Back were it all started

Tre kollin med väskor hade jag med mig in till Östersund idag på tåget och som jag sen fick släpa upp från västra stationen till LTs lokaler. Puha! En datorväska, en väsäväska med alla viktiga saker och så klädväskan som är en stor otymplig sak ifrån ELLE. Så var denna dagens motion avklarad.
Nu sitter jag i "mitt" rum hos våra vänner på Frösön och det känns lite sådär. De åkte till sin lägenhet i Åre och här sitter jag i deras hus liksom. Men det ordnar sig. Jag ska ju mest jobba och så. Men ändock. jag är aldrig helt trygg eller bekväm på andra ställen än där jag faktiskt är hemma. Och jag är inte hemma nu.

Tog en sväng på stan för att knalla till Teliabutiken och hämta refilkort och då slank lite saker med när jag ändå var vid butikernas kassor. Inte ett shoppingår iår jag vet, men det fanns ett behov för vissa saker och andra var faktiskt för en god sak. Trots att det var shopping!
4
Jag glömde tofflor hemma och dessutom är både dunsockarna och Topshoptofflorna förstora så jag investerade i dessa från Dinskos barnavdelning med Hello Kitty på. Jag är ingen Hello Kitty tjej men de var rara, gosiga och kostade 50 kr. Och så gjorde de mig glada!
3
När jag köpte mina organiska lövformade lila örhängen på Glitter för en vecka sen eller två så var det ju egentligen de gula jag var ute efter från början. Men de fanns inte i Umeå. Så jag köpte de lila. Mycket bra köp förvisso. Men nu fanns dessa för facila 10 kronor. Så jag haffade dem. + den något småäckliga skalbaggen till halsband. Men jag tycker om knasiga smycken och speciellt med småkryp och insekter.
2
Fashion against Aids-kampanjenH&M har dragit igång och är det någongång man kan tänka sig att stötta en kampanj på detta viset så är det när det faktiskt har ett riktigt bra syfte. Vilket jag tycker att det är. Mer fördjupning i det där en annan dag men ett vitt, oversize linne i 100 % ekologisk bomull med Rufus Wainwrights motiv införskaffade jag. Många fina plagg men jag fastnade för detta stilistiska. Och hur gulligt är det inte att RFSU sponsrar/samarbetar med dem och att man får ett paket kondomer i och med att man köper något från kollektionen? Hur fint som helst tycker jag. Fashion against AIDS alltså. 
1
Okej. Ju mer jag tänker på detta så inser jag hur komplett onödigt det var. Men alltså. Mina älskade små tygskor i vitt och blått i rutmönster håller på att faller samman. Och sedan jag köpte dem den där dagen på Myrorna i Halmstad en sommareftermiddagför 2 år sedan har jag älskat dem av hela mitt hjärta. Och jag vill inte ha några ersättare. Men kanske några att byta av dem lite med så att de håller liiite, lite längre. För 100 pix fick jag ett par vitprickiga skapelser på rosa botten. Förvisso 2 storlekar för stora då de är 36:or men det var ju den minsta.

Nya breddgrader

Nu drar jag in till Östersund. För att bosätta mig där ett par veckor, jobba med SVT och skidskytte VM och inte ha mycket rast eller ro. Men jag har min laptop, mina kameror, en liten bärbar internetuppkoppling och förhoppningsvis en hjärna på kvällarna. Så blir jag inte skjuten av en ivrig norrman på skjutvallen eller översprintad av en Charlotte Kalla så lär ni höra av mig med största sannorlikhet så gott som varje dag.

Stressad som attan är jag och hjärtat har haft för vana att slå likt en trumpinne i bröstet de senaste dagarna. Men vad gör man inte för att ständigt prestera sitt bästa? Nu ska jag packa de sista sakerna och sedan åka ned till tåget. Men först denna bild. Mikaela pratade om en liten behållare för cigariller. Då var jag tvungen att dokumentera denna som vi har hemma. Jag-vet-inte-hur-gammal-men-väldigt-gammal-behållare för små cigariller och dylikt. Söt som attan i vilket fall som helst och helt galet detaljrikt och vackert gjord. Synd att det inte är någon av oss som röker då. (Ja, ni fattar ironin va?)
2
Och om jag inte vore nog knäckt för allt annat som har varit jobbigt så är telefonsamtal om jobb inte så särskilt kul heller. Jag.pallar.inte.mer.just.nu. Fotade denna Whyredpump1420 igår för tidningen. Den skulle jag förtjäna. Om den fanns i min storlek. För facila 2500 spänn. Nu ska jag unna mig ett par skidbyxor efter dessa tre veckor istället. Men är någon annan sugen så finns det fina skodon att inhandla i Åre.
image1801

Sugarpumpkin n´ I

Min älskling har ett hjärta utav snö. Faktiskt så tror jag att hon börjar få det. För Hanna får något smågalet i blicken om man nämner skidåkning numera. Hon har blivit frälst på gamla dagar. Frälst vid tanken på att vi bor vid detta underbara fjäll, med denna miljö, med vårt lilla Åre och allt vad det innebär. Och det gör mig glad. För min fina flicka och jag ska åka massa skidor i vinter. Åka skidor, planera resan till NY och klura ut var vi ska hitta söta pojkar som vi kan få tycka om. Jag är glad att jag har min lilla älskling. För hon gör mig glad.
1
Café Banhof har fått ett par nya stammisar. Vi tar upp ett bord, soffa och stolar för cirkus 8 pers på två små flickor. Och en hel del chockladkaka.
image97
De enda korten Hanna har på mig är när jag har kastat mig ned på backen. Sen far hon med villfarelsen att jag har trillat. Det är falsk information! Jag la mig där. Med flit.
2
Dagen har spenderats i backen under en knallblå himmel och i 12 minusgrader på ett par skidor. Sen fika, lite snack med butikspersonal till min artikel om den exklusivare shoppingen i Åre, fotogarefering av bland annat detta. Puccis samarbete med skidmärket Rossignol. En liten softshelljacka med signaturmönster kanske till våren?
43
Hannagrisen har en av världens finaste små vovvar. Ingen kan viffta på en vit liten svans som Wilma! Och ingen kan heller vara så ivägen som Wilma... men hon är så gosig så man förlåter henne. Vi tre i hallen.
6

Girl, let your hair down

Mitt hår är långt nu. Det ser man ju om inte annat på det förra blogginlägget med mitt blonda fluff.
Men jag har bestämt mig för en sak. För trots att jag redan nu har det där håret som många tjejer, jag trodde ärligt talat att det bara var när flickor var små som de sucktade efter Barbiehår men icke, önskar sig längdmässigt så ska det få växa. Från och med nu ska jag bara toppa det nödvändigt fram till i sommar. För jag vill ha som flickan, som jag bloggat om innan, med hennes magiska kaskad av änglahår. Tänk er en fin liten sjömansklänning, ett par ljusa remsandaler i skinn, ett marinblått diadem med rosett och en axelremsväska. Och så virvlande blonda slingor likt något sorts litet skogsväsen. DET vill jag ha i sommar.

Då ska jag låta det studdsa på ryggen sådär som på film och ha små flätor som jag kan fästa med mina söta jordgubbsspännen. Ha i hästsvans när jag är ute och springer och spelar tennis och en solblekt ridå att gömma mig bakom när jag vill. Åh, det kommer att bli så bra!
Nu fattas bara klänningen med stort K. Min sjömansklänning. Den fina själ som hittar en sådan till mig någonstans, på 2hand eller ebay/tradera för rimlig penning, kommer att vara mitt hjärtas förtrogna!

Struktur

Okej. En dagens. Kändes sådär prinsessigt roligt att få ta på sig en klänning, dutta på mascara och klämma fast ett diadem över ett för en gångs skull nyborstat hår efter att ha bott i Craftunderställ och skidbyxor.
Dock så är det ingen riktigt bra dag. Jag kreverar av stress och jag-måste-vara-bäst-ångest.
Så ja, här är en dagens, men den människa som påpekar faktumet att jag borde toppa håret kommer att få mig att antingen 1. Gråta 2. Slita ut ögonen på nästa människa jag träffar. eller 3. skriva ett ytterst hatiskt blogginlägg av karaktär och slag ni sällan skådat. Jag är kapabel till mycket när jag är orolig och under press nämligen...
4
Milkyway! Det är svårt att tro att jag var i Oman för lite mer än en månad sedan. Jag är ju blek som innehållet i några mjölkpaket. Ish ish ish. Sen gör inte stressen sitt till för att framhäva färger. Men kolla mina fina örhängen! De nya, äckligt billiga från Glitter i organiska/lövformer av lila plast. Jag modifierade dem till att kunna användas av mig som inte har minsta lilla hål i örat. (trumhinnan räknas inte) Tror jag ska köpa de gula också. Fint till i sommar. Och vår. Höst.
3
Om jag trycker ned luggen så räcker den ned till kindbenen. Lätt! Och när jag borstat ut hela håret i sin fulla, platta längd, så räcker det ned till höftbenen. Lätt! Gotta do something soon.
Svarta, ribbade strumpisar, present. Favoritklänning, fått av bästa A! Finaste modellen, underbart mönster, en av mina favoritfärger i botten, söta detaljer, perfekt passform. I love. Ullkofta, Pringle of Scotland. Två ljusa läderskärp, ett platt och ett flätat, från mamsells ungdom. Lila sammetsdiadem med rosett, H&Mbarn. Lila örhängen, Glitter. Lila naglar, Mavala Mexico. Halsband med gröna ädelstenar, fått av mormor när jag fyllde 4 år. 
21

She´s a murderer on the dancefloor

Jag är ganska så ordentligt ointresserad av kändisar. För det är alldeles för mycket yta och falsk äkthet i hur de framställs, vilka de är och i allt vad de gör. Kändisar är helt enkelt inte intressanta enligt mig.
Så därför skriver jag inte heller om människor med någon stjärnstatus särskilt ofta.
Dock måste jag bara göra ett undantag nu. Satt och kikade runt på några mainstreambloggar och fann en video med Sophie Ellis Bextors nya låt "Catch you" och återupptäckte denna makalösa kvinna. För inte bara är hon grym på att sjunga, har de gulligaste videorna, coolaste sminkningarna och finaste klänningarna. Hon är så oerhört, sanslöst bedårande vacker!

Allt som oftast tycker jag det är så fräscht och härligt med en lätt solbränna, blont hår och lite fräknar på näsan. Men jag undrar om jag inte måste säga att mjölkvit, blek hy till mörkt, nästan svart hår är snäppet finare?
För efter att ha kollat igenom ungefär varenda video på Youtube med Miss Ellis Bextor så kom jag fram till att hon verkligen måste vara en av världens vackraste kvinnor. Kolla liksom in kindbenen! Den perfekta munnen, de bleka ögonen, den breda ansiktsformen som smalnar av i en liten haka med markerade käkar och just det mörka håret till ljusa skinnet. Som en docka.
Sophie Ellis Bextor
Hade jag inte vetat på förhand att jag inte passar i mörkt kort hår, att det är väldigt svårt att få till samma fina ansiktsform, att man föds med så ljusa ögon och att en sminkning som hennes tar ganska lång tid så hade jag gett mig på att bli en liten kopia. Om så bara för en dag. För så fin är hon.
Och kläderna! Jag vill springa iväg och dra på mig blanka, svarta små klänningar med vidd i kjolen, fina hattar, bleka guldskapelser och volangprydda kjolar. Nu!

Bedövningspistol, någon?

2
Modebloggvärlden pratar i ett om antingen a) Stockholm Fashion Week eller b) ELLEgalan. Och det är så stressigt, roligt, underhållande, underbart och mycket på en och samma gång.  Själv håller jag på och stressar asset av mig denna vecka för att kunna förbereda mig någorlunda gentemot de kommande veckorna som kommer att bli ett kaos. Varsågod att ta del av MIN vecka, far from att sitta på rumpan och kolla på en catwalk;
Söndag; Åka skidor för tredje dagen i rad. Fota vimmelbilder för tidningen på människor i Åre. Kolla på nya skidbyxor. Kolla upp lite saker i butikerna för en artikel. Fixa med bilderna på datorn, välja ut några att skicka till fotografen och sen skriva rep. till det med info och övrigt för att skicka till chef.
Måndag; Åka skidor för fjärde dagen i rad. Prata med fotograf. Färdigställa illis till tidningen. Försökte sedan skicka scanna in den och skicka iväg ifrån tre olika datorer, i 3 timmar, men inget funkade. Skrev lite på artikeln.
Tisdag; Skicka iväg bilderna till chefen på tidningen. Skriva stor artikel. Planera morgondagens frågeställning till butiksbiträdena i Åre. Maila VMbolaget i Ösd och SVT om skidskytte VM. Försöka få tag i någon som vet vart mina sponsorkläder är. Kolla upp boendet de kommande veckorna. Besvara överfull inkorg. Yoga ikväll.
Onsdag; Tur till Åre för att åka skidor en sväng. Prata med butiksbiträdena i olika affärer om shoppingutbudet i Åre. Skriva klart hela artikeln. 
Torsdag; Packa inför den tillfälliga flytten till Östersund. Snacka med SVT om schema. Rita illustrationsjobb. Fixa med alla bilderna på datorn. Maila om jobbansökningarna för i sommar. Åka in till Ösd och hitta stället jag ska bo på i 2-3 veckor. 
Fredag; Första dagen med skidskytte VM och början på 3 veckors kaos, stress, press och konsekventa arbetsdagar utan ledighet. Och då ska en begravning och en hel del annat också petas in någonstans där...

Låter inte så himlans jobbigt. Men tro mig, det är det. Dessutom har jag att se fram emot dryga 3 veckor med att le ständigt emot tyskar och fransmän som pratar om skidskytte på knacklig engelska och hjälpa dem med allt vad ni någonsin kan tänka er. Hjä-ä-ä-älp. 
1

Hierta

Vet ni hur lätt jag skulle kunna göra en egen variant av denna?
Linnet från Lanvin kostar nog mer än linnet från H&M som jag planerar att köpa för att göra min lilla version av för att se hur man gör modehus kläder...
image328

Mellan snön och himlen

Idag har varit en sådan fantastisk dag. Jag har mått så bra. På ett sånt där sätt som gör en glödande varm i hela hjärtat. Jag och världens finaste Hanna, kolla hur fin hon är!, började med skidåkning i mängder med puder på förmiddagen. Extremt mycket skratt som måste ha skallat över hela Åredalen. Mängderna snö som fallit gör att det är smått omöjligt att ta sig fram på en del ställen, med såväl bil som skidor och till fots. Underbart!
23
Sen trillade vi ned på byn för att jag skulle fota vimmelbilder till tidningen. Satt och lunchade på Lok & Latte, excuse jag menar Bahnhof, och tittade ut lite tilltänkta offer för plåtningen. Haffade efter många om och men 5 små personer som jag snackade med och fotograferade. Stackars tursiter, överfallen av nervös Kajsa...
Fick lite bilder på gulliga hundar i en snödriva också. Sen så provade vi färgglada skidbyxor. Jag vill ha lila eller rosa, Hanna turkosa. Kommer att bli som en karamellhög när vi trillar. 
51
Sara kunde visst tänka sig att veta vad jag hade på mig en dag i skidbacken. Nu tvivlar jag på att modebloggvärlden i resterande mängd intresserar sig men what the heck, en dag på stan eller en dag i backen? Ingen direkt skillnad egentligen. Vita sneakers, Lacoste. Skidbyxor, 8848. Ljusblå fleece, Peak.
Hallonröd softshelljacka, Peak. Stickad basker, Lindex barn. Nya väskan, Nypd.
 
4
En rosa, grön, blå, lila molntuss över Villa Tottebo. Fick avsluta den fina dagen innan vi gick och fikade igen på Lok & Latte, jaaaa Bahnhof. Nu ska jag hoppa i duschen och sen åka tillbaka till Hanna för lite Nintendo och sleep over party kanske?   Nää...

Chasing snowflakes

Välkommen till min vardag. Det var så jag kände det när jag fotade detta idag. Vissa passerar H&M butik efter H&M butik på väg till jobbet, en del kilar ned på Seven Eleven på lunchen och någon kanske tar tunnelbanan från sin egen dörr till gymmets. Själv är det här mitt liv. Min vardag. Åreskutan från toppen av Tottliften sett.
Såsom jag ser det nu skulle jag inte byta det för att bo granne med Urban Outfitters.
5
Igår var ingen bra dag efter att jag kom hem från skidbacken. Inte alls. Men det är bättre nu. Snön fortsätter att falla på ett helt sagolikt sätt och jag spenderade dagen tillsammans med bästa Hanna mellan knotiga björkar och osannorlika mängder snö. Puderskidåkning borde kunna få vem som helst glad. Hela kroppen känns öm efter timvis av kämpande i full karriär i lårdjup snö och oändliga tag med skoveln. Men det är värt det, alltihopa. Imorgon ska vi ut igen. Varför gå till ett gym när man kan få en totalt genomgång av hela kroppen genom att ha en riktig skiddag? Nu sitter jag ensam hemma i huset och funderar på att skippa middagen. Föräldrarna är i Östersund på fest och jag betraktar snön och dricker cola zero i min underbaraste klänning. Jag skulle faktiskt riktigt gärna ha varit bjuden på ELLEgalan. För då hade jag haft den finaste klänningen. Men samtidigt är jag glad. Jag är inte sålt min själ för att smöra mig till en plats. Eller något annat besynnerligt.
43
Jag antar att ingen vill veta dagens klädsel under de ljusa timmarna då jag susade runt i snötäckta och ganska så omysigt doftande, antar jag, Craftunderställ, Ripcurl jacka och Salomonpjäxor? Nää tänkte väl det.
Nu bärs dock; Hellång vintageklänning i rosa/grå/aprikosa toner, gåva från A. Cashmeresjal från Oman. Knallrisa nagellack lite här och där, Depend no. 051. Nytvättat och galet oborstat hår.
21

Broken wings

Jag sitter i mitt skidunderställ och tittar ut på himlen mellan träden. Det är svart. Och jag orkar inte röra mig. Vill inte röra mig. En halvklar illustration ligger på bordet och jag vet att den har potential att bli riktigt riktigt bra. Men jag orkar inte rita klart den. Vill inte rita klart den. För det är för mycket nu. För en vecka sedan fick lillebror somna in. Sen dess har världen tett sig ganska diffus. Suddig och overklig. Hur kan man ta ifrån en mamma ett barn? Hur kan ett barn få sluta sitt liv innan det ens börjat, vid 20 år ålder? Men jag har inte gråtit, inte skrikigt, inte blundat.
För det hjälper inte. Så kommer jag hem idag, från en lika fin skiddag som förra fredagen när allt hände, och förstår att ingenting är förändrat.
Clara befinner sig i den omvända situationen. Jag frågar mig gång på gång, hur kan ett barn få förlora sin mamma? Och det gör mig så ont. För det finns inget svar.
Jag kommer inte ihåg sist jag grät men nu gråter jag som om jag aldrig gjort det förut. För Peter, för Clara, för hans familj, för hennes familj, för oss, för de som är lämnade kvar, för att livet är orättvist. Och för att jag inte orkar mer nu.
4321
Skänk Peter och hans familj en tanke och Clara och hennes familj en.

Jag hade en gång en båt, med segel och ruff och köl

Detta är vad jag verkligen skulle vilja ha just nu. En liten sjömansklänning till sommaren att springa runt i med bara ben, en liten kofta på kvällen och remsandaler  skinn. Och hästsvans.
Denna kommer ifrån Ebay och gör mig så otroligt frustrerad. Finns en i tvärtomfärgkombination också som jag kanske ännu hellere skulle vilja ha. Men det spelar ingen roll. För jag vågar inte buda hem saker på internet.
Varken tradera eller ebay. Det länns liksom... så osäkert.
Men åhh vad jag skulle vilja ha en. Men jag har ju inte tid ens att spana efter en liknande på tradera, för det skulle kännas säkrare att köpa ifrån en svensk sida. Om någon vänlig själ någon gång ser en klänning som denna på tradera till rimlig peng, kan ni poka lite på mig då?

Kajsa klänning när det är som bäst! Jag kan ju visualisera mig själv i en lätt som en plätt! Åhh...

Lite blommigt, lite turkost, lite paljett & lite korall

Konsumtion är som sagt inte årets ledord och motto. Men det innebär ju inte att man aldrig får införskaffa saker.
Så här är lite fler av tingesten som jag haffade i Östersund förra veckan.
1
Klänningen på MQ som jag blev alldeles förtrollande kär i, i sommras men aldrig köpte. Nu hängde den där till mig för 100 pix likt en liten tunn sagodröm.
3
Mina Uggs är...ledsna. Eller helt enkelt sjukt slitna, välanvändna, nedgångna, hala som attan och läcker in vatten och snö hela tiden. Så jag ville ha ett par nya små boots med kort skaft och fann dessa. Helt perfekta. Dinskos barnavdelning, jätteskön passform, lagom hög och alldeles bedårande i min favoritfärg. Jag älskar dem. 100 pix för dem också.
2
Det var ju det där med Glitters rea. Jag blev liiiite swept away när jag såg att dessa hårband i värsta paljettstil kostade typ 5 kronor. Har testat dem varenda gång bara för att visa hur rolig jag ser ut i dem under hösten. Så när de kostade ingenting kunde jag inte låta bli. Ett i guld och ett blått. Kommer förgylla en utekväll i vinter känner jag på mig. En kväll när jag inte är så seriös...
4
På lilla lilla listan över saker jag vill ha och faktiskt har belägg för att köpa stod ett korallrosa läppstift. Och med en rabattlapp på Lindex införskaffades superbilligt detta från Viva la Diva i en ljust mjuk korallig ton. I like.

My own Narnia

Hela dagen har jag suttit vid mitt skrivbord i ullkofta, knut på huvudet och pyjamasbyxor. Kollat på snön som fallit på ett helt magiskt vis utanför mitt fönster. Mycket mysigt att sitta och arbeta med ett Narnialandskap utanför sitt fönster. Jag väntade mig nästan att en Kentaur skulle komma smygande mellan de spretiga grenarna.
Så kom jag att tänka på det jag och Clara pratade om häromdagen. Om att klä upp sig en vanlig dag. För att man vill. För att det är härligt att känna sig fin. För att få använda alla underbara plagg man har.
Jag får ofta frågan över varför jag är "så uppklädd". Men vadå, är det inte det som är glädjen med att tycka om kläder? Att få vara fin i dem, bära dem och omsorgsfullt välja något man blir glad över att se i spegelbilden?

Istället för att sitta kvar i mina pyjamasbyxor och dunsockar så drog jag fram en av mina riktiga klänningar med stort K som annars bara är en sådan som andra skulle bära på finare middagar och tillställningar. Tonade ned den med min lilla ljusa jeansjacka som kommer att vara så söt i sommar och nya småstövlarna.
1
Turkosa små stövlar, nya från Dinsko. Strumpisar, present. Svart plisserad klänning med vita detaljer, Vila.
Jeansjacka, gammal som gatan. Lila, stickade vantar, present.

Och ja, det var ganska kallt. Och mycket snö. Men det är det värt.

You & I, we would be a perfect match!

Ingenting är ju säkert eller spikat. Men jag hoppas, tror och vill at jag och Hanna ska kunna spendera några fina veckor på andra sidan Atlanten i McDonaldslandet. Och trots att midvinterkylan är isande och snön ligger djup så kan jag inte låta bli att börja fundera och drömma om hur jag skulle vilja spatsera fram.
Mina tankar dras till scenariot; en vårdag i NY med solen som lyser från en klarblå himmel, en ljummen vind över Manhattan och några glada flickor på äventyr.
Alldeles fruktansvärt illa att förlora sig iväg så i tanken. Men man får göra så ibland. Om man kommer ned på jorden sen igen. Och det ska jag. Men först vill jag drömma mig bort i Tibiskapelser till klänningar.
Basketweave dress  large viewBateau sweater dress large viewVelodromo shift dress large viewLily Pads top large view

What have they done to my painter?

Jag tycker att det är roligt när designers inspireras av konst och framförallt specifika konstnärer och låter deras motiv gå igenom i plagg. Särskilt de vackra, svallande klänningarna från säsongens visningar med Claude Monetvibbar och näckrosor på stilla små dammar. DET är fint och vackert.
Men jag tycker inte om när man gör det fel. Liksom tar något som redan är sagolikt och lyckas förfula det genom att applicera en tavlas känsla på ett dött, stelt plagg. Som Chloés, Chloé van Gogh print dress här nedan.

För det första; Vincent van Gogh är antagligen min absoluta  favoritkonstnär och mästaren inom impressionismens måleri. Och att göra något dåligt av det som han stod för är att vanhelga hans konst. Så när Chloé gör denna fula klänning blir jag upprörd. Vad är det som är van Gogh med den? Spretig, blockmönstrad, liksom "skrapig" i effekten och helt enkelt..ja, ful! Hans måleri är ju den kompletta motsatsen till detta. Jag hade sucktat något oerhört om man kunnat göra en klänning med feeling av hans tavla "Starry skies" men detta är bara fruktansvärt. Så borde man inte få göra. Och speciellt inte med van Gogh!
Van Gogh print dress large view
Skäms Chloé!

Simple as that

Experimenterar och leker med systemkameran. Jag har inget photoshop eller redigeringsprogram än mer än att jag kan ljusa upp bilderna och göra kontrasterna grövre. Men det är ganska skönt. Då kan jag inte försköna något och tvingas vara tillfreds med hur jag är. På riktigt.
3
19 grader kallt och jag går inte utanför mitt rum om jag inte måste. För i mitt rum är det bikiniväder året om. I resten av huset är det normaltempurerat. Dvs. kallt.
Gråa jeans, Kappahlbarn. Grå, vid tischa, present. Halsband med olika guldmålade träpärlor, egenknåpat.
Senapsgul lackrosett till hårspänne, nya från Glitter. Stor cashmeresjal, köpt i Oman.
Note to self; om du tar kort utan blixt med dåligt ljus och på lång slutartid, snurra inte med handen så att den blir en suddig klump. Och försök undvika gravid-mage-feeling.
21

Igår började det brinna i en av slöjdsalarna på den skolan som jag gick i 8-9:an. De fick liksom ingen hejd på det hela så nästan precis alltihopa brann ned. 20 minusgrader och alltet stod i ljusan låga i flera flera timmar utan att de kunde rädda allt det fina. Den bästa skolan jag gått på. Det känns lite sorgligt. Att den är borta.

Mitt hem är min borg

Skrev just en krönika för tidningen. Och trots att jag hade den klar i huvudet, ord för ord, så tog det längre än någonsin att skriva den. För det handlade inte om ytligheter eller allt det där som faktiskt i slutändan inte betyder något utan om det vi tar för givet och känslan av när man förstår att det är förbi. En krönika om Peter.

Jag har lite svårt att fokusera idag. Har egentligen en hel del jag ska göra men jag kommer helt enkelt inte riktigt till skott. I huvudet går det i slow motion men verkliga världen rusar förbi mig i ultrarapid. Och jag är inte med.
Men att jag inte är i balans vet jag. Igår när jag gick till hälsocentralen för att ta min andra Gardasilspruta så var det som alla andra gånger när jag får sprutor. Det är inte roligt eller skönt direkt men samtidigt inte så himla jobbigt. Men det gjorde ont. Och jag blev som alltid tillbedd att sitta ned efteråt som man ska. Så plötsligt tappade jag bara greppet om allt. Jag vet inte hur länge jag satt med huvudet i händerna men hjärtat slog i bröstet så att det gjorde ont, darrningarna i kroppen gjorde att jag inte kunde sträcka ut fingrarna, illamåendet gick i vågor, hetta och kyla kom och gick och jag kallsvettades så att jag var alldeles fuktig i ansiktet. Jag är van ångest men det där var något av det värsta jag varit med om någonsin. Så småningom lugnade sig det och jag kunde i alla fall sitta upprätt men jag var så nära att svimma att jag fick sitta ned med en sköterska som vaktade mig och dricka festis som ett litet barn så att blodsockret gick upp.  Resten av dagen var ett töcken av yrsel och darrningar.

Men nu ska ni få se lite av mitt rum. Fotat med systemkameran, som jag börjar att lära mig så smått.
7
På IKEA i Sundsvall köpte jag två fina lådor klädda i tyg att ha viktiga saker i. Jag tycker om färg så det blev en cerise och en mörklila att stå i kontrast mot allt turkost och grönt i mitt rum. Sen haffade jag två knallblå ramar att komplettera min fina minnesvägg med resefoton i. Mer ska upp. Då får ni se resultetet. Många äventyr. 
6
Jag har spenderat mycket mycket mycket tid i min säng under åren jag var som mest sjuk. Så den är ganska speciell för mig. Dessutom är den så ultimat och ligga och mysa i, nedbäddad upp över öronen i kuddar i mörkret och en fin film att kika på mitt i natten ovanför huvudet. Jag sover med 4 stora kuddar under huvudet men de ligger gämda under mitt fina nästintill sammetsaktiga, tunga överkast som är inköpt på NK för massor av år sedan och specialdesignat för dem i turkos, lime, vitt och mörk blå. Jag tjatade till mig att få ta med det hem från huset i skåne så att jag kunde ha det alltid. Pläden på filten kärade jag ned mig i, i Egypten och prutades hem för en facil summa på en marknad. Världens mjukaste bomull. Och finaste mönster i guld och blått. Sen är det två vanliga kuddar som matchar överkastet och min nyinköpta 10 :- kudde från Lagerhaus. Så tacky och kitchig att den är fullkomligen underbar. Prydd av en gigantisk, tryckt, facetterad, blå medaljong.
5
Sänghylla med kraffs i form av nagellack, läppcerat från Vichy, en sten från Grekland, två klockor, min gamla mp3, hudlotion, bobbypins och ett inramat foto på mig och australiensiske vännen som jag fått av henne. Hyllan med blå stenar har jag gjort för många många år sen.
4
Lite Kajsa i en av hennes speglar. (Den där spegeln gjorde jag när jag gick i kanske fjärde klass?) Min lilla gudabild av Amadeus Mozart den raringen så man kan tillbe något i mitt tempel och den enda växten. En bambu med australiens favoritdjur. En koala och en kängru. Presenter från vännen.
3
Jag tycker om blått, ja? I alla nyanser, ja? Men mest turkos. Tavla från IKEA, liten elefant med pärlor, en akvarellmålning jag gjorde på gymnasiet som är totalt misslyckad men ändå lite rar, en blyertsteckning gjord av mig på en strand i Tunisien och en pinne med röda plastsnören från Texas.
2
I den lila lådan finns alla kameragrejer till systemisen. I den cerisa la jag alla mina fina hårprydnader och uppsättningsgrejer som har blivit en skara på senaste tiden. Som att titta ned i en godispåse. Bara att välja och vraka över vad man vill vara idag. Eller vem.
1

Personlighetstest

Aniko utmanade mig på min solklara favorit på utmaningsfronten. Eftersom jag verkligen ÄR egoistisk på riktigt och faktiskt tror ganska ofta att världen cirkulerar runt just mig så är det ju uppiggande att få prata om sig själv. Å andra sidan så är det lite obehagligt också eftersom jag alltid känner mig tvungen att avslöja grejer på riktigt i just denna utmaning. Här ska det inte vara "jag tycker om lakrits" utan mer "Jag bröt tummen på en kompis. Med flit." Typ.
Så man kan se det som såhär. Vill man veta märkliga och ärliga saker om mig så ska man utmana mig genom detta. För då hostar jag ur mig det ena och det andra lite småmaniskt eftersom jag känner mig tvingad. Och så får jag en liten egokick på samma gång. (Har jag nämnt att jag har smeknamnet Me me me här hemma?)

Sju sanningar;
1. När jag var liten fattade jag inte innebörden av att göra illa mig. Eller överhuvudtaget innebörden över att ta det lugnt, vara försiktigt och akta mig. Som den ponnyflicka jag var hängde jag i stallet mer än vad jag spenderade tid hemma och min absoluta favorithäst var Pricken. Den före detta, stundvis komplett galna, cirkushästen som slängde av folk till höger och vänster, stegrade sig, hoppade över staket och kunde vända på en femöring under hopptävlingar. Vi var bästa vänner jag och Pricken. Jag hoppade gladeligen hinder över 1 m barbacka (alltså utan sadel) och i full karriär på min älskling. Jag kan bara tänka mig hur nervös mina föräldrar var alla gånger jag trallade iväg till Pricken i stallet för en ridtur. Som den gången han helt sonika slängde av tre tjejer på en hopptävling, på rad, skuttade runt hela banan själv och jag sen tjatade mig till att få tävla ändå med honom eftersom vi förstod varandra. (Jag ska bara tillägga att jag faktiskt vann den tävlingen. Helt smärtfritt. Med Pricken.)

2. Jag är väldigt väldigt väldigt lättgenerad och blir sjukt obekväm när folk i min närhet börjar prata om ämnen som jag inte pallar med att snacka om. Dessutom är jag hyffsat pryd dessutom så vill man få mig att skrynkla pannan och börja knorra sig på stolen så är det ganska enkelt. Jätteenkelt.

3. Att må illa är något av det absolut värsta jag vet. Alla kategorier. Jag får panik, kan börja tokgråta, hyperventilera, darra helt okontrollerat och kryper för det mesta ihop till en boll och klämmer händerna runt halsen så att jag inte ska kunna kräkas. Det finns nästan inget obehagligare i min värld att veta att jag kanske kommer att kräkas. Det får mig att flippa ut. Totalt.

4. Med tanke på hur mycket tid jag spenderat på sjukhus, pratat med läkare och människor, i mina dagar så har jag väldigt lätt att prata om det mesta. Vissa saker gör mig besvärad (läs nr.2 ex.) och andra saker är kanske inte sådär jätteroliga men känslor och allt runtomkring är för det mesta piece of cake. Till en viss gräns. Då stänger jag av allt. Allt allt allt. Och blir en tom kall ihålig tingest som känner absolut ingenting. En ganska läskig försvarsmekanism jag utvecklat de senaste åren som jag till viss del inte kan kontrollera. Just nu är så mycket saker tubulent men det som nästan skrämmer mig mest är hur lite jag faktiskt på riktigt känner. Jag kan stå och titta på mitt ansikte i spegeln och undra vart alla tankar, känslor och tecken på vart jag är, är. Men det är tomt.
Längst in finns det något som skrapar tyst. Men för tyst. På samma sätt är jag nästan oförmögen att gråta inför andra. Jag kan räkna de vänner som sett mig gråta på en hand. På en Musse Pigghand.

5. Jag är barnsligt förtjust i vackra saker. Det gör mig så glad, innerligt glad, att se och omge mig av saker jag tycker är sådär otroligt fina. Det kan lika gärna vara att få öppna garderoben och klappa lite på världens finaste Alain Manoukiankavaj med fingertopparna som att se en ballerina dansa lätt lätt likt en gracil, nästintill överjordisk varelse. Det som jag dock alltid kommer tillbaka till, som jag älskar att måla och som gör mig magiskt rofylld är att titta på en blå himmel och ett vidsträckt hav. Så enkelt men så vackert.

6. Likt Aniko, dock inte riktigt lika mycket kanske, så skulle jag faktiskt också någonstans långt inne vilja jobba med skådespeleri. Det är ju så otroligt roligt! Dock är design det som jag faktiskt kommer att satsa på.

7. Jag är typ som en 4 åring när det kommer till att se på saker. Jag kan inte bara se, jag vill måste röra, peta, känna, ta på, klappa och klämma på saker. Helst kika väldigt nära, lukta lite på om det inbjuder till det. Hade jag inte fått en så bra uppfostran hade jag antagligen jämt och ständigt stoppat små saker i munnen för att smaka på dem också...  


Små fynd

Köpa-billiga-saker-djävulen hoppade på mig och bet sig fast i struphuvudet tills jag införskaffade lite småkraffs på Glitter igår igen. Men faktum är att eftersom min nya grej, i sommras var det armband, är fina hårspännen och de kostar typ ingenting på überrean så köpte jag ett par till. + de fina lite organiska, bladen till örhängen som kommer passa såå fint till min nya klänning.
En till rosklämma fast i brun plus en söt lackrosett i senapsguld. Alltihopa för facila 29 pix. Fynd kallas det.
1
Nu ska jag dricka te och ta igen ig efter yogan. Förövrigt svimmade jag nästan på hälsocentralen idag. Det var lite läskigt. Men mer om det imorgon. Och om att min skola här i byn som jag gick i 8 och 9:an snart har brunnit ned till grunden ikväll... hej och hå liksom.

Baby!

När man inte mår så bra, inte känner sig så väl till mods och världen är lite upp och ned, Då känns det så himla extra bra att träffa människor som man tycker om. Som betyder något lite utöver det vanliga.
Så hur stormande det än är på insidan så blev jag lugn och fann en viss ro när jag fick sitta ned med finaste
Clara ett par timmar under gårdagen. Som vanligt känns det som om jag träffar en av de där som står mig riktigt nära, som jag känt en mindre evighet när jag får prata med flickan från Umeå med fräsigaste garderoben norr om Chloe Sevigny. Det är så befriande härligt att kunna prata om precis allt möjligt på det där lätta sättet på samma gång som man dricker lite te, tittar ut på människorna utanför H&M, knaprar lite macka i väldigt ojämn takt, skrattar och liksom bara myser. Det är livshöjande.

Nu har jag ungefär 311 ½ bilder på mig och 178 bilder på min macka ur olika perspektiv då Clara fick leka med min kamera och det ger en fin liten (ja, stor då) bildserie över vår förmiddagsfika. Alla ämnen mellan bloggvärlden och familjer behandlades och allt däremellan innan vi trillade ned på lite second hand spaning som var ganska uttömd och så lite hårspännehaffning för mig på Glitter.  
13
Finaste fiskmunsflickan i den fräsiga jeansklänningen.
24
Mycket chockerande att upptäcka på morgonen att broder, som gått till skolan och således inte kunde införmera mig, inte hade någon dusch i sitt badrum i korridoren han bor i. Och Jag vågade ju inte riktigt knalla iväg och leta reda på en sorts offentlig dusch eller så, så jag fick knalla ned med sedan fredagen oborstat hår och små smutsigt hår. Jätte roligt. Men då petar man fast en jätteros och gör en knut. Frida Kahlo, ja?!
Nya turkosa småstövlarna, Din sko. Stickade knästrumpor, Lindex. Dubbla strumpisar, present.
Ny, tunn klänning med blommor, MQ. Svart ullkofta, Pringle of Scotland. Satinros i håret, Glitter.
Nya poppiga halsbandet i form av kassetbandspelare och hörlurar, Glitter.
(kostar typ 7 pix. KÖP!
5

Roses are red and the skies metalgrey

Nu sätter jag mig strax i bilen för att brumma upp mot kusten och Umeå. Jag längtar efter havet. Kanske inte just ett kallt Bottenviken, men det är bättre än ingenting. Jag vill sniffa på salt havsluft med vinden i ögonen.
Då passar ju denna lilla akvarellmålning som hittades i gömmorna. Små ting från stranden i Segelstorp i Skåne och vyer mellan träden ifrån Båstad och havet. Tror jag målade den förra hösten.
image174621
Kommer hem imorgon kväll, sent någongång, efter en tur till IKEA i Sundsvall.
Men här är några av mina fina rosor som jag införskaffade för billig peng i Östersund. Konsumtion är ju inte detta årets ledord precis men med tanke på hur förtjust jag blivit i rosor på senaste tiden så kunde jag inte låta bli. (Jag vet inte vart den romantiserande ådran kom ifrån men plötsligt är rosor det finaste jag vet!) Kass bild på clipsen med tunga, tunga metallrosor i rött. Finns i svart också men rött är roligare ju. Dock betvivlar jag att de kommer sitta fast på mina miniöron en längre stund. Sen har vi satinrosen till hårspänne som jag redan finner mer bedårande än det mesta i min samling av just hårprydnader. Ett slags mellanting mellan en nästintill för kitschig ros för gamla tanter och en flamencodonnas håruppsättare. Jag vill ha fler! Pryda hjässan med en flora av rosor i olika färger fram till när blommorna slår ut på riktigt. Alla rosor är ifrån Glitters überrea.

The apple of my eye

Låt mig presentera väskan som numera är min nya ögonsten och kommande följeslagare under spännande jobbuppdrag genom vinternätter i Åre och äventyr över världen. Väskan som fick mitt hjärta att slå lite extra. Och som är bara min min min. Ungefär 10 gånger så billig som en Miu Miu cofferbag men enligt mig 10 gånger snyggare och får den lilla skrynkliga saken i bleka pasteller att framstå som en tepåse.
Alldeles lagom stor för att rymma precis allt en Kajsa behöver; Lilla digitalkameran, stora systemkameran, block och penna för anteckningar, nytt korallrosa läppstift, mobil, ett litet garnnystan och en virknål, små karameller och lite smycken för en snabb uppdatering av klädseln. Och bilnycklar.
Bekväm att hänga på armen, perfekt att ha i på ryggen med det långa bandet i kors över bröstet och fin kontrast med brunt skinn kontra lite cognacsfärgat. Oh, you´re the apple of my eye, love.
21
Dagens klädsel har gått i ton i ton med mitt humör. Idelt svart.
Svart åhléns. Svart Pringle of Scotland. Svart present. Svart innuti.

Surreal

Gårdagen var en av de mest surrealistiska dagarna i mitt liv.
Trots att jag gör som vanligt, bara stänger av allt allt allt i kroppen som knyter an till känslor, så ligger det och gnager precis under hjärtat. Känslan av att det är något som är fel. Och det kan aldrig bli rätt igen.

Men emot alla odds så var det ändå en helt fantastisk dag. Som om det utav ondo skulle kompenseras genom saker som innefattade all magi och absurda upplevelser som man behöver för att få minnen för livet.
Jag vet inte om det var så, men det känns så.

Istället för att mitt första jobb för tidningen blev vimmelfotografering på utestället Bygget i Åre så blev det fotografering av spelning med BWO på densamma plats. Mitt första jobb på detta sättet blev alltså att fota något av det svåraste som går i de här sammanhangen. En spelning. Tur att jag var så avdomnad av allting annat att jag inte kunde vara nervös. För kameran och jag är som två helt skilda kroppar som inte passar ihop. Vi är inte ett på något sätt. Men plötsligt när jag stod där i det lilla havet av människor och ett band som jag inte uppskattar på scen så kommer en man med en pall till mig som jag kan stå på så jag ser bättre. Och plötsligt så spenderar jag resten av spelningen sittande över alla andra, på en högtalare, med fötterna på scenen och bandet 1 ½ m ifrån mig. Jag har aldrig varuit med om att människor har varit så vänliga och trevliga på det där sättet. I en timma kunde jag i lugn och ro sitta utan att någon störde och fota bäst jag ville med armavstånd till vad-han-nu-heter-i-förnamn Rolinskis fot. Det var ganska udda. Och hur mycket de ändå inte är min sorts musik så har de ju en sorts glöd och energi som är svårt att värja sig emot. Att titta ut över alla människor, i åldrarna från 18 och upp till 50, där alla kan sångtexterna är häftigt. Det var helt enkelt riktigt mysigt inatt.

Att jag och kameran sen inte är överens och att typ inga av bilderna funkar för tidningen gör mig så less. För när man full av adrenalin känner sig stolt över att man klarat sig igenom en sånhär grej och det ändå inte blir perfekt såsom perfektionisten inom en vill, så är det tungt. Bra duger inte för mig, bäst är det enda som gäller.
Men någon bild kommer att duga och jag ska nu recensera det hela.
43
Lite snabba bilder på nattens klädsel inför jobbet när jag var hemma igen.
Nya små turkosa stövlarna, Din sko. Svarta stupisar, Åhléns. Svart linne med vidd, H&M. Silverarmband med turkosa skarabeér, arvegods. Metallarmband, Glitter. Cashmeresjal med broderier, köpt i Oman. Nytt hårband med svarta, fina fjädrar, Glitter. + kamera och nya, stora väskan.
21
Alla kommentarer som är likt varma små bollar av kärlek besvarar jag sen. Men tack. Tack.

Må änglarna sjunga dig till ro


1
Idag var en såndär dag i skidbacken när det värker i hjärtat varenda gång man blickar ut över fjällen och omgivningen. Varje spröd trädgren är täckt av ett flortunnt lager med snö och skuggorna på de mjuka kullarna av vitt är likt tunna penseldrag av akvarell. Himlen är sådär blå som den bara är just här och solen får bergen att glöda varmt i kylan som biter lite i kinderna. Idag var en såndär dag då jag kände mig mer levande än på länge. Och jag var glad för varje minut jag hade.
Så körde jag hem den lilla biten ifrån Åre. Funderade på det jag och Ellen pratat om idag. Tänkte på ikväll när jag ska göra mitt första jobb förtidningen. Kände fjärilarna i magen men på ett bra sätt.
Så plötsligt slog det mig att någonting inte var rätt. Bara en lätt lätt diffus, nästintill abstrakt känsla av något jag inte kunde sätta fingret på. Klockan var strax innan tre och jag bara visste att det var över nu.

Eftermiddagen har rullat på i tystnad under tiden jag och pappa jobbat med vårt eget. Han visst ingenting när jag steg innanför dörren och frågade. Han undrade varför jag så plötsligt ville veta. Veta nu, direkt.
Så vi satte oss att äta middag. Jag tittade ut genom fönstret och ville tänka att det inte var så. Att jag hade fel. Pappa visste ingenting. Så ljöd en smssignal och jag visste, jag bara visste, att nu vet vi snart. På riktigt.

Jag är inte rädd för döden. Den skrämmer mig inte på samma sätt som mycket annat. För det finns värre saker än att dö. Men jag trodde aldrig, jag ville aldrig, någonsin få stå inför insikten att någon som står mig nära skulle ryckas bort innan det var dags på riktigt, av naturliga orsaker.
Det svider i halsen som om jag ätit något jag inte tål. Mina andetag vill inte riktigt nå ned till lungorna och illamåendet sitter som en vass, hård sten i magen.
Min absolut bästa vän ifrån när jag var liten, som jag lekte med konstant, skrattade med och bråkade med, är borta. Han som jag räknade som min bror när vi blev äldre och förstod att vi inte skulle gifta oss med varandra eftersom vi var bästa vänner, sådär som bara barn kan tänka, är borta. Han finns inte mer.
Och även fast mina ögon är torrare än de någonsin varit och jag är glad att han fick vara med sin familj när han efter dessa långa månader fick somna in så smärtar det mig mer än jag någonsin trodde att det kunde göra.
Han är borta. Och det gör så jävla ont. 
Må änglarna sjunga dig till ro, lillebror.
2

Det går en vind över vindens ängar

Imorgon ska jag alltså dra iväg ut i Åres nattliv för första gången på ett jobbuppdrag och alltså inte för att partaja. Enbart. Vart kvällen sen leder får vi se. Men Wingman Hanna vid min sida och en superkamera i handen lär det kunna dyka upp massa bilder från spännande äventyr. Efter lite diskussion med Karamellen Ellen kom vi fram till att det är Bygget som gäller imorgon. Studetveckor, spelning och fredagkväll efter en vecka i skidbacken kan bli bra, så bra. Det är inte bara runt stureplan saker och ting händer, serrni.

Nu ska jag efter att med varm hand lämnat över redigeringsjobbet till herr Henrik för denne gången maila till min chef Sara så hon ringer och får mig uppskriven på lista. Bra bra. Jag tror jag gillar det här faktiskt.

Nu sitter jag bara här med dilemmat, vad ha på mig en kväll som denna? För nu ska jag springa runt med kameran i nya, fina väskan som får Miu Mius cofferbag att se ut som en tepåse och känna mig bekväm så jag kan glida fram till söta pojkar och be dem ställa upp på foto. Lutar åt svarta jeans, svart linne, platta bekväma och nya turkosa skorna med förkylningshämmande cashmeresjal runt halsen och väskan över axeln.
Kikade runt för inspiration och hittade denna fina donna att apa efter. Bekvämt men ack så snyggt.


Sen är den här bilden från Facehunter (eller var det sartorialist?) bara så fin att jag får ont i magen.


Och varför är alla de absolut vackraste flickorna nuförtiden brunetter? Seriöst, världen verkar krylla av älvliknande varelser med mjukt fladdrande kastanjefärgat hår. För första gången någonsin blir jag sugen på att testa att bli mörk. Inte för att jag vågar. Men leka med tanken får man ju. Jag vill också se ut som Cobrasnakes undersköna flicka.


PleaseGodinheaventhatIdontbelieveinhelpme

Jag har panik. Förvisso euforisk och glad panik men ändock. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag känner bara att med mitt första jobb där jag själv ska fota imorgon för tidningen ligger jag way behind med själva kamera biten. För att inte tala om photoshop. My gawd. Vet ni hur svårt photoshop är?
Och det finns så många knappar och grejer på kameror... så många.. så lite hjärnceller över för att memorera och lära in det. Så lite.
Men jag ska sätta mig nu och råplugga och läsa instruktioner, antagligen mailbomba herr fotograf Henke och försöka klura ut hur-man-gör. 4 timmars surrealistisk inlärning med ISO-tal, bländare, slutartid och minimala marginaler för rätt och fel gjorde mig till en inte längre så full av självförtroende frilansjournalist. Imorgon kommer att bli en spännande dag. Då ska det vimmelfotograferas, Please God in heaven that I don´t believe in, help me.

Så vi tar de dagarna som passerat under min frånvaro sen. När jag inte med frenesi försöker lära mig vad den där lilla ratten som ändrar så mycket på kamerainställningarna gör. Men det har varit mysigt, roligt, shoppingstinnt, bussfärder och självömkande för att vi inte har pojkvänner. (Ja, så patetiska var vi. Waoo)
Men mer om det sen. Nu, kamerajäveln...

Dock kan jag säga såhär; något jag verkligen verkligen verkligen vill ha just nu, är ett plagg med absurt fint fräckt fantastiskt trompe l'oeileffekt på.  Inte så himlans utstuderat men typ som på H&Ms söta små blusar med puffärm och trompe l'oeilkrås och rosett vid halsen. Gimme!
Eller en kamera hängandes på bröstet. Det vore ju en lagom ironi just nu... 

Kajsa det lilla russinet

Oh! Jag blir ju alldeles varm i hjärtat av alla fina, gulliga, snälla kommentarer jag fått. Tack ni!
Mitt humör är inte direkt bra men betydligt bättre efter att ha läst alla små söta ord via kommentarer och mail.
Jag åker in på en mystur till Östersund med Hannagrisen ett par dagar för att gå på bio, knapra godis, kika efter fina läppstift i korallrosa och bara ha det bra. Kombinerat med lite jobb inne på tidningen och lära mig kameran så jag kan ge mig ut i Åres nattliga klubbliv och sånt för att skriva roligeter. Återkommer på torsdag med mindre ångestfullt hjärta förhoppningsvis och nya tag. Man behöver det ibland. Återhämtning.
3
Och kul kul kul, så har det trillat in en hel del mail om folk som är sugen på en illustration signerad Kajsa. Så himla roligt känns det!
Linas illisar kan ni se här igen om ni vill och är det någon som känner att man vill ha en själv så är det bara att läsa i detsamma inlägg och/eller maila mig på petite_aenigma@hotmail.com 
21
Jag och Hannagrisen ägnade ju lördagen åt att spela 8bitars Nintendo och återuppliva ordentliga barndomsminnen. Eller, Hanna upplevde i alla fall. Min Mario bara dog. HELA tiden... Oduglingen!

Så vi ses om ett par dagar. Ska besvara varenda kommentar då. Just nu är det lite tight med tid. + det faktum att min dator vägrar kolla upp på internet vare sig via trådlöst eller modem. Det gör mig trött. Så jag har badat i två timmar istället idag och blivit ett russin.
Take care sugarpumpkins, xoxox & love, Kajsa det lilla russinet

Bring me back

Ingenting är förändrat ifrån igår humörmässigt. Så jag låter bloggen vila lite så att ingen mer bli sårad över saker jag skriver och säger i de ögonblicken som gör mig mest irriterad. Eller känslomässig antar jag egentligen.
För vissa tog mina inlägg igår som ilska och ren elakhet mot dem själva, de/ni som läser, vilket det inte var.
Men. Så idag gör jag annat.
Städar mitt rum och rensar bland år av papper och teckningar. Äter pepparkakor och tittar ut genom fönstret. Talar med Hanna i telefon och planerar en mystur några dagar till stan i veckan. Undviker att prata med mina föräldrar. För är det någon som det går ut över när jag inte mår bra så är det dem. Och de förtjänar det inte.
Har massor av bilder från Oman kvar. Så en dag när man springer runt i dammbeklädda kläder kan ju en outfit från en fjärran plats passa istället. Jag saknar värmen. Och sanden mellan fingrarna.
65432
Spanar efter delfiner i mörkret bland vågorna.
1
Kakishorts, H&M. Svart linne, H&M. Randig skjorta, Lindexbarn. Sjal, köpt på nattmarknaden i Salalah.

Knirrr

Jag har en hög utmaningar som jag borde ha tagit tag i. Det har jag inte gjort. Så jag knuffar in ett  par här. Som om det spelar någon roll. Nää. Blä. Jag är så sjukt jobbig idag. Jag borde bita av huvudet av migsjälv. Det skulle jag göra, om jag kunde. Men jag har ont i nacken också...
1
Clara ville se min neccesär. Den är inte så jäkla rolig eller speciell. Jag är inget sminkfan. Har aldrig varit och lär aldrig bli heller. Dock är läppstift min nya grej. Det kan göra mycket för en outfit. Och så känner jag mig vuxen med ett läppstift i väskan. Detta är vad som används, inte dagligen, men mest;
En liten palett med skira ögonskuggor från H&M, billig som skrutt men superbra, som används för ljusa upp runt ögonen. Jag.är.mörk.som.fasen.runt.ögonen!
Akutinköpt mascara när jag åkte till Norrköping och Oman utan det. Billig och nästintill omöjlig, och kermitgrön, mascara från Maybelline. Men får man in tekniken så funkar den fint. Annars använder jag ACOs volume.
Min snäckformade palett med massa saker i som jag inte använder men en del som jag kan pyssla med ibland. Läppstift, ögonskuggor, rouge, bronzer och sånt.
Nivea deo med kamomill doft.
Läppstift, temptation red.
Flytande, svart kajal. (den brukar jag mest rita saker på mina händer med i brist på sysselsättning)
Armani di Gió parfym.
Jag har inte ens en foundation eller puder just nu. Bör kanske införskaffas. Men dagligen används väl mascara. Thats it. Necessären är en fining som jag fått i present. Rosa dödskallar.

Sassy utmanade mig på lite musik som jag tycker om/inte om;
3 bästa låtarna just nu:

The mamas and the papas - California dreamin
Adam Tensta - My cool
The Kings of Caz - only me
Tre låtar/artister/band du gillat mer än tre år:
Bob Marley
The Knife
Coldplay
Tre svenska artister/band du gillar:
Anna Ternheim
Adam Tensta
Timbuktu (men Sverige har massa bra musiker!)
Tre låtar på franska (eller annat valfritt språk som inte är engelska eller svenska):
Yelle - Je veux te voir
Vive la Fetê - Mais
Juanes - Me enamora
Tre brittiska band/artister du gillar:
Franz Ferdinand
The Kooks
Oasis
Tre strofer du tycker är fina:
Oj, det är sjukt svårt. Jag väljer tre av många.
Let's dance in style, let's dance for a while
Heaven can wait we're only watching the skies
-
Let us die young or let us live forever
We don't have the power, but we never say never
-
Can you imagine when this race is won
Turn our golden faces into the sun
-
Youth is like diamonds in the sun
and diamonds are forever
-
So many adventures couldn't happen today
So many songs we forgot to play
So many dreams swinging out of the blue
We let them come true

Alphaville - Forever young

I need you like a heart needs a beat
Timbaland feat. One Republic - Apologize

we would have slept together, have a nice breakfast together
and then a walk in a park together, how beautiful, and then
you would have said "i love you" in the cutest place on earth
where some butterflies are dancing with the fairies
Soko - I´ll kill her
Tre artister/band du tycker är överskattade:
Kent
Rolling Stones
Tokio Hotel
Den/det/(de) mest otippade artisten/bandet på mp3:n/ipoden:
Oh gosh. En massa. Men jag har ju inte lagt in det heller.
Status Que
Videokids (vad fan Jesper?)
Notorious B.I.G
Pinsammaste i Ipoden/mp3:n:
Eh. Ja ovanstående. Och en del till.
Några artister/band som aldrig kommer hamna i din Ipod/mp3:
Tokio Hotel
Dansband av något slag
Death metal och...sånt.

Lina ville se vad mina favoritmusiker/band på Z är. Z liksom? Skitsvårt! Men okidoki, i´ll do my best;
Eftersom jag diggar reggae så känns Ziggy Marley, sonen till changerns mästare Bob, alldeles perfekt faktiskt efter lite funderingar såhär. Så;
Ziggy Marley - True to myself
- Love is my religion
- Tomorrow people


I couldnt say Im sorry if it wasn´t true

Folk blev lite arga och ledsna av min egoism och irritation ifrån förra inlägget. Och jag kan bara säga att jag ber om ursäkt, men ärligt talat så är det precis såhär jag är. Jag har ett väldigt ojämnt humör. Och jag tar nästan alltid ut det på andra. Kanske är inte bloggen det bästa stället att utagera sig över men jag har aldrig hymlat med vem jag är, hur jag är och att jag ständigt säger vad jag tycker. För då är det jag som hamnar i klistret sen och får reda upp efter mig själv. Men åtminstone i min egen blogg i alla fall. Men;
klart att jag är ledsen att söta läsare här får lida för mitt dåliga humör. Jag tycker ju om er. Så mycket. Och antagligen mer än vad ni vet och tror. För så är det med mig.
Jag hatar innerligt men jag älskar precis lika innerligt.
Nu ska jag krypa ihop till en boll i soffan och låta min mamsell klappa mig på huvudet så att alla mentala taggar blir släta och ångesten i hjärtat slutar riva.
2
Illustration ritat av mig, som vanligt

1
En utmaning över vad jag hade i väskan trillade in för länge sen. Fotade det idag, dagens väska såg ut såhär då;
Brun messangerbag, mamsells gamla från äventyren i Israel. Systemkameran, EOS 400D.
Telefon. Hårspänne från Oman till ostyriga luggar. Silvernagelack, också från Oman. (3 pix)
Uggleplånboken från lagerhaus. Mitt när-jag-inte-kan-sova-projekt, stickad grej.

Please, just leave me alone

Jag fattar ingenting. Är på så dåligt humör. I två dagarna nu har jag varit innåt Åre och haft mysiga stunder med vänner. Gårdagskvällen spenderades på Lok & Latte, nej förlåååååt jag menar Banhof, och dagen med Hanna och ett 8bitars Nintendo. Roligt, trevligt, mysigt på alla sätt och vis. Så sätter jag foten innanför dörren. Och bli så sjukt jävla irriterad. Jag är arg på allt och alla. Äcklas av saker.
Under sena gårdagskvällen stod jag inte ut med tanken på att umgås med någon och satte mig vid datorn för att läsa alla kommentarer. Så det det en handfull. Och DET gjorde mig arg. Less och irriterad. Jag brukar aldrig känna avundsjuka mot de topplacerade slynglarna men nu kände jag bara agg och missnöje. De skriver om strumpor från AA med kass stavning och får 45 kommentarer med rent smörande. Vad får jag? Inte ett skit.
Eller jo. Men det var inte nog. Jag fattar ingenting.
Grejen är att jag vill inte ha medlidande heller. Jag vill inte ha kramar, klapp på huvudet och "du är ooockså duktig". Jag vet inte vad jag vill. Det är det som är så frustrerande. Men jag krackelerar allting med min ilska.
Just nu unnar jag ingen någonting.
4321
Stupisar, Åhléns barn. Korallrosa linne, present & senapsgult linne, present. Lila/röd tröja, H&M. Brun, tjockstickad tröja, fått av den australiensiske vännen. Chunky halsband i plast och trä, Accessorize, Köpenhamn.

Choose me, love me, buy me

Ni som läst bloggen från början eller ett längre tag vet ju att jag ritar illustrationer med, för det mesta, modeinriktning. Detta som ett steg i att fortsätta att hålla ritandet igång då jag ju gick estetisk linje på gymnasiet och alltid tyckt om att vara kreativ men också som ett inte så vanligt inslag i en svensk modeblogg.
Det senaste halvåret har jag fått förfrågan om man kan beställa illustrationer av mig och jag har åtagit mig en del jobb både för företag och privatpersoner. Då det hittils funkat väldigt bra, varit otroligt roligt och givande och gett mig möjligheten att göra någon jag verkligen tycker om för lite pengar så funderar jag på att arbeta lite mer med just detta via bloggen.
Jag skickade i denna veckan iväg mitt första lite större och väldigt genomarbetade illustratörsjobb till Lina på
fortheloveofourselves, vilket man ser lite bilder på i de olika faserna nedan här, och tänker med det som mitt just första ordentliga jobb fortsätta. Så som ett första inlägg i denna kategorien, som endast kommer att tillägnas illustratörsjobb, blir det starten på en ny grej i bloggen.
Är ni intresserade, nyfikna, har frågor, vill beställa eller något annat som rör mina illustrationer är det bara att skriva en kommentar här eller maila mig på; petite_aenigma@hotmail.com

Det kommer inte att finnas några direkta fasta priser då man ju själv får välja storlek på illustration, papperskvalité och lite andra aspekter. Men vi kommer gemensamt, tillsammans överens om ett pris då jag ger ett förslag och det sedan finns utrymme för förhandling.

3
Lina beställde två stycken illustrationer som jag ritade på tjockt och krämvitt papper med lite struktur. Detta är skissen för den första. Flickan i den vida kappan.
1
Så här såg den andra ut när den var klarritad med den svarta tusch jag använder. Alla linjer, skuggor och detaljer ditritade och skissen bortsuddad.
1
Och det här är de båda i färdigt tillstånd. Signerade, daterade och redo att skickas iväg.

Är man sugen på att kika på mer av det jag ritat så kan man kolla runt lite på bloggen men de flesta illustrationer ligger under kategorin "illustrationer". Jag ritar aldrig exakt samma motiv två gånger men man kan välja någon som jag kan inspireras av eller/och göra lite liknande stilmässigt.

Så, sugen på en illustration tecknad av mig, Kajsa?
Skriv en kommentar som sagt eller maila på petite_aenigma@hotmail.com

All day, shine

Igår premiärbrummade jag för första gången själv. Det var himlans himlans roligt. Kände mig sjukt vuxen när jag svängde in på ICA och köpte glass för att ta med till Hannagrisen. Där stod jag, Kajsa med en tolvårings uppsyn, och snurrade med papis bilnycklar i handen. Bra känsla.
Fast först hade ioförsig min gamla rektor på gymnasiet här nästintill backat rakt ut på mig. PÅ MIG! Inte mitt fel, hans fel. Nu är ju jag en duktig körskoleelev, eller jag var, och har uppmärksamheten på annat än mig själv så jag undvek det. Men sen morrade jag högt hela vägen till ICA. Tyckte att det var en lagom hämnd att elda upp hans brevlåda men mamsellen satte käppar i hjulet. Så gör man tydligen inte. Eldar upp folks brevlådor. Äsh.
Idag uträttar jag duktiga sysslor, lyssnar på P3 och promenerar i snön och leker med systemkameran. Om en stund ska det brummas in till Åre igen för att träffa Karamellen Ellen över en fika och catch up.
Idag är jag rena rama Sigrid med mina listor och to-dos!
1
Idag var jag duktig och fotade BÅDE en inne och ute bild på min klädsel. Fast det var en ren slump.
Svarta strumpisar x 2, Åhléns. Knästrumpor, Lindex. Gul kjol, köpt i Varde Münde. Angoraulls tröja, H&M. Kortärmad kofta, NoaNoa. Bälte, 2Hand. Svart kappa med luva, NY! present av bästa Anna. Messengerbag i skinn, mamsells gamla. Broderad cashmeresjal, köpt i Oman. Pälsemössa, Åhléns.
23
Jag har hårbekymmer. Luggen är för lång, trots att jag klipper och klipper, för att ha så som jag tänkt. Alltså bara rak och slät ned till ögonen. Nu är den bångstyrig och tämjs endast av hårspännen uppe på skallen.
 Vad gör man? Klippa den mera så att den blir en rak fin lugg, låta den växa till snedlugg? 
Knorrrrrr
 

Have we met before?

Känns den bekant?
Ellos, vårkatalog 2008

Zooma

Ja, kanske för att man sett denna. Silverskon med ankelrem från Guccis Reade to wear spring collection, 2007.

Mode, krossar allt i sin väg?

Jag funderade vidare efter gårdagens lilla inlägg om lyxkonsumtion gällande väskor och så. Ibland kan jag nämligen fundera över vad vissa människor offrar för att få vad de vill ha. Är det värt att leva på 3 paket för tio kronors nudlar i en månad för att få se ett par Chloéskor bredvid sängen när man vaknar? Kan man ta ett lån för att få råd med en Pradaväska? Känns det rimligt att ge upp ett antal saker i sin vardag för att få en lyxklänning från Marni som nästa säsong är passé? Bara för att äga, är det värt det?

Hur mycket kan man offra för att få det man vill. Inte bara i pengar alltså, utan i allting annat också.
Är i slutändan en pryl för tusentals kronor i sitt ägo viktigare en en relation till en vän, familjemedlem eller käraste när det kommer till kritan? Och konsekvenserna av ens konsumtion känns de alltid rimliga när ruset av den renaste glädjen faktiskt lagt sig. Det undrar jag.
1
"Och det var när jag började bli beroende av tyngre grejer som det verkligen började gå illa. Först var det H&M men sen gick jag över på värre saker. Jag testade allt ifrån Pradaheels till Balenciagastövletter och sen var jag körd. Det var då mina vänner började lämna mig."

Illustration av mig, som vanligt.

Jag sökte dig och fann mitt hjärta

I den första Elle jag någonsin köpte, jag kommer förövrigt ihåg det som om det vore igår, bläddrade jag försiktigt i tills jag fastnade på en sida med en bild på en kjol som fick mig att inse vad mode verkligen var. Den var så fin. Så perfekt. Så fullkomlig och så sagolikt fin. Brokadtyg i tjocka veck, ganska kort modell och sådär begärlig så att man inte vet vart man ska ta vägen.
Självklart insåg jag att den låg långt utanför min ekonomi. Det var ju i kanske, åttonde klass, och jag hade precis insett vad just mode var. Men jag bestämde mig för att trotsa det enda betygsämnet som jag hade G i under 8-9:an, nämligen syslöjd, och sy en egen variant. Jag knåpade, nålade, sydde, skrek, förbannade symaskinen, gjorde om, repade upp, klappade symaskinen snäll, betraktade och mixtrade i timtal. Och så var den nästan klar. Men av någon anledning jag inte kommer ihåg så gjorde jag aldrig klart den. Min första riktiga crush på mode fick ett abrupt slut och blev intryckt i en ledsen liten tyghög i ett skåp. Till häromdagen.
Då hittade jag plötsligt det som nästan blev kjolen i mina drömmar.
Omsorgsfullt strykta veck, fållad kant, massor av raksömmar på det underbara brokadtyget jag hittade i en låda som en gång varit möbeltyg på en rokokostol. Nästan klar. Bara sidosömmen kvar och blixtlåsets fastsättande.
Nu ska jag göra klart den. För den har potential att bli så fin. Och det är ett fantastiskt minne av vad som gjorde att jag började älska mode, började drömma om att jobba med mode. Indirekt gjorde ju just den där kjolen att jag startade den här bloggen. Det tycker jag är en fin tanke. Och då är den värd att bli klar. Min kjol.
1

Im driving one of your cars

Småpysslar idag och springer runt i min gröna klänning. En av mina gröna klänningar snarare kanske.
Har inte riktigt fattat det här med att jag faktiskt har körkort. På riktigt.
Kommer att känna mig högst olaglig när jag brummar iväg snart. Liksom, jag är ju blott en 19 åring som ser ut som tolv år, liten och kort. Hur ska jag hantera bilen utan någon som säger åt mig att växla ned? Men jag vet ju att jag kan! Det är bara en så surrealistisk tanke att numera får jag brumma själv med bil.
Fast utan doubt vet jag att jag kommer att undra både en och två gånger vart jag gjort av mamsell eller papi på vägen. Och ärligt talat, räknas det verkligen som mord eller vållande till annans död om man mejar ned en turist? Jag menar, jag var ju här först?!
Snart ska jag skutta ut till vår nya bil, jag undrar förövrigt verkligen hur mycket papi ångrar att han tog den gamla när han åkte till flygplatsen med den i början på veckan, och köra hem till Hannagrisen. Mitt hjärta.
1
Man hittar när man letar. Denna dagens fynd ur alla mina skrymslen och vrår är min joddelkossa! Den fina lilla kossan i lederhosen som jag jag tjatade till mig under skidsemester i österrikiska alperna när jag var typ..12?
Han matchade bra med dagens klädsel och fick därmed agera typ.. Tinkerbell.
Strumpisar x 2, Åhléns. Blekblå blus med massa knappar, gåva från bästa Anna. Grön skjortklänning, Vero Moda. Tre ihoptvinnade sidenscarfsar runt midjan, 2hand, ärvd av mormor och snattad av mamsell. Halsband med gröna ädelstenar, present av mormor på 4 årsdagen. + Joddelkossan, gåva och oborstat/trassligt hår.
324

Fairytale of feathers

Alla tycks helst av allt vilja gå runt i en 80-tals glittrig paljettop just nu. Och fjädrarna hamnar i skymundan. Trots att de är precis lika fina. Om inte vackrare?
Men varför inte våga en småsurrealistisk dröm till klänning på partyt?
Jag skulle mer än gärna hitta budgetvarianter till alla av följande skapelser som är utplockade ifrån såväl Marni som Maticevskis vårkollektioner, och en hel del däremellan. Drömskt, sagoliknande och nästintill abstrakt. 

Marni visar att blått är jäkligt vackert. Här i en lager på lager variant av mjuka fält.

Y & Kei´s 80-tals flörtande modell med runda, utskurna former med silverstänk.

Skir klänning med snöliknande effekt och pudrigt vitt.

Derercuny gör en av säsongens finaste plagg med en av världen finaste färgkombinationer, skirt grön och mattguld. Får mig att tänka på En midsommarnattsdröm.

Flikig och spretig rosa dröm av ekliknande blad.

Sweet bird of youth

Jag presenterade ju er för min fiktiva rollfigur här på bloggen igår som ska illustrera allt det där som jag tar upp när jag behöver en modell efter exakt mina textsyften. Fleur alltså. Hon på bilden nedan.

Jag undrar hur många det som idag tar hjälp av ren konsumtion för att lindra "ångest", ledsamhet, deppiga känslor och så vidare. tar chansen att shoppa som en ren lindrig av en klåda som uppstår i själen av, visst ibland riktiga skäl men oftast, ett ha-begär. Vår konsumtionsanda är ju rent ut sagt skrämmande nuförtiden.
Men det som jag verkligen tycker är stört är att vi gör lycka av materiella ting. En ny väska, det är äkta lycka nuförtiden. Och det ska inte vara H&M eller en lacksak från Lindex. Nej, en väska för lika mycket pengar som en resa till Grekland en, eller två, veckor stavas tillfredsställelse. Vad kommer den sjuka tankekedjan ifrån?
Och inser vi hur vi applicerar et tänkandet på en allt yngre målgrupp?
Jag bara tänker på hur många det är som läser bloggar och hur pass unga många av dem dessutom är. Vart tog den där ouppnåliga drömmen om en ponny, eller för den delen en hamster, vägen? Önskan att få rimliga ting. Jag känner ett rent ut sagt äckel inför att möta småtjejer på stan bärandes, äkta eller ej, logoprydda väskor från LV och Gucci. Det är små minivuxna med Carrie Bradshaw som idol och Elin Kling som ikon. När de egentligen borde vara barn. Bara barn. Okej, visst får de göra vad de vill, men vill ni att era barn vid 12 år ska rulla med ögonen på sin 12 årsdag för att denne fick fel modell av Chloés Edith?

Men tillbaka till det som jag verkligen menar. Just modebloggvärldens syn på detta med statusprylar. För det handlar ju om det till viss del. Bloggvärlden är ett utmärkt forum att visa upp alla saker man köper. Visa att "detta har jag köpt. Den är min. Jag har så pass mycket pengar att jag hellre lägger det på en väska en något väsentligt"  För jag vet inte om jag tycker att det är särskilt försvarbart att köpa väskor för 10 000 och uppåt. Möjligen en, men varför i hela friden flera? Det är en VÄSKA. Inte ett livsavgörande föremål. Det är ett bruksföremål gjort att transportera saker i men har blivit en statussymbol som trycks upp i våra ansikten vareviga dag och särskilt just här, bland modebloggarna. Jag är less på att läsa om 17- 18 åringar som sucktar efter MiuMius, Chanel 2.55;or, Balenciagas, Chloé och Botkier. Inte för att jag inte tycker att de ska spendera sina surt förvärvade pengar på vad de vill, men utan för att jag tycker att det är ett sorgligt beteende. För med väskan i hamn. Då är man lycklig. En väska för lika mycket pengar som mat trebarnsfamilj äter på en månad, det är LYCKA.
Nej, jag tycker att det är sorgligt och i viss mån patetiskt att tänka så.
1
Sigrid (nu är detta ingen kritik emot Sigrid personligen eller specifikt men jag tar det som ett exempel. Tjejen ÄR duktig som få, faktiskt, och jag respekterar henne) köpte exempelvis en MiuMiu, och ännu en i raden av exklusivare väskor, på Nathalie Schutermans rea. Så här löd hennes skäl till varför;"Jag har haft lite motgångar på sistone. Nu känns det dock som om allt rullar på - fin fart. För att fira det nya året fick en Miu Miu följa med mig hem från Nathalie Schutermans rea." Och jag brukar aldrig lägga mig i andras val av konsumering, och särskilt inte ren lyxkonsumering men denna gången kunde jag inte hålla tyst. (Vilket jag i viss mån ångrar, för det är INTE mitt problem vad hon gör med sina pengar men gjort är gjort.) Men min spontana kommentar blev;
"Motgångar? Hmm. Tänk om jag skulle köpa en väska varenda gång jag råkade på motgångar. Skulle vara ungefär...tre gånger om dagen. Jösses vad jag skulle ha många MiuMiusar. Eller så köper jag mig helt enkelt inte lycka i form av läder med handtag och metallknapp tillverkad i Kina."

För vad är egentligen en motgång? Och hur stor ska den vara för att jag ska lägga åtskilldiga tusenlappar på en väska exempelvis? Och varför gör det oss glada, lyckliga, harmoniska igen över att få konsumera?
Jag trodde också förrut att själva köpandet i sig innebar lycka. Men det är en falsk och bedärglig lycka. För ruset försvinner lika fort igen och ersätts av tomheten och för det mesta känslan av att jag gjort något jag inte borde. Nuförtiden försöker jag verkligen fundera innan jag köper. Varför vill jag ha det här? Behöver jag den här? Och sen får resultatet visa sig i om jag köper eller inte. och det är svårt i början. Men sen är det en skön känsla. För jag behöver inte köpa. Jag kan säga nej. För materiella ting gör mig inte glad på riktigt. Det är inte lycka. Och särskilt inte en väska för 12 000. En väska för 12 000 innebär snarare ångest över att jag skulle ställa den i blötsnön i väntan på bussen till Åre och se just 12 000 smeta av sig på min jacka och bli gegigt läder.  
Mitt nästa köp blir dock en väska. Från H&M. För 198 kr. Som jag kan ha min stora kamera i. Det behövs det inte Chloé Edith för.

Held a candle to the wildest wind

Hittade en papperslapp med hundöron bland en massa andra hundörade papper. På den stod det;
Sommarböcker -06, juni.
Så var det en så fin samlinge med böcker som jag läste där i juni för snart två år sedan att jag tänkte "dom kan jag ju tipsa om. Böckerna jag läste sommaren mellan andra och tredje året på gymnasiet den där junimånaden när det var så varmt och magiskt." Så här får ni en lista med fina böcker att läsa. Jag tror att jag rekommenderar de allihopa faktiskt.  Ytligt och djupt, roande och sorgligt, sanning och fiktion, spännande och långsamt.
En underbar torsdag - John Steinbeck
Blod & död - Jan Ganman
Pianisten - Wladyslaw Szpilman
Det målade huset - John Grisham
Tokyo natt - Elin Lindqvist 
Jag minns att jag sprang - Ron McLarthy 
Den vidunderliga kärlekens historia - Carl - Johan Vallgren
Den tatuerade flickan - Joyce Carol Oates
Gåtornas palats - Dan Brown
Om skönhet - Zadie Smith
Möss och människor - John Steinbeck
Den lilla vännen - Donna Tart
I stilla lantlig frid - Helena Brink
In i vildmarken - John Kraukauer
Vilja av sten - Aaron Ralston
Coco Chanel/en modeskapares liv - Axel Madsen
Djävulen bär Prada - Lauren Weisberger
Det stora kalaset - John Steinbeck
1
Igår målade jag vassa kattögon på migsjälv. Jag trodde inte det skulle funka på mig. För jag är så ljus. Men det blev annorlunda. Och bra.

Chewing like you´ve never chewed before

Berättade jag igår att jag förvandlades till en liten amerikan? Nää det gjorde jag nog inte. För alltså, jag har inte så jättestor kroppshydda. Inte för att jag påstår att jag är en späd varelse men jag står ju på mina puttefötter och bär upp min ganska så rimliga kropp på 1.60 m över havet. För att hålla mig lagom rund och trind låter jag för det mesta bli godis och sånt och äter helt klart inte chips. Tills igår. Jag vet inte vad som hände. Min näve befann sig i en chipspåse och där fortsatte den att bosätta sig. När den inte matade min villiga och tydligen på chips svältfödda mun det vill säga. Väldigt läskigt. Jag hade ingen kontroll på chipsätande. Jag skyller det idag på ett slags posttraumatisk stress i förhand för uppkörningen idag. Min kropp behövde tydligen chips för att klara det.
Massa chips. Blä.

Men det var inte det jag skulle skriva om. Det var lite mer om vad jag handlade i Oman. För jag köpte massa fina saker. Och speciellt sjalar. De som känner mig IRL vet att jag har betydligt fler sjalar än fingrar och tår tillsammans och minst en för varje tillfälle. Så nu utökade jag utbudet med en till skara. Samtliga i den finaste ull, bomull eller cashmere. Broderade, mönstrade, enfärgade, färgglada, dova, handgjorda, maskingjorda, fina och samtliga väldigt mjuka och gosiga. Kanske har jag en snorsvår tävling på bloggen med en av dem som pris? Jag har ju liksom inte hunnit använda hälften av dem. Knorr.
1
Lulu shoppingcenter hade de rea när jag var där i våras, i Oman alltså, och således även nu i december. Väldigt snällt sa jag och shoppade fina linnen med söt kant och rosett för 24 pix, underkläder och hårspännen i mängder. Men just linnena är extra himlans bra. Baslinnen i vitt och rosa i loose modell och gosigt material.
2

Sex, drugs & rock n´ roll, its over. Over.

Igår var en bra dag. Idag är en jävligt bra dag.
1
Skinnpumps, mormors gamla. Struprör, present från A. Himmelsblått linne, present från A.
Kimonoinspirerad satinblus med broderier, Vila. Halsband med peacemärke, India. Sidenhalsband med inknutna kulor, H&M. Massa hårspännen och nålar, köpt i Oman. Lila nagelack, Mavala Mexico.

13
Idag är en jävligt bra dag, för idag tog jag körkort!

Madame Hollywood - Felix da Housecat

Memorybox

Min kvällsritual har blivit att istället för att lägga mig i sängen och äta en apelsin som jag brukade göra så ritar jag minst två illustrationer bara helt ur huvudet utan skiss eller något. Både avslappnande och roligt att göra.
Även fast jag ritar helt utan egentligt mål så har jag märkt att det ofta är densamma flicka som uppkommer. Så jag har bestämt att hon får återkomma som teckningsmotiv och bild till olika texter när jag tar upp typ, mer specifika specifika ämnen. Hon fick namnet Fleur. 1 
2
Idag kom det ett paket till mig på posten. och är det något som verkligen får mig att bli barnsligt förtjust så är det just paket. Misstänkte att det kunde vara ifrån bästaste
Jelena, vilket det också var!
Mjukt och klämvänligt med en rar litet lapp i. Om dagen var bra innan så blev den ju bara ännu mycket bättre i om med denna present. Tack bloggvärldens modemästare!

Make me up

Är det något jag väldigt sällan bloggar om, än aldrig kanske, så är det smink. Jag är nämligen så otroligt ointresserad av det. Vi brukade ha diskussioner i skolan huruvida folk gick osminkade eller inte. Personligen är jag en sådan människa som kan knalla överallt utan en snudd av foundation eller mascaradrag över ögonfransarna. För jag är jag. Och tål jag inte min egen naturliga spegelbild så är det ju himlans sorgligt. Kan jag acceptera mig som jag är så får andra göra det också. Dock förstår jag om man kanske har betydligt sämre hy än vad jag har att man vill använda consealer och sånt även till en tur på ICA. För det är inte roligt när man ser ut som en liten prickikorvskiva. Men det är ju inget man rör för. Kallas gener liksom.
Jag har absolut inte perfekt hy men tackar ändå en liten lycklig stjärna för att den är någorlunda.
Underbaraste Clara, förresten, grattis till jobbet!, utmanade mig idag att visa upp sminkväskan. Det kommer att bli lite och inte särskilt imponerande. Men jag ska fota den sen. Men idag när jag skulle ha knallrosa läppar så plockade jag fram denna. Finaste sminketuiet jag sett!
Fått av mamsell och i form av en stor guldsnäcka. Däri finns en massa jag aldrig använder, rouge har aldrig fått vara i kontakt med mina kinder exempelvis, men jag älskar den. Så rar att dra ut från sitt sammetsfodral och slå upp.
1
Min sminkritual är alltså som min sminkväska ganska så sparsam. En halvtäckande foundation på vintern när hyn inte riktigt överenstämmer med hur jag vill att den ska vara, lite uppljusande ögonskugga runt ögonen då jag är mörk där och kanske lite läppstift ibland. Mascaran är dock det som jag applicerar mest noggrant. Jag är väldigt glad för mina megalånga och självuppböjda fransar så det får mascara all over med min egna teknik.

Walking on sunshine

Idag är en sån himla bra dag. Ni vet, när saker och ting bara är så himla bra. Jag tänker inte förklara faktiskt för det är inte så relevant och dessutom handlar det om småhemliga saker. Men jag är GLAD idag. Och har en varm boll i magen. Det är väldigt härligt.
Tänk er euforisk glädje uppblandad med lite rimligt storhetsvansinne. Underbart.
(Då kan man fråga sig varför jag ser jättetjurig ut på bilderna. Men det är mitt pokerface. kan vi säga.)
1
Började dagen med körlektion och då hade jag inte 10 cms klackar på mig. Jag undrar verkligen vad Rolf, körlärare, skulle säga om jag kom klapprande i det över istäckta gator? Men sen kändes det alldeles rätt att springa runt i huset med lackklackar i vinrött och rosa favoritkoftan!
Svarta strumpisar, Åhléns. Stickade strumpor, julklapp. Röda lackheels, H&M. Grå klänning, H&M.
Svart lackskärp, mamsells gamla. Blekrosa kofta med pärlor, Indiska. Svart sammetsrosett i håret, papis gamla fluga. Knallrosa läppstift, nallat av mamsell.

234

The dress

Ni vet, ibland hamnar plagg i ens liv som man inser att det är fullkomlig, ren, rå och gränslös kärlek till.
De där plaggen som får det att pirra i hjärtat nästan på samma sätt som en söt pojke eller som får en att känna samma värme i hela magen som efter en dag med sina bästa vänner där allt har varit perfekt.
Ett sånt plagg är den här klänningen.
Fick den av broder Ps flickvän bland en massa andra underbara plagg som jag tycker om. Men med denna var det ögonblicklig förälskelse. Skir, tunn, lång, mjuk och precis vad jag alltid velat ha utan att jag visste om det.
Jag vet ännu inte när jag ska använda den riktigt. Men jag ser framför mig härliga fester under sommarhimmel då jag kan sparka av mig skorna och känna gräset under fötterna och det tunna tunna tyget mot mina ben.
Det finns inte en detalj med den som jag inte tycker om. Ärmarna som är speciella och väldigt vid knyts ihop vid axlarna och ger fina vinklar, midjan som sitter åt men ändå behagligt löst, mönstret som är så fantastiskt att jag inte kan sluta dra med fingrarna över det och tygets sprödhet. Färgerna. Lättheten.
Tack Anna!
5

1
Detta är dessutom ett av de där plaggen jag tror att jag kan ta på mig hur jag än känner mig och ändå känna mig fin i. Jag ska vårda den ömt. Klänningen med stort K.

MiuMiutjej eller Gucciflicka?

Alla pratar om MiuMiu till våren. Det ska vara MiuMiu på axeln och MiuMiu vippandes mot benen. Och kanske lite MiuMiu på foten? Men även om jag verkligen också diggar det och särskilt den redan älskade kjolen med tjocka veck, maffiga former och knalliga färger så tror jag inte så mycket på den trenden. Vem kan bära upp en sån kjol egentligen om man inte har bambiben och är en bra bit över 1.70? Tvivlar på att jag skulle se annat ut än som en sorts tjock liten smällkaramell. Men jag blir gärna övetygad på att den funkar på vanligt folk också!

Jag är alltså ingen MiuMiutjej i vår. Jag är en Gucciflicka.
För både Resort och Ready-to-wearkollektionerna ger mig våldsamma pirrningar i magen av kärlek.
I vår vill jag anamma deras stilflört med 50-talet där vippiga kjolar med längd till knäna och vassa veck står för formen. Himla gärna också med liknande klassiska mönster i form av ränder och rutor i karamelliga färgkombinationer. ELLER så ska det vara de finaste mönstret jag sätt på länge, det vill säga korall! 
Till det såklart en kort liten jacka, små pumps och scarf i håret.

MiuMiutjej eller Gucciflicka?

Say goodbye my friend, but not forever

Kom just hem från en iskall promenad runt hela byn. Var helt inpackad i idel blåa/turkosa/gröna toner och nyanser och kände mig som en hamster bland hermelinerna. Men det är bra.
Fotade med nya kameran nere vis de isintäckta bryggorna vi låg och solade på veckan innan studenten. Vilken kontrast det blev. Då ett Jämtland med högsommarvärme i juni och det fanns inte ett mol på varken himlen ovanför våra huvuden eller på framtidens himmel. Nu är verkligheten ifatt men himlen var lika molnfri där idag som då.
Fick ett sms imorse som gjorde lite ont. Inte för att handlar om mig, men för att det handlade om en av de närmaste. Ni vet hur det är. Mår de som är en del av ens hjärta illa så gör man det själv också.
2
Mycket kläder när det är 10 minus ute. Och mycket av mina favoritfärger.
Vita strumpisar, present. Turkosa leggings, H&M. Stickade sockar, julklapp. Finaste klänningen, second hand, Norrköping. Armband med turkosa stenar x 2, Grekland och present. Grönt och turkost halsband, egenknåpat.
Halsband med turkoser, köpt i Tunisien. Grönt diadem med stor rosett, egenknåpat.

1

Kjolen alla älskar, som jag hatar

Det finns verkligen galet många flickor som har stenbra koll på mode och klär sig fierce. Det gör mig både glad och avundsjuk. För ibland känner jag att "jey. Jag har en grym garderob och jag klär mig brahaaa." men ganska ofta blir jag sådär "varför ser jag inte ut sådär och kan slänga på mig plagg och se ut som nedtagen från en catwalk?". Men för det mesta så är jag ändå ganska så tillfreds med vem jag är modemässigt.
Då och då så får jag dock små infall av jag-är-tydligen-den-enda-människan-med-smak.

För vad ÄR det med den här kjolen som gör alla helt vimsiga i huvudet? Den är ju FUL.
Okej. Man får verkligen tycka vad man vill. Säg gärna att den ultimata väskan är en Birkin bag eller Kellyväska (jag tycker det ser ut som en H&Mväska), betala 2500 för de där MJ tishorna för några år sen med tryckta Musse Pigg eller avguda Paris Hiltons stil. Men ibland måste jag skrika lite och undra vad folk tänker.
Som med den här kjolen.
Jag har sett så många yla över hur fin den är. Men alltså... den ser ju ut som en pyjamasbyxa med inslag av lite sidenkalsonger och sådanna dära boxarbyxor.
Fortsätt gärna tycka om den. Men kan någon vänlig själ tala om vad det är som är snyggt? För jag kollar kollar och kollar men kan inte för mitt liv förstå vad det är som är snyggt. Och särskilt inte för 299 spänn.

Zooma
Tack och bock för mig.

Till we return someday

Jag skrev ett inlägg. Med dessa bilder. Så råkade jag ta bort allt. Det var alltså inte blogg.ses fel. Eller datorn. 
Inte Internet som kopplade ur eller fnurra på tråden. Det var jag.
Vad märkligt. Det är ju aldrig jag. Aldrig mitt fel.
3
Eftersom jag varit iklädd slitna jeans och en liten kofta med pärlor idag så kände jag inte för att fota. Så jag lägger upp den här bilden som jag inte lagt upp förrut. Togs innan jag åkte till Oman. Jag var vit som snö då.
Uggboots. Vita strumpisar, present. Ullsockar, present. Dimmrosa klänning, Pronto Moda.
Bambihalsband, Glitter. Blå scarf med trollsländor, Eldoluft. Turkost, gosig dunjacka, Warp.

2
Jag förtsätter mitt freestyleritande på kvällarna/nätterna med bara en tuschpenna och papper. Inget skissande. Bara en idé, en tanke och sen lite streck. Det är roligt. Frigörande. För jag ritar alltid minituöst och detaljerat. Nu bara drar jag skeva linjer och allt blir snett och omänskligt. Men det är skönt.
1
Denna fann jag idag också. En skiss jag gjorde för två sommrar sen. Jag var sjuk och satt på övervåningen i huset i skåne och åt PEZ och ritade. Influensa efter tennisveckan i Båstad och ont i alla leder. Såg på maratonlopp i regn och använde mina bra blyertspennor och lite kol. Det ska jag göra snart igen.

Aj lajk jo, thats why I got a link to jo

Ja, jag tycker att det är viktigt att säga när man uppskattar någon. Så att hamna på min länklista betyder att man gjort något bra. För jag är faktiskt sjukt petig med min länklista! Sällan, om än aldrig, slänger jag dit någon utan ganska noga granskning av bloggen i fråga. För vem som helst får inte vara på min länklista.
Nu ska jag berätta varför de som ligger där är just där. Och på så sätt så talar jag om varför jag gillar just dem. Människorna bakom bloggnamnen.

Beautyfulones; Få människor är snygga i princip allt de skulle kunna sätta på sig, men Aniko är en av dem. Grym flicka med fingertoppskänsla för stil. Dessutom en oerhört fin, go och trevlig flicka som jag är glad att jag fått lära känna. Hjärtat på precis rätt stället och en av de topp tre i bloggvärlden jag tycker absolut bäst om.
Blahblahblah; Kanske den enda bloggen jag blivit stormförtjust i efter ett par inlägg bara? Linn är oerhört inspirerande och har alltid massa sötheter på sin blogg. Låg på länklistan i våras men efter dålig update tog jag bort henne. Men nu är hon tillbaka. Det är jag glad för, att hon är återfunnen!
Bohemica; Emelie var en av de första jag började läsa när jag själv startade min blogg. Min like i vårt intresse för att rita och en utmärkt illustratör är hon. Har kanske världens sötaste samling med örhängen!?!
BookofMiri; Är så tacksam för den lilla flicka som tipsade mig om denna blogg då den "borde passa min bloggsmak" som det hette. För Miri är verkligen i min smak! Gör mig alltid lika glad att läsa en perfekt blandning av ytligheter som mode mixat med skarpsinniga skilldringar av allt mellan himmel och jord. Min bokguru.
Carmencita; Min och bästa Carmens hur-vi-möttes-historia är lite som tagen ur en fin film om vänskap. Den ska ni få höra en dag. För den är fantastiskt rolig och söt! Nyss upphittad blogg där jag med nöje läser om Carmelians alla äventyr och liv i Stockholm. Får mig att sakna henne en massa. Gotta fo to Sthlm snaaart!
Underbaraclara; Antagligen bloggvärldens bästa blandning av mode, personligt, åsikter, second handfynd och allt som en bra blogg ska handla om. Dessutom är Clarisen precis lika underbar IRL som på bloggen och jag är så glad att jag fått träffa henne och har henne som min vän. Bästa sockerbiten!
Conspicere; När Sofia hade Sofiaovärldenbloggen sin var det den blogg som jag läste absolut mest. Personligt, välskrivet och fin blandning. Nya Conspicere behandlar bara ytligheter, fast på djupet, och är kanske ibland lite väl dissekerande från vad jag tycker är nödvändigt men hon är grym. Och då  är jag nöjd.
Fortheloveofourselves; Lina får mig endera dagen att suckta efter klänningar med annorlunda design, andra dagen att fundera över vår syn på asiater och den tredje att vilja bli stylist. Däremellan blir jag lika glad för varje söt kommentar jag får av henne. Lina är helt enkelt bra bra bra på allt!
Frankincense; Egentligen alldeles för... för mycket av det mesta men jag antar att det också är just det som gör henne bra? Provocerande, högljudd, rå, excentrisk och livfull i en salig läsvärd blandning.
Hippodrom; Fin raring med en alltid lika fin samling av bilder. Alltid lika trevlig i sina kommentarer, tänkvärd i sina åsikter och alltid lika behaglig att besöka på bloggen hennes. 
Hjärtahanna; Hanna, som numera finns på www.hannaberg.blogg.se har på något märkligt sätt alltid helt fierce kläder på sig och får mig att bara vilja skutta in i hennes garderob och sno åt mig typ...allt. Lekfullt, sött, fint, trevligt, roligt och underbart på en och samma gång.
Imilk;Vad kan jag säga? Jag gick på hypen. Låter rått men jag som många andra tyckte att hon var en frisk och bra fläkt in i bloggvärlden. Annorlunda flicka med känsla för avskalad och enkel stil. Varje gång jag ser namnet Imilk tänker jag på grått. Vet inte varför, men det är a good thing!
Jagokarl; Som en liten surrealistisk bok av allt möjligt. Alltid de vackraste modebilderna, vassaste (argaste?) inläggen om saker som barn, enklaste (enkelt är BRA!) outfitbilderna och mest konsekventa solglasögonen. Rana är en sorts mystisk, kvinnlig Karl Lagerfeldt. Fast utan designerbiten.
Linneahansson; Jag skulle kunna skriva massor av saker om hur underbart gullig Linnea är och att hon är bäst på att snoka reda på de sötaste smyckena på internet. Men jag skriver såhär; hon är så fruktansvärt rar den flickan!
Lostdetective; För det första är jag väldigt förtjust i namnet. Liksom, lostdetective. det tycker jag är vackert. Sen är Sarah en människa jag verkligen beundrar för hennes engagemang i miljösynpunkter. Fler borde vara som Sarah! Dessutom tar hon fantastiska bilder och lägger till ord som blir sådär...perfekt.
Monokel; Monokel är bra. Monokel har grym garderob. Monokel bor på en ö. Monokel är alltid söt i sina kommentarer. Monokel är duktig på mode. Monokel är BRA.
Nanóism; Finaste finskan med finaste sinnet för mode och särdeles second hand. Är kung på vingtage och jag vill bara springa efter henne och se hur man gör för att hitta så sagolika fynd. Men också en utmärkt illustratör och skribent.
Prick; Alla Julior i bloggvärlden verkar vara himlans goa flickor. Så även denna. Roliga påfund, vackra bilder, Norrköpingsbo, liten sockerbit, sjungande flicka och rara inlägg med alltihopa i.
Ragnhild; Vad mer behöver jag säga än att Elin är så jävla cool?
Sigrid; På något sätt måste man ju ha Sigrid med i länklistan om man modebloggar. Hon är typ...urmodern! Var som bäst för 1 ½ år sen men håller fortfarande i med söta klänningar, pumps och pälsemössor.
Stylebyida; En av de första bloggarna jag började läsa. Modebloggar inte riktigt längre och kunde uppdatera liiite oftare men Ida är lika bra ändå. vad hon än skriver. Eller gör youtubeclip om. Vi ska ses i Malmö i sommar! Jey
Styleiseternal; Samma som med Elin, vad mer behöver jag säga än att hon helt enkelt har bäst modekoll?
Svartvitlila;  I vanliga fall tycker jag att det är träligt med människor som i princip bara vill bära svarta plagg. Men på Victoria blir det så rätt. Och så snyggt.
1
Nu har jag inte tagit med mina vänner från skoltiden och de utländska bloggarna. De ska nämligen få ett eget inlägg en dag, snart! Ingen mobbing från min sida alltså.

Come walk with me

La just sista handen vid vad som blev nog faktiskt de bästa illustrationerna jag någonsin gjort. Det är någonting med linjerna, skuggorna, formen, detaljerna som gör att jag känner mig...nöjd. Och på så sätt är det extra roligt, tvärtemot vad man skulle kunna tänka sig, att jag inte ska behålla dem själv utan att det är ett beställningsjobb av Lina. Jag tror att de kommer att få det bra där. Utan tvekan.
För varje illustration är ju en liten del av mig, frammanad ur mitt huvud hjärta och sedan fingrar. Så sitter den så där på det tjocka pappret och jag förstår att det är det bästa jag gjort.
 
Ikväll är jag vemodig fast utan det "dåliga" i vemodet. Jag känner mig bara sådär tom och lätt innuti. Önskar att jag hade Hanna har och kunde krama om henne nu när allt inte är så lätt. Önskar att vi satt på ett plan över atlanten, att det var vår och vi snart skulle krama Jannike igen och allting var som vanligt. Fast i USA och med NY som vår kuliss istället för de jämtländska skogarna. Jag önskar att jag var borta och låg så jag kunde se stjärnorna.
På något sätt känns det som jag inte lagt upp dessa bilder tidigare för att de säger just det. Att jag vill vara där. Med oändligheten ovanför mitt huvud. Tystnaden, mörkret, det glödande ljuset, värmen, ljudet av palmblad som rasslar och doften av salt hav.
25431
I guess that, forever never ends

Gammalt och nytt

Idag har jag varit ganska då bloggledig. Inte fotat någonting, bara jobbat som en iller med illustrationer och intagit lite nödvändig föda i form av lussebulle för att hålla energin uppe. Promenerade i stormen och pratar nu med herr Martinez i Indien som berättar onödiga detaljer om .. eh.. indiska snuskigheter.
Jobbigt att jag är den mest lättgenerade människan på jorden.
2
Lite små fina saker i vårt hus.
1
En liten ny illustration ritad helt out of the blue. Därav all jäkla skevhet. But aj lajk.

Long or short but patterns all through

Tycker egentligen inte om att börja kolla på vårkläder när man är några dagar in i januari och snön ligger tung, i alla fall i norr där jag vistas nu, på marken. Men trots ointresse för skira plagg i pastell, H&Ms dåliga utbud (ja, jag läser ju bloggar) och många långa veckor sedan det kikades på Style.com så har en detalj lyckats smyga sig fram till mig och direkt in i modefjantshjärtat. Förr var jag en mönstervägrare när det kom till plagg om det inte var för en enstaka marin rand eller kanske, vid vågade tillfällen, en prick eller två. Men senaste året har det förändrats. För då jag ju älskar form och färg i fokus på annat med symetri och mönster insåg jag det fina i att även bära plagg med just det. Jag är petig och oerhört kräsen. Men när det är rätt, då är det så rätt.
Plockade ut några favoriter ur Ellos och Josefssons utbud efter att ha bläddrat i katalogen och jag kan säga såhär, om nu H&M har misslyckats så fatalt ja, då har Ellos lyckats!

I sommar vill jag gå omkring i svepande klänningar i såväl korta som långa modeller. Trodde aldrig att jag skulle säga det men det finns nog tillfällen till vardags då man kan ha långklänning. Tennisveckan i Båstad 08 iförd min nya skapelse med den skiraste av tyg och vidd, ett par bruna, platta remsandaler, mjukt veckad skinnväska och sidenscarf i håret. Underbart. Afrikansk känsla och 70-tals känsla.

Zooma
Zooma
Sagolikt mönster på en satinblandning till klänning. 499 :-.
Lejongula toner med inslag av orange. Ska bli min för stranddagar i sommar för såväl Sverige som USA för 99 :-. 
ZoomaZooma
Skir folkloristiskt inspirerad sak med vidd i kjolen, 349:-. Fulsötminiklänning med veck vid bystet, 249:-.
ZoomaZooma
Rostiga färger med inslag av klarblått med liten volangkant och väldigt fin modell vid halsen, 249:- 
.Härligt mönster i några av mina favoritfärger, 349:-
ZoomaZooma
Modell med veckade lager och klara toner på ljus botten. Finns i fler kombinationer. 299:-
Min favorit av långklänningarna! Bleka blad på svart botten och en ursöt ljus nederkant/volang. 299:-
ZoomaZooma
Chiffongliknande, tunn skapelse med rart mönster i ljust dimmrosa mönster, 399 :-
Lite tyngre och mörkare klänning i färgerna med inslag av röd/rosa på mönstrad grön botten. 199 :-

But Kajsa, please behave!

Alltså, jag är sur. Nää jag är inte sur (jag är ofta en gnällapa av kaliber men detta är beyond that) jag är besviken, tjurig, besviken, lite ledsen och besviken. Och ja, jag är ju Kajsa, så klart att jag är småarg på detta också.
För ni vet den där tävlingen hos ELLE?
Där man skulle göra/knåpa/rita/fixa/trixa till sitt eget bidrag till en galaklänning inför just ELLEgalan och om man sen kom med med sitt bidrag och vann på hemsidan deras så skulle H&M sy upp den och man skulle leva som en glad loppa en dag i Stockholm med champagne, smink, chaufför och sen tassa röda mattan fram i sin kreation. Ja, den tävlingen.
Jag skickade in ett bidrag. Mest för att det var ju perfekt läge för mig. Jag ritar alltid. Jag ritar alltid klänningar. jag ritar alltid klänningar av typ ungefär galamått mätt. Poifect, som australiensiske vännen skulle ha sagt.
Så jag tog en illustration, i all brådska då jag missade datumen nästintill, som jag var faktiskt väldigt nöjd med. Och färglade den med omsorg. Jag färglägger aldrig numera så det gjorde ont i lilla ishjärtat mitt att göra så men jag tänkte, om det gör så att jag får gå på ELLEgala i min klänning, då jäklar är det värt det. Så min dynamiska svartvita bild blev en fjäderkonstruktion i en explosion av regnbågen. Så skickade jag in. Och kände mig pirrig. För jag var ju nöjd. För en jäkla gångs skull var jag nöjd med något jag åstadkommit. (jag är människan som ville dö om jag inte fick MVG under hela skoltiden...på fullaste allvar.)
Sen så hittade jag denna flickas blogg igen, som för övrigt är eminent, och så har hon ritat en sagolik svart skapelse som fick självförtroendet att sjunka till tårna. Men så tänkte jag. Jag gillar verkligen hennes stil. Hon är duktig. Vi kan väl båda få hamna i den där "semifinalen"?! Så då fick jag upp modet och hoppades för oss båda.
För vi hade knåpat och fixat noga och bra. Gjort vårt bästa.
Sen mailar just Linn mig med nyheten, vi blev inte valda och utlagda på hemsidan.
image164
image165
Linns fantastiska spetsdröm och tillika fantastiska illustration!

Jag är så besviken. Alltså, jag hade inte förväntat mig att vinna men, jag är så besviken!
Det hade varit så sagolikt att få gå fram i sin egenskapade klänning bland människor man verkligen beundrar inom modevärlden och insupa allt vad just ELLEgalan är. Så blev man så brutalt undanknuffad av bidrag som jag faktiskt, jag tror inte att det är för att jag är avundjuk och en liten egoist, inte tyckte var fina. Vissa var coola, ja, men inte något jag vill gå på gala i. Det gör ont, det svider i mina designerdrömmar, det river itu mina illustratörstankar.
Jag är besviken.
Kalla mig löjlig, banal, självgod eller något sånt. Men jag är besviken.
Dessutom har jag ju "förstört" en av mina absoluta favoritillustrationer genom att färglägga den för ELLEs skull!
2
Mitt bidrag.

Anger management

I mitt ägo finns numera en systemkamera med superobjektiv som kan ta grymma bilder. Wei åt den tanken.
I min värld finns det inte åtlamod för nederlag som att det krånglar med att lägga in bilder i datorn. Så när en hel hög med instruktioner ska läsas, en CDskiva med text följas och saker och ting ändå inte funkar blir jag ilskeliarg och otroligt omoget tjurig. Motgångar och jag går inte ihop.
Så alla superfräsiga bilder jag vill lägga upp med min nya magiska manick får vänta. KnoRrrr
1
Dagens klädsel är inte lämpad för att sticka nosen utanför dörren. För det är snöstorm. Ish ish. Det bekymmrar dock inte min broder som var på fjälltur och sov i tält under natten. Det lilla freaket.
Ribbade strumpisar, Åhléns. Jeanskjol med spetsvolanger och sammetsband, ommodifierad Lee och present av bästaste A igen! Vitt linne med rosett, köpt i Oman. Randiga favoritskjortan, Lindex barn. Halsband med fåglar, Gina Tricot. + flätor fastsatta över skallen. Inramad av två garntomtar dessutom.
2
Igårkväll, okej natt, ritade jag lite på frihand med tuschpenna i sängen under tiden jag kollade på Magnolia. Jag har blivit onormalt förtjust i rosor och det syns. Särskilt på den här.
3
Jag brukar aldrig säga det typiska "den är finare i verkligheten" men nu måste jag det. För jag har letat efter en liten trench nu länge men inte funnit the one och så får jag denna raring av Anna! Alldeles perfekt i storlek, med fina detaljer, härligt tyg, dubbelknäppning och bra fickor. Jag är så glad!

Mascerade

Det är inte särskilt kul när saker blir en trend, blir en hype, blir ett måste, blir ett jag-ser-det-på-allt-och-alla och därmed effektivt som fasen tar död på allt vad det fina en gång var. Så är det med maskerna.
Jag tyckte verkligen om maskerna nämligen.
Det var sådär kittlande dramatiskt på gränsen till larvigt, teatraliskt som jag älskar och mystifiscerande med rörliga ögon bakom en stel fasad. Jag undrar hur mycket Buttericks och Hobbyaffärer har sålt masker för i höst?
Men, i vilket fall som helst. Även fast min lilla guldmask ligger orörd och kikar ut mot snön i mitt fönster så fortsätter jag då och då att rita illustrationer med döljande delar för ansiktet. Här är några. En ny, två gamla. 
132
Jag tycker om alla tre. För det är lika roligt varje gång man hittar ett nytt attribut att lägga fokus på i bilder. Man kan ju göra så mycket med en mask. Fjäderprydda är min favorit men det finns ju en oändlig burk att gräva i.
Som Karl Lagerfeldt säger om sina eviga solglasögon "de är min portabla ögonskugga", på samma sätt ser jag på maskerna, det är någon sorts portabel sminkuppsättning, klar när man helst behöver den!
(Sista bilden är en detaljbild av en större helhet av två flickor. Blev suddig. Förlåt.)

The sort of turqoise that I love

Just nu är jag inne i en fas där jag känner så mycket avsky, irritation, lessnadskänsla och faktiskt nästintill äckel inför modebloggvärlden. jag är trött på den slentrianmässiga publiceringen av inlägg som behandlar samma ämnen som alla andra talar om. Den ständigt återkommande faktorn att det inte spelar någon roll vilka som egentligen är duktiga i just vår moderelaterade bloggvärld utan det bara handlar om tur, inbördesbeundran, vem som handlar mest Hopeskor, hur man dricker sig redlös runt Stureplan i AAklänning med ryggringning och så vidare. Vart ligger invidualismen? Varför sitter inte kreativa, vasstungade, personliga, rara, nyfikna tjejer med ett sunt klädintresse (men som också har ett annat liv utanför style.com) och hjärta och hjärna i bloggtoppen?
Det gör mig jävligt trött. Och less.
Så visst, jag kommer fortsätta att modeblogga. För jag älskar det. På många sätt. Men det är den där bittra bismaken som förstör kanterna av det annars så fina i helheten. Men jag vill fokusera på andra vinklar, göra mitt, inte tänka på vad jag borde för att vara någon som jag egentligen inte är och ta upp det lilla ur det stora. För ja, jag ska inte bita den hand som föder mig, jag älskar också mode och allt vad det innebär nästintill, men det finns olika sätt att tolka det. Och speciellt här, i bloggsfären. 
Så i år hoppas jag på att jag ska vara modig, mycket mycket mer modig, med allt och satsa väldigt mycket mer med hjärtat i att få upplevelser istället för materiella ting. Kläder är underbart. Men det är också himlen över en öken, en stadssiluette i skymningen, uråldriga träd med torr bark, lokal mat som doftar av kryddor jag aldrig hört namnet på och ljudet av sång på språk som man inte kan.  
Jag vill ut och andas luft på ställen jag aldrig varit på.
98765
4
Långt långt långt där nere (broder fick inget bättre kort på den rädda bläckisen tyvärr) kryper en ganska stor bläckfisk med långa mjuka armar ned under en sten och gömmer sig för att kika fram under sitt runda, bulliga huvud som såg ut att vara gjort att pussa på försiktigt, försiktigt.
321
Någonstans längst med Omans kust upp mot norr och huvudstaden Muscat i arabiska havet. Bland fiskar, delfiner, jättesjöstjärnor, hajar, muränor, rockor, bläckfiskar och Hitta-Nemosar, december 2007.

Skrot

Jag grävde för att hitta en CDskiva och fann de föregående åren i pappersform. Helt surrealistiskt att kika tillbaka på sitt liv genom sina anteckningar från skolan, teckningar, små noteringar, illustrationer, låttexter, kom-ihåg-lappar, skissblock, krumelurer nedklottrade under tiden man talade i telefon. Det var då och nu är det nu.
Nostalgin blandas med ångesten över tiden som flutit genom mina fingrar, glädjen över att ha funnit gamla minnen och förundran över vem jag var då. För allt det där beskriver verkligen mig såsom jag var då.
Det är både läskigt och förundrande.

 Denna illisen kladdade jag ned utan att skissa någon gång förra hösten. Alldeles skev och ful, jag tyckte inte om att färglägga men gjorde det ändå. På prov. Nu är svartvitt mitt signum. Typ.
Men precis som då älskar jag fortfarande det asiatiska.
51
Sen har jag ju som sagt en massa skrot. Men fint roligt skrot. Att ha runt halsen. Svart, långt kedjehalsband med lagom hippierara symboler i form av blomma och peacemärke. Inköpt för 10 pix.
4
Örhängen som jag knåpat ihop utifrån en silver"ram" där jag fäste sötvattenspärlor med tunn tråd. Jag har inte hål i öronen än. Och jag tycker om att ge små presenter. Så dessa ska snart skickas iväg i ett litet paket till någon jag tycker om. Mitt-i-veckan-present so called.
3
Lite glasskrot, lite metallskrot och lite sötvattenspärleskrot blir örhängeskrot.
2
Djupt ned bland krimselikramset fanns denna lilla ur. Fått i gåva för länge sen och då hängde den på en kedja. Den är borta men uret är kvar med den glada månen.

Floral

Jag fick ju som jag berättade efter julafton en helt underbar present av bästaste Anna, broder Ps flickvän. Flickan som klär sig ypperligt bra, är vassaste människan jag känner på second hand antagligen och snäll som få gav mig en stor påse med guld kan man säga. Guld i form av kläder.
Jag har ju fortfarande köpstopp och prioriterar resor i år men det är klart att jag fortfarande är lika klädtokig och materialistiskt. Men småköp på H&M blir till en stor flod som sinar ut resekassan och förkortar mina kommande turer runt om världen. Så av många skäl blev jag lyckligaste flickan i Jämtland på julafton.
Har visat upp visa av plaggen när jag burit dem hittils men det finns en massa fint kvar. Och mystiskt, eller magiskt kanske, nog så passade vartenda plagg jag fick dessutom. Så ni ska få se en lite kavalkad av allt ifrån små H&M blusar, till vintageklänningar, underbara jackor och annat smått och gott. Dessutom fick jag ännu en påse häromdagen som bror tog med hem från Stockholm och densamma Anna. Hon är fantastiskt snäll.

Här är ett av de plaggen som tog mig med storm. Inte i sin helhet får ni se idag men i småbilder. En makalöst fin långklänning i bleka färger med floriga mönster och alldeles perfekt längd till mig. Vacker skärning och med ännu vackrare ringning i halsen och ärmar. Im in love.
1
Knytning vid axlarna med rosiga band. Ärmarna är vida och kimonoliknande fast kortare och ger en Romersk/grekisk känsla som jag är himlans förtjust i.
3
Titta liksom! En klänning med mönster av hallon, fina blad, blommor och vinbär!
2

Jag ska bära den i sommar på någon trevlig fest eller så där man kan gå runt barfota med vinden i håret som är blekt av salt. Och på handleden ska jag ha det här egenknåpade armbandet som går i ton med klänningen. jag kan knappt vänta.
4

We´re a picture in my mind

Det är inte lätt att få någonting gjort när ens mor lämnar en ensam hemma för att åka skidor med ens papi så att man får ta hand om disktömning och tvättupphängning. Speciellt som jag är totalt handikappad när det gäller de båda. Innan jag hann blinka, men dock hann jag tänka att jag var som Askungen en massa massa gånger, var det mörkt ute och dagen förbi. Jäkla skit.
1
Igår var jag arg. Som dagen dessförinnan. Och imorse var jag ganska arg men lugnade mig lite när jag fick vara ensam hemma och Askunga mig ifred. Sen kom posten. Eller, snarare, bristen på posten. Jag pep ut till brevlådan med förväntan lysande ur mina ögon och rev ut vad jag trodde var brevet som skulle säga att min kamera fanns att hämta ut. Men icke. Då blev jag arg. Igen. Och skrek en stund i vardagsrummet och morrade åt en ekorre på gården. Sen fick jag ett sms som sa; Ditt paket från Scandinavian Photo finns att hämta ut blabla bla nu. Då skrek jag lite till. Av glädje. Och rullade sen in mig i massa fina, nya kläder i mina favoritfärger och trallade ned på byn i snöyran. Jag klappade snällt på paketet hela vägen hem från ICA och berättade hur mycket jag längtat efter den.
Små svarta gubbskor, skopunkten. (Byttes dock mot uggisar.) Lila strumpisar, H&M. Svarta knästrumpor, Åhléns.
Mörkblå, mönstrad omlottklänning, Soft Grey, fått av bästaste Anna. Turkos/grön/marinblåmönstrad kofta, köpt på Island. Lila sammetsbands halsband med stenar, Indiska. Lila/brun/guldstickad sjal, köpt i Oman. Satinväska, Indiska. Och oborstat hår, osminkat ansikte.

2
Den här omlottgrejen till klänning kärade jag så totalt ned mig i på julafton när jag fick den av broders flickvän Anna. Vi är dock inte riktigt överens, klänningen och jag, huruvida man har den på sig och vilka band som skall snöras var och hur. Men det gör inget. Den är så fin! Har två stora fickor fram som man kan lägga söta saker i, karameller kanske, och fin baksida med korsade band och liksom öppen en bit ned. Tänk i sommar...aw! 
3

Wi wi wi wi wi! Den är här. Min bebbe. Min älskling. Min snordyra grej i plast och lite glas.
AOoooOww
4

Calmness

En av de där dagarna i Oman. När man var lugn som om hjärtat slutat slå.
Nu är jag hemma från yoga. Och jag är lugnare än innan men fortfarande sådär taggigt arg och spretig i humöret att jag hugger när som helst. Det är jobbigt. Alla bli less på mig. För jag bits. Mentalt.
2
1
Har så mycket illustrationer som jag aldrig visat upp. Det ligger i mapp efter mapp och ett antal som jag aldrig ens lagt in på datorn än. Men det kommer väl tid för dem också. Jag vet inte riktigt varför, men just denna får mig alltid att tänka på
Ida när jag ser den skymta förbi.

No love, no glory

Ska sätta mig och skriva en krönika till tidningen. Kanske gå på en promenad med mina pälsiga öronmuffar som dämpar alla vassa ljud. Stryka med fingrarna över berlocken med oss två innuti. Bita på naglarna fast det inte finns något kvar att bita i. Fast det gör ont och gör att jag inte kan skriva. Kika på vår svarta brevlåda för att se om det som jag väntar på kanske kanske komme nu när det borde.
1
Lampor. I taket. Från en av de iskalla svängarna till Östersund när vi hade all tid i världen.
2
En höstdag när solen gick ned bakom fjällen och gjorde så att alla löv glödde. Min fläta fick färg av små rankor och bär och hela världen var i ett långt ifrån svart vitt spektrum.
3
En av illustrationerna jag aldrig gjorde klart. Men som jag ibland tycker om ändå.

Art or fashion?

Den här fick jag av en av mina älskade bröder i julklapp. Den raringen.
Alldeles alldeles underbart perfekt.
1

Nothing else matters

Jag vill egentligen inte skriva eller förklara. För det spelar ju ingen roll förutom för mig. Men ändå så känns det som jag borde säga något. Jag vet bara inte riktigt vad.
Nyårsafton var lugnare än det egentligen borde vara möjligt antar jag. Hannahjärtat och jag pratade strunt, jag komponerade min första ordentliga måltid någonsin, vi drack coca cola och mös framför Grease på TV. Ingen hets över vilken LDB man skulle bära, när champagnen skulle öppnas eller vilken klubb som skulle besökas. Vi var bara hemma och umgicks vårt sista dygn tillsammans på mycket mycket länge. Jag avslutade 2007 med en av mina bästa vänner men fick börja det utan henne. För imorgon åker hon till Frankrike för att påbörja sitt första stora äventyr efter gymnasiet. Äventyret som skulle ha varit vårt, hennes och mitt. Men jag blir kvar. Av skäl som är irrelevanta för andra men nog så viktiga för mig. Och Hanna åker.
Och hur många gånger jag än skrev i scrapbooken till henne att jag vill att hon ska åka, ha roligt, uppleva saker, få minnen för livet och testa nya saker så är det någonting innuti mig som säger "nej nej nej!".
Jag vill inte bli lämnad ensam. Jag är inte redo att bli heartbroken. För hur banalt och töntigt det än låter så krossar det mitt hjärta att inse att tre av mina absolut närmaste nu befinner sig så långt bort. Det brukar ju vara jag som försvinner ifrån andra, inte tvärtom. Och det är inte lika hemskt att lämna någon som att bli lämnad.
Jag gråter inte. Inte till filmer, böcker, sorgliga historier eller när någon dör. Jag stänger av mig själv och låter andras tårar rinna. Men det går inte nu.
543
Vi i berlocken jag fick igår. Den hänger runt min hals tills vi träffas igen, någongång i vår, i art decóguldkedjan med pärlor.
21