Hej då blogg.se, hej hej whatsupsthlm.se!
Efter många långa väntande dagar, fixande och trixande och HTML:ande hit och dit (inte av mig dock, jag stod som en mini-despot i internetsfärsmitten och vifftade med en imaginär pinne och begärde kategorier hit och kommentarsfuktion dit) är det äntligen klart. Det jag väntat på och som jag hintade om i början av veckan.
Nu flyttar aenigmabloggen härifrån till www.whatsupsthlm.se!
Nya adressen är alltså; www.whatsupsthlm.se/aenigma
Roligt som tusan både för att jag arbetar för sajten som skribent, för att det är grymma killar som har den och för att det är en så himla bra sida. Nu är jag pepp som tusan och hoppas ni också är det och följer med mig.
Skulle bli ledsnare än ledsnast (hittepå ord?) om ni inte hakade på. Så länka om era listor och kom med till en ännu bättre aenigmablogg!
oh, olga
För ett par veckor sedan gick jag in på min nya favorit bland tecknarbloggarna. En alldeles sannslöst duktig tjej som kan konsten att rita både de där snabba, roliga små bilderna och illustrationerna som likt Berlin en gång sjöng i Top Gun 'take my breath away'. Hur glad blev inte jag när jag gick in en dag och hittade nedanstående porträtt ritat av mig! Inte nog med att det är så likt att jag dör, bakgrunden är ju fantastisk och mössen i håret gör mig knäsvag. Med lite tur har jag snart den här att hänga på min vägg hemma. Den ska få
hedersplats. Att konstnären dessutom heter Olga gör ju ingenting sämre. Olga liksom! <3
Jag blir lika glad varje gång jag får ett porträtt, en länk, en bild eller något fint utav er. Sparar alla bilder i datorn, lägger era fina ord på minnet och har era inlägg som sparade favoriter. Så bara för att jag inte lägger upp saker jag får här betyder det inte att jag inte är glad. Tvärtom, det värmer så himla mycket!
saker som är gott.
Det här är nog enda gången någonsin jag kommer att blogga innan sju på en morgon. Men vad gör man när man vaknar av hicka och inte kan somna om? Man petar på Mikael, låter som en anka som satt i halsen, läser på tandkrämstubens alla språk och resignerar sedan och lägger sig i ett soffhörn för att läsa. Och så gör man ett blogginlägg över saker man brukar äta. Mm.
Jag är ingen fena på det här med mat. Frukost hoppar jag i princip alltid över, lunch brukar jag rota fram sporadiskt och på kvällarna så har jag och Piggie sedan vi flyttade till Stockholm i 99 fall av 100 gjort någonting med quinoa och kyckling. Men jag försöker att bättra mig genom att äta mer genomtänkta
bruncher. Så här kan det se ut då. 
Baljor med te, hårdkokta ägg, knäckebröd med mögelost, äppelskivor, russin, tomat, tomatsoppa med tortellini, tranbärsjuice, oliver, fetaostsallad med sockerärtor och scrambled eggs. Inte allt på en och samma dag dock.
Appropå mat så kommunicerar jag och Grisen ofta med lappar. Vi har ganska olika dygnsrytm och hon är på skolan innan jag ens vaknat många dagar. Ofta innehåller lapparna uppmaningar om att just äta. Det är ju inte så lätt att komma ihåg det själv alla gånger. 
Q&A part III
Elin
1. vad jobbar du med?(jag tänker journalist, men är inte säker..)
Jag jobbar egentligen med massa olika saker samtidigt. Lite klurigt att förstå men jag trivs som fisken i vattnet eftersom jag får göra vad jag älskar och samtidigt rå över min egen tid! Men jag arbetar som journalist och skriver för både tidning, men inte lika mycket längre, och en sajt. Sedan jobbar jag som illustratör för både privatpersoner och företag, har en egen DIY-serie för en tidning, arbetar lite i sötaste butiken här på söder då och då (så jag får träffa människor någon gång) och bloggar. I stora drag. Ja just ja! Så pluggar jag en kurs i mode via Umeå universitet på distans också.
2. hur länge har du bott i stockholm och varför flyttade du hit?
Jag har bott i Stockholm sedan ungefär exakt första augusti 2009. Ett av de bästa besluten jag tagit även om jag flyttade ifrån min fina pojkvän och la 70 mil emellan oss. Anledningen var att jag ville göra någonting nytt, pröva om jag kunde vara vuxen, testa mina vingar i stora staden och framförallt utmana mig själv till att ta risker och våga tro på mig själv i branscher som inte alltid är vare sig de snällaste eller lättaste.
3. hur gammal är du?
Som sagt, 21 på mitt 22. Fyller den 30 maj och då ska jag ha kalas och gråta hur mycket jag vill eftersom it will be my party and I cry if I want to.
4. kan inte du göra ett inlägg med dina favorit-ställen i stockholm, shopping, caféer, barer etc. (jag har precis flyttat tillbaka hit efter fem år, så känner mig lite vilsen)...
Ska absolut göra en guide! Har precis hittat lite nya favoriter i både café som butikväg så en guide kommer!
Kiwikross
1. Jag vill gärna veta var du köpt ditt block som du brukar rita dina illustrationer i, det ser ut att vara ett väldigt härligt papper:)
Jag har himla fina föräldrar som tycker att kreativitet ska bejakas så pappor och pennor har de alltid köpt till mig så jag ska kunna rita och måla så det yr. Det jag använder för mina illustrationer som hamnar på bloggen oftast är ett medeltjockt papper med lite struktur i som inte är kritvitt. Inte akvarellpapper, vilket jag ibland använder, utan lite smidigare men ändå med fin yta som inte gör att tuschet rinner ut.
Hehl
1. Hur kan du vara så himla söt och go mot alla hela tiden?
Saken är den att jag är ju inte alltid söt och go. Tro inte det. Då känner jag att jag lurat er. Jag har massor av humör som ganska ofta sätter mig i onödiga situationer. När jag blir riktigt arg kan jag bli fruktansvärt kall och hänsynslös men framförallt träffsäkert elak. Jag arbetar på det och det är inget jag är stolt över. Så jag är inte snäll alltid. Särskilt inte emot de jag älskar mest. De får ta mycket av min frustration, besvikelse, ångest, oro, irritation och argsinthet som pyr strax under ytan ofta. Men jag försöker leva efter devisen att behandla andra såsom de behandlar mig. Det är rättvist.
2. Blir du inte trött av att besöka alla bloggare som besöker din blogg? Och samtidigt ha tid att, som sagt, vara underbart rar och skriva sockersöta kommentarer. Jag förstår inte. Hur hinner du allt?
Det är inte en envägskommunikation med en att ha en blogg i mina ögon. Jag tycker att det är ganska vidrigt med stora bloggare som blir arga när kommentarerna är "för få" när de själva aldrig kommenterar hos andra. Jag kan ibland känna mig matt när responsen är liten just för att jag alltid besöker en blogg som ger ett avtryck hos mig. Men inte för att jag tycker att ni MÅSTE det. För att jag vill känna av er närvaro. Om jag blev trött på att hålla i bloggen så skulle jag nog behöva sluta. För den dagen jag inte pallar med att läsa hos andra och säga "hej hej" hos mina bloggvänner är det ingen mening med att stanna i vår sfär.
Och jag tycker inte att jag hinner med hälften av det jag skulle vilja ärligt talat.
Sopnedkast
1. Vilken är den finaste platsen du besökt?
Oh, en sån där krånglig fråga igen. Men vårt hus i skåne är min oas. Min plats att andas och bara vara på. vare sig jag ligger i poolen, sitter i en stol och läser, klipper gräset som alltid är alldeles för långt under äppelträden eller leker med hundarna i nedre delen av trädgården är jag lycklig. I andra länder så kanske.. vår hemliga lilla strand på Guadeloupe. Eller från alptoppen Aguille du Midi där man ser tre länder mötas.
2. Om du fick välja ett enda klädesplagg att ha på dig resten av livet, vilket skulle det bli?
Just nu vill jag överhuvudtaget inte ta av mig den här presenten:
Men i sommar blir den varm under stekande sudeuropeisk sol så den här då:
Q&A part II
Elinani
1. Hur gammal är du?
Jag är 21 men fyller, skrämmande, 22 om ungefär två månader den 30 maj!
2. Hur har du spenderat ditt liv efter studenten?
Jag fick under sista året på gymnasiet tack vare bloggen den fantastiska möjligheten att börja skriva för en tidning. Så när alla velade över vad de skulle göra alternativt åkte till Asien för att hitta sig själva så hade jag redan jobbat som skribent ett tag och utökade sedan det med flera tidningar och mängder av olika jobbuppdrag. Sen kombinerade jag det med att resa, åka skidor, vara lycklig (och stundtals olycklig) och upptäcka att skrivandet och den kreativa sidan av jobbet är det bästa jag vet.
3. Vilket land du har varit i har bjudit på den bästa upplevelsen? Oh. Jag har haft så makalösa reseupplevelser så många gånger att alla är värda att nämna. Men Oman var båda gångerna en utomjordisk resa eftersom människorna, kulturen och landskapet tillsammans blev något som liknar magi. USA med New York och DC var den bästa kompisresan både för att jag åkte med en av mina bästa vänner till en av våra bästa vänner och att vi under alla dessa dagar fick nya vänner som gjorde veckorna till oförglömliga. Mina två resor till Västindien/ Karibien var helt makalösa på två helt olika sätt. Två olika öar, två helt olika resor och två miljoner olika minnen. Men skidresor till Chamonix och Sell am Zee med familjen är också tryggt bevarade i hjärtat. Och naturligtvis första ordentliga resan med Mikael till Brasilien. Ja, listan tar inte slut än på länge.
4. Vilka är dina tips till någon som önskade att dom kunde resa iväg lika ofta som du till lika roliga länder? Ibland när jag läser riktigt kända bloggar blir jag förbluffad över hur de har råd med allt. Naturligtvis tjänar de antagligen fyra gånger så mycket som jag men å andra sidan verkar de spendera 10 gånger så mycket också. Jag är sparsam och ekonomisk av mig. Visst shoppar jag ibland men nästan alltid second hand och jag är bra på att göra fynd. Men det jag nog gör mest, och bäst, är att jag prioriterar. Att resa är för mig viktigare än mängder av svarta, alla lika "perfekta" ankelboots med 12 cms klack från Topshop och utemiddagar. Visst vill jag ibland inte laga middag hemma och känner att en onsdag kräver champagne. Och då går jag ut och äter och köper champagne att dricka med sugrör. Men för det mesta så tänker jag på hur jag spenderar noga och påminner mig om att 10 plagg kan vara en flygbiljett till en plats jag aldrig varit på.
5. Vilka är dina favoritaffärer?
Second hand blir mer och mer mitt H&M, Monki och Weekday. Bäst gillar jag Myrorna, Stadsmissionen och Humana där priserna fortfarande är rimliga. Annars tycker jag om butiker med en rolig mängd märken och en blandning av skor, accessoarer och olika sorters kläder. Som Tjallamalla exempelvis.
6. Vilken är din favoritfärg?
Turkos!
7. Vilka är dina kvinnliga förebilder?
Kliché men alla gånger; min mamma. Den kvinnan har gjort så mycket för mig att ord inte räcker till för att
täcka min tacksamhet. Klokaste människan jag känner, alla gånger.
Stormsvala
Vilken av dina DIY:ade saker är du mest nöjd med?
Faktum är att jag är ganska nöjd med en hel del. Men denna kappa kanske?
Annars gillar jag enkelheten i denna. Hur lätt detta var. Detta tog tiiid men blev så fint. Jag har fått så mycket beröm för denna. Och dessa är jag sjukt stolt över!
idioti utav en industri
Jag har på senare dagar (läs: den senaste månaden) börjat kolla så smått på Top Model. Antagligen sist i världen och så vidare. Anledningen att jag kollar mestadels är att jag diggar Tyra Banks. Kanske är hennes sätt att vara en produkt, ett skådespel och helt fake. Men på något sätt vill jag tro att det är äkta. Att det är sprudlande energi, oinövade skämt och en härligt lättsam attityd på riktigt. Saken är den att jag tittat på de gamla säsongerna som visas på eftermiddagarna. Det passar bra som en sen lunchpaus då jag kan äta och ta ett break från mitt skrivande. Jag gillar att Tyra Banks känns som en stark kvinna. En person med skinn på näsan som står för vad hon är. Uppenbarligen är hon ju inte bara en snygg nickedocka, en marionett, man satt in, eftersom hon är producent bakom programmet också. Jag älskar det faktum att hon efter modellkarriären har mer former än någonsin och är vackrare än någonsin. Och verkar stolt över det.
Så råkade jag slå på trean häromkvällen när de visade det nyaste programmet. Det tog mig, på fullaste allvar, flera sekunder att förstå att kvinnan i svarta högmidjade byxor och en kort magtröja var densamma Tyra. Hela kroppen tycktes nedbantad, ansiktet avsmalnat och hälften av alla kurvor borta.
I andras ögon kanske det bara är en petitess. Något som man inte ens lagt märke till. Ännu en i raden av kändisar som gett vika för idealen efter att ha stolt sagt att de är nöjda med sin existerade rumpa. Och det är det för mig med. Men på något sätt så fann jag Tyra Banks som en av de där kvinnorna jag tänkte högt om. En förebild att inspireras utav eftersom hon var en kvinna med stil, makt, skönhet och en kropp att dö för trots att den inte var närheten av size zero. Jag blev på riktigt ledsen häromkvällen. Ledsen, besviken och arg. Jag vet ju inte om det är ett medvetet val, en fas i livet eller helt enkelt en stundande comeback för hennes skull som gäller. Men jag kände mig så jävla blåst. Om inte Tyra Banks kan vara storlek 38 och nöjd med det, vem fan kan det då?
Jag har alltid haft en kropp som speglar att jag större delen av mitt liv tränat mycket och rört på mig. När jag var yngre googlade jag på om man kunde förminska eller karva bort bitar av höftbenen. Jag tyckte att jag var det bredaste som gått i ett par skor. Ju äldre jag blir ju mer förlikad är jag med min kropp. Den är inte perfekt men den kan åka skidor en hel dag, traska uppför ett fjäll, promenera över hela New York och bära tunga grejer. Magen är inte platt och min rumpa känns ibland som en andra liten person. Men midjan är smal på det sättet att vippiga kjolar passar perfekt och Mikael tycker att jag är finast i världen i tighta jeans. Jag mår bättre när jag tänker på det. Men å andra sidan, ska jag varje gång jag tittar på mig själv i spegeln behöva övertyga mig själv om att jag är fin som jag är? Fast jag inte är size zero eller ens i närheten. Att tänka på sig själv som fin men alltid lägga in ett "fast" i meningen. Är det på riktigt? Är det såsom det ska vara, borde vara i en sund värld?
Q&A part I
Okej, jag kan erkänna att jag är yttepyttelite tjurig på att inte fler skrev lite om sig själva. För jag vet ju hur många ni är. Och jag är nyfiken på er! Vilka är ni, vad heter ni, hur gamla är ni, var kommer ni ifrån, vilken favoritgrönsak har ni? Ni som skrev i förra inlägget; gosh vad jag skrattat åt hur roliga ni är. Och söta. Ni andra, nåja, jag gillar er en massa fast ni är blyga. Puss! <3
Här kommer i alla fall första delen i era frågor och svar.
Requiem Pour Un Con
1. om du fick välja precis vilket jobb i hela världen, vilket skulle det vara?
Stridspilot. Jag har velat bli det sen jag var yttepytteliten. Och att flyga flygsimulator för ett stridsflygplan på min pappas jobb på flygplatsen för ett par år sedan gjorde längtan etter värre. Men annars vill jag jobba inom mode/media med tidningsjobb eller kreativitet. Fast lite utav mitt drömjobb har jag ju faktiskt nu!
2. hur träffades du och mikael?
Det ska nog få ett eget inlägg senare. Men via vänner till oss båda. Roligt är dock att jag första gången jag träffade Mikael och hans kompisgäng efteråt yttrade "jag ser ingen anledning till varför jag skulle någonsin skulle vilja träffa de här människorna igen. De är inte utav intresse för mig." Eh.
Alfapet
1. Vem är din största kändiscrush?
På den manliga sidan kan jag dö lite för Heath Ledger. Och Johnny Depp. Förstås. På den kvinnliga sidan tycker jag att Sophie Ellis Bextor och Leigh Lezark är ungefär det vackraste någonsin.
2. Vilken är världens genom tiderna bästa skiva?
Oh. Shit. Sånt kan jag inte svara på. Men en riktigt bra är definitivt The Killers - Sams town.
3. Om ditt liv skulle vara en film, vem skulle spela huvudrollen?
Jag har fått höra så himla många gånger att jag är lik Reese Whiterspoon så kanske den söta donnan? Men annars skulle jag lugnt välja
Cutethoughts
1. En sak jag inte får ihop är vart dina föräldrar bor, de har en sthlm lägnehet och ett hus i Åre, veckopendelare? Såhär; mina föräldrar kommer ifrån skåne men jag är född och uppvuxen i norr, precis utanför Åre. Min mamma jobbar i Stockholm och bor under veckorna i hennes och pappas lägenhet där, under tiden min pappa jobbar i Norrköping under veckorna och bor i vår lägenhet där. De reser mycket i jobbet båda två och susar runt en himla massa. På helgerna åker de antingen hem till huset i norr för att åka skidor eller ner till huset i skåne där vi alltid spenderar somrarna. Så ja, det blir pendling överallt och lite till ungefär!
2. Den frågan kanske inte handlade så mycket om dig så jag hittar på en till, vad läste du på gymnasiet? Jag läste estet med inriktning design. Hur fantastisk linje som helst och man fick utlopp för all kreativitet inom varenda tänkbart område. Vi ritade, målade, studerade konst, skapade i lera, designade glass, gjorde reklam, gjorde isskulpturer, ritade hus, gjorde modeller av våra drömhus, tecknade människor, gjorde film, fipplade med massor av datorprogram, pysslade med glas och massa mer.
En magisk purt til en anan värd
1. Varför tror du att du är så kreativ?
Jag får den frågan ganska ofta och jag vet lika lite varje gång vad jag ska svara. För mig är det som en aldrig sinande ström innifrån. Ibland är flödet så starkt att jag inte kan göra någonting för att ideérna nästintill kräver mig för att de är så många. Ibland känns ingenting rätt. Men det finns alltid tankar om saker som skulle kunna göras, projekt som ligger på lut och ideér som väntar på att få utlopp. Men det kommer från någonstans innifrån dit jag inte hittar men vet att det finns.
2. Har du några bra tips till någon som vill bli illustratör?
Att göra sin grej, rita för att man tycker att det är kul och ha en egen stil. Sedan är det bara att rita rita rita och lägga upp det på bloggen vilket är ett förträffligt forum!
Kajsa heter jag. Vet heter du?
Som ett första inlägg i serien där jag svarar på era frågor från förra veckan tänkte jag göra ett mindre inlägg med lite sånt där ditt och datt för att berätta mer om mig. Kan inte ni svara på en, några eller alla frågor sedan så jag får veta lite mer om er, ni som läser? Min nyfikenhet över vilka alla ni hundratals, tusentals som läser är men som inte kommenterar kan hålla mig fundersam i en smärre evighet. På ett bra sätt!
Så; spill the beans vettja!
Jag använder ofta uttrycket: "Of coursie little horsie". Vilket jag själv myntat tror jag?
Någon gång vill jag bo i ett land där: avokado är billigt så jag kan äta det obegränsat. (obegränsat = i antagligen ohälsosamt stor mängd)
På second hand kollar jag mest efter: Klänningar. Och mönster som är roliga, udda och annorlunda.
I mitt kylskåp finns alltid: fetaost, creme fraiche, kikärtor och quinoa.
Jag är bra på: att pyssla, vara långsint och att roa mig under långflygningar.
Jag är dålig på: att stiga upp tidigt, borsta mitt hår regelbundet (vilket behövs!!) och ta kritik.
Ett land jag alltid velat åka till: Israel. Var på väg dit med min familj för en långresa eftersom min mamma bott där men så blev det krig. Igen.
Jag handlar mat på: ICA. ICA for president.
Om jag hade ett husdjur skulle det heta: något antagligen absurt mastodontiskt.
Jag samlar på: episka ögonblick, flygplatser och märkliga saker utan syfte men som jag inte kan leva utan.
Min något udda favoritsysselsättning är: att operera bort stickor ur folks händer!
Jag är 21 år gammal och bor i en 1 ½ på söder i Stockholm tillsammans med min samboGris. 
Alla bilder är från en roadtrip jag gjorde med min mamma och ena bror från norr till Skåne via Stockholm och Norrköping för två (?) år sedan på våren. Träffade min Ida, vandrade på söders höjder och gick i gummistövlar i trädgården.
Om hår.
Jag får ofta frågor om mitt hår. Hur man gör för att få det långt, hur man bäst behandlar det och vad för schampoo jag använder. Därför tänkte jag att jag nu gör slag i saken och gör ett inlägg om det där svallet som sitter på mitt, och ert, huvud.
Jag har alltid haft långt hår. Det har varit längre än nu och det har varit en bit kortare men i ungefär den här stilen är det nästintill året runt. Just nu går det ned till höftbenen och alltså nedanför naveln. När jag var liten såg jag ut som en maskrosboll ungefär. Alldeles galet ljust på gränsen till vitt och så blev det elektriskt som skandinaviskt hår gärna blir och stod ut runt huvudet på mig. Mina bröder såg likadana ut men när vi blev äldre så fick vi alla nya nyanser och liksom sorters hår. Min äldsta bror är snäppet ljusare än mig och har fantastiska, naturliga lockar att dö för. Min andra bror är rödblond och har spikrakt. Själv är jag, beroende på årstid, ganska gyllenblond eller strawberryblonde och har tokigt rakt hår.
Alla människor kan inte få riktigt långt hår. Jag är ingen expert på området men tydligen så är vissa hårsorter/typer sprödare än andra och klarar inte av att växa för mycket på längden. Mitt hår å andra sidan kan, verkar det som, blir hur långt som helst men jag har verkligen det urtypiska skandinaviska håret som är fint och tunnt i kvalitén. Jag kan bli genuint sur på människor som har riktigt tjockt hår för att jag själv så gärna vill ha det.
Det största tipset jag har till er som önskar ett långt svall är dock att vara snällt mot ert hår. Jag har aldrig plattat håret (som om det skulle behövas..) och lockar det väldigt, väldigt sällan eftersom värmen från redskapen inte alls är särskilt snällt. Visst använder jag serum och små inpackningar för hårtopparna men annars håller jag mig borta från att ha produkter i håret också. Mitt hår blir mest ledset och liksom krispigt av spray, puder och sånt. Borsta håret varsamt, sätt upp det i en knut eller fläta när ni sover, toppa ofta och krama ur vattnet när ni duschat. Gnugga INTE sådär som man gjorde när man var liten. Och justja, jag blåstorkar aldrig mitt hår. Då blir det helt livlöst och torrt på ett dåligt sätt. Bättre att låta det torka utsläppt av sig själv.
I schampooväg har jag ännu inte stött på något magiskt. Jag tar det som finns och byter ofta. (Mest för att jag gillar goda dofter) Just nu använder jag Sachajuan och ett balsam från Tigi som får Mikael att vilja kräkas för att det är så sött. Jag snålar inte med balsam utan gosar in en handfull i längderna och extra mycket i topparna. Inte för att de gör kluvna endar hela igen men för att det känns bättre helt enkelt. Placebo jajemän!
Har jag glömt något? Fråga på isåfall. Och har ni andra frågor så peta in dem på inte föregående inlägg men inlägget dessförinnan. Ni har till låt säga, imorgon på er?
den lilla snigeln med det stora hjärtat
Andra i raden utav dessa tjejer blir min finaste Snigel.
Bea har inte bara varit en ängel som låtit mig bo hos henne flera gånger när jag ännu inte flyttat hit, hon är också en av de människorna jag tycker allra mest om i Stockholmsstaden.
Att umgås med Bea är som att vara barn och få leka igen. Man provar konstiga kläder, snurrar runt i tyllkjolar, fnissar åt saker, är uppe alldeles för länge på nätterna och har det allmänt mysigt.
Sen är hennes lägenhet den enda lägenheten jag tycker är finare än min här i Stockholm. Inte bara för att man kan gå runt den (byggd som ett O!), det är högt i tak, det finns en vacker kakelugn och en fin Snigel bor där utan för att hon så totalt gjort den till sin egen. Det är en bit av Alice i Underlandet på Östermalm.
Ett handmålat träd på väggen, små svalor vid hyllplanen och en kaninlampa som lyser mjukt.
Jag ger inte bort teckningar till vem som helst, hur som helst. Men till Bea kan jag ge hur många som helst.
Särskilt när hon ger mig sådana här örhängen:
Jag älskar människor som inspirerar bara genom att vara sig själva. Genom att utstråla personlighet och brinna för vad de gör. Fotografi gör mig sällan imponerad på riktigt då det i mina ögon är ganska lätt att ta en bra bild. Men Beata fotograferar på ett sätt som alltid får mig att reagera. Vare sig det är porträtt, landskap, såpbubblor eller något komponerat. Jag känner mig sällan så bekväm framför kameran som jag gör när hon håller i den.
Och i söndags var hon hemma hos mig och plåtade mig och de här små rackarna till en grej!
inte alltid så himla pretto. (fast man kanske tror det)
Jag hatar ordet modeblogg. Det framkallar kräkreflexer och jag kan börja hulka som en katt med hårboll på väg att skjutas som projektil genom rummet. Men jag kan ju vara otroligt modebloggig av mig.
Fotografera i spegeln.
Testa en annan vinkel. (Bättre så kanske?)
Fota dagens klädsel. Ganska stelt med bloggerblicken stadigt i kameran.
Så lite spexigare. Mer arty. Framhäva plaggen. 
Åsså en sista seriös innan man försvinner ut i natten.
Ibland vill jag banka ihjäl mig själv med något tung när jag inser hur jag kan vara. Sådär superpretto-bloggermaffia-Elin Kling-ish. Mest för att jag inte vill att ni ska tro att det bara är så jag är. Visst är everyday dress upp day för mig men jag kommer ex. inte hem efter en utekväll, kammar mitt Rapunzelhår framför en väl upplyst spegel och viker ihop kläderna i perfekta högar.
Jag lämnar alla plagg i ett spår genom lägenheten, snurrar ihop trasslet i en knut på huvudet, hoppar i mina ulltofflor, en t-shirt och psykadeliska Björn Borg tights, kliar mig lite i ögat och konstaterar att jag inte orkar ta bort sminket, rotar runt efter något att tugga på och äter det i sängen så det smular överallt samtidigt som jag läser något lättsmält så man inte behöver tänka. 
Aint so pretto and aint so pretty. And all happy about it.
saker att vara lycklig över
Tillbaka i Sthlmsstaden. Vi tar ett litet inlägg som jag skulle postat när jag var i Åre men som glömdes bort.
Jag kan vara en bisarrt pessimistisk människa. Tror varannan dag att ingen gillar mig, att jag kommer att dö nästa vecka, att Mikael ska komma på att han kan få någon betydligt bättre än en pipleksak till hamsterälskande tjej, att jag ska bli akut flygrädd så att jag aldrig mer vågar resa, att Coca Cola ska sluta tillverkas osv.
Så ibland måste jag påminna mig om hur bra jag har det. Här är min tacksamhetslista för dagen:
1. Även om snön ligger djup, särskilt här uppe i Åre, så kvittrar fåglarna sådär som de bara gör på våren, det droppar från istapparna och solen värmer lite lite lite på näsan.
2. Jag är så vansinnigt kär att det nästintill är knäppt. Att förklara hur fin, snäll, omtänksam, rar, förstående och fantastisk han är skulle bli en bok som i allas ögon utom mina vore vidrigt romantisk att läsa. Så jag behåller det för mig själv. Men faktum kvarstår att han är det bästa som hänt mig.
3. Jag har så mycket inspiration för att rita att mina fingrar upplöses i atomer!
4. Mitt nya deltidsjobb är så himla bra! Dessutom har de schackrutigt golv, gott ekologiskt the och man kan sjunga högt till Billie Holiday, Regina Spektor och Band of Horses. Bäst bäst bäst.
5. Om några veckor åker jag till London! Vi har inte bokat flyg men snart snart. Så ska vi bo hos vänner till Mikael, dricka äcklig öl (jag hatar öl), promenera, hålla handen, äta varma scones och säga "hi love!"
6. I sommar blir det en månads roadtrip med sol, surf, slokhatt som skuggar ögonen, armen hängandes ut genom bilfönstret och vinden i håret. Längtar så att magen gör kullerbyttor.
7. Någonting mjukt rosa/vitt i svalt tyg som fladdrar mjukt runt kroppen och känns alldeles perfekt 70-taligt ligger på mitt golv. Från allra käraste Karolin.
1 & 6 bilden är Elinanis fina. Sista är Karolins. Resten mina.
Vad är ni lyckliga över precis just nu?
v-day. <3-day.
Vi knarkar OS, bygger kojor i sängarna och fixar flådig, romantisk middag till oss själva som plåster på röda hjärtformade, myggbetskliande sår.
Men om man är ledsen över alla hjärtans dag. Att man inte har någon som klistrar rosor på dörren och lägger mängder med pappershjärtan i hela lägenheten; då tycker jag att man ska tänka såhär. Som vi gör.
Istället för att tänka att denna söndag handlar om det här:
pussar rosakantad värld klichéartad romkomkärlek och sirapstjocka ballader.
Så är det en dag om allt man tycker om och älskar, som:
Att leka på stranden med någon man kan skratta ihjäl sig med
Tokigt söta djur med små nosar och finurliga öron.
Ens favoritgodis.
Riktigt bra vänner.
Favoritklänningar.
Hattar som sitter perfekt.
Världens finaste farföräldrar.
Äventyrliga resor som man kan ägna åt att blåsa såpbubblor när man är trött i fötterna.
Ränder. I alla former, färger och varianter.
Böcker.
Och sommardrömmar.
Åreguide
Dock har jag lovat henne en guide till mitt Åre och därför har jag nu knåpat ihop en sådan. Den är på intet sätt komplett och täcker inte hela byn med allt vad den har att erbjuda. Men den ger en väldigt bra bild av vad jag tycker är värt att se, göra, kolla på och äta. Och min åsikt är ju lag så, tja. (igen)
Här kommer min guide till Oh-Rey! Vi tar det kategorivis.
Allmänna tips; vart man än bor i Åre under sin semester, i byn - i Björnen - i Tegefjäll - i Duved, så är det ett måste att ta skidbussen. Inte bara för att faktiskt ta sig till backen utan för att det är bästa sättet att se byn och omgivningarna om man inte har bil där uppe själv. Det är mysigt, trång, ombonat, alldeles för varmt och det skramlar av skidor, snowboards och barn med för stora hjälmar. Så ser man allt och lite till i dalen.
Att handla på ICA Åre kan vara som att gå igenom helvetets alla innersta cirklar. Att hitta saker, ta sig igenom massorna av folk, styra kundvagnen, ta sig fram till kassan, genomlida kön och komma ut levande på andra sidan är ingen lek alla gånger. Tidig morgon och sen kväll brukar vara de säkraste korten. Om man vill ha alla kroppsdelar intakta.
Vill man ha en souvenir så kan man göra som alla andra och köpa choklad från Åre chokladfabrik. Besök själva fabriken strax utanför Åre eller köpt en strut eller två inne i byn, de finns i princip varenda affär och butik. Stort urval av smaker och kombinationer och vansinnigt gott.
After ski är för vissa ett måste. Jag tar det helst hemma i form av fika eller en kall cola i bastun alternativt som en fika på byn men är man i Åre så är det nästan ett måste med en riktig, redig after ski. Fjällgårn får skutan att gunga och få gånger är pjäxdans på riktigt såsom det är där. Drick öl, var svettig i underställ och skidbyxor och sjung med i sweet home alabama med coverbandet.
Konsumtion; Åre är miniatyr-Stockholm vilket innebär att man hittar en hel del saker här som enbart finns i just vår huvudstad - och i Åre då. Det är inte billigt och i de små privata butikerna gör man inga direkta kap i men det finns en hel del unika, schyssta och grymma märken om man är beredd att betala för det.
Sen finns det ju en liten rad med kedjebutiker såsom Stadium, Vero Moda, Intersport och JC där allt är som det är i alla andra städer där de finns.
Vill man kika på accessoarer, jeans, klänningar och dylikt är mina tips Åre by ous, Hanson och Skistarshop nere på hotell Holiday Club. (De två förstnämna ligger i anslutning till Åre torg. Holiday hittar man nere vis sjön)
Är man sugen på mer streetwear, sköna hoods och skidkläder så gillar jag Åre skidsport skarpt! (Åre torg)
Infinner sig ett pysselsug så har butiken Kaki pärlor, garn, nitar och massa mer. Till bra priser.
Second hand finns faktiskt också men i miniatyrformat och med inriktning på andrahandsskidkläder. Liten och trång butik i källarlokal men man kan hitta riktigt bra jackor om man letar. (Ligger vid Åre skola)
Gå ut; Byn har ett antal olika ställen att gå ut på. Stora som små, röjiga som mer sitta-och-hänga. Under gymnasietiden var vi på Dippan minst en gång i veckan och då oftast på söndagar. Nu är det Bygget som vi frekvent håller oss till jag och mina vänner. I mina ögon Åres bästa utegångsställe alla kategorier. Tre dansgolv där de två på nedanvåningen är bäst. (ovan är schlager/Måns Zelmerlöv-territorie) Här har jag spenderat så många timmar under otaliga kvällar att det inte är klokt. Kan bli VÄLDIGT lång kö och ofta måste man stå på listan när det är mycket folk eftersom man annars hinner frysa ihjäl i kön utanför. Ibland spelar det bra band på scenen, ibland dåliga, men är man bara på humör så finns det inget bättre än att dansa tills fötterna ömmar här! M.I.As paperplanes är helig och man måste låtsas skjuta i taket på hiphop-golvet när den spelas, vakterna är väldigt trevliga men har en benägenhet att se ut som om de ska trilskas och när kvällen är slut vid 5 i 2 så tar man inte med sig första bästa kille utan går till Max och käkar pommes och dansar lite till vid läskautomaten.
Justja! Man MÅSTE stanna till stängningen på Bygget och höra sista låten. Den är alltid bäst. Vi är kända för att göra Bon Jovis bed of roses magisk med egenkomponerad och väldigt känslomässig dans.
Hanging schmanging; När fötterna är trötta efter att ha studdsat till Kapten Röds Kallakallacha en halv natt så kan det vara skönt att ta det lugnt nästkommande kväll. Det finns en hel del bra ställen att bara sitta ned på, dricka en öl och prata men vi hamnar alltid på Dahlboms (ligger mitt på Torget) i vilket fall som helst. Ljudnivån är lite för hög och musiken skulle kunna tonas ned men i övrigt är det tipp topp. Har man tur får man plats i en av de bekväma sofforna men annars finns det en hel del bord också att sitta ned runt. Ofta mycket folk och vill man kika på människor så är det mellan 23 - 24 man bör bege sig dit. Stänger 02. Snygg inredning och goda drinkar.
Äta; I byn som är Stockholms nordligaste förort finns det mesta i matväg. Ruskigt god japansk mat på Byggets restaurang Raw, kött i mängder på Beefaloo, snabbmat på Max och Subway, nachos och gulaschsoppa i backrestaurangerna, kycklingsmörgåsar på Twins, dagens på Recept och mycket mycket mer.
För att göra det lätt och sålla lite så berättar jag mer om de ställena som jag går till och personligen tycker mest om.
För en fika eller lättare lunch är Bahnhof alternativet som vi återvänder till som savanndjur till ett vattenhål. Visst kan det ibland ta lite tid och en gång var min chokladboll märkligt salt men det ÄR Åres skönaste café. Ligger i gamla stationshuset och kryllar alltid av folk. Locals och turister, lattemammor och skidstjärnor, farföräldrar och kompisgäng. Har bästa bakgrundsmusiken, soffor att småsova i, godaste rooiboosteet, spel att låna om man känner för att battla i alfapet, nyaste nummret av Rocky och toast att dräggla över. Det är omöjligt att vinna över cheesecaken, den får en att veva med den vita flaggan halvvägs igenom men är värd att ge sig i kast med alla gånger. Mikael lovordar deras älgkorvsmacka med något saligt i blicken och soppa-på-en-spik värmer gott.
Restauranger finns det som sagt många, många utav. Av de som ligger nere i byn är klassikern Broken ett måste när man är i Åre. Så är det bara. Är man djuriskt hungrig kan en av deras amerikanska mastodonthamburgare få vilken bjässe som helst på fall (läs; matvrak Mikael) men min favorit, och tillika Hannas, är helt klart Ceasar chicken wrap. Serveras med riktiga pommes och dip med sötsur sås och får det att vattnas i munnen.
Här kan man inte boka bord utan man får gå dit och hoppas på att ha tur. Att gå dit tidigt är ett hett tips. Otroligt skön, avslappnad stämning, härligaste inredningen och bästa menyn (läs längst ned på sista sidan).
Annars älskar jag Liten Krog som ligger en restaurang bort ifrån Broken. Väldigt mysigt, alltid trevlig personal och mat att dö lite för. Ett bra tag sedan jag var där men det perfekta stället om man vill sitta ned och äta en långsam, lugn, god middag i goda vänners sällskap.
Är suget efter sushi stort så serverar Raw ruskigt bra sådan, men det kostar också därefter. Väldigt tjusig restaurang som ligger i densamma lokaler som Bygget så när man ätit klart är det bara att rulla ned till dansgolvet och studdsa bort riset från mungipan. Gillar att sitta i deras halvcirkelsoffor under timslånga måltider och smutta på för stark sake och värma magen med god kycklingsoppa.
Skidåkning; Åreskutan är för mig som lekplatsen jag vuxit upp i. Här kikade vi på snygga killar som hängde i Bräcke och railade som gudar, här diskuterade man skolan över en kopp choklad på en av backrestaurangerna och här suckade man över mamma och pappa sominteförstårnågonting. Därmed är det svårt för mig att säga vart man åker, vilka backar som är bäst och så vidare. Men soliga, vindfria dagar strävar man upp mot toppen för att kolla ut över hela världen och förundras över hur himlen kan vara så blå, snön så vit och hjärtat så lätt. Rödkullen är mysigt att bara glida omkring i, snacka skit i liften och kolla efter renar. Vill man testa hur fort man kan åka så är Lundsrappet ypperligt. Blåser det och är kallt så är området av liftar mellan Tott och Björnen perfekt. Inbäddat i skogen och sköna backar att ta efter egen förmåga. Är det öppet så är Stendalen, och liftarna bredvid; Ullådalen och Tväråvalvet, något utav det bästa när det är bra. Sinnessjukt vackert.
Men mest ska man nog åka omkring överallt och hitta sin egen favorit. Det varierar ju dessutom från dag till dag. Ibland är Hummeln en killer och vissa dagar känns 1000-metern som paradiset på jorden. Och tvärtom.
alla bilder; tagna av mig.
Det är min lite allmänna guide till Åre. Har jag glömt något så är det antagligen för att det i mina ögon inte är värt att nämna. Typ. Julia, jag hoppas då får en underbar vecka!
och om det är någon annan som får nytta av den, förstås.
guilty pleasure and guilty consumtion
Jag har konsumerat kläder som om det inte fanns någon morgondag (eller extremt många morgondagar eftersom det fortfarande finns plagg som inte är använda) och gjort listor på plagg som jag baramåsteha eftersom det är nya säsong och nya trender och jag måste vara rätt.
Idag blev jag intervjuad för en grej till en bok. Anledningen till att jag blev intervjuad för det var att jag innan jul blev lite snabbt inslängd i ett program på P1 om konsumtion. Vi diskuterade köphets och vad det är som driver oss människor att handla. Handla fast där inget behov finns.
Och det är lika intressant varje gång jag tänker tillbaka på när high fashion och modeveckorna var allt jag tänkte på. Vilken relevans det hade i mitt liv. För idag är jag fortfarande lika, om inte mer, intresserad av mode och kläder men inte utav trender.
Jag finner inte lycka i att konsumera som jag gjorde förr. Och det är en lättnandets känsla.
För förr drog jag en parallell mellan att vara genuint intresserad av mode och att ständigt konsumera det.
"Man måste ständigt handla för att vara en riktig modefantast". De tankarna får mig att må illa idag.
Idag njuter jag av att kolla på mina favoritmodehus nya kollektioner. Men som inspiration.
Jag tycker om att titta på net-a-porter efter vackra skapelser. Som inspiration.
High fashionbloggar/streetstyle sidor/dylikt ligger högt upp på min webbläsarlista. För inspiration.
Jag behöver inte lägga mina pengar på 10 000 krs skor/väskor/klänningar/jackor för att tycka om kläder, mode och dess skruvade, härliga värld. Det trodde jag förr.
Mitt bästa guilty pleasure idag är att ibland längta efter riktigt magnifika skor som jag antagligen inte skulle kunna gå i för fem öre och som kostar lika mycket som en resa långt bort. Jag föredrar resor framför alla skor i världen men ibland tillåter jag mig att glo och dräggla lite över pjäser som får det att pirra i magen.
Ju chunky-er desto bättre.
Atacoma. Jag är inget Acnefan alls. Dyra kläder för monoton, enkel design. Men dessa pjucks är sinnessjuka.
Vet tyvärr inte vem som designat dessa men jag vill placera dem i en hylla som konst.
Finsk. En ny favorit som gör skor ifrån andra dimensioner. Otroligt vackra vinklar och spännande blandningar
av material, färg och kontraster.
Osman Youzefzada. Jag är fruktansvärt svag för skyhöga, klumpiga kilklackar. Gärna i sammet.
2009 - juli till december
Kom nyss på i min bubbliga-sockerdrickiga-spralliga-hoppiga-fas jag är inne i idag (snälla låt den stanna, jag har energi och inspiration till en miljon timmar och dygn som aldrig borde ta slut) att jag inte gjort klart min årsresumé! Därför kommer del 2, juli till december, alldeles precis nu.
Juli
Jag jobbade jobbade jobbade och var bara ledig någon dag då och då. Tog tillvara på kvällarna då jag bowlade, åt glass och skrattade med vänner i Båstad. Åkte till Köpenhamn en perfekt dag med Mikael. Köpte saker till lägenheten i Stockholm. Min drömlampa, kaninglassformar och massa fint från loppisar. Ritade sent på nätterna och hade mina sista dagar i skåne innan jag åkte till Östersund och jobbade med Yran. Jag och Jocke hade Yranbloggen och upplevde några utav de roligaste, mest turbulenta och knasigaste dagarna någonsin. Efterfest med Lady Gaga, spring fram och tillbaka i ett festivalglatt Östersund och intervjuer med ungefär en miljon människor, artister och band.
Augusti
Åkte sedan ned till huvudstaden med Grisen, blev sambo och Stockholmsbor. Var på IKEA under galet varma dagar, svettades ihjäl med fönstrena på vid gavel när vi flyttade runt saker i lägenheten och förbannade att det inte fanns kallt vatten i kranen. Målade och gjorde om massa möbler. Gjorde beställningsjobb på illustrationer och gick på artyfarty och väldigt vacker konstutställning. Köpte en och annan söt klänning på rean. Vaknade med fantastiska lockar i håret och bar florstunna plagg i augustihettan.
September
En månad utav mycket klänningar. Och väldigt fina sådana. Och alla vintage. Lekte runt mängder med vänner, fikade i eftermiddagssolen och mådde ruskigt bra. Kollade en massa på second hand och var tokigt många timmar på Beyond Retro med kompisar och bara provade saker. Hängde tre klänningar på väggarna istället för konst. Fick fina presenter av ännu finare vänner. Blev avritad av Anna när jag hade min Pierre Cardin-dröm på mig. Hade milslånga inbakade flätor och gick lika långa promenader och upptäckte hur vacker staden är.
Oktober
Blev sjuk och aldrig riktigt någonsin frisk. Fotograferades av Ina i höstljuset. Pysslade och gjorde DIY till tidningen. Jobbade med Björn Borg och hade fest med karnivaltema där jag ritade inbjudan. Kom hem till förvånad Gris med 12 heliumballonger i handen. Mådde inte alls bra i kroppen av sjukdom. Hade besök av härliga vänner. Klädde mig varmt och nästan jämnt i randiga klänningen från Noa Noa och flanellskjorta. Fick en liten videokamera som är bäst! Var trött så trött i hela kroppen.
November
Hade plötsligt två nya och helt fantastiskt roliga jobb! Fick superfina arbetskläder och hade randig halsduk till. Gjorde resumé på bloggalan och konstaterade som vanligt att vännerna är det enda bra med det hela. Kände mig dock fin i mina kläder med tema bohemian russian. Gjorde en tavelvägg med massor av foton. Köpte en sockersöt kofta på second hand med miljoner pärlor. Jobbade massor och hann äta lite så det blev mest äggröra eller omelett. Gjorde DIY med en kappa. Jobbade med HTCs Parlourfest på Spyan. Inspirerades av 60-talet, Twiggy och Emma. Tänkte på lussebullar mest hela tiden.
December
Jobbade så mycket att det knappt fanns någonting annat som existerade. Hade gröna naglar ungefär jämt. Var på jobbresor i bland annat Göteborg med Idolturnén. Fick hem mina egendesignade skal till Tattoomobilen. Fotade i fönstret hemma i vardagsrummet. Ritade mitt i natten när jag inte hade någon ro i kroppen. Körde en himlans massa bil. Fick hem uppmuntrande post. Åt lussebullar i oändlighet. Jobbade ännu mera. Gick upp vansinnigt tidigt. Och sen åkte jag hem till norr. Och det får ett eget inlägg. Sista dagarna i december och 2009.
2009 har varit ett så jäkla bra år. 2008 var magiskt. Det var året då livet liksom blev på riktigt. Men 2009 är speciellt av så otroligt många skäl. Mikael, flytten, jobb, vänner och resor. Jag blir varm i hela magen när jag tänker på det. För att mitt liv är otroligt fint på de flesta sätt. Det gör mig lycklig, och tacksam.
2010 ska bli en fortsättning tänker jag. Lika bra, eller bättre.
the Lake house
Okej, jag har hittat mitt drömhus. Mitt i en mening när jag talade med miss Piggie om hennes studier så såg jag i ögonvrån någonting på TV. Tre sekunder senare var jag såld och har nu googlat järnet på allt jag kan hitta om filmen the Lake House med Sandra Bullock och Keanu Reaves.
Har ingen aning om vad filmen handlar om men det är givet att jag ska se den. Efter att ha snokat runt på internet hittar jag lite fakta om huset som tydligen enkom byggdes för filmen och sedan revs. Otroligt synd då det i mina ögon är magiskt vackert. Jag älskar hur byggnaden smälter samman med naturen och hur elementen får mötas. Att huset faktiskt står i vattnet och metallens grågröna färg går samman med naturens dova nyanser men att de hård vinklarna kontrasterar lite är så sannslöst vackert.
Jag har alltid velat bo i ett hus med öppna ytor, massor av glasväggar och tak som släpper in mängder med ljus. Gärna ett ekohus med solceller som känns som vuxet ur, utav naturen. Som smälter in och inte känns malplacerat. När jag var yngre kunde jag bläddra i timtal i mina föräldrars arkitekt- och husböcker för att jag fascinerades över hur man kan skapa ett hem som är så olikt de typiskt svenska, faluröda husen med vita knutar. Jag drömde om australiensiska pelarbyggnader med smala gångvägar högt mellan träden och tropiska små hyddor utan väggar. Detta huset känns som en blandning mellan allt det jag älskade och önskade mig.
Huset byggdes vid Maple Lake nära Chicago och var inte alls särskilt stort eller praktiskt egentligen.
Att sudda ut gränserna mellan inne och ute, blanda hårda material som metall och mjuka som trä är precis vad jag tycker är den absolut vackraste arkitekturen. 
Rolig liten grej är dessutom att jag faktiskt under sista året på gymnasiet ritade mitt drömhus under en designkurs och att ett flertal saker är otroligt, nästan läskigt, lika med detta Lake house. Gångbron ut till själva huset, det glasinfattade väggarna och taket, närgeten till vatten och väldigt öppna ytorna är nästintill på pricken densamma.
Men så, Mikael, när börjar vi bygga?
vem är inte ful i 60 wattsljus?
Om några veckor åker jag till Brasilien. Ett land där minimala bikinis i princip är nationaldräkt för kvinnor. Jag ser fram emot att lära mig surfa. Eller nåja, försöka lära mig. Luta huvudet bakåt med stängda ögon och låta fräknarna komma fram på näsan. Knata omkring i flipflops i små byar och fotografera tropiska färger.
Men när jag ställer mig framför spegeln får jag en klump i magen. Jag får en klump i magen över det jag ser som en klump på min mage. Och jag rynkar pannan över lår som är grymma på att åka skidor hela dagen men inte lika grymma på att passa i ett par slimmade jeans. Och i det obarmhärtiga ljuset från en 60 wattslampa glor jag ned i golvet mellan mina fötter. Så blir jag arg. Arg för att jag inte är glad att jag kan åka skidor en hel dag och arbeta med min kropp. Arg för att jag inte är nöjd över det jag har. Arg för att jag trodde att jag kunde stå emot smalhetspropaganda men inte pallar att se på mig själv i spegeln.
Detta är en av dagarna. En annan dag biter sig inte Top Modelmodellerna, hon i reklamen för snygga kläder och sockersöta bloggtjejer fast. Jag hör när Mikael säger att han tycker att jag är så himla fin.
Men de där dagarna när jag glor ned mellan mina fötter och tänker att jag ska ta ett äpple varje gång jag är sockersugen och lyssna på rösten som viskar att jag inte borde, de dagarna är så vidriga.
För jag har inte fallit dit. Till ätstörningarnas förlovade, förskräckliga, förgörande land. Men det är så mycket närmare än vad man tror.
Om några veckor reser jag alltså till Brasilien. Och jag ser inte direkt fram emot de första dagarna av bländande blekhet i bikini. Men istället för att ha ångest över bullar på magen och en inte riktigt så liten rumpa som önskas så tänker jag att jag åker till ett land där kvinnor med former är höjden av skönhet. Där man strävar efter en rumpa i Beyonceklass och är stolt över varje kurva. Jag kanske inte har så smala lår eller en Anna Ankaplatt mage men jag kommer kunna paddla ut liggandes på en surfingbräda och använda mina muskler så mycket mer än om jag vore byggd som Bambi. Jag intalar mig det benhårt varje morgon.
Gammal bild som jag ritat. Men lika aktuell.
i need you like a heart needs a beat
Men så inser jag att jag är exakt likadan. Bara det att de där tjejerna faktiskt säger det. Jag gör det inte. Jag bara tänker det. Men jag älskar mina vänner så mycket. Min andra familj och stöttepelare. Vänner till döden och sista lussebullen.
Det är en sådan otrolig lyckokänsla att veta att man har någon ett sms bort. Att några knapptryckningar på telefonen finns det människor som står på min sida, ger goda råd eller helt enkelt bara står ut med att hålla med när man tycker att någon är dum i huvudet. Det är en trygghet.
Ibland undrar jag om jag förtjänar de vänner jag har. Inte nog med att jag är oerhört dålig på att höra av mig, de får ofta smaka på mitt dåliga humör, jag är egoistisk, kan vara otroligt tjurskallig och dömer väldigt hårt. Och jag vet ingen som kan vara så kall, hänsynslös och ovillig att låta människor komma nära. Därför är jag så tacksam och glad att jag har vänner som kan se bortom och igenom alla mina dåliga sidor. Som kallar mig jävla pucko när jag går för långt och ber mig ösa min galla på någon annan. För det är riktig vänskap. När man kan vara ovänner och oense, ha olika åsikter och värderingar men ändå respektera varandra.
Jag råkar bo med människan jag kan tycka mest om i världen att vara med. Densamma människa kan också vara den som driver mig allra mest till vansinne, vredesutbrott och irritation. Jag är helt säker på att det är exakt samma känsla hon har gentemot mig och därmed så behövs inga mer förklaringar. 98 % av tiden är vårt hem en kakdegskantat vardag med sugrör över hela lägenheten och spontandans till Belinda Carlisle och Meatloaf. Resterande två försöker vi slita av varandras huvuden. DET är kärlek.
Ni vet väskan man förälskade sig i, i sjätte klass och för alltid kommer minnas som perfektion trots att den med andra ögon är ett stycke fuskläder med dåliga sömmar och för glansiga detaljer? Eller ponnyn med russinbruna ögon och sammetspäls som fick så mycket kärleksfull ryktning att pälsen tunnades ut på halsen?
Den där sortens kärlek som är ett dött ting eller i form av en varelse med knappögon och mjuka öron. Men som man ändå kan kalla kärlek på så sätt att det på fullaste allvar lämnar avtryck i ens liv.
Jag älskar den sortens kärlek. För den är alltid besvarad. Väskan säger knappast "jag gillar inte 'rej" och djur tycker om varsamma händer som stryker, klappar och kliar. Det är kärlek som man vet inte behöver göra så ont. Förutom den dagen väskan har ett handtag och hål i fodret och knappögonen inte tittar in i mina igen.
Då gör det ruskigt ont. Jag kommer aldrig i mitt liv glömma den 24 april för många år sedan när jag lät en sista morot ätas upp av försiktiga läppar från min öppna handflata. När min prickiga cirkushäst la sin mule mot min kind en sista gång. Men skillnaden mellan den kärleken och kärleken till en människa är att ett plagg eller djur aldrig säger "jag gör slut". Och det gör det till en fin kärlek.
"Hur kan man inte bli kär i dig?"
Det är ord tagna ur min känsla. Mitt banala hjärta. Och det gör det fint hur många gånger det än sagts förut.
Jag har skrivit ett inlägg på bloggen förut om min kärlek. Det är först i efterhand som jag insett hur otroligt sant och exakt det inlägget är. För jag är ingen romantiker. Önskar inte fång av blommor eller middagar med ljus. Jag vill bara att han ska vara strösslet på min glass. Såsom han är.
Det bästa jag vet är att jag kan sträcka på mig i sängen och sno allt täcke och att han bara lägger sig närmare så att han i alla fall får lite utav det. Att han tar emot mig varenda gång jag kastar mig på honom ifrån stolar, bord, soffor och andra höga saker. Hur han kollar på mig när jag helst letar efter det roligaste gosedjuren när vi är på IKEA. Att han låter mig sno mat från hans tallrik fast jag sagt att jag inte alls är hungrig. Att jag får vara jag. Till 100 %.
Det känns så töntigt att säga saker som 'mitt livs kärlek'. För jag är rationalist och vet att hur mycket man än vill att saker ska vara för evigt så finns det andra faktorer, som man inte rår över, som ibland spelar in i livet och vänder på saker. Tömmer ut. Kastar om. Men på samma sätt som jag tänker rationellt så är jag också en människa som lever i nuet. Och just nu tänker jag bara att detta är mitt livs kärlek. Jag vill det så innerligt.
Det är som låtar av Håkan Hellström och alla bra singer songwriters i världen när de skriver om att vara kär så att det gör ont. Det är känslor värda låtar och romaner, poem och odödliga citat.
Jag tror inte att jag var lycklig på riktigt innan dig.
Pics. lelove