Hela livet ar ett disco
Brasilien ar magiskt. Det ar allt jag kan saga utan bilder till for att fortydliga.
Livet ar ett disco i turkost hav, vit sammetssand, rassel av palmblad, det minsta och mest sagolika lilla
hotell och fantastiska land.
Nu ska jag hoppa pa ett bilflak och aka till en undangomd strand med delfiner och surfa.
<3
Brasilien nästa.
Klockan är 22.38 och jag försöker skriva ett bra hej då-inlägg. Eller hej-så-länge-inlägg.
Men det går inte så bra. Jag har en extrem bloggabstinens och har inte ens lämnat landet än. Så himla mycket jag vill blogga om nu! Så galet mycket inspiration. Men jag får spara den till sen.
Istället för att babbla ska jag bara säga; hej då.
Nu åker jag, och mina vassa tänder, och Mikael till Brasilien och firar att vi har varit ihop i ett år! Vi ses med största sannorlikhet om två veckor.
Kanske dessförinnan om jag hittar en dator under en kokosnöt eller krabba.
(no worries, jag har med två kameror och en filmkamera. Dokumentation, check)
Här hittar ni mig.
Puss och kram!
snart är jag ett vitt streck på himlen
För ett par timmar sedan drog jag upp luvan på min duffel fast jag vet att den halkar ned lika fort. Min kalla hand trasslar in fingrarna i Mikaels och vi tittar på den röda cirkeln som ska slå om till grönt. Med försiktiga steg halkar vi över gatan. Jag drar upp luvan igen. Vinden letar sig in genom lager av ull och bomull.
Om ungefär 15 timmar sitter jag i en taxi, i en becksvart stad på väg mot ett plygplan som med två mellanlandningar tar mig bort. Till tvärtomlandet mot Sverige.
Jag packar solskyddsfaktor, shorts och klänningar. Händerna vill hela tiden vika ihop tjocka tröjor och stickade koftor. Ifallatt. Men imorgon flyger jag mot tropikerna, mot sol som får axlarna att glöda, handen att skugga ögonen och kroppen att bli varm innifrån och ut, utifrån och in.
Jag älskar Sverige, men jag älskar också att vara ett vitt streck på himlen som försvinner i fjärran. 
Mammas baddräkt från tiden i Israel på 70-talet och benhalsband från New York.
Åreguide
Dock har jag lovat henne en guide till mitt Åre och därför har jag nu knåpat ihop en sådan. Den är på intet sätt komplett och täcker inte hela byn med allt vad den har att erbjuda. Men den ger en väldigt bra bild av vad jag tycker är värt att se, göra, kolla på och äta. Och min åsikt är ju lag så, tja. (igen)
Här kommer min guide till Oh-Rey! Vi tar det kategorivis.
Allmänna tips; vart man än bor i Åre under sin semester, i byn - i Björnen - i Tegefjäll - i Duved, så är det ett måste att ta skidbussen. Inte bara för att faktiskt ta sig till backen utan för att det är bästa sättet att se byn och omgivningarna om man inte har bil där uppe själv. Det är mysigt, trång, ombonat, alldeles för varmt och det skramlar av skidor, snowboards och barn med för stora hjälmar. Så ser man allt och lite till i dalen.
Att handla på ICA Åre kan vara som att gå igenom helvetets alla innersta cirklar. Att hitta saker, ta sig igenom massorna av folk, styra kundvagnen, ta sig fram till kassan, genomlida kön och komma ut levande på andra sidan är ingen lek alla gånger. Tidig morgon och sen kväll brukar vara de säkraste korten. Om man vill ha alla kroppsdelar intakta.
Vill man ha en souvenir så kan man göra som alla andra och köpa choklad från Åre chokladfabrik. Besök själva fabriken strax utanför Åre eller köpt en strut eller två inne i byn, de finns i princip varenda affär och butik. Stort urval av smaker och kombinationer och vansinnigt gott.
After ski är för vissa ett måste. Jag tar det helst hemma i form av fika eller en kall cola i bastun alternativt som en fika på byn men är man i Åre så är det nästan ett måste med en riktig, redig after ski. Fjällgårn får skutan att gunga och få gånger är pjäxdans på riktigt såsom det är där. Drick öl, var svettig i underställ och skidbyxor och sjung med i sweet home alabama med coverbandet.
Konsumtion; Åre är miniatyr-Stockholm vilket innebär att man hittar en hel del saker här som enbart finns i just vår huvudstad - och i Åre då. Det är inte billigt och i de små privata butikerna gör man inga direkta kap i men det finns en hel del unika, schyssta och grymma märken om man är beredd att betala för det.
Sen finns det ju en liten rad med kedjebutiker såsom Stadium, Vero Moda, Intersport och JC där allt är som det är i alla andra städer där de finns.
Vill man kika på accessoarer, jeans, klänningar och dylikt är mina tips Åre by ous, Hanson och Skistarshop nere på hotell Holiday Club. (De två förstnämna ligger i anslutning till Åre torg. Holiday hittar man nere vis sjön)
Är man sugen på mer streetwear, sköna hoods och skidkläder så gillar jag Åre skidsport skarpt! (Åre torg)
Infinner sig ett pysselsug så har butiken Kaki pärlor, garn, nitar och massa mer. Till bra priser.
Second hand finns faktiskt också men i miniatyrformat och med inriktning på andrahandsskidkläder. Liten och trång butik i källarlokal men man kan hitta riktigt bra jackor om man letar. (Ligger vid Åre skola)
Gå ut; Byn har ett antal olika ställen att gå ut på. Stora som små, röjiga som mer sitta-och-hänga. Under gymnasietiden var vi på Dippan minst en gång i veckan och då oftast på söndagar. Nu är det Bygget som vi frekvent håller oss till jag och mina vänner. I mina ögon Åres bästa utegångsställe alla kategorier. Tre dansgolv där de två på nedanvåningen är bäst. (ovan är schlager/Måns Zelmerlöv-territorie) Här har jag spenderat så många timmar under otaliga kvällar att det inte är klokt. Kan bli VÄLDIGT lång kö och ofta måste man stå på listan när det är mycket folk eftersom man annars hinner frysa ihjäl i kön utanför. Ibland spelar det bra band på scenen, ibland dåliga, men är man bara på humör så finns det inget bättre än att dansa tills fötterna ömmar här! M.I.As paperplanes är helig och man måste låtsas skjuta i taket på hiphop-golvet när den spelas, vakterna är väldigt trevliga men har en benägenhet att se ut som om de ska trilskas och när kvällen är slut vid 5 i 2 så tar man inte med sig första bästa kille utan går till Max och käkar pommes och dansar lite till vid läskautomaten.
Justja! Man MÅSTE stanna till stängningen på Bygget och höra sista låten. Den är alltid bäst. Vi är kända för att göra Bon Jovis bed of roses magisk med egenkomponerad och väldigt känslomässig dans.
Hanging schmanging; När fötterna är trötta efter att ha studdsat till Kapten Röds Kallakallacha en halv natt så kan det vara skönt att ta det lugnt nästkommande kväll. Det finns en hel del bra ställen att bara sitta ned på, dricka en öl och prata men vi hamnar alltid på Dahlboms (ligger mitt på Torget) i vilket fall som helst. Ljudnivån är lite för hög och musiken skulle kunna tonas ned men i övrigt är det tipp topp. Har man tur får man plats i en av de bekväma sofforna men annars finns det en hel del bord också att sitta ned runt. Ofta mycket folk och vill man kika på människor så är det mellan 23 - 24 man bör bege sig dit. Stänger 02. Snygg inredning och goda drinkar.
Äta; I byn som är Stockholms nordligaste förort finns det mesta i matväg. Ruskigt god japansk mat på Byggets restaurang Raw, kött i mängder på Beefaloo, snabbmat på Max och Subway, nachos och gulaschsoppa i backrestaurangerna, kycklingsmörgåsar på Twins, dagens på Recept och mycket mycket mer.
För att göra det lätt och sålla lite så berättar jag mer om de ställena som jag går till och personligen tycker mest om.
För en fika eller lättare lunch är Bahnhof alternativet som vi återvänder till som savanndjur till ett vattenhål. Visst kan det ibland ta lite tid och en gång var min chokladboll märkligt salt men det ÄR Åres skönaste café. Ligger i gamla stationshuset och kryllar alltid av folk. Locals och turister, lattemammor och skidstjärnor, farföräldrar och kompisgäng. Har bästa bakgrundsmusiken, soffor att småsova i, godaste rooiboosteet, spel att låna om man känner för att battla i alfapet, nyaste nummret av Rocky och toast att dräggla över. Det är omöjligt att vinna över cheesecaken, den får en att veva med den vita flaggan halvvägs igenom men är värd att ge sig i kast med alla gånger. Mikael lovordar deras älgkorvsmacka med något saligt i blicken och soppa-på-en-spik värmer gott.
Restauranger finns det som sagt många, många utav. Av de som ligger nere i byn är klassikern Broken ett måste när man är i Åre. Så är det bara. Är man djuriskt hungrig kan en av deras amerikanska mastodonthamburgare få vilken bjässe som helst på fall (läs; matvrak Mikael) men min favorit, och tillika Hannas, är helt klart Ceasar chicken wrap. Serveras med riktiga pommes och dip med sötsur sås och får det att vattnas i munnen.
Här kan man inte boka bord utan man får gå dit och hoppas på att ha tur. Att gå dit tidigt är ett hett tips. Otroligt skön, avslappnad stämning, härligaste inredningen och bästa menyn (läs längst ned på sista sidan).
Annars älskar jag Liten Krog som ligger en restaurang bort ifrån Broken. Väldigt mysigt, alltid trevlig personal och mat att dö lite för. Ett bra tag sedan jag var där men det perfekta stället om man vill sitta ned och äta en långsam, lugn, god middag i goda vänners sällskap.
Är suget efter sushi stort så serverar Raw ruskigt bra sådan, men det kostar också därefter. Väldigt tjusig restaurang som ligger i densamma lokaler som Bygget så när man ätit klart är det bara att rulla ned till dansgolvet och studdsa bort riset från mungipan. Gillar att sitta i deras halvcirkelsoffor under timslånga måltider och smutta på för stark sake och värma magen med god kycklingsoppa.
Skidåkning; Åreskutan är för mig som lekplatsen jag vuxit upp i. Här kikade vi på snygga killar som hängde i Bräcke och railade som gudar, här diskuterade man skolan över en kopp choklad på en av backrestaurangerna och här suckade man över mamma och pappa sominteförstårnågonting. Därmed är det svårt för mig att säga vart man åker, vilka backar som är bäst och så vidare. Men soliga, vindfria dagar strävar man upp mot toppen för att kolla ut över hela världen och förundras över hur himlen kan vara så blå, snön så vit och hjärtat så lätt. Rödkullen är mysigt att bara glida omkring i, snacka skit i liften och kolla efter renar. Vill man testa hur fort man kan åka så är Lundsrappet ypperligt. Blåser det och är kallt så är området av liftar mellan Tott och Björnen perfekt. Inbäddat i skogen och sköna backar att ta efter egen förmåga. Är det öppet så är Stendalen, och liftarna bredvid; Ullådalen och Tväråvalvet, något utav det bästa när det är bra. Sinnessjukt vackert.
Men mest ska man nog åka omkring överallt och hitta sin egen favorit. Det varierar ju dessutom från dag till dag. Ibland är Hummeln en killer och vissa dagar känns 1000-metern som paradiset på jorden. Och tvärtom.
alla bilder; tagna av mig.
Det är min lite allmänna guide till Åre. Har jag glömt något så är det antagligen för att det i mina ögon inte är värt att nämna. Typ. Julia, jag hoppas då får en underbar vecka!
och om det är någon annan som får nytta av den, förstås.
2hand på nätet
Jag handlar aldrig på nätet, bara traderatågbiljetter, eftersom jag tycker om att prova. Och för att jag är feg.
Så eftersom jag inte gör det men jag tycker att ni ska göra det så tänkte jag tipsa om en liten nyöppnad second hand webshop jag hittade. Garderobsbutiken heter den och har riktigt fina saker. Som dessa:
Fantastisk plyschklänning från 70-talet, 120 kr. (Vill ha!) Mockastövlar i koboltblå färg att dö för. 220 kr.
Armband med Bottega Venetakänsla, 35 kr. Lila skinnhandskar som lätt skulle matchas med stövlarna, 120 kr.
grön.green.grün.verte.
Jag tycker om grönt. Min absoluta favoritfärg är turkos men ganska snart därefter kommer grönt.
Väldigt ofta ställer jag mig dock vid min klädstång och undrar varför dessa två färger är så underrepresenterade där. Så när denna väska med knalligt gröna detaljer i lack hängde på en krok på H&M för 50 kr kunde jag inte säga nej. Inte bara är den en fantastisk färgklick, den är också ett utmärkt substitut för min gamla trotjänare till handbagage vid flygresor, och kameraväska.
Väska, H&M. Kofta, Indiska. Telefon, HTC Tattoo.
guilty pleasure and guilty consumtion
Jag har konsumerat kläder som om det inte fanns någon morgondag (eller extremt många morgondagar eftersom det fortfarande finns plagg som inte är använda) och gjort listor på plagg som jag baramåsteha eftersom det är nya säsong och nya trender och jag måste vara rätt.
Idag blev jag intervjuad för en grej till en bok. Anledningen till att jag blev intervjuad för det var att jag innan jul blev lite snabbt inslängd i ett program på P1 om konsumtion. Vi diskuterade köphets och vad det är som driver oss människor att handla. Handla fast där inget behov finns.
Och det är lika intressant varje gång jag tänker tillbaka på när high fashion och modeveckorna var allt jag tänkte på. Vilken relevans det hade i mitt liv. För idag är jag fortfarande lika, om inte mer, intresserad av mode och kläder men inte utav trender.
Jag finner inte lycka i att konsumera som jag gjorde förr. Och det är en lättnandets känsla.
För förr drog jag en parallell mellan att vara genuint intresserad av mode och att ständigt konsumera det.
"Man måste ständigt handla för att vara en riktig modefantast". De tankarna får mig att må illa idag.
Idag njuter jag av att kolla på mina favoritmodehus nya kollektioner. Men som inspiration.
Jag tycker om att titta på net-a-porter efter vackra skapelser. Som inspiration.
High fashionbloggar/streetstyle sidor/dylikt ligger högt upp på min webbläsarlista. För inspiration.
Jag behöver inte lägga mina pengar på 10 000 krs skor/väskor/klänningar/jackor för att tycka om kläder, mode och dess skruvade, härliga värld. Det trodde jag förr.
Mitt bästa guilty pleasure idag är att ibland längta efter riktigt magnifika skor som jag antagligen inte skulle kunna gå i för fem öre och som kostar lika mycket som en resa långt bort. Jag föredrar resor framför alla skor i världen men ibland tillåter jag mig att glo och dräggla lite över pjäser som får det att pirra i magen.
Ju chunky-er desto bättre.
Atacoma. Jag är inget Acnefan alls. Dyra kläder för monoton, enkel design. Men dessa pjucks är sinnessjuka.
Vet tyvärr inte vem som designat dessa men jag vill placera dem i en hylla som konst.
Finsk. En ny favorit som gör skor ifrån andra dimensioner. Otroligt vackra vinklar och spännande blandningar
av material, färg och kontraster.
Osman Youzefzada. Jag är fruktansvärt svag för skyhöga, klumpiga kilklackar. Gärna i sammet.
rewind.
Igår var ingen bra dag. Eller jo, det var det, fram till klockan tre ungefär.
Sen gick det käpprätt åt helvete.
Så jag åkte hem till mina föräldrars lägenhet, åt middag, låg på soffan och fick höra att allt blir bra.
Och det blir bra. Det ordnar sig. 
Bilder från innan jul. På väg ut, fullt påklädd med skorna på fötterna. Så gick det bara inte. La mig på
sängen och stirrade i ett tak som stirrade tillbaka.
.
Det går bra, man trampar på, fortsätter uppåt. Vågar le, känna sig trygg och självsäker. Tänker att tabletterna man tar varje morgon kanske inte behövs längre. Att man är stark nog.
Så kommer ett slag i magen som får all luft att försvinna för flera minuter. Ångesten att krypa runt skinnet, kalsvetten att darra på huden. Man trodde att man var trygg nu. I sig själv.
Det var man inte. Och man kan känna sig så ensam i en stad av miljoner människor.
Så jävla ensam.
att nåla ihop en ny klänning.
Har nämligen denna, nedanstående, superoversized tröjklänning som jag har på mig i ur och skur hemma. Grå, otroligt mjuk och med halvlånga ärmar. Dock har jag känt ett bra tag att den skulle göra sig bra med lite draperingar. Eftersom jag är dålig på att sy och särskilt i trikåtyg så tog jag till det näst bästa knepet efter Chalayans händer; säkerhetsnålar.
En bunt vanliga säkerhetsnålar.
Sen experimenterade jag. Nöp ihop tyg här och där, drog upp ärmarna, måttade lite på måfå och satte sedan fast nålar där det såg bra ut.
Ville få upp ärmarna en bit och samtidigt markera halsringningen. Fäste först en nål på vardera sida och sedan en till strax bakom, precis över axlarna. Gillar hur tyget genast fick ett helt annat liv med alla små veck.
Till sist nöp jag bara ihop tyget på vardera sida även i ryggen, ungefär två decimeter nedanför skulderbladen. Därmed smalnade siluetten av och det överflödiga tyget blir draperat i massor av veck. Fäste en hel rad med nålar mest för att de blir en fin detalj, inte så mycket för att de behövs.
Enkelt och går att variera i oändlighet. Blir jag less tar jag bara ur nålarna och sätter om dem
efter behov och smak.
Klänning, present/Monki. Halsband, Glitter. Ring, Guess.
slokhatt/floppy hat
Största inspirationskällan är helt klart John Lennon fast minus Yoko och med ett par rundare glasögon. Skramliga armband på det, avklippta jeansshorts, mammas baddräkt från ett 70-tal i Israel och en klänning med palmliknande blad i svart ska vara allt jag har med mig, ungefär.
Faktum är att jag cravade en floppyhat redan i mars 2009 men gick bet på att hitta en. Östersund och Åre var inte städerna att hitta en sådan i helt enkelt. Men nu vill jag alltså fortfarande vara som Jane Aldrige men minus Demeulmeesterpjucksen. De känns överflödiga i Havaianaland.
2009 - juli till december
Kom nyss på i min bubbliga-sockerdrickiga-spralliga-hoppiga-fas jag är inne i idag (snälla låt den stanna, jag har energi och inspiration till en miljon timmar och dygn som aldrig borde ta slut) att jag inte gjort klart min årsresumé! Därför kommer del 2, juli till december, alldeles precis nu.
Juli
Jag jobbade jobbade jobbade och var bara ledig någon dag då och då. Tog tillvara på kvällarna då jag bowlade, åt glass och skrattade med vänner i Båstad. Åkte till Köpenhamn en perfekt dag med Mikael. Köpte saker till lägenheten i Stockholm. Min drömlampa, kaninglassformar och massa fint från loppisar. Ritade sent på nätterna och hade mina sista dagar i skåne innan jag åkte till Östersund och jobbade med Yran. Jag och Jocke hade Yranbloggen och upplevde några utav de roligaste, mest turbulenta och knasigaste dagarna någonsin. Efterfest med Lady Gaga, spring fram och tillbaka i ett festivalglatt Östersund och intervjuer med ungefär en miljon människor, artister och band.
Augusti
Åkte sedan ned till huvudstaden med Grisen, blev sambo och Stockholmsbor. Var på IKEA under galet varma dagar, svettades ihjäl med fönstrena på vid gavel när vi flyttade runt saker i lägenheten och förbannade att det inte fanns kallt vatten i kranen. Målade och gjorde om massa möbler. Gjorde beställningsjobb på illustrationer och gick på artyfarty och väldigt vacker konstutställning. Köpte en och annan söt klänning på rean. Vaknade med fantastiska lockar i håret och bar florstunna plagg i augustihettan.
September
En månad utav mycket klänningar. Och väldigt fina sådana. Och alla vintage. Lekte runt mängder med vänner, fikade i eftermiddagssolen och mådde ruskigt bra. Kollade en massa på second hand och var tokigt många timmar på Beyond Retro med kompisar och bara provade saker. Hängde tre klänningar på väggarna istället för konst. Fick fina presenter av ännu finare vänner. Blev avritad av Anna när jag hade min Pierre Cardin-dröm på mig. Hade milslånga inbakade flätor och gick lika långa promenader och upptäckte hur vacker staden är.
Oktober
Blev sjuk och aldrig riktigt någonsin frisk. Fotograferades av Ina i höstljuset. Pysslade och gjorde DIY till tidningen. Jobbade med Björn Borg och hade fest med karnivaltema där jag ritade inbjudan. Kom hem till förvånad Gris med 12 heliumballonger i handen. Mådde inte alls bra i kroppen av sjukdom. Hade besök av härliga vänner. Klädde mig varmt och nästan jämnt i randiga klänningen från Noa Noa och flanellskjorta. Fick en liten videokamera som är bäst! Var trött så trött i hela kroppen.
November
Hade plötsligt två nya och helt fantastiskt roliga jobb! Fick superfina arbetskläder och hade randig halsduk till. Gjorde resumé på bloggalan och konstaterade som vanligt att vännerna är det enda bra med det hela. Kände mig dock fin i mina kläder med tema bohemian russian. Gjorde en tavelvägg med massor av foton. Köpte en sockersöt kofta på second hand med miljoner pärlor. Jobbade massor och hann äta lite så det blev mest äggröra eller omelett. Gjorde DIY med en kappa. Jobbade med HTCs Parlourfest på Spyan. Inspirerades av 60-talet, Twiggy och Emma. Tänkte på lussebullar mest hela tiden.
December
Jobbade så mycket att det knappt fanns någonting annat som existerade. Hade gröna naglar ungefär jämt. Var på jobbresor i bland annat Göteborg med Idolturnén. Fick hem mina egendesignade skal till Tattoomobilen. Fotade i fönstret hemma i vardagsrummet. Ritade mitt i natten när jag inte hade någon ro i kroppen. Körde en himlans massa bil. Fick hem uppmuntrande post. Åt lussebullar i oändlighet. Jobbade ännu mera. Gick upp vansinnigt tidigt. Och sen åkte jag hem till norr. Och det får ett eget inlägg. Sista dagarna i december och 2009.
2009 har varit ett så jäkla bra år. 2008 var magiskt. Det var året då livet liksom blev på riktigt. Men 2009 är speciellt av så otroligt många skäl. Mikael, flytten, jobb, vänner och resor. Jag blir varm i hela magen när jag tänker på det. För att mitt liv är otroligt fint på de flesta sätt. Det gör mig lycklig, och tacksam.
2010 ska bli en fortsättning tänker jag. Lika bra, eller bättre.
the Lake house
Okej, jag har hittat mitt drömhus. Mitt i en mening när jag talade med miss Piggie om hennes studier så såg jag i ögonvrån någonting på TV. Tre sekunder senare var jag såld och har nu googlat järnet på allt jag kan hitta om filmen the Lake House med Sandra Bullock och Keanu Reaves.
Har ingen aning om vad filmen handlar om men det är givet att jag ska se den. Efter att ha snokat runt på internet hittar jag lite fakta om huset som tydligen enkom byggdes för filmen och sedan revs. Otroligt synd då det i mina ögon är magiskt vackert. Jag älskar hur byggnaden smälter samman med naturen och hur elementen får mötas. Att huset faktiskt står i vattnet och metallens grågröna färg går samman med naturens dova nyanser men att de hård vinklarna kontrasterar lite är så sannslöst vackert.
Jag har alltid velat bo i ett hus med öppna ytor, massor av glasväggar och tak som släpper in mängder med ljus. Gärna ett ekohus med solceller som känns som vuxet ur, utav naturen. Som smälter in och inte känns malplacerat. När jag var yngre kunde jag bläddra i timtal i mina föräldrars arkitekt- och husböcker för att jag fascinerades över hur man kan skapa ett hem som är så olikt de typiskt svenska, faluröda husen med vita knutar. Jag drömde om australiensiska pelarbyggnader med smala gångvägar högt mellan träden och tropiska små hyddor utan väggar. Detta huset känns som en blandning mellan allt det jag älskade och önskade mig.
Huset byggdes vid Maple Lake nära Chicago och var inte alls särskilt stort eller praktiskt egentligen.
Att sudda ut gränserna mellan inne och ute, blanda hårda material som metall och mjuka som trä är precis vad jag tycker är den absolut vackraste arkitekturen. 
Rolig liten grej är dessutom att jag faktiskt under sista året på gymnasiet ritade mitt drömhus under en designkurs och att ett flertal saker är otroligt, nästan läskigt, lika med detta Lake house. Gångbron ut till själva huset, det glasinfattade väggarna och taket, närgeten till vatten och väldigt öppna ytorna är nästintill på pricken densamma.
Men så, Mikael, när börjar vi bygga?
vita fjällen vs. gröna linjen
I förmiddags steg jag på ett tåg i ett hjärtknipande vackert vinterlandskap vid foten av det finaste fjället jag vet och för ett par timmars sedan klev jag av densamma tåg på en smutsgrå betong knastrig av något som en gång kan ha varit snö men nu mest liknade smuts. Jag är tillbaka i Stockholm och allt känns jättekonstigt. Grisen ligger i sin säng och jag i min och vi pratar i detta nu om hur man acklimatiserar sig tillbaka. Lär sig att klämma sig in på gröna linjen i rusning och passera folk smidigt på trottoaren. Sånt vänjer man sig fort av med i norr. Jag är novis igen känns det som. Storstadsnovis. Men det kommer tillbaka. Jag ska bara vänja in mig igen.
Husseins magic (hands)
Först kände jag mig lite skeptisk. Fick lite skräckfilmsvibbar av någon märklig spöksort alternativt en clowns obehagliga nävar. Men efter att ha smält bilderna en smula så kan jag inte annat än tycka att detaljerna i Hussein Chalayans SS/10kollektion är makalös. Jag har ingen aning om hur man gjort händerna. De ser ut att vara nästintill stöpta i ren gips så perfekta de är. En sak jag vet är att det är just det här jag älskar med high fashionmode. De skruvade, extravaganta, underbara och märkliga sakerna som enbart kan skapas för de stora modescenerna. Fantastiskt är ordet!
Jag har alltid gillat Hussein Chalayans sätt att föra ihop konst och mode. Till skillnad från de japanska klädkonstnärerna som Rei och de andra känns Chalayans design mer verklighetsförankrad. Inte så Dalí utan mer vardaglig. Som när han gjorde printscreentryck med persienner.
Tror detta kan vara den häftigaste detaljen jag sett i en kollektion kanske - någonsin.
Otroligt snyggt gjort och jag kan inte sluta kolla hur händerna faktiskt kramar fram vecken som gör hela draperingarna och formar plaggets struktur. Magiskt.
