aenigma

För ett par veckor sedan susade jag över åsen för att träffa min bästa vän och en kompis till henne. Vi satt på balkongen, knaprade kex, pratade om allt och ingenting och London.
Det var trevligt. En sån där eftermiddag som flöt förbi och bevaras i minnet som bra. På alla vis bra.

Sådana dagar tänker jag på när det är en emotionell bergodalbana jag befinner mig i.

Kompisen till min bästa vän var fina Charlott. Som en svensk Agyness Deyn är hon!
Hårmodell och au pair i London och en sån där människa man tycker om på en gång.

Kvällen därefter var det stranden i Båstad med utgång på Pepe´s senare som hägrade. Brassevecka och samba på stranden under klarblå himmel. Det är sånt här som jag älskar med svensk sommar.

Inte Rio de Janeiro men bra fint ändå!

Charlott, Carolina och bästaste Sanita.Och olivburken jag fick vårdnaden om.
(och 12 cm heelsen från Banana Republic i New York som förvandlar mig till 172 cm Kajsa. Yii!)

Otroligt synd att Sanita blev sjuk, alla verkar fattiga på pengar i augusti och jag inte mår så bra att jag kan åka till London och hälsa på raringen som nu åker tillbaka. Verkligen otroligt synd. Strosande på den engelska landsbygden, shopping på Primark och Starbuckssippande hade varit perfekt i dagsläget. Nu drar jag och Trixiebelle i september. Men ändå. London.