aenigma

Jag längtar alldeles för mycket till London och bästaste hjärtegullet S för mitt eget bästa. Då bestämde jag mig för att bläddra igenom kort. Det gjorde ingenting bättre. Tvärtom.
Då fick jag sjuka sommarcravings istället.
Bara att sitta i trädgården i skåne, försöka få Hannibal att inte äta upp mig, kasta äpplen på S och hälla coca cola till myrorna. Hunden är världens raraste egentligen men han har inte insett att han med sina 50 kg är väldigt tung när han tacklas. Hannibal och jag är väldigt lika ändå. Vi väger lika mycket, slåss gärna, springer runt efter bollar och hoppar gärna i poolen hämningslöst. (Det får dock bara jag göra. Hunden stannar utanför!) 

Jag känner mig alltid som en värdelös såkallad "modebloggare" dagar som denna. Då jag frotterar mig med att göra allt annat än att tänka på kläder, jonglerar med c-vitaminrör, ojar mig över att jag har lock för öronen och riktigt förkovrar mig i minnen så att jag kan gnälla med all rätt att det är länge till sommaren.
Dagens outfit var så fruktansvärt jobbtråkig att världen inte anar. (Hej, jag hatar ordet casualoutfit!)
Till och med mitt annars ganska sammarbetsvilliga hår såg förjäkligt ut så att man kan inte ens beundra min usla uppsättningskonstnärliga förmåga idag.

De Kleinblå jeansen från gårdagen satt på även idag och chockade både en och annan tant på Apoteket i Åre. Jag hörde dem nog allt viska. (Bara för att jag har lock för öronen är jag ju inte döv)
Efterfrågan sedan innan och nu igen gör att jag visar en bild på hur jeansen ser ut i sin helhet. Köpta på VeroModa för ingenting i princip, stupismodell, väldigt sköna, bra passform och i precis den Kleinblå färgen jag ville ha!

Mina tår är inte missbildade, jag står bara och "knorrar" dem eftersom golvet var kallt...