Mexicanskt 50-tal och mitt bästa second handköp

Ni vet när man går runt inne i second handaffärer. Bläddrar bland otaliga plagg, kollar klänningar, drar lite i skjortärmar. Hittar inget speciellt. Tänker att man ska gå vidare. Börjar fundera på middagen och kvällens bestyr. Så plötsligt glimmar det till i utkanten av synfältet. Vad var det? Bland små sockersöta blusar och randiga t-shirtar som tappat formen sticker en flik av ett tyg som inte hör hemma.

Så var det häromveckan på Stadsmissionen. Jag vände tillbaka och drog ut galgen och förvånades över tyngden. Blev lite förskräckt över kjolens längd. Men fullkomligt betagen. I tjock, tjock sammetsliknande material, med handmålade mönster i regnbågens alla färger och vidd nog för att svepa in hela butiken hade jag aldrig sett något liknande. Jag sa till mitt sällskap "den har potential". De sa "Prova den!".
Och så satt den som en smäck. Svepte runt mina ben i tjocka, utan att bli grova, veck och fick en gammal dam att ta tag i min arm och säga "Du skulle få alla pojkar att vända på sina huvud efter dig!"

Kvinnan som arbetade i affären sa att jag gjort ett kap och att kjolar som dessa är eftertraktade men sällan hittas nuförtiden. Hon dröjde med händerna på det paljettbroderade tyget innan hon la den i påsen. Ett farväl till butikens vackraste plagg.


Kjolen är handsydd och handmålad i Mexico och är från 50-talet. Full cirkle när man lägger den på golvet och förbluffande tung att lyfta. Tydligen köptes de ofta som exotiska souvenirer men idag finns det få kvar och enligt kvinnan i butiken säljs de på ebay för över 1500 kr. Jag köpte min för 150 kr.


bikerbrokad

För två veckor sedan ungefär var jag på ett väldigt bra jobbmöte. Det innebar roliga saker på olika nivåer och kommer nog dessutom innebära roliga, nya och framförallt spännande saker för bloggen. Men än så länge så säger vi inte mer än så förrän saker är spikade. Jag som knappt köper nya saker längre, eller ens konsumerar kläder i princip, och verkligen aldrig gör det för att trösta eller fira smet på den långa promenaden hem in
H&M på Hamngatan. Hade under en sväng in där tidigare sett en skönhet som fick mig att tänka på
Alexander McQueens färgpalett, fast i härlig brokad. Sju minuter senare, och skrämmande många
procent nedsatt, var den i mitt ägo. En materiell klapp på axeln.

Som en bikerjacka i flådigare tyg ungefär tänker jag.

Kombinationen av guld, ljusblått/grått och blekt beige är vansinnigt fint och den passar sannslöst bra ihop
med min ljusblå klänning med gigantisk vidd i kjolen. Uppklätt men enkelt.

ps. Fönstret är förresten vardagsrumsfönstret. Där trängs höga ljusstakar, små ljusstakar, en vas med en mask från Björn Borgs carnivalfest, min mammas gamla glasögon som jag petat ur glasen ur, ett par spetshandskar, en sidenlåda från Kina och mitt favoritfotografi från New York som jag tagit. ds.


Småsaker från Havaianaland

I Brasilien köpte jag knappt någonting alls förutom Coca Cola och flip flops. Man orkar liksom inte tänka på konsumtion när det är 40 grader varmt. Men som den smyckesjunkie jag är haffade jag lite krimskram i alla fall.
Det röda halsbandet är gjort utav röda, torkade bönor och redan en favorit. Den fjäderprydda skapelsen är handvävd av indianer i amazonas. Inköpt i en liten butik där innehavaren lärde mig skjuta giftpilar ur små bamburör. Påsarna är knasigt pulver som man häller i vatten så att det smakar.. frukt? 

På flygplatsen sålde man dessa små halsband och jag kunde inte låta bli. Jag är inte i närheten av att vara
katolik men jag tycker att ikoner är otroligt vackra så dessa skyddsberlocker hänger nu på min vägg.


"är du en sån där teatertjej?"

Jag kommer aldrig vara tjejen som berättar ordagrant hur en utekväll i mitt liv ser ut.
Stureplansskildringar finns det nog av på andra ställen ändå. Men summering kan bli att det var
vansinnigt roligt på Berns. Festen med ryskt tema innebar knasigt godis, babuschkadockor och massor av päls. Träffade fina
Signe (skiddejt i Åre om två veckor då sötnos!), tumlade runt i trappor med Fanny och Cissi och tillslut hamnade jag på en barstol med en knyckt citrongräs-grej i handen och champagne.
 
Men till viktigare saker. Detta är vad jag fyndade på Tjallamalla i förra veckan!
Två fantastiska ringar med kassettband och ett handgjort halsband i silver i form av en krage.
70 kr för allt och jag är mäkta nöjd. Halsbandet är redan en klar favorit.

På Tjallamalla har de fler smycken av designern som gjort halsbandet. Bland annat fina 'cuffs'/manschetter i armbandsform. Tyvärr kunde inte personalen tala om vad skaparen hette när jag frågade så mer än att smyckena finns på Tjallamalla kan jag inte säga.


(Idag kommer Mikael! <3)


Ljuvligheter.

När jag gjorde mitt fina kap Lisa Larssons 2hand så var det ju två klänningar för 100 kr. Den ena har ni ju som sagt sett, så här kommer den andra. Den är egentligen hellång men jag ska klippa av och sy upp den. Då kommer den bli hur häftig som helst tror jag. Galet mönstrad i massor av sköna färger och transparenta ärmar.


Mycket av klänningen verkar ha blivit sytt för hand dessutom. Sånt detaljarbete gör ju plagget bara ännu bättre i sig. Knytband i midjan och luftiga lager av siden och chiffong - underbart!


Som gjuten.

Appropå makalösa klänningar och makalösa fynd. I tisdags tog jag och Kristin en second handrunda i SOFO. Vi plöjde Bondegatans utbud bland annat och Stadsmissionen. Jag shoppar just nu ingenting av tre skäl. 1. Jag behöver absolut intet nytt när det kommer till kritan. 2. I början av flytta-till-ett-nytt-hem är utgifterna prioriterat till en hel del annat än sötsaker och onödigheter. 3. Vem vet hur mycket jag kommer vilja resa senare i höst i och med min höst-ångest. Då sparar jag hellre pengarna till det.
MEN.
På Lisa Larsson hängde ett ställ med skylten "2 sommarklänningar för 100 kr"
Lite rotande, lite skrattande (det är ju inte så att man hänger de absoluta guldkornen på en sån ställning. Snarare tvärtom), lite granskande och fyra fick följa med till provrummet. Och ni vet hur det är. Man hittar något som fångar ögat men som inte säger klick. Ger det en chans genom att låta det provas och i och med att blixtlåset följer ryggraden och stannar i nacken så inser man vad man hittat. Ett av de där plaggen som sitter som om det vore sytt efter sin kropp. Där varje cm tycks gjuten. Där plagget plötsligt gick från mediokert fin till sannslöst vacker. Så var det med denna.


Jag har ingen aning om det är riktigt 50-tal eller sytt därefter men den är i mina ögon helt ljuvlig. Tyget är så vacker lövmönstrat och kjolen har en helt extrem vidd. Tillsammans med en kompis som ska sys upp fick den följa med hem för det facila priset av 50 kr. 50 kr.


49 :- sommarblomster

Min favoritklänning just nu köpte jag för 49 :- på Gina Tricots slutrea förra veckan. Har haft den ungefär varannan dag sedan dess och älskar att den är superfärgglad, väldigt snurrvänlig i kjolen, har draperat tyg över bröstet, korsade band i ryggen och att den får mig att vara sommar fast alla envisas med att säga att det är höst. Det är det inte. Inte alls!


Det fanns ett enda exemplar kvar och då i storlek 36 så jag såg ingen mening med att tveka. Den är ju ganska fantastisk för att vara från ett märke som jag annars inte alls gillar. 49 :- sommarblomster.
Idag har den hängt på runt hela Bondegatan och loppisen som var där. Den har lunchat på ett jättedåligt ställe och kramat på Mikael en hel massa. Ikväll får den nog följa med och tjuvlyssna lite utanför Popaganda och Markus Krunegård. Jag är ju en vampyr. Så det är klänningen också.


Miami Vice

Jag har så mycket att blogga om att jag inte vet varken ut eller in.
Mitt liv känns som en karusell där jag fick den finaste hästen med rosa man (och glitter förstås) och farten är precis lagom. Det går fort så att magen kittlar men illamåendet ligger tryggt förankrat långt bak i
medvetandet. Imaginärt har jag en sockervadd i ena näven och en colaburk (med randigt sugrör naturligtvis) i andra. Himlen är blekt blå och solen står så högt att skuggorna är korta och som knubbiga små tomtar. Musiken är den bästa jag vet och hjärtat pickar varmt i bröstet.

Jag har ett så fint hem, så mycket jag vill visa er, nya saker utav en annan värld, massa saker jag pysslat till, grejer jag DIY:at och fixat till från gammalt till nytt, roliga händelser och makalösa små ögonblick.
Men tills jag kan förmå mig att sätta ord på allt så får ni se min nya jacka. Ni vet den där man trånat efter en hel vinter och inte alls behöver men som man verkligen vill ha ändå ändå ändå!
Så har man en bästa vän som ringer mitt i sommaren och säger "den är på halva priset, ska jag köpa den till dig?" och man säger bara "jajaja!". Och så är den min.


Är medveten om att den är lite annorlunda. Jag tänker Miami Vice á la 2000-talssport.
Och det är ju bara makalöst!

i put some new shoes on and suddenly everything feels right

Det är svårt att hitta lite finare skor när man har storlek 33. Ungefär lika svårt som att hitta en hamster med blå rumpa bland massa hamstrar med lila rumpor. (svårt!) För barnaskor tenderar att bli lite väl glittriga, en smula för puttenuttiga och mest enbart barnsliga. Och det kan ju vara kul ibland. Men när man väl ska ut på kalas där det finns en åldersgräns eller så vill man inte bli betraktad uppifrån och ned av vakten som funderar på om han ska ringa ens mamma.
Så när jag för ett tag sedan hittade dessa svarta don haffade jag dem direkt. 99 kr (!) på rean och ett mellanting i världen av mina skor. Hurra för det!


Boken är förövrigt ruskigt bra. Tycker ni ska läsa den. Annorlunda och tänkvärd.

Paperplanes

All I wanna do is BANG BANG BANG BANG!
And KA-CHING!
And take your money


Hittade en t-shirt på MQs herravdelning som nästintill skrek; ta med mig hem.
Och med tanke på att paperplanes - M.I.A är Byggetlåten nummer ett och längtan i vinter lär bli stor kändes det som 149 väl spenderade kronor att få ett substitut för kvällar av dans dans dans i t-shirtformat.

Bang bang bang!

Rosa mocka och vita sidenband

På cafeét där jag jobbar på somrarna så har vi uniformer i kungsblått som får mig att se ut som en liten cirkusapa. Det är förvisso roligt men ganska ofta känner jag mig lite för mycket cirkusapa och lite för lite
Kajsa. Men på fötterna kan man ha nästan vad man vill så när vi åkte till toffelfabriken för att införskaffa skodon valde jag dessa. Får mig att minnas barndomen då varenda unge, och vuxen för den delen, i skåne verkade ha fötterna i ett par tofflor. Förvisso är det lätt som tusan att vricka fötterna i dem men när man fått in snitsen så klapprar man fram riktigt fort!
 Är de inte bedårande?


Känns fint att sticka fötterna i en klassisk gammal sko som aldrig riktigt går ur tiden. Den är inte snyggast i världen när det kommer till modellen men det är ju ändå något med känslan av Emil i Lönneberga och det ursvenska.
Lite rosetter och rosa mocka på det och vi var i hamn för min del.

edit. Dessa är köpta på Toffelfabriken på Hallandsåsen och finns i alla möjliga färger, former och modeller.
Kostar mellan 3 - 500 kronor.

2handkärlek är den bästa av konsumtionskärlekar

Förra fredagen hade jag inte bara världens bästa bästisdag, jag haffade också ett av mina absolut bästa second handköp någonsin! För en löjligt liten summa pengar, med tanke på att allt är skräddarsytt, i superfint material och kvalité och i vansinnigt gott skick, blev detta set i Jaqueline Kennedy-anda mitt mitt mitt.

Klänningen är småsvår att fånga på bild med den är i ganska rak modell med blixtlås bak i nacken, pärlor fästa för hand vid ringningen och helt fodrad i siden. Bara så fantastisk!

Kappan var det jag föll för först då jag såg den hänga mellan massa andra grövre ytterplagg, med klänningen under. I exakt densamma färg som klänningen, ljusblå sidenblandning är tyget, med vidd, trekvartsärm, sidenfoder och en liten rosett fram som spänne. Så otroligt fin att jag dog en smula.

Med ett par längre handskar i skinn, en basker och fina skor kommer den att bli perfekt i höst tänkte vi, jag och bästa vännen, så jag slog till.



TakemytothebeachesofPlymouth

Jag har köpt en ny klänning. Inte för att jag behöver en till, min garderob är full sedan länge, utan för att den representerar ungefär allt det som jag förknippar med sommar; på det sättet ett plagg kan göra det.
Det var något med den milda blå färgen, tygets mjukhet, modellen med halvöppen rygg och motivet av måsar som tycks cirkla runt runt mot en öppen himmel som fick mig på fall. Jag behövde inte mer klänningar, men man behöver alltid saker som kapslar in minnen av sommaren.

Är inte ryggen den finaste kroppsdelen vi har kanske?

Den känns lite som tagen ur en film från en tid då biograferna visade halvknastrig men ändå för tidens skull svindlande bra kvalité. Det är nästan så att man måste gå på en strand i Newquay eller någon annan badort i England, med stråhatten handen och sandalerna lämnade bakom sig bland sandbankerna.  

13 guldmynt att förråda någon med

Jag tillhör inte kategorin av människor som tröstshoppar. Det tillfredställer inte känslan av sorgsamhet, ilska eller frustration att spendera pengar som substitut. Misstänker att jag skulle känna mig lite småäcklad efter ett tag när jag skulle inse att jag försökte dämpa en känsla med något helt annan, materiell.  
Häromdagen gjorde jag ett miniatyrundantag dock. Förvisso var det snarare ett scenario mer kallad; jag-har-ångest-över-att-behöva-vänta-på-ett-besked-och-måste-sysselsätta-mig-med-vadsomhelst-och-då-kan-jag-lika-gärna-handla-fast-jag-inte-alls-behöver. Det är tvetydigt men det hela resulterade i ett nytt armband som jag redan är fäst vid.


Dryga 60 kronor på Indiska och jag skrammlar mer än någonsin. Exakt 13 mynt sammansatta till en armlänk
som gärna sitter fast om min handled dag som natt, tillsammans med annat krimskrams.

Coco. Not like in Chanel. But in Coconut.

Egentligen så köpte jag bara en endaste liten sak på Guadeloupe. För där fanns helt enkelt inte så mycket att köpa mer än vatten på flaska, Pringleschips och frukt. Och vet ni vad, det var otroligt skönt. Jag är glad att det aldrig var en hetsjakt på en souvenir som inte är en töntig turistig souvenir men någonting som ändå är souvenir fast utan det töntiga. Ni vet. Sådär som det ofta blir när man är på semester. Så det som fick följa med mig över havet hem är någonting som jag kommer att uppskatta mer än alla stora snäckor som jag ändå blandar ihop eller de där plastgrejerna man köper i städer. En kokosnötsväska objektifierar mina minnen från söderhavsön!

Alldeles precis lagom knasig och alldeles fruktansvärt underbar i mina ögon. Precis så konstigt som jag tycker om det. Och vad kan vara ett bättre minne annat än det som finns i mitt huvud, hjärta och på bild än en väska gjord utav en kokosnöt från ön vi levde på? Ingenting tror jag minsann.

Har redan använts flitigt såväl på ön som vid hemkomsten i min maskeradutklädnad häromdagen. Rymmer exakt en liten digitalkamera, en uggleplånbok, mobil, några hårspännen och ett par karameller. Vad mer behöver man på kokosnötsutflykt? Öppnas dessutom nästan hela vägen runt, så man har två halvor, och man kan använda dem som spontan minitrumma om man vill.

Monki makes me happy

Den mänskliga känslomässiga bergodalbanan Kajsa börjar bli grön i ansiktet av alla tvära kast. Just nu är vi ganska så hippetihopp-glada jag och mina andra jag. Fast om en kvart kan jag med stor sannorlikhet
sitta här och gråta. Men tills dess har jag på mig mina Monkisolisar som jag fick i goodiebagen från Modette sist jag var i Stockholm. Och hey, de säger ju faktiskt "Everything is OK!" till mig från skalmen.



Sen köpte jag ju en tröja från Monki med massa glada djur som tycker om mig.
75 % REA och sann knasdjurskärlek.

i was talking to a baloon

I Stockholm köpte jag en ny jacka. Ren och skär onyttighetskonsumtion. Jag har inte ett dugg behov av en till jacka.  Förälskade mig i den i somras i Malmö. Köpte den inte för att jag då som nu hade precis lika många jackor och för att 1200 kr kändes som en onödig summa på plagg jag har så det räcker och blir över.
Så i Stockholm hittade jag den igen. Jag klappade det smaragdgröna ulltyget. Drog i dragkedjan som var lite kärv. Kikade på prislappen och såg; 100 kr.

Jag är emot konsumtionsöverflödet vi lever i, det samhälle där vi hetsas till att alltid alltid handla, ha nytt, köpa, beställa, buda hem och införskaffa. Det äcklar mig en smula. Men ibland är man inte mer än människa.
En människa som snurrade plasthandtagen på sin Weekdaypåse fyllt med smaragdgrönt tyg och en kärv dragkedja hela dagen och fånigt log åt just det. Onödig konsumtion.


Från Sunday Sun och alldeles fantastiskt mycket Kajsa. Fotograferad i min älsklingssnigels hem.

clothes cant make you happy. but a little less sad.

Jag är fortfarande helt tom och ledsen över att allt gick fel inatt. Små petitessartade problem för andra
där en axelryckning är allt som behövs är för mig ångestladdat bortom det mesta man kan föreställa sig.
Men istället för att gräva ned mig i allt dumt så gräver jag ned mig i snön som aldrig slutar vräka ned.
Åre har tydligen inte haft så här mycket snöfall på 25 år.
Det är fint som tusan.
En annan sak som är fin som tusan är min ganska nya klänning.


Från Crocker och köpt på 70 % REA tror jag. Kostade mig 10 guldtior och en femma om jag inte missminner mig. Plommonlila, skjortig, med lång ärm och rar krage. Jag gillar den mycket.

Hello Kitty-ish!

Appropå klänningskonsumtion och kärlek till materiella ting;
1. Så köpte jag denna i Stockholm. Påminner om den där fantastiska Chloéklänningen för ett par säsonger sedan. Den med applicationer över bröstet, råare tyg och skräddad passform. 79 :- och jag är en lycklig hamster.

Appropå min finaste Snigel;
2. Så ville jag ge henne något när jag bodde där så jag köpte de vackra skålarna med rosenmönster i botten, fyllde dem med godsaker, sötsaker och en guldfischsak. (Mamma sa nej till en kanin och då blir en guldfisch substitut). Jag tycker om att ge presenter till de jag verkligen tycker om!

Appropå egentligen ingenting, men att jag brukar kallas Hello Kittykatten;
3. så köpte jag dessa goda klubbor som inte går att få tag på här i norr. I dem finns gnuggisar som jag sätter lite överallt på migsjälv. Och andra. Lägg märke till att jag har Hello Kittytröja också. Jag borde växa upp. Eller inte.

ps. Nu ska jag rita mig till sömns! ds.

En lila historia.

I Stockholm förrförra veckan lekte jag en hel del med allra käraste Sigrid både hemma hos henne där vi bakade lussebullar och sedan på stan där vi drog en runda runt söder med fika, fniss och 2handshopping.
Jag hittade ingenting ingenting ingenting ända tills Sigrid drog fram en lila skapelse med överdimensionerade ärmar och fin knäppning i halsen, på Stadsmissionen. En kort provning senare och jag var sådär kär som man bara är i ett högst materiellt stycke av platonisk kärlek. Sen dansade jag runt i den hemma hos min fina Snigel och i helgen satte jag saxen i en bit på dess längd och den fick sedan följa med mig ut på äventyr i natten.


Är den inte vacker så säg?

Tidigare inlägg