aenigma

Mitt mentala läge är fortfarande extremt stressat och virrigt. Så istället för att göra en bra och pedantiskt lista med exakt vad jag ska ha med mig så sitter jag och tittar på Youtubeklipp på typ... Paul Potts. Och lite Jeff Buckleys Hallelujah. Sånt där som får det att gå rysningar längs med hela ryggraden. Sång som liksom är utanför vår värld.
Har klippt min lugg dessutom. Det borde jag inte få göra. För jag kan inte klippa. Och särskilt inte mig själv!
Nu har jag en småhackig och lite kortare lugg. Inte perfekt men dugligt. Antar jag. Jag säger att den är charmerande, inte skev och sned...

Igår hade jag ju på mig älsklingsrosetten. Så jag sprang in till papis garderober och nallade med mig två till. En stor och ganska stel med prickar i blått och så en liten rar sak i vitt siden. De ska få sitta på min skalleefter hemkomsten från semster.

Ändå på G med att gräva fram dyrgripar i garderober så fann jag min underbara tweedkavaj. Ärvd från mamsellen och med en intressant historia bakom sig. Den tar vi dock en annan gång. I alla fall är det en sån där kavaj som inte ser mycket ut för världen innan man tar på sig den. Då förvandlas den till den mest perfekta kavajen någonsin. Skräddarsydd i fin tjock ull med sidenfoder och läderdetaljer. En gång en ryttarkavaj för mamsellens Hubertusritter på sin ponny, numera min raring som inte blivit används så mycket än. Lite för stilig och lite för "jag herrskap, du tjänstejon"-plagg för stället jag bor på. Men den ska få stanna hos mig för evigt med massor av användning i framtiden.