Nothing else matters

Jag vill egentligen inte skriva eller förklara. För det spelar ju ingen roll förutom för mig. Men ändå så känns det som jag borde säga något. Jag vet bara inte riktigt vad.
Nyårsafton var lugnare än det egentligen borde vara möjligt antar jag. Hannahjärtat och jag pratade strunt, jag komponerade min första ordentliga måltid någonsin, vi drack coca cola och mös framför Grease på TV. Ingen hets över vilken LDB man skulle bära, när champagnen skulle öppnas eller vilken klubb som skulle besökas. Vi var bara hemma och umgicks vårt sista dygn tillsammans på mycket mycket länge. Jag avslutade 2007 med en av mina bästa vänner men fick börja det utan henne. För imorgon åker hon till Frankrike för att påbörja sitt första stora äventyr efter gymnasiet. Äventyret som skulle ha varit vårt, hennes och mitt. Men jag blir kvar. Av skäl som är irrelevanta för andra men nog så viktiga för mig. Och Hanna åker.
Och hur många gånger jag än skrev i scrapbooken till henne att jag vill att hon ska åka, ha roligt, uppleva saker, få minnen för livet och testa nya saker så är det någonting innuti mig som säger "nej nej nej!".
Jag vill inte bli lämnad ensam. Jag är inte redo att bli heartbroken. För hur banalt och töntigt det än låter så krossar det mitt hjärta att inse att tre av mina absolut närmaste nu befinner sig så långt bort. Det brukar ju vara jag som försvinner ifrån andra, inte tvärtom. Och det är inte lika hemskt att lämna någon som att bli lämnad.
Jag gråter inte. Inte till filmer, böcker, sorgliga historier eller när någon dör. Jag stänger av mig själv och låter andras tårar rinna. Men det går inte nu.
543
Vi i berlocken jag fick igår. Den hänger runt min hals tills vi träffas igen, någongång i vår, i art decóguldkedjan med pärlor.
21

Kommentarer
Postat av: Sofia

usch hjärtat! jag hoppas du kommer i bättre stämning snart! Det var ett väldigt fint halsband iaf! Be Strong! (L)

Postat av: underbaraclara

åh, vad fint, lilla du! När du kommer upp får vi trösta varandra, min bästa kompis flyttar också till frankrike om bara några veckor. buhuu

2008-01-01 @ 17:38:44
URL: http://underbaraclara.webblogg.se
Postat av: Nicole

Svar: Tack för din enormt fina komplimang! Du vet då verkligen hur man får mig att smälta, för denna typen komplimanger är de jag uppskattar allra mest. Tack så hemskt mycket. Dessutom kan jag avslöja att jag brukar läsa två olika typer av bloggar, delvis dåligt skrivna och delvis perfekt skrivna eftersom man kan lära sig något från båda typer. Din blogg läser jag för att den är perfekt. Det är få människor som får mig att ifrågasätta min egen skrivtalang (det må låta egotrippat, men jag tar den risken) såsom du gör. Och därmed är det mycket imponerande att du blir imponerad av mig! ^^

Angående inlägget vill jag bara säga att sådana små saker, som din berlock, kan göra väldigt mycket när man saknar någon (på både gott och ont egentligen, för visst gör det ont att bli påmind). När min pappa försvann ur mitt liv sade han att vi skulle titta på månen varje söndag klockan åtta. Det kan låta lite väl puttinuttigt, men det höll i sig ett tag i alla fall, och det kändes inte som att han var så långt borta vid dessa tillfällen. Jag vet inte riktigt varför jag berättar det här, men jag antar att jag vill visa att jag förstår vad du går igenom, till viss del i alla fall.

2008-01-01 @ 18:14:04
URL: http://frauneumann.blogg.se
Postat av: Hanna

Jag älskar dig. Alltid.

2008-01-01 @ 19:17:31
URL: http://vacillating.blogg.se
Postat av: Astrid

Det ÄR skitsvårt, både att vara den som lämnar och den som blir lämnad. Själv bor jag i en stad i England som man måste ta flyg och tåg för att komma till. Det är lätt att känna sig så himla ensam när man åkt också, då det känns som att "alla" har det fint och roligt tillsammans därhemma. Jag ska flytta tillbaka till Stockholm om några år, men det är ändå väldigt ensamt här ibland, även fast jag bor med en fin sambo och en katt som är världens bästa! Så det gör nog väldigt ont i din väns hjärta också. Jag och min bästa vän (som också är min styvsyster) dealade med det genom att maila varje dag och starta en blogg ihop.

2008-01-01 @ 19:55:21
URL: http://www.astridochamanda.blogspot.com
Postat av: Julia

I´m always here for you "stora" syster!! ;)
kramar till dig

2008-01-01 @ 20:27:15
URL: http://minileaf.blogg,se
Postat av: Julia

Det är så hemskt att säga adjö till folk man älskar. Det borde vara förbjudet att bli lämnad kvar när någon man verkligen tycker om åker ifrån en. Jag har aldrig varit en person som gråter till filmer eller böcker, men när en av mina bästa vänner flyttade ifrån mig till andra sidan jordklotet grät jag floder. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag bara kände enorm saknad.
Nästa gång vi ses är nu i sommar, dagen då hon åkte började jag räkna ner. Vetskapen om att det var 525600 minuter tills vi skulle ses igen var smärtsam. Men på något konstigt sätt överlever man, man klarar sig. Det ordnar sig, även om man fortfarande känner saknad. Tidsskillnaden mellan mig och min vän har gjort att jag suttit uppe alldeles för många nätter för att få prata med henne. Jag har fått gå till skolan med några få timmars sömn, men det går. Det är inte lika självklart som att ha sin vän 15 kilometer bort. Man kan inte ringa för att träffas och fika, men man kan fortfarande vara vänner.
Jag och mina vänner har alltid sagt: "Miles apart. Close by heart." För det är inte avståndet som är det viktiga, det viktigaste är att man vet att man har varandra och älskar varandra även om man inte befinner sig på samma kontinent.

Jag vet att någon annans ord inte alltid tröstar eller gör det hela bättre, men jag hoppas att det hjälper lite i alla fall. Om du vill prata så ställer jag gärna upp. Ta hand om dig! Kram

2008-01-01 @ 21:24:04
URL: http://prick.blogg.se
Postat av: ina

att bli lämnad av en kär vän är aldrig lätt. låt det göra ont och jag tror det är viktigt att du är arg och att alla dina känslor tar uttryck. försök att göra mycket aktiviteter, det har hjälpt mig i liknande situationer. mycket tid i backen kanske är en bra ide? jag gav mig iväg från min kära älskling till nya zeeland och jag grät hela flygresan och hade mängder av panikångest. även fast jag var den som reste iväg mådde jag varje dag illa och jag kunde inte äta den första månaden. jag lärde mig senare att hantera min smärta men tillslut gav jag upp och åkte hem till kärleken. det jag gjorde var att aktivera mig hela dagarna och jag var effektiv och fick uppleva massor av saker på grund av saknaden och rädslan för att vara ensam. hoppas ni kan ringa varandra ofta och fortsätta prata om vardagliga saker. kanske kan du spara till en resa och hälsa på henne?

många många kramar!

2008-01-02 @ 17:12:04
URL: http://www.winterbarn.blogg.se
Postat av: caroline

Du klarar det! Tänk bara på allt bra ni har haft tillsammans :) Och det ni kommer uppleva tillsammans när hon är hemma igen (kanske du åker dit och hälsar på?) Man får ta det lite i taget, så går tiden fast man själv kanske stannar på samma ställe ett tag :/ Jag hejar på dig iallafall!

Re: Tack :) Vad roligt att höra att det var uppskattat! Måste försöka bli bättre på att uppdatera, känns som det var flera veckor sen sist... Stor kram till dig!

2008-01-02 @ 20:34:16
URL: http://imagine.webblogg.se
Postat av: Saidamal

Enjoyed browsing through the site. Keep up the good work.

2010-11-18 @ 08:22:15
URL: http://saidamal.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback