Blogginlägg D - kampanjjournalistik

Detta är ett blogginlägg för kursen i journalistik som jag läser.

Inför blogginlägg D valde jag att surfa runt lite och läsa några exempel på kampanjjournalistik för att få mig en bredare syn på vad det verkligen är. Naturlitgvis har inte tidningarnas kamp för Dawit Isaak gått mig förbi, och många kampanjer dessförinnan, men jag har ändå väldigt sällan tagit mig tid att sätta mig in i den sortens journalistik.
Varför då, kan man undra?
Jo där har vi ju också en del av svaret på min syn om den sortens journalistik.

När jag surfar runt för att läsa på lite olika sidor om kampanjjournalistik googlar jag uttrycket och får upp nedanstående;
" Kampanjjournalistik, benämning på den form av journalistik där man inte objektivt redovisar fakta utan istället i ett visst syfte vinklar presentationen. Detta syfte kan vara att åstadkomma t.ex. en sensation, skandal, folkstorm eller beslutsändring. En vanlig metod kampanjournalisten använder är att låta intervjua personer som säger just det journalisten själv vill säga eller framhäva. Kampanjjournalistik förekommer främst i kvällspressen samt i
SVT:s och TV4:s nyhets- och s.k. granskande program. [källa behövs]

Vid ett flertal tillfällen har kampanjdrivande journalister tilldelas olika journalistpriser."

Jag har alltid känt att jag när jag läser i en nyhetstidning är det jag vill ha ett seriös, rakt och ärligt innehåll. Om jag ska läsa om kändisarnas viktnedgång och skandaler vänder jag mig till en annan sorts tidningar och därför förväntar jag mig att kunna läsa nyheter såsom nyheter är menade att vara. Till för att jag ska kunna ta del av världens tillstånd i stort och litet. När det då kommer till kampanjjournalistik känner jag att man ruckar på just det. Här kan ju tidningen faktiskt helt utan objektivitet, såsom jag anser att en tidning för vara då deras roll är att förmedla mig nyheter om Sverige, människor och världen, och med helt andra metoder.
   Jag förstår inte varför tidningar ska bilda lag i vilket syfte de sedan väljer att bedriva en kamp för en viss människas, land eller organisations skull. I och med det så går ju objektiviteten ut genom dörren och man har plötsligt vänt på allt vad den vanliga, klassiska journalistiken går ut på.
Det blir ju inte en nyhetsrapportering tidningen då lägger fram utan en av sina egna åsikter färgade och efter sitt tycka beskuret så att de passar dem, inte oss som läser.

Medierna har en fruktansvärd makt att påverka oss alla. Å ena sidan så är det ju bra. När det kommer till vissa kampanjer som de håller i så för det ju med sig en massa gott. Pengar till insamlingar, frigörande av människor, orättvisor som klaras upp. Men världens alla problem klaras ju inte upp för det. Ett antal gör det, men inte alla. Och var är då det rakryggade, rättvisa och objektiva då? Tidningen har ju själv valt vad de velat strida för. Tur för de som fick sina namn bönhörda över världen, men de som inte fick det då?
Där har tidningen missbrukat och felbrukat sin roll enligt mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback