aenigma

Är det något jag väldigt sällan bloggar om, än aldrig kanske, så är det smink. Jag är nämligen så otroligt ointresserad av det. Vi brukade ha diskussioner i skolan huruvida folk gick osminkade eller inte. Personligen är jag en sådan människa som kan knalla överallt utan en snudd av foundation eller mascaradrag över ögonfransarna. För jag är jag. Och tål jag inte min egen naturliga spegelbild så är det ju himlans sorgligt. Kan jag acceptera mig som jag är så får andra göra det också. Dock förstår jag om man kanske har betydligt sämre hy än vad jag har att man vill använda consealer och sånt även till en tur på ICA. För det är inte roligt när man ser ut som en liten prickikorvskiva. Men det är ju inget man rör för. Kallas gener liksom.
Jag har absolut inte perfekt hy men tackar ändå en liten lycklig stjärna för att den är någorlunda.
Underbaraste Clara, förresten, grattis till jobbet!, utmanade mig idag att visa upp sminkväskan. Det kommer att bli lite och inte särskilt imponerande. Men jag ska fota den sen. Men idag när jag skulle ha knallrosa läppar så plockade jag fram denna. Finaste sminketuiet jag sett!
Fått av mamsell och i form av en stor guldsnäcka. Däri finns en massa jag aldrig använder, rouge har aldrig fått vara i kontakt med mina kinder exempelvis, men jag älskar den. Så rar att dra ut från sitt sammetsfodral och slå upp.

Min sminkritual är alltså som min sminkväska ganska så sparsam. En halvtäckande foundation på vintern när hyn inte riktigt överenstämmer med hur jag vill att den ska vara, lite uppljusande ögonskugga runt ögonen då jag är mörk där och kanske lite läppstift ibland. Mascaran är dock det som jag applicerar mest noggrant. Jag är väldigt glad för mina megalånga och självuppböjda fransar så det får mascara all over med min egna teknik.