aenigma

Jag är en superdålig bloggerska just nu. Jag vet.
Men på samma gång som jag har litet dåligt samvete för att jag inte uppdaterar, besvarar en endaste söt kommentar eller kollar in rara bloggerskors små hemvisten så känner jag också att man ska ta till vara på annat i livet när livet över lag känns väldigt bra.
För att sitta på en sliten bänk med ryggen mot en solvarm vägg, med en pepsi i handen, sol som värmer något magiskt samtidigt som man faktiskt kollar på snötäckta fjäll i fjärran och har en kompis vid sin sida som man delar ett par hörlurar med fin musik med. Ja, då borde man göra just det och inte sitta inne och blogga.
För livet är fint.
Nu ska jag nog brumma in till Åre och krama ihjäl de säsongarvänner som åker  hem. För vintern är snart slut i byn och sommaren tar strax vid. Och ibland tror jag att det är den finaste perioden av alla här i Åredalen. När solen får snön att smälta och rinna i små bäckar på gatorna. Asfalten är varm och man kan sitta och räkna googlesbrännorna på apberget. När skutan avtecknar sig sylvass mot en knallblå himmel.
Då har jag svårt att tänka på MiuMiuväskor, korkade saker som Blondinbella häver ur sig och McQueens vinterkollektion på style.com.

Nu ska jag ut i solen och få mer fräknar och solbrända armar. Kanske ta en glass eller en cola på Max? Jag vet inte. Jag ska bara njuta. Gör det ni också.
(Och nää, detta är absolut inget tack och hej på något vis. Jag ville bara förklara varför jag uppdaterar slarvigt och sällan. Snart ska jag mosa era söta skallar fulla med små pipande, skrivna, skrik över att jag strax åker till USA. Ohiiii)