aenigma

aenigma@spray.se Stil är att veta vem du är, vad du vill säga, och att ge fan i vad folk tycker.

Växer man upp med två stycken bröder, äldre, som jag gjorde och dessutom i vårt bistra, nordliga klimat här uppe var det inte så mycket tal om att ha tyllkjolar i rosa, prinsessdrömmar och "jag vill inte ha snö i aaaansiktet". Det var bara att dra på sig bävernylonoverallen som alla andra kids, bereda sig på snö innanför balaklavan som inte matchade de övriga kläderna och bygga teknik-lego som sina syskon.
Jag vet inte om detta gjort mig mer matcho, mer pojkflickig eller stursk (jag tror faktiskt inte det?) men jag kan ju erkänna att när det kom till Barbies så var valet mellan det och G.I Joe dockor ganska självklart. Bring it on med vapen, ammuniton, Rambo och  rått våld. Tyllkjolar är i vägen om man är McGuywer och ska göra en bomb av två tuggumin, ett tallbarr och sina kalsongresorer och måste springa fort. Det har jag lärt mig från min barndom.

Så när Prada kom med dessa sötnosar för ett par år sedan förflyttades jag snabbt tillbaka till de vilda barndomsåren då vi kastade oss utför den branta gatan på skateboard, utan hjälm och hamnade i grannens rabatt. Blod är inte farligt, smakar salt och man kan ju skriva läskiga meddelanden på trottoaren med det.
Tillbaka kom minnena av när man byggde små gubbar av chips och dylikt från en isärplockad dator och dängde sina bröder i huvudet med. De goda tiderna. Robottiderna.

3-4000 :- kronor fick man betala för en liten Prada robot att endast ha till nyckelknippa och även om det var lite magstarkt för något som jag knåpade ihop själv på dagis så måste jag erkänna att jag blev lite sugen.
Detsamma med den söta gula väskan från samma Prada, som verkligen ger cravings i år, med den lite Star Wars, barnprogramslika roboten på. Men just nu är det jag är på jakt på, som jag skrivit innan, ett smycke med en robotberlock på. Gärna lång kedja och så en liten futuristisk R2D2 längst ned.
Det är tillräckligt med metallic och futurism för mig tillsammans med mina silversneakers.

iih! Sammanträffande! Jag har en robot-nyckelring, precis lika finurliga som pradavarianterna. Sitter mellan mina hemnycklar, varje dag.. från märket "Kiko", köpt i Paris. Nej vänta nu. Jag har faktiskt två stycken. en killrobot och en tjej. killen sitter på henriks nyckelknippa! Jag visste inte ens att prada gör såna:D
här hittar du en dålig bild: http://nanoism.blogg.se/images/sac_1170020201.jpg om du är skarpsynt kan du hitta en robot till vänster bland mina nycklar:D
Håll utkik efter märket "Kiko" i london då, vetja! Jag hittade en burk med kiko-robotar vid kassan i en skoaffär, som sagt i Paris! och london ligger ju inte långt ifrån?
Helmysiga är dom:)

Väskan var gösnygg!

Jag förstår precis vad du menar! Man blir som man umgås ;)

Cecilia; Ja, på många sätt är jag glad att jag inte växte upp med tyll i öronen och rosa skimmer framför ögonen. Det gör att jag har en syn på världens som är lite mer äkta. Även om barndomen var drömsk så förtod jag snart att en snöboll innanför kragen inte var någonting, även om det var förbluffande kallt, mot den verkligen världens hårdhet.

Nanó; jag måste tyvärr kidnappa din robot och aldrig ge tillbaka den till dig.. din illbatting!! Mohaha ;D

Ella; Ja, och coooool!

Cornelia; Jaaa! Haha

I really appreciate your website. An interesting website with an interesting design. A lot of interesting info. Thanks.