aenigma

Man känner sig fin på utsidan om man närmast intill har en sidenunderklänning som får en att tänka på Marie Antoinette, maränger, sockervadd och skira puderdosor.

Kallt golv under fötterna.

En pärlbroderad kofta.

Och en profil med rosett.

Förresten! Imorgon ska ni få veta någonting riktigt roligt! Oiii

Okej okej. Jag vet att jag sagt en massa gånger att Dior should stay out of the skidbacke.
Men Moncler är riktigt old school skidklädesmärke. Så när man fixar brokad, pärlbroderie och puffärmar på någonting som det, blir det inte lite i gråzonen då? Jag skulle vilja säga såhär, ge mig en av dessa och jag skulle kicka asset i skidbacken vilken dag som helst. Med en hel del kläder under dock. Det är inte highfashion att vara blå och ha köldskador på mage och axlar.

Jag gillar det jävligt skarpt!

Jag inspireras av så himla mycket. En textrad från en film. En främmande sång på radion. Människor med karaktär. Ett tygs struktur. Mönstret i en gammal tavla. Färgerna i skummet när man spottar ur tandkrämen i handfatet. Ljuskatterna som springer över väggarna. Någons tatueringar på en mörk klubb. En visning som ingen annan gillar.
Allt kan inspirera, bara det existerar. Det behöver inte vara komplicerat. Kan vara enklare än trivialt.
Bläddrade igenom ett ställe på datorn där det ligger samlat allt och ingenting som jag tycker om av olika anledningar, och fastnade speciellt för dessa. Idag kände jag för det här. Imorgon? Vem vet.

Jag är svag för det överdådiga och bombastiskt utformade. Där less is more fallit i glömska och detaljerna är ornament i ett slott till helhet. Som mina drömmars klänning där det spunna guldet på den vida kjolen är perfektion.

Textrader som någon skrivit ned i svårmod är bland de ärligaste som finns. Jag älskar dem.

Illustration ligger mig så nära hjärtat. Och jag förundras varje gång jag ser något som detta och inser att vissa människor kan skapa vad som helst med en penna.

Indiansommar. Det låter alltid så töntigt i modemagasinens modereportage. Men jag älskar allt som har med fjädrar att göra och vill låta håret flaxa i vinden med flätor som avslutas med en fågels lånta vingspann.

Klänningen som på alla sätt är för mycket. För guldig. För stor rosett. För paljettig. För för mycket.
Och jag gillar varenda centimeter. En modeförälskelse jag aldrig kommer att glömma.

Nu har ni fått titta i min hjärna. Vad inspireras ni av?

Nu ska jag gå ut i köket och laga en överraskningsmiddag till min mamma som kommer hem från jobb.
Jag är inte så bra på det där med att laga mat men min mamma förtjänar mitt allra bästa försök!
Önska mig lycka till.


Häromdagen när jag skulle göra en liten omelett så förvandlades äggen till high fashion statementägg.
Tänk vad som händer när jag är i köket!

Här i min säng, i mitt flickrum, där ramen ovanför min säng inneåller en bild på min favoritponny när jag var 14, väggarna är ljusblå och garderoberna rymmer allt utom Acne och Whyred, ligger jag. Det är inte glammigt och extravagant. Utanför ligger de jämtländska skogarna vidsträckta och tysta. En och en annan älg lär lunka fram mellan granarna. Ljudet från några nattklubbar ljuder inte genom dessa trakter. Men i mitt fönster står pumpsen som får mig att tänka på varma nätter bland människor som dansar, musik som aldrig tystnar och kroppar som rör sig tills klockan slår två. Pumpsen med 12 cms klack och direkt killerkänsla. Jag väntar på att de ska användas.

I samma säng ligger jag. I ett rum fyllt med rosetter, tuschpennor och söta klänningar. Med travar av ELLE och Vogue på golvet och smycken vårdslöst slängda under sängen. Ett flickrum. Som på ytan är långt ifrån någonting som andas kultur. Men bakom modemagasinen står Umberto Eco. I bokhyllan trängs Sartre med Maria Gripe. Man kan vara så mycket mer än bara en schablonbild. Bakom siluetten finns det 3D och en miljon nya vinklar om man tittar riktigt noga. Yta betyder inte alltid lika med enbart yta. Man kan vara intresserad av att dansa nätterna igenom i ett par skor som får en att rysa, fascineras av Pradas kampanjer och älska skönheten i saker som inte betyder någonting. Men man kan likväl för det njuta av att ligga i sitt flickrum, i norr, där enbart rådjuren i trädgården fortfarande är ute och njuta av att hellre läsa litteratur som är bortom vår värld, istället för att dricka öl på en bar. Man behöver inte välja.

Man kan vara både och.

Det är jag.

Jag har märkt att många blir lite konfunderade gällande vad jag egentligen GÖR. Sitter jag hemme med en silversked i munnen och äter rosa macarons? Skriver jag tantsnuskromaner?  Är jag superhjälte?
Tyvärr ingenting av ovanstående alternativ. Även om jag ibland känner att silversked inte är rätt men däremot att jag har det förbaskat bra! Jag jobbar som frilansjournalist för ett antal olika tidningar men allra mest för en lokal tidning här uppe i norr då jag är deras "person" i Åre. Roligt som tusan då jag får se och fotografera spelningar, göra modereportage, skriva krönikor, styla och annat som känns aktuellt. Sen när jag har tid så ritar jag illustrationer på beställning.

Så här kan en dag se ut med mig:

Jag går upp och knaprar lite frukost om någon är hemma. Annars skippar jag det och gör mig bara en mindre hink med thé. Allra bäst är Brunkullans Rooibos som smakar gudomligt fint kopp efter kopp.

Sen sätter jag mig vid laptopen, oftast fortfarande iklädd pyjamas tofflor och en gosig kofta, och uppdaterar mig på viktiga saker, läser igenom mailinkorgen, svarar på de aktuella och skriver sen en lista på vad jag ska
göra under dagen. Har jag en artikel/krönika/reportage att göra så skriver jag oftast på det under förmiddagen först. Fixar med bilder som ska vara med i reportaget, filar på texter, skriver skriver skriver och redigerar.

Och när jag skrivit tills huvudet trillar av, jag fastnar totalt eller det inte funkar så sätter jag mig med penna och papper. Vissa veckor har jag 5 jobb som jag påtagit mig att rita och vissa ingenting. Illustrerandet är ju inte en stor del av mitt riktiga jobb alls. Men jag tycker att det är fruktansvärt kul! Sen har jag under hela dagen koll på mailen och alternerar mellan att skriva, rita, skriva skriva, rita och skriva.

Låter otroligt lyxigt säkerligen och jag ska inte säga att det inte är det. Jag är otroligt lyckligt lottad som får hålla på med det jag gör. Skriva, rita, mode, musik och liknande. Men särskilt rik blir jag inte och konkurrensen är hård. Å andra sidan tycker jag att det är värt det, absolut. Den här bloggen var min språngbräda till där jag är idag och med risk för att låta Blondinbella-ish, våga satsa vara kreativ och ta för er, det gjorde jag. Och just nu trivs jag som en gosig fisk.
Just nu planerar jag för fullt för något som lär bli en stor förändring om det slår in. Inget är klart, inget är bestämt. Men jag tror att det kan bli bra. Även om jag ska stå på egna små vingliga ben.
Nu ska jag maila!

Jag har:

En påfågelfjäder som jag brukar sätta i håret när jag vill vara 20-talsflapperflicka.

En stjärnbild på magen.

En ask med fina ringar.
1. Egenknåpat gammalt örhänge. 2. Antikmässan i Helsingborg. 3. Arvegods. 4. Guess. 5. Forever 21. 6. Någon butik i Båstad. 7. Egenknåpad. 8. Köpt i Grekland.

Ofta fina saker skrivna på armen. Som om jag vore fjorton, hade snedlugg och slitna converse.

Små ganska obetydliga saker. Men som gör mig lite glad då snön förvandlas till modd på marken. När jag väntar och väntar på ett sms som aldrig får mitt skrivbord att vribrera. Då kalla fötter trycker sig mot elementet men aldrig blir varma. Just då har jag de där små guldkornen att tänka på, röra vid, känna och se på.

Jag har mycket mycket mycket att göra just nu med jobb. Hemliga saker som planeras, krönikor som ska knattras ned, artiklar som ska finslipas, illustrationer som bör ritas och mail i oändliga rader som ska besvaras och skickas.
Men jag tycker ju så himla mycket om er! Ni peppar och är gulliga, skriver fina mail till mig som jag ibland är så seg på att besvara. När jag bara mest av allt vill bjuda er allihopa på kalas med ballonger i taket, coca cola som vi dricker med sugrör, kristyrkakor, fiskedamm med presenter och sen snöbollskrig. Det vore fint som tusan!
Men nu hinner jag knappt ens borsta tänderna eller klä på mig i veckan. Så eftersom jag just i detta nu skriver en artikel om lågkonjukturens inverkan på modet så får ni en krönika att läsa som jag skrivit om just det, innan.
Vassego, nu ska jag gnugga de små grå det där lilla extra.

---

Min bild av lågkonjunktur är ungefär lika nyansartad som en svart/vit testbild på TVn. Tyvärr så innebär ju undervisningen i skolan vissa begränsningar när det kommer till världens historia och stora händelser. Häromveckan tittade jag på två dokumentärer om krig som jag inte ens visste hade existerat. Som gjort stora avtryck i historien men tydligen inte tillräckligt för att jag skulle få 30 minuters genomgång i skolsalen om det.

Densamma är det alltså med lågkonjunkturen. När jag tänker på depressionen 1929 så får jag enbart en bild i huvudet av en Wall Streetherre i kostym som hängt sig med sina värdelösa obligationer i handen. En karikatyr av en händelse i vår världs historia som definitivt satte sina spår, och som la grunden till en hel del sakers utveckling. Men jag vet ingenting om det.

Som ett barn av googlegenerationen så knattrar jag in saker var och varannan timma när jag behöver veta mer, uppdatera mig eller ta reda på saker. Så i detta skrivande nu så inser jag att det som jag hittills tolkat som en tråkig röra av dåliga valutakurser likt en eskalerande snöboll i nerförsbacke växer och är påväg i exakt densamma riktning. Depression + 1929 och så enter och du är där. Då blir plötsligt innebörden av karikatyrteckningen från 1930-talet en helt annan.

   Det känns lite komiskt att modemagasinen då går ut med den gamla devisen att dåliga tider kräver långa kjolar och att fjäderskrudarna till galaklänningar bör hängas in i garderoben. Naturligtvis märks en lågkonjunktur i modet och trenderna, men att det blir en trend i att göra plagg som påminner om den stora depressionens mode med nödtorftighet blir mest bara makabert. En sorts snedvriden effekt som magasinen med inriktning på just kläder dessutom driver vidare genom att skapa modereportage där flärd och glitter byts ut mot grova tyger och stadiga skor. Som om fattigdom eller dålig ekonomi skulle vara det nya svarta. Det tycker jag är fel sätt att lägga fram budskapet på. Vad vi behöver i såfall är mer tips på DIY och hur man själv pysslar till gamla plagg, inte hur du ser ekonomikrischic ut i plagg från Dries van Noten som ändå kostar skjortan.

Jag hoppas att skolan idag lär ut vad sånt här verkligen innebär. Vad det får för effekter. Vad som verkligen händer. Skippa en historielektion av 38 som behandlar ämnet andra världskriget och ägna en timma åt 1930-talet, Wall Street och börsnoteringars konsekvenser.

Det här med alkohol. Det är ett sånt ämne som berör de flesta på ett eller annat sätt allra minst. Jag vet inte hur statistiken ser ut med hur många barn det är som växer upp i Sverige med alkoliserade föräldrar och som själva alltså per automatik får risken att hamna i densamma träsk. Men jag tänkte inte skriva om alkolism direkt. Eller överhuvudtaget så pass djupt i ämnet. För jag har egentligen ingen som helst erfarenhet av det.
   Men jag dricker ytterst lite. Både för att jag äter mediciner som inte är bra att kombinera med alkoholhaltiga drycker. För att jag inte tycker att det är gott. För att jag inte har ett behov av att dricka men allra mest för att jag inte behöver alkohol för att ha roligt. Vilket verkar ha blivit den vanligaste förekommande orsaken till varför folk faktiskt dricker.
Hur många gånger har jag inte hört "men det blir roligare med sprit!" eller "jag kan inte ha lika kul om jag är nykter!". Och vad är det för sätt att se på saken om man tänker efter? Ett erkännande från sin egan sida om att man inte är en tillräckligt intressant person utan några promille i kroppen? Att man är oförmögen att ha roligt utan att vara minst salongsberusad? Det tycker jag är så jävla obehagligt att ens tänka på. Jag moralpredikar inte nu över att man inte bör dricka alkohol. Det är upp till var och en vad de väljer att hälla i sig på en fredagskväll. (eller lördag. Söndag. Tisdag.)
Men är det egentligen ett sunt beteende att tänka "jag måste dricka alkohol. Annars kan jag inte ha kul. Annars kan JAG inte vara kul."? Det är så jag ofta ser tankegångarna gå bland folk i min omgivning. De där i mina ögon destruktiva sättet att se på något som man ju ska dricka för att det är gott, inte för att få en sinnesstämning där man är lite avtrubbad på olika sätt.

Jag har ofta tänkt på detta med alkohol just i sammanhang med bloggar som jag läser. För som sagt, jag menar inte att man inte bör dricka, men att man ska göra det av rätt skäl och i en rimlig mängd. Till viss del är det av egoistiska skäl som jag inte vill att de som står mig närmast inte är plakat när jag är med. Både för att jag tycker att det är väldigt obehagligt med folk som är berusade och för att jag vet hur mycket illa som kan hända. Men på samma sätt som att otaliga spaltmeter har skrivits om smalidealen och vad de stora bloggarna har för inverkan på alla dessa unga tjejer tycker jag att det borde lyftas upp mer om alkohol. För visst, låt alla Stureplanssvirande tjejer hälla i sig jellyshots och vodkadrinkar på tre gånger i veckan basis. Men att framställa det så glamouröst? Få det att kännas som en naturlig del av att växa upp. Fylla på fylla. Bakismorgon efter bakismorgon. Vad visar det för bild till tiotusentals tjejer i olika åldrar som så jävla gärna vill vara som de Stureplanssvirande? Det känns inte bra i magen när jag läser sånt. Både för att dessa tjejer sällan är mer än en just krogfyllda och för att det sänder ut så otroligt snedvridna signaler.
   På samma sätt som jag tycker att det är fel att använda ord som "thinspiration" i bloggsammanhang och visa upp bilder på Bergen-Belsensmala modeller med undertext som "vackrast i världen!" så tycker jag att det är fel att glamourisera alkohol och dess inverkan på vem vi är som person.

En annan sak som jag blir rent ut av förbannad på är den pinsamma tillställning fester som Grammisgalan verkar ha blivit. Är det meningen att man som artist går dit med tanken att få sig en rejäl gratisfylla och sen visa upp den på scen vid mottagning av priser som man jobbat hårt  för att få? Är det tacken till bolaget som satsat på en, media som hyllat ens musik och folket som gett dem framgången med sitt stöd? Att sluddra fram några berusade ord på scen och vingla av för att göra en fruktansvärt pinsam intervju med radio eller TV? Jag klarade inte ens av att titta en liten stund på programmet efter att ha sett artist efter artist mer än bara salongsberusade. Klart att man får fira men i mina ögon är det en skymf mot både sig själv, folket runt sig och speciellt ens fans att bete sig så i direktsänd TV och i sådana sammanhang.

Nu ska jag brumma iväg med min bil. Ni kan kika på detaljbilderna av en av mina favoritillustrationer som jag själv gjort så länge! Pouss på er sockerbitar.

Jag är inte särskilt intresserad av smink och i ärlighetens namn så skiljer en festmake inte sig så mycket från en vanlig dags puffande med puder runt T-zonen, mascarakluddande och mörka-ringar-under-ögonen
-döljning. Men på nyårsaftonsdag var jag ensam hemma och hade tid och lust att leka lite. Så istället för att lägga krut på håret så fixade jag lite extra med just sminket!

Här är resultatet. I mångas ögon säkert enkelt som tusan men i min smak precis lagom.

Siluett av vad jag hade på mig på dagen innan festligheterna började. (bilder på det kommer också)
Favoritklänningen just nu, fyndad på H&MTrend innan jul i Stockholm med en vidd i kjolen som är ballerinafantastisk. Buteljgrön, omlottliv och underskön för 198 :-. Strumpisar, present. Skärp, dubbla och ihopsatta, lack, mammas gamla och med nitar, Lindexbarn. Strassarmband, Snö of Sweden. Nitarmband, ingen aning. Flätat pärlarmband, köpt i Grekland. Fjäder i håret, Berry.

Lätt foundation från Lumene över nästan hela ansiktet. Concealermix från Make up Store runt ögonen för uppljusning och piggare intryck. Ifyllda ögonbrun från en liten palett jag köpt för länge sedan och lite guld från densamma på ögonlocken. Sedan avslutade jag med nude läppar, ett lager mascara med Maybellines the Colossal Vomlum Express och så några svep med puder från Covergirl.