aenigma

Förra veckan var ett chaos utan dess like. Men även om jag är i tillståndet att jag skulle kunna börja gråta för lite vad som helst nu på grund av trötthet så är det värt det. För visst jobbade jag som fan hela förra veckan på såväl tidiga mornar, hela dagar, kvällar och ibland nätter men, jag hade så kul! Och detta ska bli året då jag växer och är modig och jag undrar fan vad annat än det jag gjorde förra veckan kan vara om inte just det.
Imorse kom moderepet. jag både skrev och fotade förra veckan under modevisningen på hotel Tott. Skulle vara en bild och totalt 500 tecken. Det blev nio bilder och massa text. Så himlans roligt!


Är ledsen för min dåliga uppdatering här men detta är stället som hållt mig ganska så upptagen en stor del av tiden. Mysiga lilla restaurangen 720 i Åre. Första bilden är utsikten ifrån jobbet. Inte fy skam. Och kan tilläggas att det är jäkligt charmigt, och antagligen få förunnat, att kunna åka skidor till arbetet på morgonen och sen hem på kvällen. Eller varför inte skoter?

Sen att sista dagen på monsterveckan avslutades ganska illa är ju inte så roligt. Tanken var; hem från jobbet till flickorna, chilla lite där, äta middag och sen ut i natten för partaj. Vi kom till äta middag. Sen gjorde snöstorm och kass uppfart saker och ting så pass spännande att bilen fastnade i ett hål. Behöver jag berätta att man inte tycker att det är kul att stå i sneakers, miniklänning, strumpbyxor och stormbyar vinande runt öronen och inse att man inte får loss sin bil? 1 ½ timma skottade jag runt bilen i den klädseln av ren ilska innan papi, som jag dock måste nämna måste vara världens bästa, kom brummande med andra bilen trots att han och mami skulle upp klockan halv fem på morgonen och drog upp Baby ur det dumma hålet. Då var jag inte så pepp på utgång längre. Och om jag får lunginflammation efter detta är jag inte ett dugg förvånad.