vem är inte ful i 60 wattsljus?
Om några veckor åker jag till Brasilien. Ett land där minimala bikinis i princip är nationaldräkt för kvinnor. Jag ser fram emot att lära mig surfa. Eller nåja, försöka lära mig. Luta huvudet bakåt med stängda ögon och låta fräknarna komma fram på näsan. Knata omkring i flipflops i små byar och fotografera tropiska färger.
Men när jag ställer mig framför spegeln får jag en klump i magen. Jag får en klump i magen över det jag ser som en klump på min mage. Och jag rynkar pannan över lår som är grymma på att åka skidor hela dagen men inte lika grymma på att passa i ett par slimmade jeans. Och i det obarmhärtiga ljuset från en 60 wattslampa glor jag ned i golvet mellan mina fötter. Så blir jag arg. Arg för att jag inte är glad att jag kan åka skidor en hel dag och arbeta med min kropp. Arg för att jag inte är nöjd över det jag har. Arg för att jag trodde att jag kunde stå emot smalhetspropaganda men inte pallar att se på mig själv i spegeln.
Detta är en av dagarna. En annan dag biter sig inte Top Modelmodellerna, hon i reklamen för snygga kläder och sockersöta bloggtjejer fast. Jag hör när Mikael säger att han tycker att jag är så himla fin.
Men de där dagarna när jag glor ned mellan mina fötter och tänker att jag ska ta ett äpple varje gång jag är sockersugen och lyssna på rösten som viskar att jag inte borde, de dagarna är så vidriga.
För jag har inte fallit dit. Till ätstörningarnas förlovade, förskräckliga, förgörande land. Men det är så mycket närmare än vad man tror.
Om några veckor reser jag alltså till Brasilien. Och jag ser inte direkt fram emot de första dagarna av bländande blekhet i bikini. Men istället för att ha ångest över bullar på magen och en inte riktigt så liten rumpa som önskas så tänker jag att jag åker till ett land där kvinnor med former är höjden av skönhet. Där man strävar efter en rumpa i Beyonceklass och är stolt över varje kurva. Jag kanske inte har så smala lår eller en Anna Ankaplatt mage men jag kommer kunna paddla ut liggandes på en surfingbräda och använda mina muskler så mycket mer än om jag vore byggd som Bambi. Jag intalar mig det benhårt varje morgon.
Gammal bild som jag ritat. Men lika aktuell.
Hej Kajsa!! Nu var det evigheter sen. Vad härligt att du ska åka till Brasilien! Hoppas du kommer över bikinipaniken. Du är ju så fantastiskt fin!
vad bra skrivet kajsa! jag hade verkligen en sån där dag igår när jag kollade mig själv i spegeln flera gånger och undrade hur tusan jag såg ut. ska det vara så svårt att acceptera att jag är kobent och att mina lår alltid kommer att gnida mot varandra eller att jag älskar mat och sötsaker och inte vill leva utan det. jag har alltid kunnat skylla stora lår på fotbollen, det är en ganska bra undanflykt. :)
Så himla bra skrivet! Jag känner igen mig i det där (som så många tjejer). Man tror man är stark och inte bryr sig om smalhetsen men hur kan man inte det när man ständigt matas med bilder av trådsmala kroppar? Du ska veta att du ÄR smal, inte mullig utan bara smal. Ha det bra på semestern!
Skönt med Brasilien. Och åt helvete med bikiniideal. Det är bara att gå till ett kommunalt badhus så inser man att de flesta ser helt vanliga ut. Inga supermodeller där inte. Är antagligen likadant på playorna i Brasilien också. Om än lite mindre baddräkter;)
Man SKA vara glad för det jag har. Och då menar jag inte att man ska NÖJA sig med det man har... Nej, jag tycker verkligen man ska försöka se allt fint, snyggt, gulligt, sexigt med sig själv. Och bara helt och hållet strunta i alla ideal som säger att man inte ska ha en fettklump på magen eller hängig rumpa. Fast jag vet, det är inte så lätt att bara strunta i det. Hur som helst, så tror jag du kommer ha en jättebra resa! :D Ps: Du är fin!
precis så. precis exakt så. på pricken precis exakt så.
"Men de där dagarna när jag glor ned mellan mina fötter och tänker att jag ska ta ett äpple varje gång jag är sockersugen och lyssna på rösten som viskar att jag inte borde, de dagarna är så vidriga."
PRECIS.
"Jag hör när Mikael säger att han tycker att jag är så himla fin."
PRECIS så säger ju min pojke också. "Du är så fin, så himla fin!" säger han, men oj vad det är svårt att tro på det ibland, för man känner sig inte alltid så himla fin.
Vi får erövra ett bibliotek (eller världen, men 'babysteps' du vet) och bli bokdiktatorer. Det kan bli kul. :) (haha, twilight är på min att-läsa-lista. Måste läsa någonting som är så omtalat. Hursomhaver, vad är god litteratur?)
om smalhets och att vara näjd med sig själv tycker jag att allar edan har skrivit om så duktigt här ovanför så jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det utom att man alltid ska eftersträva att vara nöjd med sig själv. Det är mycket skönare så. De flesta har lite hull, de flesta ska ha lite hull för att vara funktionella.:P
ah, du skriver så jekla bra!
jag gillar lite hull, men så länge man mår bra o trivs med sin kropp. det är viktigast.
Jamenvisst har jag öppnat butik! Eller ja, det är jag och en tjej till som är min chef. Himla roligt är det.
Och Kajsaaa, du är så himla fin oavsett om du är blek som ett lik eller brun och fräknig som en god kaka. Puss!
Bra sagt, Kajsa! Man ska vara stolt över det man har!
Du är fruktansvärt fin Kajsa, tro inte något annat! Jag är avis på ditt hår och att du är så naturligt vacker. Sådeså.
åh men du är så vacker så!!! du har jättefina former...åh det låter så dumt när jag skriver det! men skit samma. det har du!!!
Din text är det nog många som känner igen sig i. Jag med! Även om jag ser fram emot min resa så har jag sån ångest över att behöva visa mig i bikini. Jag har varit där nere bland ätstörningarna och även fast jag inte svälter mig själv längre så är jag inte helt frisk. Det är en ständig kamp att sätta sig ner och äta när jag egentligen inte vill. Ibland spelar det ingen roll vad andra säger, man tycker ju som man tycker, men jag tycker i alla fall att du är så himla fin som du är!
Vad roligt att du ska till Brasilien! Spännande!
Jag känner igen mig i det du skriver, ibland är man helt enkelt inte nöjd med sig själv, fast egentligen borde man vara stolt över det man har.
Vet inte riktigt vad jag ska tillägga. Såna dagar är så hemska. Och det är så svårt att tro på någon som säger att man är fin. Fast jag vet inte varför.
Sv: Haha,mitt problem är det motsatta. Fina kjolar som jag sällan använder för jag inte har fina,passande toppar.
Jag känner verkligen igen mig i det du skriver. Man kämpar för att inte ta till sig idealet, men sen när man står där i spegelsalen på friskis och ser alla andra dansa runt och ser sig själv i spegeln och upplever sig själv ungefär lika graciös som en val, då lovar man sig själv (trots bättre vetande)att aldrig äta nåt onyttigt, att bara träna. Så man kan få en platt mage som inte putar utanför trosorna. Och med "man" menar jag "jag", men jag tror många har liknande upplevelser.
Det är konstigt det där hur man uppfattar sig själv, för jag ser ju dig som en sån där sockersöt bloggtjej! Som ser så där naturligt vacker ut. Det är ju synd och skam att du inte alltid känner dig så fin som du faktiskt är!