med smärta i hjärtat

Jag har tänkt. Everyday is dress up day för mig. Så är det verkligen. Jag går inte i mjukisar och en sunkig dag för mig innebär en klänning med plats för mage, lår och dålig självkänsla - men ändå en klänning som får mig en gnutta gladare just för att den är fin. Ta det inte på fel sätt, jag har full förståelse för människor som inte är som mig. Men för mig är varje dag en chans att använda allt jag älskar från min garderob.

Nu har jag dock tänkt en del på sista tiden. Jag har otroligt svårt att skiljas ifrån kläder. För vi har ju minnen ihop. De är som märkliga små vänner. Kanske är jag den enda i världen men när jag bläddrar bland plaggen tänker jag alltid "vi hade en jävligt rolig kväll på Bygget" eller "vi borde åka tillbaka till New York".
Men så finns de där plaggen som aldrig fått uppleva saker med mig. Eller kanske bara fått ta en kort sväg hemma för att sedan bytas ut. De åsidosatta.
Så jag går i tankarna på att göra ett rens. Vara rättvis mot plaggen och migsjälv.
För fina plagg ÄR till för att användas. Inte hänga i garderoben.

Så, jag går i bloppistankar. Eller traderafunderingar. Tänkte dock ge er chansen att yttra en åsikt om vad ni tycker. För klart att bloggläsarna borde få en första chans på det sockriga i min garderob som längtar till någon annan som kan tycka om dem.


Ett av plaggen jag funderar på, som borde få ett nytt hem, är min Jackie Kennedydröm. Den är så jäkla, jäkla fin. Pärlorna som någon sytt fast en och en för hand vid kragen. Innertyget som är perfekt anpassat. Dragkedjan som säger "Rrrrr" när man drar den upp till nacken. Men det är inte en modell som passar mig. Och jag grämer mig något så oerhört för det. Köpt 2hand i somras och aldrig använd av mig. (eller någon annan känns det som)

250 kr är inte vad jag gav men priset som jag skulle låta den kunna gå för.
Finns det en nyfikenhet för den? Eller en fråga om något?
Maila mig på;
petite_aenigma@hotmail.com


pale shades of ink

Egentligen är inte de där riktigt bleka nyanserna av rosa, grått, brunt och guld mina färger. Jag blir än blekare än vad jag är ifrån början. Det gör huden äggskalstunn och ådrorna under skinnet till lite för tydliga skuggor. Men jag älskar de där färgerna. De som är likt det sista i tekoppen när man nästan druckit ur. Blekt och nästan, nästan färglöst. Men ändå inte.
Och det man älskar ska man inte avstå ifrån. I alla fall så länge det är något så simpelt som nyanser.


Klänning, Zara barn. Tyllklänning under, Monki. Kofta, H&M. Halsband, present. Tyllrosett, Glitter.
Silverarmband, köpt i Tunisien.


Cheap and chic

Om man inte har så många kronor i plånboken men vill handla något nytt
till garderoben så tycker jag man ska knalla till Lindex. Den finstickade tröjan med paljetter i nederkant är
hell of a lot snyggare i verkligheten dessutom.
Tröja - 88% Akryl,12% MohairVäska - 100% Polyurethane
Tunika - 100% ViscoseRyggsäck - 100% Polyurethane
299 pix för tröja. Utanpå en klänning eller till tighta jeans och petroleumblå stövlar.
 249 kr för en ruskigt fin liten axelremsväska med kedjedetaljer.
299 för chiffongig lavendel att kombinera med tjocka strumpisar och tunga silverhalsband.
299 pix för en smula Alexander Wang-lookie på axeln.


just nu nu nu

Jag har sjukt bråttom. (varför jag sätter mig och gör ett blogginlägg då är ju bara jävligt korkat. Någon sorts narcissistisk ådra som gör att jag faktiskt måste berätta att jag har bråttom.) Ska springa iväg på ett möte i Skrapan nu nu nu. Bara gegga fast mascara på ögonfransarna som jag inte slitit av och hitta en andra
sko. Gud, detta är verkligen min dag.

Men jag är tillbaka i Stockholm nu i alla fall!


Klänning H&M Trend. Brokadjacka, Indiska. Väst, 2hand men nitad av mig. Halsband, 2hand.


Gammalt inlägg på nytt

Det blev lite abrupt igår när jag plötsligt satte mig på ett tåg i sex timmar för att återigen äntra norrs eldhav till färgade skogar och fjälltäckta horisonter. Nu sitter jag laptoplös i mammas gamla randiga ulltröja och kikar på regnet som silar ned. Om ni anade hur tyst det är här.
Så jag bläddrade igenom lite gamla inlägg och hittade det här. Vissa av bloggarna finns inte längre och andra läser jag inte på samma sätt. Men jag tycker att det är ett fint inlägg ändå. Det heter "om bloggarna jag läste vore magasin". Då skulle de nog vara såhär:

Niotillfem - Lula - Som en sagofigur med rosetter, prickiga klänningar och långa ögonfransar. Vackra fotografier, Alice i Underlandetkänsla och trampdynor. Lula i personform.
Underbaraclara - Elle/Elleinteriör - Välskrivna texter, tips och kåserier om mode, aktuella ämnen, mat, hus och hem. 50-talets husmoder i en modern tappning med skinn på näsan och sunda ideal.
Fashionvision - i-D - Stilrent, enkelt och elegant. Inte för mycket, inte för lite. Renodlat om mode.
Seaofshoes - Vogue - High fashion från topp till tå.
Sigrid - Seventeen - Glatt och lättsamt om allt ifrån fest till budget- såväl som lyxmode blandat med allt.
Nanó - Papper - kvalitativ läsning med spännvidd på allt från politik till DIY.
Hanna Fridén - Bang/Rocky - Som en blandning mellan en feministprinsessa och Martin Kellermans Rocky. Stockholm out and about och inget ämne är för stort eller för litet att tas upp. Roligt tragiskt äckligt ärligt.
Conspicere - Bon - Snygga bilder, snygga texter, snygga ämnen. Svensk elegans. 
 baloons by lucas figo.
Om jag själv var en tidning?
Då skulle jag nog vara, kanske önsketänkt men, Frankie.
Kajsa - Frankie - Pyssel, kreativitet, söta saker, resor, udda händelser och allvar blandat med rent nöje i en hamsterformad blogg. Fast i swedish edition för Frankie är ett aussiemagazine.

Klicka på bilden för länk till flickrsidan.

a cinnamonbun and a glas of MILK

Förra veckan var inte min bästa vecka. Men trots en hel del dåligt så fanns det också en hel del bra.
Jag hade nämligen milslånga, inbakade flätor ungefär varje dag.
Jag och Kristin gjorde fula men väldigt goda bullar.
Jag svepte runt i Hannas rutiga Resterödsklänning.
Jag tog långa promenader varje dag och fick se min nya stad från vackra vinklar.
Jag fick en sista sommardag med
Miriam, frukost på en balkong och en hund i knät.

Så tog jag en lång fika tillsammans med Signe. Rara, lugna Signe som är så lätt att tycka om.

Bilden tog jag på VRs första bloggawards hösten 07. En evighet sedan men samma söta tjej.


Amishmänniskan i mitt kök

Idag tänkte jag slå ihop dagens med att ni får se lite hur jag jobbar.
Av en slump råkade det som jag tänkte skulle vara en seglardag klädesmässigt sluta i en amish-aktig kompott. Dessutom upptäckte jag att när jag tog bort sminket i förmiddags (jag vet, man ska inte sova med smink) att mina ögon var alldels rosarödkantiga och sved lite. Jag går nu under namnet
albinokaninen.

Men såhär ser alltså min arbetsyta ut. Jag tar över köket när Grisen är på skola och har papper, min laptop, pennor, saftglas och småsaker överallt. Just idag har jag mest skissat och knåpat på en grej som bestämdes på ett möte jag var på igår. Ni får en hint om vilka jag sammarbetar med på bilden..


På kroppen hade jag alltså min seglarklänning men tack vare märklig frisyr som resulterade i hårband och dessutom mina albinokaninrosa ögon såg jag ut som en amishflicka som gosat in hö i ögonen.


hippie-ka-jey

För ganska många veckor sedan fyndade jag (för fynd är inte en jeansskjorta från BR för 479 spänn när det kommer till second hand) två ganska makalösa klänningar. Den ena är 50-talsdrömmen som sitter som en smäck på min kropp och den andra denna hippeliknande multimönstrade och färgade, hellånga sak.
Den ska kortas upp en hel del eftersom jag då kommer få mer användning för den men innan dess var jag ju såklart tvungen att leka 70-talist med drömmar om fred, kärlek och musik i blodet.

Halsband i håret, oh yes.

Den räcker ned till golvet men kommer bli knäkort när jag sytt om den. Den är dessutom i två lager.
Underkjolen är i lite tjockare tyg och sedan är det ett omlottlager i chiffong över.

Klänning, Lisa Larssons. Halsband och armband, knyckt av Grisen.

Fred ut.


handen i himlen

Jag har en skrivbok som jag använder till allt. Den är min dagbok, min loggbok, min inspirationsbok, stället där jag antecknar kloka saker jag hör i filmer, stället där jag skriver ned låttexter som satte sina händer runt mitt hjärta, boken där jag antecknar när jag reser, boken där jag har intervjuat massor av människor för artiklar, boken med mina tankar och andras, boken där mina ideér och en del av mig finns.

Idag trillade den ned i golvet när jag skulle skriva upp en kröniketanke. Högst upp på en sida hittade jag en text som jag skrev när vi var på Guadeloupe. Antagligen från en bok. Det kan vara någit av det bästa jag läst.

"det tog mig lång tid och en lång resa innan jag lärde mig det jag nu vet om kärleken, ödet
och om det vi gör"


Livet är ju ingen transportsträcka till något. Det är ju själva livet som är livet. Och ibland tar det tid. Men vi kommer dit vi vill. Så småningom. När tiden är den rätta.


Dagens i (nästan) liveformat

Såhär såg jag ut en dag förra veckan. Tänkte att det skulle vara roligare att se klädseln in aktion så att säga. Mer än bara på en platt bild. Nu blev det inte så bra ändå, men det är tanken som räknas.
(jag tar mig för pannan eftersom halsbandet i form av en kompakt glasklump studdsade som en projektil, alternativ missil, i huvudet på mig vid hoppandet)


Klänning, Nanajit. Kofta, Ann Taylor LOFT petites (med utbytta knappar). Halsband, 2hand.


the smoke lady

Har varit ganska lite illustrationer på bloggen på senaste tiden. Anledningen är att jag helt enkelt inte haft varken riktigt ro, inspiration eller tid för det. Men jag har en hel del från i somras som jag aldrig la upp så vi kan ju ta en sån vettja!


Den här bilden är inspirerad av en art noveaukonstnär. Jag älskar den stilen och ritade därmed
den lite halvobligatoriska cigaretten. Det gör dock inte att jag uppmuntrar rökning.


Leva i nuet

Ibland undrar jag varför människor så gärna vill leva under tidsperioder som redan varit. Speciellt när man lever i en tid då ingenting tycks omöjligt. Jag vill inte vara en husfru från 50-talet eller en Woodstocklängtande 60-talist. Kläderna tackar jag ja tack till men tidsåldern kan jag vara utan. Jag föredrar att leva i nuet. Det är ju där jag är.


Klänning köpt på Lisa Larssons för 50 kr.


godis för ögonen.

Vi kickar igång den nya bra veckan med godsaker.

För några veckor sedan var jag och
Vicky på BR (BR som i Beyond Retro och inte BR-leksaker)
och botaniserade en sväng bland glittriga saker och allt som var paljettprytt.
Jag går lite i tankarna över vad man ska tänkas bära på VRs bloggala om några veckor. I år tänker jag inte lägga mycket krut på det men naturligtvis tar jag chansen att få klä upp mig ännu lite mer än vad jag gör till vardags. Om every day is dress up day så måste ju en galakväll tas till vara på! Just nu har jag ingen behov alls av att spendera pengar på sånt jag inte behöver så antagligen kommer jag rota i den redan befintliga garderoben. Men ett litet sug efter en smula vintage finns det ju alltid..

Vicky hittade en kleinblå, tunn sak med luftiga ärmar och paljetter i muddarna.

Jag pillade mest på alla rader av fransar och glittergrejer.

Jag letar alltid efter en pärlbroderad kofta på 2hand. Men priserna är hutlösa med tanke på att de alltid är fulla av små hål, cigarettmärken, fläckar och har sjok av lösa pärlor. Tråkigt men sant.

Bättre än godis i mina ögon. Dock inte ätbart godis.

Sannslöst söt rödluvancape att förälska sig i. Ett par flätor på det, en korg på armen och en liten sång att sjunga och man är all set.

Blogawardmaterial om det varit så att jag skulle satsat järnet, oh yes.

Jag har en mindre crush på skapelsen ovan kan jag erkänna. Brokad, blekt guld, lite udda och lagom pampig. Mrrrrrrrrrr.

BR-2hand - som BR-leksaker fast för vuxna.


svärta

I torsdags var min fina Kristin här och bakade bullar med mig. En otroligt mysig kväll på alla sätt och vis men när dörren gått igen bakom henne och jag var själv igen så kände jag mig så tom. Ledsen och tom.
Det är ett ganska återkommande mönster hos mig. Jag blir lätt så, nedstämd fort och innan jag hunnit ta tag i det så börjar jag rasa ned för en emotionell backe där slutet är en svart kraschlandning.
Jag hatar det, depressionerna som ätit flera år av mitt liv. År jag aldrig får tillbaka. Liv jag aldrig mer återser.
Så de senaste dagarna har varit en liten inre kamp. Jag strävar mot migsjälv. Mot att ge efter, mot att falla ner, tillbaka, åter.
Idag har jag samlat energi. Ett par frukosttimmar på en balkong hos en kär vän. Mjuka hundöron som vill bli klappade. En nos mot kinden. Sommarsol som dröjt sig kvar. Promenad och prat om allt och inget.
Nu tar vi nya tag och hoppas på att kommande vecka blir kantad av annat än svärta.

Lyssna.

Till er.


Lite lördagskärlek.


"jag chef, jag bestämma"

Det här inlägget "if i ruled the blogworld" cirkulerar lite här och där among ous. Tycker att det är en otroligt roligt och söt liten idé. Men som vanligt blir det ju det där att det är samma folk som skriver om samma bloggar. Ni vet högstadiegrejen, klubben för inbördes beundran (även om man inte behöver ta det ordagrant som just en klubb för inbördes beundran). Jag vill dock sitta som den läskiga lilla drottningen i Alice i Underlandet och veva med en spira och skrika ut mina order till liten som stor.

Så istället för att skriva det som redan skrivits och som redan sagts en miljon gånger (ni vet kaniner till Sandra, ett ekologiskt land till Clara, Paris och Vargar till Elsa, en feministisk värld där tjejer får skrika bajs till Hanna och italienska män med mörka ögon till Michaela) så skulle jag bestämma:

Vicky skulle få en stor verkstad med hur mycket material (naturligtvis återvunnet sådant) som helst att pyssla fram makalösa kreationer med. Hon skulle göra sammarbeten med Bea Szenfeld och göra så att recykled fashion blev nästa stora ´it´!



Miriam skulle vakna upp en morgon och ha hela golvet täckt av all världens finaste tändsticksaskar. Sen skulle Bibi ringa och berätta att BB vunnit priset som charmigaste underklädesföretaget i universum. Swedish Exports skulle börja gå som reklam på TV och den här skulle bli obligatorisk att se i skolan.


Sophie skulle börja göra kortfilmer på heltid men kunna jobba hemifrån så att hon och Elsie kan ha kvalitetstid ändå mest hela tiden. Sen skulle hon blir kontaktad och av en tidning för att de vill ha krönikor om hur det är med bebisar och graviditeter som inte alls alltid är som moln hela tiden, men som blir bra till slut.



Ida
skulle få ett samtal av Kate Moss. Under en av alla Idas turer till London så har Mossan sett henne och blivit så betagen att hon bestämmer sig för att Ida ska bli nästa catwalkqueen. Ida flyttar till London, bor i en sagolik lägenhet i Notting Hill med en prins till pojke, äter gröna popcorn och pryder sedan omslagen till varenda stor tidning som existerat.



Signe skulle få en bebis med sin Fredrik, flytta till Berlin och varannan månad komma hem till Stockholm för att ha klubb på trogna, gamla Spyan. Men mest skulle hon vara hemma, ösa kärlek över små händer och bruna ögon, pussa på sin man och ägna sig åt att laga god mat och fotografera varje dag.
26332

Anna skulle flytta till ett stort gammalt hus med sin Emil. Där skulle de ha knallorangea väggar här och där, låta katten galoppera fritt inne och ute och ha ett stort rum med gigantiska fönster för alla Annas kreativa projekt. En dag skulle en tokrik konstsamlare från USA ringa och fråga om han får köpa alla tavlor Anna målat - för valfri summa. Ekonomiskt oberoende och lycklig över livet skulle Anna och Emil fira med att skaffa tre sockersöta barn. 


Hanna skulle flytta ihop i en liten liten lägenhet med sin Pontus. De skulle knappt ha plats för alla Hannas färgglada saker men så länge man är vansinnigt kär behövs inte så mycket saker tycker de. I taket skulle det vara en regnbåge och varje dag hade börjat med ett "jag älskar dig" två centimeter ifrån varandras ansikten istället för per telefon.
P9104340


Och Kajsa. Kajsa skulle få skribentjobb på först svenska ELLE och sen amerikanska Vogue. Hon skulle bli krönikör på DNs helgbilaga, blogga en himla massa och åka på modeveckor. Hon skulle ha kvar en liten, vacker lägenhet i Stockholm men bo i Åre tillsammans med sin Mikael och varje dag kunna äta middag tillsammans. Ett par månader om året skulle de åka och surfa, upptäcka nya fantastiska platser och pussas i timtal.


If I ruled the blogworld så var det såhär det skulle vara för oss. Hur skulle det vara för er?

i farmors fotspår

Sötnöten Anna ritar inte bara så att man får andnöd, hon går också på skola där man tycks göra precis
allt såntdär som jag tycker om att göra. Denna uppgift kände jag dock att jag vill copycatta rakt av. Brodera på ett plagg! Kan det bli bättre? Nu ska jag rota bland mina klänningar och förvandla en till ett korsstygnsmonster.

Och Anna! Det ska bli vansinnigt kul när du kommer hit för bloggalan!


a piece of art II

Jag gillar ju det här med att pynta med mina klänningar. Istället för konst så har jag ett litet mästerverk här och där i form av en skapelse i tyg. Ovanför TVn hänger min handdekorerade tunika från Oman, vid min säng ståtar Pierre Cardinklänningen och på en vägg därimellan vilar en omlottsak i indiskt siden från
Grekland. Det känns hemtrevligt. Fashiönhemtrevligt.

Den gröna sidensjalen har jag köpt på en marknad i Egypten. Frågan är bara var min
likadana, fast turkosa är?


Patterns

Vissa dagar är allt jag vill bära bara mönster mönster mönster.


Så kan man ha olika färger på nagellacken. Vänster hand får vara lila och höger hand röd. Så behöver
man inte välja en favorit, utan tar båda.

Klänning, Forever 21 - köpt i New York. Lackrosett i håret, Glitter. Glasunderlägg, Grekland.


Cocos biggest fans.

Är det bara jag eller känns det inte som att när man ser på bilderna från premiären av Coco before Chanel, så är det som när Sagan om Ringen och Star Wars kom på bio. Ni vet, de riktigt inbitna fansen som klädde ut sig till orcher, Gandalf, Obi van Kenobi och Darth Vader på premiären. Så känns det, typ.  
Nathalie Schuterman & Cloe SchutermanTilda Dahlberg & Lars WallinMaria Virgin & Jonna Bergh WahlströmCharlotta Flinkenberg
pics;
stureplan


tell me about the days when you where seventeen

Hej. Jag tänkte bara säga att jag är lite upptagen med ditt och datt. Dessutom har jag en sån
jäkla huvudvärk. Men det försöker vi bota med saft som man dricker med sugrör, tanken på nybakade vaniljbullar och sms som får hjärtat att krackelera (på ett bra sätt).
hej hej.
Och justja. Ni får en låt av mig. Jag har hört den en handfull gånger men är helt betagen.
Hennes dialekt, fräknar och ögon. Benen som sticker fram ur tvättmaskinen. Hans förvirrade min. Texten som känns som någonting Juno-likt fast i låtformat. Knapparna, fågelburarna och rosetten.
Den är nästan så fin att jag inte vill dela med mig utav den. Men jag gör det ändå.


Lisa Mitchell - Coin laundry


Att stiga ur sitt jag.



i had a little dream

Om jag fick önska (och önska får man alltid) så skulle jag önska mig följande för en massa dagar ute i höstluften. Jag vill ha 70-tal med etnoinfluenser, grova kängor, roliga halsband som legat och skräpar i någons lådor lite för länge, florstunna ärmar och knytdetaljer med fladdriga snören, mustiga plommonnyanser blandat med rostrött, koboltblå och grovkornig senapsgul. Jag vill vara en gnutta Filippa Berg uppblandat med lite smulor Tavi och några uns Jane för de små detaljerna av guld och extraextra. 
Ja tack?

Allt är från ebay och hittat när jag surfade omkring planlöst (fast alltså inte alls planlöst eftersom jag ju letade efter någonting exaktsomdethär). Ett par små docs i storlek 34-35 vore en liten liten dröm. Jag behöver vinterpjucks att lita på.


det universiella plagget

Vissa plagg anser jag passar till nästintill allt i min garderob. Andra må tyckte det motsatta men jag vidhåller vid faktumet att så inte är. I födelsedagspresent fick jag av handendära bland annat en flanellskjorta. För sådan har man som jämtlänning (vare sig man vill eller inte) tydligen. Och sen den där dagen i slutet av maj har den suttit på min kropp fler gånger än vad jag kan orkar räkna. Att jag inte insett flanellskjortans storhet innan är ett mysterium men nu är jag glad att vi är förenade. I en rutig, mjuk symbios.

Jag kombinerar den med jeans och t-shirt, utanpå korta klänningar, uppknuten i midjan á la 90-tal, med fransväst utanpå, under en hoodie så bara kragen syns, med upprullade ärmar för "
we can do it"-looken, till svepande kjolar och öppna kavajer. Den är ett universiellt plagg i min garderob.
Men den är man lika gärna grunge som lantlig, uppklädd som bekväm, Rei som Westwood.


Klänning, H&M. Skjorta, present. Armband, köpt i Tunisien och på Guadeloupe. Halsband med renhorn, H&Mherr. Brosch med benknotor, H&Mherr.


Karamelliserad

När dagen är omänskligt lång och man sitter inne och besvarar mail efter mail, skriver en krönika om hur man svikit sitt barn-jag och förlorar sig i en värld av Matrixsiffror&bokstävermått så anser jag att det är perfekt att ta på sig det mest karamelliga garderoben har att komma med. Denna klänning får mig att tänka på Diors skapelser signerade John Galliano. Extremt sötsliskiga med sockervadd i pastell och glasyr på det. Fast min är i en vardaglig lightversion. Det är skönt. Jag får vara en glaserad karamell men fortfarande käka vindruvor i sängen och ha oborstat hår. Underbart. 

Insåg efter en stund att jag har rosetter i exakt samma färger som klänningen går i. Less is more is a bore och såhär såg vi ut en halv minut senare. Som en ponnysvans där ägarinnan velat göra sin polle fin.


Klänningen är ett Beyond Retrofynd från deras 50% rea. Kostade mig 100 kr och med några snippsnapp med saxen hade jag tagit bort axelvaddarna. Känner att den har stor potential nu. Rutig, veck över bröstet, härligt 90-talspuffiga ärmar och frasig kjol. Som sagt, Dior haute couture i lightversion.

(ps. Rosetterna är köpta på centralstationen i Washington DC ds.)


Sommarens sista suck

När sommaren dragit sin sista suck är det bästa tillfället att komma ihåg en av de mest perfekta stunderna.
Det var tre vänner, en huvudstad i kvällssol, vindstilla vatten och framtid för fötterna.

you laugh until you cry, you cry until you laugh

Klockan fem imorse ringde klockan och jag var tvungen att vakna till min sista morgon med honom. Hela vägen i bilen höll han min hand och vi kollade på solen som sakta kröp upp över mil efter mil av träd. Vid flyget hade jag bråttom och hann mest bara krama honom hårt en gång och säga de bästa tre orden. Sen var jag borta. Och han. Försenad flight, stressigt Arlanda, bagage som inte ville komma, trångt Arlanda Express och snabbt adjö till föräldrarna som skulle på jobb i huvudstaden. Tunnelbanan på morgonen och människor man inte känner inpå skinnet. Lägenheten är en lugn oas men det enda jag vill är att borra ned näsan i min kofta som luktar som han.
Men mest ha honom bredvid, kanske klagandes på att jag bara kollar Facebook och inte pratar med honom. Vill vill vill. Men tio dagar går fort. Visst gör de?

Tills tio dagar har gått kommer jag titta på Juno ungefär hela tiden. Och längta efter serien United states of Tara som jag tror är det bästa någonsin. Samma skapare som till just Juno.


FLEATHERS by Linda Smyth

Att jag är hejdlöst förtjust i smycken är ju ingen hemlighet. Men det finns ju smycken och smycken. Förr låg ett kloarmband från Pamela Love på önskelistan men efter att ha hittat denna tjejs konst i miniformat är jag totalförälskad. Sagolika kopior av djur som ringlar, hoppar, snurrar sig och vrider dig runt dina armar, fingrar och hals. Åh. En bläckfisk i silver eller kanske en dubbelring med lejon?
Hennes etsyshop hittar du här.
Special reserve Silver Safari knuckle Duster for yournocturnaldreamRabidfox Rosy Octopus ringTHE SILVER UNICORN by rabidfoxBunny love bangle
Kaniner som springer i ring runt din handled kanske? Tyvärr är priserna inte de mest humana. Annars
hade jag nog haft vartenda djur i en karusellfärd runt kroppen.

Nu ska jag dra på mig andra kläder, hoppa in i bilen för att dra in till Broken och äta middag och sedan hänga lite på Dahlboms. Som back in the old days.


This is how it feels

to be at home again.
In the north.
5345


Mot blåbärsrisen, granbarrsdoften och en fjälltäckt horisont!

I helgen har jag bestämt mig för att åka hem för första gången sen jag kom hit, till Stockholm.
Ta några dagar krispig luft, mammas mat (och Brokens mat), nätter sovandes i mitt gamla flickrum, spanande efter älgar, lek med norrboende vänner och mest av allt hejdlöst pussande på handendära.
Jag missar några dejter med fina flickor, ett kalas och mysiga middagar. Men å andra sidan, de kan jag få tusen av i vinter. I mitt blod rinner det fjällbäcksvatten som vill bli påfyllt. Då är det bara att bejaka.
Så snart sitter jag på ett tåg (med en biljett för facila 41 kr) och ser Sverige utanför fönstret. På måndag eller tisdag är jag tillbaka här, där jag numera hör hemma. Men tills dess ska jag bara vara jämtländsk, krama hela Åredalen och kanske käka upp en halv älg eller två.

Sakna sakna sakna sakna.

Längta längta längta längta.


Ljuvligheter.

När jag gjorde mitt fina kap Lisa Larssons 2hand så var det ju två klänningar för 100 kr. Den ena har ni ju som sagt sett, så här kommer den andra. Den är egentligen hellång men jag ska klippa av och sy upp den. Då kommer den bli hur häftig som helst tror jag. Galet mönstrad i massor av sköna färger och transparenta ärmar.


Mycket av klänningen verkar ha blivit sytt för hand dessutom. Sånt detaljarbete gör ju plagget bara ännu bättre i sig. Knytband i midjan och luftiga lager av siden och chiffong - underbart!


a piece of art

Istället för Lasse Åberg-affischer eller gråtande barntavlor kan man ju hänga en av sina vackraste klänningar på väggen. Som ett stycke konst i sig.


Handmålad tunika köpt i Oman, Salalah. Scarf, köpt på marknad i Oman. Brokadclutch, 2hand från London. Passar dessutom utmärkt i vardagsrummet som har orientaliskt tema.

 


Kitchen!

Ska vi ta en liten rundvandring i vårt kök?
Klart att vi ska! Köket är nog det rummet vi spenderar mest tid i om man bortser från att man sover ungefär hälften av dygnets timmar (ja, man gör ju det ibland) och alltså då vistas i rummet bredvid.
Och jag älskar verkligen vårt kök. Det är ljust och har ett stort fönster med en fönsterbräda som man kan sitta på. Eftersom alla rum har teman så har ju såklart även köket det. Vi valde retro med en sjuk jäkla massa färg.

I taket hänger min fyndade "ljuskrona" från Bolagret. Älskar den! Och såklart har den ju en skugga på väggen. Fast det är en walldeco från Panduro.

Ovanför dörren hänger mitt gökur. Just nu är det inget batteri i men snart kommer det nog säga "koko". Eller vad gökur nu säger.

Eftersom alla mindre detaljer och saker i köket är färgglada valde vi att ha lite större saker i matt svart. För att kontrastera och ge något stadigt att vila ögonen på. Ovanför köksbordet satte vi en hylla från IKEA med alla våra olika sorters thé och kaffe och några ljusstakar.

Alla kök borde ha ett naughty corner. Vårt innehåller oftast Coca Cola, Corona, strössel, miniatyrmaränger och nachochips.

Vår samling av saker på kylskåpet växer.

Hittade pyttesmå kakeldekorationer på Lagerhaus som jag satte fast runt diskhon och spisen. Brickan i hörnet är galet fin med massor av fåglar på.

På ena sidan av fönsterbrädet står de gamla glasburkarna jag tog med hemifrån. Nu fyllda med pasta, ris och müsli. Känns hemtrevligt.

På andra sidan står min sugrörskopp, lite småvaser, en glasflaska jag fyndade på loppis i somras (med ett ljus i) och herr krukväxt.

Och i kryddhyllan hänger min gula raring till visp såklart!

Lika a hand in a glove

Förra veckan var jag en sväng på Beyond Retro i SOUK-gallerian. 50 % på allt och en miljard klänningar att bli kär i. Men jag ville mest kika runt efter ett par handskar så att jag i höst kan använda min Jackie Kennedykappa med 3/4-lång ärm. Och ibland har man tur!
Hängandes lite för sig själv i blekbeigefärg och med löjligt bra passform till mina pyttesmå händer var de allt för bra för att lämna. Trodde att de skulle vara hiskeligt dyra eftersom de är i något av det mjukaste skinn/mockan jag rört vid. Och handskar i skinn/mocka är ju dyrt. Men den urgulliga tjejen i kassan (varför är inte alla Beyond Retro-isar så?) lät mig få dem för 50 kr. Lycka!

Helt oanvända och vartenda ett av mina fingrar passar perfekt. Största ringen i smyckesskrinet på det och det känns som om Audrey i Breakfast at Tiffanys kan slänga sig i väggen.

VR blogawards, tredje gången gilt

Fick en inbjudan i mailinkorgen häromdagen till årets VR Blogawards. Gjorde mig otroligt förvånad eftersom jag efter förra året skrev följande och var allt annat än glad över att jag åkt 70 mil för ett kalas som fick mig att må kasst. Men likväl som jag är förvånad över min inbjudan så är jag också glad att jag fick den. För jag vill tro att folk kan ta åt sig av kritik och försöka göra saker bättre. Jag fick en inbjudan i år också och jag tänker ta chansen att ge dem en chans till. För tredje gången gilt heter det faktiskt.

Under tiden jag spinner vidare på vad jag skulle kunna tänkas ha på mig i år kan vi kolla på vad jag bar förra året. Vi körde på MiuMiu-ish med cirkusvibbar och en gnutta cirkusfirektör.

Dålig bild men klänningen var makalös. Ett e-bayfynd som bästa Anna såklart nosat upp. Galen vidd i kjolen, tjocka lager av siden, supertight midja som satt som en smäck och harlekinmönstrade paljetter i mängder över bröstpartiet. Strumpbyxorna hade söm på baksidan av benen och på fötterna hade jag vinröda maryjanes i lack med en dödande 10 cms klack utan platå.

Massor av lockar uppsatta i en knut med fjäderhårband insnurrat.

Lånade det tokhärliga halsbandet från Dior av Anna. Less is more var inte temat så det funkade ju utmärkt med pärlor, kedja, strass och sammetsrosett i ett.

Det stod mellan tre kuvertväskor. Tillslut blev det min brokadclutch i mitten från en vintagestore i London.


Pig is not to cool for school

Jag tycker inte bara om att presenter, det är nästan (ja, nästan) lika roligt att ge. Särskilt när man hittar det där perfekta eller lyckas knåpa ihop någonting som är handen i handsken, pricken över i och huvudet på spiken. Så när Piggieknorr skulle börja på universitetet för ett par veckor sedan röjde jag på Lagerhaus för den perfekta börja-skolan-presenten. Det är ju inte alla gånger man som 21 åring får vara stand in-mamma till någon som är nervös inför skolstart. Sagt och gjort; jag handlade och pysslade sedan ihop följande.

Anteckningsblock måste man ju ha. Uppmuntrande sådant också, därav vår vän Gustavs roll som den lite sämre pojken på framsidan. Piggie är ju såklart klassens glödlampa.

När modet tryter över en Gazakonflikt att battla om eller så kan man behöva påminnas om att man har en fanclub. Baksidan är fanclubsidan.

Grisen älskar choklad och pratade redan i våras om den tentaångest hon skulle drabbas av i höst. Ja, så denna var ju tvungen att bli hennes.

Plugghestpiler for snela hestar.

Interngrejer blir man glad av.


Sen att vi inte har något presentpapper är ju en annan femma. Men jag tycker att jag löste det helt okej.


Guldlock.

Jag har en huvudvärk som är utomjordisk och saknar Mikael så att det gör ont. Blir lite bättre av att få se att bästa Anna ritat av en och att resultatet är sådär hejdlöst fint som det bara blir när just Anna ritar.


Episka kvällar mitt i livet

Igår skulle jag och Gris ta en fika med Frida. Den fikan eskalerade och blev till ett åtta timmar långt samtal om det högsta och lägsta i livet. Det bästa och sämsta. Om idealen som käkar upp oss, pojkvänner och längtan efter ro. Frida fick mig, som förra gången vi träffades, att fundera över det här med vem man är. Och vem folk ser en som. Jag har aldrig tänkt på min blogg som sockersöt och idel kaninnosar. För så är inte mitt liv. Men är det så jag framställt det?
Ofta ofta får jag de mest fantastiska kommentarer av er. Om att jag är söt, vacker, pysslig och rar.
Jag har nog bara tagit för givet att ni förstår att det är ett par sidor jag visar här. Att jag är mer.
Jag älskar era kommentarer. Å andra sidan vill jag vara sann. För jag är inte idel små finurliga leenden, perfekta lockar och sagolika klänningar. Jag vill att ni ska veta att det inte alltid är så.

Jag har ett helt sannslöst humör. Det har tagit mig år att lära mig hur jag ska tygla raseriet som svämmat över allt för ofta. Jag kan vara otroligt elak och speciellt när jag blir arg. Det är jättebra att vara verbal, ha ett rikt språk och en känsla för formuleringar. Men i kombo med ilska blir det en tsunami som gjort människor i min närhet så himla illa. Jag svär jättemycket. Säger inte de allra värsta orden men många av de andra alldeles för mycket. Förvisso ÄR varje dag en dress up day för mig. Men jag känner mig så jäkla ofta fel, osnygg, obekväm och ännu mer fel. Jag har komplex för min rumpa, mina lår och min mage. Har alltid haft och kommer nog kanske alltid ha. Det är en ständig kamp om att acceptera hur jag ser ut. Hur jag är skapt. På senaste tiden har jag haft dålig hy och det har gjort att mitt självförtroende varit i knähöjd. Antalet fuldagar jag haft sen jag flyttade till Stockholm är fler än jag orkar räkna till.

Där har ni mer. Lite av det jag inte visar. Men som jag vill att ni ska veta om. För jag kan känna mig så falsk som hela tiden målar upp det mest perfekta. Allt det med moln i kanten och nyckelben som luktar gott.
Säg nu inte "du kan omöjligt svära jättemycket och vara elak och arg" som ni ibland brukar. Det skulle hjälpa mig så mycket mer att acceptera mig om jag visste att ni också gjorde det. Att jag inte är idel kaninnosar och kluriga små leenden. Jag vet att jag är rar, men jag bits ju också.


Som gjuten.

Appropå makalösa klänningar och makalösa fynd. I tisdags tog jag och Kristin en second handrunda i SOFO. Vi plöjde Bondegatans utbud bland annat och Stadsmissionen. Jag shoppar just nu ingenting av tre skäl. 1. Jag behöver absolut intet nytt när det kommer till kritan. 2. I början av flytta-till-ett-nytt-hem är utgifterna prioriterat till en hel del annat än sötsaker och onödigheter. 3. Vem vet hur mycket jag kommer vilja resa senare i höst i och med min höst-ångest. Då sparar jag hellre pengarna till det.
MEN.
På Lisa Larsson hängde ett ställ med skylten "2 sommarklänningar för 100 kr"
Lite rotande, lite skrattande (det är ju inte så att man hänger de absoluta guldkornen på en sån ställning. Snarare tvärtom), lite granskande och fyra fick följa med till provrummet. Och ni vet hur det är. Man hittar något som fångar ögat men som inte säger klick. Ger det en chans genom att låta det provas och i och med att blixtlåset följer ryggraden och stannar i nacken så inser man vad man hittat. Ett av de där plaggen som sitter som om det vore sytt efter sin kropp. Där varje cm tycks gjuten. Där plagget plötsligt gick från mediokert fin till sannslöst vacker. Så var det med denna.


Jag har ingen aning om det är riktigt 50-tal eller sytt därefter men den är i mina ögon helt ljuvlig. Tyget är så vacker lövmönstrat och kjolen har en helt extrem vidd. Tillsammans med en kompis som ska sys upp fick den följa med hem för det facila priset av 50 kr. 50 kr.


Pierre Cardin in my dream.

Jag letar aldrig efter designers och dyra märken när jag bläddrar bland 2handplagg. För mig är det helt oviktigt vems namn som står på lappen i nacken eller om plagget är hemmasytt eller på en exklusiv fabrik. Det viktiga är att det tilltalar mig och då är det ju helt ovidkommande om designen är Pucci, Gucci eller moster
Succi. Dessutom tenderar ju att minsta aning om lite dyrare märke att ge 2handbutiken hybris och sätta pris som om det vore direkt från modehusets bord plagget kom, inte via ett antal garderober, fester, personers ägo och således slitningar. Men ibland trillar man ju över ting. Förälskar sig i plagget och inser kanske sen att man har en liten dyrgrip i sina händer. Så hände nämligen mig för några veckor sedan på Beyond Retro.

Bland mängder av marinblå klänningar skymtade jag miljoner plisseringar i en ärm, en rundad sidenkrage och ankellång vidd i kjolen. Knapparna i ryggen fick mig att tänka på en strikt dam som skulle kunna ha tänkts burit den. Men i mina ögon blev det en möjlighet att bara stänga översta och få en klänning med subtilt öppen rygg. Det var en smula kärlek och i provrummet blev det förälskelse. Det är först sen jag ser, när jag kikar på prislappen som säger 198 kr, som jag ser bokstäverna i lappen. Jag betalar 198 :- för ett stycke Pierre Cardin. Men likväl 198 :- för en klänning jag kallar ett stycke dröm.

Knappen vid nacken knäpps och sen kan man skymta skulderblad lite då och då.

Jag vaknar allt oftare med det här håret. Ganska passande till klänningen.

Ärmarna är något av de mest fantastiska jag sett. Deras vidd är enorm tack vare plisseringarna.

Jag har ingen aning om storlekens betydelse (size 6). Men den sitter som en smäck.


Bowutiful

Igår efter jobbet (eller mitt emellan två jobbsessioner snarare) träffade jag skönaste Vicky.
Otroligt trevligt att bara få umgås men sen att hon är lika second handintresserad som jag gör ju ingenting sämre. Det kikades en hel del på Beyond Retro, jag vet att jag inte borde gå dit då jag inte gillar personalen men kläderna är ju så oh, knaprades toast på Blå Lotus och fyndades en rar väska för 10 :-.
Världens mest presentälskande Kajsa höll på att trilla av stolen ett tag dessutom.
Jag tror att sagolik är ordet. Rosett. Vickydesignat. Flor. Diadem. Kan inte bli bättre!


Tack för en sjukt trevlig eftermiddag och för det sjukt fina rosettdiademet, Vicky.


Kling i klänningsformat.

Idag har jag sett ut såhär. Klänningen visade jag ju i inlägget nedan och ojsan hoppsan vad flera av er verkade gilla den. För informationens skull så kommer den från märket KLING. Går att köpa både lite här och där men jag köpte just denna i en liten butik här på söder, på Bondegatan.

Jag vet, fotografier i spegeln känns himlans tråkigt men det var grejer utspridda all annanstans.


Klänning, KLING. Kofta, Vero Moda. Väska, mammas gamla. (den borde få ett eget inlägg tillägnat sig. Följer med mig precis överallt och är så jäkla bra.) Diadem, egenknåpat. Armband från Tunisien och Guadeloupe.

Nu ska jag duscha, bli fräsch, se till så att sambo inte dödar sin skrivare, äta egengjorda köttfärsbiffar (!) och peppa lite inför något sorts event på Topshop i SOUK-gallerian ikväll.


Känguruklänning.

Fick roliga mail igår som gjorde mig glad i magen. Det gjorde dessvärre också att jag överhuvudtaget inte kunde somna, så denna morgonens uppvaknande var långsamt och ganska jobbigt. Nu är jag dock på benen. Ska studsa i en klänning med lite studs så jag får tillbaka den borttappade energin.
Boink boink, lilla kängru.


Ganska makalöst söt krage om jag får säga det själv.
Puss!


krimskramsblingblingsmyckenbijoutirer

Jag har alltid älskat smycken och särskilt halsband. Det enda kluriga är att när man har så många halsband är det ruskigt svårt att förvara dem. För mina halsband är ju inte bara smycken att hänga runt halsen, de är ju också små konstverk i sig. Då vill man ju att de ska synas. 
Det kanske inte är den ultimata lösningen men just nu hänger de i en sicksackrad på väggen ovanför min säng. Bara att välja och vraka utan att behöva rota i ett trassligt smyckesskrin.  


Sen jag flyttade hit till Stockholm har jag införskaffat ett par nya halsband. Det översta är 2hand och otroligt härligt med sina pärlor och Pochahontasvibbar. 35 kr på Myrorna. Det andra är från bästa herravdelningen på H&M. Klart att man måste ha ett renhorn när man är ifrån norr liksom! 29 kr.


Jobb och studds. Jobb på studds. Studds på jobb.

Har ägnat hela morgonen och förmiddagen åt jobbsök, jobbande, vindruvsätande och mer jobbstök. Nu ska jag kasta på mig lite kläder, sätt en borste i håret (och munnen) och studdsa iväg för att träffa Vicky.
Studds studds.


Här har ni förresten hela illustrationerna som jag ritade och skickade iväg till Emma förra veckan. Den översta är väldigt enkel men en personlig favorit och den undre är mer detaljerad. Någon som känner igen rosen i håret?


Sötsaker från sötnosar.


Käraste Miriam förgyllde inte slutet av min dag bara med sin närvaro, hon fick även den ytterst barnsligt, presentälskande (jag vet att det är fult att vara materialist men nu är jag född sån) delen av mig att 
göra mentala små kullerbyttor och de icke-existerande smilgroparna att nästan ge sig till känna.
Skönaste BjörnBorgundiesarna har flyttit in in i min byrålåda, jag har världens fräsigaste tights och i fönstret står godsaker. Åh. Tills jag provar dem kör vi på Topshop.
  


Människor som är bättre än Miu Mius.

Jag ligger utslagen i vår lilla soffa och klappar mig på magen som gnyr av lite för mycket god mat. Blev så glad när jag kollade in bloggen nu ikväll och såg så fina, söta, rara, trevliga, uppmuntrande och peppande kommentarer. Ni är så jävla bra! Och trots att jag inte alltid vill tro det så är det ju faktiskt så att det är kommentarerna som gör det roligt att blogga. För utan dem känns det ganska tomt. Som att spela teater inför en tom salong ungefär. Men ni gör det värt det. Varje sekund.

Sen att dagen i övrigt har varit makalös är ju också ett plus. Då kan magen få pipa som en klämd hamster bäst den vill. Först tog jag och Gris en tur till Beyond Retro i Souk-gallerian. För er som inte vet om det så flyttar man butiken till nya lokaler nästa vecka så allt, ALLT, är på halva priset. Skynda fynda!
Sen mötte jag upp en bloggläsare vid namn Kristin. Jag tycker att det är ungefär den bästa känslan i världen att träffa nya människor, och speciellt då de man klaffar med, och idag kändes det som en fullträff. Fina fina Kristin och jag hade en supereftermiddag i solen och runt på söder.
Sist avslutades härligheten med käraste
Miriam som kom över för middag. Alltid lika trevligt att få umgås med Björn Borgs bästa medarbetare och sötaste tjej.
Tänk att jag har så jäkla fina människor omkring mig! Det är bättre än alla MiuMius i världen.


Ni ville se mer bilder från lägenheten och naturligtvis ska ni få det. Igår gjorde jag en liten egen version av förvaring för ett par av mina rosetter i samma veva som jag klämde ihop mina gardiner för sovalkoven.
Tyckte att det blev ganska bra faktiskt. Affischen är från konst/modevernissagen förra veckan som jag var på med Miriam. Tycker att bilden är underskön så den passar fint på min vägg.