aenigma

Lite dåligt med dagens klädslar på senaste tiden. Ska försöka bättra mig på den fronten.
När vi ändå tar upp ämnet; är det något speciellt ni vill se mer utav här?

Linne, Filippa K. Kofta, Vero Moda. Sjal, köpt på marknad i Oman.
Kjol, Filippa K. Halsband, egenknåpat och Indiska.

Det här inlägget tillägnas min mamma. Så hon får se att jag faktiskt inte bara pratar goja när jag säger att vi lagar och äter ordentligt mat. (Nachos räknas tydligen inte in i kostcirkeln nämligen)
Så jag ger er; matblogg! och speciellt mamma. Kolla, mat!

En vanlig syn vid middagsbordet. Olika sorters quinoasallader. Denna med fetaost, gurka, avokado, röda bönor och paprikakryddad kyckling.

När jag äter frukost ser det oftast ut såhär. Jag har lärt mig äta ost på mackan och till det blir det en gigantisk balja med, oftast, rött te.

Vi bakar vårt bröd själva sen ett par veckor tillbaka. Lite olika sorter har prövats men massa knastriga mjölsorter och nyttiga frön och kärnor finns alltid i. Gott, enkelt och bättre än de från affären proppade med konserveringsmedel. Man snor ihop degen, in i ugnen och så får det vila under natten.

Då och då slinker även en smuldegspaj fullmatad med hallon och blåbär igenom också.

Vissa kvällar snor vi ihop vad som finns i kylskåpet, packar picknickväskan från 10 Gruppen och traskar ned till vattnet. Vindruvor, vatten, vetebulle och sallad är då oftast på menyn.

Sist han med stort H var här hade han snickrat ihop ett litet nattduksbord till mig. Enkelt och sött och helt omålat så jag kunde gå loss med mina färger såsom jag behagade. Sagt och gjort, jag skuttade SOFO bort till järnhandeln där man kan handla provburkar med färg för 20 kr styck. Valde en mörkt lila färg och en poolblå nyans som jag gillade. Billigt och ypperligt.

Lila utanpå och blå innuti. Den lila visade sig inte vara riktigt alls så mörk som locket visade så det blev lite väl mycket My Little Pony över det hela. Men å andra sidan, vem mer än jag har ett My Little Pony-aktigt nattduksbord nu då?

Muggen målade jag på Höganäs när jag var liten. Det är en fågel på. De runda keramikplattorna är handmålade glasunderlägg från Grekland.

Jag är ingen romantiker. Vill inte ha fång med rosor, middagar med tända ljus och kyssar under en apelsinmåne. För mig är kärlek att borra in huvudet mot en axel och lukta på nyckelbenen. Att han helt sonika lyfter iväg med mig när jag tjurar. Hur han håller i mitt huvud när han pussar mig på näsan.
Det handlar inte om det extravaganta och scenerna som tagna ur en italiensk film. Det är de små små sakerna. Som att han låter mig äta från sin tallrik fast jag sagt att jag inte alls är hungrig.
Det är kärleken.
Igår var hans sista kväll hos mig här. Och sittandes i ett träd ovanför ett hav av hoppande, festivalmänniskor framför Florence Valentin fick jag sommarens finaste pussar. Jag är kär i Stockholm efter snart fyra veckor här men jag blir bara mer och mer kär i honom för varje dag som går. Han är strösslet på glassen för mig.

På mina händer sitter ganska ofta en kombination av ringar. Det är fint av två skäl;
1) många ringar är helt enkelt fint i mina ögon.
2) alla ringar kommer från så olika ställen och berättar sina egna historier på mina fingrar.
Eftersom skäl 2) är min favorit så här får ni höra lite om dessa.

Ringen längst till vänster fick jag i födelsedagspresent för ganska många år sedan av min farmor. Den har tillhört hennes mamma och jag tror att det en gång i tiden var en förlovningsring. Den är fyrkantig i formen vilket är ganska ovanligt. Dock väldigt bra eftersom den då sitter perfekt på fingret. Den lila stenen i mitten är kantad av två små diamanter och innuti står tyvärr ingenting förutom lite stämplar.

Mittenringen är riktigt ordentligt stor och precis vad jag hade letat efter en längre tid när jag fann den. Jag ville ha någonting riktigt maffigt på min vänsterhand och kikade i alla vanliga kedjor i Sverige. Så en vacker dag i New York förra året låg den plötsligt där i en monter. Dollarn var låg, det var en av våra absolut sista dagar på resan och trots att den var från Guess kostade den inte så mycket alls. Nu sitter den på för jämnan.

Pekfingret är ett alldeles ypperligt finger för ringar så där sitter en av mina favoriter. Vi hade botaniserat i en evighet på Forever 21 i Washington DC och i kön kunde man kika i små lådor med kraffs i. Bland skramliga smycken och minimala stringtrosor trillade ringen med damen ut. Jag gillar inte oäkta ringar så mycket eftersom man blir grön men jag föll för tanken på att ha en miniatyrtavla på fingret. Dessutom håller hon i en pyttepytteliten hund i famnen om man kikar noga.


Justja. Jag säger som Aniko så klokt en gång sa; sometimes I run, sometimes i hide, sometimes I just don´t do my laundry. Då får man ta på sig de sista paret trosor som linningen släppt på och där trycket för länge sedan är urblekt på och vallfärda till tvättstugan i sista sekund. Tror att det kommer hända mer än en gång.

.. och ibland när jag blir exalterad så målar jag en smula mer på migsjälv än på objektet jag borde täcka med färg. Men vad gör det, om hundra år? 
Jag har målat en hel del grejer sen jag flyttade ned till Stockholm. Det är faktiskt mitt bästa tips på hur man får sitt hem personligt och eget. Måla måla måla om saker som innan var trista, tråkiga, inte-så-du och fula.
Billigt och roligt på samma gång och man får föremål som direkt piffar upp.

En av mina favoriter är den lilla TV-bänken vi fyndade på Myrorna för 75 kr. Ljust trä och en läderflurp för lådan. Tjänar sitt syfte eftersom vi har en fin gammal och charmig tjockTV, men ack så intetsägande.
Eftersom vi hade svart färg över från stolarna i köket slipade jag skåpet och målade sedan hela utsidan och framsidan mattsvart. Till insidan blev det en poolblå nyans och ett tu så var det snyggt som tusan. 

Dåliga bilder men resultatet blev såsom ovan. Jag är riktigt nöjd. Sen haffade vi en gardinlängd på Indiska i turkost också. Känns helbra tillsammans med alla andra nyanser av blått och grönt. I andra änden av gardinstången hänger numera två nyinförskaffade ljuslyktor.

Min favoritklänning just nu köpte jag för 49 :- på Gina Tricots slutrea förra veckan. Har haft den ungefär varannan dag sedan dess och älskar att den är superfärgglad, väldigt snurrvänlig i kjolen, har draperat tyg över bröstet, korsade band i ryggen och att den får mig att vara sommar fast alla envisas med att säga att det är höst. Det är det inte. Inte alls!


Det fanns ett enda exemplar kvar och då i storlek 36 så jag såg ingen mening med att tveka. Den är ju ganska fantastisk för att vara från ett märke som jag annars inte alls gillar. 49 :- sommarblomster.
Idag har den hängt på runt hela Bondegatan och loppisen som var där. Den har lunchat på ett jättedåligt ställe och kramat på Mikael en hel massa. Ikväll får den nog följa med och tjuvlyssna lite utanför Popaganda och Markus Krunegård. Jag är ju en vampyr. Så det är klänningen också.