aenigma

Efter den galna grillningen igår, som lär nämnas imorgon, då några av de mina närmsta löpte amok på en halvö  och grillade korv på ett flertal bisarra sätt åkte jag och Hanna hem och bara satt och pratade. Så mysigt att bara få sitta och prata med någon som man tycker mycket om, som man litar på och kan tala med det mesta om. Och som förstår! Vi har ju så mycket att tänka på inför framtiden hon och jag.

Morgonen blev alldeles för tidig för oss två och jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg hur vi tog oss till bussen imorse. Och det bror inte på något bakfylla, snarare sömnbrist sedan det där samtalet igår natt. Men det vart det värt. Dagen spenderades sedan med letande efter kläder till ett fotojobb, vars resultat kommer nästa fredag i LT, en hel del garv i provhytter, posande med delar av Östersunds befolkning kikande och minifötter-missöden.
Väldigt roligt och lärorikt. Nu ska jag bara öva på att faktiskt le på foton istället för att se allvarlig ut. Svårt.

Både jag & Hanna ska ju faktiskt vara lite sparsamma nu i dessa tider med tanke på den kommande långvistelsen i Frankrike och med alla turer vi räknar in i förväg till Italien, Schweiz och Paris. Men när man stått med handen i sidan och bistert, jag har ju svårt att le som sagt på kommando, tittat in i en kamera så får man unna sig saker. Så Hanna haffade ett fint halsband, som jag vill ha, och jag köpte till slut den lilla Bottega Veneta inspirerade väska jag kikat på så många gånger på Indiska. För rea, 79 :- kronor, fanns det ju ingen anledning att låta den vara kvar där. Riktigt bra eftersom jag letat sedan London efter en "cross over body"-väska i mindre modell och dessutom sucktar efter Bottega Venetas stilrena design med det flätade lädret. Ett kap alltså.

Dagens kläder. Som har rivits av och på otaliga gånger. Medn vad gör man inte för konsten?
Stupisar, miniklänning som tunika, linne under, kofta med spets, guldvingen från London + korallskallen & den nya Bottega Veneta-ish väskan.
Jag choppade huvudet av mig själv (som i lammen tystnar, Sanna...) då tovan på mitt huvud började anta proportioner som själva huvudet. Mycket otrendigt.