Kitten or kiddo?
Någon hade roligt igår med en digitalkamera. Och någon hade ännu roligare när denne hittade söta små Halloweensaker på barnavdelningen som passade personlighetsmässigt perfekt!
Min sockerfinaste Amanda gjorde kollage av hela Kajsaföljetongen.
De där små glittriga, svarta hornen (som sitter fast på vanliga hårspännen) ska få följa med ut i natten på lördag.
Min sockerfinaste Amanda gjorde kollage av hela Kajsaföljetongen.
De där små glittriga, svarta hornen (som sitter fast på vanliga hårspännen) ska få följa med ut i natten på lördag.
Busy (winter) bee
Jag är hemma igen.
Två dagar i stan med jobb över mina ovanligt små öron, iskallt väder som sen övergick i snö, mys med Amanda som jag inte sett på 6 månader, artikelskrivande efter stylistjobbet och sen vad-ska-vi-va-på-halloweenfest-tänk.
Så nu är jag hemma igen och ska jobba imorgon och sen fira två födelsedagar och gå på en stor fest i Åre. Och en middag på Broken. Smockat schema? Ja. Kul? Ja.
Lila strumpisar, H&M. Klänning, present. Rosett i håret, pappas gamla fluga. Lackskärp, mammas gamla.
Två dagar i stan med jobb över mina ovanligt små öron, iskallt väder som sen övergick i snö, mys med Amanda som jag inte sett på 6 månader, artikelskrivande efter stylistjobbet och sen vad-ska-vi-va-på-halloweenfest-tänk.
Så nu är jag hemma igen och ska jobba imorgon och sen fira två födelsedagar och gå på en stor fest i Åre. Och en middag på Broken. Smockat schema? Ja. Kul? Ja.
Lila strumpisar, H&M. Klänning, present. Rosett i håret, pappas gamla fluga. Lackskärp, mammas gamla.
Bortgång. Jag menar bortfärd.
Jag ska tämja mitt dåliga humör, eller ojämna humör, med att åka till Östersund två dagar.
Där ska jag göra ett modefaschistjobb, stylist alltså, med två pojkar imorgon, leka mysa ta igen 6 månader och tralla runt med Amanda, skriva en artikel på kontoret om mitt modefaschistande dagen innan, kanske köpa ett halsband med en bröstkorg från H&Ms herravdelning och sen åka hem igen på onsdag eftermiddag.
Nu håller vi tummarna för att jag inte bitar av benet på någon. Okej?
Jag vill också ha en soffa klädd med tjusiga gamka skjortor.
Där ska jag göra ett modefaschistjobb, stylist alltså, med två pojkar imorgon, leka mysa ta igen 6 månader och tralla runt med Amanda, skriva en artikel på kontoret om mitt modefaschistande dagen innan, kanske köpa ett halsband med en bröstkorg från H&Ms herravdelning och sen åka hem igen på onsdag eftermiddag.
Nu håller vi tummarna för att jag inte bitar av benet på någon. Okej?
Jag vill också ha en soffa klädd med tjusiga gamka skjortor.
changing of the season.
När man är lite ledsen så kan man tänka på när man stod uppe på ett berg av sten och tittade ut över ett
kyligt Stockholm och skrattade åt saker som man inte minns nu. Men som måste ha varit roliga då.
Kajsa skrynkelmun.
kyligt Stockholm och skrattade åt saker som man inte minns nu. Men som måste ha varit roliga då.
Kajsa skrynkelmun.
Malmoe
När jag var i Malmö förrförra veckan så lekte jag med Ida och Popbejben.
Ida undrade om jag nån gång tänkt på att det ser ut som om folk sitter i fängelse om man tittar på dem genom en gaffel. Det hade jag inte. Men det var sant!
Vi botaniserade vilt på H&Ms barnavdelning och jag köpte mina "Uggs" och Ida den ballaste tischan i stan.
Sen kom Popbejben. Hon tyckte jag var ganska o-snäll som fotade henne när hon åt mat. Jag var ju bara glad att se henne!
På Humana hade de fina skyltfönster. Superglittrig långklänning med paljetter och handbroder väst.
Och så mössan/hatten/grejen som jag blev förtjust i.
Sen träffade jag Mattias och sen åkte jag hem. SLUT.
Ida undrade om jag nån gång tänkt på att det ser ut som om folk sitter i fängelse om man tittar på dem genom en gaffel. Det hade jag inte. Men det var sant!
Vi botaniserade vilt på H&Ms barnavdelning och jag köpte mina "Uggs" och Ida den ballaste tischan i stan.
Sen kom Popbejben. Hon tyckte jag var ganska o-snäll som fotade henne när hon åt mat. Jag var ju bara glad att se henne!
På Humana hade de fina skyltfönster. Superglittrig långklänning med paljetter och handbroder väst.
Och så mössan/hatten/grejen som jag blev förtjust i.
Sen träffade jag Mattias och sen åkte jag hem. SLUT.
koka kola veins.
Man är ledsen. Det gör ont i hjärtat kroppen själen huvudet.
Så får man kommentarer, mail och varma kramar där man kan höra hjärtslagen mot sitt eget.
Och allt känns litet bättre.
Julia sa så fint. Mikaela skickade så fint.
Så jag tänkte att vi alla lyssnar och tittar på dessa videor. För det gör en inte allt, men en bit på vägen.
Och det är så himla bra bara det.
Att titta på en vacker pojke som är full och lycklig och sjunger: http://www.youtube.com/watch?v=4SYlLxXX7zw
Att påminnas om ens första kärlekar: http://www.youtube.com/watch?v=fY4Epc2XSGc
Att plötsligt vilja klippa av sig allt hår och köpa ett par hängslen: http://www.youtube.com/watch?v=0YbPGxJhdl4
Och att längta till Paris och rökning inomhus: http://www.youtube.com/watch?v=4jNAjKQMKTc
Sen gör det mig glad att solen lyser på miljoner med brandgula löv. Att jag har två Hello Kittysar på armarna.
Och att jag har så rara vänner. Både på nära håll och långt håll. Vänvänner och bloggvänner.
Nu ska jag in till Åre och äta middag på Broken tillsammans med min bästaste Gris i hela världen!
(Inte ens Nasse är bättre. Eller Spiderpig. Även om jag verkligen gillar Spiderpig..)
Så får man kommentarer, mail och varma kramar där man kan höra hjärtslagen mot sitt eget.
Och allt känns litet bättre.
Julia sa så fint. Mikaela skickade så fint.
Så jag tänkte att vi alla lyssnar och tittar på dessa videor. För det gör en inte allt, men en bit på vägen.
Och det är så himla bra bara det.
Att titta på en vacker pojke som är full och lycklig och sjunger: http://www.youtube.com/watch?v=4SYlLxXX7zw
Att påminnas om ens första kärlekar: http://www.youtube.com/watch?v=fY4Epc2XSGc
Att plötsligt vilja klippa av sig allt hår och köpa ett par hängslen: http://www.youtube.com/watch?v=0YbPGxJhdl4
Och att längta till Paris och rökning inomhus: http://www.youtube.com/watch?v=4jNAjKQMKTc
Sen gör det mig glad att solen lyser på miljoner med brandgula löv. Att jag har två Hello Kittysar på armarna.
Och att jag har så rara vänner. Både på nära håll och långt håll. Vänvänner och bloggvänner.
Nu ska jag in till Åre och äta middag på Broken tillsammans med min bästaste Gris i hela världen!
(Inte ens Nasse är bättre. Eller Spiderpig. Även om jag verkligen gillar Spiderpig..)
sockerbitar.
Okej, jag börjar med att ursäkta för att jag så brutalt kidnappat bilder från Julia och Aniko. Men ni ser, jag har inte lagt in några pics från mina egen än. Så jag har liksom inget att komma med.
De senaste dagarna har varit fantastiskt fina på alla sätt och vis. Förutom några.
I tisdags lekte jag med Julia i mången timmar och sen även med Emelie. Mer rara flickor får man ju leta efter. Så att man vill äta upp dem tror jag faktiskt. Dessutom var diskussionen om bloggar en av de mest givande jag haft! (och inte bara för att vi hade ganska lika åsikter)
Jag införskaffade lite mer eller mindre nödvändiga saker och låg en stund på golvet på H&M i Norrköping.
Väldigt typiskt mig.
Sen åkte jag till Stockholm igårmorse och var väldigt vuxen. Köpte frukostmacka och satt snällt på perrongen och väntade i 40 minuter i morgonkylan eftersom tåget var försenat. Mina väskor kunde jämföras med världens tyngsta metall så det mesta knuffades in i en box och jag traskade på trummande små ben till Slussen för att möta upp Sandra och lite lunchning. Flickan som är precis lika tagen ur en disneyfilm på riktigt som på bild. Man vill bara krama henne och prata onda spindlar och söta saker hela dagen!
Sen tunnelbanade jag mig iväg till Hötorget efter att ha fått tag i min adopterade syster och hade en lika trevlig myspratstund med Aniko. Den flickan gör mig så glad. Och liksom, trygg.
Sist men absolut inte minst träffade jag världens bästa Anna som jag saknat en massa. Vi tunnelbanade oss till Söder igen och åt god middag och tittade på allt nytt och fint hon införskaffat sen sist. Sen gjorde vi min resväska, fast det egentligen var omöjligt, ännu tyngre med sånt som sötnosen gav mig. (hade jag kunnat göra sådanadär små hjärtan i inläggen så hade jag gjort det här.) Ser fram emot att snart snart snart vara tillbaka i Stockholm. Mysa med Anna, fika i timmar och kolla på annan second hand än snordyr Beyond Retro.
Jag tycker om Stockholm. Men jag tycker ännu mer om människor jag känner i Stockholm.
Jag hittade ett halsband jag aldrig tänker ta av mig. Syns pyttelite nedanför min hand.
Sandra - Disneyprinsessan. (Aniko har fotat så vackert!)
Adoptivsystern. Hennes bild från modelljobbet i Sofies mode. Jag blir stolt som en liten miniatyrmamma.
Nu är jag hemma i norr. För första gången sedan i våras. Och det är så märkligt att jag inte har ord än.
De senaste dagarna har varit fantastiskt fina på alla sätt och vis. Förutom några.
I tisdags lekte jag med Julia i mången timmar och sen även med Emelie. Mer rara flickor får man ju leta efter. Så att man vill äta upp dem tror jag faktiskt. Dessutom var diskussionen om bloggar en av de mest givande jag haft! (och inte bara för att vi hade ganska lika åsikter)
Jag införskaffade lite mer eller mindre nödvändiga saker och låg en stund på golvet på H&M i Norrköping.
Väldigt typiskt mig.
Sen åkte jag till Stockholm igårmorse och var väldigt vuxen. Köpte frukostmacka och satt snällt på perrongen och väntade i 40 minuter i morgonkylan eftersom tåget var försenat. Mina väskor kunde jämföras med världens tyngsta metall så det mesta knuffades in i en box och jag traskade på trummande små ben till Slussen för att möta upp Sandra och lite lunchning. Flickan som är precis lika tagen ur en disneyfilm på riktigt som på bild. Man vill bara krama henne och prata onda spindlar och söta saker hela dagen!
Sen tunnelbanade jag mig iväg till Hötorget efter att ha fått tag i min adopterade syster och hade en lika trevlig myspratstund med Aniko. Den flickan gör mig så glad. Och liksom, trygg.
Sist men absolut inte minst träffade jag världens bästa Anna som jag saknat en massa. Vi tunnelbanade oss till Söder igen och åt god middag och tittade på allt nytt och fint hon införskaffat sen sist. Sen gjorde vi min resväska, fast det egentligen var omöjligt, ännu tyngre med sånt som sötnosen gav mig. (hade jag kunnat göra sådanadär små hjärtan i inläggen så hade jag gjort det här.) Ser fram emot att snart snart snart vara tillbaka i Stockholm. Mysa med Anna, fika i timmar och kolla på annan second hand än snordyr Beyond Retro.
Jag tycker om Stockholm. Men jag tycker ännu mer om människor jag känner i Stockholm.
Jag hittade ett halsband jag aldrig tänker ta av mig. Syns pyttelite nedanför min hand.
Sandra - Disneyprinsessan. (Aniko har fotat så vackert!)
Adoptivsystern. Hennes bild från modelljobbet i Sofies mode. Jag blir stolt som en liten miniatyrmamma.
Nu är jag hemma i norr. För första gången sedan i våras. Och det är så märkligt att jag inte har ord än.
Homecoming.
"im coming home again"
5 månader. Fem månader sedan jag var hemma i norr. Nu sitter jag på arlanda och väntar på att känna kylan mot ansiktet och se löven i brand mot en svart himmel.
5 månader. Fem månader sedan jag var hemma i norr. Nu sitter jag på arlanda och väntar på att känna kylan mot ansiktet och se löven i brand mot en svart himmel.
syster ysters.
En skön sensommardag åkte jag och mina två "storasystrar" på systerdag i Ängelholm.
Vi fikade små smörgåsar, knallade runt i solen, blev superkissnödiga, tittade i second handaffärer och köpte te som luktade chocklad och rosenkarameller.
I en Klotetaffär, miljövänliga och handgjorda saker från hela världen, hittade jag de vackraste av skinnväskor!
På en second handavdelning hittade jag dessa hårspännen. Gulliga som attan.
När jag blir stor och bor i en egen liten lägenhet ska jag bara ha omaka porslin med olika mönster, färger och storlek på allt. Särskilt gärna vill jag ha tallrikar med fina, målade, dekorationer av landskap och sånt.
Den dagen hade jag på mig min knallrosa klänning med rosett på magen. Naturligtvis måste man ha matchande fruktgodis då att knapra på!
Vi fikade små smörgåsar, knallade runt i solen, blev superkissnödiga, tittade i second handaffärer och köpte te som luktade chocklad och rosenkarameller.
I en Klotetaffär, miljövänliga och handgjorda saker från hela världen, hittade jag de vackraste av skinnväskor!
På en second handavdelning hittade jag dessa hårspännen. Gulliga som attan.
När jag blir stor och bor i en egen liten lägenhet ska jag bara ha omaka porslin med olika mönster, färger och storlek på allt. Särskilt gärna vill jag ha tallrikar med fina, målade, dekorationer av landskap och sånt.
Den dagen hade jag på mig min knallrosa klänning med rosett på magen. Naturligtvis måste man ha matchande fruktgodis då att knapra på!
i need you like a heart needs a beat.
Jag har alldeles för fina vänner som jag egentligen inte förtjänar. Jag är sämst på att höra av mig, kommer sällan med förslag på om vi ska hitta på något, tar lätt ut min irritation på dem och förväntar mig ändå att de ska vara där för mig.
Det är illa på så många sätt. Men ändå så finns de faktiskt där för mig.
Och när min bästaste vän åkte till München för att gå på dansskola så var det hon som gav mig det finaste av fina små brev. Jag blev så glad och rörd att det droppade tårar på fotografiet av oss.
Ett brev fyllt med minnen och precis det hon betyder för mig. Ren bästiskärlek!
Det är illa på så många sätt. Men ändå så finns de faktiskt där för mig.
Och när min bästaste vän åkte till München för att gå på dansskola så var det hon som gav mig det finaste av fina små brev. Jag blev så glad och rörd att det droppade tårar på fotografiet av oss.
Ett brev fyllt med minnen och precis det hon betyder för mig. Ren bästiskärlek!
Sanita jobbade som au pair i London, sista året jag gick på gymnasiet, och vi hann träffas där under cirka 12 timmar en alldeles fantastiskt rolig dag. På kvällen var vi så trötta av att ha shoppat och gåttgåttgått hela dagen att vi hade picknick på mitt hotellrumsgolv och fnissade åt precis allt.
Bra vänner kan man aldrig få för många av. Men de är de där extra speciella som man aldrig ska släppa.
Att få ett sånthär brev nedsmusslat i väskan var den sötaste presenten jag fått på länge.
alice in wonderland (s dress)
Idag har jag haft en helt fantastiskt trevlig dag i Malmö med Linnéababe!
Om inte mitt internet knasat sig så hade jag lagt upp bilder på allt ifrån Hello Kitty som räcker fuck you, till takbjälkar på tågstationen och Linnéa, i dockformat! Men nu gick ju inte det. Så ni får se världens vackraste skåne (nähä? För det finns ju så många..) när jag susade förbi i tåget och den underbara klänningen jag fick. Oh, inte fy skam!
Jag som inte hade siktat in mig på så mycket kom hem med inte mindre än tre klänningar, en väska, en liten petroleumblå väst och karameller! (Fast karamellerna ligger i min mage nu)
Second hand i Malmö är verkligen hur bra som helst. Skynda skynda fynda ni som kan!
Klänningen är den jag fick av Linnéa. Köpt second hand och i barnstorlek 150. Sitter helt perfekt på mig!
Väldigt Alice i Underlandet goes in the navy om jag själv får säga det. Marinblå med vita detaljer, krage, knyt i midjan och massa vidd i kjolen. Så fin att jag dör lite.
Tack Linnéababy!
Om inte mitt internet knasat sig så hade jag lagt upp bilder på allt ifrån Hello Kitty som räcker fuck you, till takbjälkar på tågstationen och Linnéa, i dockformat! Men nu gick ju inte det. Så ni får se världens vackraste skåne (nähä? För det finns ju så många..) när jag susade förbi i tåget och den underbara klänningen jag fick. Oh, inte fy skam!
Jag som inte hade siktat in mig på så mycket kom hem med inte mindre än tre klänningar, en väska, en liten petroleumblå väst och karameller! (Fast karamellerna ligger i min mage nu)
Second hand i Malmö är verkligen hur bra som helst. Skynda skynda fynda ni som kan!
Klänningen är den jag fick av Linnéa. Köpt second hand och i barnstorlek 150. Sitter helt perfekt på mig!
Väldigt Alice i Underlandet goes in the navy om jag själv får säga det. Marinblå med vita detaljer, krage, knyt i midjan och massa vidd i kjolen. Så fin att jag dör lite.
Tack Linnéababy!
Viva la vida
För en vecka sedan, när lugnet fortfarande låg lika stilla som den solvarma sanden, i Båstad
var tanken att vi skulle åka båt längs med Laholmsbukten till Torekov.
Nu blev det inte så men istället valde vi, världens bästa vän och två andra sötnosar, att spendera kvällen med middag vid stranden. Om livet inte är sagolikt vacker en sådan sommardag vet jag faktiskt inte vad som är vackert i livet.
Solen som värmer skinnet, doften av hav, en ljummen bris som får håret att fladdra runt ansiktet, mjuk sand att gräva ned fötterna i, vänner som skrattar och klarblå himmel. Det är vackert.
Middag vid havet. Fotoshoot i bakgrunden. Vi förstod aldrig vad det faktiskt gick ut på. Men länge höll de på.
Massa folk som njöt av kvällen.
Pepe´s. Mer Båstad kan det inte bli.
Väldigt Miami Beach. Utanför Loft.
Solvarma, ej genmanipulerade hallon. Godaste bären någonsin.
Massor, massor massor av rosor.
Barnen i bakgrunden gör precis vad barn ska göra. Leker på stranden och är lyckliga.
Solnedgång och Kajsa gör vad Kajsor gör bäst. Tuggar på bikinisnören.
Med världens bästa vän.
var tanken att vi skulle åka båt längs med Laholmsbukten till Torekov.
Nu blev det inte så men istället valde vi, världens bästa vän och två andra sötnosar, att spendera kvällen med middag vid stranden. Om livet inte är sagolikt vacker en sådan sommardag vet jag faktiskt inte vad som är vackert i livet.
Solen som värmer skinnet, doften av hav, en ljummen bris som får håret att fladdra runt ansiktet, mjuk sand att gräva ned fötterna i, vänner som skrattar och klarblå himmel. Det är vackert.
Middag vid havet. Fotoshoot i bakgrunden. Vi förstod aldrig vad det faktiskt gick ut på. Men länge höll de på.
Massa folk som njöt av kvällen.
Pepe´s. Mer Båstad kan det inte bli.
Väldigt Miami Beach. Utanför Loft.
Solvarma, ej genmanipulerade hallon. Godaste bären någonsin.
Massor, massor massor av rosor.
Barnen i bakgrunden gör precis vad barn ska göra. Leker på stranden och är lyckliga.
Solnedgång och Kajsa gör vad Kajsor gör bäst. Tuggar på bikinisnören.
Med världens bästa vän.
Comes around, goes around
35 timmar utan sömn, med en resväska av bly, massor av minnen i det mentala bagaget och en frisyr att dö för sömnade jag stilla in i förrgår. Sen kändes det som om jag aldrig vaknade. Och jag var högst disorienterad när jag väl gjorde det. Var jag i New York? Jämtland? Washington? Var i hela friden var Hannagrisen, min kumpan genom 16 dagars vareviga sekund? Varför hördes inte ljudet av susande bilar i natten och hade jag faktiskt ett fönster som tillät ljusinsläpp??!
Men jag var bara hemma. I skåneland.
De där 35 timmarna utan sömn funkar inte så bra för mig men trots hallucinationer av sömnbrist kontra sömnöverflöd så är jag på ett sätt riktigt glad att jag är hemma. För som jag skrev i ett sms igår under studentfirande av min fina Anja; "New York är fint, men Sverige är ganska fantastiskt."
Men jag var bara hemma. I skåneland.
De där 35 timmarna utan sömn funkar inte så bra för mig men trots hallucinationer av sömnbrist kontra sömnöverflöd så är jag på ett sätt riktigt glad att jag är hemma. För som jag skrev i ett sms igår under studentfirande av min fina Anja; "New York är fint, men Sverige är ganska fantastiskt."
Jag saknar å ena sidan New York och Washington, Janiko och de galna Mexicanarna/Brassarna, det okynniga vädret, lukterna, möjligheterna och de märkliga händelserna så jag dör. Men när Sverige visar sig från sin bästa sida när man trillar av planet på Arlanda trots att dygnet är upp och ned och skåne sen är sådär såsom jag älskar det som mest, då blir det lite lättare att bära.
Jag har haft en fantastisk resa. Som jag ännu inte förstår. För så bra har den varit.
Men imorgon ska jag lägga in bilderna och börja bearbeta. Kika, känna och tänka. Då får ni också se hur makalöst jag haft det. Tills dess ska jag ta upp livet i Sverige igen, hänga med mina vänner i trädgården, bli brun och sen börja jobba.
Bilder från vår helt sanslöst grymma dag på det mest bisarra nöjesfältet i superamerikansk anda.
Sixflags America.
Balder kan ju slänga sig i en vägg någonstans när det kommer till bergodalbanor helt enkelt.
I en jumpsuit och i goda vänners lag sprang vi runt, åkte runt och åt oss runda i hettan någonstans i Maryland och var en salig kompott av nationaliteter och människor. Det var underbart. Helt underbart.
Bilder brutalt snodda från världens bästa mexicanare. Trots att han varken är kort eller brun. Fernando. The slampa.
Alive and still going strong
Det finns ingen ände att börja i för att på något sätt i världen kunna sätta ord på denna resan hittils.
Men för att säga något så kan detta sägas, utan att bli för långdragen;
Vi har varit här halva tiden, USA är ett sjukt land på många sätt (både dåliga och bra), vi har haft så jävla roligt och gjort så mycket olika, udda, roliga, märkliga, nya, spännande saker.
Jag skulle kunna skriva i en evighet men istället så låter jag er kika på bilden från en mycket rolig kväll med massor av brasilianare i ett ghetto utanför Washington. Jag och Hanngrisen ligger där nere i högen av människor. Någonstans.
Nu ska jag till Starbucks om en stund ch dricka vanilla bean frappuccino i det helt galet kvalmiga hettan.
När jag åtrkommer nästa gång får vi se. Jag prioriterar äventyr i världens märkligaste land framför bloggning.
Ni får ju ändå höra allt underbart senare! :)
På fredag fyller jag år! Det skall firas i New York tillsammans md Grisen på Broadway.
Jey jey jey!
Men för att säga något så kan detta sägas, utan att bli för långdragen;
Vi har varit här halva tiden, USA är ett sjukt land på många sätt (både dåliga och bra), vi har haft så jävla roligt och gjort så mycket olika, udda, roliga, märkliga, nya, spännande saker.
Jag skulle kunna skriva i en evighet men istället så låter jag er kika på bilden från en mycket rolig kväll med massor av brasilianare i ett ghetto utanför Washington. Jag och Hanngrisen ligger där nere i högen av människor. Någonstans.
Nu ska jag till Starbucks om en stund ch dricka vanilla bean frappuccino i det helt galet kvalmiga hettan.
När jag åtrkommer nästa gång får vi se. Jag prioriterar äventyr i världens märkligaste land framför bloggning.
Ni får ju ändå höra allt underbart senare! :)
På fredag fyller jag år! Det skall firas i New York tillsammans md Grisen på Broadway.
Jey jey jey!
bark, nötter och grisar
Jag och Hannagrisen lämnar imorgon norr för Sthlm och en natt på Arlanda. Sen blir det USA.
Vi lämnar allt det här fina som bilderna nedan visar. Minnen för livet.
Men Hanna kommer tillbaka om dryga 20 dagar. Jag, jag kommer tillbaka om cirkus 4 månader.
För sen ska jag till skåne hela sommaren. Åh vad jag kommer att sakna vissa. Särskilt människor på bokstaven H.
Tuvstarr
Häromdagen fick jag en av de finaste komplimangerna jag någonsin fått tror jag.
En söt bloggvän och tillika facebookvän kommenterade om bilden nedan som jag hade som presentationsbild på just facebook en dag eller två. Så skrev hon något i stil med;
Att jag på den här bilden liknar flickan på John Bauers bild från sagan om lilla prinsessan Tuvstarr.
Och jag som älskar den här bilden.Tycker att den är så himla vacker. Skogen, de mörka stammarna, hon som sitter ensam och kikar ned på sin spegelbild under det långa ljusa håret. Och så får jag höra att det ser ut som jag.
Personligen tycker jag inte att det är så likt, hon är för fin där hon sitter, men jag förstår tanken.
Och det gjorde, nej gör, mig så glad. Som sagt. Finaste komplimangen någonsin kanske.
Att jag skulle likna Tuvstarr. Oh.
En söt bloggvän och tillika facebookvän kommenterade om bilden nedan som jag hade som presentationsbild på just facebook en dag eller två. Så skrev hon något i stil med;
Att jag på den här bilden liknar flickan på John Bauers bild från sagan om lilla prinsessan Tuvstarr.
Och jag som älskar den här bilden.Tycker att den är så himla vacker. Skogen, de mörka stammarna, hon som sitter ensam och kikar ned på sin spegelbild under det långa ljusa håret. Och så får jag höra att det ser ut som jag.
Personligen tycker jag inte att det är så likt, hon är för fin där hon sitter, men jag förstår tanken.
Och det gjorde, nej gör, mig så glad. Som sagt. Finaste komplimangen någonsin kanske.
Att jag skulle likna Tuvstarr. Oh.
When im of.
Istället för att blogga så gör jag ungefär sånthär;
Kärar ned mig i en känslolös rosa plastklocka. Hur har jag kunnat lev mitt liv hittils utan den, är den stora frågan. Jag vill ha. Och får jag inte så är Dahlboms snart en fattigare.
Vi hoppar ner för slänter för att fira att Issa det lilla pyret fyller 18. Jag känner dock att jag verkligen inte kommer ytill min rätt på detta fotot. Jag är bättre än så på att..eh..hoppa.
Spelar ett väldigt märkligt spel som är dömt till att få folk att misslyckas. Brutalt. Och därmed bli kalasiga i huvudet. Isabelle är söt, Hanna pillar med hennes lockar och jag är gangsta. Min nya grej.
Viktor vill promt ta livet av Sofie genom att slita i hennes scarf och läsa budskapet. Mycket midsommarkänsla när man sitter ute i trädgården i maj och knaprar tårta och kyckling.
Emma hoppar bäst. Hon kan både flyga högt, se lycklig ut och göra spidermanmoves med handen. Skills. Skills.
Sen hamnade vi hos den där klockan igen...
Kärar ned mig i en känslolös rosa plastklocka. Hur har jag kunnat lev mitt liv hittils utan den, är den stora frågan. Jag vill ha. Och får jag inte så är Dahlboms snart en fattigare.
Vi hoppar ner för slänter för att fira att Issa det lilla pyret fyller 18. Jag känner dock att jag verkligen inte kommer ytill min rätt på detta fotot. Jag är bättre än så på att..eh..hoppa.
Spelar ett väldigt märkligt spel som är dömt till att få folk att misslyckas. Brutalt. Och därmed bli kalasiga i huvudet. Isabelle är söt, Hanna pillar med hennes lockar och jag är gangsta. Min nya grej.
Viktor vill promt ta livet av Sofie genom att slita i hennes scarf och läsa budskapet. Mycket midsommarkänsla när man sitter ute i trädgården i maj och knaprar tårta och kyckling.
Emma hoppar bäst. Hon kan både flyga högt, se lycklig ut och göra spidermanmoves med handen. Skills. Skills.
Sen hamnade vi hos den där klockan igen...
Judge me.
Jag diggar klipska flickor. Och en riktigt briljant klipsk flicka är Ragnhild.
Hon är typ ball i allt hon gör. (jag hatar ordet ball, jag hatar Mia Å ännu mer för att hon tvingade in ball i mitt annars ganska ordentliga vokabulär. DumMia..) Men istället för att fylla upp egokvoten genom att önska att folk ställer frågor så kom Ragnhild den balla ungen på att fråga vad vad folk, ni läsare, tror att man är för människa. Hur ni uppfattar mig helt enkelt. Vore galet intressant att läsa vad ni ser mig som för varelse av människoras!
Så jag snor brutalt hennes briljanta idé, men naturligtvis så ger vi henne credden för uppkomsten, och frågar alltså;
Hur uppfattar ni mig, hur tror ni att jag är, vad verkar jag vara för en människa?
Alla områden inräknade (så länge vi håller oss på en någorlunda normal nivå).
Typ; är jag spara eller slösa? Är jag den som beställer in den märkligaste asiatiska maten med extra kryddor bara för att det är spännande? Var jag mönsterelev i skolan eller ålade jag runt mellan bänkarna? Ja ni fattar.
Du är mer än bara en människa.
Igår var en jäkligt märklig dag.
För när jag satte mig i bilen, iförd pyjamas för vem bryr sig egentligen, och körde honom till tåget trodde jag att den där känslan av att det är så underbart att vara själv hemma, snabbt skulle infinna sig. Men så blev det inte. Jag steg in i huset och fann det helt tomt och tyst. Bara jag och ingen bror att hoppa lite på, skälla på för att han tar mina Cola Zero eller någon att kika på film med. Sen fortsatte dagen så. I en sorts tomhet där det bara var jag i min bubbla av ingenting. Jag låg på golvet och pratade med Grisen i telefon. Städade. Låg i badkaret och skrubbade mig så ren att det gjorde ont. Kikade på fruktandsvärt dåliga serier på TV.
Men det var tråkigt. Tristessartat.
Jag brukar aldrig hamna i någon sorts apatisk känsla när jag är själv. Men nu var det absolut det enda som hände. Jag ville faktiskt mest banka huvudet i väggen och vara allt annat än själv.
Men så precis innan jag tänkte avsluta den horribla dagen med att lägga mig i sängen och titta på Scarface i min ensamhet så ringde det. Och vi pratade i en evighet. Om allt och inget. Viktigt som oviktigt.
Seriöst och helt klart mindre seriöst. Men mest bra saker som får Dr. Phil att framstå som en populärpsykologisk humbugstalare. Så när gårdagen gick över till den här dagen var jag så glad.
Vänner är så jävla bra.
Sen har jagochkarl, eller Rana, ingått en liten pakt. Kan man väl säga. Det är ju fantastiskt bara det.
I min lejon-i-bur-vandrande dag pillade jag på allt i mitt rum för att fånga det minsta av intresse. Så jag knäppte av Björnen min studentmössa. Och möttes av det här. Jag har inte kollat på den sedan jag tog studenten för nästintill ett år sen. Och jag har inget minne av det. Men precis i mitten av mössan står det där.
"Du är mer än bara en människa!!! Du är underbar!" Följt av ett knubbigt hjärta.
Och det kan fan i mig vara något av det finaste jag läst om migsjälv.
Om gårdagen var en hink av bottenlöst, svart djup så är denna dagen helt annorlunda. Det dåliga vädret är inte fult och äckligt, det är sådär hoppfullt vårartat. Smulorna i min säng är mest gulliga och inte alls särskilt irriterande när de vasst fastnar på mina armbågar. Och om två veckor åker vi dit fingret pekar, jag och Hjärtat.
För när jag satte mig i bilen, iförd pyjamas för vem bryr sig egentligen, och körde honom till tåget trodde jag att den där känslan av att det är så underbart att vara själv hemma, snabbt skulle infinna sig. Men så blev det inte. Jag steg in i huset och fann det helt tomt och tyst. Bara jag och ingen bror att hoppa lite på, skälla på för att han tar mina Cola Zero eller någon att kika på film med. Sen fortsatte dagen så. I en sorts tomhet där det bara var jag i min bubbla av ingenting. Jag låg på golvet och pratade med Grisen i telefon. Städade. Låg i badkaret och skrubbade mig så ren att det gjorde ont. Kikade på fruktandsvärt dåliga serier på TV.
Men det var tråkigt. Tristessartat.
Jag brukar aldrig hamna i någon sorts apatisk känsla när jag är själv. Men nu var det absolut det enda som hände. Jag ville faktiskt mest banka huvudet i väggen och vara allt annat än själv.
Men så precis innan jag tänkte avsluta den horribla dagen med att lägga mig i sängen och titta på Scarface i min ensamhet så ringde det. Och vi pratade i en evighet. Om allt och inget. Viktigt som oviktigt.
Seriöst och helt klart mindre seriöst. Men mest bra saker som får Dr. Phil att framstå som en populärpsykologisk humbugstalare. Så när gårdagen gick över till den här dagen var jag så glad.
Vänner är så jävla bra.
Sen har jagochkarl, eller Rana, ingått en liten pakt. Kan man väl säga. Det är ju fantastiskt bara det.
I min lejon-i-bur-vandrande dag pillade jag på allt i mitt rum för att fånga det minsta av intresse. Så jag knäppte av Björnen min studentmössa. Och möttes av det här. Jag har inte kollat på den sedan jag tog studenten för nästintill ett år sen. Och jag har inget minne av det. Men precis i mitten av mössan står det där.
"Du är mer än bara en människa!!! Du är underbar!" Följt av ett knubbigt hjärta.
Och det kan fan i mig vara något av det finaste jag läst om migsjälv.
Om gårdagen var en hink av bottenlöst, svart djup så är denna dagen helt annorlunda. Det dåliga vädret är inte fult och äckligt, det är sådär hoppfullt vårartat. Smulorna i min säng är mest gulliga och inte alls särskilt irriterande när de vasst fastnar på mina armbågar. Och om två veckor åker vi dit fingret pekar, jag och Hjärtat.
Prinsessor vid havet
Jag hade världens bästa vistelse i Stockholm förra och förrförra veckan.
Knalla runt i solen med halsduken löst knuten runt halsen, söta bloggvänner vid sin sida, kluckande vatten att spegla fötterna i och knallblå himmel. Det var nästan som en liten saga. Nästintill för bra för att vara sann.
Men den var sann. På alla sätt och vis. Och minnesbilden av att vandra söderns höjder fram på kvällen med fåglarna kvittrande eller att kika ut över Stockholm med människor man trivs med, det är för alltid värt att spara i huvudet och hjärtat för kalla höstdagar när nästippen är blek av kyliga vindar.
Som en modern tolkning av en Monettavla!
Nina, Popbejben och Melissen när vi studdsade in i varandra på H&M av en slump.
Så himla härlig bild!
Malmö i sommar. Fika fika fika och second hand kikande.
Sen kom min prinsessa precis när de andra skulle iväg hemåt. Världens finaste Aniko.
Det låter kanske märkligt men ärligt talat, hur lite vi egentligen träffats på riktigt så känns det som om jag känt sötnosen i en mindre evighet. Hon är systern jag aldrig haft.
Vet inte hur länge vi satt på det där cafeét på söder men på något vis är det aldrig länge nog. Ser fram emot nästa gång jag får krama på Aniko och prata om precis allt och ingenting. Luv luv luv.
Sugarpumpkin hade som vanligt finfina kläder med skorna i kombination med strumpisarna var ju underbara. Liksom, himmelsblå och blank men ändå matt syrenlila! Ohhh
Knalla runt i solen med halsduken löst knuten runt halsen, söta bloggvänner vid sin sida, kluckande vatten att spegla fötterna i och knallblå himmel. Det var nästan som en liten saga. Nästintill för bra för att vara sann.
Men den var sann. På alla sätt och vis. Och minnesbilden av att vandra söderns höjder fram på kvällen med fåglarna kvittrande eller att kika ut över Stockholm med människor man trivs med, det är för alltid värt att spara i huvudet och hjärtat för kalla höstdagar när nästippen är blek av kyliga vindar.
Som en modern tolkning av en Monettavla!
Nina, Popbejben och Melissen när vi studdsade in i varandra på H&M av en slump.
Så himla härlig bild!
Malmö i sommar. Fika fika fika och second hand kikande.
Sen kom min prinsessa precis när de andra skulle iväg hemåt. Världens finaste Aniko.
Det låter kanske märkligt men ärligt talat, hur lite vi egentligen träffats på riktigt så känns det som om jag känt sötnosen i en mindre evighet. Hon är systern jag aldrig haft.
Vet inte hur länge vi satt på det där cafeét på söder men på något vis är det aldrig länge nog. Ser fram emot nästa gång jag får krama på Aniko och prata om precis allt och ingenting. Luv luv luv.
Sugarpumpkin hade som vanligt finfina kläder med skorna i kombination med strumpisarna var ju underbara. Liksom, himmelsblå och blank men ändå matt syrenlila! Ohhh