pärlemor.
Det gör mig så tacksam och glad att jag nästan spricker som Lasse Lindh sa.
Litet akutbesök på sjukhuset för en härva av ångest och annat dåligt och faktiskt ganska betydelselöst men nog för att få en redan trött mig att falla som en klubbad säl, gjorde allt bättre. Nu ska jag jobba.
Gummistövlar på och 160 m.ö.h skall plöjas fram genom översvämningen. Jag tar det med ro.
Bilden är från andra resan till Oman förra året. Den precis innan jul.
Sand, hav, mörker och värme som aldrig tog slut. Det längtar jag efter.
du kajsa. jag hoppar du mår bra! kram
Vänner är det bästa som finns!
Kommer du ihåg mig? Hejsusan-Sofia som brukade få världens finaste kommentarer av dig. Jag försvann där ett tag, jag blev väldigt upptagen av hundratusen andra saker men nu har jag startat upp på nytt igen.
Och du är fin. Och ibland måste man lätta på trycket.
Aj löv jo.
Läcker bild!
jag sökte bara uppmärkamhet. som sniglar och små barn gör ibland!
Underbar bild! Som tid som rinner mellan dina fingrar...
Det går inte att inte tänka på landet jag nyss lämnade. Att jag för bara lite mer än ett dygn sen såg solen stiga upp ur havet som ett eldklot känns.. otänkbart. Men lika sant för det. Åh, jag saknar det redan, speciellt när Sverige råkade bestämma sig för regn som välkommen-hem-present.
Vänner är magiskt. Så som bilden också är, helt, helt magisk.
Vänner är en viktig hörnsten i livet... man måste vara rädd om dem. Hur har du det annars? Det var ett tag sen :) kram!
Otroligt vacker bild och flicka:)
Utan mina vänner skulle jag falla ner i mörkrets grop och aldrig mer kunna klättra upp. Tur är så finns de där och kastar ner repet till mig, så jag kan klättra upp och se dagsljuset igen..
Vad skulle man vara utan dem?