You can..
..call me Robinson. Robinson Crusoe.
L to the ovely
Vi är in freakin´ paradise.
Det är allt man faktiskt behöver säga. Andra ord är överflödiga.
Nu ska jag skutta i det 29 gradiga, knallturkosa vattnet 15 meter bakom mig.
Kokospuss och palmbladskram!
Det är allt man faktiskt behöver säga. Andra ord är överflödiga.
Nu ska jag skutta i det 29 gradiga, knallturkosa vattnet 15 meter bakom mig.
Kokospuss och palmbladskram!
Guadeloupe - im coming
Jag hade tänkt göra en smärre hög med inlägg innan jag åker imorgon i arla morgonstund. Men ni vet hur det är, tiden rinner iväg och plötsligt står man där med hårtestar i ansiktet, grusiga ögon och en full väska men ett tomt huvud. Så vi gör dett till det sista innan jag åker till Karibien. Kanske hittar jag en dator under mina två veckor borta, kanske inte. Tiden får utvisa. Men annars så ses vi här igen när kokosnötterna är urdruckna, frukterna enbart är färdiggnagade skal och hudtonen har förvandlats till gyllenbrun. När jag landar vill jag att Svea rike visar upp en vår som är precis sådär vacker som den baar kan vara i Sverige. Okej? Ha det så underbart alla sockerbitar!
Till Guadeloupe and beyond.
Så här, precis såsom jag ritat, vill jag se ut. Med fräknar över hela ansiktet, ett mjukt litet leende och slarviga frisyr där det solblekta håret får trilla lite hur som helst.
Och när jag ändå är borta. Passa på att fråga lite vad som helst i en frågestund som variar i en smärre evighet. Alltså 2 veckor. Fråga om mitt jobb, mina illustrationer (kanske vill du beställa en?), vem jag är, vad jag tänker på när jag inte kan sova och vad framtiden kommer att innebära för mig. Fråga och jag kommer att svara sen.
Eller bara berätta en fin historia, om vem ni är, vad ni tycker om bloggen, vad ni vill se mer eller vad som trycker på hjärtat. Jag är inte så bra på att berätta om kärlek och hur man kommer över krossade hjärtan. Men lyssna kan jag. och det är jag bra på. Ta hand om er och skriv en rad eller två om ni har lust.
Puss och kram
Till Guadeloupe and beyond.
Så här, precis såsom jag ritat, vill jag se ut. Med fräknar över hela ansiktet, ett mjukt litet leende och slarviga frisyr där det solblekta håret får trilla lite hur som helst.
Och när jag ändå är borta. Passa på att fråga lite vad som helst i en frågestund som variar i en smärre evighet. Alltså 2 veckor. Fråga om mitt jobb, mina illustrationer (kanske vill du beställa en?), vem jag är, vad jag tänker på när jag inte kan sova och vad framtiden kommer att innebära för mig. Fråga och jag kommer att svara sen.
Eller bara berätta en fin historia, om vem ni är, vad ni tycker om bloggen, vad ni vill se mer eller vad som trycker på hjärtat. Jag är inte så bra på att berätta om kärlek och hur man kommer över krossade hjärtan. Men lyssna kan jag. och det är jag bra på. Ta hand om er och skriv en rad eller två om ni har lust.
Puss och kram
Huset Ushers fall
Appropå svart. Dagar när huvudet går på högvarv och man formulerar en krönika med ena hjärnhalvan och memorerar en lista med den andra samtidigt som man finslipar en skoluppgift och packar småsaker med händerna, då är det skönt att vara enbart svart utanpå. Som ett blankt papper med matt yta.
Förvisso känner jag mig alltid som en sort Morticia Addams eller en sörjande, dekadent änka i den här klänningen. Dramatiska långa ärmar med knappar om handleden och manschetter med rysch. Djup ringning utan att vara vulgär, mer stram och proper, spetsdetaljer och en ocean av svart tyg till kjol.
Med en ros i håret som gör en alltför skarp färgkontrast blir man som tagen ur en ruvande dikt av Edgar Allan Poe där det mesta är mörk, dystert och kallt.
Förvisso känner jag mig alltid som en sort Morticia Addams eller en sörjande, dekadent änka i den här klänningen. Dramatiska långa ärmar med knappar om handleden och manschetter med rysch. Djup ringning utan att vara vulgär, mer stram och proper, spetsdetaljer och en ocean av svart tyg till kjol.
Med en ros i håret som gör en alltför skarp färgkontrast blir man som tagen ur en ruvande dikt av Edgar Allan Poe där det mesta är mörk, dystert och kallt.
rockladies
Jag har aldrig varit en rocktjej. Snarare motsatsen. En kombination av sött, lite hippielikt, etnoinspirerat och
docklikt. Men jag har ändå alltid älskat vissa av rockattributen och accessoarerna.
Sotade ögon, silverhalsband i mängder, bandt-shirts, nitar och svart svart svart.
Så häromdagen lät jag mig inspireras av det. Tjejerna med attityden, håret och detaljerna.
Jag gillar den skarpt.
docklikt. Men jag har ändå alltid älskat vissa av rockattributen och accessoarerna.
Sotade ögon, silverhalsband i mängder, bandt-shirts, nitar och svart svart svart.
Så häromdagen lät jag mig inspireras av det. Tjejerna med attityden, håret och detaljerna.
Jag gillar den skarpt.
thursday - im in love
Ibland kan jag tycka att alla stora bloggare har så himlans mycket för sig precis hela tiden. Det är spring hit, spring dit, fotande här, intervjuande där, möte om ditt och lunchande över datt osv i en smärre evighet.
Sandra och Elsa käkar middagar, sjunger karaoke och dricker drinkar, Clara fixar ett helt hus och folk springer mellan nöje och jobb. Jag förstår inte riktigt det där. Hur orkar man med sånt?
Så kom jag på det. För jag har ju exakt densamma liv emellanåt. Men så länge man tycker att det är roligt så går det bra att ha elden i baken och svetten lackandes. Så länge smilet går från öra till öra så funkar det.
Här är exempel på vad jag gjorde i torsdags under en proppfull, typisk Kajsa-dag:
Började med att jobba hemma hela förmiddagen. Träffade sen Karamellen Ellen för första gången sen jul och tog en fika ute i solen. Mycket fotogenique flicka!
Fick sällskap av en massa mer folk som prompt ville ställa upp i måla-ägg-tävlingen. Jag var den enda som målade någonting överhuvudtaget. och jag skulle inte ens vara med.
Sen åkte jag hem till Grisen och lagade middag. Vek fina små servettregnbågar som extra guldglitter i kanten.
Såhär såg jag ut på dagen. I lila, skjortliknande klänning och en lös knut på snedden. Grisen fotar vårt miniatyrmatbord som får Nils Karlssons Pysslings hem att framstå ganska rejält.
Såhär ser förresten Grisens lilla hem ut. Vi har fixat och trixar, flyttat runt saker och puttat till och nu är det mysigt som tusan. Som en koja ungefär.
Här är utsikten från köksvråns fönster. Upp mot de nybyggda familjehusen och förberget.
Sedan bar det av till Bygget eftersom jag skulle jobba. Ni som undrat vart jag är varje tisdag (och torsdag. och lördag) när jag dansar benen av mig så är det här. Bygget. Med koralliga väggar och alldeles lagom bordellkänsla.
Jättemycket folk som tänkte dansa benen av sig och som trängdes framme vid scenen när jag skulle plåta Sahara Hotnights. Men det gick bra. Bara man blänger ordentligt på de som knuffas.
Trummisen spelade så att håret bokstavligen flög runt huvudet. Sånt tycker jag är fantastiskt.
Mer bilder från spelningen kommer imorgon. Fick en massa bra pics!
Sen fortsatte jag jobbandet med att fota och intervjua folk till en vimmelgrej också. Hittades av vår nyfunna vän Daniel och fick fatt i fyra personer som ställde upp på vimmeltortyrn
Sen bestämde vi att det var en för bra kväll för att bara åka hem så vi stannade tills musiken tystnade, bratsen dragit vidare på efterfest, bara våra jackor hängde kvar i garderoben och benen var totalt sönderdansade.
Sandra och Elsa käkar middagar, sjunger karaoke och dricker drinkar, Clara fixar ett helt hus och folk springer mellan nöje och jobb. Jag förstår inte riktigt det där. Hur orkar man med sånt?
Så kom jag på det. För jag har ju exakt densamma liv emellanåt. Men så länge man tycker att det är roligt så går det bra att ha elden i baken och svetten lackandes. Så länge smilet går från öra till öra så funkar det.
Här är exempel på vad jag gjorde i torsdags under en proppfull, typisk Kajsa-dag:
Började med att jobba hemma hela förmiddagen. Träffade sen Karamellen Ellen för första gången sen jul och tog en fika ute i solen. Mycket fotogenique flicka!
Fick sällskap av en massa mer folk som prompt ville ställa upp i måla-ägg-tävlingen. Jag var den enda som målade någonting överhuvudtaget. och jag skulle inte ens vara med.
Sen åkte jag hem till Grisen och lagade middag. Vek fina små servettregnbågar som extra guldglitter i kanten.
Såhär såg jag ut på dagen. I lila, skjortliknande klänning och en lös knut på snedden. Grisen fotar vårt miniatyrmatbord som får Nils Karlssons Pysslings hem att framstå ganska rejält.
Såhär ser förresten Grisens lilla hem ut. Vi har fixat och trixar, flyttat runt saker och puttat till och nu är det mysigt som tusan. Som en koja ungefär.
Här är utsikten från köksvråns fönster. Upp mot de nybyggda familjehusen och förberget.
Sedan bar det av till Bygget eftersom jag skulle jobba. Ni som undrat vart jag är varje tisdag (och torsdag. och lördag) när jag dansar benen av mig så är det här. Bygget. Med koralliga väggar och alldeles lagom bordellkänsla.
Jättemycket folk som tänkte dansa benen av sig och som trängdes framme vid scenen när jag skulle plåta Sahara Hotnights. Men det gick bra. Bara man blänger ordentligt på de som knuffas.
Trummisen spelade så att håret bokstavligen flög runt huvudet. Sånt tycker jag är fantastiskt.
Mer bilder från spelningen kommer imorgon. Fick en massa bra pics!
Sen fortsatte jag jobbandet med att fota och intervjua folk till en vimmelgrej också. Hittades av vår nyfunna vän Daniel och fick fatt i fyra personer som ställde upp på vimmeltortyrn
Sen bestämde vi att det var en för bra kväll för att bara åka hem så vi stannade tills musiken tystnade, bratsen dragit vidare på efterfest, bara våra jackor hängde kvar i garderoben och benen var totalt sönderdansade.
thingstodo
Jag kombinerar den här dagen med att packa, göra klart några skoluppgifter i förväg, städa kaoset som kallas mitt rum, dricka en mindre insjö med te, glo på solen som skiner utanför, skriva en lista över saker jag måste köpa (solskyddsfaktor 30 ligger just nu på topp 3), leta fram litteratur jag vill ha med mig och sen försöka pricka av en miljard småsaker jag måste göra innan imorgon kväll.
Det där med less is more när det kommer till smycken är ju som sagt inte min grej. Så runt min handled skramlar massor av armband och bildar en symfoniorkester mot tangentbordet på laptopen när jag skriver och runt halsen har jag nog med halsband för att tänja ut nackmusklerna. Mycket bättre än Gina Tricots kedjehalsband.
Det där med less is more när det kommer till smycken är ju som sagt inte min grej. Så runt min handled skramlar massor av armband och bildar en symfoniorkester mot tangentbordet på laptopen när jag skriver och runt halsen har jag nog med halsband för att tänja ut nackmusklerna. Mycket bättre än Gina Tricots kedjehalsband.
Havets blåa hud
Plötsligt slog det mig att jag om tre dagar befinner mig på andra sidan jordklotet. På ett ställe där himlen är en evighet av blått, sanden är varmt sandpapper mot fötterna, solen ett intensivt klot som får mig att kisa och huden att sakta men säkert ändra nyanser och luften är full av dofter och ljud som är fjärran från min fjällvärld.
Jag kommer om tre dagar sitta i gyllenbrun sand som svalnar först på natten.
Se solnedgångar i havet istället för mellan bergen.
Dricka ljummen kokosmjölk med sugrör direkt ur dess naturliga MER-förpackning och bläddra förstrött i en alldeles för glossig tidning jag köpt på Arlanda.
Slappna av, räkna fräknar, se hur håret sakteligen bleks av vind, sol och salt hav.
Smutta på iskall läsk och äta salta chips för att det är det godaste i hela världen när man varit ute i hettan en hel dag.
Sätta upp mitt hår i slarviga knutar, strunta i smink, klä mig i lösa klänningar, känna doften av solbränd hud (vilket är den bästa doften i världen) och titta på det spräckliga mönstret som skuggorna blir efter palmblad.
Jag kommer om tre dagar sitta i gyllenbrun sand som svalnar först på natten.
Se solnedgångar i havet istället för mellan bergen.
Dricka ljummen kokosmjölk med sugrör direkt ur dess naturliga MER-förpackning och bläddra förstrött i en alldeles för glossig tidning jag köpt på Arlanda.
Slappna av, räkna fräknar, se hur håret sakteligen bleks av vind, sol och salt hav.
Smutta på iskall läsk och äta salta chips för att det är det godaste i hela världen när man varit ute i hettan en hel dag.
Sätta upp mitt hår i slarviga knutar, strunta i smink, klä mig i lösa klänningar, känna doften av solbränd hud (vilket är den bästa doften i världen) och titta på det spräckliga mönstret som skuggorna blir efter palmblad.
anendofanera
I dagarna tre har jag ägnat mig enbart åt vänner, skidåkning, sollapande och att må fint.
Det behöver inte vara så mycket mer komplicerat faktiskt för att försöka må fint som en guldfisk i en liten damm. Man susar ned för sockriga backar, somnar bredvid en lift med himlen som tak och fjällvärlden som inramning, äter gott som man lagat i minimalt kök, tokdansar till the Killers ungefär dygnet runt, förundras över den totala invasionen av turister och går hem i den stjärnklara natten med byxorna lite upprullade utan att frysa om fotknölarna.
Jag är en miljard fräknar rikare (att sola i snö är lika med livsfara om man inte aktar sig) och hade en sista helg i Åre för säsongen. För när jag kommer hem från semestern så är det en folktom by när det kommer till
turister. Då är det bara vi kvar. The locals.
Jag ser fram emot en maj då skutan är tyst och grön.
Innan de efterlängtade fräknarnas intågande i mitt ansikte, med papis tjusiga hatt.
Det behöver inte vara så mycket mer komplicerat faktiskt för att försöka må fint som en guldfisk i en liten damm. Man susar ned för sockriga backar, somnar bredvid en lift med himlen som tak och fjällvärlden som inramning, äter gott som man lagat i minimalt kök, tokdansar till the Killers ungefär dygnet runt, förundras över den totala invasionen av turister och går hem i den stjärnklara natten med byxorna lite upprullade utan att frysa om fotknölarna.
Jag är en miljard fräknar rikare (att sola i snö är lika med livsfara om man inte aktar sig) och hade en sista helg i Åre för säsongen. För när jag kommer hem från semestern så är det en folktom by när det kommer till
turister. Då är det bara vi kvar. The locals.
Jag ser fram emot en maj då skutan är tyst och grön.
Innan de efterlängtade fräknarnas intågande i mitt ansikte, med papis tjusiga hatt.
Påskpuss
Det här är den mest händelserika påskveckan någonsin tror jag. Och det är dessutom så roligt att man dör en smula. Så även om jag skulle vilja ge världens update med bilder i mängder och en smärre roman i text så tror jag faktiskt att vi tar det sen. För nu ska jag kasta mig ut i skidbacken efter att jag gjort klart texten om gårdagens sjukt spårade kväll på Bygget. Sahara Hotnights på scen (Sveriges snyggaste band?), skogstokiga norrmän, ofrivilliga pussar på kinden, prins Carl Philip i publiken, grym musik på dansgolven, trevliga människor och en nostalgi utan dess like.
Ordet är; whoopa.
Glad påsk på alla små små kycklingar så hörs vi när det inte dricks cola ute i solen, dansas sönder benen och sliras runt i snön bland turister och renar. PUSS
På vårt stammiscafé kunde man igår måla ägg. Jag la ned min hela konstnärssjäl och skapade ovanstående mästerverk. Målat med mina nagellack eftersom vattenfärg kändes mesigt. Moln, regnbågar och lite guldglittrande ögonskugga. Sjukt fint.
Ordet är; whoopa.
Glad påsk på alla små små kycklingar så hörs vi när det inte dricks cola ute i solen, dansas sönder benen och sliras runt i snön bland turister och renar. PUSS
På vårt stammiscafé kunde man igår måla ägg. Jag la ned min hela konstnärssjäl och skapade ovanstående mästerverk. Målat med mina nagellack eftersom vattenfärg kändes mesigt. Moln, regnbågar och lite guldglittrande ögonskugga. Sjukt fint.
tantbrun-tantgrön-tantgredelin
Nu ska jag hoppa i bilen, köra till min dendärapojkvän en timma bort och sen träffa lite av hans familj för första gången imorgon bitti/förmiddag. Bara att ladda Cola zeron i magen, musiken på högsta nivå i bilen och
peppa. En illustration får ni att hålla till godo med under tiden jag är borta. Vilket lär bli till imorgon på dagen. För sen ska jag hem och plåta Sahara Hotnights på Bygget!
peppa. En illustration får ni att hålla till godo med under tiden jag är borta. Vilket lär bli till imorgon på dagen. För sen ska jag hem och plåta Sahara Hotnights på Bygget!
allblack
Denna onsdag då himlen är blyertsgrå och smulig som en trasig kritask känns våren otroligt fjärran igen. Men så är det att bo i norr. Då kommer bakslagen och årstiden som borde ge upp tillbakakrypande med långa
fingrar. Kläder efter väder blev det idag. Kläder efter tråkigt väder om man är inomhus.
Jeans, Åhléns. Body, Gina. Halsband, H&Mherr och egenknåpat. Armband, Indiska, present och arvegods.
Tunnt skärp, Lindexbarn. Brett sidenskärp, JC.
Sneak peak på denna veckans DIY-grej för tidningen. Jag har gjort ett par vanliga vita tygskor till ett par vårskor med edge. Precis vad man behöver när man vill kicka en gråmulen himmel i häcken!
Mer bilder kommer på skorna kommer sen.
fingrar. Kläder efter väder blev det idag. Kläder efter tråkigt väder om man är inomhus.
Jeans, Åhléns. Body, Gina. Halsband, H&Mherr och egenknåpat. Armband, Indiska, present och arvegods.
Tunnt skärp, Lindexbarn. Brett sidenskärp, JC.
Sneak peak på denna veckans DIY-grej för tidningen. Jag har gjort ett par vanliga vita tygskor till ett par vårskor med edge. Precis vad man behöver när man vill kicka en gråmulen himmel i häcken!
Mer bilder kommer på skorna kommer sen.
silverochputtebläck
När jag går rasslar det om mig som en skallerorm.
Vintage, 2hand, arvegods, krimskrams, bijouxer, egenknåpat, hantverk.
Äkta, oäkta, dyrt, billigt.
Vintage, 2hand, arvegods, krimskrams, bijouxer, egenknåpat, hantverk.
Äkta, oäkta, dyrt, billigt.
utitisdagsnatten
Nu ska jag surra på mig mina nya nitförsedda tygskor, slänga på den lilla svarta och en drös smycken och sen brumma iväg mot en sista tisdagsnatt utav dans. Himlen i norr är ljus så länge nu och man blir lika förvirrad varje gång man inser hur mycket klockan egentligen är. Men jag älskar det. Ljuset är tillbaka till oss.
Och jag älskar att tisdagarna är det finaste som finns.
Rumis nitstövlar. Inte fy skam de heller.
Och jag älskar att tisdagarna är det finaste som finns.
Rumis nitstövlar. Inte fy skam de heller.
Re-using and re-loving.
En av mina absolut bästa källor för inspiration är min mammas garderob.
På ytan så klär hon sig ganska basic nämligen och använder sig utav klassiska, fina plagg i marinblå, svarta och vita toner men det döljer sig en massa fina guldkorn bland det enkla och stilrena.
Mockajackor med markerade axlar, fantastiska koftor med makalösa emblem och knappar, skräddade byxor, mjuka sidensjalar i fruktiga färger, vackra smycken och randiga skjortor i olika modeller.
Och ju äldre jag blir ju mer uppskattar jag allt detta. Mockajackan är en mycket mer personlig variant av exempelcis Acnes hajpade jacka. Alain Manoukiankoftan med emblem klår vilken bandjacka från Beyond Retro som helst och halsbanden har fått sig ännu en renässans runt min hals.
Mitt senaste kap från mammas garderob är denna randiga ulltröja. Lite stickig som en ulltröja ska vara, cremévit med marinblå ränder, fyra knappar på axlarna och från ett franskt märke jag aldrig hört talas om.
Jag älskar den.
På ytan så klär hon sig ganska basic nämligen och använder sig utav klassiska, fina plagg i marinblå, svarta och vita toner men det döljer sig en massa fina guldkorn bland det enkla och stilrena.
Mockajackor med markerade axlar, fantastiska koftor med makalösa emblem och knappar, skräddade byxor, mjuka sidensjalar i fruktiga färger, vackra smycken och randiga skjortor i olika modeller.
Och ju äldre jag blir ju mer uppskattar jag allt detta. Mockajackan är en mycket mer personlig variant av exempelcis Acnes hajpade jacka. Alain Manoukiankoftan med emblem klår vilken bandjacka från Beyond Retro som helst och halsbanden har fått sig ännu en renässans runt min hals.
Mitt senaste kap från mammas garderob är denna randiga ulltröja. Lite stickig som en ulltröja ska vara, cremévit med marinblå ränder, fyra knappar på axlarna och från ett franskt märke jag aldrig hört talas om.
Jag älskar den.
<3
Har fått så himla många frågor gällande vem han är. Handendärapojkvännen.
Och fast jag tycker att det är fint som tusan med alla bilder på Sandras fina Vinden, Claras man med rakbladsvassa käkben och Linnéas rara pojkvän så känns det lite knasigt att berätta en massa om min. Visa bilder på han med stort H och avslöja de där allra sötaste detaljerna som man kanske får små hål i tänderna
utav. Men å andra sidan. Jag vill ju att alla ska få se hur fin han är. Min handendärapojkvän.
Så idag får ni en liten presentation och en första bild.
Pojken på bilden heter Mikael och är alltså mitt hjärtas knasboll. Vi har varit tillsammans i dryga tre månader nu (jag tycker inte alls att det är nödvändigt att hålla reda på datum hit och dit. Det är ju nuet som räknas.) och jag längtar tills jag får visa honom mitt skåne. Köra över Hallandsåsen och peka ut platser där man kanske kan surfa. Fika med utsikt över havet och andas sommarluft. Vi hinner inte ses så mycket jag och Mikael eftersom han jobbar i Stockholm på vardagarna men istället kompenserar vi med de mysigaste helgerna i världen. Ganska ofta kivas vi om helt onödiga saker och jag kastar paprikabitar och knorrar ihop ansiktet som en mops, men det är alltid bara på skoj. Och jag älskar att varje dag är rolig, udda och kanske inte alls som i andra förhållanden.
Ibland tycker Mikael att jag är som en fjortonåring eftersom jag tjurar en hel del, hellre dricker läsk och tittar på Kung Fu Panda än hjälper till med disken och hoppar på min bästa vän Grisen, men egentligen tycker han det nog är ganska kul. Om inte annat så lite annorlunda.
I lördags satt vi ute i Åre och fikade, tittade på tågen med turister som kom in och satte nitar på mina nya tygskor. Mathilda och jag lekte med våra kameror och Mikael pratade med finaste Åsa. Då knäppte jag det här kortet. Blåa blåa ögon med lite brunt i har han.
Mikael luktar godast i världen, låter mig pussa på honom tills läpparna svider och låter mig tugga på hans mat fast jag sagt att jag inte är hungrig. Små små men fina fina saker.
Och fast jag tycker att det är fint som tusan med alla bilder på Sandras fina Vinden, Claras man med rakbladsvassa käkben och Linnéas rara pojkvän så känns det lite knasigt att berätta en massa om min. Visa bilder på han med stort H och avslöja de där allra sötaste detaljerna som man kanske får små hål i tänderna
utav. Men å andra sidan. Jag vill ju att alla ska få se hur fin han är. Min handendärapojkvän.
Så idag får ni en liten presentation och en första bild.
Pojken på bilden heter Mikael och är alltså mitt hjärtas knasboll. Vi har varit tillsammans i dryga tre månader nu (jag tycker inte alls att det är nödvändigt att hålla reda på datum hit och dit. Det är ju nuet som räknas.) och jag längtar tills jag får visa honom mitt skåne. Köra över Hallandsåsen och peka ut platser där man kanske kan surfa. Fika med utsikt över havet och andas sommarluft. Vi hinner inte ses så mycket jag och Mikael eftersom han jobbar i Stockholm på vardagarna men istället kompenserar vi med de mysigaste helgerna i världen. Ganska ofta kivas vi om helt onödiga saker och jag kastar paprikabitar och knorrar ihop ansiktet som en mops, men det är alltid bara på skoj. Och jag älskar att varje dag är rolig, udda och kanske inte alls som i andra förhållanden.
Ibland tycker Mikael att jag är som en fjortonåring eftersom jag tjurar en hel del, hellre dricker läsk och tittar på Kung Fu Panda än hjälper till med disken och hoppar på min bästa vän Grisen, men egentligen tycker han det nog är ganska kul. Om inte annat så lite annorlunda.
I lördags satt vi ute i Åre och fikade, tittade på tågen med turister som kom in och satte nitar på mina nya tygskor. Mathilda och jag lekte med våra kameror och Mikael pratade med finaste Åsa. Då knäppte jag det här kortet. Blåa blåa ögon med lite brunt i har han.
Mikael luktar godast i världen, låter mig pussa på honom tills läpparna svider och låter mig tugga på hans mat fast jag sagt att jag inte är hungrig. Små små men fina fina saker.
aglimpseofspring
Vi fick en liten, intensiv glimt av våren i lördags. Och då är det kört.
Once you go spring you never go back.
Nu känns slasket, den kyliga vinden, den grå himlen med revor av blekt blått och två plusgrader som ett evighetslångt lidande tills nästa gång solen ska få värma ansiktet och man får sitta ute och fika.
Vi är på en transportsträcka mot tygskor och solglasögonskalmar som blir varma, vänner.
Once you go spring you never go back.
Nu känns slasket, den kyliga vinden, den grå himlen med revor av blekt blått och två plusgrader som ett evighetslångt lidande tills nästa gång solen ska få värma ansiktet och man får sitta ute och fika.
Vi är på en transportsträcka mot tygskor och solglasögonskalmar som blir varma, vänner.
Anledningen till att jag är en dålig bloggare denna helg:
Jag har jobbat med att bevaka den ganska så gigantiska new schooltävlingen inom skidåkning i Åre.
Igår var det gala, prisutdelning, champagne i halva håret, intervjuande och fotograferande.
Nu ska jag skicka in min artikel om detta med tillhörande bilder och sen dra och fika. Det har jag förtjänat.
Massiv bevakning, ja. När alla i publiken stod och svettades ihoptryckta som sillar kunde jag dricka Red Bull på VIPområdet och klappa åkarna på fötterna om jag så ville. Det är då man älskar sitt yrke.
Igår var det gala, prisutdelning, champagne i halva håret, intervjuande och fotograferande.
Nu ska jag skicka in min artikel om detta med tillhörande bilder och sen dra och fika. Det har jag förtjänat.
Massiv bevakning, ja. När alla i publiken stod och svettades ihoptryckta som sillar kunde jag dricka Red Bull på VIPområdet och klappa åkarna på fötterna om jag så ville. Det är då man älskar sitt yrke.
zipgoesart.orjewlery
Förra veckans DIY blev försenat och istället publicerat i denna fredagens tidning.
Blev som sagt inspirerad av lite udda blixtlåssmycken till konst som jag hittat och samlat på mig bilder utav de senaste månaderna. Jag gjorde en ganska enkel variant av en brosch men är riktigt nöjd med resultatet.
Precis lagom knasigt och jag gillar vilken kontrast det blir till en enkel kofta eller klänning.
Började med att sprätta loss ett blixtlås och ta bort överflödiga, spretiga trådar. Sydde sedan ihop de två ändarna med varandra för att få en extra lång, ensidig blixtlåsremsa.
Testade mig fram att vika ihop broschen några gånger för att se hur jag ville ha den. Är lite krångligt att få kläm på hur man håller ihop allt men det går om man är enträgen! Sydde sedan ihop "vecken" lite i taget och bättrade på stadgan med textillim.
Tillsist fäste jag ett par säkerhetsnålar på baksidan med några stygn. Några klipp lite limmande och några vändor med symaskinen och man har en blixtlåsros! Bara att fästa på kavajslaget eller koftan. Kombineras fint som tusan med lite silverkedjor som klirrar mot varandra.
Blev som sagt inspirerad av lite udda blixtlåssmycken till konst som jag hittat och samlat på mig bilder utav de senaste månaderna. Jag gjorde en ganska enkel variant av en brosch men är riktigt nöjd med resultatet.
Precis lagom knasigt och jag gillar vilken kontrast det blir till en enkel kofta eller klänning.
Började med att sprätta loss ett blixtlås och ta bort överflödiga, spretiga trådar. Sydde sedan ihop de två ändarna med varandra för att få en extra lång, ensidig blixtlåsremsa.
Testade mig fram att vika ihop broschen några gånger för att se hur jag ville ha den. Är lite krångligt att få kläm på hur man håller ihop allt men det går om man är enträgen! Sydde sedan ihop "vecken" lite i taget och bättrade på stadgan med textillim.
Tillsist fäste jag ett par säkerhetsnålar på baksidan med några stygn. Några klipp lite limmande och några vändor med symaskinen och man har en blixtlåsros! Bara att fästa på kavajslaget eller koftan. Kombineras fint som tusan med lite silverkedjor som klirrar mot varandra.
svammel
Ska tokrusa ut till bilen nu och brumma iväg till min Gris som har en smärre kris. (okej, inte ett bra läge att
rimma)Har en massa jag vill blogga om men just nu känns det ändå som att bloggvärlden gått i stå. Ingenting händer direkt, aktiviteten är på på slowmode och responsen är som folkets glädje över iprelagen.
Så ja. Då kan jag trösta en Gris istället för att göra kloka inlägg resten av dagen.
Vi ses imorgon istället.
Men justja. Det där lite nervknäckande jobbet jag gjorde i tisdags. Det var att intervjua herren nedan.
Världens bästa freestyleskidåkare, Jon Olsson. 45 minuter intervju och lite fotografering på det.
Men attans vad trevligt det var! På lördag väntar mer jobb i densamma anda fast då bevaka galan efter tävlingarna som får Åre att likna en enda stor jibberpark med vilt flygande parvlar.
Samma gosse som jag fotade ute förra året!
rimma)Har en massa jag vill blogga om men just nu känns det ändå som att bloggvärlden gått i stå. Ingenting händer direkt, aktiviteten är på på slowmode och responsen är som folkets glädje över iprelagen.
Så ja. Då kan jag trösta en Gris istället för att göra kloka inlägg resten av dagen.
Vi ses imorgon istället.
Men justja. Det där lite nervknäckande jobbet jag gjorde i tisdags. Det var att intervjua herren nedan.
Världens bästa freestyleskidåkare, Jon Olsson. 45 minuter intervju och lite fotografering på det.
Men attans vad trevligt det var! På lördag väntar mer jobb i densamma anda fast då bevaka galan efter tävlingarna som får Åre att likna en enda stor jibberpark med vilt flygande parvlar.
Samma gosse som jag fotade ute förra året!
i put some jewelry on and suddenly everything feels right
Less is more is boring. Till en av mina nya klänningar är det som absolut finast att kombinera den quiltade chanelismen med massor av tunga halsband som klirrar mot varandra och blixtlåset fram.
När man dansar hoppar kedjorna runt huvudet och klirrar ännu finare dessutom.
Bara en sån sak liksom.
När man dansar hoppar kedjorna runt huvudet och klirrar ännu finare dessutom.
Bara en sån sak liksom.
Cylinderhatt och mustasch
Ja men alltså. Ibland får man ju bara för sig att rita en hamster med monokel och frack.
Y-3 black beautys.
Mitt motto är att "kan man inte köpa det så får man fixa det". Har länge funderat på det här med ett par nitade sneakers. Senast igår när vi var ute såg jag ett par Nike (tror jag) i vitt med ett band som man spände över foten som var täckt med nitar. Snajsigt som tusan. Allra helst skulle jag vilja ha dessa black beautys från Y-3. Men 300 $ för ett par sneakers?
Så imorgon ska jag skutta iväg till pysselaffären och sen skapa de fräsigaste tygskorna i storlek 33 som någonsin existerat. Whoop whoop. 
ännuentisdagattälska
Just nu gör jag så mycket att jag helt enkelt inte hinner med att uppdatera bloggen efter vad som händer och definitivt inte lägga upp bilderna i rättan tid. Men. Igår var det Åre för hela slanten med fika och jobb och skutt, sen hem till Grisen där vi gjorde oss iordning för att vidare till Mathilda och pojkarna där vi åt hemmagjorda hamburgare med en miljard mumsiga tillbehör. Sen den sedvanliga sannslösa discodansen i ungefär timmarna två innan vi åkte till Bygget för att dansa ihjäl fötter och ben. (Jag kommer sakna tisdagar på Bygget så att jag går s-ö-n-d-e-r när jag flyttar)
Har inga bilder än från igår och inatt så vi tar lite bilder från förra veckans tisdag som var himlans fin också!
Mathilda och jag, blondinernas kombattanter.
Miss freckles är söt och jag..ja, jag gör ju som jag ganska ofta gör på kort. Eh.
Jag och Grisen blir alltid söta på bild. Alltid! Fast på vårt alldeles egna sätt.
Åsa var en ny och otroligt trevlig bekantskap!
Onda ögat mellan godispåsen och Åsa.
Mathilda är alltid glad. Men kanske lite mer med godis i munnen?
Egentligen är ju pussar det bästa jag vet. Man ibland spelar man svår.
My love, världens bästa Gris, snart roomie och allra käraste vän.
Jag hade t-shirt från Diesel, sliten jeanskjol, vita sneakers, lite krimskrams och en hel del flätor.
Oh, Mathilda har lagt upp lite bilder från igår på Facebook. Knyckte dem litegrann nu.
Jag ligger på stackars Grisen och läser världens bästa serie; Rocky! Hade precis gjort det läskiga/roliga jobbet och firade med god paj som gjorde mig till en proppismätt hamster.
Innan vi tutade ut i natten och dansade sönder oss. Mina fina flickor. Hade på mig ny himmelsblå klänning med så mycket vidd att man skulle kunna flyga om det kom en stark vindpust.
Har inga bilder än från igår och inatt så vi tar lite bilder från förra veckans tisdag som var himlans fin också!
Mathilda och jag, blondinernas kombattanter.
Miss freckles är söt och jag..ja, jag gör ju som jag ganska ofta gör på kort. Eh.
Jag och Grisen blir alltid söta på bild. Alltid! Fast på vårt alldeles egna sätt.
Åsa var en ny och otroligt trevlig bekantskap!
Onda ögat mellan godispåsen och Åsa.
Mathilda är alltid glad. Men kanske lite mer med godis i munnen?
Egentligen är ju pussar det bästa jag vet. Man ibland spelar man svår.
My love, världens bästa Gris, snart roomie och allra käraste vän.
Jag hade t-shirt från Diesel, sliten jeanskjol, vita sneakers, lite krimskrams och en hel del flätor.
Oh, Mathilda har lagt upp lite bilder från igår på Facebook. Knyckte dem litegrann nu.
Jag ligger på stackars Grisen och läser världens bästa serie; Rocky! Hade precis gjort det läskiga/roliga jobbet och firade med god paj som gjorde mig till en proppismätt hamster.
Innan vi tutade ut i natten och dansade sönder oss. Mina fina flickor. Hade på mig ny himmelsblå klänning med så mycket vidd att man skulle kunna flyga om det kom en stark vindpust.