aenigma

Vissa vänner har man stundtals i livet, vissa kommer och går, en del finns där för en alltid. Men så finns de där som man vet att man kan ringa mitt i natten och gråta till, de som kanske inte alltid delar ens åsikter men älskar en ändå, personer som man kan skratta hejdlöst med åt ingenting, helt enkelt vänner som verkligen är vänner.
Som man älskar gränslöst och precis sådär klichéeartat som allt detta låter.
Återigen hade Hannagrisen, jag och Jan the Man en sån där makalöst rolig helg där ingenting egentligen är mer udda än vanligt men ändå stundtals innehar ögonblick jag aldrig kommer att glömma.
Om mindre än två veckor försvinner Jannkan, flickan som jag på något sätt alltid varit vän med känns det som men som jag först och tragiskt nog de sista åren verkligen upptäckt är en såndär vän av ordentligt vänkaliber, till USA ett år för att uppleva en av sina stora drömmar. Och det är bara av ren och skär egoism från min sida som jag vill att hon ska stanna. För att vi ska kunna promenera, prata, fula oss och diskutera invecklade och inte alltför invecklade ting. Men jag kommer att vinka av henne och säga hej då på oviss framtid och önska henne all lycka till. För jag vill vara en sån vän som hon är för mig, alltid stöttande och där för mig, och låta henne åka.
Några veckor senare försvinner även HannaHjärtat mitt iväg till det som jag för några månader sedan trodde skulle bli vårt äventyr. Mitt och hennes första reseäventyr. För är det någon jag känner att jag kommer att spendera många, långa, korta, konstiga, roliga, skrattretande, bisarra resor med så är det Hanna. Hon är min perfect match i så mycket. Vi är så olika i otroligt mycket, men vissa saker är vi i varandra så lika att det är läskigt. Hon är mitt hjärta. Men resan hon snart gör till Frankrike kommer hon att göra utan mig. Och det gör lite ont.
För det är så många fantastiska stunder jag vill fortsätta att dela med henne nu, och inte sen bara. Men även mitt lilla hjärta kommer jag att vinka hej då till efter nyår. För jag vill att hon ska göra det hon vill och inte stanna hos mig bara för att jag vill det. Men det kommer att göra ont att två av de bästa mina reser. Jag är inte hel utan er.
Jag kommer att sakna er flickor. Och glöm aldrig att jag älskar er. Hur sällan jag än säger det och hur arg jag än oftast tycks vara. För det gör jag. Älskar er.

I wish I could say that we will be friends forever. But I can´t. Noone can. But for now on and as long as I can, I hold on to you. I will. And I hope it´ll last forever. 

Plötsligt känns paljetthögen, eller den egentligen så eftertraktade lilla paljettkjolen, från H&M inte så viktig i mitt liv längre. För vem kan jämföra materiella ting mot vänskap? I all sin klychighet.