aenigma

Tänkte bara meddela att jag lever, är vid god vigör och kolla så att ni är densamma.
Jag fyller mina dagar med mat, sömn, skidåkning, att hasa runt i underställ, vila på någon skön soffa, brumma runt med skoter, trilla av skotern, skratta åt att jag trillar av skotern, köra fast med skotern och skratta åt de löjligt stora mängderna snö som gör att vi kör fast. Sen dansar jag lite på Bygget, kramar folk jag tycker om, halkar runt i Åre, äter lite till, sover lite till och gör vad som faller mig in.

Just i detta nu försöker jag böka in voddler i min proppfulla dator och samtidigt peta liv i Mikael.
Men han gör det där som vi upptäckt är fint. Sova.

Imorgon är det nyår och jag lovar ingenting men kanske kommer det ett såntdär populärt dettaharhäntunderdetgångnaåret2009-inlägg. Eller inte. Jag kanske susar runt i skidbacken tills det är dags att hoppa i klänningen, poppa champagnekorkarna och titta på norrsken och fyrverkerier.
Och om så är så kommer detdärinlägget i det nya, oförstörda året.
Kram

Idag åker jag och miss Piggie hem.
Jag vaknade av att hon satt på golvet och grymtade över att hennes strumpbyxor var försvunna.
Nu packar vi, väl medvetna om att min fader förvarnat oss om att det inte finns mycket plats i bilen. Och det som inte får plats, det får inte åka med. Risken att vi får gå nakna i två veckor är alltså överhängande.

Vi lyssnar på en dygnslång playlist på Spotify, tinar kyckling som ska bli vår sista måltid här under 2009, tittar ut på det fina vädret som ligger tryggt över Stockholm. Konstaterar att vi ska åka hem. Vara Åre-bor igen. Åka skidor, fika på Bahnhof i timtal, tisdagsdansa på Bygget, äta middag på Broken, trilla i backen på väg ned till ICA, förbanna turisterna i liftkön, skratta så vi nästan kissar på oss åt att miss Piggie fastnar under en rot när vi åker off pist vid Sadelliften, kisa mot skutan och undra varför vi någonsin lämnade att bo i hennes skugga.
Vi är Stockholmsbor nu. Men för ett par veckor ska vi vara norrboende igen.

Det är fint att känna sig hemma på två platser.

Jag och Fanny på Vitamin Waterfesten i veckan. Det ska bli många liknande kvällar när jag är tillbaka i Stockholmsstaden. Men tills dess ska vi ha klassiska Byggetkvällar i Åre.

Hatar suddiga mobilbilder och hatar diffusa spegelbilder men ibland finns det varken tid eller möjlighet för någonting annat. Idag är jag ledig min första dag i december (dvs. ledig från HTC men har skribentjobb och dylikt) och sitter nu och småjobbar med att maila in kvitton och uppgifter, redigera bilder för redovisning av veckans jobb och skriver to do-listor. Imorgon för jag en sista kraftansträngning med jobb här nere i Stockholmsstaden och sedan ska jag sova varenda mil hem till norr, Åre, snön och lussebullarna.

Nu ska jag strax galoppera ut i den smutsgrå snön här och inhandla min första julklapp. Då kommer jag se ut ungefär såhär. Färg färg färg och lite mer färg. För det blir man glad utav.


Mössa, Busnel. Lurar, Wesc. Halsduk, från goodiebag. Jacka, Sunday Sun. Rosettbrosch, present. Kjol, miss Piggies/H&M. Väska, Monki. Och RIP stövlarna som redan gått sönder och nu är reklamerade. Finns inte kvar och jag är numera vinterskolös. (jag är knäckt som ett barn som tappat sin nalle)
Vart hittar jag nya vinterstövlar i storlek 34 som inte blinkar när jag går och är rosa??

att få sova tätt intill.

fotografera vackra saker.

en handfull mod och tro på mig själv.

en handled full med dyrt och billigt, enkelt och extravagant i smyckesväg.

dagar i backen som följs utav långa fikastunder och som toppas med timtals av dansande timmar.


Jag tänker uppfylla allt inom en snar framtid, som en julklapp och present till migsjälv.

Häromdagen fick jag två paket som skickats från Tai Pei via Hong Kong och en massa andra ställen. Innuti låg mina egendesignade mobilskal!
Just nu använder jag det som jag satte min egna illustration på. Blev sjukt bra skärpa och inte det minsta pixligt som jag var rädd att det skulle bli eftersom jag förminskade den och fixade en massa.
Så, illustration på baksidan och mönstrat/grönt på framsidan. (hej, clementinkletig touchskärm!)

Jag bytte nyfallen, puderlik snö som aldrig slutade falla i Åre för smutsgrå isfläckar på Götgatan, Stockholm.
Men jag tycker om kontrasterna. Med en hoodie som luktar som Mikael, en kropp som fått ta igen i alla fall några timmars sömn och en vetskap om ett stundande 'jullov' så fixar jag en sista intensiv vecka med
jobb ungefär dygnet runt. Så, nu kör vi!

Porträtt av mig av bästa Anna.

Jag är inte särskilt intresserad av mat. Naturligtvis tycker jag om att äta god mat men när det kommer till kritan tycker jag mest att det är lite halvjobbigt att hela tiden behöva fylla på energidepån. Att äta är inte så kul och jag har aldrig tyckt om att laga mat innan. Men med en kräsen smak och flytt hemifrån så har jag börjat lära mig att uppskatta det här med mat. Både att äta och laga.
Så numera komponerar jag då och då ihop mer eller mindre avancerade (jag är ingen Ramsey precis) små rätter. De innehåller näst intill alltid fetaost eller kyckling. Det ledsnar jag aldrig på.

För ungefär en vecka sedan pysslade jag till detta: 


1. Fullkornspasta. 2. Knapersteker bacon i olivolja. 3. Kokar broccoli och skär dem i lagom trädstora bitar. Steker små bitar av kyckling och låter det sedan puttra en liten stund med cremé fraiche och kryddor (jag gillar franska örter och freestylar sedan med vad som ser gott ut i kryddhyllan). 4. Till sist slänger jag ned baconbitarna i stekpannan med kycklingen, rör om och så är det klart att ätas!

Jag tycker verkligen om våra arbetskläder. Det känns lagom flådigt med vår svarta Hopeklänning och tjusiga kappa från Blank. Men vissa dagar saknar jag verkligen att få bära mina egna kläder. Just nu jobbar jag i princip varje dag och då blir det inga second handklänningar, knalliga smycken och svepande kjolar.
Men på lördag flyger jag hem. För att i en hel dag få vara med min Mikael innan jag flyger tillbaka hit igen. Då ska jag bära blommigt och rutigt, ha tre halsband på en och densamma gång och ha en gigantisk sammetsrosett i håret. Jajamen.


Klänning, farmors gamla som jag fått.

På sena sena kvällar när jag inte kan sova och bara ligger och snurrar in mig som en snigel i täcket så tar jag fram ett litet block och min svarta tuschpenna. Så ritar jag bara. Oftast människor. Ansikten.


Jag insåg dock när jag vaknade dagen efter att jag ritade alla dessa flickor att det är bilder utav sådana personer som jag beundrar, ser upp till och tycker är sådär tokigt coola just för att de är precis som de vill vara. Och ofta för att de är så mycket som jag inte är. Jag kanske inte vill vara exakt som dem. Men shit pommes vad jag diggar tjejer som har riktigt korta frisyrer och ser så himla feminina ut och bär upp korta lockar och sina långa halsar, tjejer som garvar lite för högt och kastar huvudet bakåt så man ser alla tänder i överkäken, de som vågar tjocka kajalstreck även en vanlig tisdag och inte är rädd för knalliga färger runt ögonen, tjejer som har så nördiga glasögon att det inte ens är trendigt längre men ändå som ser ut som a milion bucks, flickor som har för långa luggar, breda ögonbryn som ramar in ansiktet och en miljon fräknar.
Och är stolta över det.

Inne i lägenheten är det varmt men vid fönstret är det vinter och kallt.


Klänning, 2hand.

Jag är hemma ifrån Göteborg. Efter turbulenta dagar, Idol i överflöd och en bilresa som tog många många timmar i spöregn. Bloggen har kommit i kläm mellan alla dessa miljoner saker och jag känner mig som jag övergivit mitt husdjur ungefär. Men på hemmaplan är det lättare att uppdatera  så nu kör vi, igen.
Men innan vi kör ska jag lägga mig ned och hoppas att jag inte dör i sömnen av kroppslig och mental trötthet. 

Nu är jag i sköna Göteborg. Igår jobbade vi från fem på morgonen till nio på kvällen och sen däckade jag och fröken Tiger, min kollega för uppdraget här, på vårt flådiga hotellrum.
Med ett berg av hotellfrukost i magen och en snart nyduschad kropp ska jag snart knalla över till Nordstan och sen försöka få tag i fröken Blåval för en liten fika. Sen blir det jobb på Scandinavium och Idol-kvarts finalen.
(trodde aldrig att jag skulle skriva ett ord om Idol men alltså, efter att ha sett genrepet igår - fy satan vad Erik knäcker. K to the näcker.) Spretigt inlägg men så är livet just nu, lite spretigt. Men himla bra!

Efter festen på Spybar förra veckan släppte jag ut håret och fann min lugg såhär. Hur fint?
Min vän sa att jag såg ut som donnan i Roger Rabbit. Nu vill jag se ut såhär jämt.

Man kommer hem och är så trött att man inte kommer ihåg pojkvännens fullständiga namn.
Eller sitt eget.
Tuggar på en lussebulle till middag och lägger sig i sängen med kläderna på.
Fast så kommer man på att man har en fullkomligt sagolik prickig sak i garderoben som kommer att vara så fin till lite solbränd hud, palmbladsrassel och salt hav. Då glömmer man bort för ett tag att klockan står på fem till imorgon och det sen väntar 6 timmars bilkörning till Göteborg och fyra dagars full kareta med jobb.

Det är de små sakerna som gör det.