make art not war

Nu har jag bråttom. För jag ska åka till pojken som har ett jättestort hus med en gigantisk jäkla walk in closet. Som han inte använder. Jag återvänder imorgon. Eller på söndag.
Ha precis en sådan helg som ni vill. Tills jag är tillbaka, köp nyaste numret av Chic och läs min artikel, njut
av lediga dagar och gör snöänglar. (det är underskattat att göra snöänglar!)

Detta ritade jag häromdagen. Inspirerat av såväl Prick-Julia som Hjertesmil-Mariell.

projectsandroses

Jag hade deppdag i onsdags. Ingen gillade mig. Det var omöjligt att hitta lägenhet i Stockholm för hösten.
Journalistikkursen kändes inte kul. Det var kallt. Jag hade inte hår på huvudet, jag hade svinto.
Jobbet kändes inte roligt med vare sig artikelskriveri och illustrerande. Ingen nytt och kul hände. Jag var inte trött för att jag dansat halv ihjäl mig på tisdagsklubben i Åre.

Igår var en väldigt bra dag. Folk gillade mig. Jag insåg att det inte löser sig med bostad i Stockholm på en
halv vecka. Journalistikkursen gick super. Det var kallt men skönt ute. Håret var fortfarande svinto men ganska roligt ändå! Jag började med ett nytt tokkul projekt för tidningen och ritade fina saker. Min artikel om Åre kom ut i Chic och lite annat dök upp. Jag spenderade massa tid med vänner, bakade cupcakes och tittade på Johnny Depp.

Ibland gnäller jag och är en pipleksak utan värdsliga mått. Jag fattar inte alls hur bra jag har det. Men idag
förstår jag precis hur fint mitt liv är. Läs min artikel i Chic, i tidningen eller på
hemsidan, och ni förstår hur mycket jag tycker om mitt hem i norr eller kika på projektet för LT som jag gör en minivariant av här nedan!

Jag ska göra en DIY-serie med tips varje vecka för hur man pysslar till egna grejer till nya istället för att köpa allt helt nytt. Denna veckans projket var att pimpa en kofta!

Behövs bara, förutom en vanlig gammal kofta, nål och tråd, ett par sidenrosor, sax och lite pärlor.

Jag sydde fast rosorna med ett par stygn vardera och broderade sedan fast pärlorna som en stjälk. Lite pilligt och tog mig 1 - 1 ½ timma men resultatet blev sött och personligt!

Såhär blev det alltså. En enkel, ljusgrön kofta i siden/bomullsblandning fick det lilla extra i form av en broschliknande applikation vid halsringningen. Jag är nöjd som tusan!

Chic and cupcakes!

Anledningar att vara lycklig:
1. Köp senaste numret av Chic, utkom i butik idag, och kolla artikeln om Åre. Den har jag skrivit!
2. I mitt kök befinner sig i detta nu två av mina bästa vänner. Vi har cupcakesafton!
3. Vi ska titta på enbart filmer med Johnny Depp ikväll!
4. Jag har skrivit två artiklar till journalistikkursen jag läser och är klar för veckan!

ps. 5. Så har jag er! ds.

underneath.

Man känner sig fin på utsidan om man närmast intill har en sidenunderklänning som får en att tänka på Marie Antoinette, maränger, sockervadd och skira puderdosor.

Kallt golv under fötterna.

En pärlbroderad kofta.

Och en profil med rosett.

Förresten! Imorgon ska ni få veta någonting riktigt roligt! Oiii

mysecret.


Postcard Anonymous
tycker jag är något utav det finaste som finns.
För det är sorgligt vackert sött hemskt tragiskt fruktansvärt roligt märkligt. På en och samma gång.
Skicka in era hemlisar önskningar innersta tankar.

Krönika; om att inse när det är dags att lämna det som är hemma

Krönika publicerad i Länstidningen, Östersund, fredagen den 230109. Skriven av allra mesta mig.


Min nyss hemkomne, numera amerikaniserade, vän och jag tog en promenad häromdagen och återupplevde gamla minnen. Steg in på biblioteket i Järpen och insåg att snart två års tid möjligen har förflutit sen vi satt i sofforna och knattrade på de kladdiga tangentborden, men att ingenting förändrats. Vi är två år äldre men känslan är densamma. Lärarnas ansikten är likadana. Böckerna står där de alltid stått. Eleverna samtalar mer eller mindre lågmält i väntan på nästa lektion. Och det är som att ingen tid alls förflutit. Eller hur mycket som helst.

Där och då insåg jag kanske, fast tankarna har funnits ett tag, att det är dags för mig att börja röra på mig. Inte för att jag inte trivs här. Tvärtom har jag aldrig varit så lycklig i norr som jag är nu. Jag har lärt mig uppskatta lugnet. Tempot. Bristen på vissa saker och överflödet av andra.Och just därför att jag tycker om det så mycket, älskar det så innerligt, så känner jag att det är dags att testa mina klichéartade men så sant vingliga ben någon annanstans. För jag vill ha just den känslan för norr när jag försvinner. Spara tanken på hur vackert det är här en iskall januarimorgon. Komma ihåg nätter då vi aldrig slutade dansa och skratta på Bygget. Lata vårdagar när jag inte kunde önska mig annat än just siluetten av fjällvärlden i fjärran och en oändlig, blå himmel ovanför mitt huvud. De bilderna vill jag ha fastetsade på näthinnan när jag blundar och tänker på norr när jag är någon helt annanstans. För då kan jag återvända.
Nu önskar jag mig en första höst i Stockholm. Att se träden byta skepnad från grönt till flammande till kala med en stadssiluett i bakgrunden. Vänta på snö som kanske aldrig kommer. Stressa gatorna fram mellan tusentals andra. Vara en av dem som bor trångt med utsikt mot ett annat högt hus. Så nu ska jag bara hitta mig det huset. Med en lägenhet som kanske får mig att vara klaustrofobisk ett tag. Men som jag vänjer mig vid. Som jag kan komma att älska. För detta är vad jag behöver i mitt liv nu. En lägenhet med fönster mot en cementerad gata där trafiken aldrig tystnar. Grannar som jag kan höra genom väggarna om jag lyssnar noga. Kanske blir det ett år, ett halvår eller resten av mitt liv. Det är ingenting jag vare sig vet eller behöver veta ännu. (Men är det någon som har ett tips om lägenhet, har en lägenhet själv, en släkting som ska vara borta från sin ett tag så hör av er!
petite_aenigma@hotmail.com)

Om planerna går som de ska så sitter jag och min bästa vän just när sommaren går över i höst med en hög med studielitteratur i fönsterbrädet och en bubblande känsla i bröstet. Kanske blir jag inte direkt journalist på DN eller en ny Elin Kling. Men vågar man inte satsa så vet man heller aldrig om man kanske skulle kunna lyckas. Så jag ser fram emot att våga försöka. Och känns det så himla fel så vet jag att norr alltid finns kvar och kan svepa in mig i sin trygga doft av gran, nyfallen snö och en tystnad som går att ta på. Med den tryggheten i ryggen kan jag satsa allt och lite till.  



Jag och min bästa vän. Flickorna som hellre äter glass än dricker jellyshots. Myser hemma i hemmets lugna vrå än hoppar på Berns högtalare. Som inte tycker att galna hemmafester är roligt eftersom det blir så stökigt.
Det är vi.

chloébootiesorknittedsocks?

Dansskorna får stå på hyllan ikväll. Synd då jag nog vill ut och bli varm varm varm på ett överfyllt dansgolv.
Men ibland så ser man sig i spegeln och tänker "nej" till sigsjälv.
Så istället funderar jag på ett überroligt projekt jag ska göra till tidningen, ni får självklart se senare, som blir pyssel och knåp och tokkul, och inväntar Janice för att titta på film. Det blir nog en bra tisdagskväll.
Och kul som tusan att ha
flickr ju!

En detaljbild från en illustration jag ritade häromdagen.

human? no, dancer.

Idag är det tisdag. och vad är tisdag för dag? Discodag!
Ja faktiskt. Fast mer gåpåByggetochdansatillsmanblirsvettigtillsklockanslårtvå.
Dock kanske det inte alls blir så den här veckan. Och jag blir alldeles ledsen. Jag måste helt enkelt ha min veckobaserade dos av Bygget + tisdagsklubben + fuldans + sjungande i bilen.
Men vi får se. Än är inte tiden ur led.


Förra veckan såg jag ut såhär.

Jag har skaffat mig en flickr förresten!
http://www.flickr.com/people/kajsatengvall

sockerchock!

På torsdag ska vi ha cupcakeafton med inslag av Depp. (Johnny alltså)
Först ska det skapas sockersöta, i dubbel bemärkelse, muffins med dekoration i överflöd och sen ska det avnjutas manlig färgring i form utav den vackraste utav vackra män. Kan bli hur bra som helst.

Jag blev så inspirerad att jag ritade sötsaker på löpande band.

Mountainwear goes down to the details

Okej okej. Jag vet att jag sagt en massa gånger att Dior should stay out of the skidbacke.
Men Moncler är riktigt old school skidklädesmärke. Så när man fixar brokad, pärlbroderie och puffärmar på någonting som det, blir det inte lite i gråzonen då? Jag skulle vilja säga såhär, ge mig en av dessa och jag skulle kicka asset i skidbacken vilken dag som helst. Med en hel del kläder under dock. Det är inte highfashion att vara blå och ha köldskador på mage och axlar.

Jag gillar det jävligt skarpt!

oldfashioned.

Min sötastaste Clara gjorde ett inlägg igår om gammeldags nattkläder.
Skira tunna nattlinnen. Spetsband. Ljusa tyger och vackra detaljer.
Själv tycker jag att en mjuk underklänning i florstunnt material känns lika fin att ha på sig. Det är ingen som ser den, men jag vet att den är där. Och det räcker liksom. Som en del av 1700-talet tätt intill kroppen med de minsta och mest utsökta detaljer. Då kan vilken dag som helst kännas lite speciell.

Som figursydd precis efter mig och mina former.

Med tunna tunna axelband.

Och detaljer i ringningen som kan få skymta lite grann.

Idagens.

Jag är inte i Stockholm och modeveckar mig. Jag är hemma, planerar att hoppa i mina rutiga skidbyxor och gå på promenad med en vän i nysnön som fallit och avnjuta livet i norr.

Klänning, H&M. Kofta, handstickad och present av Grisens mamma. Rosett, present av Emma!
Träarmband, present. De två andra, köpta i Oman.

sitdownwithmeforawhile

Jag fortsätter att rita mer än någonsin. Och igår fick jag ett finfint erbjudande som skulle kunna göra mitt
illustrerande ännu roligare och mer spritt. Kul kul som ni får veta mer om senare!

Känner dessutom att det snart är dags för Stockholm igen. Möten bokas in, folk att träffa, saker att göra och mysiga kvällar att ta i anspråk. Jag tror nog det, ja.

lookinggood

När man har smutsigt och äckligt hår ibland så visar det sig att man snabbt, utan knussel, måste pallra sig utanför dörren, kisa mot dagsljuset och faktiskt blotta just den där sliriga hårknuten man har på skallen för andra än de stackarna som råkar vara hemma. Då är goda råd dyra, men framförallt behöver de vara snabba.

Allt som oftast gör jag såhär när en liter mjölk måste inhandlas på ICA och håret är slajm.
Stor sidenscarf, rulla ihop den så den är ungefär 1 ½-2 dm bred, lägg den över pannan/huvudet, snurra flärparna ett halvt varv runt varandra bak i nacken och knyt dem sedan uppe på huvudet som på bilden. Klart!

Pappa säger skurtant, jag säger fäshiööön.
Vill man dessutom vara ovanligt piff bland mejerivarorna kan man pilla fast en brosch. Akta skalpen bara.

Det är söndag.



Men det snöar, jag längtar till på tisdag och livet är bra.

donteatme!


Vi ska dra ut en sväng ikväll. Väldigt opretantiöst och lugnt. Men jag känner mig, utan skäl, som en överkörd katt. Eller mer som på bilden. En strösselbjörn i käftarna på en dino. Uff.

El perro del mar


Folk pratar om Lykke Lis skönhet, talang, smak och begåvning.
Men jag tror banne mig att El Perro del mar slår henne med ganska månag hästlängder.
Inte lika hajpat. Inte lika utstuderat. Men vackert, sprött, stillsamt som en krispig, sval dag.

Myminizoo


Egentligen samlar jag på broscher. Men det är så förbaskat svårt att hitta sådana gamla, riktigt fina på 2hand. För jag vill inte ha nya. Plastiga, som tappar stenar och som syns i nya numret av Sofis Mode. Jag vill ha de som suttit på en gammal tants kappa i 20 år. Som är lite ärjad och skev. Gärna i form av ett djur så den kan vara med i min samling av broscher i djurform. Flugan är min favorit. Men taxen påminner mig alltid om söta TVspel.

Åh.

Jag ska verkligen inte gnälla egentligen överhuvudtaget. Ikväll ska jag på middagsdejt på min
favoritrestaurang i Åre, kanske knalla runt i lite butiker och kika på fina saker (som jag dock inte bör köpa förvisso) och bara ha det mysigt. Och i veckan har jag fått hem inte mindre än två små paket som fått mitt vinterhjärta att slå varmt och fort!Jag hoppas verkligen inte att de här flickorna känt att de varit tvungen att
skicka något till mig av någon anledning, men herrejösses så glad jag blev.

Jag känner återigen hur jag bara vill bjuda er allihopa på kalas en dag. Kalas med ballonger i taket, en solig
balkong och sitta och framkalla fräknar på, coca colaburkar med sugrör och fiskedamm med presenter. Det
vill jag ger allihopa! Men allra mest idag till er sockerbitar som förgyllt min vecka extra.

Världens mest färgglada sockerbit skickade mig ett Hello Kittyhalsband som gör mig lika glad varje gång jag ser det i spegeln i min halsgrop. Åh! Hon gör mig glad varje dag dessutom med sina kommentarer.


En av de där flickorna som trollar med ord och som delade med sig av sin resa till Afrika gav mig denna stora sammetsrosett till brosch. Trots att jag borde vara den som gav henne för alla fina ord.

Det största snöbollshjärta ni kan tänka er till er båda och massa puss och kram!

Hon med Musseöronen


Man vaknar på morgonen och är puffig runt ögonen. Magen är svullen och öm. Vädret som dagen innan var vackert är förbytt i en ett blyertsgrått spektrum. Frukosten smakar papper. Håret är äckligt och man har en deadline som är bråttom bråttom att hinna med. Men så går man in på sina favoritbloggar, läser lite här läser lite där, inspireras, fnissar och rynkar på näsan av skratt och hittar plötsligt det här. En bild av sigsjälv! Avritat fint som tusan.

Ingrid är söt som socker och ska ha all eloge för att hon peppade upp mig en bajsfredag. Nu är det en sockervaddochslickepinnefredag istället!

"Kan du inte visa brösten?"

Ja, så var det, det här med sviniga killar på krogen.
Jag är inte på något sätt överkänslig. Även om jag ju har full rätt i, enligt mig, att inte acceptera att folk jag inte känner tar på mig. Det är min kropp och den bestämmer jag över. Men när man är ute en kväll så är det ju, hur hemskt det än låter, mest bara att vänja sig vid att folk mer eller mindre med flit rör vid en. Alla som har dansat på ett proppfullt dansgolv vet ju hur det är. Att människor råkar stöta till en, vinglar förbi, tar stöd på ens axel. Oftast helt oskyldigt och osexuellt menande. Andra gånger är det ett rent utnyttjande enbart av faktumet att man är på just ett dansgolv.
I tisdags var en av de värre kvällarna jag varit med om ute. Som sagt så känns en hand på ens rumpa inte längre direkt stötande. Eller jo, det är det, men reaktionen är mer en mördande blick om man hinner ge förövaren det än ett utbrott.
Men när tre killar, jag tippar på att de var 27-28 i ålder, upprepade gånger är efterhängsna, försöker dra en till sig och utan att försöka följa det stirrar på ens kropp uppifrån och ner blir jag jäkligt irriterad.
Det är just ögonblicket när man inser att man blir objektifierad. Man är inte längre en människa utan en kropp som någon tittar på och tror sig få ta på hur de vill.
Särskilt var det en kille, som ivrigt påhejjad av sina två vänner, var sjukt vidrig. Det finns ingen mängd alkohol i världen att på något sätt skylla ett beteende där man tar sig friheten att ta på andra människor eller avlägger kränkande kommentarer såsom han gjorde! Han fick både mig och mina två vänner, trots upprepade tillsägningar från oss alla tre, att känna oss direkt äcklade. Men var går egentligen gränsen för att man ska säga till en vakt att kasta ut en sådan person? Skulle vi gjort det när han började med att dra i mig och inte släppte förrän jag väste "släpp!"? När han med ofokusetrrad blick och ett töntigt menande leende undrade om min ena kompis "inte kunde visa brösten?".
Eller när han gång på gång på gång tog tag i min andra väns axel fast vi varje gång bad honom dra och att vi inte ville ha med honom att göra? Jag vet inte. Och det är så jävla svårt det där.
Men jag vägrar att acceptera att folk beter sig så mot mig när jag är ute. Jag önskar bara att vi hade tagit kontakt med en vakt och fått äcklet utkastat när vi hade chansen. För tillslut fattade de tre killarna och vinglade därifrån och vi såg dem inte mer. Men jag kan idag, ett par dagar efteråt, känna mig kränkt eftersom vad vi än gjorde och sa inte fick honom att förstå att hans uppmärksamhet med ord och beröring inte var uppskattad. Och då var det inte ens särskilt farligt.
Han hade ingen respekt för oss. En vuxen människa, med sina två vänner hade så pass lite respekt för oss att han såg det som okej att göra det han gjorde. Det gör mig jävulskt förbannad.
1
Har jag rätt till att sätta ett knä i skrevet på en sån här kille? Får jag be honom dra åt helvete och dra till honom med handflatan över kinden? Är det rätt att göra som Hanna Fridén och anmäla direkt? Saken är väl just den att många killar vet att tjejer inte vågar reagera, säga nej och sätta stopp för ett äckligt beteende hos dem. Jag hatar att jag ska behöva känna mig begränsad när jag går ut för att ha roligt med mina vänner men vet i bakhuvudet att det kan finnas folk på samma ställe som inte respekterar mig som individ.

Lägg nu märke till att jag inte drar alla killar över en kamm. Jag menar inte att alla killar, eller ens särskilt många, beter sig som små äckel. Men det FINNS sådana som gör det. Och de är de jag skriver om här.

Strösselochrutor

Idag jobbar jag, äter strössel i form av nallar och funderar på om jag borde skriva ett inlägg om hur äckliga killar kan vara på krogen. Nu kommer säkert någon att läsa bara precis det kursiverade och sen skjuta ut sig totalt. Gorma och berätta hur äckliga, vidriga tjejer minsann kan vara. Men de senaste gångerna jag har varit ute så har jag fått erfara mer än någonsin vad killar kan bete sig svinigt mot en. Och nej, jag är ingen Hanna Fridén och det kommer inte att bli ett monsterinlägg om anmälning hit och dit eller så. Mer sakligt; varför ska jag stå ut med att killar tar min på rumpan, ber en visa brösten, trycker upp en i ett hörn och säger sjukt snuskiga saker?
Det gör mig jävligt förbannad.

Men nu äter jag alltså strössel, planerar vår dräggelkväll (vi ska göra cupcakes världen sällan skådat och sen kika på filmer med Johnny Depp), ritar, filar på en artikel och knåpar med saker. Inlägget om grisar på krogen kommer sen.


Jeans, Åhléns. Linne, lånat av Piggieknorr. Skärp, mamsells gamla. Kavaj/jacka, H&M

Makeitorbreakit

Att lågkonjunkturen gett såväl även den ganska opåverkningsbara modevärlden när det kommer till ekonomi syns på ett flertal sätt i de kommande säsongerna. Överdådet har ersatts av sparsmakat, obegränsad lyx har tonats ned och ofta är temat mer avskalat och enkelt hos modehusen. Det är fortfarande dyrt och det är fortfarande high fashion. Men i mindre skala.

Min älskling i high fashionväg, Gucci, har för första gånger på ett antal säsonger gjort mig annat än head over heels in love. Jag är fortfarande förtjust i de stilsäkra plaggen med rena snitt, väskor och skor men vissa inslag är allt annat än vad jag hade sett fram emot. Istället för att satsa på en mindre kollektion i samma stilmässiga bana har man gjort det spretigt med en hel del märkliga inslag som känns helt fel.

Här kommer dock mitt gillande.
Gucci Spring 2009 Ready-to-WearGucci Spring 2009 Ready-to-Wear
De cleana kostymerna i klara, friska färger med enkla detaljer i form av ljusa hattar, rena halsband och grova skor känns otroligt fräscht och american preppy för i vår. I kontrast till det lite strikta så är de silkiga klänningarna med mjuka former, ryggringningar och mönster i ton i tonfärger otroligt fina. Känns bärbart!
Gucci Spring 2009 Ready-to-WearGucci Spring 2009 Ready-to-Wear
Skorna känns som klassiska copycatobjekt för kedjor som Topshop och lär, om de inte redan är, finnas i "billigare" varianter snart. Men jag gillar balansen av klumpigt och nätt med spännen och band. Mycket av kollektionens första del är otroligt härligt rent färgmässigt och jag älskar kombinationen av färgerna som funkar så bra ihop. Nyanser av lila, grönt, blått och rött är fierce.
Gucci Spring 2009 Ready-to-Wear

JuliaLeiaandme

Den bästa hårinspirationen får jag från två ganska vitt skilda och möjligen ganska oväntade håll.
Snyggaste frisyren delar nämligen Ukrainas premiärminister Julia Tymosjenko och prinsessornas prinsessa (Madelene, släng dig i en vägg) Leia på.

Så här såg jag ut frisyrmässigt senast igår när vi dansade järnet på Bygget.

Everybodys captain Kirk

I mitt ägo finns det en tygpåse med luftballonger på. Och eftersom jag tycker att luftballonger är något
utav det finaste som finns, de är ju som tagna ur en saga, och låten "99 luftbaloons" är söt som socker, så
morphade jag ihop dem båda!


Rosebud.


Ibland inser jag att; vad som behövs för mitt välbefinnande är helt enkelt en rosett i håret. Så knippsar jag fast en och suddenly everything feels right.

Jeans, Åhléns. Lavendellila linne, Indiska. Ljusblått linne, Twilfit. Skärp, vintage. Halsband, Topshop. Kofta, present.

Att; om lycka

Att stiga innanför dörren och försiktigt låsa efter sig så att det inte smäller av låskolvarna i hela huset och väcker alla. Ta av sig ytterkläderna och känna värmen från sin egen kropp och håret som ligger klistrat i nacken. Att möta sin egen blick i spegeln i mörkret och se ett leende med vita tänder glimma tillbaka. Att helt enkelt känna fullkomlig, ren, pur lycka.

Det här är inget fylleinlägg vid hemkomsten 03.08.
Det är bara en lycklig människa som dansat på sin favoritklubb i flera timmar.
Jag är nykter som alltid. Det behövs ingen alkohol för att göra mig till en av de på dansgolvet.

Detaljbild på
den här

Nu ska jag somna med ett litet leende och mascararester i små flisor på kinden.
Godnatt.

dagens i-landsproblem.

Nu ska jag strax iväg och dansa benen av mig igen. Som alla tisdagar.
Det enda dilemmat är att jag känner hur min garderob inte riktigt levererar det jag vill. Hatar när folk, med uppenbarligen proppfulla garderober, utbrister i i-landsproblemsgnälliga "jag har inget att ha på mig!". Det är skitsnack. De, och jag, har massor att ta på sig. Bara ingenting som känns precis rätt just nu. Och en helt vanlig tisdag är det dock ingenting man behöver lägga ned så mycket energi på. Inspirationstorka drabbas alla av.

Hade jag dock fått ta på mig vad jag ville ikväll skulle jag önska mig följande från Urban Outfitters på min kropp.


Birdcageskorna och halsbanden är begärliga som tusan!
Nu; BYGGET!

Inspirationboard.

Jag inspireras av så himla mycket. En textrad från en film. En främmande sång på radion. Människor med karaktär. Ett tygs struktur. Mönstret i en gammal tavla. Färgerna i skummet när man spottar ur tandkrämen i handfatet. Ljuskatterna som springer över väggarna. Någons tatueringar på en mörk klubb. En visning som ingen annan gillar.
Allt kan inspirera, bara det existerar. Det behöver inte vara komplicerat. Kan vara enklare än trivialt.
Bläddrade igenom ett ställe på datorn där det ligger samlat allt och ingenting som jag tycker om av olika anledningar, och fastnade speciellt för dessa. Idag kände jag för det här. Imorgon? Vem vet.

Jag är svag för det överdådiga och bombastiskt utformade. Där less is more fallit i glömska och detaljerna är ornament i ett slott till helhet. Som mina drömmars klänning där det spunna guldet på den vida kjolen är perfektion.

Textrader som någon skrivit ned i svårmod är bland de ärligaste som finns. Jag älskar dem.

Illustration ligger mig så nära hjärtat. Och jag förundras varje gång jag ser något som detta och inser att vissa människor kan skapa vad som helst med en penna.

Indiansommar. Det låter alltid så töntigt i modemagasinens modereportage. Men jag älskar allt som har med fjädrar att göra och vill låta håret flaxa i vinden med flätor som avslutas med en fågels lånta vingspann.

Klänningen som på alla sätt är för mycket. För guldig. För stor rosett. För paljettig. För för mycket.
Och jag gillar varenda centimeter. En modeförälskelse jag aldrig kommer att glömma.

Nu har ni fått titta i min hjärna. Vad inspireras ni av?

draw my wishes.

Jag önskar ibland att dygnen hade dubbelt så mycket timmar och att man kunde leva på att bara göra roliga saker. Det gör jag ju förvisso också egentligen. Men jag blir dessvärre inte superrik. Att vara rik leder ju dock inte till lycka heller. Men ni förstår vad jag menar. För att leva måste man tjäna pengar. Och då kan det inte alltid vara som att hoppa på regnbågar, äta sockervadd och åka karusell. Men just nu vill jag ju bara rita, pyssla, fundera på hemliga intressanta projekt och förkovra mig i fantastsk litteratur. Och dansa nätterna
igenom. Men jag är ganska glad om jag får kombinera det med världens roligaste jobb och plugg också.
Faktiskt. Jag är tacksam.

Ritade den här förra veckan efter ett extra stort sug av Vanilla Bean Frappuccino och mängder med nya armband. Man kan nog se bilden som en liten önskelista. Det + en lägenhet med vita väggar, stora fönster och ett litet titthål i dörren, i Stockholm till hösten. Där har vi min önskelista. (Och så en hamster då. Eller en kaninbebis.)

Highfashionfood

Nu ska jag gå ut i köket och laga en överraskningsmiddag till min mamma som kommer hem från jobb.
Jag är inte så bra på det där med att laga mat men min mamma förtjänar mitt allra bästa försök!
Önska mig lycka till.


Häromdagen när jag skulle göra en liten omelett så förvandlades äggen till high fashion statementägg.
Tänk vad som händer när jag är i köket!

Peacemaking.

Som vanligt tycker jag att trender är som roligast när de dragit över. Helst gått över, täckts med snö, kommit fram i tö och sen täckts med snö och sen blivit uppgrävna av mig. Med plastspade.
Så nu när de tunna-armband-med-berlocker känns ganska över inser jag att "oh. ah! Schnyggt!"
Och eftersom jag och bästa vännen, aka Grisen, har bestämt oss för att föreviga vår vänskap i ett gammalt hederligt vänskapssmycke. (90-talet och bästishjärtan till halsband; I miss you!) Vi tänker oss något i stil med ett prytt med ett peacetecken i syfte att hindra oss från att slå ihjäl varandra. Alternativt en liten beskyddande Fatimas hand eller Maria Magdalenaikon.

Men så länge. Tills det ögonblicket vi har dessa so-last-season-objekt runt handleden så knåpade jag ihop mitt eget. Alldeles lagom Kajsa. Alldeles lagom benigt.

Ikväll ska jag pyssla ihop ett halsband med massa benknotor. Kan bli en fasligt fin blandning av sött och död.

Businessminded.

Ett av mina projekt framöver är att läsa en distanskurs i journalistik via Karlstads universitet. Känns som om det kan bli något utav det bästa jag gjort med tanke på hur otroligt mycket jag faktiskt saknat att få lära mig saker utefter en riktig plan, få feedback, hjälp att utvecklas och nya utmaningar. Jag gillade alltid skolan på det sättet. Att man fick chansen att verkligen lära sig. Jag har helt enkelt saknat att vara en Svampbobfyrkant och suga i mig information och kunskap.
Och sen är det inte fel att ha universitetspoäng i ryggen när man ger sig in i den skrivande branschen som i mina ögon är ungefär; att äta eller att ätas. För kunskap är makt. Och min devis går ut på att makt också ska innebära kunskap. Och det är vad jag siktar på. (Darra i knäskålarna alla Elin Klings och liknande!)


Så när jag numera är universitetsstuderande tycker jag att klädseln åtminstone idag, första skälvande dagen, kan vara därefter. Proper, preppy och pretantiös. De tre P:na.
Svarta jeans, Åhléns. Kofta, Anne Taylor Loft Petite med utbytta knappar. Halsband, egenknåpat.


highheelsorliterature

Här i min säng, i mitt flickrum, där ramen ovanför min säng inneåller en bild på min favoritponny när jag var 14, väggarna är ljusblå och garderoberna rymmer allt utom Acne och Whyred, ligger jag. Det är inte glammigt och extravagant. Utanför ligger de jämtländska skogarna vidsträckta och tysta. En och en annan älg lär lunka fram mellan granarna. Ljudet från några nattklubbar ljuder inte genom dessa trakter. Men i mitt fönster står pumpsen som får mig att tänka på varma nätter bland människor som dansar, musik som aldrig tystnar och kroppar som rör sig tills klockan slår två. Pumpsen med 12 cms klack och direkt killerkänsla. Jag väntar på att de ska användas.

I samma säng ligger jag. I ett rum fyllt med rosetter, tuschpennor och söta klänningar. Med travar av ELLE och Vogue på golvet och smycken vårdslöst slängda under sängen. Ett flickrum. Som på ytan är långt ifrån någonting som andas kultur. Men bakom modemagasinen står Umberto Eco. I bokhyllan trängs Sartre med Maria Gripe. Man kan vara så mycket mer än bara en schablonbild. Bakom siluetten finns det 3D och en miljon nya vinklar om man tittar riktigt noga. Yta betyder inte alltid lika med enbart yta. Man kan vara intresserad av att dansa nätterna igenom i ett par skor som får en att rysa, fascineras av Pradas kampanjer och älska skönheten i saker som inte betyder någonting. Men man kan likväl för det njuta av att ligga i sitt flickrum, i norr, där enbart rådjuren i trädgården fortfarande är ute och njuta av att hellre läsa litteratur som är bortom vår värld, istället för att dricka öl på en bar. Man behöver inte välja.

Man kan vara både och.

Det är jag.

Black is what you get

Appropå det där med ELLEgalan så tror jag att det måste skrivas ett liknande inlägg som jag gjorde förra året. Det där om svenskar och våran förfärlek för svart. Eller, låt mig omformulera mig; svenskar och vår förkärlek för att vara tråkiga, ängsliga minimalister som alltid kör på säkra kort. Jag slår mig för pannan och undrar gång på gång varför VARFÖR inte modeeliten om de nu ska kallas modelit, med creddiga musiker/artister/konstnärer/"mediafolk" inräknat, vågar satsa och ta i från tårna? Vi kallar det årets största modefest och jag är ledsen att behöva säga det men "you didnt even loose me at hello. You lost me at Caroline Winberg."

Jag hade satsat på något knasigt Alice i Underlandet-ish med prickiga skor, rosetter, karamellfärger och sagolikt lollipopartat. Lite Elsa Billgren med bortom det.

Och eftersom jag lagt mig till med ovanan att inte borsta håret så hade jag nog haft en lockig lejonmansmassa runt huvudet eller tagit prinsessan Leia som inspiration och haft flätor över huvudet.

a little bit about this.

Jag hade också velat vara på ELLEgalan. För jag råkar ha världens finaste klänning som bara skriker; "tamedmigut!" Men man måste vara så himla creddig för att bjudas på ELLEgalan. Så jag är egentligen ganska nöjd med att jag istället låg ihopkrupen som en nöjd hamster i soffan med någon jag tycker om och tittade på film. För jag kommer nog aldrig att vara särskilt creddig ändå. 
Trots att jag är trött och gäspar i ett så längtar jag ändå som en tok till på tisdag. Bygget. Tisdagsklubben och dansa dansa dansa. Det är nämligen något visst med att vara med sina allra bästa vänner och enbart just dansa.
Som om ingenting annat spelar någon roll. 

Såhär såg jag ut en natt vid klockan 03.14 när jag var hemma. I sötaste kjolen från Modströms och massa krimskrams. Glad som en lärka.

plasticlettersandmetaloctopus

Jag älskar smycken. Inget nytt direkt om man läser min blogg. Ytterst sällan som man ser mig helt bar. Utan minst en liten ring, armband eller länk runt halsen. Men på samma sätt som jag skiftar stil klädmässigt från dag till dag beroende på humör så är smaken för smycken exakt densamma. Vissa dagar gillar jag plast och barnsligt färgglatt i mängder. Andra dagar enkla silver eller guldlänkar och pärlor. Och allt därimellan.

Lekfull återvinningsdesign från duktiga
Jenny som får det att klia i fingrarna för egenhändigt pyssel och viljan att sätta lite krimskrams i örsnibbarna och hänga runt halsen.

Dess raka motsats. Ghettoglimmrande skönheter på gränsen till obehagligt som griper om handleden med, bokstavligen, näbbar och klor. Den övre från Atlantishome, undre från Pamela Love.
Octopus 2

She.

Hittade en bild i förra numret av Elle som jag tyckte så himla mycket om. Så jag gjorde en variant av den.
Massor av skuggor på pjucksen och så lämnade jag klänningen helt ren. Gillar kontraster.

Kajsa jobbar.

Jag har märkt att många blir lite konfunderade gällande vad jag egentligen GÖR. Sitter jag hemme med en silversked i munnen och äter rosa macarons? Skriver jag tantsnuskromaner?  Är jag superhjälte?
Tyvärr ingenting av ovanstående alternativ. Även om jag ibland känner att silversked inte är rätt men däremot att jag har det förbaskat bra! Jag jobbar som frilansjournalist för ett antal olika tidningar men allra mest för en lokal tidning här uppe i norr då jag är deras "person" i Åre. Roligt som tusan då jag får se och fotografera spelningar, göra modereportage, skriva krönikor, styla och annat som känns aktuellt. Sen när jag har tid så ritar jag illustrationer på beställning.

Så här kan en dag se ut med mig:

Jag går upp och knaprar lite frukost om någon är hemma. Annars skippar jag det och gör mig bara en mindre hink med thé. Allra bäst är Brunkullans Rooibos som smakar gudomligt fint kopp efter kopp.

Sen sätter jag mig vid laptopen, oftast fortfarande iklädd pyjamas tofflor och en gosig kofta, och uppdaterar mig på viktiga saker, läser igenom mailinkorgen, svarar på de aktuella och skriver sen en lista på vad jag ska
göra under dagen. Har jag en artikel/krönika/reportage att göra så skriver jag oftast på det under förmiddagen först. Fixar med bilder som ska vara med i reportaget, filar på texter, skriver skriver skriver och redigerar.

Och när jag skrivit tills huvudet trillar av, jag fastnar totalt eller det inte funkar så sätter jag mig med penna och papper. Vissa veckor har jag 5 jobb som jag påtagit mig att rita och vissa ingenting. Illustrerandet är ju inte en stor del av mitt riktiga jobb alls. Men jag tycker att det är fruktansvärt kul! Sen har jag under hela dagen koll på mailen och alternerar mellan att skriva, rita, skriva skriva, rita och skriva.

Låter otroligt lyxigt säkerligen och jag ska inte säga att det inte är det. Jag är otroligt lyckligt lottad som får hålla på med det jag gör. Skriva, rita, mode, musik och liknande. Men särskilt rik blir jag inte och konkurrensen är hård. Å andra sidan tycker jag att det är värt det, absolut. Den här bloggen var min språngbräda till där jag är idag och med risk för att låta Blondinbella-ish, våga satsa vara kreativ och ta för er, det gjorde jag. Och just nu trivs jag som en gosig fisk.
Just nu planerar jag för fullt för något som lär bli en stor förändring om det slår in. Inget är klart, inget är bestämt. Men jag tror att det kan bli bra. Även om jag ska stå på egna små vingliga ben.
Nu ska jag maila!

Försvenskat.

Känner mig väldigt svensk när jag är klädd såhär. Enkelt. Minimalistiskt. Nedtonat.
Lite Acne, Whyred, Minimarket-ish.
Inte direkt min stil vanligen men ibland är back to basic helt enkelt ruskigt skönt. Det är lätt att klä sig så man passar in. Det är bara att klä sig "svenskt". Enkelt minimalistiskt nedtonat.

Kilklackar, Banana Republic. Jeans, gamla som gatan (H&M?) T-shirt, Zara. Kofta, papis gamla.
Halsband, Topshop.

Old jewelry becomes new jewelry


Såhär ser halsbandet ut som jag
knåpade ihop med min morfars gamla emaljhängen och lite annat skrot jag hittade. Jag gillar det skarpt faktiskt. Påminner mig om morfar som jag aldrig fick lära känna.

bubblegum.

När vi skulle ut och dansa oss svettiga igår så var det bara att trotsa årets hittills värsta fuldag. Ingenting stämde, kläderna var fel och mitt ansikte visade sig osymetriskt. Men peppig musik, julmust och lite för mycket lussebulle gav detta resultatet. Massa krimskrams som jag skrev innan och svart/blått som bas med tuggummirosa läppar.


Jag gillar kontrasten av riktigt mörka ögonbryn, mjuk fläta och de sockervaddigga läpparna. Det ska
jag komma ihåg för framtiden minnsann!

within.

Så sitter jag och letar efter en bild jag vet att jag publicerat på bloggen för länge sen. Ignorerar det dåliga samvetet som sitter på exeln och drar mig i nackhåret och väser att jag borde jobba. Bläddrar i månader för
länge sedan.Kollare arkiv efter arkiv. Och jag är inte så nostalgisk. En sådan person som lever i då. Inte när
jag har nu. Men i maj 2007 såg jag arg ut mest hela tiden men var så jävla lycklig. Jag kommer ihåg det.
Månaden innan studenten, solbränd hud från Oman, eftermiddagar vid älven, ljusa nätter som aldrig tog slut och tidiga mornar som vi orkade med ändå. Skratt som hade byggts upp under 12 års skoltid. Inte för att vi inte hade roligt då. Jag minns skolan som bra år, där jag blev jag. Men att veta "vi tar studenten snart" var glöden som fick oss att aldrig sova. Bara leva.
421
Jag var en karamell varje dag med solblekt hår, fina kjolar och ett helt spektrum av färger.
1621
Det var en tid som kändes som en låt utav MGMT. Glad lycklig euforisk solfläckad snurrande och varm.

Att.

Att vakna och inse att man har det bra. Att man nog kanske är kär. Att snön faller i stora flingor utanför fönstret. Att sängen är nybäddad och alldeles perfekt varm. Att man är på väg till rätt ställe i livet. Att man är glad.

Att dansa tills lamporna tänds och alla blinkar förvånat mot ljuset och tänker "vart tog tiden vägen?"

Byggettisdag no: II

Jag har ingen aning om vilka klubbar som gäller vilka dagar i andra städer. Vart man går en fredag på Stureplan. Var man beger sig en peppig onsdag i Malmö eller måndag när benen bara vill dansa dansa dansa.
Men i Åre är det Bygget på tisdagarna som gäller. Som alltid har gällt. Och som lär fortsätta att gälla.
2 minuters betänketid och en reminder om förra veckans sjukligt roliga första tisdagsklubb behövdes, och nu kommer vi om några timmar att dansa tills håret flyger runt huvudet.  

IMG_0810.jpg (63kb)
IMG_0999.jpg (63kb)


IMG_447.jpg (122kb)IMG_7714.jpg (61kb)
Jag tänker ungefär en miljard silvriga smycken, vita sneakers, klarblå jeans och svart.


Lets play the game.

Jag råkar älska att spela tennis. Sen om jag har tekniken för sporten eller inte kan de lärda tvista om i en evighet. Eller min pappa kan tvista om det med mig. Jag tvistar inte tillbaka. För i mitt tycke så är inte tekniken det viktigaste. Jag spelar ju inte för att bli en ny Björn Borg. Eller Kournikova. Jag njuter mest av att kunna drämma iväg en livsfarlig boll som får det röda dammet att yra på vår tennisplan i Skåne under tokvarma sommardagar. Teknikconnoiseur kan man alltså inte beskylla mig för. Men bränna iväg hårda backhands som ibland slår totalt slint och framkallar smärtor hos intet ont anande motspelare är jag ungefär bäst på.
Sen är det ju det där med kläderna. Faktum är att jag jobbar med tennisen i Båstad under den stureplanstäta veckan i juli varje år mest enbart för att jag gillar stämningen, att glo på hetsiga spelare som skriker "OH" jättehögt varje gång de träffar bollen och sen; kläderna. Stilrent, preppy, retro och allt som oftast alldeles för kritvitt och smutsbenäget.
Mina händer längtar efter att greppa ett racket, och se skräcken lysa i en stackars motståndares ögon, och jag vill titta ned på ett par bländande vita sneakers, strumpor med old schoolrand i kontrastfärg och kläder som andas glammig, men svettig, sport.

Hos
Björn Borg sucktar jag efter grymma koftor, sjukt snygga sportjackor och allehanda kläder, hos Miriam läser jag om ditten och datten (alltid lika läsvärt till skillnad från alla andra bloggar som berör ämnet Stockholm + stureplan + mode!) och sen kollar jag om och om igen på världens finaste reklam.

Things.

Jag har:

En påfågelfjäder som jag brukar sätta i håret när jag vill vara 20-talsflapperflicka.

En stjärnbild på magen.

En ask med fina ringar.
1. Egenknåpat gammalt örhänge. 2. Antikmässan i Helsingborg. 3. Arvegods. 4. Guess. 5. Forever 21. 6. Någon butik i Båstad. 7. Egenknåpad. 8. Köpt i Grekland.

Ofta fina saker skrivna på armen. Som om jag vore fjorton, hade snedlugg och slitna converse.

Små ganska obetydliga saker. Men som gör mig lite glad då snön förvandlas till modd på marken. När jag väntar och väntar på ett sms som aldrig får mitt skrivbord att vribrera. Då kalla fötter trycker sig mot elementet men aldrig blir varma. Just då har jag de där små guldkornen att tänka på, röra vid, känna och se på.

Givenchy-ism

För ganska många veckor sedan så rotade jag runt i dammiga skrymslen och vrår och öppnade lådor som inte öppnats på länge för att se vad jag kunde hitta. Med pyssel i åtanke så blev utfallet av mitt letande
mer än bara bra! Bland handbroderade sidenservetter och vackra gamla dukar fann jag min morfars gamla lådor med emaljverktyg, men ännu viktigare; alla de färdiggjorda hängena och smyckena han gjorde för 40 år sedan.

Hangjorda manchettknappar, örhängen, knappar och hängen i mängder som jag kunde pyssla med
precis såsom jag ville.

Så jag tänkte att jag skulle göra ett halsband á la Givenchy. Med tunga silverkedjor i lager.
På den lokala byggaffären hittade jag en lagom tjock sorts kedja som jag köpte några meter utav.

Sen valde jag ut vilka färger jag ville ha. Blev en blandning av klarblått, silver och sprött vitt blandat med
röda prismor och lite svarta stenar.

Fram med mina små tänger (var flicka bör ha en egen verktygslåda), metalltråd och en stor mängd med tålamod och så är det bara att börja vira, knippsa och fästa såsom man vill ha det!

Krönika; Lågkonjunktur är lika med långklänning

Jag har mycket mycket mycket att göra just nu med jobb. Hemliga saker som planeras, krönikor som ska knattras ned, artiklar som ska finslipas, illustrationer som bör ritas och mail i oändliga rader som ska besvaras och skickas.
Men jag tycker ju så himla mycket om er! Ni peppar och är gulliga, skriver fina mail till mig som jag ibland är så seg på att besvara. När jag bara mest av allt vill bjuda er allihopa på kalas med ballonger i taket, coca cola som vi dricker med sugrör, kristyrkakor, fiskedamm med presenter och sen snöbollskrig. Det vore fint som tusan!
Men nu hinner jag knappt ens borsta tänderna eller klä på mig i veckan. Så eftersom jag just i detta nu skriver en artikel om lågkonjukturens inverkan på modet så får ni en krönika att läsa som jag skrivit om just det, innan.
Vassego, nu ska jag gnugga de små grå det där lilla extra.


Min bild av lågkonjunktur är ungefär lika nyansartad som en svart/vit testbild på TVn. Tyvärr så innebär ju undervisningen i skolan vissa begränsningar när det kommer till världens historia och stora händelser. Häromveckan tittade jag på två dokumentärer om krig som jag inte ens visste hade existerat. Som gjort stora avtryck i historien men tydligen inte tillräckligt för att jag skulle få 30 minuters genomgång i skolsalen om det.

Densamma är det alltså med lågkonjunkturen. När jag tänker på depressionen 1929 så får jag enbart en bild i huvudet av en Wall Streetherre i kostym som hängt sig med sina värdelösa obligationer i handen. En karikatyr av en händelse i vår världs historia som definitivt satte sina spår, och som la grunden till en hel del sakers utveckling. Men jag vet ingenting om det.

Som ett barn av googlegenerationen så knattrar jag in saker var och varannan timma när jag behöver veta mer, uppdatera mig eller ta reda på saker. Så i detta skrivande nu så inser jag att det som jag hittills tolkat som en tråkig röra av dåliga valutakurser likt en eskalerande snöboll i nerförsbacke växer och är påväg i exakt densamma riktning. Depression + 1929 och så enter och du är där. Då blir plötsligt innebörden av karikatyrteckningen från 1930-talet en helt annan.

   Det känns lite komiskt att modemagasinen då går ut med den gamla devisen att dåliga tider kräver långa kjolar och att fjäderskrudarna till galaklänningar bör hängas in i garderoben. Naturligtvis märks en lågkonjunktur i modet och trenderna, men att det blir en trend i att göra plagg som påminner om den stora depressionens mode med nödtorftighet blir mest bara makabert. En sorts snedvriden effekt som magasinen med inriktning på just kläder dessutom driver vidare genom att skapa modereportage där flärd och glitter byts ut mot grova tyger och stadiga skor. Som om fattigdom eller dålig ekonomi skulle vara det nya svarta. Det tycker jag är fel sätt att lägga fram budskapet på. Vad vi behöver i såfall är mer tips på DIY och hur man själv pysslar till gamla plagg, inte hur du ser ekonomikrischic ut i plagg från Dries van Noten som ändå kostar skjortan.

Jag hoppas att skolan idag lär ut vad sånt här verkligen innebär. Vad det får för effekter. Vad som verkligen händer. Skippa en historielektion av 38 som behandlar ämnet andra världskriget och ägna en timma åt 1930-talet, Wall Street och börsnoteringars konsekvenser.


Segpropp!

Jag leker med mina nya pennor, är allmänt töntig och planerar en artikel. Det är därför jag är så himla frånvarande i helgen. Och typ ett dussin med fler skäl till.  Så ni vet.
Ni får en bild att kika på som jag ritat med alla mina nya pennor på ungefär en och densamma gång. Som plåster på såren. Eller muta. Ta det som ni vill.

Snöbollspuss!

Gris och Nöt, i Lys Melksymbios

Idag har jag ägnat kvalitetstid åt mina käraste vänner här i norr. Sjungt och dansat i bilen, evighetsfikat, myst och sen sladdat runt på byn som för tillfället blivit en isgata. Det är fint. Att inte uträtta någonting en dag men ändå vara så lycklig med hur den varit. Nu bloggar jag lite under tiden min Gris är och kissar så ska vi titta på Mamma Mia sen om jag känner oss rätt. Vi gör det rätt ofta nu nämligen. Kollar på Mamma Mia och sjunger för fulla, inlevelsefulla halsar.På bordet står 1.7 kg Lys Melk och vad mer kan man begära? (Möjligen en detox imorgon men det är en annan femma)

Jag är smått besatt av att rita fåglar och löv just nu. Som ni ser på bilden nedan.

Kid of Tomorrow

Min fina fina Ida har blivit ett barn av morgondagen och jag tänker såhär; om jag var designer så skulle jag signa henne fortare än de flesta hinner säga "BMI". För Ida är liksom bortom det vanliga, slentrianmässigt
sagda vacker. Hon har det där lilla extra som jag vill förundras över på catwalken, beundra i glossiga magasin och småförälska mig i, i sagolika reklamer för high fashionmode.



För en modell som enbart är smal och vacker känns så himla.. då. Nu känns en personlighet som syns igenom de retuscherade lagrena av photoshopfilter betydligt mer ja, nu.

алкоголь

Det här med alkohol. Det är ett sånt ämne som berör de flesta på ett eller annat sätt allra minst. Jag vet inte hur statistiken ser ut med hur många barn det är som växer upp i Sverige med alkoliserade föräldrar och som själva alltså per automatik får risken att hamna i densamma träsk. Men jag tänkte inte skriva om alkolism direkt. Eller överhuvudtaget så pass djupt i ämnet. För jag har egentligen ingen som helst erfarenhet av det.
   Men jag dricker ytterst lite. Både för att jag äter mediciner som inte är bra att kombinera med alkoholhaltiga drycker. För att jag inte tycker att det är gott. För att jag inte har ett behov av att dricka men allra mest för att jag inte behöver alkohol för att ha roligt. Vilket verkar ha blivit den vanligaste förekommande orsaken till varför folk faktiskt dricker.
Hur många gånger har jag inte hört "men det blir roligare med sprit!" eller "jag kan inte ha lika kul om jag är nykter!". Och vad är det för sätt att se på saken om man tänker efter? Ett erkännande från sin egan sida om att man inte är en tillräckligt intressant person utan några promille i kroppen? Att man är oförmögen att ha roligt utan att vara minst salongsberusad? Det tycker jag är så jävla obehagligt att ens tänka på. Jag moralpredikar inte nu över att man inte bör dricka alkohol. Det är upp till var och en vad de väljer att hälla i sig på en fredagskväll. (eller lördag. Söndag. Tisdag.)
Men är det egentligen ett sunt beteende att tänka "jag måste dricka alkohol. Annars kan jag inte ha kul. Annars kan JAG inte vara kul."? Det är så jag ofta ser tankegångarna gå bland folk i min omgivning. De där i mina ögon destruktiva sättet att se på något som man ju ska dricka för att det är gott, inte för att få en sinnesstämning där man är lite avtrubbad på olika sätt.

Jag har ofta tänkt på detta med alkohol just i sammanhang med bloggar som jag läser. För som sagt, jag menar inte att man inte bör dricka, men att man ska göra det av rätt skäl och i en rimlig mängd. Till viss del är det av egoistiska skäl som jag inte vill att de som står mig närmast inte är plakat när jag är med. Både för att jag tycker att det är väldigt obehagligt med folk som är berusade och för att jag vet hur mycket illa som kan hända. Men på samma sätt som att otaliga spaltmeter har skrivits om smalidealen och vad de stora bloggarna har för inverkan på alla dessa unga tjejer tycker jag att det borde lyftas upp mer om alkohol. För visst, låt alla Stureplanssvirande tjejer hälla i sig jellyshots och vodkadrinkar på tre gånger i veckan basis. Men att framställa det så glamouröst? Få det att kännas som en naturlig del av att växa upp. Fylla på fylla. Bakismorgon efter bakismorgon. Vad visar det för bild till tiotusentals tjejer i olika åldrar som så jävla gärna vill vara som de Stureplanssvirande? Det känns inte bra i magen när jag läser sånt. Både för att dessa tjejer sällan är mer än en just krogfyllda och för att det sänder ut så otroligt snedvridna signaler.
   På samma sätt som jag tycker att det är fel att använda ord som "thinspiration" i bloggsammanhang och visa upp bilder på Bergen-Belsensmala modeller med undertext som "vackrast i världen!" så tycker jag att det är fel att glamourisera alkohol och dess inverkan på vem vi är som person.

En annan sak som jag blir rent ut av förbannad på är den pinsamma tillställning fester som Grammisgalan verkar ha blivit. Är det meningen att man som artist går dit med tanken att få sig en rejäl gratisfylla och sen visa upp den på scen vid mottagning av priser som man jobbat hårt  för att få? Är det tacken till bolaget som satsat på en, media som hyllat ens musik och folket som gett dem framgången med sitt stöd? Att sluddra fram några berusade ord på scen och vingla av för att göra en fruktansvärt pinsam intervju med radio eller TV? Jag klarade inte ens av att titta en liten stund på programmet efter att ha sett artist efter artist mer än bara salongsberusade. Klart att man får fira men i mina ögon är det en skymf mot både sig själv, folket runt sig och speciellt ens fans att bete sig så i direktsänd TV och i sådana sammanhang.

Shoes and faces.

Jag har sådana mängder med teckningar/illustrationer att jag skulle kunna täta ett slott med dem
numera. Många har visats här på bloggen men ibland, under de få men ordentliga stunder då jag städar, så kommer det plötsligt fram sånt som jag inte gjort klart. Det som blivit glömt i brist på tid eller intresse. Så jag ritade klart några av dem och la till färg i detaljerna vilket jag ju sällan gör. Så får ni dem som en fredagspresent!

Kommer ni ihåg de där ganska så fantastiska, klumpiga, nästintill slagskeppen till skor från MiuMiu för några säsonger sedan? Jag kommer ihåg hur jag pillade på dem i Köpenhamn och inte kunde få nog av den vackra träklacken.

Var det Louis Vuitton som gjorde de märkliga klackarna utan "mellandel" för hålfoten? Hittade en skiss i alla fall som jag ritade till ordentligt och la på ett ansikte till.

Pingvin är fin.

Knaprar godis till frukost och klurar på ett inlägg jag ska skriva om alkohol. Det är ju ett ämne som alla, eller i alla fall de absolut flesta, har en åsikt gällande. Har tänkt skriva om det länge men i bilen imorse kickade en liten katalysator igång tankeverksamheten extra mycket. Men från ett seriöst ämne till ett annat.
På nyår ville vi såklart ha efterätt för att fira att ett år gått förbi och ett annat skulle komma. Bara det att ICA i Åre hade fel på sina frysar med godsaker och inte den minsta lilla patetiska prinsesstårta fanns kvar.
Så vi slog på stort och inhandlade dessa glasspinnar. Kan det bli annat än bra att slicka lite på ett girafföra och räkna ned från tio? Tror banne mig inte det.

Finns på ett ICA nära dig. (Elefant Pingvin Giraff - Jordgubb Vanilj Chocklad)

details.


Nu ska jag brumma iväg med min bil. Ni kan kika på detaljbilderna av en av mina favoritillustrationer som jag själv gjort så länge! Pouss på er sockerbitar.

Starry skies.

Såhär såg jag ut på nyår. Med klänning från Forever 21 i New York och alldeles lagom äckliga halsbandet med bröstkorgen. Och trots att jag hatar nyår. Tycker att det är en överskattad,hetsig, på gränsen till jobbig kväll för det mesta så var det fint som tusan. Mat vänner glass i girafform och snöfall.

Nu ska jag skriva en krönika. Bråttom bråttom!

dont mind me.

Jag är lite...flipprig i huvudet. Så jag lyssnar på musik, ritar och är allmänt ointelligent.

The Ting Tings - Shut up and let me go

Je ne regrette rien

Jag glömde posta det här inlägget igår eftersom det blev bråttom att klä på sig istället. Men eftersom kvällen blev så förbaskat jäkla bra så postar jag det och tillägger att varenda ord blev sant. Slog in.

Det är ju inte direkt så att jag har haft jullov
. Det har man tydligen bara när man går i skolan säger min mamma. Jullov. Men på ett sätt så har jag det ändå. För det har varit oändliga veckor av ischocklad, vippiga klänningar, gosande med vänner, skidåkning, rosor på kinderna, musik och böcker, vackert inslagna presenter och skratt. Det bästa är ändå att jag tror att hela min vinter kommer att bli såhär. Inte tror som i att jag försöker inbilla mig det utan tror för att jag ska vara kvar i mitt kalla snöparadis, åka skidor, leka med vänner, gå på spelningar och jobba med det jag tycker är roligast i hela världen. Det gör mig så tacksam. Verkligen.

Nu ska jag åka till min Gris, skicka ett sms och så ska vi alla flickor handla mat, ha tacokväll hos Mathilda och sen gå på tisdagspremiären på Bygget. Jag är inte det minsta religiös, men ibland tror jag att någon någonstans klappar mig lite extra på huvudet och säger "du ska ha det bra." Inte alltid. Men ibland.

Och så har jag en tamagochi i form av en dino! Kan det bli bättre?

Mixtape my love

Jag har skrivit mycket om alla söta underfundiga rara tokiga bedårande presenter jag har fått nu runt jul. Men ni då? NI förtjänar ju att få den mest makalösa presenten av mig! Dock är det lite svårt att skicka er alla en hamster med turkos sidenrosett om magen, praliner i prasslande guldpapper och ritade hjärtan på krusidulligt tårtpapper, vilket jag mer än gärna skulle vilja ge er allihopa, så jag tänkte att jag ger er det här. Det jag tycker är något av det finaste man kan få.
Ett mixtape med massa fantastisk musik som jag tror ni kommer att älska.

Klicka upp youtube i ett fönster, skriv i och lyssna sen på:

MGMT - Kids
Letters to Cleo - I want you to want me
Markus Krunegård - Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ur sin kropp
Bonnie Tyler - Holding on for a hero
Five for Fighting - Riddle
Meiko - Reason to love you
Kings of Leon - Use somebody
The Verve - The drugs dont work
REM & Sting & U2 - Fields of gold
Soko - I´ll kill her
Familjen - Det snurrar i min skalle
Yelle - Je veux te voir
Death Cab for cutie - Marching bands of Manhattan
Vive la Fetê - Mais
Felix da Housecat - Madame Hollywood
Damien Rice - Cannonball
Asha Ali - Coward heart
Laleh - Live tomorrow
Regina Spektor - Fidelity
The Killers - A dustland fairytale
The Knife - Like a pen
Iron Maiden - Afraid to shoot strangers
Israel Kamakawiwo Ole - Somewhere over the rainbow
The Moldy Peaches - Somebody else but you
Feist - 1234
Christian Kjellvander - Drunken hands
Les Miserables - I dreamed a dream
Tegan & Sarah - The con
The Ting Tings - Fruitmachine
Kanye West - Love lockdown
Edith Piaff - Non je ne Regrette rien
Timbuktu - High five och en falaffel
Anberlin - Paperthin hymn

Älskade vän!

Jag tycker att något av det bästa som finns är att omge mig med kreativa, pyssliga och skapande människor. Jag både avundas och beundrar dem något fasligt mycket nämligen! Men mest beundrar jag ju, och blir inspirerad såklart.
Så gissa om jag blev glad som en lärka när jag vid jul fick hem det här lilla paketet omsorgsfullt inslaget av min allra käraste
Clara! Och om paketet i sig var fint så var det ändå ingenting emot själva presenten i sig.

Min fina norrländska hade pysslat om denna fantastiska barnbok till en skrivbok! Limited edition i Kajsaformat och allt.

På insidan sitter massor av söta och fnissframkallande Kajsarader från den ursprungliga boken.

Och det allra bästaste är ju att varenda rad skulle kunna vara som tagen antingen ur min mun, mitt liv eller bara om mig! Jag är ju prillig, nyfiken, ger tjuvnyp, piper förtjust och vifftar mycket med armarna.
Precis sådan är jag! Min fina fina Clara alltså. Jag älskar den flickan!

Långhalsad skönhet.

Jag ritar ritar ritar just nu. Fick mängder med nya, fantastiska pennor i julklapp och tjockt fint papper som har lite struktur i sig, som bara skriker om att få prövas och användas. Och det är precis vad jag gör. Olika tjocklekar, färgflöde och nyanser av svart och grått experimenteras det med just nu. En tanke blir några streck, blir konturerna till ett ansikte, detaljer länkas samman och tunna linjer skuggas upp och skingras av mjuka fält till det som från början bara var, just en tanke. Och nu är något, någon.

Långhalsade skönheter är min favorit just nu att teckna.

Wake up for make up.

Jag är inte särskilt intresserad av smink och i ärlighetens namn så skiljer en festmake inte sig så mycket från en vanlig dags puffande med puder runt T-zonen, mascarakluddande och mörka-ringar-under-ögonen
-döljning. Men på nyårsaftonsdag var jag ensam hemma och hade tid och lust att leka lite. Så istället för att lägga krut på håret så fixade jag lite extra med just sminket!

Här är resultatet. I mångas ögon säkert enkelt som tusan men i min smak precis lagom.

Siluett av vad jag hade på mig på dagen innan festligheterna började. (bilder på det kommer också)
Favoritklänningen just nu, fyndad på H&MTrend innan jul i Stockholm med en vidd i kjolen som är ballerinafantastisk. Buteljgrön, omlottliv och underskön för 198 :-. Strumpisar, present. Skärp, dubbla och ihopsatta, lack, mammas gamla och med nitar, Lindexbarn. Strassarmband, Snö of Sweden. Nitarmband, ingen aning. Flätat pärlarmband, köpt i Grekland. Fjäder i håret, Berry.

Lätt foundation från Lumene över nästan hela ansiktet. Concealermix från Make up Store runt ögonen för uppljusning och piggare intryck. Ifyllda ögonbrun från en liten palett jag köpt för länge sedan och lite guld från densamma på ögonlocken. Sedan avslutade jag med nude läppar, ett lager mascara med Maybellines the Colossal Vomlum Express och så några svep med puder från Covergirl.

Bony.

I Stockholm köpte jag två stycken broscher med benknotor från H&Ms herravdelning. En för att använda
som just brosch och den andra för att..

..massakera sönder, knåpa isär och sen pyssla ihop till ett par småmorbida örhängen. Lite David & Martin, lite Nightmare before Christmas och väldigt mycket Kajsa när hon är på det humöret.

Säger "klirr klirr" i öronen och blir bra kontrast till flickiga klänningar och rosa koftor.
Lätt som en plätt dessutom!

Sing "hello", Kitty!

I julklapp har jag fått så himlans himlans söta små presenter av olika vänner.
Lipsyl i cupcakeform, en fantastisk skrivbok, ett halsband i form av en tekopp. Och så den sötaste av alla söta små radior i form av min största förtjusning just nu; Hello Kitty. Liten, med en klämma på baksidan så man kan fästa den i en klänningsficka och och helt bedårande. Jag älskar den!
Och jag älskar raraste Grisen min som jag fick den av. Hon känner mig.

Nu matchar jag hennes blomma vid örat med mina röda Wesclurar också, så har jag P3 med mig i öronen hela tiden. Jag och Kitty. Kitty och jag.

Hjärtslag och ögonfransar.

I några sekunder övervägde jag att gå ut ikväll igen. Att stå ute i snön med folk jag tycker om och känna kylan som biter i kinderna. Sen klämma mig ned på en stol med den bästa och titta på folk, skratta och fläta samman fingrarna med någon annans. Men jag har hittills haft den finaste utan fina helger. Utan att någonting alls egentligen hänt.
Eller jo, kanske. Men om man ser på det i stort, så inte direkt. Men jag ska vara hemma. Tina upp min vinterkalla kropp efter skidåkning i 22 minusgrader och kalla sneakers på fötterna när vi vandrade runt i byn.
Lukta på min halsduk som doftar gott och titta på en film där jag inte behöver tänka. För det gör mitt huvud så bra ändå alldeles själv, hittar på sin egna historia med rosiga slut. Jag är glad.

Jag ler ofta. Men just nu ler jag litegrann hela tiden. Sådär så att det blir ett litet veck vid mungipan och ögonfransarna snuddar vid kinderna när man blundar. Som hon på bilden jag ritade.

January morning.

Kan det bli bättre än att vakna upp, sträcka lite på sig, lyssna på lite P3 fortfarande liggandes i sängen, läsa massa olika bloggar med laptopen på magen, dricka rooibosthé och inse att man inte behöver röra på sig de närmaste timmarna. Inget som drar. Inget som ska göras. Berget av kläder som ligger i fotändan av ens säng går ingenstans (även om mamman i familjen gärna såg att den gick till tvättkorgen) och frukost där man inte utan. (klockan är ju ändå lunchdags) Det är livsglädje i sån där enkel och underbart skön form. Inga konsekvenser, inga krav.

Så när jag ligger här och myser som en annan Jabba the Hut och kollar på oceanen av bilder på min dator hittar jag dessa! Skorna som
fina Frida hittade en sekund efter att jag utbristit i "det finns iiiiinga skor till mina minifötter här!" på Beyond Retro var ju nämligen coola som satan. Sylvass och helt livsfarlig klack i metall, snörning, spännen som sa "klirr klirr" när man gick och fantastiska, runda, platta nitar. I liked a lot.


Påminde dessutom starkt om dessa pjucks från Chloé, fast de vi hittade var med klack, och som inte heller direkt går av för hackor. Hade klacken varit mer stabil hade jag haft södra Sveriges coolaste heels i min garderob nu men för någon annan lucky bastard med små fötter rekommenderar jag att kolla in dem. Beyond Retros shitty prissättning till trots.

the first day of the rest of your life

Idag är jag inte så pigg och fräsch. Dock inte på grund av massa alkohol, det närmaste jag kom intag av det var genom huden då ett par brats till ungar sprutade champagen från en balkong ned på oss, eller sent tillsänggående, sov nämligen vid halv tre. Men helt enkelt för att jag skuttat omkring idag och gjort saker när jag borde ha tittat på Ivenhoe och petat bort mascararester ut ögonen. Så istället för att ge er glåmiga bilder med mörka ringar under ögonen från idag så får ni dockiga bilder från i veckan!


Klänning, Zara. Skärp, vintage. Halsband, egenknåpat. Armband, köpt i Köpenhamn.
Rosett, papis gamla fluga. Nagellack, Mavala Mexico.


Jag tror att det här kan bli ett riktigt ruskigt bra år.