aenigma

[email protected] Stil är att veta vem du är, vad du vill säga, och att ge fan i vad folk tycker.

Ibland blir jag så förundrad över hur liten världen är på samma gång som den är så skrämmande stor.
På ett ögonblick kan man bli knäckt, krossad till fragmentariska smulor som den lilla, i det långa loppet nästintill obetydliga ensamma, individ man är. Fast å andra sidan så är man det man gör sig till. Och ingenting utom en själv borde stå i vägen för ens vilja och kraft.
Men det jag ska komma till är att slumpen i själva altet är fascinerande. För att gå in på en butik en dag i Malmö när regnet smattrar mot hjässan och man bara vill komma undan att bli dyblöt, och stå öga mot öga med någon som borde vara över 100 mil bort, det är ganska så förunderligt.

Men för att vara mindre djupsinnig innan jag ger mig ut och springer. I densamma butik på såndär brutal rea införskaffades utan provning en vit blus med rara detaljer och halsduk som för, åtminstone mina, tankar till engelska skolpojkar anno 1950 cirkus. 60 kronor och shoppingdriften var stillad för den gången.


Den där notisen i metro. Den första som var med när jag var i USA har jag inte sett men denna var ju lite rolig. Tack Metro för att ni valde bilden där jag ser som mest sinnessjuk ut någonsin.

blusen var väldans fin, och halsduken väldans englskpojkaktig. verkligen! så fint så fint.

Vad roligt med notisen också förresten!

wow, du är nästan en kändis! jag blev så glad när jag såg din blogg första gången i metro! för jag fick för mig att jag kände dig.. =)

Åh! Älskar halsduken! Bra köp! har du tänkt på att sticka egna haldsukar till i höst då? Det har jag planerat göra! ^^

Det låter som taget ur en film det där med att fly undan regnet och möta ett ansikte som inte borde vara där. :)



Jag har utmanat dig ^^

du är ju hur söt som helst! i vad som helst dessutom - plastpåsar bland annat!

fin blogg!:D

fin blogg!