssvenska "Papper" och såg mitt reportage om nordiska illustratörer! Även om jag ser mina ord i tryck nästintill varje vecka i den tidningen jag skriver mest för så är det ändå skuttande kul med det här. Min idé, mitt utförande och mitt val av illustratörer.
Vill ni läsa om duktiga Anna, Maria, Emil och Esra så gör det på Pappers hemsida! 


Nu är ju tryckfelsnisse taskig och muppar till just mitt efternamn men det är ju inte så mycket att göra
någonting åt nu direkt.

Påfågelsöga.

Igår åkte jag skidor hela dagen, blev väldigt trött ocg åkte sen in till Åre för att gå ut, säga hej då till Amanda som reser iväg och följa traditionen att just gå ut på juldagen. Jag ville dö en stund. Trött, tycker inte om att säga hej då och med en allmän känsla av varför-inte-ligga-under-en-sten? Men det blev bra! Som en gigantisk, ibland ofrivillig, klassåterträff var det. Har nog aldrig pratat med så mycket folk ute som jag både känner, inte känner och numera tydligen känner.
Min kofta tappades bort i garderoben och jag såg mitt liv passera i revy när vi skulle knalla till Max för att äta pommes vid strax efter två men det var en lyckad kväll. Det gillar vi.
Idag ska jag ligga på min säng och läsa julklappslitteratur.


Klänning, vintage-present. Brokadkavaj, Indiska. Hårklämma med påfågelsfjäder, Berry.

2handbullshit

Jag har letat i en smärre evighet efter en vintagekofta med mycket pärlbroderier på, så när jag hittade två riktigt ruskigt fina på Beyond Retro, Åsögatan, blev jag smått lyrisk. Den känslan byttes dock snart ut.
 Jag har bloggat förrut om det personliga dilemmat gällande hur roligt det egentligen är med 2hand när den kostar lika mycket, eller mer, som nya plagg från en kedja. Och visst, jag kan tänka mig att betala 400 kronor för en vackert handbroderad kofta som ingen annan kommer att ha. Men då tycker jag att jag ändå kan kräva viss standard på plaggen! För personalen på Beyond Retro bara tittade frågande på mig när jag undrade om det var 400 kronor som gällde trots den rent ut sagt äckliga missfärgningen på ärmen, de tre myntstora hålen vid halsen och pärlorna som trillat och var på väg att trilla loss. Hade jag fått ett vänligt bemötande eller en någorlunda rimlig förklaring på varför det priset gällde så hade jag kunnat köpa båda två. Alla gånger. Men 2hand är inte längre samma sak. Och speciellt inte i städerna.
Bara för att det är Beyond Retro, ska jag då gladeligen tycka att det är okej med 2handplagg som är trasiga, smutsiga och alltså i halvbra skick just enbart för att det är Beyond Retro? Nej, inte i min värld.

Den perfekta koftan.

Här var de små hålen..

Bitter!

XMAS


All kärlek och polkakäppar till er!
(Kom ihåg att det viktigaste med julen är att få vara med de man älskar, inte materialismens tillbedjan)

"Fy fan vad ful du är."*

Det VAR många miljarder människor på stan. Men vad fasen gör det när man hämtar hem en vän som varit borta länge, släpar tunga väskor i snön, hoppar skriker fnissar och har roligt? Ingenting, ingenting.
Nu är vi hemma, det är kallt, julstämningen är ganska långt borta men jag är en glad och trind hamster. Ska pyssla med julklappar, låta mig uppdateras, mysa och peta fast kulor på en gran. Jag är bara sådär sannslöst tillfreds helt enkelt.
Och icke modebloggig. Men hej och hå, jag tar tid en annan dag att visa upp alla nya kläder, dissa pjucks och leka "fashiånistaaa". För idag är det dagen innan den stora dagen. Och då leker man med familj och vänner.
Puss!


Klänning, 2hand. Halsduk, köpt på marknad i Oman. Diadem, egenknåpat.
Stökigt rum, mitt. Ponnyn på väggen, Pricken.
(*citatet som ska förfölja mig till helvetet. Det var ju jag som sa det..)

Me, Musse. Musse Pigg.

Jag tänkte bara säga att; idag åker jag till Östersund och lär bli mosad mellan en miljard julhetsande
människor. Idag ska jag krama ihjäl någon. Idag är det dagen innan julafton.

Jag tar på mig min nya, mycket fina tröja och önskar lite att jag köpte mössan med Musse Piggöron från Topshop. Snöbollspuss!

Bones. Come with me!

Jag har ju alltid haft en något morbid smak. Så hur kunde jag då inte låta bli dessa från H&Mherr.
Ett halsband med en bröstkorg och brosch med dinglande benknotor. (köpte två broscher så ska jag kan pilla sönder en och använda knotorna till något roligt halsband!)

aj lajk a lot kan tilläggas.

Pins är det nya svarta.

Jag var på möte med mycket mycket trevliga Miriam i onsdags. Och mötet med henne gjorde mig på ett
eller annat sätt tre pins rikare!

Först har vi Björn. Han fick jag i en söt goodiebag.

Sen när jag berättade att jag tycker om Hello Kitty visade hon mig en miniatyrbutik med massa
Hello Kittysaker. Då var jag tvungen att köpa den ledsna/tjuriga kaninen!

Och eftersom det var två för 20 kr så grävde jag runt efter en med just HelloKittyKatten. Men intet att
finna. Så det blev en nudelätande Pucca.

Snöstorm.

Mitt rum är numera inte så himlans stökigt. Jag har nyst som tusan. På min tröja sitter det en pin med en tjurig kanin som visar exakt såsom jag känner mig. Tjurig. Så jag ritar bilder till nya avsnitt av Aurora Borealis så vi kan peppra in minst ett inlägg per dag nu när jag är hemma! Bra va?

Grinchen.

Har en miljard saker jag vill blogga om. Visa upp. Pyssla till. Rita. Delge er.
Men min familj har en vana för att bli ganska kaosartad så här runt jul. Jag tror egentligen inte att någon riktigt gillar det här med högtider hos la familia Tengvall. Vi blir stressade, arga, irriterade och ingen vill göra allt det där traditionsbundna när det väl kommer till kritan.Men vi gör det ändå. För det är ju jul.
Så jag ska ta och låta min snuviga näsa få andas lite dammråttor jag hittade under sängen och sen hjälpa till med annat innan jag gör lite bloggnytta. Annars kommer jag att bli familjelynchad.

PS. I love you

Jag steg precis innanför dörren till vårt hus efter att i en vecka farit lite kors och tvärs, åkt tåg, bil, buss, tunnelbana och flyg, träffat nya människor, träffat bekanta människor och träffat vänner, varit trött glad
förkyld upprymd och vimsig. Allt på en och samma gång. Så. Jag har försummat er älsklingar nu i just också precis en vecka. Fast jag haft datorer lite här och där på vägen att utnyttja. Men ibland tror jag att det är bra att ta små bloggbreak. För att samla inspiration så att allt blir dubbelt så bra. Jag hoppas ni förlåter mig alltså!

Nu ska jag packa upp tre väskor, äta lite mat och krama på min broder som kommit hem för julen.

ps. Igår såg jag och min Gris på Mamma Mia. Vi är numera Mamma Mia-rized och vill bara sjunga "Super
Trouper
", "The winner takes it all" och "Take a chans" i falsett. Hela tiden. ds.
ps.2, Bilden har min bästa snigel tagit. Hon är den finaste snigel jag vet. ds.

Kärlek.Lycka.

2008 har, som den klicheigaste av clicheér jag vet, varit det bästa året i mitt liv. Jag är bara så lycklig just nu.
Det är inte såsom allt går på räls hela tiden, missöden inte händer, hjärtan får en törn då och då eller att jag vissa dagar vill ligga i sängen och lipa och bli klappad på huvudet. Men. Sån är livet.
Och allt annat känns bara så bra.
En fantastiskt fin liten minivecka i Stockholm boende hos min finaste snigel, Bea, spännande möten som gör att kreativiteten pyr ur öronen, evighetsfikor med söta flickor som Frida och Sigrid och sen bara allmänt mys och lite shopping. Att sen få sitta på en flygplats, vilket är de bästa platser på jorden i mitt tycke, och se på människor, känna julstämning och bli bjuden på julmust innan man åker hem, pussar på sin familj och sen åker till sina efterlängtade vänner i norr och leker hela natten och njuter av att höra knarrande snö under skorna igen.
Det är fint bortom det mesta.

Nu har jag fikat bort halva dagen med gott rooibos, betett mig som en liten flicka med rodnande kinder och tänker ligga i en soffa bredvid min bästaste Grisern hela kvällen och se på film.


Lycka.

Aurora Borealis, del 4

"Så du menar att du enbart rest runt jorden och varit på äventyr sen vi sist sågs, Mirabelle.."

"Mira. Jag är Mira nu. Ingen rolig människa heter Mirabelle."

"Okej..Mira. Men, skola då? Och dina föräldrar.. vad..hur?"

"Men skola är inte allt Nikodemus! Man kan lära sig precis lika mycket, om inte mer, av livet i sig själv om man lever det som vi lärde oss i skolan. Och det var ju mina föräldrar jag reste med! Ända tills de försvann i Bermuda Triangeln då."

"Bermuda Triangeln? Oj, men herregud Mira. Jag.. det smärtar mig att höra om deras bortgång!"

"Smärta hit och smärta dit. Är du fortfarande en sådan gosse som använder sig av stora ord som du knappt vet vad de betyder? Nej din gås. Jag menar att jag tappade bort dem någonstans i övärlden i Väst Indien. I Bermuda Triangeln alltså. Då tänkte jag att jag kunde resa själv ett tag tills de slutat göra halsband av kokosnötsskal och drivved!"

"Så då är du alltså här helt själv? Där du spenderade ett år när du var barn."

"Mmm. Jag tycker ju inte om sol så mycket. Min hy klarar inte av att ständigt bli bränd och solhattar är för mesar. Så kom jag att tänka på det här stället. Där man på vintern kunde sitta på en snöklädd kulle, låtsas att man var ensam i hela världen och kolla på Blå Bergen i fjärran. Så jag kom hit för några veckor sedan och hade precis hittat den här kullen. Den ultimata titta-på-stjärnorna-kullen. Längtade hela dagen till att få sitta och kika efter min stjärnbild när jag ser att någon annan sitter där. På MIN kulle."

Hon kastade ett morrande öga på honom. "Så var det du. Av alla människor jag träffat."

"Alltså. Förlåt, eller jag menar. Det var ju inte precis så att jag visste..."

"Men Nikodemuuuuuuuuus" (Hon hade för ovana att dra ut på hans namn och få det att låta allt annat än klassiskt och ståtligt som hans mamma hade tänkt när hon valde hans namn) "din gås, det är lugnt! Länge sedan jag pratade med någon annan nu än migsjälv. Vem som helst kan väl råka bli lite arg om denne tror att någon snott ens kulle!"

Han ville säga att marken var här inte ägdes av någon men bestämde sig för att vara tyst. De blixtkastande ögonen tycktes kunna tändas lika fort nu som då för många år sen när de var barn.

Han tittade lite på henne i ögonvrån där hon satt bredvid honom. Håret glödde som spunnet eld i det mjuka, mjuka ljuset från månen och ögonen var riktade uppåt mot himlen. Hon var verkligen söt nu. Vild som förr men väldigt söt. Hon vände huvudet mot honom och log lite med sin bleka mun. En millisekund trodde han att hon skulle ge honom en puss och hjärtat började slå fortare. Men "vill du titta på stjärnorna med mig ikväll?" Återigen hann Niko inte reagera innan hon puttade ned honom på rygg i den kalla snön och sen kastade sig ned bredvid. Så tittade de upp mot himlen.


Hamstervink och snöbollspuss!

Jag borde sova nu. För jag ska catcha ett flyg imorgonbitti.
Men jag kunde inte åka utan att säga hej då!
Proppade denna dagen ganska full med inlägg och sen försöker jag uppdatera om jag kan i veckan.
Annars syns vi på fredag när jag är hemma igen från fyra fina mysiga spännande roliga dagar i Stockholm.
Är det något så ring, ni som har numret alltså och som jag känner, eller maila;
petite_aenigma@hotmail.com
Hamstervink och snöbollspuss!

Mycket illustrationer de senaste dagarna men sen ritar jag ju för fullt just nu också!

Lost on a isflak

Nästan för exakt ett år sen pysslade jag ihop den här. Faktum var att det var på julafton.
Mamma ropade om att julskinka och köttbullar vara klara och jag hade textilfärg på armbågarna och i pannan.
Men attans vad nöjd jag blev! Dock har den legat bortglömd i en byrålåda sen dess.
Den ledsna lilla pingvinen på ryggen var inte bara ledsen för att den hade ett ishem som smälte, den var bortglömd också! Oh no oh no. Men han är numera återfunnen och jag är mer än någonsin mån om att vi
borde tänka miljöriktat. Rädda pingvinerna! Och världen.

Imorgon åker jag till Stockholm, förutom att jag ska pussaochkrama ihjäl Bea för att jag får bo hos henne så ska jag göra massa annat mysigt kul trevligt och spännande. Tjo vad bra det kan bli!

Tip toe

Freja vann de två paren från Happy Socks med sins ursöta, multifärgade, studdsande
tåsockar på bilden. (Högst begärliga dessutom, det ser ni ju på alla händer där nere!)

Blåögd.

Jag har alltid alltid alltid velat testa om så bara för en dag att ha blåa ögon. Tror att det skulle bli en brutal skillnad nämligen till mitt tämligen ljusa hår och vanligen mörkt mörkt gröna ögon. Så hallelujah och jubel när jag hittade
att man kan få färgade linser från just
fargadelinser!
Har man bloggat i två månader och gör ett inlägg som detta så är det bara att maila dem så ska man få sig ett
litet par. Jag vill nog ha tokblåa eller turkos.

www.fargadelinser.se alltså.
Bilden har jag ritat.

It doesnt matter if you´re black or white.

Jag kommer nog aldrig bli flugen till Milano. Bli bloggare på Stureplan.se. Få en TVshow. Utnämnd i ELLE som ett av Stockholms nattlivs hetaste klubbkid. Sitta hos Hanna Fahl på P3Populär och diskutera aktuella ämnen. För att vara eller göra någonting utav det så ska du vara boende i vår huvudstad. Du ska kindpussas med rätt folk. Dricka chailattes på Waynes. Ha minst ett Acneplagg på kroppen och gå på Wescfester och dricka jellyshots.
Missförstå mig inte nu. Jag är inte bitter över det här. För som ungefär hälften av alla dessa klubbkids och "mediamänniskor" så kan ju även jag flytta in och bli ännu en av de boende i Sofo. Knalla Götgatan fram en bakis söndagsmorgon. Men det jag funderat mycket över är hur du för att vara någonting alltid måste vara i den stora staden. Jag tänker alltid på att jag sitter här uppe i norr och liksom betraktar er därnere från min vintervärld. Jag kan kindpussas med lite människor på Bygget, ta en varm chocklad på Bahnhof och bli skjutsad på någons skoter om jag har tur, men det kommer aldrig riktigt att räcka för att vara IT. Vara en Anna Hibbs. Vara en av er.
Det är just det som fascinerar mig. Att det blir en segregation där det inte tolereras att vara annat än boende i en andrahandslägenhet på söder. Det är som att man inte riktigt räknas in i Sveriges kretsar av mode-, kultur-, klubb- och tidnings(?)värld om man inte är Stockholmsbo. Nu strävar jag nog inte efter det heller. Jag trivs ganska bra med att alternera mellan mina hem i söder och norr. Betrakta allt som händer hos "er" ibland och sen leva mitt liv. Men ibland kan jag ändå känna att det är synd. För jag och
Clara kommer aldrig att utnämnas som klubbkids i ELLEreportage. Naturligtvis för att vi pulsar i knädjup snö och inte dansar benen av oss på Berns. Men ändå är det just så att vi aldrig kommer få chansen för att vi inte bor i vår huvudstad. Det måste du göra. För att vara såkallad något.

Jag ritade Paris istället.

Aurora Borealis, del 3

"Mirabelle!"

Han hade inte menat att säga det så högt men nu skallade hans rop i den annars helt tysta vinternatten och en hare flera hundra meter bort stannade till mitt i ett språng och vände huvudet mot människorna på snökullen. Hon blev alldeles tyst på en gång och la misstänksamt huvudet på sned med springor till ögon. "Hur vet du vad jag heter?" morrade hon fram och han var nästan rädd att hon skulle tackla omkull honom igen. Innan han hann svara, återigen, så sade hon bestämt "dessutom är jag inte Mirabelle längre. Jag är Mira. Ingenting annat. "För när hon hade rynkat sådär på näsan som en liten kanin och ruskat ilsket på huvudet så var det som att en lucka öppnades i hans medvetande. En lucka till det förflutna, till barndomen, till när han var bara 12 - 13 år. Då hade hon varit flickan som flyttade in i huset mitt emot. Några år yngre och alldeles sjövild. Föräldrarna var omkringflyttande bohemer och bara skrattade åt hennes upptåg som allt som oftast gick ut på att ställa till med så mycket oreda som möjligt. Redan då hade hennes hår varit långt och ögonen gnistrande blixtar, men den lilla flickan hade blivit stor. "Du är Mirabelle. Flickan i huset mitt emot. Som ville klättra högst upp i träden, se hur myrbon ser ut inuti och rädda fågelungar som trillat ur bona"

Då för 8-9 år sedan var hennes hår ljust som snön de stod på nu och brukade bli lika elektriskt. Han kallade henne för maskrosbollen ibland och då blev hon så arg att skriken studdsade mellan husen på deras annars lugna gata. "Du är Mirabelle, maskrosbollen. Hon som kom en sommar och var borta till nästa. Och du är stor nu. "Nu var det hennes tur att forma munnen till ett O. Huvudet lades på höger sida för att sedan vridas till vänster och så tillbaka till höger. De vassa orden var som bortblåsta och hon var plötsligt som oförmögen att säga något. Så när han tänkte att han skulle förklara vem han var så spärrade hon så upp ögonen något alldeles ofantligt och brast ut i ett skratt som fick Niko att undra om hon var galen. "Det är ju du! Nikodemuuuuuuuuuuuus. Pojken som alltid gjorde som fröken sa, som inte ville klättra i träd och var rädd att smutsa ned knäna på tallbarr och kottar. Det är du!" Niko kände hur hans kinder blossade lite vid hennes ord. Så hade det inte alls varit. I alla fall inte direkt. Innan han hade hunnit med att börja försvara sig kröp hon lite närmare så att de satt precis bredvid varandra och så började hon berätta om allt som hänt sen sist när han var 12 - 13 och hon var en sjövild maskrosboll.



Karamellklänning!

Ni har till i midnatt ikväll på er att tävla om sötaste strumporna världen skådat nu, så pilla ihop ett prestigelöst bidrag och skicka iväg till mig. (Hey, bara för att jag pysslar till ett bananskal till ett stilleben betyder det inte att det måste vara invecklat!) Så komsi komsi komsi igen.

Min hals gör ont. Jag är trött så att jag vill pilla ögonen ur sina hålor. Huvudet gör ont och mitt hår börjar lika dreads. Men det är banne mig värt det. Roligaste helgen på länge. Jag ger en update om det imorgon, kanske, så länge kollar vi på bilden jag lekte fram med färg (!) , och svart tusch.

Aurora Borealis, del 2

Som från absolut ingenstans knuffades han som av vinden just raklång omkull i snön. Niko kunde känna den iskalla snön trilla ned i fickorna på kappan och hur lite föll ned på insidan av hans krage. I några sekunder knep han ihop ögonen när ilningarna for längs med ryggraden som små spjut, innan han återigen öppnade dem och såg vad som vält omkull honom helt bryskt. Liggandes tvärs över hans mage med armarna spretande åt ena sidan och i en mörkt grön kappa låg en flicka. Eller en flicka undrade han. Hon såg ut som den sköraste docka.

Med slutna ögon och alldeles stilla ansikte låg hon bara där halvt på honom. Precis som en porslinsdocka med ögonfransar vilandes mot kinderna, en fräknig näsa och det rödaste, längsta hår han sett i en liten ocean runt sig. Munnen var nästan vit och då var hennes skinn ändå så ljust att hon nästan tycktes genomskinlig. "Herregud. Vad..vad har hänt henne? Jag måste.." längre hann Niko inte tala för sig själv och inte hann han heller lägga en hand på hennes för att försöka väcka den lilla dockflickan innan hennes ögon slogs upp.

"VAD GÖR DU DIN DUMMA GÅS?" skek hon till och ögonen blixtrade i en regnbåge av alla gröna nyanser han sett och kinderna blossade ilsket röda. På ett ögonblick kravlade hon sig upp på knä och vifftade snabbt undan håret med vanten. Det enda som hände var dock att allt det röda blev elektriskt och stod som ett moln av sprakande lava runt hennes arga huvud. "Varför i hela friden står du på min stjärnplats? Så här sent? En vinterkväll när ingen är ute? VA?"

Hennes frågor kom smattrande i en så snabb rad att Niko bara gapade och tittade på de vita små tänderna som spottade fram orden i en hetsig rad. Men hon tycktes inte vänta på ett svar heller utan fortsatte. "Hur har du mage att stå på min stjärnplats som en förvirrad ren och bara glo mot berget sådär. Det här är min plats. Min!" Samtidigt som hon muttrade halvhögt för sig själv borstade hon bort lössnö från kappan och rynkade irriterat på näsan som en liten kanin.

I säkert fem minuter stod de så båda två på knä mitt emot varandra. Han med munnen som ett förvirrat O och hon ilsket borstande på kappan, argt skällande på honom fast ändå inte direkt.

Det var något så bekant med henne tyckte Niko. Nu när hon stod på knä med håret som lagt sig lite var det som att han sett henne förr. Den ilskna dockan med sprakande ögonen hade han träffat innan. Men var?

Så plötsligt slog det honom!



Glöm inte
tävlingen hörrni heller!

Aurora Borealis

Nu kommer första delen i vår historia. Ni fick berätta vad ni tyckte skulle vara med. Ord. Små händelser. Fräknar och lockigt hår. En gapig flicka och en blyg pojke. Sen satte jag ihop allt, en liten historia växte fram och detta är första delen.
Inte en julkalender. Bara en vinterhistoria som vi gjort. Vi.


Stående i mörkret såg han ut som en filmstjärna från 50-talet. Med händerna nedstuckna i kappans fickor och lätt vilandes på det högra benet blickade han upp mot himlen där månen lyste upp hans siluett så de mörka lockarna stod i kontrast mot hans bleka ansikte.

Han har det där som flickor brukar kalla det. Det lilla extra. Med ljust blåa ögon och en mun som ganska ofta är lite fundersamt vriden, men ändå på något mystiskt sätt alltid nära till skratt, tänker man just på en sån där stilig filmstjärna som alla blev förälskad i och ville ha idolbilden från flingpaketet på.

Det var dessutom ungefär exakt så han var. Nikodemus. Eller som han helst ville att man kallade honom, Niko.

Han som var bra på nästan i princip allt. Hade de bästa betygen, alltid var artig, log så att varenda flicka som hans blick mötte bara ville falla ihop. Han var pojken som alla ville vara. Eller ville ha.

Nu står han uppe på en liten kulle med halsduken virad många varv runt halsen. Han var på väg hem från jobbet. Sist kvar av alla hade han tillslut gått ut genom dörrarna från sitt utmanande jobb på byrån och just tänkt "vilken tur jag har som har precis allt det jag vill ha". För trots att Niko var den populäre, den snygge, den som killar tyckte om för att han var bra på sport och sitt jobb och den som flickor föll för eftersom han var så omtänksam och fin, så var han ödmjuk.

På impuls valde han att promenera hem istället för att ta bilen. För att värna om miljön, för att andas den friska decemberluften, som egentligen är på gränsen för kall till hans cashmerekappa, och för att han plötsligt kom till minnes om hur det var att pulsa rakt ut i snön från vägen och blicka upp mot stjärnorna en tyst vinternatt.

   Så nu står han där, Niko. Hör snön knarra under fötterna, andas rökmoln som snurrar runt huvudet och försvinner, blickar upp mot den becksvarta, oändliga himlen som är täckt av stjärnor.

Det är så vackert att det gör ont tänker han. "En annan kväll ska jag ha kläder på mig så jag kan ligga raklång i snön och bara leta efter stjärnor som jag kan namnen på" viskade Niko ut i intet.


Jag ska leka med mina vänner hela helgen, jobba ikväll på premiären av Bygget och kika på Timbuktu, mysa, kolla på resedagböcker av folk som åkt Transsibiriska järnvägen och äta lussebullar. Men det kommer nog komma minst ett kapitel om dagen. Så håll utkik i kategorien som tillägnas just historien.

Decembereftermiddag.

När jag jobbar och knåpar en eftermiddag i december, typ igår, ser det ut såhär ungefär.

Jag har ett jättestort, vinklat skrivbord som ändå är överfyllt. Där sitter jag vid min laptop.

Ibland känner jag för att vara min egen sekreterare. Då har jag prydlig kjol och blus.
Kjol, Express, köpt i Washington. Skjorta, present. Halsband, min mors.

Så får jag in en liten bricka då och då med några digestivekex och en varma koppen.
Annars blir jag så tjurig innan middagen och blänger under lugg.

I always wanted to live on an island.

Jag berättade aldrig så mycket om när jag var i Grekland i september. Vet inte riktigt varför. Det blev väl helt enkelt inte så antar jag. Men där, på en utstickande klippa i havet, hittade jag huset som jag vill bo i om våren när jag blir stor.

Som taget ur Mamma Mia klamrade det lilla, verkligen pyttelilla, huset sig fast ute på klippan som sedan stupade rätt ned i havet. Cementerat med små märkliga skorstenar låg det bara där. Övergivet med fönsterluckorna som vajade sakta i vinden och den gamla trädörren sådär vackert slitet så man vill ta fram penslarna och måla av hur flagor av färg sakta torkade och rullade ihop sig.

Precis nedanför huset ligger det en cementerat platta på klipporna där man kan sitta och titta ut över havet, sola eller ställa upp sitt staffli om man vill. Jag skulle sätta massor med blomfyllda krukor överallt.

På baksidan, eller framsidan hur man nu ser det, är det en liten gräsplätt med två palmer och ett staket innan vägen. Bredvid postlådan skulle jag ha ett sånt där typiskt grekiskt ortodoxt minikapell för en ikon och ljus på nätterna. För även om jag inte är troende tycker jag att de är så vackra.

För att komma till sidan mot havet, framsidan, måste man antingen gå på den lilla stenstigen eller den här träbron med sina knarrande plankor och rustika gamla ledstänger.

På de varma vårmornarna skulle jag ta med min tekopp ut och sitta på den lilla verandan och bara titta på havet. Om jag hade rökande vänner på besök skulle de få fimpa i en lerkruka och vi skulle prata om allt och ingenting. De skulle säga "åh" och "ah" över de klarblåa fönsterluckorna och lukta på alla mina örter i trädgården.

Inomhus skulle jag slå ut alla väggar som inte var bärande och låta kalka om de resterande helt kritvita. Sen skulle jag måla ett körsbärsträd på en hel vägg med massor av rosaröda blad som singlade omkring.

Vid ingången till huset hade jag lagt en mjuk, randig dyna på bänken utanför dörren och sen några filtar så när man kom hem efter en sen kväll istället för att gå in kom på att man skulle klättra upp för den farliga stegen till taket och sitta uppe bland skorstenarna på taket och kika ut på alla ljusen från byn och ut över havet.

Och varje gång jag skulle åka därifrån så skulle jag vända mig om en sista gång och titta på mitt lilla igenbommade hus och veta att det låg kvar där, precis lika stabilt som den klippa det är byggt på. Vänta på mig till nästa gång.

Har ni något drömhus som ni sett och tänkt att "där vill jag bo"?

För ett år sedan

Var jag här.
2
För andra gånget på ett halvår simmade jag i havet utanför Omans kust.
3
Min bror fotograferade mig i vattnet som var 28-30 grader.
3
Vi åkte bil genom en sten/sandöken och kikade på dromedarer, flamingos, ökenrävar och örnar.
2
Tittade på solnedgångar som tände eld på hela världen.
4
Satt mycket på stranden och förundrades över hur himlen kan vara så oändlig och otroligt svart.
2
Varje dag räknade jag delfinerna från min solstol. Runt korallreven var det dock mindre fiskar, små hajar, rockor, sköldpaddor, en och annan rocka och muränor som syntes till.
3
Men mest njöts det av att sitta i sanden som mitt i natten fortfarande var varm efter dagens sol.

Imorgon kommer första delen i vår
vintersaga!

Lillstrumpa och systeryster önskar sig ett nytt hem!

Det var en gång en flicka som gick ut på en promenad i kylan i norr. När hon kom hem så upptäckta hon det fasansfulla;

"Oh nej! Ett hål på strumpan. Då blir ju mina tår kalla så kalla!"
Men så kom hon på att jamenjustja:

Hon hade ju precis fått hem
fyra finfina par med glada, nya strumpor att sätta på fossingarna.

Och så blev flickan glad igen och slutet gott allting gott.


Men. Jag fick fick ju fyra par strumpor. Och nu råkar jag ju ha pyttesmå fötter som försvinner till och med i ett par strumpor i storlek 36. Så jag tänkte, vi har en liten minitävling om de två lite större paren. De är dock inte superstora så avskräcks inte av 39-41. Vi gör såhär;
ni gör någonting kreativt där en strumpa ingår. En teckning med strumpgubbar, sockdjur, en bild där du har strumpor på öronen och ser ut som en bunnybebis, ett foto där du har på dig ditt absolut finaste par med tjocksockar osv.
Något roligt kreativt knasigt gulligt märkligt sött underfundigt.
Kriteriet är att en sorts strumpis ingår. Okej?
Sen puttar ni iväg en kommentar eller ett mail till mig så jag kan se era fonstnärligheter!
Sen väljer jag en favorit som får två puttenuttiga par. 
Justja, tävlingen avslutas på söndag!
 

Alternativ materialism

Jag är inget fan av julen vanligen för ett par mer eller mindre viktiga skäl.
1. Jag tycker att det kan bli en så otroligt deppig högtid. Kan man låta bli att tänka på alla som inte har det lika bra som en själv? Det handlar inte enbart om barnen i afrika som inte får någon snö i "do they know its christmas" med Band Aid utan i världen om stort. Vi frossar, andra svälter. Vi konsumerar, andra försöker överleva.
2. Just det här konsumerandet äcklar mig lite. Visst, inget hymlande här, jag ÄLSKAR att få presenter. Paket. Julklappar. Födelsedagsgåvor. Mitt-i-veckan-saker. Men det blir en inflation i handlandet. En hetsig julklappsjakt efter saker som de flesta inte alls behöver och egentligen inte har något värde. Tiden då man köpte saker när man hittade det perfekta, det som någon behöver är förbi och hundratals om-en-tvätt-noppiga-tröjor hivas i varukorgarna för att det ska vara tjockt under julgranen. Det är i min syn fel sätt att se på julen.

För två jular sedan bloggade jag om och uppmanade folk att tänka på miljön genom att köpa utsläppsrätter på koldioxid. I mitt tycke en hur bra present som helst till de som reser mycket. Då kan det dåliga samvete, som de flesta nog har innerst inne, mildras i och med att man har vetskapen om att man äger rättigheten till en viss del av den skit som flygplan, företag, fabriker osv. släpper ut.
Men i år gör jag en ny liten lista på alternativ på olika sätt till den allmänna köphetsen som vanligen går i ett enda tecken; materialism.

Fritz unt Axel
Vill man prompt köpa just saker som inte är abstrakta eller i form av ett intyg eller papper så har Fritz und Axel en fin deal. Halsband, bit av möblemang eller kanske en handsydd kjol eller klänning? På deras blogg hittar du fina, personliga saker som du lätt blir ensam om. De vurmar för Sveriges hemlösa, visste du att vi på våra dryga nio miljoner invånare har 17000 utan bostad?, och skänker under vintern 10 % till stadsmissionens julkampanj för varje såld vara.

Unicef
Skänka pengar gör de flesta både då och nu till olika organisationer. Dock har det kommit fram på senare åt att så otroligt mycket av det som skänks i ren pengaform inte kommer fram till de som egentligen behöver det utan försvinner i administrationskostnader, till löner för de som jobbar vid företagen osv. Då är det lättare att via Unicefs gåvoshop lätt köpa precis det du vill skänka till de som behöver din hjälp. För pengar är inte alltid det största problemet. Ibland är det ett enkelt myggnät som kan rädda liv, mässlingvaccin som förhindrar att tusentals barn dör i ung ålder eller kanske bara ett par hopprep för att barn ska få komma ihåg hur det är att vara just barn.
Du väljer vad du vill köpa.
Ett ton grötFotbollMyggnät
Naturskyddsföreningen
På några klick kan du vara stolt ägare till allt ifrån ett halvt ton till 20 ton koldioxid. Något att skryta om på lunchrasten eller fabulera om i mataffären. Hur mycket man än skulle välja att köpa så är det ett billigt, men framförallt bra, sätt att hindra stora industrier/fordon/osv att släppa ut just den mängden av koldioxid som du köpt.

Handinhand
Det är inte lätt alla gånger att starta eget i ett välfärdsland som Sverige. Att göra det som fattig kvinna i Indien är betydligt mycket svårare. Men för oss handlar det om att ofta vilja ha självständighet som arbetsperson, där handlar det återigen om chansen att förbättra sina chanser till sin egen, och sin familjs, överlevand. Via Handinhand kan du bidra till att hjälpa kvinnor i vissa delar av Indien att starta eget från grunden till själva uppbyggnaden då de får hjälp att ta microlån för att hålla sitt företag igång. För 7000 sek ser du till att 10 stycken starta-eget-paket skapas och ger då möjlighet till tio kvinnor att försörja sig och sina familjer, vilket normalt är 50-60 personer per kvinna.
En del pengar, men om man går ihop ett flertal stycken så blir det inte så mycket i slutändan!

Jag
Jag tycker att man som människa i den här delen av den rika västvärlden har en skyldighet att tänka på människor som inte lever efter densamma standard i andra delar av världen. För även om jag inte kan köpa en MiuMiuväska varannan dag och gnäller över att det är dyrt att flyga till Stockholm så är jag, och du, bland de 2 rikaste % av hela jordens befolkning. Det ÄR att vara född med en silversked i munnen. Så jag stödjer, stöttar, bidrar och försöker påverka så gott jag kan på alla möjliga olika håll för att vara en medmänniska. Det tycker jag att alla borde. Så nu fram till jul kommer jag att ta ut en viss procentandel av varje illustration jag säljer och slå samman det för att köpa myggnät och vaccin via Unicef. Så i och med att du köper en högst materiell illis av mig så bidrar du ändå till hjälp för andra, om än indirekt.

Andra organisationer du kan skänka/bidra till:
Barncancerfonden
Läkare utan gränser
SOS-barnbyar

Det är detaljerna som gör´t!

Vissa blev lite irriterade i mitt inlägg där jag skrev om att trendbesatta, enligt mig, är ängsliga.
När jag drog paralleller till Kents musik och överskattning. Då hugger man på betet som en gädda på en mumsig och fet mask på en krok. Men såhär, jag påstår inte att jag klär mig helt sjukt extravagant och speciellt. Att jag är otroligt utstickande, unik och personlig alla gånger. Vissa dagar är jag lika spännande att kolla på som Lars Ohlys kostymer. Andra dagar undrar min familj när jag ska söka in till cirkusen. Det skiftar.
Densamma som min åsikt gällande vad jag tycker om trender. Förr var det viktigt, det är det inte längre.
Så idag bär jag det jag vill och känner för och kallar mig inget speciellt. Förutom personlig. Men det kan ingen ta ifrån mig, för personligt enligt mig är när man bär just det man vill och inte låter andras åsikter stå i vägen för vem man är.

Min morfars skapelser i form av emaljsmycken pryder gärna mig.

Och rosetter ser man ofta i mitt hår.

Då och då vaknar jag upp med fruktmärkningar på kroppen eftersom jag ständigt tycks sova med allehanda skrot och mer eller mindre viktiga saker i sängen. Inte trendigt men ganska roligt.

do they know its christmastime at all?

Jag har börjat skriva min önskelista..

Kläder är ju ändå bara en förlängning av personligheten

När jag intervjuades för någon månad sedan gällande min syn på mode, bloggvärlden och kläder så sa jag såhär;
"jag har aldrig varit så intresserad av mode, men samtidigt aldrig så ointresserad av trender".
För mitt liv känns för bra för att ägnas åt att jaga det som är hett, och som så fort jag fått tag på det är ljummet. Den ständiga jakten på att vara "inne", vara "rätt" och vara som så många andra. Jag har inte det
behovet längre.På något sätt kan jag känna att det är ängsligt att vilja vara trendig. För då passar man mallen. Fungerar bland de flesta grupper i samhället. Flyter med. Sticker inte ut. Behöver inte vara rädd för att vara
fel helt enkelt. Min garderob är idag fyllt med det som jag tycker om. Gammalt som nytt. Dyrt som billigt.
Ärvt som tillpysslat.Och javisst, ibland supertrendigt. Men det är fortfarande för att jag fastnat för plagget, inte trendstämpeln.

Skrev en krönika förra veckan som handlade om det som jag tycker är höstens mest överskattade trend.
Modet som får mig att tänka på Kent. Deppigt, märkligt, trasigt och ja, överskattat.
Vill den läsas månne?

Kilklackar, Banana Republic i New York. Stuprörsjeans, Åhléns. Tischa, Diesel.
Rosett, pärltanten. Nitarmband, ingen aning. Strassarmband, Snö of Sweden. Ring, Guess.


Plingpling.

Idag känner jag mig;
Glad och ledsen.
Som en fet liten hamster men hungrig hela tiden
Pigg och sjukligt trött
Hoppfull och nedstämd
Förväntansfull och världen-är-ett-svart-hål

Och allting samtidigt.

Halsband som säger plingpling emot varandra muntrar upp när vi är högersidande.
Berlockhalsband - arvegodskedja med minipärlor och berlock från finaste Piggie
Handklovehalsband - H&M
Halsband med massa berlocker - Forever 21 i Washington DC
Vinghalsband - Rokit vintagestore i London

Sockdjur goes fashiön!

Jag snöar lätt in på saker. Det är som att min hjärna väldigt gärna har små hung ups som den gosar ned sig i, omger sig med och puttar runt kärleksfullt som en liten  boll. Jag förkastar inte direkt mina gamla hung ups men byter ganska ofta har jag insett. Det finns liksom spår genom hela mitt hem där man kan se en röd tråd utav saker jag periodvis varit fasligt förtjust i. Klädmässigt brukar det inte visa sig lika mycket då jag mest kikar runt på saker på internet som jag gillar och sucktar efter. Som i somras när jag var småbesatt av fjäderdetaljer.
Nu har jag i och med vinterns intågande blivit, som alla andra gånger när det börjar bli rejält kallt, blivit insnöad på att alltid alltid alltid ha varma saker på fötterna (nähä?). Men som det barfotabarn jag är tar det emot lite att ständigt ha dunsockor och fårskinnstofflor från Grekland. Men om man nu ska ha grejer på fötterna så ska det vara fint!

Retro anno 70-tal och tillbaka-till-barndomen uppblandat med lite Juno och färgglatt är vad jag tänker ska
pryda mina pyttesmå fossingar.
Happy Sock. Category: Long stripe, Model: LS08-003. Rosanyanserad bomullsstrumpa med långa vertikala ränder.Happy Sock. Category: Long stripe, Model: LS08-004. Blå bomullsstrumpa med vertikala långa ränder.
Sådana där strumpor som gubbar alltid har fast i ny glad tappning!
Happy Sock. Category: Odd couple, Model: OD08-002. Udda pars, orange- och blåfärgad bomullsstrumpa.Happy Sock. Category: Sporty, Model: SS08-004. Sportig bomullsstrumpa med två gröna ränder.
Innan mådde jag rent ut sagt dåligt om jag inte matchade kläderna med strumporna, nu är det lite tvärtom. Så varför inte ta det till en ny nivå? Med omatchande strumpor som inte ens direkt matchar varandra?
Happy Sock. Category: Stripe, Model: SA08-006. Bomullsstrumpa med blå och lila vertikala ränder.Happy Sock. Category: Five color, Model: FI08-004. Beige flerfärgad strumpa med blå häl.
Jag tänker dagis. Jag tänker Paul Klee. Jag tänker Popkonst. Jag tänker mycket roligare strumplåda.

Strumpparadiset nära dig, eller ett klick bort i alla fall, heter
Happy Socks.

He slept a summer by my side, he filled my days with endless wonder

Idag har jag jobbat med den stora artikeln och det hemliga projektet. Känns otroligt roligt och spännande.
Dessutom håller jag på och planerar en massa andra småjobb, både illustrationer och annat, jämte att jag nog åker till Stockholm nästa vecka för roliga möten, jobb och mys med vänner.
Är det någon som vill boka in för att ses så hojta hörrni!

Nu ska jag lyssna på något av
det vackraste jag vet, gnaga lite på en lussebulle och rita till sagan som vi sätter ihop, ni och jag. Den kommer nog att låta små rysningar springa längs med era ryggrader och hjärtan att slå lätta lätta slag. Precis som musiken som nu får mig att känna exakt så.  

Denna ritade jag häromdagen.

1 dm ögonfransar.

För det första; vi kommer att göra världens finaste lilla saga. Igår när jag satte ihop och skrev upp allt som ni tyckte skulle vara med i historien så var det som att en hel liten värld öppnade sig och jag visste precis hur det skulle se ut. Han och hon. Långa ögonfransar och blossande kinder. Spetsiga fjäll och oändliga stjärnhimlar.
Jag ritade helt frenetiskt sittandes i min säng och skrev tre A4sidor på min laptop. Oh!
För det andra; det snöar snöar snöar och är så kallt och friskt och klart att varje andetag känns som en halstablettsreklam här i min värld. Jag har aldrig älskat norr så mycket som jag gör nu.

Snart ska jag gå på en promenad med min mamma i kylan och då blir det rutiga skidbyxor, men tills dess ser jag ut såhär; Röda strumpisar x 2, present. Klänning, Forever 21 i Washington DC. Kofta, handstickad av Grisens mamma och present! Röda naglar, Mavalas London. 

Emaljknapp på koftan, gjord av min morfar på 60-talet. (egentligen örhängen)
Handmålad träring, köpt i Grekland. Silverring med sten, arvegods jag grävde fram i en byrålåda.

22 celsius

Så kommer man hem efter två dagars "ledighet" i det här;

Där man bland annat tände en hel del stearinljus.

Och så har en fin flicka ritat den här av en! För sin fantastiska lilla julkalender med illisar av bloggflickor.

Och inte nog med det så blev en annan flicka inspirerad och ritade den här;

Hur fin helg får man ha?
Nu ska jag lägga mig i sängen och klura på den fantastiska historien vi ska göra!
xo och snöbollshjärta

Premiärnerver och vintersaga

Nu ska jag ta helgen off för att åka skidor, pulsa runt i snön, umgås med vänner, äta lussebullar stora som migsjälv, ofrivilligt lyssna på Iron Maiden och hoppa lite på min alldeles egna gris.
Tycker ni ska göra detsamma!

Jag är lite avundsjuk på alla de som kom på den småbriljanta ideén att göra en julkalender. Vad tänkte jag på liksom hela november? Men istället så kom jag på såhär. Vi gör en liten egen saga vi allihopa!
Inte efter varje dag i december och så då 6 dagar redan gått men helt enkelt en vintersaga som ni, och lite jag, bestämmer och sen jag ritar. Okej?
Så alla som vill, ALLA, kan skriva ned några ord, någon mening, en känsla, en plats eller det som ni känner borde vara med i vår historia. Hur ska huvudpersonen vara? Ålder, namn, kön, hamster, utseende, personlighet?
Skriv ned det som ni tycker att en ruskigt söt historia bör innehålla. Enda kriteriet är att det ska vara vintrigt och möjligt att julbetona. Ska hon/han vara kär, hemligt förälskad, leva i celibat, vänta på den rätta, längta till sitt hjärtas förtrogna som är på andra sidan jorden? Eller ska det alls handla om kärlek? Ni bestämmer. Sen puttar jag ihop alla intryck ni gett mig till en historia och så börjar jag rita. Är ni med? 

Nu ska jag premiäråka skidor på min Åreskuta!

"Everybody just clickes yes on me on the ´are you interested?´ application"

Fredagar är produktiva dagar. Och då kan man banne mig vara fin också!
Som
Råttisen brukar säga.

Röda strumpisar, present. Klänning, Forever 21 i New York.
Randig tröja, fått av mamma. Halsband, egenknåpat, nytt!


På min födelsedagsklänning från NYC är det ett sött skärp i midjan med en liksom origamivikt kubistisk ros som spänne. Köpte den från en början nästan enbart för skärpet faktiskt. Man får köpa onödigheter när man fyller 20.
Nu är det dock en av mina älsklingsklänningar!

Tre saker jag gillar en fimbulvinterfredag:

Att det är så fantastiskt ute. Ja, det är rena rama snöporren!
Vedförrådet är fullt och man får känna sig som en hamster (som hamstrar) och luften är iskall.


Förra helgen fick jag presenter! (Vägen till Kajsas hjärta = presenter)
Ett paket fullt med Hello Kittyplåster som jag numera sätter på minsta lilla rispa i skinnet.

Vårt hus kan vara en magisk skattgömma. I en byrålåda hittade jag ännu mer gamla smycken och juveler
som jag kan pyssla med hur mycket som helst. Helt makalöst bra.

..saying something stupid like "i love you"

Ni vet. Jag har så lätt att älska. Och så lätt att hata. Jag är den typiska svart/vittmänniskan som antingen hopar upp och ned med blossande kinder och små händer i luften eller står med armarna i kors, trummar med foten i backen och sänker ögonbrynen så att ögonen bara blir svarta runda knappar.
Det är inte bra alla gånger. Jag blir så intensiv. Så mycket.
Men så svarar jag på alla kommentarer från förra veckans
inlägg nu ikväll och blir så otroligt glad i hjärtat.
Så ser jag Sandras inlägg. Och läser folks fina ord om mitt ritande.
Då låter det kanske märkligt när man säger "jag älskar er". För jag vet inte hur andra tar det?
Som nyss skrev jag till Sandra just det. För jag blev så hoppande studdsigt glad. Men alla kanske inte kan med att höra att de är älskade? Särskilt inte från en nästan främling. Men. Jag menar bara väl. För mig är det
 så naturligt att säga. Det går inte en dag utan att jag kramar min mamma, och pappa, och säger att jag älskar
dem. Kramar, pussar på kinden i massor och små lappar med hjärtan. Sådan är jag. Jag hatar mycket.
Men jag älskar mer.

Och just nu ritar jag bara lyckliga flickor. Lyckliga flickor som jag inbillar mig älskar en massa människor och
är precis lika älskad tillbaka.

Vinterpuss!

Jag vet inte vad för virus det är jag har men nu börjar jag bli less på det så jag trotsar yrselattacker och en huvudvärk som kryper ned i nacken längs med ryggraden och sitter som klor runt mina ögon. Knallade ut i min finaste kappa med pälskragen och fotograferade världen utanför som är det vackraste Narnia.
Jag vet inte om ni vill se mängder av snö, puffiga träd och isblåa himlar mellan snötäckta trädtoppar, men den här bloggen är min och det här är en del av min värld så då puttar jag in bilder som för en vinterälskare skulle anses som snöporr antagligen. Fast mer om det sen. 


Såhär har jag sett ut idag. Skönt och bekvämt men ändå torsdagsfint!
Strumpisar, Åhléns + H&Mbarn. Knästrumpor, Lindex. Kjol, tillfixad Lee från bästa Anna.
Linne med knappar, Bikbok. Skjorta, mammas gamla. Spetsnäsduk i bröstfickan, present.

Så otroligt länge sedan jag hade hästsvans. Men nu är mitt hår så långt att det mest är i vägen. Klippaklippa.

Leila, fear me!

Alltså. På en månad har jag förvandlats till en crashdummiedocka när det kommer till att vara kreativ då bakpulver och saffran är inblandat. Och ärligt talat, I like it!
Jag kommer aldrig blir en connoisseur, stå och fabulera om kryddors persiska historia, lukta på vin tills jag blir tårögd och bädda in en bit kött i örter likt en mamma nattar sin 2 månaders bebis. Men däremot så inser jag att det är både roligt och bra att kunna känna sig annat än handfallen bland spisplattor och träslevar.

I söndags bakade jag och min crushdummiekompanjon Grisen bullelussar under bevakning från vår
värdiga guru, Sofy Barkbåt.



1. Vi trodde att vi dödat jästen en ganska lång stund. 2. Niva Hund ville ha deg. 3. Grisen tar det på stort allvar. Jag tjuvkollar på hennes lussesörja. 4. Emma och de andra blev trötta på att vänta! 5. Så jag satte mig på hennes mage och tog ett stadigt strypgrepp när hon pratade med sin mamma. 6. Den som väntar på något gott väntar aldrig (alltid) för länge. Bullar klara, mission completed, och vi konstaterade att the bigger the better. 

1 + 1 = 2. and true love.

Det finns så många fina par i bloggvärlden. Sandra och Vinden. Linnéa och Karl. Clara och Jakob.
De är allihopa sådär fina på det sättet jag vill ha det den dagen jag blir riktigt miljonerfjärilar-i-magen-kär.
Så fick jag en förfrågan om att rita ett beställningsjobb på ett par och jag tänkte "det kan bli så bra!"
Och jag tycker faktiskt att det blev riktigt riktigt bra. Hon i sin klänning med rosett i rosa och han lite längre än henne, kikandes ned på sin fru. Modeillustrationer är ruskigt roligt men "vanliga" människor är ganska fantastiska de också.
Och så fick jag rita en katt och en liten kitten!

Jag älskar att få fin post så jag ritar alltid små saker på kuvertet.


Är någon sugen på att få en illustration signerad Kajsa så hojta till i en kommentar eller på mail.
Och det visade sig ju att jag kunde rita katter också så husdjur får hänka på i bilden om man vill!
Inte så stor peng kostar det och motivet bestämmer du.
petite_aenigma@hotmail.com

Finrosetten gör susen!


Det är inte så lätt att gå i 12 cms klackar. Och jag känner mig ganska töntig när jag gör som alla tipsar, att öva att gå i sina fina killerheels när man gör vardagliga saker iklädd pyjamas, morgonrock eller mjukisbyxor.
Så jag satte ett par kråksparkar i ögonvrårna, finaste rosetten i luggen och ett par sköna jeans till min tischa. Så piffpuff var jag inte galaklädd men inte heller en mjukisdjurskorsning i barbiepjucks, utan lagom rockig och passande i mina snyggaste 12 cm-över-marken-skor från New York!

Narnialovin´.

I fredags var jag ute och sprang som en glad hamster i spån. Fast.. i snö då.
Det trillade lovikavantar från himlen och luften var sådär kall och frisk som den bara kan vara i norr när det
snöar. Det är då jag är glad att jag inte sitter under jorden och väntar på en tunnelbana eller i en
uppvärmd busskur.Jag kan springa ut på baksidan och gräva ned händerna i den mjukaste snön och få i
skristaller i ögonfransarna.
Älskvärt.

Jätteglad!

Lite indiandans. Typ.
Duffel, Zarabarn. Strumpisar, H&M. Vantar, present. Basker, H&M. Halsduk, Goodiebag + Bikbok.

Nu när jag tittar ut så är det mer än dubbelt så mycket snö och Narnia ter sig lite blekt i jämförelse med min värld. Det är som en saga där varje träd är tecknat med omsorg och det vita nästintill inte borde kunna ligga så vackert på alla spröda grenar. Jag önskar ni fick se. Och uppleva.
Jag ger er en
Jonasvinkning idag, "hej hej", och kan tillägga att jag tycker om er som attan.
Nu ska jag rota i garderoben efter det jag ska lägga upp på Modette Market och sen kurera mig!

Paint by numbers.

Jag bara gnäller om att jag är sjuk. Och gnäll är så himla tråkigt.
Så ni får en gammal teckning jag rotade fram. Helt bortglömd men attans så kul att hitta!
Väskan är ju grym om jag får säga det själv.

I´ll take the punches for you

Jag mår verkligen inte bra. Känns som ett virus tagit över min kropp och äter mina muskler och nerver.
Men man mår inte alls bättre av att gräva ned sig i en säng 24/7 i mjukisbyxor. Man blir bättre av glitter och paljetter!
Så idag har jag hasat runt byn med mamma i mina nya skidbyxor, ritat jättemycket, pillat med ett halsband och mailat. Hela tiden med paljetthårband. Det gör nog susen.


Världens tovigaste hår. Nu dock tvättat och lite kammat på ena sidan.
Klänning, Vero Moda. Sjal, Guccissima. Halsband, Accessorize i Köpenhamn.
Hårband, Glitter. Hello Kittyplåster, present.

Snuttifiering

Jag har blivit nominerad fyra, fem gånger i den här listan som cirkulerar just nu. Och jag blir så glad och rörd att Lilleskutt och Nasse framstår som mesiga i känslosvallningarnas mästaranspråk. Så klart att jag puttar in min egen lista när jag så fint blivit nominerad!
Bloggvärldens;
Roligaste:
Ragnhild, Lejonmannen och Anna får mig ofta att fnissa. Men åt helt olika saker.
SnyggasteJane. (Fast.. alla bloggare som jag läser hos är ju snygga!) 
Hetaste:
Alltså. Ursäkta om jag är tråkig men just nu tycker jag inte att någon är särskilt het.
Bäst klädda: Alla som klär sig efter sitt eget hjärta och vad de tycker om! Ge en människa en personlighet
och de klär sig snyggt. Så är ungefär min devis. (Och då typ alla på min länklista)
Coolast klädda: Sofia, Jane och.. en hel del andra.
Sötaste: Clara, Julia, Sigurd, Sandra, Amanda, Pamis. Alma.
Störigaste: 2/3 delar av bloggvärlden. Nää men en hel del. Tyvärr.
Mest imponerande: Clara! Och Nanó!

Vilken bloggare vill du:
Bli kompis med: Jag anser mig väl mer eller mindre vän med de flesta av de bloggerskor jag faktiskt träffat på riktigt och fikat och pratat med. Men jag samlar på vänner. Så, välkommen att bli det!
Ge en kram: De som är ärliga och rara. För att de är just ärliga och rara.
Ge en diss: Alla de stora bloggarna som inte inser att de är föredömmen för så många eller/och totalt struntar i hur de påverkar folk med vad de är och gör.
Helst träffa: Jag älskar att träffa nya människor så då ser jag allt som oftast till att träffa de jag vill!
Inte träffa: Alla dessa totalt intetsägande stora bloggare.

Jag vet inte vilken komplimang som är finast. När man blir omnämnd i kategorin för bloggvärldens sötaste, bäst klädda eller till och med mest imponerande? I dunno. Men jag puttar in vad jag hade på mig häromdagen som eloge till "bäst klädda". Oh liksom. Klänning, H&M. Linne, French Connection. Skärp, mammas gamla. Halsband, mammas från Paris.
 Armbandm present. Sjal i håret, 2hand.

head-freakin´-ache


Jag har en huvudvärk som får mig att påminnas smärtsamt, på två sätt, mycket om åren mellan 6 klass och andra året på gymnasiet. Det är inte roligt någonstans. På en dag har jag gått från energiladdat och pepp som tusan på fantastiskt jobb till trött med axlarna upptrycka, bekymmersrynka i pannan och och värk som spänner ända ned i kindbenen och drar runt ögonen. Jag orkar inte ha ont mer. Orkar inte. Särskilt inte som att jag idag pratade med min läkare och han helt enkelt sa att jag lät för frisk och glad för att ett besök skulle behövas.
Jag tar en mandarin och lägger mig i den svala sängen tills det slutar. Godnatt.

Otroligt osammanhängande inlägg. Lite huvudvärk tänker ni. Helvetet tänker jag.
Jag har redan tappat så många år på oförklarlig smärta, timmar hos doktorer som har intet att säga och verklösa tabetter. Då gör det mig rädd igen med en enda av dessa dagar till. Låt mig hoppas att det är en förkylning.

Summer rain in winter landscape



Rita rita måla måla

Jag ritar ofta små presenter till människor jag tycker om. Men de får inte så ofta bestämma motiv själv. För jag gillar ju mest att rita saker som jag tycker om. Som seamonkeys och rosetter.


Öst.


Ungefär alla jag känner åker just nu till Bali, Thailand och Vietnam. Det vill jag också. Jättegärna. Särskilt som att resan som planerades för mig i höst till just asien blev inställd. Men jag har inte lust att åka till Bangkok och stöta ihop med tre personer jag gått i skolan med. Det skulle förstöra ungefär hela grejen. Så jag snurrar på jordgloben och låter fingret åka genom land efter land. Så funderar jag på vilka länder det är jag verkligen är nyfiken på just nu. Och öst lockar. Men varför inte det största och kanske mest mytomspunna landet däröver? Inget är bestämt men en början i Moskva, ett tåg genom 600 mil, Mongoliska stäpper och kinesiska muren i slutet tycker jag låter betydligt mer utvecklande än full moon party på en nerkräkt strand. Maj kan bli spännande.