aenigma

Sitter med laptopen på magen, dricker cola zero som smakar absolut ingenting på grund av förkylningen och känner mig helt grå. Det är lördag och jag är ensam hemma. Jag och min förkylning.
Vet att jag kommer att må kasst imorgon när jag ska jobba så kanske trallar jag i säng om en stund och läser. Tänkte göra det för en stund sen också. Men så valde jag att kika runt på lite streetstylesidor för att bli uppiggad. Och ibland faller man ju över bilder som bara är så.. vackra. Det är något som tilltalar en på ett djupare plan än bara det ytliga klädintresserade.

Jag har skrivit om det förut men det är värt att skriva om igen. När man ser en bild på en människa som är en helt främmande, från ett land som inte är ens eget och stilmässigt antagligen långt ifrån en själv. Men bilden berättar sin egna lilla historia ändå. Och man blir lite kär i faktumet att den talar till en, bilden, utan att säga ett ord.

En egentligen alldeles vanligen Facehunterbild på en antagligen helt vanlig flicka. Men det är något som gör att jag inte kan släppa henne. Avsaknaden av smycken och accessoarer borde kanske bli tråkigt men hon bara står där i en klänning som är så fin så fin. Det kolsvarta i kontrast mot det blekt gula och hennes mörka hår med skuggan gömd bakom den vinklade huvudet. Så enkelt men sannslöst fint. 

Ser han inte ut precis som om han klivit ur en japansk tavla och bara helt stilla betraktar oss som vi betraktar honom? Eller kanske än mer, en moder version av en krigskonstnär från Crouching Tiger & hidden dragon. Den lilla knorren på sidan av jackan och byxorna som jag vill tro är funna på en second handaffär och är av helt tjockt och tung sidentyg.

Jag hatar att romantinsera saker. Det är att försköna världen till något det aldrig riktigt kan bli på riktigt. Men se på honom. Är han inte något av det finaste? Som en av pojkarna i "Döda poeters sällskap". Fast på riktigt ändå.

Är det ens på riktigt? Har Scott Schuman en tidig kväll i New Dheli råkat på henne gående längs med den varma grusvägen som är kantad av lila blommor som lyser lika intensivt som färgerna i hennes kjol? Är himlen inte en kuliss tillsammans med stenbyggnaden i bakgrunden? För är det inte så, om det är på riktigt, så är detta något av det vackraste jag sett i streetstyleväg. För det är så mycket mer än bara kläder. Det är alltet.