aenigma

Jag får ofta frågor om mitt hår. Hur man gör för att få det långt, hur man bäst behandlar det och vad för schampoo jag använder. Därför tänkte jag att jag nu gör slag i saken och gör ett inlägg om det där svallet som sitter på mitt, och ert, huvud.

Jag har alltid haft långt hår. Det har varit längre än nu och det har varit en bit kortare men i ungefär den här stilen är det nästintill året runt. Just nu går det ned till höftbenen och alltså nedanför naveln. När jag var liten såg jag ut som en maskrosboll ungefär. Alldeles galet ljust på gränsen till vitt och så blev det elektriskt som skandinaviskt hår gärna blir och stod ut runt huvudet på mig. Mina bröder såg likadana ut men när vi blev äldre så fick vi alla nya nyanser och liksom sorters hår. Min äldsta bror är snäppet ljusare än mig och har fantastiska, naturliga lockar att dö för. Min andra bror är rödblond och har spikrakt. Själv är jag, beroende på årstid, ganska gyllenblond eller strawberryblonde och har tokigt rakt hår.

Alla människor kan inte få riktigt långt hår. Jag är ingen expert på området men tydligen så är vissa hårsorter/typer sprödare än andra och klarar inte av att växa för mycket på längden. Mitt hår å andra sidan kan, verkar det som, blir hur långt som helst men jag har verkligen det urtypiska skandinaviska håret som är fint och tunnt i kvalitén. Jag kan bli genuint sur på människor som har riktigt tjockt hår för att jag själv så gärna vill ha det.

Det största tipset jag har till er som önskar ett långt svall är dock att vara snällt mot ert hår. Jag har aldrig plattat håret (som om det skulle behövas..) och lockar det väldigt, väldigt sällan eftersom värmen från redskapen inte alls är särskilt snällt. Visst använder jag serum och små inpackningar för hårtopparna men annars håller jag mig borta från att ha produkter i håret också. Mitt hår blir mest ledset och liksom krispigt av spray, puder och sånt. Borsta håret varsamt, sätt upp det i en knut eller fläta när ni sover, toppa ofta och krama ur vattnet när ni duschat. Gnugga INTE sådär som man gjorde när man var liten. Och justja, jag blåstorkar aldrig mitt hår. Då blir det helt livlöst och torrt på ett dåligt sätt. Bättre att låta det torka utsläppt av sig själv.

I schampooväg har jag ännu inte stött på något magiskt. Jag tar det som finns och byter ofta. (Mest för att jag gillar goda dofter) Just nu använder jag Sachajuan och ett balsam från Tigi som får Mikael att vilja kräkas för att det är så sött. Jag snålar inte med balsam utan gosar in en handfull i längderna och extra mycket i topparna. Inte för att de gör kluvna endar hela igen men för att det känns bättre helt enkelt. Placebo jajemän!

Har jag glömt något? Fråga på isåfall. Och har ni andra frågor så peta in dem på inte föregående inlägg men inlägget dessförinnan. Ni har till låt säga, imorgon på er?