Tip toe
Freja vann de två paren från Happy Socks med sins ursöta, multifärgade, studdsande
tåsockar på bilden. (Högst begärliga dessutom, det ser ni ju på alla händer där nere!)
tåsockar på bilden. (Högst begärliga dessutom, det ser ni ju på alla händer där nere!)
Lillstrumpa och systeryster önskar sig ett nytt hem!
Det var en gång en flicka som gick ut på en promenad i kylan i norr. När hon kom hem så upptäckta hon det fasansfulla;
"Oh nej! Ett hål på strumpan. Då blir ju mina tår kalla så kalla!"
Men så kom hon på att jamenjustja:
Hon hade ju precis fått hem fyra finfina par med glada, nya strumpor att sätta på fossingarna.
Och så blev flickan glad igen och slutet gott allting gott.
Men. Jag fick fick ju fyra par strumpor. Och nu råkar jag ju ha pyttesmå fötter som försvinner till och med i ett par strumpor i storlek 36. Så jag tänkte, vi har en liten minitävling om de två lite större paren. De är dock inte superstora så avskräcks inte av 39-41. Vi gör såhär;
ni gör någonting kreativt där en strumpa ingår. En teckning med strumpgubbar, sockdjur, en bild där du har strumpor på öronen och ser ut som en bunnybebis, ett foto där du har på dig ditt absolut finaste par med tjocksockar osv.
Något roligt kreativt knasigt gulligt märkligt sött underfundigt.
Kriteriet är att en sorts strumpis ingår. Okej?
Sen puttar ni iväg en kommentar eller ett mail till mig så jag kan se era fonstnärligheter!
Sen väljer jag en favorit som får två puttenuttiga par.
Justja, tävlingen avslutas på söndag!
"Oh nej! Ett hål på strumpan. Då blir ju mina tår kalla så kalla!"
Men så kom hon på att jamenjustja:
Hon hade ju precis fått hem fyra finfina par med glada, nya strumpor att sätta på fossingarna.
Och så blev flickan glad igen och slutet gott allting gott.
Men. Jag fick fick ju fyra par strumpor. Och nu råkar jag ju ha pyttesmå fötter som försvinner till och med i ett par strumpor i storlek 36. Så jag tänkte, vi har en liten minitävling om de två lite större paren. De är dock inte superstora så avskräcks inte av 39-41. Vi gör såhär;
ni gör någonting kreativt där en strumpa ingår. En teckning med strumpgubbar, sockdjur, en bild där du har strumpor på öronen och ser ut som en bunnybebis, ett foto där du har på dig ditt absolut finaste par med tjocksockar osv.
Något roligt kreativt knasigt gulligt märkligt sött underfundigt.
Kriteriet är att en sorts strumpis ingår. Okej?
Sen puttar ni iväg en kommentar eller ett mail till mig så jag kan se era fonstnärligheter!
Sen väljer jag en favorit som får två puttenuttiga par.
Justja, tävlingen avslutas på söndag!
do they know its christmastime at all?
Jag har börjat skriva min önskelista..
Leila, fear me!
Alltså. På en månad har jag förvandlats till en crashdummiedocka när det kommer till att vara kreativ då bakpulver och saffran är inblandat. Och ärligt talat, I like it!
Jag kommer aldrig blir en connoisseur, stå och fabulera om kryddors persiska historia, lukta på vin tills jag blir tårögd och bädda in en bit kött i örter likt en mamma nattar sin 2 månaders bebis. Men däremot så inser jag att det är både roligt och bra att kunna känna sig annat än handfallen bland spisplattor och träslevar.
I söndags bakade jag och min crushdummiekompanjon Grisen bullelussar under bevakning från vår
värdiga guru, Sofy Barkbåt.
1. Vi trodde att vi dödat jästen en ganska lång stund. 2. Niva Hund ville ha deg. 3. Grisen tar det på stort allvar. Jag tjuvkollar på hennes lussesörja. 4. Emma och de andra blev trötta på att vänta! 5. Så jag satte mig på hennes mage och tog ett stadigt strypgrepp när hon pratade med sin mamma. 6. Den som väntar på något gott väntar aldrig (alltid) för länge. Bullar klara, mission completed, och vi konstaterade att the bigger the better.
Jag kommer aldrig blir en connoisseur, stå och fabulera om kryddors persiska historia, lukta på vin tills jag blir tårögd och bädda in en bit kött i örter likt en mamma nattar sin 2 månaders bebis. Men däremot så inser jag att det är både roligt och bra att kunna känna sig annat än handfallen bland spisplattor och träslevar.
I söndags bakade jag och min crushdummiekompanjon Grisen bullelussar under bevakning från vår
värdiga guru, Sofy Barkbåt.
1. Vi trodde att vi dödat jästen en ganska lång stund. 2. Niva Hund ville ha deg. 3. Grisen tar det på stort allvar. Jag tjuvkollar på hennes lussesörja. 4. Emma och de andra blev trötta på att vänta! 5. Så jag satte mig på hennes mage och tog ett stadigt strypgrepp när hon pratade med sin mamma. 6. Den som väntar på något gott väntar aldrig (alltid) för länge. Bullar klara, mission completed, och vi konstaterade att the bigger the better.
Konsten att klä sig.
Det är inte alltid bara vad man ska ha på sig som är problemet. Ibland ligger det helt enkelt hur man ska klä på sig.
Här kommer Kajsas guide till en omlottklännings väg från skynkelhög på backen till faktiskt propert
täckande kroppsplagg.
1. Lokalisera plagget. 2. Tänk före handling! 3. Utröna dess form och funktion.
4. Börja med att ta på plagget utifrån att du nu vet vad som är upp/ned, fram/bak.
5. Fråga digsjälv; vart bör dessa snören rimligen gå? 6. Bruka dig utav stadiga knutar. (OBS! Tänk på axelbandens placering för att undvika olyckor såsom ofrivillig blottning.)
7. Är fickorna fram? Täcker tyget rumpan? Sitter knuten stadigt? Grattis, du har härmed på dig en
omlottklänning, medstörsta sannorlikhet, rätt!
Här kommer Kajsas guide till en omlottklännings väg från skynkelhög på backen till faktiskt propert
täckande kroppsplagg.
1. Lokalisera plagget. 2. Tänk före handling! 3. Utröna dess form och funktion.
4. Börja med att ta på plagget utifrån att du nu vet vad som är upp/ned, fram/bak.
5. Fråga digsjälv; vart bör dessa snören rimligen gå? 6. Bruka dig utav stadiga knutar. (OBS! Tänk på axelbandens placering för att undvika olyckor såsom ofrivillig blottning.)
7. Är fickorna fram? Täcker tyget rumpan? Sitter knuten stadigt? Grattis, du har härmed på dig en
omlottklänning, medstörsta sannorlikhet, rätt!
Kajsa goes Gordon.
Jag är ju ingen Gordon Ramsey. Det har vi gjort klart väldigt tydligt.
(Skulle Gordon Ramsey vara i mitt kök skulle jag grina som en mangafigur om han så pekade
på mig förövrigt)
Men jag har börjat experimentera. Leka lite. Prova mig fram. Testa lite ideér jag har. Och det blir definitivt inte alltid bra. Men jag är inte hälften så dålig som jag trodde.
Så eftersom jag är en frukosthatare tänkte jag att jag en morgon som denna när jag har en fullspäckad dag framför mig, då ska jag mörda lite ägg. Kan bli både roligt och gott!
Tog två ägg och knäckte dem i en liten skål. Rörde runt, saltade och pepprade.
Puttade i alltihopa i en varm stekpanna och flippade runt allt så att det hoppade roligt.
Klart! Poucherade ägg? Äggröra? Mosade stekta ägg? Jag vet inte vad det heter. Men med lite mer havssalt, peppar och örtkryddor så blev det mycket gott. Kajsa mätt mage.
Kan man annat än säga "okej då" när ägget uppmanar en så fint?
Fortsätt att berätta vilka ni är, inatt grinade jag två gånger (minst!) av ett par kommentarer.
Jag vill veta vilka ni är så jag vet vilka det är jag ska tycka om!
(Skulle Gordon Ramsey vara i mitt kök skulle jag grina som en mangafigur om han så pekade
på mig förövrigt)
Men jag har börjat experimentera. Leka lite. Prova mig fram. Testa lite ideér jag har. Och det blir definitivt inte alltid bra. Men jag är inte hälften så dålig som jag trodde.
Så eftersom jag är en frukosthatare tänkte jag att jag en morgon som denna när jag har en fullspäckad dag framför mig, då ska jag mörda lite ägg. Kan bli både roligt och gott!
Tog två ägg och knäckte dem i en liten skål. Rörde runt, saltade och pepprade.
Puttade i alltihopa i en varm stekpanna och flippade runt allt så att det hoppade roligt.
Klart! Poucherade ägg? Äggröra? Mosade stekta ägg? Jag vet inte vad det heter. Men med lite mer havssalt, peppar och örtkryddor så blev det mycket gott. Kajsa mätt mage.
Kan man annat än säga "okej då" när ägget uppmanar en så fint?
Fortsätt att berätta vilka ni är, inatt grinade jag två gånger (minst!) av ett par kommentarer.
Jag vill veta vilka ni är så jag vet vilka det är jag ska tycka om!
Starbucks swedish edition
Förra veckan blev min längtan efter en Vanilla bean frappuccino så pass påtaglig att jag faktiskt tog mitt lilla lekamen och knatade ut i köket för att göra ett modigt försök till något liknande. (kan tilläggas att jag funderat på det jäkligt länge innan jag faktiskt tog tag i det. Kan jämföras med att desermera en bomb. Så pass svårt.)
Originalet är på bilden ovan i ett galet varmt Washington DC, precis vid Vita Huset. Jag lycklig.
Tog fram isbitar. Naturligtvis stjärnformade. Mjölk. Liten minivisp. Vaniljsocker. Termosmugg.
La isbitarna, en sisådär 4 - 5 stycken, i en handduk och bankade sönder dem till ganska små smulor och bitar
och petade ned dem i behållaren. Isbitsdödaren Kajsa.
Sen vispade jag mjölken med den lilla lilla elvispen och tillsatte vaniljpulver. När det var tillräckligt skummit och vaniljit så hällde jag försiktigt på vaniljmjölken på isbitarna, stängde locket och skakade om lite.
Det är nu jag önskar att jag kunde göra en Jamie Oliver och utbrista sådär sjukt innerligt och spontant "its gooooooooourgouse!" på bredaste brittiska och sen fylla på med "Divine!", "amazing!" och "tastes
even better!".Men det kan jag inte. För det blev jätteäckligt. Verkligen.
Jag hällde ut allt, tog en cola zero, förbannade Starbucks och lommade tillbaka till mitt rum.
Slut.
Originalet är på bilden ovan i ett galet varmt Washington DC, precis vid Vita Huset. Jag lycklig.
Tog fram isbitar. Naturligtvis stjärnformade. Mjölk. Liten minivisp. Vaniljsocker. Termosmugg.
La isbitarna, en sisådär 4 - 5 stycken, i en handduk och bankade sönder dem till ganska små smulor och bitar
och petade ned dem i behållaren. Isbitsdödaren Kajsa.
Sen vispade jag mjölken med den lilla lilla elvispen och tillsatte vaniljpulver. När det var tillräckligt skummit och vaniljit så hällde jag försiktigt på vaniljmjölken på isbitarna, stängde locket och skakade om lite.
Det är nu jag önskar att jag kunde göra en Jamie Oliver och utbrista sådär sjukt innerligt och spontant "its gooooooooourgouse!" på bredaste brittiska och sen fylla på med "Divine!", "amazing!" och "tastes
even better!".Men det kan jag inte. För det blev jätteäckligt. Verkligen.
Jag hällde ut allt, tog en cola zero, förbannade Starbucks och lommade tillbaka till mitt rum.
Slut.
a small step for mankind but a big step for Kajsa
Jag kan erkänna att jag nog är en bortskämd snorunge ofta. Mycket mat har inte kommit ur mitt kreerande, få gånger har huset städats av mig och tvättmaskinen vet jag ännu inte hur den fungerar. Och det är helt fruktansvärt. Inget jag är stolt över. För hey, är det något att skryta med att jag är okapabel att göra annat än tortelini och värma saker i micron? Nej. Jag är lite sådär i smyg avundsjuk och fascinerad av Clara som är ett år äldre än mig om man räknar till år, men ljusår framför mig när det kommer till..tja, det mesta husliga.Så i fredags tänkte jag att min rädsla för köket kunde börja utrotas med, håna mig inte, pepparkakor. Degen var färdig från ICA och det var egentligen bara att putta igång ugnen. Men ändå!
Jag tar det med babysteps. Babysteps.
Deg är gott. Jag gillar saker som är gott. Mjöl är mindre gott.
Det var här jag började inse att det ändå inte skulle bli den rosa dans på rosor jag trodde. Jag hade redan spelat upp scenen när mina föräldrar kom hem från sina jobbresor och utbrast förvånade utrop och berömde mig. För pepparkakorna. Men det fanns ju inga formar.
Man tager vad man haver. Skalpell.
Och varför då göra små julbockar och stjärnor för när man har en skalpell att leka med?
Pepparkakskaniner (många kaniner), pepparkaksmagicmushrooms, pepparkaksfiskar, pepparkakshjärtan med skotthål, pepparkakshjärtan och pepparkaksmoln.
Jag säger bara, Nigella; call me!
Jag tar det med babysteps. Babysteps.
Deg är gott. Jag gillar saker som är gott. Mjöl är mindre gott.
Det var här jag började inse att det ändå inte skulle bli den rosa dans på rosor jag trodde. Jag hade redan spelat upp scenen när mina föräldrar kom hem från sina jobbresor och utbrast förvånade utrop och berömde mig. För pepparkakorna. Men det fanns ju inga formar.
Man tager vad man haver. Skalpell.
Och varför då göra små julbockar och stjärnor för när man har en skalpell att leka med?
Pepparkakskaniner (många kaniner), pepparkaksmagicmushrooms, pepparkaksfiskar, pepparkakshjärtan med skotthål, pepparkakshjärtan och pepparkaksmoln.
Jag säger bara, Nigella; call me!
schmink.
Såhär ser det ut när jag sminkar mig.
Two things and one ting ting!
Jag blir ett sorts självutnämnt proffs på saker-som-piggar-upp-i-höstångesten i dessa dagar har jag märkt. Jag skriver som besatt upp saker som gör mig det allra minsta glad i min gröna anteckningsbok. Eller, det behöver inte ens göra mig glad. Det kan få mig att sluta hulka hysteriskt när jag gråter som en mangafigur. Det räcker.
Ibland gör jag dessutom listor på saker som jag har gjort bra. Och en riktigt stor sak, för mig, i höst är att jag slutat bita på naglarna. Jag har med en frenesi ni inte kan ana er till, metodiskt gnagat ned naglarna tills fingertopparna varit som en minimal krigszon av blödande köttsår. Men sen jag kom hem från skåne har jag
inte gnagat.För första gången någonsin kan jag skala en apelsin. Öppna luckan till kamerabatteriet utan en sax. Göra månformade avtryck på min arm. (och andras) Och måla mer än bara en halv centimeters bisarr
stump till nagel med lack.Så, varför bara ha knalliga naglar på sommaren? Låt bleka händer se ut som stoppljus nu med vettja!
Ett litet tips. Jag sminkar mig inte mycket. För jag orkar inte, hinner ofta inte, tycker inte om att ha ett spacklat ansikte och undrar varför man ska dölja det man fötts med till oigenkännligt. Men jag hittade ACOs färgade ansiktscremé och blev hooked på en gång. Ger lite lite fräsch färg till bleka ansikten och plötsligt så blir man inte jämförd med Lilla spöket Laban. Ingen brun utan sol alltså utan bara en återfuktande kräm med lite ton i. Det räcker liksom för att jag ska känna mig helt okej en vanlig dag. Lite mascara på det och jag är redo att dansa benen av mig!
The ting tings - thats not my name
aj löv!
Ibland gör jag dessutom listor på saker som jag har gjort bra. Och en riktigt stor sak, för mig, i höst är att jag slutat bita på naglarna. Jag har med en frenesi ni inte kan ana er till, metodiskt gnagat ned naglarna tills fingertopparna varit som en minimal krigszon av blödande köttsår. Men sen jag kom hem från skåne har jag
inte gnagat.För första gången någonsin kan jag skala en apelsin. Öppna luckan till kamerabatteriet utan en sax. Göra månformade avtryck på min arm. (och andras) Och måla mer än bara en halv centimeters bisarr
stump till nagel med lack.Så, varför bara ha knalliga naglar på sommaren? Låt bleka händer se ut som stoppljus nu med vettja!
Ett litet tips. Jag sminkar mig inte mycket. För jag orkar inte, hinner ofta inte, tycker inte om att ha ett spacklat ansikte och undrar varför man ska dölja det man fötts med till oigenkännligt. Men jag hittade ACOs färgade ansiktscremé och blev hooked på en gång. Ger lite lite fräsch färg till bleka ansikten och plötsligt så blir man inte jämförd med Lilla spöket Laban. Ingen brun utan sol alltså utan bara en återfuktande kräm med lite ton i. Det räcker liksom för att jag ska känna mig helt okej en vanlig dag. Lite mascara på det och jag är redo att dansa benen av mig!
The ting tings - thats not my name
aj löv!
Greasy.
update; är det bara jag som har problem att kommentera på bloggar ikväll?
Dagar då mitt hår är äckligt och otvättat (det där med att man bara ska schamponera håret en gång i veckan skulle aldrig funka för mig och mitt überskandinaviska hår) och jag ändå måste gå ut och inte bara pilla större hål på mina sockor löser jag såhär. Med en stor bomullssjal enkelt virad runt det mesta.
Jag som har långt hår brukar först sätta upp allt i en knut och sen snurra fast sjalen både dubbelt och omlott.
Piece of kaka!
Döljer det äckliga effektivt som attan tills man hinner duscha. Eller orkar.
Dagar då mitt hår är äckligt och otvättat (det där med att man bara ska schamponera håret en gång i veckan skulle aldrig funka för mig och mitt überskandinaviska hår) och jag ändå måste gå ut och inte bara pilla större hål på mina sockor löser jag såhär. Med en stor bomullssjal enkelt virad runt det mesta.
Jag som har långt hår brukar först sätta upp allt i en knut och sen snurra fast sjalen både dubbelt och omlott.
Piece of kaka!
Döljer det äckliga effektivt som attan tills man hinner duscha. Eller orkar.
Linoleumlattjande!
Jag vill hemskt gärna pyssla men inspirationen tryter när jag funderar utanför ritaramarna. Så jag bläddrar igenom mitt arkiv med namnet "pyssel & knåp". För jag har ju faktiskt både knåpat och pysslat en hel del.
Så hittade jag min guide till hur man gör linoleumtryck!
Blev inte alls så himlans bra och jag fick mest mitt eget blod att rinna friskt både på handen och till huvudet.
Men det är roligt och jag tycker ändå att det var ganska fiffigt och lite annorlunda.
Så jag postar det igen. Från när jag gick tredje året på gymnasiet.
1. Man börjar med att hitta något som man vill ha till "mönster". Eftersom jag tryckt innan så ville jag göra någonting annorlunda den här gången och hittade då en bunt med serietidningar. Framsidan såg ut på detta sätt och är ju, enligt mig, hur fräsigt som helst. Älskar hennes dramatiska pose, det svängande halsbandet, minen och glittret i håret. Dessutom såg det ut som mig enligt klasskamraterna så det passade ju med lite egocentriskhet.
2. Sedan använder man sig av ett skärverktyg där man kan byta ut de små "knivarna" mot olika former och storlekar för effektens skull och karvar sedan ut det mönster man vill ha. Jag skissade den dramatiska flickan på plattan och bestämde mig för att göra en tolkning av henne så att den skulle bli ganska grov med konturer och skuggeffekter. Så antingen skulle det bli bra, eller riktigt dålig...
3. Det tar lång tid att göra ett linoleumtryck med mycket fina, små detaljer och tunna linjer så tålamod är guld värt. Jag har inget tålamod alls men bestämde mig ändå för att göra ett tryck med en bit från ett japanskt körsbärsträd första gången. Det var pilligt och supersvårt men resultatet blev detta mönster som jag sedermera tryckte på en tröja.
4. Om man då, som jag, inte har något tålamod händer det ganska ofta små olyckor. Och det gör ondare än vad man tror att karva i en hård plastplatta med ren muskelstyrka för att sedan slinta och inse att man har en minikniv intryck i handen. Ger dock små, söta ärr bara eftersom snittytan liksom är så ren. :)
5. Kunde inte för allt i världen hitta plattan som jag karvade ut dramatiska flickan ur idag men detta blev resultatet efter första provtryckningen på ett vanligt papper. Blev bättre än vad jag trodde efter att jag mitt i processen förstod att jag gjort ett fatalt och stort misstag gällande planeringen över hennes ansikte. Men vi bestämde oss för att det var coolt med de grova linjerna i ansiktsdragen och skuggmönstret. Och handen blev oväntat bra.
Så hittade jag min guide till hur man gör linoleumtryck!
Blev inte alls så himlans bra och jag fick mest mitt eget blod att rinna friskt både på handen och till huvudet.
Men det är roligt och jag tycker ändå att det var ganska fiffigt och lite annorlunda.
Så jag postar det igen. Från när jag gick tredje året på gymnasiet.
1. Man börjar med att hitta något som man vill ha till "mönster". Eftersom jag tryckt innan så ville jag göra någonting annorlunda den här gången och hittade då en bunt med serietidningar. Framsidan såg ut på detta sätt och är ju, enligt mig, hur fräsigt som helst. Älskar hennes dramatiska pose, det svängande halsbandet, minen och glittret i håret. Dessutom såg det ut som mig enligt klasskamraterna så det passade ju med lite egocentriskhet. 2. Sedan använder man sig av ett skärverktyg där man kan byta ut de små "knivarna" mot olika former och storlekar för effektens skull och karvar sedan ut det mönster man vill ha. Jag skissade den dramatiska flickan på plattan och bestämde mig för att göra en tolkning av henne så att den skulle bli ganska grov med konturer och skuggeffekter. Så antingen skulle det bli bra, eller riktigt dålig...3. Det tar lång tid att göra ett linoleumtryck med mycket fina, små detaljer och tunna linjer så tålamod är guld värt. Jag har inget tålamod alls men bestämde mig ändå för att göra ett tryck med en bit från ett japanskt körsbärsträd första gången. Det var pilligt och supersvårt men resultatet blev detta mönster som jag sedermera tryckte på en tröja. 4. Om man då, som jag, inte har något tålamod händer det ganska ofta små olyckor. Och det gör ondare än vad man tror att karva i en hård plastplatta med ren muskelstyrka för att sedan slinta och inse att man har en minikniv intryck i handen. Ger dock små, söta ärr bara eftersom snittytan liksom är så ren. :) 5. Kunde inte för allt i världen hitta plattan som jag karvade ut dramatiska flickan ur idag men detta blev resultatet efter första provtryckningen på ett vanligt papper. Blev bättre än vad jag trodde efter att jag mitt i processen förstod att jag gjort ett fatalt och stort misstag gällande planeringen över hennes ansikte. Men vi bestämde oss för att det var coolt med de grova linjerna i ansiktsdragen och skuggmönstret. Och handen blev oväntat bra. Kajsas höstenäräckligmenmankangöradenmysigändå!-guide
Som rubriken så väl mellan raderna säger är hösten inte min favoritårstid. Och jag är ju inte ensam att sjunka som en mental sten när löven klistrar fast sig under skorna, regnet smetar ut mascaran och världen förvandlas till en geggamoja av oidentifierbara gröngråbrunsvarta nyanser. Så jag gjorde en lista på saker som gör mig glad!
Om man vill kan man göra en egen lista så hojtar ni bara till eller länkar hit så jag får se vad som gör er glad. Som förvandlar bleka släta kinder till rosiga leenden med smilgropar. Behöver inte vara invecklat, komplicerat eller dyra resor till Tahiti. Det kan vara jätteenkelt och jättelitet. Som:
1. Förvandla en tisdagskväll till ett barnkalas! Alldeles fantastisk idé av världens bästa Popbejb som de gjorde slag utav. Tårta med grädde och lösgodis på, kalashattar med allas namn, sång, dans och naturligtvis lek.
2. När jag pratar i telefon, eller bara har tråkigt och en penna till hands, ritar jag alltid små saker som jag tycker om. Som sniglar. Eller kaniner ballonger och spöken. Utmärkt sätt att göra något kreativt och sen får man ju fina små personliga konstverk av saker man gillar på köpet!
3. När man själv sitter och stirrar sig glosögd på regnet så är det faktiskt inte bara avundsjuka som bubblar upp när man kikar på folks bilder och läser deras historier från andra länder. Amanda befinner sig på Nya Zeeland och går sommaren till mötes i landet som är mitt drömresemål. Makalöst roligt att se och läsa om hennes liv där.
4. Jag har aldrig fått ha TV-spel. Det är då saker som varit big no nos i min familj men TVspel är helt klart en av dem. Så när man väl fick spela lite hos vänner var det som himlen. Och den bästa himlen var helt klart gamla goda Nintendo 8-bitars med Super Mario. Yoshi var helt enkelt min första kärlek. Så när kompisen man ändå spenderar sin mesta lediga tid hos funderar på att slå till på inte bara sjäva Nintendot utan också tre originalspel är himlen nära igen!
5. Min klädinspiration tryter i samma takt som mina strumpor försvinner spårlöst när dagarna blir kortare. Jag till och med skrev en krönika om min och garderobens emotionella kris gentemot varandra. Men då är det bloggar som Janes som kickar igång de små grå med fäblesse för annat än jeans och en kofta.
6. Uttjatat klichéartat och typiskt. Men alltså, vänner är vänner. Och trots att de är som syskon, ibland vill man bara köra gräsklipparen över dem, så är de ju bra fantastiska ändå. Äta middag ute en torsdag, spela lite Mortal Combat en söndag, fnissa så det gör ont i magen på Dahlboms eller bara äta clementiner i timmar. Det gör en gott.
7. Jag är så himla svag för allt som är sött. Sött gör mig glad. Helt enkelt. Så min nya kärlek för Hello Kitty och rosa japanska saker underlättar helt klart höstens mörker. Men så hörde jag om det nya spelet Little Big Planet på P3 häromveckan och insåg att det var något för mig. Ända sedan Sandra introducerade mig för Samoros har jag letat efter ett nytt spel att bli kär i. Och vad kan vara bättre än en virkad garngubbe? Jag vill haaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!
8. Jag längtar bort. Satan vad jag längtar bort. Så till den grad att jag äts innifrån och ut av den där oroliga känslan av att jag måste iväg på något sätt. Inte fly från den verklighet jag lever i, men ta mig till en ny. Och visst, att se The Beach för första gången en smådyster söndagskväll gjorde mig grön av begär efter sand mellan tårna. Men också en viss tillfredställelse. För bra film gör en bra. Och The Beach var en riktigt bra film! Jag vill vara en hippie i ett minisamhälle på en Thailändsk ö och längta efter chocklad och käka fisk.
Sådärja. Vad bra jag mår redan!
Hur mår ni?
Om man vill kan man göra en egen lista så hojtar ni bara till eller länkar hit så jag får se vad som gör er glad. Som förvandlar bleka släta kinder till rosiga leenden med smilgropar. Behöver inte vara invecklat, komplicerat eller dyra resor till Tahiti. Det kan vara jätteenkelt och jättelitet. Som:
1. Förvandla en tisdagskväll till ett barnkalas! Alldeles fantastisk idé av världens bästa Popbejb som de gjorde slag utav. Tårta med grädde och lösgodis på, kalashattar med allas namn, sång, dans och naturligtvis lek.
2. När jag pratar i telefon, eller bara har tråkigt och en penna till hands, ritar jag alltid små saker som jag tycker om. Som sniglar. Eller kaniner ballonger och spöken. Utmärkt sätt att göra något kreativt och sen får man ju fina små personliga konstverk av saker man gillar på köpet!
3. När man själv sitter och stirrar sig glosögd på regnet så är det faktiskt inte bara avundsjuka som bubblar upp när man kikar på folks bilder och läser deras historier från andra länder. Amanda befinner sig på Nya Zeeland och går sommaren till mötes i landet som är mitt drömresemål. Makalöst roligt att se och läsa om hennes liv där.
4. Jag har aldrig fått ha TV-spel. Det är då saker som varit big no nos i min familj men TVspel är helt klart en av dem. Så när man väl fick spela lite hos vänner var det som himlen. Och den bästa himlen var helt klart gamla goda Nintendo 8-bitars med Super Mario. Yoshi var helt enkelt min första kärlek. Så när kompisen man ändå spenderar sin mesta lediga tid hos funderar på att slå till på inte bara sjäva Nintendot utan också tre originalspel är himlen nära igen!
5. Min klädinspiration tryter i samma takt som mina strumpor försvinner spårlöst när dagarna blir kortare. Jag till och med skrev en krönika om min och garderobens emotionella kris gentemot varandra. Men då är det bloggar som Janes som kickar igång de små grå med fäblesse för annat än jeans och en kofta.
6. Uttjatat klichéartat och typiskt. Men alltså, vänner är vänner. Och trots att de är som syskon, ibland vill man bara köra gräsklipparen över dem, så är de ju bra fantastiska ändå. Äta middag ute en torsdag, spela lite Mortal Combat en söndag, fnissa så det gör ont i magen på Dahlboms eller bara äta clementiner i timmar. Det gör en gott.
7. Jag är så himla svag för allt som är sött. Sött gör mig glad. Helt enkelt. Så min nya kärlek för Hello Kitty och rosa japanska saker underlättar helt klart höstens mörker. Men så hörde jag om det nya spelet Little Big Planet på P3 häromveckan och insåg att det var något för mig. Ända sedan Sandra introducerade mig för Samoros har jag letat efter ett nytt spel att bli kär i. Och vad kan vara bättre än en virkad garngubbe? Jag vill haaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!
8. Jag längtar bort. Satan vad jag längtar bort. Så till den grad att jag äts innifrån och ut av den där oroliga känslan av att jag måste iväg på något sätt. Inte fly från den verklighet jag lever i, men ta mig till en ny. Och visst, att se The Beach för första gången en smådyster söndagskväll gjorde mig grön av begär efter sand mellan tårna. Men också en viss tillfredställelse. För bra film gör en bra. Och The Beach var en riktigt bra film! Jag vill vara en hippie i ett minisamhälle på en Thailändsk ö och längta efter chocklad och käka fisk.
Sådärja. Vad bra jag mår redan!
Hur mår ni?
What When Who Where Why
When was the last time you cried? Jag kommer faktiskt inte ihåg det! Gråter väldigt sällan och än mer sällan så att någon ser det. Men det kan ha varit i Juli när jag sen fick åka in på sjukhuset. Who would you choose first to accompany you on a tour and why? Låter kanske stört töntigt men min mamma vore perfekt att ha med. Finns inget hon inte klarar liksom. Men annars skulle det vara en skara av väl valda vänner. Where was the last place you found something you thought you´d lost? Jag är otroligt vimsig och disträ. Vilket gör att jag jämt och ständigt lägger saker ifrån mig och 5 sekunder senare är helt borttappad. Men högen i fotändan av min säng gömmer det mesta. T.ex min mobilladdare! Where did you last experience an amazing act live? Faktum är att jag inte är superförtjust i konserter. MEN. Håkan Hellströms småhemliga spelning på Bygget i Åre i våras var grym. Med versaler. What would you say if you met Elvis? You ain´t nothing but a hound dog?
pearly green och silky roses
Idag städar jag mitt rum ganska rejält inför imorgon då tidningen kommer. Otroligt intressant att hitta anteckningsblock och saker jag ritade när jag var 15 år. Som att kastas tillbaka till den tiden vare sig man vill eller inte.
Vem var jag då, vem är jag nu och är det verkligen så stor skillnad?
Så jag städar, bläddrar bland papper och hittar minnen. Lyssnar på P3, läser lite utländska bloggar, skriver ner ideér i ett nytt anteckningsblock och planerar veckan som kommer. Och så pysslar jag till den superfina koftan i den mjukaste sidenblandning jag fick av bästaste Anna förrförra veckan. Pärligt ljusgrön och mjuk som attan. Nu får den två små rosor nedanför axeln.
Vem var jag då, vem är jag nu och är det verkligen så stor skillnad?
Så jag städar, bläddrar bland papper och hittar minnen. Lyssnar på P3, läser lite utländska bloggar, skriver ner ideér i ett nytt anteckningsblock och planerar veckan som kommer. Och så pysslar jag till den superfina koftan i den mjukaste sidenblandning jag fick av bästaste Anna förrförra veckan. Pärligt ljusgrön och mjuk som attan. Nu får den två små rosor nedanför axeln.
skullcandy
När jag rensade bland alla mina accessoarer, armband halsband ringar broscher clips smårosetter örhängen,
och sorterade in dem i ett system av lådor hittade jag denna.
Lerskallen jag gjorde sista året på gymnasiet (det är bara ett år sen! Goosh) en av de sista veckorna innan studenten. Han är väldigt fin. Mörkrosa, djupa ögonhålor, en chic liten näsa och ett charmigt tandlöst leende. Som en rar gammal gubbe. Jag hade tyvärr glömt bort hans existens. Men nu ska han få hänga runt min hals igen!
Min tuggummirosa skalle. Tänk vad man kan göra med en cernitlersbit, en penna och små pilliga fingrar!
och sorterade in dem i ett system av lådor hittade jag denna.
Lerskallen jag gjorde sista året på gymnasiet (det är bara ett år sen! Goosh) en av de sista veckorna innan studenten. Han är väldigt fin. Mörkrosa, djupa ögonhålor, en chic liten näsa och ett charmigt tandlöst leende. Som en rar gammal gubbe. Jag hade tyvärr glömt bort hans existens. Men nu ska han få hänga runt min hals igen!
Min tuggummirosa skalle. Tänk vad man kan göra med en cernitlersbit, en penna och små pilliga fingrar!
pow wow!
Min äldsta bror är inte bara en liten skidåkande kerub (blond lockig kramgo), han är också en jäkel på photoshop cs3!
Rösta på hans grymma skidor som han ritat designen till här eller här, på Extremes hemsida. (klicka på stjärnorna på rating för att rösta. Ju fler stjärnor, ju fler points!)
För ni vill väl att jag ska få åka på tokschnygga skidor i vinter?
(jag får dem nämligen isåfall av ungen som snart drar till Canada för att leka i mängder med snö hela vintern!)
Tack på förhand sötobullar.
Bror leker i de amerikanska bergen i vintras. Inte avundsjuk lillasyster. Inte då...
Rösta på hans grymma skidor som han ritat designen till här eller här, på Extremes hemsida. (klicka på stjärnorna på rating för att rösta. Ju fler stjärnor, ju fler points!)
För ni vill väl att jag ska få åka på tokschnygga skidor i vinter?
(jag får dem nämligen isåfall av ungen som snart drar till Canada för att leka i mängder med snö hela vintern!)
Tack på förhand sötobullar.
Bror leker i de amerikanska bergen i vintras. Inte avundsjuk lillasyster. Inte då...
Gyllengul x 3
Jag har alltid gillat sådär lejon/gyllen/senaps/whatevernyansenheter-gul.
Jag har exempelvis en rosett från Glitter i lack. Sitter fint på sned.
Origami är så vackert och världens bästa Anna gjorde efter att jag sucktat efter Acnes origamiliknande rosenbroscher denna till mig att pryda mina plagg med. Handvikt och sydd sidenbrosch.
Jag är ganska gyllenaktig i skenet från min ena skrivbordslampa. Lite trulig och lite gyllene.
Jag har exempelvis en rosett från Glitter i lack. Sitter fint på sned.
Origami är så vackert och världens bästa Anna gjorde efter att jag sucktat efter Acnes origamiliknande rosenbroscher denna till mig att pryda mina plagg med. Handvikt och sydd sidenbrosch.
Jag är ganska gyllenaktig i skenet från min ena skrivbordslampa. Lite trulig och lite gyllene.
fyra väggar golv och tak
Snapshots från mitt rum. Där jag bor sover tänker till viss del äter är varm sjunger tittar på min lilla TV lyssnar på P3 knattrar på min laptop gömmer colaburkar kreerar illustrerar funderar.
Drömmen är att ha en liten, helst rysk, ikon. Men tills dess så är Mozart stand in.
Sängkastet är ett specialdesignat tyg från NKs textilkammare designat av Astrid Sampe. Pläden är inköpt på marknad i Egypten. Kitschkudden är från Lagerhouse.
Det här skrev jag förra hösten. Med rött läppstift. Nu är det suddigt och blekt. Men Omöjligt är fortfarande skymda möjligheter.
På en hylla under alla mina böcker finns det små resminnen från alla möjliga platser på jorden.
Drömmen är att ha en liten, helst rysk, ikon. Men tills dess så är Mozart stand in.
Sängkastet är ett specialdesignat tyg från NKs textilkammare designat av Astrid Sampe. Pläden är inköpt på marknad i Egypten. Kitschkudden är från Lagerhouse.
Det här skrev jag förra hösten. Med rött läppstift. Nu är det suddigt och blekt. Men Omöjligt är fortfarande skymda möjligheter.
På en hylla under alla mina böcker finns det små resminnen från alla möjliga platser på jorden.
cute as a button!
Söt men ganska alldaglig kofta som jag köpte på LOFT petite by Ann Taylor i Washington i början av sommaren.
12 isydda knappar, blått och silver med emblem, senare och jag har ett helt nytt plagg med betydligt mer karaktär och personlig prägel. Kommer att bli favorit i höst då jag vill vara en rojalistisk rysk prinsessa med Balenciagakomplex och Guccivisioner!
Så här såg den ut innan:
Sex knappar fram i dubbelknäppningen, två på vardera ärm och två i ryggslutet.
Så här ser den ut nu;
Pimp my kofta!
12 isydda knappar, blått och silver med emblem, senare och jag har ett helt nytt plagg med betydligt mer karaktär och personlig prägel. Kommer att bli favorit i höst då jag vill vara en rojalistisk rysk prinsessa med Balenciagakomplex och Guccivisioner!
Så här såg den ut innan:
Sex knappar fram i dubbelknäppningen, två på vardera ärm och två i ryggslutet.
Så här ser den ut nu;
Pimp my kofta!