aenigma

But it only takes one to fall. And some ice.
Har hoppsar man glatt till skolan iklädd klänning en fin vårmorgon och tror att allting är så himla bra denna oskyldiga vandringsväg. Tänk så man kan bedra sig.
Jag hann inte mer än till kanten av trädgårdens baksida där stigen sluttar ned i en slänt till vägen i vanliga fall men där man på vintern måste skutta över en snödriva för att komma ned. I godan ro går jag där och inser inte att den förrändisk isen ligger på hopp-avsatsen ner. Och då gick det såhär.
Det var smärtsamt, det gjorde ont, näsan blev lite sned, och det är fortfarande förbaskat kallt och inte tillräckligt vårigt för att man ska kunna sola på backen iförd klänning. Trust me, jag låg kvar i en minut och tyckte synd om mig själv.

Men med ömmande näsa och skrubbade knän så kan man ju dock fortfarande rita.
Och då blev det denna illustration med inspiration från senaste nummret av Elle med en vacker, luftig klänning i vitt. Modellen fick dock nytt huvud, hår, frisyr med blomapplicationer osv.