Pojken med guldbyxorna eller flickan med silverskorna
Men åh. Dessa skor!
Vill ni höra historien? Klart att ni vill!
När jag började blogga så hade jag så stora visioner. Jag skulle rita en massa och alltid var så kreativ och annorlunda. Inte bara skriva om Marc Jacobs och H&M Trend. Jag vill vara mig och göra bloggen för mig. Naturligtvis sneglade jag på de stora och förundrades över deras storhet. Det var Engla och Sigrid som var namnen på allas bloggläppar.
Jag skulle aldrig kunna bli en av dem. Visa min garderob för tjejtidningar och lista säsongens it-plagg.
Men så hörde en tidning av sig. En av de två lokaltidningarna i Jämtland/Härjedalen och jag stiftade bekantskap med hon som jag döpte till TrevligaSara i bloggen då. De ville göra en artikel om mig. Mig.
Om bloggen, om mode om allt det här. Och innan jag åkte till Östersund den där dagen så var jag så nervös.
Prata med en tidning, bli fotograferad, säga rätt saker. Men det gick bra och trots att allt fortfarande, snart två år senare, är ett mindre töcken så gick jag därifrån med min första intervju avklarad och förfrågningen om jag ville börja som krönikör för dem ringande i öronen. Jag var så glad. Så stolt. Så upprymd. Och alldeles strax därefter så skulle jag åka till London och borde inte alls shoppa något men samtidigt så ville jag fira. Så på H&Ms barnavdelning såg jag något glittrande (man vill ha glittrigt stjärnglänsande extravagans när man firar!) på en hylla och var sen kär. Ett par sneakers doppade i silverglitter!
På mina fötter har dessa raringar gått runt Stonehenge en dag då molnen svepte in över de brittiska hedarna, tagit mig över halva London en fantastisk vårdag med min bästa vän och dinglat trött men nöjt under ett bord på Starbucks.
De kommer alltid att påminna mig om allt det för snart två år sen som idag innebär att TrevligaSara är min chef, att jag jobbar med en dröm och blir pirrig i magen bara jag tänker på tiden som väntar.
wow...ja visst är plattan underfin!
småskor, bästa ordet!
Vilken rar historia. Och vad fint att silverglittret håller sig kvar, och inte nöts ut - precis som Du och din blogg! ♥ ♥ ♥
Härligt med sådana fina minnen till något så trivialt som ett par skor :)
Du är söt du.
Kram
lilla gumman det där var en alldeles strååålande idé! jag är jätte på!
Åh vad glad jag blir av att höra att någon saknar mina inlägg! Jag vet att det inte blivit så mycket bloggat men jag har haft provveckor de två senaste veckorna :(. Men efter imorgon är den över och då ska det bli mycket mer blogg!
Du har skrivit en massa fina inlägg sen jag läste sist och vad jag är glad för din och dina glittriga skors skull! KRAM på dej söta fina Kajsa.
Jag tänker också så om "Handlake village". Man känner igen sig så i texten bland annat om "den där affären" som alltid funnits men som sedan måste stängas igen...
Det var en söt liten berättelse som du bjöd på.
Det är fint med glittriga silvriga skor. Själv drömmer jag om ett par glittriga röda skor. Som de Dorothy har i Trollkarlen från Oz...
underbart att du kallas dem småskor, låter precis lika fint som klackskor, älskar ljudet av ordet.
Oj vilken fin ny header du har skaffat dig! Den känns verkligen du, och det är slående likt! :-)
helt underbara skor, vi sålde ett par liknande när jag jobbade på maxi men de var nog lite tunnare. alla hatade dom men jag älskade dom lite i hemlighet!
sv: ja jag vet, jag tycker inte alls om det men det är säkert så för att här i england börjar man när man "bara" är 18år och de måste kolla så det är rent och helt typ. larv. jag gillar inte att folk går in där jag bor när jag inte är hemma.
Helt rätt Kajsa, du kunde nog inte ha hittat något mer passande än dom där glittriga skorna, den dagen. Tycker helt klart att dom speglar dig, du är ju en enda stor glittrande människa! Som är så, så duktig!
Vad härligt! :) Och söta skor!!
Alla saker och ting som har en betydande historia bakom sig är alltid vackra på sitt sätt. Dom där skorna skulle inte behöva en vacker historia, dom är så vackra ändå. Bra köp!
Gyllene skor är bara förnamnet. Hoppas du haft en bra förstaadvent nosen!