Surreal
Trots att jag gör som vanligt, bara stänger av allt allt allt i kroppen som knyter an till känslor, så ligger det och gnager precis under hjärtat. Känslan av att det är något som är fel. Och det kan aldrig bli rätt igen.
Men emot alla odds så var det ändå en helt fantastisk dag. Som om det utav ondo skulle kompenseras genom saker som innefattade all magi och absurda upplevelser som man behöver för att få minnen för livet.
Jag vet inte om det var så, men det känns så.
Istället för att mitt första jobb för tidningen blev vimmelfotografering på utestället Bygget i Åre så blev det fotografering av spelning med BWO på densamma plats. Mitt första jobb på detta sättet blev alltså att fota något av det svåraste som går i de här sammanhangen. En spelning. Tur att jag var så avdomnad av allting annat att jag inte kunde vara nervös. För kameran och jag är som två helt skilda kroppar som inte passar ihop. Vi är inte ett på något sätt. Men plötsligt när jag stod där i det lilla havet av människor och ett band som jag inte uppskattar på scen så kommer en man med en pall till mig som jag kan stå på så jag ser bättre. Och plötsligt så spenderar jag resten av spelningen sittande över alla andra, på en högtalare, med fötterna på scenen och bandet 1 ½ m ifrån mig. Jag har aldrig varuit med om att människor har varit så vänliga och trevliga på det där sättet. I en timma kunde jag i lugn och ro sitta utan att någon störde och fota bäst jag ville med armavstånd till vad-han-nu-heter-i-förnamn Rolinskis fot. Det var ganska udda. Och hur mycket de ändå inte är min sorts musik så har de ju en sorts glöd och energi som är svårt att värja sig emot. Att titta ut över alla människor, i åldrarna från 18 och upp till 50, där alla kan sångtexterna är häftigt. Det var helt enkelt riktigt mysigt inatt.
Att jag och kameran sen inte är överens och att typ inga av bilderna funkar för tidningen gör mig så less. För när man full av adrenalin känner sig stolt över att man klarat sig igenom en sånhär grej och det ändå inte blir perfekt såsom perfektionisten inom en vill, så är det tungt. Bra duger inte för mig, bäst är det enda som gäller.
Men någon bild kommer att duga och jag ska nu recensera det hela.
Lite snabba bilder på nattens klädsel inför jobbet när jag var hemma igen.
Nya små turkosa stövlarna, Din sko. Svarta stupisar, Åhléns. Svart linne med vidd, H&M. Silverarmband med turkosa skarabeér, arvegods. Metallarmband, Glitter. Cashmeresjal med broderier, köpt i Oman. Nytt hårband med svarta, fina fjädrar, Glitter. + kamera och nya, stora väskan.
Alla kommentarer som är likt varma små bollar av kärlek besvarar jag sen. Men tack. Tack.
Oh!
åååh, va häftigt!!! Jobbar du för en tiding? fattar inte riktigt.. :)
ah, tjusigt diadem! hade jag aldrig passat i. men på dig var det superfint! trevligt när folk är sådär snälla, sånt uppskattar man.
Hej du! Vad roligt att du lyckades med det, och vet du, det behöver inte alltid vara perfekt hela tiden. Men jag förstår, jag är likadan.
Hoppas du kunde släppa det ändå sen, och inte ojade dig över det för länge ;)
Jag har en riktig skitdag idag, sitter här helt själv och ingen som vill komma och hälsa på mig. Och det gör mig skitarg på alla som inte kan dra sig hit till min lägenhet en gång ibland, när jag tycker jag gör så mycket för dem.
Så jag är också himlans arg ibland.
Så du vet.
Kram
Inte dåligt att både fota och skriva, ju!
Jag har recenserat lite skivor för Jönköpingsposten. Det var bland det värsta jag har gjort i skrivväg... Så ångestframkallande! För mig, då. Tur att andra har lättare för sånt. Jag håller mig till annat skriveri. ;-)
Kanske är det så, att kosmos på något sett försökte kompensera det hemska du gick igenom, genom att hjälpa till lite här och där igår. hihi eller något:)
usch, jag vann ju inte väskan :( har dock hittat en ny fast röd och jättestor som plåster på såren :)
tack för stödet, inte. Du kanske missat att jag tRänat hela hösten
man ska klicka bort stenen som sitter över gråshugtgan löngst till vänster. Sedan ska man gå så långt ut på röret åt höger, man kan så att det trillar ner. Sedan ska man se till att lemuren vaknar och äter en gråshugga, spyr och flugan som kommit fram när röret ramlar surrar dit. Sedan ska man klicka på röret igen så att tomten hoppar. Då flyttar sig flugan och hamnar i spidelnätet där den vävs till en klump man kan svinga sig in i hålet med =). Lycka till.
Vilket häftigt diadem! Det är något speciellt med svarta fjädrar tycker jag. :)
I love ditt fjäder-diadem!! så lyxigt och elegant :)
roligt jobb du har ändå! tänk att jag har varit ute på Bygget några gånger.. länge sen nu. åh vill till åre!
kramar
Du är otroligt vacker.
Ohhh, så tjusigt fjäderhårband...
Fröken Söt!
Härligt att höra att du fick ha en under omständigheterna bra dag. Det är nog som du skriver, livet måste ju gå vidare ändå, och ibland får man lite hjälp på traven, även om man inte kan förklara hur...
Thank you for producing such a down to earth site.