Om att inte passa mallen
Jag har många gånger funderat över det där med ens inställning till ens egen kropp. Jag kan alltid hitta ett fel på mig, något jag stör mig på, som inte riktigt stämmer med hur jag vill se ut. Och det är nog ett ganska vanlig beteende. Vi är för bråda med att jämföra oss med andra och fundera över vad det är vi vill ha, istället för att se det vi faktiskt redan har och känna att det är bra, det duger. Och kläder kan ju bli en sådan akilleshäl.
Personligen skämtar jag alltid om att jag är liten, har korta små ben och pyttesmå fötter. Men det är inte kul hela tiden. jag vill också ha fina högklackade pums och stuprörsjeans som inte slutar två decimeter framför foten. Jag tycker synd om mig själv och gnäller på att min kropp inte passar den normala mallen. Men sällan, om inte aldrig, tänker jag på att folk kanske tänker på mig och tycker att jag har tur för att jag har små fötter som passar i söta skor och kan handla på barnavdelningen. De kanske istället inte får i foten i en enda damsko, aldig hittar tillräckligt långbenta jeans eller har funderar över varför kroppen ser ut som en flaggstång i klänning.
Vi är olika. Men det finns inte så mycket vi kan göra åt vissa saker med våra kroppar. Så varför inte vara glad åt det vi faktiskt har och framhäva det på bästa sätt? Skrev en krönika om det för tidningen jag jobbar för, i sommras. Den kan ni läsa nedanför illustrationen jag gjorde till det här inlägget. Läs och begrunda flickor.
Krönika i Länstidningen, Östersund, sommaren -07. Skriven av mich, Kajsa.
Häromveckan var jag med om följande, hjärtslitande, scenario. En alldeles fantastisk sko uppenbarar sig likt en vattenoas i en torr öken, förutom att den mer framträder bland en massa fula pums på Din Sko än en palm. En Chloéinspirerad dröm med chunky träklack, chokladbruna läderremmar och rejäla, utan att se ut som ett hansafartyg, platta nitar. Den ville till mig. Den ropade på mig genom havet av reasugna mammor och vilda barn. Faktum är att jag nästan kunde höra den skrika mitt namn med utdragna vokaler. Efter en slow-motion färd genom butiken stod jag sedan med handen om de fina remmarna och tummade så där lyckligt på den fina klacken. Om möjligt så var den än finare när man fick känna träets ådringar under fingrarna och lukten av läder. Mest för att fortsätta befinna mig i eufori så sätter jag fötterna i det minsta paret, 36: or, och ställer mig glatt upp. Och där skingrar sig plötsligen de extasrosa dimmorna.
Remmen runt hälen glappar. Ska man inte se tårna sticka fram vid peep-toen kanske? Skon trillar faktiskt av foten när jag skakar lite på den trots att fyra remmar och två spännen borde hålla fast den. En bekymrad expedit talar om att 36 är den minsta storleken och att denna 36 ändå är en väldigt liten. Hon vågar inte säga det jag tyst morrar medan jag kastar en sista blick över axeln på skon som hade kunnat göra mitt liv komplett; "Den passade inte."
Vem har inte varit med om att man lyckligt grabbat tag i ett plagg och känt det där härliga pirret i magen för att man vet, man bara vet, att det är precis vad man letat efter?
Men så står man där sedan i provrummet och undrar vem pygmén i pyjamasen är som syns i spegeln. För det där plagget var ju liksom inte menat för just en själv. Eller när man drar och drar i en tröja och inte förstår varför även denna, extra stora storlek, sitter så fasligt tight när den såg tokigt snygg ut på modellen i skyltfönstret. Eller när inga jeans räcker ned över fotknölarna, när svetten lackar för att foten inte går i ett enda par pumps, hur många gånger man än prövar så ser rumpan ut som en lagårdsvägg och inte alls så där Beyoncé bootylicious i stuprörsjeans.
Vi har väl alla varit där på ett eller annat sätt. Men jag har insett att man helt enkelt får ge sig. Kapitulera och vifta med den vita fashionflaggan. Vissa saker är helt enkelt inte menade för alla. Hur gärna vi än vill. Men man kan ju alltid tänka såhär, för självförtroendets skull, det är inte mig det är fel på, det är plagget!
Det är precis som det du skriver! Det gäller nog bara att ändra inställning och se saker ur andra vinklar, men man är ju inte alltid så bra på det.
Hej Kajsa, har du någon bloggmail man kan nå dig på? Jag letade i typ två sekunder och hittade inget så jag frågar här istället...
Du är så klok så klok! Och illustrationen var så fin och visar verkligen hur det är. Men jag håller med dig om att man kanske måste se saker från andra vinklar, vi ska vara glada för det vi har... :)
jag har sjukt korta ben. hela jag är ju faktiskt ganska kort men det märks liksom mest på benen. verkligen apjobbigt när man ska köpa jeans... skull typ behova minst 30 på längden men det finns ju typ aldrig. det blir liksom inte så himla snyggt när stället där det är tänkt att knät ska finnas sitter vid mina fotknölar. jag antar att du vet hur det är. buhuu...
jättefint och bra skrivet.
Mycket smart inlägg! Word!
Över till något helt annat. Jag tycker att du ritar otroligt fint. Idag var jag på stan och letade efter en bra present till min allra finaste bästa vän. Och så kom jag på! Du kanske skulle kunna rita en liten tavla? Tyvärr är jag ju fattigare än fattigast, men det skadar ju inte att fråga lite vad du isåfall skulle kunna tänka dig att ta för en sådan? :-)
Bra skrivet och gud va gulligt du målar!
Jag tror att alla går omkring och har liknande tankar som du beskrev. Liksom; vissa dagar tycker jag att mina ben är för smala, andra dagar är de för tjocka etc. etc. Ändå är jag väl medveten om att media är vad som får mig att bli så otroligt orolig över att jag ser.."fel" ut. Men hur definerar man fel egentligen? Det är någonting så många går omkring och oroar sig för och mår dåligt för..när det egentligen finns andra saker vi borde fokusera på. Om man aldrig är nöjd med sig själv/kan hjälpa sig själv..hur ska man då kunna hjälpa andra?
Så rett så rett! Alle har vi nånting fint og vakkert!
Du har helt rätt. Alla hittar vi fel på oss själva, fast vi kanske vet innerst inne att vi ser bra ut som vi är. Jag e ju lika liten som dig! Vi småttingar kämpar för att hitta kläder! Men Vi är lika bra för det! ;)
Ibland är det riktigt bra att vara liten! :D
All credit till dig kajsa, för att du e helt underbar. och du ritar så pärkans grymt!
Kramar på raringen!
vilken jättefin bild som visar alla känslor i din text så helt perfekt! Jättebra skrivet :)
re: eller hur? Speciellt på fredagar är det skönt att vara lite extra briljant i huvudet ;)
Trevlig advent!
ja , så firar vi också, lixom dom närmaste eller vad man ska säga. men när vi har lill jul firar vi inte jul eller vad man ska säga. vi lixom har en släkträff fast vi kallar det lill jul eftersom det oftast brukar bli vid jul =) Puss&kram
Vilket bra inlägg! Ja, vi borde verkligen fokusera på allt det fina vi har, för hur kul vore det om alla såg likadana ut? Man vill ju alltid ha det man inte kan få, men om man glädjs åt det man har behöver man inte lägga lika mycket energi på att sörja det man inte har :)
det är inte bara det uppenbara som är vackert och bra. där nere på djupet, där människor inte ens kan vara utan sina speciella ubåtar, där är det magi, det är svart och tyst och märkliga och vackra djur och man är hemlig och ingen vet riktigt hur man ser ut, hur man lever, jagar, parar sej. man tillhör rymden och jorden på samma gång.
okej, lånade du med dej filmen hem eller? jag tycker i alla fall att alla borde se fear and loathing, men det är såklart inte alla som förstå hur den fungerar, eller rättare sagt inte fungerar.
man måste vara öppen när man ser en film, då menar jag helt öppen, släppa allt man tror på och allt man står för. det är så. fear and loathing hade fått en överkryssad geting av tevetidningen såg jag förut när den gick på teve. men det är bara crap. HALF BAKED ska ha en överkryssad geting, det fick den också, men fear and loathing är inte i stil med half baked. inte alls.
jo jag är loathing. delar av och ibland helt.
Bland de bästa inläggen jag läst på länge ju!
hah, det lustiga är att jag skrev en krönika på datorn om nästan samma ämne som jag inte har publicerat än. welcome to the club för oss som inte passar in i mallen! vi är många. =) kram på dig.
Känner igen det du skriver om.
Om just fötter:
Jag har en vän som har storlek 36
och jag har känt mig avundsjuk på henne eftersom jag tycker att jag själv har så stora och breda fötter.
Jag har alltid haft svårt att hitta sandaler eftersom jag inte tyckt att fötterna sett bra ut i dem.
Men i somras så blev det som om jag äntligen accepterade fossingarna som de ser ut och vips hittade jag massvis med skor.
Så nu är vi vänner mina fötter och jag =)
åh du kan inte ha det enkelt alls =)bra krönika du skrivit!
Bra krönika! Trevlig kväll!
underbara kajsa.
Bra skrivet! /Jenny W
Vilket härligt inlägg Kajsa! Bilden visar precis hur det faktiskt ligger till, särskilt bland tjejer. Jag är liten jag med och skor i strl 35/36. Jag brukar lagra på med strumpor, inlägg och en massa så att de ska passa. Haha, vad gör man inte för ett par skor?