Ni vet hur det är

man får hem den man älskar. En vecka tidigare än beräknat.
Solen skiner från en idelt blå himmel, sommaren är kommen och tiden tycks mest räcka till
att ligga inrullad i ett blåvitrutigt täcka och vifta med tårna i solen som faller in genom den öppna
balkongdörren.
Tiden tycks mest räcka till för att pussas, äta glass, kika på solnedgången från en sten i havet och
dricka bubblig läsk med sugrör.
Men ikväll vänner, ikväll.

Litter

Att jag är svag för allt vad smycken krimskrams och bijoutirer heter är ju ingen nyhet.
Smaken ändras ständigt och jag är alltid nyfiken och på jakt efter nytt, annorlunda och nyskapande.
Snubblade över en sajt på Rumis blogg, om jag inte missminner mig, med precis just det, nytt, annorlunda och nyskapande i smyckesväg. 

Litter är baserat i San Fransisco och har fått en hel del uppmärksamhet såväl genom bloggar som i ELLE och andra modemagasin. Kika in hemsidan och deras inspirationsinjektion till blogg
här.
Walk The PlankCatwalk***SOLD OUT***
Bullets and Chains Knee StrapReversible Chain Body Necklace******SOLD OUT*****
DUNELAIKA
1. Kickass attribut till killerheels. Små harnesken att fästa på skorna för det lilla extra.
2. Udda smycken för armar och ben och bodychains.
3. Huvudsmycken! Tänk prinsessan Leia och du är i hamn.

Alla är ganska dyra, ligger mellan 80 - 300 dollar, men som inspiration för att göra själv är de perfekta. Har kliat i fingrarna sedan jag hittade sidan i våras. Ska testa att göra något av ovanstående inom en snar framtid. Frågan är, en bodychain, ett huvudsmycke eller ett skoharnesk först?

Trädklättrerskan blir gungerska

Här kommer nästa del på bildserien jag startade igår. Så himla rara kommentarer jag fick om dem förresten.
Blir alldeles varm i magen. Och hjärtat. Det är sådant som gör att jag vill ge er detta.
På vägen från dammen sneddade jag och bästa vännen genom den lilla lekparken (oh, det här börjar låta som en saga ju!). Jag kan aldrig motstå att gunga och eftersom det är mycket roligare att se om man får plats i en såndär korgliknande barngunga, med små hål för benen ni vet, så skuttade jag i den.
Och piffpuff, jag fick ju plats!

Sen gick vi ut på gräsfälten.

Jag tror att vi gör så att det blir 4 delar med bilder. Just som en liten saga i bildform. Först trädklättrerskan
som kapitel 1, sen dagens som kapitel 2 och.. ja, nästa får ni se imorgon.

Blogginlägg E - Elements of journalism

Journalistik är för de flesta någonting som vi alla benämner olika. Det är yrke som genom vad det är blir facetterat i hur många sidor som helst, och som vi alltså kan tolka på hur många sätt som helst. 
   Förr var den sortens journalistik som vi fick igenom tidningarna den som vi förlitade oss allra mest på. Journalister hade rollen som budbärare av nyheter, viktiga händelser och information och blev källan till människors vetskap.
Lite senare i, grovt draget, modern tid blev (det vi idag kallar) gammelmedier också böcker, film, TV och radio.
Förr fanns det de kanalerna för nyheterna, de enkeltiktade, och vi fick i nyhetsväg vad som gavs till oss. Idag är kanalerna oändliga, folk kan världen över hålla uppsikt på varandra och vad som händer och man kan själv isätta sig rollen som ett media för att förmedla nyheter. Men kan vi förlita oss på dagens media såsom vi gjorde förr?
"Journalistiken värdesätts mest om den är oberoende, pålitlig, korrekt, begriplig och fristående" talar Bill Kovach och Tom Rosenstiel, författarna till The Elements of journalism, om och vilket naturligtvis låter högst troligt.
Människor vill genom sina medier höra sanningen och en pålitlig och säker sådan.

Gammelmedierna som de kallas är det man började kalla "dåtidens" media, fastän den fortfarande finns naturligtvis, runt 1990 när begreppet "ny media" uppenbarade sig i och med intågandet av fler sätt att nå ut till människor med journalistiken, och de olika formerna av journalistik. 
Den sociala median i sin tur skapar en motpol till den gamla då man genom den nya, sociala "varianten" kan få direkta svar till sina frågor, starta en diskussion och ta upp ämnen på en gång. På DNs hemsida kunde man innan EUvalet läsa Sofia Mirjamsdotters artikel om den sociala median i sig och samtidigt se resultatet av hur människor genom internet kan göra sin röst hörda och direkt ge respons. Det är den nya medians starka grund.
I och med Mirjamsdotters
artikel kan man som intresserad av ämnet direkt läsa de 23 kommentarerna och 22 bloggarna som skrivit utifrån artikeln! Någonting som inte var möjligt förr i och med gammelmedierna.

Att jämföra dåtidens media med dagens är svårt på så sätt att man idag använder sig av teknik för att nå den mesta av den nya median. I The Elements of journalism talar man om att det viktiga är att man i första hand ser till medborgarnas intressen, eftersom det är dem journalistiken är till för.  Genom följande regler, eller oskrivna lagar snarare, så ska journalisten arbeta för att göra just det:

  • Journalistens första förpliktelse är mot sanningen.
  • Journalistens första lojalitet är till medborgarna.
  • Journalistens disciplin är verifiering.
  • Journalisten måste hålla sig fristående från dem som ska bevakas.
  • Journalisten måste agera självständig bevakare av makten.
  • Journalisten måste ge ett forum för öppen kritik och kompromiss.
  • Journalisten måste sträva efter att göra det viktiga intressant, och relevant.
  • Journalisten måste hålla nyheterna överblickbara och proportionerliga.
  • Journalisten måste tillåtas följa sitt personliga samvete.

    + tillagd efter nyutgivningen av boken 2007:

  • Medborgare har också en skyldighet och ansvar när det gäller nyheter

  • Skillnaden på dagens media och media förr är ju just det att man idag genom alla nya kanaler att föra ut inofmration och möjligheten för den enskilda människan att uttrycka sig på internet, bloggar hemsidor twitter osv, gör att nyheterna/informationen lättare förvrids och misstolkas. Dessutom ser exempelvis tidningar idag inte ut såsom de gjorde förr. Kovach och Rosenstiel menar ju att journalisten ska vara en oberoende källa till just nyheter och information och använda sig utav sin styrka som just den källan på ett ansvarsfullt och ärligt sätt, utan påverkan från yttre faktorer.
    Just tidningar är ett bra exempel på att man idag i den median lättare kan påverkas eftersom man ofta ägs av företag och koncerner där annonsörer har makten att påverka nyhetsflödet och tidningens vinkling på det man skriver.
    Motsägelsefullt? Ja!


    ajlajkjo!

    Ni är så söta. Säger snälla saker, skriver gulliga kommentarer och uppmuntrar.
    Så jag tänker såhär, ni får lite måndagspresenter av mig. Ett litet meddelande;
    En supersöt filmsnutt jag filmade utifrån ett barnprogram på TV. En filmsnutt med
    en gullig liten spindel. (Inte äcklig spindel, utan söt!): Och ha på ljudet ganska högt så ni hör!
     
    Och sen får ni både en puss och en vinkning här:
     

    Trädklättrerskan

    Häromveckan tog jag och bästa vännen en promenad genom gräsfälten via den lilla dammen.
    Det är de där platserna jag lekte på som barn, vandrade till med hundarna och ställena jag tycker är bland de finaste på jorden. Det är skåne för mig.
    För en gångs skull var det inte jag som höll i kameran och sällan har det känts så bra att stå framför.
    Man ställer in ljuset, ger henne kameran och detta är resultatet:


    Har många fler bilder från den här kvällen så jag tar det i omgångar. Jag kan utan att skämmas säga att jag tycker att
    det är förbaskat fina bilder. Så då ska ni ju alla gånger få chansen att se dem.

    Pärlor

    Ikväll ska jag pyssla!


    Kajsa goes fleamarketlover!

    Jag har ju babblat på om det här med "jag gillar inte inredning"-snacket nu ett tag och det som gått över i en
    sorts hysteri där kuddfodral plötsligt är det bästa jag vet och att jag porrsurfar ljuskronor.
    Jag har trillat över på the dark side helt enkelt. Och jag älskar det. I smyg.

    Så eftersom jag snart ska flytta hemifrån och bygga mitt eget bo och därmed inreda själv så kommer det bli en hel del sånt snickelisnack framöver från min sida. Så jag tror att jag gör en egen kategori för det.
    Men det jag ska komma till är att från att ha haft en mellanpriod på, alldeles för många, år där jag hatade skrotiga loppisar är jag nu återigen ett lika gediget fan som när jag var barn. Man gav mig en femma på en loppis och jag kom tillbaka med nog med saker för att föräldrarna skulle börja misstänka kleptomani. Men jag var bara en jävel på att pruta.

    Mitt hem ska bli en sannslöst mysig oas av gammalt och nytt, modern och uråldrigt, fult och fint så med den tankeramsan går jag numera in på loppisar så ofta jag kan med spejande ögon. Idag hittade jag ett otoligt kitschigt väggur i svart, matt plast som bara måste bli mitt. Nyproducerat och fint. Igår kom jag hem med världens snyggaste vas i mina favoritfärger. 20 kronor fattigare och en tysk lergrej rikare. Värt!


    Svart innuti och alla möjliga havsnyanser utanpå. Producerat i Tyskland under namnet Bay.
    Jag gillar den som tusan!

    Midsumermurderer

    Jag tycker inte alls om midsommar. Grejen är ju att jag inte tycker om typiska traditionella dagar överhuvudtaget.
    Känns antingen krystat eller alldeles för överladdat. Så jag bojkottar fest och nubbe, sill och små grodorna.
    Istället tar jag mig en näve jordgubbar..

    direkt från trädgårdslandet..

    och hunden under armen och firar en fin fredag med film.


    Ha en fantastisk midsommar ni som firar den. Vart ni än är, med vem ni än är och vad ni än gör.
    Och njut av den korta, ljusa natten.

    xo, Kajsa

    Paperplanes

    All I wanna do is BANG BANG BANG BANG!
    And KA-CHING!
    And take your money


    Hittade en t-shirt på MQs herravdelning som nästintill skrek; ta med mig hem.
    Och med tanke på att paperplanes - M.I.A är Byggetlåten nummer ett och längtan i vinter lär bli stor kändes det som 149 väl spenderade kronor att få ett substitut för kvällar av dans dans dans i t-shirtformat.

    Bang bang bang!

    Ja, ni vet Facebook

    Jag älskar Facebook. Och hatar. (Och hej, vem gör inte det egentligen?)
    Det finns liksom en charm med att inte veta riktigt vad för bilder som dyker upp på en. Plötsligt har någon illvillig nemesis från dagis rotat fram gruppbilderna från tiden då man hade osannolikt stora gluggar där framtänderna skulle sitta eller så envisas någon vän med att tagga alla bilder där man dansar hellre än bra. Men när man kommit förbi stadiet där man kände sig tvingad att untagga varannan bild så är det ganska kul. Jag menar, vad fan, det är allt som ofta ganska kul att se hur man ser ut när man inte smilar upp sig som en i kungafamiljen.

    Här följer en rad av de där bilderna. (Och så inser man att; nejmen, jag har ett minspel som en mimare.)

    Vi vet inte alls riktigt vad som hände här. Men Heath Ledgers smile i The Dark Night är ju ingenting i jämförelse.

    Illdåd.

    Sen kan det konstateras att jag ungefär JÄMT är minst ett huvud kortare än alla andra.

    "Så hääär schtor är fischken!"

    Quasimodo är inte den enda med bubbliga ögon.

    IH! (hi backwards!)

    Det här kan man ha på sig en onsdag i juni.
    Men lite viktigare än vad jag hade på mig en onsdag i juni (det är ju dessutom torsdag idag) är att jag
    skrivit på kontraktet till det som kommer att bli mitt hem från och med i juli/augusti.
    Då flyttar jag till världens finaste lilla lägenhet, fast den är inte liten, på söder. Ett stenkast från Götgatan och himlans nära en muffinsfabrik. Det tycker jag är så fantastiskt så att jag dör en smula.
    Så vet ni vad nästa projekt är? Loppis loppis loppis, en sväng IKEA, mer loppis och sen antagligen en rejäl dos med inredningssvammel på bloggen. Jag känner mig väldigt ´iiiiih´ just nu.
    Ih!


    Kjol, Zara. Sjal, 2hand. Kofta, Indiska.

    ih ih ih ih ih!

    India.

    Man letar i en smärre evighet för att hitta något och finner det sedan på Indiska.
    Pålitliga Indiska.


    DIY - spetshalsband

    Förra veckan gjorde jag en DIY för tidningen igen. Eftersom det var den sista innan det lilla sommarlovet för mig hos dem så tänkte jag göra någonting mer speciellt. Tanken föll på att jag länge velat göra någonting á la Prada och Stella McCartneys spetsar från förra säsongen. En sväng till sytillbehörsaffären senare och lite rotande i smyckesskrinet här hemma och jag hade materialet jag behövde. Såhär gjorde jag:

    Tänkte mig ett halsband utav en spetsapplikation så efter lite rotande bland olika sorters mönster hittade jag tillslut en som föll mig i smaken. Ganska bred och lång men då jag ville ha känslan av mer utsmyckning än bara halsband så passade den perfekt.

    För att spetsen skulle ligga slätt mot huden behövde jag göra en stärkning. Surfade runt en massa, frågade lite bloggvänner och försökte leta mig fram i böcker innan jag tillslut valde att gå på en enkel variant med trälim och vatten. Man kan göra en sort där man använder socker men då jag vill använda halsbandet direkt mot huden var jag rädd att sockret skulle kunna tränga igenom fibrerna och bli smuligt och en getingmagnet.
    Blandade ut vanligt trälim med vatten och la sedan spetsen i ett bad.

    Under natten fick spetsen sedan ligga plant på en bricka bredvid elementet (ligger den inte plant finns risken att den torkar och stelnar knöligt). På morgonen fick den således hänga ute en stund så att limdoften vädrades ur och den torkade riktigt ordentligt. Stärkningen blev alldeles perfekt och gav lagom med stadga utan att blir för hård.

    Tillsist fäste jag ett halsband inköpt på second hand, möjligen byter jag den något iögonfallande pärlkedjan mot en enkel i silver senare, på vardera sidans överkant. Ett annorlunda och alldeles eget, personligt halsband gjort med lite experimenterande. Lätt som en plätt!

    Hjärnfabriken på högvarv


    De absolut sista uppgifterna för kursen i journalistik, som jag läst i vår på distans, har strulat en massa då jag inte kommit åt det internetbaserade nätverkat vi jobbar utrifrån. Har suttit ikväll och knåpat med de två sista blogginläggen vi ska göra. Nu går mina ögon i kors och det kliar lite i stressbollen i magen då jag insåg ikväll att jag har så mycket jobb vid sidan av arbetet på cafeét. Har en hel hög med illustrationsjobb (förlåt ni som får vänta!) som ska göras, mail som ska skickas, skribentjobb som ska skrivas och massa annat. Men nu måste jag stänga hjärnfabriken.
    Lägger mig i sängen och läser ovanstående bok och tittar på "Kiss kiss bang bang" sen.
    Först ska jag bara skicka iväg ett sista viktigt mail. Ow.

    Blogginlägg D - kampanjjournalistik

    Detta är ett blogginlägg för kursen i journalistik som jag läser.

    Inför blogginlägg D valde jag att surfa runt lite och läsa några exempel på kampanjjournalistik för att få mig en bredare syn på vad det verkligen är. Naturlitgvis har inte tidningarnas kamp för Dawit Isaak gått mig förbi, och många kampanjer dessförinnan, men jag har ändå väldigt sällan tagit mig tid att sätta mig in i den sortens journalistik.
    Varför då, kan man undra?
    Jo där har vi ju också en del av svaret på min syn om den sortens journalistik.

    När jag surfar runt för att läsa på lite olika sidor om kampanjjournalistik googlar jag uttrycket och får upp nedanstående;
    " Kampanjjournalistik, benämning på den form av journalistik där man inte objektivt redovisar fakta utan istället i ett visst syfte vinklar presentationen. Detta syfte kan vara att åstadkomma t.ex. en sensation, skandal, folkstorm eller beslutsändring. En vanlig metod kampanjournalisten använder är att låta intervjua personer som säger just det journalisten själv vill säga eller framhäva. Kampanjjournalistik förekommer främst i kvällspressen samt i
    SVT:s och TV4:s nyhets- och s.k. granskande program. [källa behövs]

    Vid ett flertal tillfällen har kampanjdrivande journalister tilldelas olika journalistpriser."

    Jag har alltid känt att jag när jag läser i en nyhetstidning är det jag vill ha ett seriös, rakt och ärligt innehåll. Om jag ska läsa om kändisarnas viktnedgång och skandaler vänder jag mig till en annan sorts tidningar och därför förväntar jag mig att kunna läsa nyheter såsom nyheter är menade att vara. Till för att jag ska kunna ta del av världens tillstånd i stort och litet. När det då kommer till kampanjjournalistik känner jag att man ruckar på just det. Här kan ju tidningen faktiskt helt utan objektivitet, såsom jag anser att en tidning för vara då deras roll är att förmedla mig nyheter om Sverige, människor och världen, och med helt andra metoder.
       Jag förstår inte varför tidningar ska bilda lag i vilket syfte de sedan väljer att bedriva en kamp för en viss människas, land eller organisations skull. I och med det så går ju objektiviteten ut genom dörren och man har plötsligt vänt på allt vad den vanliga, klassiska journalistiken går ut på.
    Det blir ju inte en nyhetsrapportering tidningen då lägger fram utan en av sina egna åsikter färgade och efter sitt tycka beskuret så att de passar dem, inte oss som läser.

    Medierna har en fruktansvärd makt att påverka oss alla. Å ena sidan så är det ju bra. När det kommer till vissa kampanjer som de håller i så för det ju med sig en massa gott. Pengar till insamlingar, frigörande av människor, orättvisor som klaras upp. Men världens alla problem klaras ju inte upp för det. Ett antal gör det, men inte alla. Och var är då det rakryggade, rättvisa och objektiva då? Tidningen har ju själv valt vad de velat strida för. Tur för de som fick sina namn bönhörda över världen, men de som inte fick det då?
    Där har tidningen missbrukat och felbrukat sin roll enligt mig.


    Rosa mocka och vita sidenband

    På cafeét där jag jobbar på somrarna så har vi uniformer i kungsblått som får mig att se ut som en liten cirkusapa. Det är förvisso roligt men ganska ofta känner jag mig lite för mycket cirkusapa och lite för lite
    Kajsa. Men på fötterna kan man ha nästan vad man vill så när vi åkte till toffelfabriken för att införskaffa skodon valde jag dessa. Får mig att minnas barndomen då varenda unge, och vuxen för den delen, i skåne verkade ha fötterna i ett par tofflor. Förvisso är det lätt som tusan att vricka fötterna i dem men när man fått in snitsen så klapprar man fram riktigt fort!
     Är de inte bedårande?


    Känns fint att sticka fötterna i en klassisk gammal sko som aldrig riktigt går ur tiden. Den är inte snyggast i världen när det kommer till modellen men det är ju ändå något med känslan av Emil i Lönneberga och det ursvenska.
    Lite rosetter och rosa mocka på det och vi var i hamn för min del.

    edit. Dessa är köpta på Toffelfabriken på Hallandsåsen och finns i alla möjliga färger, former och modeller.
    Kostar mellan 3 - 500 kronor.

    Saturdaynight aint always a night of fever

    Lördagskvällar kan ägnas åt mycket. Jag tillbringade den vid havet.


    Det är något alldeles speciellt med de ljusa, svenska sommarkvällarna. Hur himlen tonar ut i blått och sen sakta sväljs av mörka skyar. Jag älskar det. Svensk sommar må kunna vara ganska kass men de där ljusa kvällarna när allt är stilla klår allt. Och regn är ju bra det med, då växer grödorna och vi får fina jordgubbar.

    Tusen bilder från en dag

    Okej, det är inte riktigt tusen bilder. Men jag har ungefär hur många som helst. För igår tillägnade vi en hel dag till att fira, kalasa, äta, dricka, skratta, skutta, fnissa, sjunga, dansa och kalasa ännu mer.
    När jag kom hem var jag så trött att jag trillade i säng, tittade på två avsnitt av Little Brittain America och sen somnade.

    Här får ni lite bild och ord från dagen i alla fall.

    `Lillebror` tog som sagt studenten. Han är ju inte min riktiga lillebror utan min bästa väns. Men han känns som min ändå. Vi ska få honom att bli näste Söderling, det lilla livet. Duktiga duktiga lillebror.

    Anja kom hoppande och var glad som alltid!

    Vi skickar nog ´lillebror´ till USA för att spela på tenniscollege. (och så att vi kan komma dit och hälsa på!)

    En hög med barn. Som ett skolfoto. Från v.ö; Anja. Jag. Maxi. Sanns. Liggandes; Jonna.

    Sen reducerades vi lite.

    "I work with fashion and I KNOW that a headband would suit you!"

    Anja och Maxi gjorde en present till Anton. En svensk flagga!

    Vi drack bubbel. Fast jag utan alkohol. Jag körde ju.

    "Målarfärg" i studentpresent.

    Sen blev det skånskt gille hos Matilda.

    Ramlösa hallon är mycket godare än Jägermeister och besk.

    Världens finaste studentska.

    Så kom Partygrodan fram!

    Han tycker om att pussas.

    Anja blev avundsjuk och försökte bita av Partygrodans huvud. Ve och fasa.

    Vi ville också vara studenter.

    Fast allra mest sjömän.

    Anjaattack.

    Hattifnatt.

    Feta Grodan, aka bästa vännen, ville väldigt gärna fotograferas tillsammans med lite mer kända Partygrodan.

    <3

    Om att skapa ett hem

    Jag har aldrig intresserat mig för inredning. Jag har alltid sett bortom det egna hemmets stil, uttryck och formspråk. Kanske beror det på att jag är den eviga lillasystern. Hon som blir omhändertagen, inte omhändertar. Den som det lagas middag åt, inte den som lagar middag. Jag har ju aldrig haft ett ansvar för där jag bor. Inte förstått värdet i uttrycket "mitt hem". Aldrig känt att min prägel har behövt sitta på mer saker än just de som står i mitt rum.
    Men nu börjar saker ändras. Jag är fortfarande den där Peter Pan-ungen som aldrig vill bli stor. Jag har löjeväckande dåliga kunskaper om hur man faktiskt lever sitt liv i de vardagliga bemärkelserna. Och snart sitter jag där i mitt första egna hem. Inte bara mitt rum. Nej, snart har jag ett hem.

    Förr tänkte jag alltid på mitt framtida hem som väldigt modernt. Avancerat högteknologiskt, för min livsstil utvecklat, lättsamt och enkelt med funktion bakom allt. Den tanken känns idag förlegad. Jag vill inte ha ett minimalistiskt IKEA-hem där allt har sin plats med Billa bokhylla och vita gardiner. Köksmöbler där träpluggarna är gömda bakom färgfernissa och muggarna står i oklanderliga rader bakom skåpluckorna. Jag vill att där jag bor ska vara en blandning mellan allt jag tycker om. Peter Pan i vuxentappning med gammalt och nytt, omaka och omatchande, färger som jag älskar och detaljer som är minnen objektifierade.

    Jag vill att mitt framtida hem ska vara just mitt hem. Det ska ha den känslan jag får när jag kommer till sommarhusen och skåne och jag vet att det är där jag hör hemma.

    Jag vill ha rosor och saker som min mormor hållt i sina händer

    Massor av glasflaskor som kan fånga solen och kasta solkatter på golv och väggar

    Blå gröna turkosa havsnyanser

    Facetterade speglar

    Trygg och fast sten

    Omaka porslin med blomsterbårder och kungsblå färg

    Och massor av fotografier.
    (Farmor och farfar)

    Sockervaddsludd och studentfluff

    Nu ska jag slänga på mig mitt finaste spetshalsband, hoppa i gummistövlarna, fläta håret och packa ned den randiga ulltröjan innan jag åker iväg för att fira min "lillebrors" student!

    Den lilla parveln, som inte är så liten längre, tar idag studenten från Båstads tennisgymnasium efter fyra års plugg plugg plugg och tennis tennis tennis. På hans grattiskort har jag skrivit; Jag förväntar mig att du blir nästa Söderling. Det är väl inte för mycket begärt?

    Sen ska jag leka med hans riktiga storasyster och tillika min bästa vän och en massa andra vänner i Torekov.

    Vi hoppas på ett mirakel om att detta väder ska infinna sig. Det kommer det inte att göra. Det har nämligen spöregnat i över ett dygn och ska så fortsätta. Men hoppet finns. Alltid hoppet.


    Världens luddigaste inlägg. Men ni förstår hur det är. I Kajsavärlden är allt lite Alice i Underlandet, karusellartat och sockervaddigt i hörnen. Ha en fin fredag!
    xo

    2handkärlek är den bästa av konsumtionskärlekar

    Förra fredagen hade jag inte bara världens bästa bästisdag, jag haffade också ett av mina absolut bästa second handköp någonsin! För en löjligt liten summa pengar, med tanke på att allt är skräddarsytt, i superfint material och kvalité och i vansinnigt gott skick, blev detta set i Jaqueline Kennedy-anda mitt mitt mitt.

    Klänningen är småsvår att fånga på bild med den är i ganska rak modell med blixtlås bak i nacken, pärlor fästa för hand vid ringningen och helt fodrad i siden. Bara så fantastisk!

    Kappan var det jag föll för först då jag såg den hänga mellan massa andra grövre ytterplagg, med klänningen under. I exakt densamma färg som klänningen, ljusblå sidenblandning är tyget, med vidd, trekvartsärm, sidenfoder och en liten rosett fram som spänne. Så otroligt fin att jag dog en smula.

    Med ett par längre handskar i skinn, en basker och fina skor kommer den att bli perfekt i höst tänkte vi, jag och bästa vännen, så jag slog till.



    Oh, kill that cucumber

    Förra fredagen hade jag och min bästa kompis, Feta Grodan, lekdag.
    Vi fikade, skuttade runt, kramades, kollade på 2hand, pratade, kramades mera, skrattade och mådde enbart väldigt bra. Sådana dagar är nog det absolut bästa för en trött kropp och ett karuselligt sinne. Allting byts liksom ut mot sockervadd och strössel på något vis och man blir varm i hjärtat trots att man kanske är ute och fotograferar i flera timmar på kvällen.
    Det är dessutom bara att inse faktum; när Feta Grodan får kameran i sina långfingrade händer så
    komponeras de bästa och mest ärliga bilder på mig. Jag behöver inte vara något annat än just mig när hon trycker av avtryckaren. Ställ in ljuset och hon fångar precis precis Kajsa. Det är fint.

    Flanellskjortan är födelsedagspresent från handendärapojkvännen, koftan är mammas och rosen i håret är från Glitter. Leendena är en produkt utav att få vara med sin bästa vän en hel, underbar dag.

    8daysand8hours


    Oh. Ni vet den där saknaden.


    "HI!"

    Nu sammarbetar så äntligen internet med mig igen!
    De senaste dagarna har jag i princip ägnat enbart åt; jobb på dagarna och sedan pyssel på kvällarna.
    Även om jag är sinnessjukt trött efter att ha balanserat bullar och tekoppar på mina för små händer hela dagarna så är det grymt avslappnande att sitta och knåpa till små saker kvällsvis. Kreativitet är ungefär det bästa jag vet.

    Så måndagens projekt blev att förvandla tråkig collegetröja från H&M till en sötsak.
    Använde mig alltså utav rosa filttyg som jag klippte ut former ifrån och sedan sydde fast för hand. Jag tycker om att sy för hand då det känns lite gammeldags och mysigt old school. Dessutom är handsydda stygn rara i sin enkelhet.
    Eftersom jag är fasligt förtjust i moln blev det två stycken sådanna på magen och sedan en halv vid halsen. Ett par regndroppar ska till under nedersta molnet men sedan är framsidan klar. Lite annorlunda och väldigt Kajs-igt om jag får säga det själv. Superenkelt dessutom att göra.

    Man blir glad och får hjärtat på rätt ställe av en sån här tröja. Sådetså!

    Jag ville göra något på baksidan också men lite mindre och mer diskret. Är egentligen inte alls så mycket för hjärt-former och mönstrat men på en liten tröja som denna kunde det passa.


    Alla hjärtan säger "HI!"
    Nu är jag och tröjan kära i varandra och umgås mest hela tiden.

    Kom hit lilla molntuss så ska du få en puss!


    Internet vill inte riktigt sammarbeta och jag har dåligt med tid. Men här har vi en preview på den tråkiga tröjan som blev en väldigt söt tröja! Ursprungligen från H&M och kvarlämnad i skånehuset som en slit och slängtröja, nu en molnbeprydd karamell som jag vill ha på mig litegranna jämt. Sydde fast molnen, rosa filttyg, med massor av små stygn under valvakan häromkvällen. Några fler regndroppar ska till under det nedersta molnet och lite detaljer fixas på baksidan, sen är den klar. Jag gillar den skarpt! (Ni får se hela när internet vill mig väl igen.)

    Har den faktiskt på mig i detta nu när jag strax ska brumma över åsen för att titta på min nya favoritfilm (för tredje gången på knappa 1 vecka) tillsammans med allra käraste bästis och det nya tillskottet; Slemmis.
    Godkvällspuss

    Pysslande pyssling

    Jag är i pysslaretagen och förbannar, som varje år, migsjälv för att jag inte släpat med mig allt mitt material inom alla pysselområden jag har. Papi däremot tackar nog himlans mycket för just det. Att jag inte släpat med mig precis allt.
    Det tar nämligen en sjukligt stor mängd plats och från att bo i ett rum har jag inom kort tagit över hela övervågningen i vårt hus i skåne med mina saker. Men nog om det.

    Jag är i pysslartagen och har de senaste dagarna jobbat med såväl spets som nål och tråd, klorin för blekning av jeans och facetterade pärlor som jag målar. Igår blev en ganska tråkig tröja väldigt söt och idag ska jag klura på en liten mockaväska som behöver personlighet. Något som jag dock mer än gärna skulle vilja göra och som jag är väldigt sugen på är en väska som denna nedan. Eller mer ett väsk/halsband. I tidseran då man bär med sig så mycket saker i väskan att ryggen blir sned, vill jag ha ett minimalistiskt alternativ. Plats nog för nyckel, pengar och ett paket PEZ.
    Snyggast hittills har allra käraste
    Vicky, och tillika en av mina favoritbloggare, gjort. Nedanstående alltså.
    Spillmaterial till skinn, stora nitar och ett enkelt band. Jag vill ha.
    Jag vill ha en sån en massa.
    Tror att det blir jag som springer till syaffären innan jobbet imorgon.

    iratherbewithyou

    Just nu vill jag helst bara vara på en strand, under en sol, med havet som enda ljud och honom vid min sida.
    Portugal känns jävligt långt bort och en månad känns som Star Trek-ljusår.
    Men istället för att deppa ihop och vara trött efter jobbet ska jag pyssla till en tröja skoningslöst.
    Ta hand om er. Hamsterpuss.

    Min favoritbild av en badflicka från förr.

    Tillspetsat

    Det var ett tag sedan jag visade er ett av mina DIY-projektsobjekt som jag gör för tidningen så därför tänkte jag att ni ska få en sneakpeak på nästa veckas, som jag är ganska så ruskigt nöjd med.
    Har enda sedan förra höstens spetsorgier bland modehusen sucktat efter något sådär riktigt rejält i spets men i annorlunda form. Har sett lite olika halsband med olika sorters applikationer men inte riktigt fastnat för någon. Så om man inte hittar det man vill ha, då kan man ju lika gärna göra det själv, eller hur?

    Hur tror ni att det blev? En tutorial på hur jag gjorde kommer upp nästa vecka när projektet varit i tidningen!


    Torka i solen är alltid bäst.

    Gummibärchen und das beste freundin

    Idag har jag haft den mest fantastiska dagen. Det var inte särskilt fint väder och inte mycket blev gjort, men det räcker med att få vara med sin allra bästa vän för att det ska bli bra ändå.
    Vi ses väldigt sällan jag och min bästa vän. Hon bor i München och går på dansskola. Jag alternerar mellan söder och norr. Men när hon väl är hemma i Båstad igen så försöker vi ta igen svunnen tid. Och då blir det allt som oftast ett kalas av skratt, grått, mindre slagsmål, mys, fika och inköp av onödigheter. Precis som det ska vara. Bästisskapet.
    Hon ensam kan få mig att sätta i mig 300 gram gummibärchen. Det är riktig vänskap det.

    Idag tog hon några av de bästa bilder som tagits av mig och rådde mig även att slå till på mitt kanske bästa second handfynd någonsin. Det är sådana stunder jag inser varför hon är min bästa vän. För att hon är allt och lite till som en vän ska vara. Hon finns där när ångesten kryper under skinnet, låter mig vara jobbig när jag är trött, skrattar både med och åt mig, skickar sms bara för att säga söta saker och är min evigt förtrogna.
    Kärlek är fin i alla former. Både den för handendärapojkvännen såväl som för sin bästaste bästa vän.


    Ja, gummibärchen dog i min mun.

    Om sommarnätter och kärleken

    Jag insåg inte förrän dagen det faktiskt hände att, att vara kär är det finaste som finns.
    Jag trodde det vackraste jag visste var havet och himlen när de möts i horisonten. Jag trodde det var skåne en sen sommarkväll när stenarna man sitter på fortfarande är varma, vinden är en mjuk hand på huden och svalorna som prickar på det oändliga blå. Jag trodde det var en eftermiddag på en fjällsida när ingenting utom ens egna andetag hörs, siluetterna av fjällen i fjärran tecknar sig rakbladsvassa och snön knastrar.
    Och det är det. Det är det vackraste jag vet. Men kärlek är i en dimension någon annanstans; däröver, under och runtomkring.  
    Det får mig att tycka om mig för den jag är. Precis som jag är. Fast jag inte alls alltid är bra.

    Gör så att jag för en gångs skull kan glädjas till fullo åt nuet.

    Gör mig pirrig bara av att ha honom vid min sida.

    Det bästa är dessutom de små sakerna. Som att jag får låna hans tröja hur mycket jag vill och gosa ner den totalt och fylla luvan med sand.

    Att han säger "javisst" när jag frågar om vi kan åka till havet för tredje dagen på en vecka. Och att han säger "ja, det gjorde jag nog" när jag frågar om han inte alldeles nyss sa att han skulle köpa glass till oss. (Fast jag just hittade på det).

    Jag tycker om att han tar emot mig varje gång jag tar sats och hoppar på honom. Att han hjälper mig att leta efter en hårsnodd jag tappat bland stenarna och att han låter mig krypa in i sin famn ungefär mest hela tiden.

    Att vara kär är himmel och hav som möts fast med lite extra allt.

    Att bli glad över att kalla honom pucko och rumpnisse när han aldrig vill sluta kasta stenar i havet fast han är 27. För att man kallar honom det men säger det med en puss i rösten.

    Det är fint att man inser att det lilla leendet leker i mungipan och man har världens bästa skäl till det.

    "Jag har alltid ritat"

    Det är med ett stolt pirr i magen jag kan visa er de första bilderna utifrån ett av de små hemliga projekten jag gått och hållt på. Som en av 16 unga, svenska illustratörer är jag med i boken "jag har alltid ritat", vilket är ett examensarbete av Emelie Överstam och Julia Peterson på Linköpings universitet, grafisk formgivning.
    Det är 16 fantastiska människor på alla möjliga vis och jag är otroligt glad och stolt att jag fick vara med bland dem. Stilarna är vitt skilda, det är sparsmakat bredvid färgexplosioner, detaljer jämte enkelhet, tusch
    och blyerts. Det är en bok om vilka vi är som illustratörer, hur vi skapar, vad vi inspireras av och hur allt
    började. Från den första streckgubben som idag för vissa är ett jobb, yrke, passion och levebröd. Eller bara en hobby.

    Varierande långa intervjuer med oss alla och illustrationer från var och en. Som inspiration eller bara läsning, välj själva men den varje bild berättar sin historia med texterna till.

    Hanna Müllers magiska skapelse på framsidan.

    Min namne, Kajsas, hårfagraste flickor.

    Känns den igen?

    Fina, fina Annika Bäckström.

    Boken är ännu inte utgiven på något förlag men kanske att den en dag blir? Tills dess kan ni kika in mer av hur den ser ut på Emelies hemsida eller beställa ett av de få exemplar som de fortfarande har kvar.

    pastellrosetter & träarmband

    På min lilla vita byrå står en flätad ask med rutigt innertyg som är full med alla
    smycken som jag valde ut för sommaren. Rosetter i mängder, knappiga clips, flätade armband och
    långa halsband som jag klirra emot varandra när jag hoppar runt.
    En ask med karamelligt smyckessnask.

    Mustacher - upp till kamp!

    Jag har tänkt på en sak. När det kommer till bröstcancer så är vi i Sverige inte dåliga på något sätt med att bidra. Vi skänker pengar, det anordnas storslagna galor, man kan köpa rosa band i varenda butik med en kassaapparat och engagemanget är stakt och pålitligt. Bröstcancern ska hörsammas och pengarna till forskningen strömmar in.
    Och det är superbra. Verkligen. Bröstcancer är fruktansvärt. Men, det är ju ALL sorts cancer.
    Visst är jag feminist (javisst) och vill mer än gärna att antalet bröstcancerfall ska minska.
    Men varför är det inte hälften så intressant för allmänheten med prostatacancer?

    Mustachkampen går liksom på något sätt nästan varenda kotte förbi. Rosa band pryder gammal som ung, kvinna som mans kavajslag och endera året är det en chefdesigner på ett modehus som satt sin touch på den rosa knorren för att göra det än mer åtrovärt. Så var är mustachen då?
     Jag har inte sett ett enda bröst prydas av en liten tjusig mustach. Faktum är att jag inte ens visste att de
    fanns. Varför är det så. Att vi ska vara så jämställda och att genusdebatten går varm men att vi ändå segregerar vårt samhälle och gör det enda viktigare än det andra. All cancer är fruktansvärd och all cancer borde bli forskad mer om. Bröstcancer som prostatacancer. 
    Så ge prostatacancern en rättvis chans att bli lika hörsammad. Män har lika mycket rätt till att få sina galor som vi kvinnor. Och deras prostator också.

    Det finns många olika mustacher. Fylliga - tunna. Spretiga - släta. Stora - små. Smala - tjocka.
    Valrossmustachen - Moppefjunet. Den välkammade - den Robinson Crusoe-iga.

    Jag föredrar den ganska maffiga som man kan knorra till spetsarna på och dra sådär förnöjt i.

    Och appropå stiliga mustacher: På TV går just nu den alldeles förträffligt sagolika ny filmatiseringen, i serieformat, av Tolstoys mästerverk "Krig och Fred". Tala om tjusiga mustacher och för att inte tala om en makalös historia!

    Sommarhus

    Jag älskar vårt hus i skåne. Det är något med känslan av de 200 år gamla väggarna som sträcker sig sneda på ovanvåningen, tystheten som är total, fönstrena som man kan slå upp mot himlen och trädgården som är som tagen ur sagoboken `The secret garden`. Vårt hus är total lycka för mig. Platsen jag älskar mer än någon annan.
    Det är dit jag längtar och där jag mår som bäst.

    Dessutom är det när som helst på dygnet ganska så fantastiskt ljus att fota. På morgonen; lågt och snett, på dagen; varmt och skarpt, på kvällen; mjukt och skirt, på natten; ombonat och suddigt.

    Klänningen är ett av de bästa fynden jag gjort. 150 kr på Vero Moda i Åre och jag har använt den till utekvällar, oräkneliga dagar på Guadeloupe, till jobbet, på stranden och uppklädd som nedklädd. Dessutom är vidden i kjolen enorm!
    Skärp, Lindex barnavdelning.

    Ihopplock av armband. H&M - Gammalt - MsBijoux + peacemärke - halsband från Västindien - Indiska

    Kubism.

    En natt när man har mest ingenting att göra och absolut inte kan somna så kan man alltid pyssla ihop tre stycken halsband att hänga i olika längder om halsen. Enkelt som tusan och fint som tusan!


    Dessutom råkar ju turkos vara min favoritfärg och tillsammans med svart blir det extra tjusigt.
    Kontraster liksom. Och istället för runt och sådär vanligt så körde jag på kuber i olika storlekar.
    Gillar´t skarpt.

    Nu ska jag brumma till Torekov med handendärapojkvännen och äta glass i solen, dingla med mina bara ben ovanför sanden och vara glad åt vår sista kväll innan han åker till Portugal en månad.
    Kärleken vänner, kärleken.

    workingninetofive

    Antingen så
    a) Jobbar jag, eller
    b) visar handendärapojkvännen runt på Bjäre och tittar på film inklämd i en av sängarna under snedtaket.

    Så är jag klädd lite såhär.


    Kjol, Gina. Tröja, Gina. (och jag som alltid pratar om mitt Gina-hat! Fy på mig)
    Armband, gammalt. Blommor, hittade i trädgården.